Skogskultur är livet -handboken, pdf (1,4 Mb).

SKOGSKULTUR
ÄR LIVET
En guide till
kulturell hållbarhet
TAPIO

SKOGSKULTUR ÄR LIVET
En guide till kulturell hållbarhet
1

© Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio 2007
Pekka Virtanen, Airi Matila, Tuula Viirret
Översättning
Veronica Hasselström
Maria Lindén
Omslagsbilder
Skogsindustrin rf
Airi Matila
Pekka Virtanen
Ombrytning
Margita Törnroth
2

SKOGSKULTUR ÄR LIVET
En guide till kulturell hållbarhet
Innehåll
1 Förord 4
2 Kulturen i de fi nländska skogarna 5
• Från en träålder till en annan 5
• Det mångkulturella träet 6
• Skyddar, värmer och forslar 7
• Trädet förädlas 9
• Matkultur 10
• Symbolernas skog 10
• Från landsbygden till städerna 11
3 Skogen, kulturen, hållbarheten 12
• Dokumentera, se och delta 12
• Lokalt och globalt 13
• Skogskultur är livet 14
4 Bestämmelser, kulturella vägval 15
• Lagstiftning 15
• Vägval 15
3

1 Förord
diskussionen om de fi nska skogarnas historia, nutid och framtid tangerar man allt oftare kul-
I turella perspektiv. Kultur är allt som människan påverkar med sina handlingar och tolkningar.
Kulturen omfattar allt från den enskilda skogsägarens vardagssysslor och dem som rör sig i naturen
till hela skogssektorns internationella nätverk. Förädlingen av skogsbär för husbehov eller utvecklandet
av en uppfi nning till en virkesprodukt för den internationella marknaden är exempel på kultur.
I det kulturella perspektivet strävar man efter att sammanfatta och förstå förhållandet mellan skogen och
människan. Via kulturen är det möjligt att förstå målet och innehållet med allt det vi gör med skogen. Vi kan fråga
oss i vilka förhållanden nya idéer föds, hurdan skogskunskap inspirerar de nya aktörerna i skogen och hur skogen
skall se ut i framtiden. Det kulturella perspektivet förhåller sig öppet både till olika alternativ och till kritik.
Den här publikationen baserar sig på det skriftliga bakgrundsmaterial som FK Pekka
Virtanen och AFM Airi Matila har gjort. Publikationen fi nns på adressen www.metsavastaa.
net >Ammattilaiset > Metsän ja ympäristön hoito > Metsien kulttuurinen ulottuvuus. På svenska
fi n ns publikationen på www.skogsrefl exen.net . SBI Tuula Viirret har hjälpt till med produktionen.
Publikationen är en del av Tapios och Riigimetsa Majandamise Keskus projekt Skogsbrukets traditioner och
kultur som en viktig del av naturturismen. Projektet fi nansieras av Metsämiesten Säätiö och ERUF (Europeiska
regionala utvecklingsfonden) och förverkligas av Södra Finlands och Estlands INTERREG III A–program.
Sjöar, skogar och den finska ungmön var en del av den finländska nationalidentiteten vid sekelskiftet.
4
Källa: Finland i bild. I.K. Inha 1895

2 Kulturen i de fi nska skogarna
Människorna i världen upplever skogen på
många olika sätt. Vi fi n ländare ser på skogen
genom fi lter som består av vår inlärda kultur. Ett
fi l ter som är annorlunda än det som t.ex. människorna
i Brasiliens djungel ser igenom. Tidsålder,
boplats, kön, ålder, utbildning, social status, arbete,
livshistoria och många andra saker påverkar
hur vi upplever skogen och hur vi lever med den.
I Finland fi nns det lika många sätt att se på
skogen som det fi nns invånare. Samhällskulturen
fi n ns dock alltid i bakgrunden av varje synsätt.
Att känna till den nationella kulturens rötter
och styrka hjälper då man skall utveckla
någonting nytt. Innovationer föds i framtiden
tack vare tidigare kunskaper och erfarenheter.
Förr i tiden lärde föräldrarna barnen att känna
igen växter och djur, bärplockningsställen, svedjeområden,
tjärdungar och villebrådets gömställen.
Kunskapen om skogen förändrades ständigt
och förändras fortfarande. I stället för att lära sig
färdigheterna i skogen har undervisningen i dag
blivit mera baserad på vetenskap och den fokuserar
allt mera på fakta. Bildningen är allt mer
bunden till den internationella utvecklingen.
Skogen och träet användes mångsidigt under självhushållningen
på 1800-talet.
Museiverket
5
I Olaus Magnus bok ”Pohjoisten kansojen historia” från
1555 beskrivs svedjebruket.
Källa: Olaus Magnus. ”Historia om de nordiska folken” – Historia de
gentibus septentrionalibus, 1555 55
Från en träålder till en annan
Människor har rört sig på Finlands område redan
före den senaste istiden. Man vet inte mycket om
den tiden, men de föremål som jägarstammarna
som kom till Finland efter istiden har lämnat efter
sig berättar mycket om hur de levde med naturen.
Den långa perioden mellan åren 8000 och
1500 f.Kr. före metallen uppfanns kallas ju stenåldern,
men lika gärna skulle man kunna kallla
den träåldern. Med hjälp av fornminnen har
arkeologerna kunnat slå fast att trä och andra
skogsprodukter användes på ett mångsidigt sätt.
Under stenåldern bodde människorna vid stränderna
och i närheten av det vattnet och skogen gav.
Nutidens stränder fi nns långt ifrån de forna boplatserna.
En sättning i marken djupt inne i skogen kan
vara en jägarstams boplats och ovanför en forntida
strandlinje kan en okänd grottmålning gömma sig.
Flera av dagens stigar fi nns på samma ställen
som på den förhistoriska tiden. Bilvägar fi nns på
samma stråk, som förr i tiden slets av människofötter
och hästhovar. Husplatser och drag i landskapet
har på vissa ställen hållits oförändrade i hundratals
år. Inte ens kyrkorna byggdes nödvändigtvis på nya
platser, utan i samma lundar, där våra förfäder böjde
sig inför naturkrafterna i respekt för sina förfäder.
Uppfi nningar inverkar också på kulturens utveckling.
Införseln av olika metaller och speciellt järn gör
det möjligt att utveckla allt bättre verktyg. Med järnyxan
och senare med sågen kunde man allt bättre utnyttja
trädreserven i skogen. Användningen av vatten-
och ångkraft satt ytterligare fart på skogsförädlingen.

Skogens träråvaror kunde utnyttjas allt effektivare med
hjälp av järnyxan.
Källa: Olaus Magnus. ”Historia om de nordiska folken” – Historia de
gentibus septentrionalibus, 1555
Skogen förändrades mycket i och med båtbyggandet,
svedjebruket, tjärbränningen, insamlingen
av brännved, skogsbetet och åkerbrytningen. Det behövdes
mycket virke för husbehov för att bygga hus
och gärdsgårdar och för att värma upp boningshusen.
Industriella produktionsmetoder och nya råvaror
så som plast ersatte virket för husbehov. Under krigstiderna
behövdes dock uppfi nningsrikedomen och
träprodukterna igen. Människorna tog igen i bruk
lärorna från tiden av självhushållning och använde
skogens växter i hemmen och i fabrikerna. Barn och
unga lockades att samla kottar, vide, medicinalväxter,
kåda, svampar, lavar och andra naturprodukter.
Trä användes till allt från skosulor till rocktyger.
Olika synsätt på skogen har ibland krockat med
varandra. Då staten i slutet av 1800-talet kritiserade
folkets sätt att använda skogen, var den bakomliggande
orsaken utvecklingen av den fi nländska industrin
och dess behov av virke. Staten ville försäkra
sig om att virket räckte till för sågar, pappersfabriker
och annan träförädling. Skogsbete och svedjebruk
sågs som hot mot detta. Idag diskuterar man
mest naturens mångfald och om virket räcker till.
Den nuvarande skogsindustrin kom igång på
1840-talet. Den växte kraftigt under 1900-talet och
skapade helt nya välmående centra för det gröna
guldet med skolor, kyrkor, musikkårer och butiker.
Om det på orten fanns en pappersfabrik eller
en såg märktes det tydligt i hela ortens kulturliv.
6
Grottmålningarna i Astuvansalmi är ca 5 000 år gamla.
Motivet på mer än 60 av målningarna är människor, djur
eller handflator.
Det mångkulturella träet
Pekka Virtanen, enligt arkeologernas ritningar
Människan har utnyttjat träd av alla storlekar och
åldrar. Under självhushållningens tid var det bra att
känna till de olika trädslagens egenskaper och hur
man tillverkade allt från räfspiggar till stora rankbågar.
Tall och gran användes till gärdsgårdar. Kärlens
lock och bottnen gjordes av gran, de övriga delarna av
asp och en. Värmebehandlat trä är en ny uppfi nning,
men förr kunde man förbättra virkets hållbarhet genom
att glödga gärdsgårdsstörarnas toppar med kol.
Vilket brännbart trädslag som helst dög till att
göra upp eld i skogen. Människorna åt färska björkblad
och årsskotten av gran, använde ettåriga videbuskar
till korgbindning, gamla granar som vuxit
långsamt till instrumentbyggnad och grånande furor
till byggnader. Ibland fi ck man vänta tiotals år innan
stammen hade vuxit till rätt storlek och form.
Sederna som varit i bruk genom tiderna
har starkt inverkat på hur människorna upplever
och värdesätter skogen. Folkkulturen kände
bra till rönn, al, hägg, asp, en, masurbjörk, lönn
och vide. Nuförtiden kallas de specialträd, fastän
de hör till det vanliga fi nska trädbeståndet.

Museiverket / Pekka Kyytinen
Masur var tidigare ett efterfrågat gagnvirke
för sin hållbarhets skull, idag uppskattas det för
sitt utseende. Rönn användes som substitut för
mörkare importträdslag under kristider, men nu
behöver man inte skilt försvara dess färger. Björk
och asp har tidvis varit mindre efterfrågade trädslag
inom skogsbruket men nu värdesätts de igen.
I slutet av 1900-talet började man se annorlunda
på de olika trädslagen i formgivningen
och byggandet. Trädslagens symboliska och kulturella
betydelse har fått helt nya dimensioner.
Det är inte längre detsamma av vilket trädslag
eller träd ett träsmycke eller en gåva är gjord.
Kulturen omfattar allt från den moderna arkitekturen
till byggandet av en lekstuga eller en koja. Ett
konserthus av trä, en fi ol eller en videpipa är delar
av föremålskulturen men också en del av den omfattande
musikkulturens gemenskap. Outsiderkonsten
(vardagskonst eller folkkonst, vars utövare är
självlärda och ofta arbetar i utkanten av konstvärlden),
skogdiskussionerna på internet och skogsdikterna
i byrålådan är likaså en del av kulturen.
Från skogen togs gagnvirke till mångahanda ändamål.
Björken gav fina yxskaft.
7
Skyddar, värmer och forslar
Jägaren och skogshuggaren gjorde ett tillfälligt
skydd av granris. Av en tall som hade fått växa långsamt
och huggits vid rätt tidpunkt fi ck man det bästa
byggnadsmaterialet. Gran och asp dög också till
byggmaterial. De traditionella byggnadsmaterialen
och - metoderna är ännu i användning och nya tilllämpningar
föds hela tiden. I Uleåborg byggde man
ett stadsområde av stock och i Vik i Helsingfors
brädfodrade man en kyrka med aspspånor.
De bästa takpärtorna fi ck man från kvistfria
tallar som vuxit långsamt. Näver användes
som takmaterial och som isolering mellan den
understa stocken och stenfoten. Torkat trä som
sådant och som sågspån har alltid varit effektiva
värmeisoleringsmaterial. Ett nytt och erkänt
bra isoleringsmaterial är bioull av returpapper.
Förr gjorde man upp eld med lättantändligt fnöske
som utvanns ur tickor. På 1800-talet ersatte tändstickorna,
som också kom från skogen, den gamla metoden.
Finland var en betydande tändsticksproducent.
I självhushållningen gick det åt stora mängder
trä. Som mest behövdes över 20 000 tallpärtor per år
för att lysa upp ett enda hus i början av 1800-talet.
Träkol användes i smedjor och på bruksorter för att
framställa järn. Trä användes som energi till både
båtar och tåg och under kristiden också till bilar.
Ännu idag värms hus och bastur med trä.
Flis, pellets och träkraftverk är vardag. Bränslen
och andra energialternativ framställs av trä.
I skenet av pärtor utfördes många sysslor på kvällarna,
såsom den här släden.
Källa: J. Häyhä. ”Kuvaelmia Itä-Suomen vanhoista tavoista”
– Beskrivningar av gamla seder i östra Finland. 1890-talet,
Finska litteratursällskapet, SKS 1893

Många fann, på 1930-talet och likaså ännu efter krigen, sig en husplats mitt i skogen.
Aspspånor användes på ett nytt sätt i kyrkan i Vik, som är planerad av Samuli Miettinen och Arkitektbyrån JKMM.
8
Statistikcentralens arkiv
Pekka Virtanen

Träförädlingen
En böjlig gran med många grenar blev en harv, och
kärnstavar gjordes av tallarnas toppar. En grenklyka
kunde bli en klädhängare eller ett dörrhandtag,
träknölar blev koppar, pipor gjordes av äppelträ
och masurbjörk. Träets olika formationer utnyttjades
som högaffl ar, grepar, borrar, kölar, liar, näbbar
på kannor, bordsben och sitsar. I västra Finland
gjordes slädarnas medar av naturligt krokiga träd.
Träet tänjdes till mångahanda behov.
Vide, björk, rönn och hägg böjdes på husväggen
eller i ett speciellt pressträ till lokor.
Råvaror till rep, snören och trådar hittades som
sådana i skogen. Ett björkris som böjts för att binda
en bastukvast blev ett enkelt rep. Av näver fi ck man
hållbart rep. Mjukt lindbast som förädlats ur lindens
bark användes till notfi sket. I norra Finland användes
ett rep fl ätat av kokade trädrötter till samma ändamål.
Papperssnöret och viskostråden är nutida industriella
snör- och trådprodukter som har sitt ursprung i skogen.
Olika slags snoddar har i Finland gjorts av
näver, pärtor, tallrötter och vide. Skoltsamernas
kärl av rötter är berömda. I Syd-Österbotten lagade
man korgar för försäljning på 1700-talet.
Då man bygger och utvecklar träinstrument förenas
traditioner med nytänkande. Fastän träinstrument
så som träfl öjten, kantelen, fi olen och gitarren
under hundratals år har förnyats i händerna på instrumentbyggare,
har förändringarna byggt på tidigare
kunskaper om instrumenten och hantverkskonsten.
Gammalt och nytt möts till exempel i
Sibeliushuset i Lahtis. Den moderna och akustiskt
utmärkta konsertsalen i trä utgör en fi n inramning
åt en fi ol, vars trämaterial kan vara 500 år gammalt.
Tillverkning av näversnöre på 1910-talet.
Museiverket / Samuli Paulaharju
9
Traditioner förenas med nytänkande då en fiol byggs. Träinstrumenten
har förnyats i händerna på instrumentbyggare
under hundratals år.
Olika delar är trädstammen används till olika förädlade
industriprodukter.
Källa: Fem goda skäl att röja plantbestånd, Tapio & Metsäteho 2001
Lusto / Timo Kilpeläinen

Matkulturen
Skogen har alltid varit ett viktigt skafferi för människan.
Av växtrikets produkter åt människorna färska
blåbär och hallon. Lingon konserverade man för vintern.
I norra Finland plockade man Lappländska kråkbär.
Stelnad kåda från tallen var forntidens tuggummi.
På svedjade åkrar odlade man på 1800-talet råg och rovor.
Källa: Kaskiviljelyn vaikutus Suomen metsiin. O. Heikinheimo 1915
Också husdjuren använde fördomsfritt näringen
i skogen. Korna åt både färska växter, svampar
och löv. Lövtäkten gjordes inför vintern. Skogen
har alltid varit en viktig näringskälla för renarna.
På 1900-talet accepterades svampar tack vare
upplysningsverksamhet som föda, också på andra
håll i landet än bara i de östra delarna av
Finland. Efter krigen var traditionell bär- och
svampplockning som ökat genom upplysningsverksamheten
en del av vardagen i många hem.
De färdiga fabriksprodukterna, industrialiseringen
och infl yttningen till städerna förändrade
märkbart hushållens användningssätt av skogen.
Uppfi nningar som xylitol har lett till att man för-
Museiverket / Samuli Paulaharju
10
söker hitta nya uppfi nningar inom mat- och naturläkemedel
från skogarna. De gamla folktraditionerna
ger eventuellt ledtrådar till nya uppfi nningar. Man
har försökt utvinna en lönnsirapsliknande vätska av
björksav utan att ännu lyckas. Men man forskar till exempel
i ett eventuellt samband mellan vide och aspirin.
Olika sjukdomar och krämpor botades med
växtprodukter från skogen. I folkmedicinen använde
man skogens växter, löv, bark, barr, kåda,
tjära, tickor och andra naturingredienser. Många
av folkmedicinens naturläkemedel har visat sig
vara fungerande läkemedel, fastän de verkande
medlens effekt inte är vetenskapligt bevisad. En
del av folkmedicinen baserade sig på magi, men i
sitt kultursammanhang hade de en stor betydelse.
Barkbröd har traditionellt varit en nödlösning, men det kan
också idag uppfattas som en hälsosam kulinarisk delikatess.
Symbolernas skog
Kalevalas skaldekonst och skogarnas djupa gemenskaper
som upprätthåller konsten var viktiga
fasta punkter för den äkta fi nskheten för intelligentian
på 1800-talet. Naturen med dess skogar
växte till en viktig symbol för fi nländskheten
inom bildkonst, litteratur och musik.
Karelianismens tongångar minskade i början av
1900-talet men skogen förblev levande i folksånger
och landskapssånger. Naturelementen utgjorde bakgrunden
för kärleken till hembygden och för kärlek
och känslovärlden i allmänhet. Litteraturen handlade
om livet på landsbygden där människornas liv och levnadssätt
upplevdes som mest äkta, rent och strävsamt.
Landsbygdens betydelse glorifi erades också i fi lmer-

na från 1950-talet som romantiserade stockfl ottartraditionen
och samtidigt redan då förutspådde den
stora fl yttningsrörelsen till tätorterna på 1960-talet.
Många personer som har skapat skogssymboler
har blivit kända, så som Aleksis Kivi, Alvar Aalto,
I.K. Inha, Jean Sibelius, Akseli Gallen-Kallela, Pekka
Halonen, Väinö Linna och Edvin Laine. Nuvarande
konstnärer, formgivare och arkitekter skissar på sitt
eget sätt upp skogskulturen utgående från sina egna
utgångspunkter. Inom folkkulturen har man ur skogens
gömmor lyft fram outsiderkonsten, kunniga
kännare av nutidsfolkkultur som inte tidigare värdesattes.
Att vara ”skogsig” anses inte längre omodernt.
Från landsbygden till städerna
Från statligt håll såg man det viktigt att i slutet
av 1800-talet placera den obesuttna befolk-
Lusto
11
ningen på landsbygden. Efter vinter- och fortsättningskrigen
fortsatte placeringen av evakuerade
och frontmän denna bosättningsprincip,
i vilken skogen hade en viktig betydelse.
Livsbetingelserna på landsbygden förändrades kraftigt
på 1960-talet av att arbetet övertogs av maskiner.
På ett halvt sekel hände det mycket. Antalet
gårdar minskade, likaså antalet skogshuggare. Idag
fälls träden och forslas från skogen till fabriken med
hjälp av maskiner. Det egna arbetet i skogen består
ofta av vedhuggning för sommarstugans behov.
Arbetet i skogen har för många förändrats
till att bli fritiden i skogen. Att plocka bär och
svamp är mer en fråga om rekreation än att fylla
matförråden. Det nutida egenvärdet i rekreationen
i skogen, utfärder och turismen var för
hundra år sedan endast ett nöje som var få förunnat.
I dag sysselsätter skogen turismbranschen.
Airi Matila
Hästen var en väsentlig del av forna tiders trädtransporter.
Skogsmaskinerna är en del av
dagens skogskultur.

3 Skogen, kulturen, hållbarhet
I antikens kultur hänvisade ordet kultur till jordbruk.
Senare har kultur setts som andlig odling och
på detta grundar sig användningen av ordet idag.
Delområden inom kulturen är skogsarbete, skogsindustri,
träarbete, skogsbrukets produkter, skogsresurserna,
odling av träd, nationalparker, tillverkningen
av papper, insamling av brännved, rekreation
och turism. Idag presenterar också böcker, fi lmer, radioprogram,
jippon, utställningar och andra medier
de skogliga dimensionerna. Man lär ut nutidens och
framtidens perspektiv som hänför sig till skogen eller
dess förädlade produkter med historien om dessa.
I kulturdebatten har det förekommit många motsatsförhållanden.
Turismreklamen som koncentrerade
sig på traditionskultur fi ck på 1930-talet höra
skällsord som pärtkultur. Näringslivet hade velat
ha exempel från tidsålderns industriella kultur vid
sidan av traditionen. Kritikerna underskattade på
1950-talet fi lmerna som romantiserade skogshuggarkulturen
som pajasande. Producenterna å sin
sida gjorde narr av den moderna konsten. Under
Kalevalaskaldekonstens guldålder på 1800-talet
värdesatte man inte modernare folkkultur.
Från och med 1930-talet godkändes schlagersånger
och annan populärkultur endast motvilligt
som en del av den genuina fi nländska kulturen.
Ett offer för vårdträdet på gården.
Källa: J. Häyhä. ”Kuvaelmia Itä-Suomen vanhoista tavoista”
– Beskrivningar av gamla seder i östra Finland. 1890-talet,
Finska litteratursällskapet, SKS 1893
12
Dokumentera, se och delta
Dokumenteringen av den skogliga kulturen gäller
tidiga fornlämningar och föremål som använts
i skogsarbetet inom samtidshistorien samt
dagens liv i skogen och förädlingen av skogliga
produkter. Tidsrymden sträcker sig till nutidens
skogsvårdskultur med sina planteringar, kalhyggen,
skogsbilvägar, skogliga tvister och framtida
drömmar. Observerandet av förändringarna är en
viktig del av dokumentationen av skogsarbetskulturen
och dess forskning. Vid dokumentationen
av kulturen är det skäl att vara systematisk.
Skogsarkiven och –samlingarna ger värdefull information
om vårt ursprung, vår nutid och vår framtid.
Kultur är å ena sidan olika konserter, fi lmer, teaterföreställningar,
jippon och produkter som framställs
för publiken. På lokal nivå har kulturprogrammet
arrangerats av fria amatörkretsar, skolor och
arbetarinstitut, Marthaföreningar, medborgarinstitut
och otaliga andra instanser. Kultur är också det man
lär sig i skolundervisningen: till exempel i historia om
skogsindustrins utveckling, i biologi om utformandet
av naturskyddsområden och i slöjden om träkunskap.
Evenemang som berör skogen kan ha tyngdpunkten
på folktraditionen. Ämnesområdet kan
bestå av fl ottaruppvisningar, hantverksuppvisningar,
demonstrationer i svedjebränning, tillverkning
av pärtor, bindande av bastukvastar och
tjärbränning. Kulturen i skogen kan vara demonstrerande
av stenålderns jaktmetoder och presentation
av nutidens skogsbruk eller en presentation
som visionerar framtidens kulturlandskap.
Ett evenemang som återspeglar skogen kan utspela
sig på landsbygden djupt inne i ödemarken eller
i ett köpcenter i centrum av staden. Tjärdalsbränning
och svedjebruk ryms inte som sådana inomhus, att
tälja med kniv eller bila en stock gör det däremot
väl. Ändamålet bestämmer platsen och innehållet.
Att synliggöra det som gjordes i forna tider är
viktigt men det är också viktigt att ta med nutidens
processer ända från trädfröet till den förädlade träprodukten.
Skogsvård, skogsbilvägar, skogsmaskiner,
skogsarbete, skogsindustrin, skogsforskningen och
andra områden inom skogssektorn är kultur i ständig
förändring. Kulturens landmärken sträcker sig ända
från stenåldersyxan till framtidens skogsmaskiner.

Kulturen från gångna tider kan presenteras på många sätt. Tillverkning av tjära och transporttunnor presenteras för turister i
tjärexportstaden Uleåborg..
Lokalt och globalt
Lokalt är skogens kulturella hållbarhet ett resonemang
över skogen och träets möjligheter och betydelse
i den egna näromgivningen. Det är kunnande
om hur man rör sig i skogen, om träden, växterna,
djuren, sommaren och vintern. Det är kunskap
om skogsnaturen, skogens historia, om hur skogen
växer, skogsvård och användning av skogen.
Skogens kulturella hållbarhet är också synsätten
på anskaffningen av skogens produkter och förädlingen
av dessa till lokala behov. Vilka är de lokalt
viktiga natur- och landskapsobjekten? Blir bären
och svamparna kvar i skogen trots att man kunde
ha plockat dem? Vilka material bygger man en ny
skola av? Skulle träenergi lämpa sig som uppvärmningsalternativ
för skolan? Vad skall man göra med
en träskola som eventuellt upphör med sin verksamhet?
Vad skall man göra med gamla trämöbler?
Påverkan som har att göra med olika näringsgrenar
kan vara till exempel byggandet av en träskola
som engagerar och kan ge inkomster åt närområdets
skogsägare, det lokala sågverket, byggnadsarbe-
13
tare och andra entreprenörer. Lokalt kan man också
resonera över andra aspekter som hänför sig till
skogliga näringsgrenar. Kunde skogen öppna möjligheter
för till exempel livsmedels-, restaurang-,
vildmarksguide-, turism- eller hantverksföretagare?
På nationell nivå kan man resonera över samma
frågeställningar i ett större perspektiv. Vilken
skogsbild vill man bygga upp och vilka materiella
och andliga resurser satsar man på det?
Det är också en kulturell förändring då bärplockare
från utlandet ersätter de fi nländska bärplockarna.
Finns det då skäl att förbättra den lokala eller fi nländska
arbetskulturen? Eller är kulturutbytet lika naturligt
som då fi nländska skogsaktörer fl yttar utomlands?
Internationaliseringen syns också på andra sätt.
Då man handlar med enskilda kunder är det skäl att
beakta dels handlingsmodellerna vid kundföretagen
men också kundens kulturbakgrund: det lönar sig
inte att försöka sälja tidningspapper till ställen där
det inte behövs. Mållandets kulturtradition eller korttids
trender kan bromsa marknadsföringen av vissa
produkter. I andra kulturområden eller vid en annan
tidpunkt kan samma produkter ha stor framgång.
Fotograf: Airi Matila

Även stora och väl planerade projekt kan stöta
på överraskningar. När fi nländska skogsbolag fusioneras
med utländska kan man stå inför omfattande
förändringar inom arbetskulturen. Placeringen av
en ny fabrik på andra sidan av jordklotet skapar så
gott som utan undantag kulturkrockar för alla parter.
Ladugårdens träbro i Vik är ett bra exempel på nutidsanvändning
av trä. Vilka känslor förs då man korsar bron?
Rikligt med skog och träd
Mycket rikligt med småträd och
brännved, brist på grova träd
Tillräckligt med mindre träd för husvehov,
knappt med grova träd
Brist på alla slags träd
Finlands skogsresurser inventerades på 1850-talet. Exporten
av tjära och träskutor syntes i de Österbottniska skogarna.
Byggnadsmaterial och brännved exporterades från östra
Finland till Sankt Petersburg.
Källa: Laitakari 1960, enligt C. W. Gylden.
Pekka Virtanen
14
Skogskultur är livet
Människan är en kulturindivid som ständigt lär
sig och som lever i en fysisk och symbolisk värld
som hon själv byggt upp och som ständigt förändras.
På så sätt är inte skogen, trähusen, skogsarbetet,
skogsvården, träförädlingen, träinstrumenten,
skogshistorien, skogsnäringen, miljökonsten, forstvetenskapen,
skogslandskapet, pappret och allt annat
som hör samman med skogen endast kultur som
ses utifrån, utan i sig en del av innehållet i livet.
Invånaren som levde självhushållande på
landsbygden tittade sig omkring och uppskattade
trädens tillväxt med tanke på kommande användningsändamål:
Vad skulle lämpa sig för tjärbränning,
vilket träd till instrumentbygge och vilket
till råvara för kärl. Till sin hjälp hade iakttagaren
den lärdom och de erfarenheter som kulturen
innehöll. På samma sätt kan också nutidsmänniskan,
ensam eller inom en gemenskap, med hjälp
av kulturkunskapen bedöma skogens möjligheter
och kontinuum genom att tillämpa de långa traditionerna
inom vetenskapen, konsten och tekniken.
Resonemanget om skogen, ekonomin och kulturens
förhållande försätts inför nya framtidsutsikter
då man ser på kulturen i ett bredare sammanhang.
Kulturen är inte längre en kuriositet utan ett byggnadsmaterial
som verkar i kärnan av skogsbruket. De
som deltar i förädlingen av skogen materiellt eller immateriellt,
deltar på sitt sätt i att skapa kulturellt innehåll
i världsalltet. Skogsbrukets kulturella hållbarhet
består av förståelse för naturen, kulturklimatet, uppkomsten
av den kulturella kunskapen och tillämpningen
av denna till en del av kulturens mångfald.
Det kan vara fråga om både enskilda produkter, långa
servicekedjor och hela skogsklusterns verksamhet
Träet är på många sätt en del av skogsbrukets kulturella
hållbarhet under dess livscykel.
Lusto / Ensos samlingar

4 Bestämmelser, kulturella vägval
Lagar, förordningar och andra bestämmelser
innehåller otaliga kulturella synvinklar i förhållande
till skogen. I kulturbegreppet har dessa inte
grupperats på något speciellt sätt. Den kulturella aspektens
mångfald och å andra sidan smala användningsområde
påverkar lagstiftningen på många sätt.
Den nationella strategin för hållbar utveckling
och skogspolitiken beaktar i sina nyaste åtgärder
brett och mångsidigt den kulturella aspekten.
Dessa har sina egna utgångspunkter för att uppnå
målet och för att på så sätt beakta kulturen. Därför
är de inte och behöver inte heller vara, sett ur kulturens
synvinkel, likadana och inte heller jämförbara.
Lagstiftning
Markanvändnings- och bygglagens 1999/132 syfte är
att reglera områdesanvändningen och byggandet för att
på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö
och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt
hållbar utveckling.
Naturvårdslagens 1096/1996 syfte är förutom att bevara
naturens mångfald, också bland annat att vårda naturens
skönhet och landskapets värde.
Lagen om fi nansiering av hållbart skogsbruk
1094/1996 tillämpas för åtgärder som främjar en hållbar
skötsel och användning av skogarna enligt skogslagen
(1093/1996). Finansiering kan ansökas bland annat för
regionalt betydande projekt som betonar kulturvärden.
Lag om fornminnen 295/1963 fredar fasta fornlämningar
och lösa fornföremål. Allemansrätten hör till den
fi nländska livsstilen och den grundar sig delvis på landssed
och delvis på lagstiftning. I straffl agen defi nieras vad
man inte med stöd av allemansrätten får göra.
Vägval
Den nationella strategin för hållbar utveckling från år
2006 tar fram den kulturella betydelsen av naturvärden.
I strategin utökas landsbygdens livskraft bland annat genom
utnyttjandet av regionernas egna starka sidor och
genom att främja gemenskapen och den lokala kulturen
i regionerna.
Publikationen Kriterier och indikatorer för
hållbart skogsbruk i Finland gavs ut år 2007.
Europas ministrar inom skogsbranschen undertecknade
år 2003 en resolution, enligt vilken
15
de sociala och kulturella värdena i skogen skall
få allt mer tyngd i de nationella skogsprogrammen
och i andra viktiga verksamhetsprogram.
Det nationella skogsrådet publicerade i oktober
2006 Framtidsutsikter för skogsbranschen, som
grund för det Nationella skogsprogrammet 2015.
Enligt framtidsutsikterna beaktar ett kulturellt hållbart
skogsbruk traditionerna förknippade med användningen
av skogen, stärker dessa och skapar nya
traditioner. Målsättningen är att fi nländarna också
i framtiden skall känna till skogarnas mångsidiga
användningsmöjligheter och utnyttja skogskulturen
i både företagsverksamheten och under fritiden.
Skogsbrukets utvecklingscentral Tapios Råd i god
skogsvård förnyades och togs i bruk från och med den
1 augusti 2006. I dessa innefattades för första gången
en beskrivning av skogens kulturella hållbarhet.
”Kulturen berättar om samhällets värderingar,
traditioner och mål. Trots att den bygger på historien
förnyas den ständigt. De förhistoriska lämningarna i
våra skogar berättar om de fi nländska stammarnas
forntida gudar, heliga platser, boplatser och näringar.
Finländarna har alltid levt av skogen. Traditionella
sätt att använda skogen har varit bär- och svampplockning,
jakt, avverkning av byggnadsvirke, tjärbränning,
svedjebruk och skogsbete. Det är viktigt för landsbygdens
traditioner att gårdarna och skogarna stannar i
familjerna från generation till generation.
Skogen syns på många sätt i den fi nska konsten.
Folk- och naturbeskrivningar är kärnan i vår nationallitteratur.
Många av dagens författare har fortsatt
den här traditionen och skriver om fi nländskheten. I
bildkonsten fi ck skogen en viktig symbolisk betydelse
vid övergången mellan 1800- och 1900-talet. I naturen,
och framför allt i skogen har fl era kompositörer
hittat sina andliga rötter.
Träden och skogarna har fortfarande en stor betydelse
för fi nländarna. Varje år använder fi nländarna
nästan lika många årsverken som hela skogssektorn
sysselsätter till att ta tillvara brännved och sköta sin
skog.
Av rekreationsformerna bygger fi ske, jakt och
insamling av naturprodukter på gamla, av tidigare
generationer antagna traditioner. Friluftsliv och naturturism
är nya rekreationsformer. På sommarstugan
fl yttas hemmets vardag ut i naturen, ofta till skog och
strand.”