Bioenergi i Tornedalen, "Best practice" 2011 - Tornedalsrådet

Bioenergi i Tornedalen
- Potential
- Företagsverksamhet
- Några exempel på verksamheter
Rapport 2011-11-22

Copyright © Bionova Consulting och Tornedalsrådet
Mer information om rapporten:
Juho Korteniemi / Bionova Consulting
Gsm. +358 40 722 6954
juho.korteniemi@bionova.fi
www.bionova.fi
Peter Hagström / Tornedalasrådet
Tel. +46 922 15641
Gsm. +46 70 319 5641
peter.hagstrom@haparanda.se
www.tornedalen.org
Rapporten är framtagen med Nordiska Ministerrådets stöd.
Mer information om Nordiska Ministerrådets energisamarbete finns under adressen http://www.norden.org.

Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ........................................................................................................ 3
1 BIOENERGIPOTENTIALEN I TORNEDALEN ....................................................................... 4
2 FÖRETAGS- OCH UTVECKLINGSVERKSAMHET INOM BIOENERGIN I
TORNEDALEN .............................................................................................................................. 7
3 NÅGRA EXEMPELFALL: PRODUKTION OCH ANVÄNDNING AV BIOENERGI I
TORNEDALEN .............................................................................................................................. 8
3.1 3.1. Biogasverket i Haparanda ................................................................................................................... 8
3.2 Flisanläggningen i Övertorneå ................................................................................................................ 12
3.3 Pellettvärme i Karungi ............................................................................................................................. 15
3.4 Förnybar energi vid turistanläggningen.................................................................................................. 18
3.5 Bioenergiproduktion i Norge ................................................................................................................... 22
© Bionova Consulting Bioenergi i Tornedalen 3

1 Bioenergipotentialen i Tornedalen
Bioenergipotentialen i Tornedalen ligger i skogsenergi (drygt 2000 GWh/år), skogsindustrins biprodukter
(ca 70 GWh/år) och i råvaror som passar för biogasproduktion (drygt 45 GWh/år).
Energivedspotentialen består av avverkningsrester (grenar och toppar), stubbar och rötter samt av
ungskogarnas potentiella energi. Energivedens potential består av gallring av ungskog (över 40 %),
stubbar och rötter (mindre än en fjärdedel) samt av avverkningsrester (ca en tredjedel).
Bild: Fördelning mellan stammar och biprodukter (avverkningsrester) hos olika trädslag.
Avverkningsrester kan nyttjas för utvinning av energi. . 1
I beräkningen av energivedens potential i Tornedalen ingår regionala uppgifter om förekomst av olika
trädslag och skogsareal. Potentialen i avverkningsrester beräknades utifrån förverkligade och kommande,
planerade avverkningar. Ungskogarnas potential av energived beräknades utifrån befintliga utredningar.
Regionala skillnader i skogens produktivitet har inte tagits med i beräkningen.
1 Bioenergiprogrammet i Mellersta Österbotten 2007-2013
Volymandelen biomassa i ett helt träd (toppen, grenar
och löv, stammen, stubben och roten)
Stammen 4-6 % , 5 % i genomsnitt
Grenar och barr 10-30 %
Granen cirka 30 %
Tall och lövträd cirka 10 %
Stammen 50-80 %, 65 % i genomsnitt
Stubbar och rötter cirka 10-20 %
15 % i genomsnitt

Tabell: Energivedens potential i Tornedalen
Kommun GWh / år
Pajala 780
Övertorneå 240
Haparanda 90
Muonio 80
Kolari 230
Pello 200
Ylitornio 200
Torneå 220
Sammanlagt 2040
Vi har inte haft tillgång till uppgifter om bioenergipotentialer på norsk sida. Men vi vet att andelen produktiv
skog är liten i förhållande till den totala arean i den aktuella regionen. Enligt norska jord- och
skogsbruksinstitutet är andelen skog cirka 12 % i Tromsö och cirka 2 % i Finnmarken. 2 Om man
förutsätter att dessa skogar är ungefär lika produktiva som liknande skogsområden i övriga Tornedalen,
kan potentialen på norsk sida uppskattas till ca 90 GWh /år.
För närvarande är det väldigt liten del av energivedens potential som nyttjas i Tornedalen. För att
potentialen i sin helhet ska realiseras måste stora planerade projekt utanför området förverkligas. Att
befolkningen är så spritt är ett hinder för potentialens nyttjande i Norge. I Nordreisa har man nu i alla fall
byggt det första närvärmeverket som drivs med skogsbaserat bränsle.
Det är sågverken som står för skogsindustrins biprodukter i Tornedalen. Några av de största på finska
sidan är Pietikäinens sågverk och hyvleri i Muonio, Salmenpalo i Kolari, Pantsar i Pello och Kasalas såg
och hyvleri i Torneå. Sågverken på finska sidan av Tornedalen producerar årligen cirka 10 000 m3
biprodukter, bl.a. kutterspån och flis. Husfabrikernas biprodukter är inte med i beräkningen. De
biprodukter som uppstår på husfabriker nyttjas redan i dag i energiproduktionen. Sågverken säljer sina
biprodukter till aktörer utanför företaget, ofta även till lokal energiproduktion.
I svenska Tornedalen finns bl.a. Jutos Timber AB och Krekula & Lauri Såg i Pajala. Biprodukternas
mängd och sort beror på produktionsmängder och slutprodukter. Pajala Bioenergi AB köper biprodukter
från lokala sågar och tillverkar pellets. Den sammanlagda kapaciteten av Pajalas sågar är cirka 130 000
m3/år. Vid sågning av stockar uppstår flis som biprodukt, cirka 30 %, samt kutterspån och bark, båda
cirka 10 % av den totala mängden. Tornedalens energipotential inom träindustrin är grovt uppskattat cirka
140 000 m3, dvs. 70 GWh (0,5 MWh/m3 uppskattning av värmevärde).
1
2 Norsk institutt for jord- og skogkartlegging

Djurgödsel, bioavfall och biomassor från åkrar
Djurgödsel och olika slags bioavfall kan rötas till biogas och användas som bränsle. Biogasen kan
förvandlas till värme, el och fordonsbränsle. I Tornedalen är den sammanlagda energipotentialen av de
ovannämnda cirka 45 GWh. Den största energipotentialen finns i djurgödsel, i första hand i kogödsel. När
det gäller bioavfall ligger potentialen i första hand i grönavfall från jordbruket, livsmedelsindustrins
sidoströmmar samt av bioavfall som samlas separat från bl.a. restauranger och hushåll och utvinns till
energi genom rötning. Vid avloppsreningsverk kan slammet som uppstår vid rening av avloppsvatten rötas
för att utvinna biogas.
Av ovannämnd potential är det idag främst avloppsvattnets slam som genom rötning används för
energiutvinning. I den aktuella regionen sker detta i Haparanda. Djurgödsel används än så länge inte till
energiproduktion, även om det har funnits planer på biogasverk i bl.a. svenska Juoksengi och finska Ylläs.
Det är också möjligt att ta vara på åkrarnas bioenergi. Gröngödsel kan till exempel användas som bränsle
i bioenergianläggningarna. Även odling av rörflen och salix kan utvecklas mer än vad man gör idag.

2 Företags- och utvecklingsverksamhet inom bioenergin i
Tornedalen
Det finns sammanlagt 50 företag inom bioenergin i Tornedalen. De flesta producerar biobränsle, till
exempel torv, flis och ved. I alla kommuner används biobränsle till produktion av fjärrvärme eller
närvärme. Det förekommer även maskintillverkning och utvecklingsverksamhet. En kartläggning över
bioenergibranschen i Tornedalen är framtagen och den kan hämtas i adressen http://www.tornedalen.org.
Den största enskilda bioenergiinvesteringen på senare år är Tornion Voimas kraftvärmeverk i Torneå.
Anläggningen drivs med biobränsle och företaget producerar energi till Outokumpu stålverk och till
Torneå stads fjärrvärmenät. Alla kommuner i svenska och finska Tornedalen har värmeverk som
använder biobränsle för att producera fjärrvärme. Bränslet, i form av torv och flis, kommer från både
Finland och Sverige. I närområdet finns torvmyrar och flistillverkare. Stora torvområden ligger bl.a. i norra
kommundelarna i Torneå och Haparanda. Trots det importeras torv även utifrån, både från Finland och
Sverige.
En faktor som försvårar företagsverksamhetens utveckling i Tornedalen är orternas ringa storlek och
saknaden av större industrier i stora delar av området. Därför blir det svårare att nyttja hela
bioenergipotentialen inom den egna regionen. Torv och skogsråvara transporteras följaktligen ut ur
området till andra delar av finska Lappland och Norrbotten. På senare tid har turismen dock lett till ny
verksamhet inom bioenergin, då bl.a. turistanläggningarna i Ylläs (Kolari) och Levi (Kittilä) fått nya
värmeverk som eldas med biobränsle. På senare år har man också byggt nya värmeverk som drivs med
skogsbaserad bränsle och torv i centralorterna i Kolari och Muonio. En grupp företagare har investerat i
ett närvärmeverk i Hedenäset i Övertorneå. I framtiden kan en del av gruvornas energibehov
tillfredsställas med bioenergi.
En av de viktigaste framtidsplanerna är Vapos planerade biodieselfabrik i Kemi. Rovaniemen Energia
Oy:s och Oulun Energia Oy:s planer på ett nytt biovärmeverk i Rovaniemi kan också bidra till ökad
efterfrågan.
I norra Norge är det kommunen Nordreisa som aktivt utvecklat bioenergiföretagandet inom kommunen.
Ett nytt bolag har bildats och en del av offentliga byggnader värms idag upp med bioenergi alstrad på
bolagets nya anläggning.

3 Några exempelfall: produktion och användning av bioenergi i
Tornedalen
Fem bioenergianläggningar i Tornedalen har besökts under rapportens framtagande. Två av
anläggningarna ligger i Finland, två i Sverige och ett i Norge. Flis, pellets och biogas används som bränsle
vid dessa anläggningar. Meningen med besöken var att bli bekant med anläggningarnas
verksamhetsprinciper och verksamhetsmiljöer, och ta del av de erfarenheter man fått genom åren och ta
reda på hur man kom fram till ett investeringsbeslut.
3.1. Biogasverket i Haparanda
En allmän beskrivning
Bottenvikens Reningsverk AB hanterar avloppsvatten från Haparanda och Torneå, och reningsverket
ligger i Haparanda stad. Sedan 1996 har det slam som uppstår under reningsprocessen och slammet från
kommunernas avloppsbrunnar använts för att producera biogas. Erfarenhet av biogasproduktion finns
alltså från de senaste 15 åren. Biogasen nyttjas för att producera värme, huvuddelen av värmen går åt att
värma upp själva biogasreaktorn, men biogasen används också för uppvärmning av reningsverkets egna
hallar. För uppvärmning av inomhuslokaler behövs dessutom ett tillägg av olja, ca 50-60 m3/år.
Slammet koncentreras till 3-4 %:s torrhalt genom inblandning av polymerblandning och genom
torktumlare. Därefter pumpas slammet in i en biogasreaktor för att rötas, och den biogas som uppstår leds
in i en gaspanna där den förvandlas till värmeenergi. Slammet blir kvar i biogasreaktorn i cirka 47 dagar,
varefter det centrifugeras för att få bort ännu mer vatten. Detta rejektvatten leds sedan tillbaka till
avloppsreningsverket, och slammet transporteras till vidare hantering. Slammet komposteras vid
återvinningscentralen Jäkälä där den före kompostering blandas med torv och skogsråvara.
Allmän information om biogasverket
Bioreaktorns volym 1700 m3 Biogasproduktion 35 m3/h, 300 000
m3/år
Slammets fördröjningstid 47 dagar Metanhalt 60 %
Behandlingstemperatur 37 °C Gasbehållarens volym 20 m3
Slammängd 13 000 m3/år Produktion av värmeenergi
ca 1600 MWh/år

Anläggningskostnad
Biogasverket byggdes i första hand för att förbättra reningsverkets slamhantering, varvid
energiproduktionen sågs som ett mervärde. Genom rötning och centrifugering blir slammet fastare
samtidigt som slammängden och luktproblemen minskar. Eftersom mängderna minskar sjunker även
transportkostnaderna till kompoststationen vid Jäkälä.
Beslutet att bygga ett biogasverk togs i den tekniska kommittén med representanter från både Torneå och
Haparanda städer, bryggeriet Lapin Kulta och Bottenvikens reningsverk AB. Till att börja med beställdes
en konsultutredning, som gav underlag för ett helt enhälligt beslut. Kommunerna deltog aktivt i arbetet och
hjälpte till att skaffa finansiering. Investeringen ledde till minskade luktproblem och lägre
transportkostnader för slammet.
Den totala kostnaden för investeringen blev 40 milj. kronor, vilket täckte förutom rötningsanläggningen en
hall och några maskiner, bland annat en centrifug. Det kom totalt 3-4 anbud, varav Mariehamns Rostfria
AB:s (tillhör idag Goodtech-konsernen) anbud var det som bäst uppfyllde de kostnadskriterier man angett.
Därmed vann företaget upphandlingen. Överlappning av arbeten kunde undvikas genom att
biogasanläggningen byggdes samtidigt som avloppsvattnets reningsprocess uppdaterades. Att få till
kommunal finansiering är i regel en utmaning.
Anläggningens funktion och användarerfarenheter
Biogasproduktionen i Haparanda sker med hjälp av en mesofilisk process vilket innebär att
driftstemperaturen är 37 °C. Biogasen som kommer ut ur reaktorn svalnar samtidigt som det bildade
kondensvattnet avlägsnas innan biogasen lagras och bränns upp. Detta förhindrar korrosion orsakad av
vatten. Gasproduktionen har varit jämn nästan under hela året. Att starta anläggningen och få den till full
drift tog två veckor.
Processen kontrolleras integrerat med avloppsreningsverkets kontrollsystem. På vardagar utförs
kontrollen under dagtid, och under helger med hjälp av ett larmsystem. Processen kan skötas digitalt
oberoende av plats. Laboratorieprover tas vid behov, bland annat bevakas biogasreaktorns pH-värde och
halten av avdunstande syror. Vid jämna processförhållanden sker denna provtagning en gång i månaden.
Under våren tas prover en gång per dag eftersom processen under den här årstiden kräver mer justering.
Service och underhåll av pumpar sker en gång per år och pumpisoleringar lagas vid behov.

Biogasverket har i stort fungerat utan störningar och biogasproduktionen har varit jämn. På våren ändras
förhållandena i biogasreaktorn (bl.a. sjunker pH-värdet), och inmatningen måste minskas under cirka två
månader. Orsaken till denna återkommande företeelse utreds för tillfället. Under hård kyla kan
gasledningarna frysa till. Detta kan undvikas genom höjning av inomhustemperaturen eftersom
gasledningar installerats utmed hallens innerväggar.
Bilder
Bild 1. Biogasanläggningen med biogasreaktorn i mitten och biogasbehållaren i förgrunden.

Bild 2.Gaspannan (De Dietrich) syns i förgrunden, oljepannan längre bak.
Bild 3. Centrifugen, som används för att höja slammets torrhalt efter rötningen (till ca 21%).

3.2 Flisanläggningen i Övertorneå
Allmän beskrivning
Hedenäset Närvärme AB producerar biovärme till byborna i Hedenäset i Övertorneå kommun. Företagets
flisanläggning ligger intill byacentrumet. Biovärme köps av 63 närliggande fastigheter; kommunägda
fastighete samt radhus och villor. Anläggningen förbrukar cirka 8 000 m3 skogsråvara per år, vilket
motsvarar en värmeproduktion på 6 200 MWh. Effekten är 2 MW, och anläggningen har varit i drift sedan
april 2008 (3,5 år).
Hälften av råvaran kommer från egna skogar och hälften köps in. Av inköpt råvara kommer hälften från
Sverige och hälften från Finland. Flisningen sköter man själv för att garantera jämn kvalitet, och den
färdiga flisen förvaras i förrådsutrymmet (ca 1700 m3), som ligger intill lokalen med själva värmepannan.
Flisen bränns upp i värmepannans förbränningskammare och brandgasernas värmeenergi transporteras
genom värmeväxlare till anslutna fastigheter. Askan tas till vara och används som skogsgödsel.
Anläggningens upphandlingsprocess
Byns oljepanna var föråldrad och skulle snart bytas ut. Dessutom hade bröderna som tillhörde ägarna i
värmebolaget länge funderat på att dra nytta av avverkningsrester från sina egna skogar. Kommunen
ställde upp med lokaler, och ett aktiebolag bildades. Företaget förhandlade med kommunen om ett
eventuellt delägarskap i det nya bolaget, men till slut bestämde kommunen att den istället ville bli kund
och köpa värme från bolaget.
Investeringen gick upp på totalt 7 milj. kronor med utrustning, värmenät (3300 m) och fastigheternas
värmeväxlare. 21 % av kostnaden fick projektet som EU-finansiering. Tre tillverkare lämnade anbud, och
av dem valdes Ariterm, som bäst uppfyllde de tre kriterier som fanns: (1) pris, (2) enkel funktionsprincip
och (3) tillgång till reservdelar. Att kommunen anmälde sig som storkund, gjorde det lättare att få bybor
att ansluta sig. Processens tröghet med de utdragna kommunala förhandlingarna upplevdes som en
utmaning.
Anläggningens funktion och användarerfarenheter
Flisförrådet har fyra parallella skraptransportörer som drar bränslet inomhus. Som drivkraft används två
hydraulpumpar; bra att ha reserv om en skulle haverera. När flisen kommer inomhus förs den till en
skruvtransportör, och sedan in i förbränningskammaren och upp på trapprosten där förbränning sker.
Trapprosten omges av sex luftfläkt, som ser till att flisen får en jämn ström av syre. Innan rökgaserna

lämnar skorstenen rensas dem för att undvika sotspridning i omgivningen. Anläggningen har automatisk
sotning och uraskning. Processens styrsystem är automatiserat, och kan vid behov justeras via
styrpanelen.
Hur bra anläggningen fungerar beror på bränslets kvalitet, och därför är det viktigt att säkerställa hela
leveranskedjan från skogen till uppbränning. Skogsråvaran bör inte innehålla jordmaterial eller stenar.
Skogsråvarans kvalitet kontrolleras visuellt före flisning. Även fukthalten mäts eftersom kostnaden
regleras efter energiinnehåll. Skogsråvaran torkas i naturen utan maskiner. Flisning sker året runt, och det
är lönar sig att alltid ha två veckors förbrukning i lagret.
En täckt hall med exempelvis asfaltgolv som skydd mot fukten räcker bra som förrådsutrymme. Att ha
golvvärme i det utrymme som flisen passerar på vägen in har visat sig vara bra.
Bränslets fuktighet varierar i regel mellan 28-43 %. Målet är att fukten inte stiger över 35 %, även om
förbränningen klarar av fuktigare material. Torrare material blandas med fuktigare vid behov.
Anläggningen besöks två gånger per dag för bokföring och för kontroll av maskiner. Tre personer i
Hedenäset turas om att ta hand om detta. Sotning görs manuellt en gång per år (tar ungefär en dag).
Anläggningen har visat sig vara driftsäker, endast några reservdelar har bytts ut under de tre år den varit i
drift. För att trygga ekonomin bör minst 25 % av kunderna till en sådan här anläggning vara så kallade
storkunder.
Bilder
Bild 4. Biovärmeverkets flisförråd (ca 1700 m3).

Bild 5. Skruvtransportörer till flispannan (vänster) och ursotning av rökgaser (höger).
Bild 6. Flisen brinner på trapprosten inne i förbränningskammaren.

3.3 Pellettvärme i Karungi
Allmän beskrivning
Servicehuset Karungin Palvelukoti ry är en allmännyttig förening som grundades år 1964.
Verksamhetsprincipen är att utan vinstsyfte förbättra boendestandarden för de äldre, för pensionerade
och handikappade. Servicehuset ligger vid Torneälven och har sammanlagt 35 lägenheter. Sedan 2008
har fastigheten huvudsakligen värmts upp med pellets som används som bränsle i den egna
värmecentralen. År 2010 var producerades ca 430 Mwh i form av värme. Olja används som komplement
under två perioder: i maj-september då behovet är så liten och driftstoppen så täta att pannan riskerar att
få funktionsstörningar och under den hårdaste kylan då man går över från pellets till olja.
I servicehusets källare finns både pellet- och oljepanna. Pelletpannans effekt är 160 kW. Utanför
pannrummet har man byggt en pelletsilo (20 m3). Matarskruven binder silon med pannrummet. Med hjälp
av en matarskruv och termostat transporteras hela tiden en lämplig mängd pellets in i
förbränningskammaren. Värmeväxlaren överför värmen till fastigheternas varmvattenledningar och
varmvattenberedare.
Anläggningens funktion och användarerfarenheter
Pellets matas regelbundet (4,5 s inmatning och 20 s paus) in i Tulimax- pannan, vilket gör att även
luftinmatningen till pannan är konstant. Luftintagen är placerade längs förbränningskammarens väggar vid
sidan av och bakom förbränningsområdet. Termostaten justeras manuellt. När önskad temperatur i
termostaten uppnås, avstannar pelletinmatningen och startar igen när temperaturen sjunkit. Även
luftintaget kan regleras manuellt, och en nivå som genererar jämn ström har nu hittats.
Förbränningskammaren är utrustad med rörliga skivor som trycker askan ned i behållaren. Askan
avlägsnas för hand. Mängden per vecka blir cirka 10 kg. Eftersom det blir så lite aska kan den blandas
med övrigt avfall. Efter ett driftsstopp ska pelletpannan startas manuellt, vilket tar ungefär en timme.
Värmecentralen kontrolleras dagligen, och askan som samlats i behållaren under förbränningskammaren
avlägsnas en gång i veckan (ca 1 h). Flygande aska som samlas på värmetransporterande ytor
dammsugs en gång i månaden (ca 1 h). Skorstenarna sotas två gånger per år, och arbetet beställs från
ett utomstående företag.

I stort har pelletpannan fungerat bra. När pannan togs i drift var det till att börja med svårt att hitta rätt
luftintag, men nu har man kommit fram till rätt mängd.. I början fick man in fukt till pelletsilon vilket gjorde
att pellets frös till klumpar och slog sönder transportskruven. Problemet kunde lösas när man isolerade
silon med träull och täckte den med plåt. Matarskruven har gått av en gång på grund av träpulver som så
småningom fastnade i skruven. Det är bra att tömma silon en gång per år för att rensa den. Vid
pelletpannans driftsstopp startas oljepannan automatiskt.
Uppvärmningen fungerar bra om pelletsilon fylls på med två veckors mellanrum. Om pelletleveransen inte
kommer i tid uppstår problem. I Karungi har detta skett några gånger, vilket även lett till att man tvingats
byta leverantör. För närvarande har man alltid reserv i form av pelletsäckar. Det är bra att planera
pelletanläggningen med automatisk uraskning. En skruv, som transporterar askan till en sluten behållare,
är att rekommendera. En sådan transportör kunde dock inte installeras i Karungi, eftersom pannrummet
ligger på fel nivå med tanke på detta.
Pelletsilon är utrustad med ett fönster så att man ser när pelletvolymen sjunker under en viss gräns. Detta
är dock ingen tillräcklig mätmetod, eftersom pelletmassan oftast sjunker först i mitten av silon och sist
utefter väggarna. Regelbundna pelletleveranser är därför ett måste.
Pelletuppvärmning blir betydligt billigare än uppvärmning med olja. Å andra sidan är råvarutillgången och
bristen på tillräckligt antal leverantörer en orosmoment som också kan leda till prishöjningar.
Transportalternativen är begränsade. För användaren är pelletuppvärmningen inte lika bekymmersfri som
uppvärmning med olja.

Bilder
Bild 7. Pellettpannan i servicehusets pannrum. Pellets kommer in i förbränningskammaren genom det vita
röret.
Bild 8. Pelletsilon och matarskruven till pannrummet. Silons inmatningsrör vid sidan av silon.

3.4 Förnybar energi vid turistanläggningen
Allmän beskrivning
Lapland Hotel Olos i Muonio är ett komplex med hotellrum, lägenhetshotell och konferensservice. Intill
hotellet står en pelletanläggning med ytterväggar av trä. Anläggningen står för värme och varmvatten för
fem fastigheter (2 250 MWh/år). Vapo Oy har levererat anläggningen till Lapland Hotels och sköter även
bränsleleveranserna. Hittills har anläggningen varit i drift i två år.
Värmeverket har två pelletsilon (2 * 40 m3) och en värmepanna med 1,5 MW effekt. Nätet till de
närliggande fastigheterna är sammanlagt cirka en kilometer långt. Årsförbrukningen ligger på ungefär 470
ton pellets, som köps in från leverantörer i bland annat Pajala och Uleåborg.

Anläggningens upphandlingsprocess
Anläggningen byggande baserades på ekonomiska kostnadskalkyler, men även miljövärden ansågs
viktiga; för ett företag inom turismen handlar det om bra PR. Anbudsförfrågan besvarades av tre företag,
och när valet mellan dessa gjordes var det helhetslösningen som avgjorde. Priset var ett av kriterierna
men även leverans av utrustning och bränsle, var viktiga. Till slut antogs Vapo Oy:s anbud med Arimax
Bio 1500.
Det enklaste under investeringsprocessen var att få till ett styrelsebeslut om investeringen, eftersom
jämförande beräkningar visade att pelletanläggningen skulle bli ekonomiskt lönsamt. Det svåraste var att
kunna räkna rätt, beräkningarna gjordes nämligen utan extern experthjälp. Under beredningsprocessen
kunde man konstatera hur lite information det överhuvudtaget finns när det gäller förnybara energiformer.
Företagen måste själva vara aktiva och ta reda på en massa fakta. När investeringen blivit klar och tagits i
drift har hotellet varit nöjd; anläggningen har fungerat bra och varit ett bra argument i
miljökommunikationen mot kunderna. Pelletvärme används även av två hotell och ett servicecentrum i på
turistorten Ylläs. Det finns planer på nya pelletvärmeverk som kommer att tas i drift under de kommande
åren.
Anläggningens funktion och användarerfarenheter
Skruvtransportörer transporterar bränslet från pelletsilon till en liten behållare som fungerar som
mellanlager (ca. 0,5 m3). Sedan transporteras pelletts in i förbränningskammaren med hjälp av en
matarskruv. Matarskruven har ett skydd mot bakbrand, för att elden inte ska spridas från pannan till lagret.
Matningen till förbränningskammaren är automatiserad och reglerad efter utomhustemperatur:
Mellanlagrets fyllnadsnivå följs upp med hjälp av en givare och skruvens cirkulationshastighet regleras
genom en frekvensmätare.
Inne i förbränningskammaren finns en trapprost och i själva förbränningsdelen råder undertryck.
Primärluften kommer in nerifrån genom trapprosten och sekundärluften kommer in ovanför trapprosten.
Mängden överskottssyre i brandgaser bestämmer hur mycket luft som behövs för bränningen.
Brandgaserna dras genom ett sug ut genom skorstenen. Konvektionsytorna i anläggningens väggar
effektiviserar värmeöverföringen till vattnet i pannan. Vattnets temperatur hålls jämn genom en
pumpblandare. Vid överföringen till värmenätet hålls en temperatur mellan 70 (hösten) och 90 grader
(vintern). Det återvändande vattnet kan användas för att reglera utgående vattnets temperatur.
Askan överförs genom tre askskruvar till en behållare. Två av dessa fungerar automatiskt on en manuellt.
Årligen uppstår cirka 2,5-3 m3 aska, som vidarehanteras av Vapo. Pelletförrådet ska av

andsäkerhetsskäl vara slutet, eftersom pelleten förbinder syre från luften. Silorna är utrustade med
fönster som fungerar som beställningsindikatorer. När ingen pellet syns i fönstret, är det dags att beställa
mer. Förrådsutrymmet (sammanlagt 80 m3) är planerad för att klara av leveranser med 2-3 veckors
mellanrum.
Annläggningen är helautomatiserad. Arbetskraft behövs endast för dagliga kontroller och sotning var
annan vecka (ungefär två timmar). Eftersom anläggningen är över 1 MW är en årlig myndighetskontroll
obligatorisk. En utomstående kontrollant måste också kontrollera driften ett par gånger om året.
Pelletanläggningen har visat sig ha bra underhållsäkerhet och den har fungerat klanderfritt. Enstaka byten
har gjorts, vilket inte går att undvika. Matarskruven har täppts till en gång på grund av för finfördelad
pellets. I silons nedre del har det ibland bildats kondensvatten som frusit till och gjort att pelletten inte
kunnat komma på skruvtransportören och därifrån vidare till förbränningskammaren.
Bilder
Bild 9. Pelletanläggning, Lapland Hotels, Olos.

Bild 10. Pelletsilons konformade nedre del varifrån matarskruvar transporterar bränslet till värmeverket.

Bild 11. Automatiserad asktömning till container.
3.5 Bioenergiproduktion i Norge
Allmän beskrivning
Nordreisas kommun ligger i norra Norge cirka 150 km från finska Kilpisjärvi och 250 km från Tromsö.
Kommunen har knappt 5 000 invånare, varav cirka 1 500 bor i tätorten Storslett. Genom kommunen flyter
Reisaelva, som rinner ut i Atlanten i närheten av byn Storslett där ett flisvärmeverk byggdes år 2008.
Värmeverket drivs genom bolaget Nord-Troms Bioenergi AS.
Anläggningens upphandlingsprocess
Det som var viktigaste när det gällde att möjliggöra investeringen var kommunens aktiva
utvecklingsarbete inom biovärme. Kommunen ställde sig mycket positiv till att köpa biovärme från
företagarna. Ett aktivt samarbete mellan lokala lantbrukare och kommunen var utgångspunkten för att ett
närvärmebolag skulle bildas och att produktionen skulle sättas igång. Landsbygdsföretagarna ville hitta
kommersiell användning för sin skogsråvara och kommunen arrangerade utbildningar, studiebesök och
annan utvecklingsverksamhet för bioenergibranschen. Aktiviteterna ledde till att ett bolag bildades och
detta bolag ägs nu av ett antal landsbygdsföretagare.

Bioenergiproduktionen möjliggjordes konkret genom kommunens anbudsförfrågan gällande leverans av
bioenergi till sjukhuset, skolan och badhuset. De fastigheter som anslöts till nätet hade alla vattenbaserat
centralvärme och hade tidigare använt olja till uppvärmning. Det var två företag som lämnade anbud, och
det lokala bolaget Nord-Troms Bioenergi AS vann upphandlingen bl.a. på grund av priset.
Nord-Troms Bioenergi AS levererar värme i enlighet med avtalet som skrivits under med kommunen.
Företaget har stått för investeringen av teknisk utrustning. Värmepannan inhandlades av Swebo Bioenergi
från Boden. Den består av två enheter på 500 kW och en sammanlagd effekt på cirka 1 MW.
Leverantören valdes utifrån en fungerade helhetslösning och den justeringsmöjlighet som systemet med
två pannor medger. Dessutom byggdes ett värmenät på cirka 800 meter.
Anläggningens årsproduktion ligger på cirka 2,2 GWh. Företaget och kommunen har ett 10+5 års avtal för
produktion av energi. Företagets lån för investeringen är också anpassad för den här tidsperioden.
Värmepriset är indexreglerat, och påverkas bl.a. av priset på referensenergin dvs. elpriset. Elpannorna
har lämnats kvar som reserv.
Anläggningens funktion och användarerfarenheter
När det gäller tekniken har man så gott som enbart positiva erfarenheter. Kontrollen sker via Internet och
felanmälan digitalt. Därför är det inte ofta som jourpersonalen behöver besöka anläggningen.
Råvaran kommer från närområdet och består av björk- och alflis, till lika stora andelar. Taket för bränslets
fukthalt är bestämt till cirka 35-40 %. Detta är en tuff krav speciellt när det gäller al. Råvaran kommer från
Reisaelvdalen, som ligger på 15-20 km från anläggningen. Tall, som i någon utsträckning växer längre
uppåt i älvdalen kan vara ett alternativt bränsle. Hittills har man dock inte prövat detta alternativ. Färdig flis
transporteras till anläggningen och tippas in i förrådet, som kan öppnas helt. För att förbättra
bränslelogistikens kostnadseffektivitet har man bl.a. byggt en flisterminal vid Reiselva cirka 5 km från
anläggningen. Askan förvaras i en container utanför anläggningen.
Det är hanteringen av bränsle som hittills orsakat de mesta problemen vid anläggningen. Ojämn
bränslekvalitet, bl.a. förekomst av pinnar, har orsakat avbrott i inmatningen. Det lokala klimatet är kallt och
fuktigt, vilket ibland har lett till att flisen frusit till vid inmatningen till pannan. Problemet har lösts genom att
blåsa in varmluft från pannrummet till silon så att flisen värmas upp och torkas. Det har också uppstått

problem med bränsleleveranser. Det finns cirka 500 skogsägare i området och det splittrade ägarskapet
är ett problem när man ska skaffa bränsle. Man har även varit tvungen att köpa bränsle utifrån, vilket lett
till förluster för anläggningen. Även växlande elpriser påverkar anläggningens ekonomi. Ovannämnda
problem har kunnat åtgärdas och anläggningens framtida verksamhet ser ut att vara lönsam både när det
gäller ekonomi och teknik.
Bilder
Bild 12. Bioenergianläggningen i Nordreisa i norra Norge
Bild 13 Lagring av flis vid bioenergianläggningen i Nordreisa. Varm luft från pannrummet blåses in i
förrådets nedre del.