LG - Konceptgenerering och -utvärdering.pdf

Min syn på koncepthantering
– generering och utvärdering
Linus Granström
KN3060, Produktutv. med formgivning
Mälardalens högskola
2007-04-25

Inledning
Denna essä beskriver författarens syn på de steg i produktutvecklingsprocessen som handlar
om att generera och utvärdera koncept. Genom att se övergripande på olika metoder och
verktygs för- och nackdelar är min förhoppning att denna essä skapar en effektivare
hantering av konceptfaserna i ett produktutvecklingsprojekt.
Att komma på bra koncept för vidare utveckling är svårt, hemligheten ligger i att generera
många idéer och sedan välja den eller de som har störst potential att bli en lyckad produkt.
Koncepten måste möta de mål man satt upp för produkten och även kunna användas för att
utvärdera form och tillverkningsmetod för produkten.
“A concept is an idea that is sufficiently developed to evaluate the physical principles
that govern its behavior.”
David G. Ullman

Konceptgenerering
En del av koncepten tas fram redan när produktens kravspecifikation fastställs, för att skapa
förståelse för problemen produkten ställs inför. För att sedan fylla på med fler koncept finns
flera bra, etablerade metoder och verktyg. Konceptgenereringen är en ”divergent” del av
projektet, där man skapar flera parallella ”konceptspår” att följa och utveckla
Sällan är en produkt helt unik utan det finns idéer och lösningar att hämta från andra
produkter, ofta från de mest oväntade användningsområdena. Att snegla på konkurrerande
produkter och produkter med lösningar på liknande problem som man själv ställs inför,
såkallad ”Benchmarking” är en mycket välanvänd metod. Man köper helt enkelt in produkter
som kan vara intressanta för projektet, kanske en teknisk lösning, en viss form eller en viss
funktion. Några av fördelarna med benchmarking är att man kan dra nytta av andras arbete,
det hjälper till att motverka NIH-syndromet (Not Invented Here) och kan okckså visa vilka
lösningar man inte ska välja. Det som kan uppfattas som en nackdel är att man lätt fastnar för
en viss typ av lösning och inte ser eventuella förbättringar som kan genomföras.
Brainstorming, att i grupp sätta sig ner och skriva eller skissa ned alls sina idéer på lappar, är
en effektiv metod i och med att den tillåter alla i gruppen att bidra med idéer från sitt
perspektiv. Reglerna är enkla, alla idéer ska antecknas och generera så många idéer som
möjligt. Tänk brett och vilt, även de mest långsökta idéerna kan ge upphov till nya koncept.
Vid en brainstorming är all utvärdering och kritik av idéer förbjuden, detta tas istället vid
konceptutvärderingsfasen. Nackdelen med Brainstorming är att en stark, kreativ person kan
få för mycket utrymme och ”dränka” andra s idéer. Detta problem motverkas i en variant av
brainstormingen, Brainwriting, eller 6-3-5-metoden. Vid Brainwriting består gruppen
optimalt av sex personer, men kan variera mellan tre och åtta. Varje deltagare tar ett papper
som de delar in i tre kolumner. Varje deltagare skriver sedan ned tre idéer på lösningar till ett
problem. Efter 5 minuter skickas papperet till personen bredvid, som för fylla på med tre
nya idéer, vilka kan, men behöver inte bygga vidare på de tidigare idéerna. Fördelen med
denna metod är att alla får visa sina idéer, utan att bli överröstad av andra.
Ullrich och Eppinger beskriver en fem-stegsmodell för att strukturera upp
konceptgenereringen och bryta ned större problem och krav till mindre subproblem.
1. Klargör problemet:
Steget syftar till att skapa en generell förståelse får problemet. Lämpliga inputs är
kravspecifikationer, kundbehov och mål för projektet. Komplexa problem delas upp
i mindre delar och hanteras separat.

2. Sök externt:
Vid detta steg letar man efter befintliga lösningar på de problem man har. Man utför
användarundersökningar, pratar med experter på området, söker efter patent och
benchmarking.
3. Sök internt:
Detta steg sker parallellt med steg 2 och pågår genom nästan hel projektet. Man
söker kunskap inom företaget eller projektgruppen, man ser till att alla som på något
sätt tillför något till projektet gör det.
4. Undersök systematiskt:
De idéer och småkoncept som man tagit fram i steg 2 och 3 sorteras och struktureras
vid detta steg. Detta sker med hjälp av klassificeringsträd, som delar in de möjliga
lösningarna i kategorier, och kombinationsträd, som visar om det finns möjlighet att
kombinera småkoncept på ett systematiskt sätt.
5. Reflektera över lösningarna
och processen:
Detta steg syftar till att svar på
frågor som: Har vi undersökt
alla lösningar fullt ut?, Finns det
andra metoder som vi har missat?
Och har vi fått in alla idéer
som är användbara?
2. Search externally.
Lead users and Experts
Patents and literature
Benchmarking
existing concepts
1. Clarify the problem.
Understanding
Problem decomposition
Focus on critical sub problems
4. Explore systmeatically
Classification tree
Combination tree
subproblems
5. Reflect on the solutions
and the process.
Constructive feedback
3. Search internally.
Individual
Group
integrated solutions
Ullrich och Eppingers 5-stegsmodell
new concepts

Utifrån mina egna erfarenheter med produktutvecklingsprojekt skiljer sig den teoretiska
bilden något från verkligheten som existerar på företagen. En del företag har inga bestämda
regler eller guider om hur man ska hantera koncept som kommer fram i ett PU-projekt,
medan andra, ofta större företag har komplicerade, men tydligt beskrivna bestämmelser.
Dessa kan allt från vida, nästan flummiga metoder, till väldigt precisa matematiska verktyg,
som inte används på rätt sätt för att det helt enkelt är för snäva och stela.
Att sätta sig ned och försöka generera fram bra koncept för vidareutveckling är kanske en
vanlig situation i företag som tillverkar konsumentprodukter, t.ex. strykjärn, köksartiklar och
mobiltelefoner, men för företag som framställer avancerade mekaniska konstruktioner, t.ex.
bränslesnåla motorer eller växellådor för lastbilar, kan inte nya banbrytande koncept
genereras vid ett möte, utan dessa företag har under lång tid bedrivit forskning och kommit
fram till en handfull idéer på förbättringar och nya tekniker som ligger och väntar på att få
utvecklas.
Mina erfarenheter av Brainstorming och –writing är goda och jag ser dem som effketiva
metoder för att få fram många idéer. Kreativitet kan uppmuntras med allt från färgglade
leksaker till olika typer av materialprov och presentationstekniker. Kompletterat med mer
strukturerade verktyg ger brainstorming och –writing ett fullfärdigt stöd för
konceptgenerering.
Fem-stegsmodellen av Ullrich och Eppinger är omfattande och innehållsrik, den tydligt stöd
för att söka i patent och att undersöka konkurrerande produkter. De visar också vikten av att
ta tillvara på den kunskap som finns inom projektgruppen, eller helst hela företaget. Arbetet
med att strukturera småkoncept efter klass och kombinationsmöjlig het känns genomtänkt
och logisk. Jag gillar även att de har med en reflexionspunkt, som en sorts kvalitetssäkring på
konceptgenereringen.
Konceptutvärdering
Målet med utvärderingen är att på något sätt analysera och väga de olika koncepten mot
varandra. Medan konceptgenereringen är ”divergent”, kan utvärderingsfasen ses som
”konvergent”, man reducerar antalet koncept med hjälp av metoder och verktyg framtagna
för att ta fram det koncept som är värda att gå vidare med.

I många faser av ett projekt kan ohämmad kreativitet och vilda idéer var till nytta,
konceptutvärderingsfasen är inte en av dem. Denna fas kräver att man systematiskt kasserar
de koncept som inte uppfyller de krav och förväntningar som ställts på den slutgiltiga
produkten. Man måste vara eftertänksam, logisk och vara villig att kassera sina egna idéer
(”kill your darlings”). Vid utvärderingen av koncepten är det viktigt att de beskrivs på samma
abstraktionsnivå, så att ett koncept verkar bättre än ett annat bara för att det är mer precis
beskrivet. Ge koncepten samma chans att gå vidare, används skisser, försök göra en skiss av
alla koncept och så vidare.
Som hjälp vid analyser av hur väl ett koncept uppfyller de krav som ställts finns ett flertal
olika beslutsmatriser, t.ex. Pughs matris. I matrisen skriver man in de olika kriterierna som
ställts på konceptet av kravspecifikationen. De olika kriterierna viktas sedan utifrån hur
viktiga de är för den färdiga produkten. Efter viktningen undersöker man hur väl de
koncepten uppfyller de olika kriterierna i kravspecifikationen.
Jobbar man som produktutvecklingskonsult lämnar man ofta över hela eller en del av
konceptvalet till klienten. De får då göra sina egna val och får på så sätt som de vill. En
nackdel kan vara att den inte själva vet vilket koncept som har ljusast framtid. En person
som jobbar med att ta fram och utvärdera koncept under en längre tid har ofta en ovärderlig
erfarenhet och kan tillföra mycket i denna fas, så att som konsult lämna över hela ansvaret
för konceptval är inte bra.
Andra metoder för att sålla bland koncepten kan vara t.ex. att lista för- och nackdelar med
koncepten och att sedan in grupp besluta om vilket eller vilka som bör undersökas
noggrannare. Man kan även låta projektgruppen rösta på sina favoriter bland koncepten och
sedan välja de som fick flest röster. För att få en riktigt tydlig bild över hur ett koncept
kommer att se ut, fungera och kännas kan det vara nödvändigt att göra prototyper och
modeller över konceptens form och funktion. Dessa underlättar enormt, framför allt med att
förmedla former och känslor som associeras med produkten. En prototyp är också till stor
hjälp när man ska se efter hur produkten sedan ska framställas, hanteras och monteras.
Vid utvärderingen av koncept är det lätt att göra fel, dels beroende på att men inte vet
tillräckligt om ett koncepts fördelar och nackdelar utan också på bristande kunskap om
teknik, material och produktionsmetoder. Med rätt kunskap är Pughs matris ett kraftfullt
verktyg. Korrekt använd visar den tydligt vilket eller vilka koncept men bör vidareutveckla.
Hur bra dessa metoder och verktyg än är kan de aldrig ersätta erfarenhet och kunskap om
produktutveckling, projekten blir bara så bra som personerna som arbetar med dem.

Avslut
Att generera fram och sedan välja bra koncept är en mycket viktig del av
produktutvecklingsprojektet. Ett bra koncept kan ibland bli mindre bra i slutändan på grund
av senare utvecklingsfaser, men ett svagt koncept kan aldrig ”räddas” senare i projektet. Det
betyder att det är billigare att lägga ned lite extra energi på att generera fler koncept, än att gå
vidare med en mindre bra idé för att sedan få börja om från början.
Källor
Ullman, David G. (2003), The Mechanical Design Process, 3 rd Ed. McGraw Hill
Ullrich, Karl T. & Eppinger, Steven D. (2003) Product design and developement, 3 rd Ed.
McGraw Hill