Intervjun som PDF - ProCenter

More documents

Recommendations

Info

Mina ngrar är stela som isglassar när jag försöker trycka fram adress, telefonnummer och portkod på mobilen. Hiar inte! Vintertullen är kall men vacker där den ligger som en semla pudrad med e ugt lager snö. I en liten lugn avstickare från Ringvägen nere på östra Söder i Stockholm har fotograf Helén Pe sin kombinerade studio och bostad i e hus som Stadsmuseet har gulmärkt, för a det har ”en positiv betydelse för stadsbilden eller e visst kulturhistoriskt värde”. Till slut får jag tag på numret och Helén ger mig portkoden. Från gården bakom Orionteatern kliver man direkt in i det stora köket. En smal gång leder fram till studiodelen och ovanför svävar familjens lägenhet. Du har rä nära till jobbet. – Ja, jag tycker det är jäeskönt. Man vinner ju så mycket tid. Och i och med a det är så mycket bildbearbetning nu för tiden är det bra a kunna jobba på kvällarna om man vill, eller gå upp tidigare på morgonen och hinna med lite. Kan det vara svårt a sluta jobba på kvällen? – Nej, om man har småbarn så måste man sova. Man kan inte sia uppe hur länge som helst. – Förut hade jag studio en halvtimme bort vid St Eriks-terrassen och då ck man ju hämta på dagis, gå hem, äta middag och sen oa åka tillbaka till studion för a leverera bilder innan nästa dag då det var plåtning igen. Men det blev bara stressigt. Samtidigt blir nog den här lösningen jobbigare när mina barn blir större. Då kan jag tänka mig a ya ut studion. Jag har spanat in lite industrilokaler här runt omkring … Studiodelen har stora fönster som veer mot norr. – Jag jobbar helst med naturligt ljus, men vi bor ju i e mörkt land, så jag brukar oa ställa lampor ute på gatan som jag riktar in genom fönstret. Det kan man ju göra när man har studion i markplan som jag har. Jag skulle gärna vara högst upp i något hus och bara få in dagsljus, men det är samtidigt skönt a inte vara så beroende av vad det är för väder ute. – De esta matplåtningarna gör jag här hemma. Så fort det blir lite vår håller jag till här utanför på gården. Jag brukar hjälpa till med annat ljus där också om det skulle behövas. Eer a ha stå för bildmaterialet till era olika kokböcker och en bok om Choklad- fabriken har Helén Pe och formgivaren Helena Ullstrand startat eget förlag – Tree Publishing – och blivit sina egna uppdragsgivare. – Det var mycket svårare än vi trodde, säger hon och skraar. Vi har hiills ge ut två böcker: Bondens Marknad och Maten jag älskar och vi håller nu på med Choklad- fabrikens Desserter som kommer ut till hösten. Jag fotograferar också för tre andra bok- projekt på andra förlag som ska vara klara innan sommaren. Alla uppdrag är väldigt olika och det är just blandningen som jag gillar. Det blir både reportage och ljussaa bilder i studio och det gör a man aldrig stagnerar. Det nns ju en hel del kokböcker på marknaden … – Ja, och därför gäller det a hia e eget uryck. Jag gillar till exempel a följa med ut och jaga, ska, gå ut i skogen och leta svamp. Då får man bilder som kompleerar de matbilder man oa gör i studiomiljö. Kockarna jobbar en tid innan med förberedelser och när jag säer igång tar det cirka en vecka a plåta själva receptbilderna. Sedan är vi också ute på olika locations. När jag fotograferade till boken Laga vilt ån skog och sjö var jag uppe i Vindelgransele i Västerboen i tre dagar och sedan med på jakt ute i Öster-Malma i Katrineholmstrakten vid två tillfällen. Hade du någon skiss, någon plan, med dig för vilka bilder du skulle ta då? BOK – LAGA VILT FRÅN SKOG OCH SJÖ – Nej, man får helt enkelt gå ut och se vad man hiar. Man vet ju aldrig hur vädret är, vad det är för förutsäningar, om det kommer a hända något, om de skjuter något djur. Jag hade ju hoppats a de skulle skjuta något när vi var med, det hade ju varit så snyggt med blod i snön och allting sånt, men det blev bilder med e annat jaktlag istället som hade få e djur. Ute på location får man helt andra stämningar i bilderna. Ljuset studsar på andra sä när det inte är vita väggar. Även om man kan fuska med ljussäningar och så i studio så blir det inte samma sak. Man får så mycket mer gratis där ute. – Den här typen av uppdrag är generellt en av de bästa sakerna med a fotografera, man får en anledning a ta kontakt med folk och får vara med om sånt man är nyken på. Människor är oa väldigt intresserade av a beräa om vad de gör och de vill visa upp allt det bästa. Just nu gör jag ju många väldigt arrade studiobilder och jag skulle vilja utöka reportagebiten. A man under några dagars tid får vara med någonstans och fota. Det gillar jag! – Jag försöker få in reportageidén i mina andra jobb också. Med väskföretaget Ceannis har vi precis börjat spåna på nästa katalog och har tänkt a vi förutom studiobilderna av produkterna ska ha med mycket mer människor. Kanske åker vi till Hong Kong och tar bilder på fabriken och runt omkring. Vi får se vad som händer … Redan i nian hade Helén bestämt sig för a bli fotograf. Hon gick en kurs på Folkuniversitetet och läste sedan foto på gymnasiet i Riddarärdsskolan. Hon PO:ade hos Maias Edwall och lärde då känna Stellan Herner som gör mycket mat och inredning. När han sedan behövde en assistent ck Helén jobbet och hon har sedan själv fortsa jobba med den typen av bilder. I portfolion hos agenten Choice sticker e jobb ut från de andra. Det är bilder av en ljus modell i sagoliknande miljöer. Det är mörkt, fåglar, glassplier, mystiskt och dramatiskt och ser väldigt eerbearbetat ut med era lager och detaljer. – Jag ck en förfrågan om a vara med och göra bilder för NK Glas och Porslin tillsammans med en curator som heter Alexander Lervik som också är möbelformgivare. Det var en jäekul utmaning. Det var länge sedan jag var så uppstressad! Det var väldigt inspirerande a jobba helt utifrån egna idéer och häigt när man sedan är klar och ser a det verkligen funkar. – Vi var på Norrvikens Trädgårdar i Båstad och tog bilderna på modellen i olika miljöer. Bland annat på en plats vid havet där de hade spelat in Ingmar Bergmans Sjunde inseglet. Det regnade konstant hela tiden men eersom det var i maj blommade blåregnet och det var otroligt vackert. Sedan var vi på Kosta Boda glasbruk också och slängde glas som vi monterade in tillsammans med fåglarna och papegojan som jag fotat här hemma i studion. Bilderna drogs bland annat upp till tre gånger två meter för a användas i skyltningen. Hur är uppdragsgivarna i allmänhet? Är de så här modiga? – Nja, de esta är väl ganska konservativa. Det har ju varit en trend e tag nu a det ska kännas äkta, ekologiskt, närodlat, det ska vara en person bakom produkterna, det ska kännas genuint och rustikt. Och då blir det oa de tankarna som styr. Ibland plåtar jag bilder till förpackningar, och då är ju också allting väldigt bestämt. Då får jag e InDesigndokument där jag kan ploppa in bilden direkt så jag ser var rubriker och allt ska vara. Då tillför man inte så mycket kreativt, man blir mer en hantverkare. Det har ju kommit en del utländska tidningar, som Apartamento, där man hälsar på hemma hos folk och tiar hur de verkligen har det. Märks det av här hemma också? – Nej, här handlar det mer om a xa till det
för a visa lägenheten eller huset från sin bästa sida. Man vill mer a folk ska drömma sig bort till hur de skulle vilja ha det. Helén Pe har också jobbat en del med bilder till IKEA:s kataloger – en gigantisk produktionsapparat där fotograer mer och mer börjar ersäas med 3D-renderade bilder. Känns det som e hot? – Nej det är mer som utvecklingen från analogt till digitalt foto som också gav nya möjligheter. För mig känns det snarare spännande och intressant. I framtiden kommer vi nog a få se er och er bilder som är hybrider mellan fotogra och delar som är konstruerade i 3D. Retuscheras det mycket på tidnings- redaktionerna eer a du lämnat ifrån dig bilderna? – Jag började ju plåta analogt. Och när man då gjorde printar sa man ju och skrapade, och det är ju manipulation det också. Om det är extremt tröa rynkor och så tar jag bort lite. Men jag tycker personligen inte om a man ska se a det är för retuschat. Jag kan ju tycka a det, speciellt på reklambilder, kan vara snyggt gjort – som en eekt. Men då har man medvetet tagit i så mycket a det syns. Med tidningen Vi som jag jobbar en del åt kan jag gilla a det känns väldigt oretuschat – genuina svartvita porträ, det är lite den gamla skolan. Det kan se ut som a det är plåtat på lm, fast det inte är det. Men det känns äkta, och det rimmar ju också med hur de vill a hela tidningen ska upplevas. EGNA BILDER – ASIEN 2012 Helén Pe fotograferar uteslutande digitalt nu. Fanns det något med det analoga arbetssäet som var bäre? – Det var enklare a fota på lm tycker jag. Jag gjorde mycket på dia när jag fotograferade mat. Jag mäe ljuset, jag ltrerade direkt så a det blev exakt som jag ville ha det, sedan lämnade jag bilderna och så var det klart! Nu ska jag istället sia med varenda bild och bearbeta dem. Jag har ju hållit på så länge a jag få rutin och vet hur mycket man behöver göra, men jag kan tycka a det tar lite för mycket tid från själva fotograferandet som är det jag tycker är roligast. Inspireras du av andra fotografer? – Die Isager från Danmark tycker jag om. Hon fotar mycket mat och inredning. Sedan gillar jag Paolo Roversi som är mer mode. NKjobbet var lite inspirerat av honom. Jag gillar a det är mycket stämning, det nns en viss känsla i hans bilder, det är inte så perfekt eller retuschat. Det nns två intressanta kvinnliga fotografer och konstnärer i Göteborg också som jobbar tillsammans under namnet SEEK. Sedan gillar jag Martina Hoogland Ivanows bilder mycket. Vad vill du helst göra för typ av jobb framöver? – Jag vill som sagt utveckla reportagebiten, även i de böcker vi själva gör. Det kräver lite mindre utrustning. Det blir ändå en hel del saker som måste tas med ifall det skulle behövas, eller om något EGNA BILDER – ASIEN 2012 skulle gå sönder. – I bilen har jag oast med mig datorn, min handhållna kamera, min mellanformats- kamera, stativ och reexskärmar. Det har ju hänt a kameran slutar fungera där ute. Men då är ju ProCenter klockrent. För då är det bara a ringa jouren som jag har behövt göra några gånger. Jag var nere i Valdemarsvik en gång när en kamera gick sönder. Jag tror det var Stefan som hade jouren då. Då kunde jag ju inte få grejorna budade, så då ringde han runt till olika fotografer som bodde där i närheten och som jag sedan ck låna av. De löser ju saker åt en! Vad det än är. Jag har ringt på helger och kvällar och de ringer alltid tillbaka. Därför är det ju bra a hålla sig till samma ställe där man vet a man alltid får bra service. www.procenter.se
Page 1: HELÉN PE Intervju av HANS MALM Fot

Intervjun som PDF - ProCenter

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?