PDF-format - Till sportfiskebilder.se

More documents

Recommendations

Info

Abborrfiske för monsterdiggare Tänk dig en fet och rund abborre som är en halv meter lång. I den småländska skärgården är det ingen orimlighet. Men var och hur fångar man dessa monster? OSKARSHAMN, FIGEHOLM, Misterhult och Kråkelund. För många är dessa namn inte mer än fyra platser belägna efter Smålandskusten. Men för inbitna monsterdiggare är samhällena synonyma med stora abborrar efter att namnen dominerat på storfisklistornas högre platser. De största abborrarna som fångats på spöfiske i dessa vikar och fjärdar, har haft storlekar på runt en halv meter och vägt mer än tre kilo – näst intill ofattbara mått. Som tonåring nåddes jag av ryktena om dessa monstruösa abborrar. De största fiskarnas sades finnas där kärnkraftverket spolade ut sitt varma kylvatten – i Hamnefjärden. Under årets kallare perioder lockades tydligen stora mängder abborre till det varma vattnet. Ivrigt men regelvidrigt provade jag att fiska i fjärden. Jag lyckades fånga en bastant pjäs som passerade två kilo – en bjässe bara det! Men det är också ett fiske som jag minns eftersom mina nerver fick ett frispel då jag trodde mig vara avslöjad av fiskekontrollanter. Det visade sig emellertid att de båda männen var två av landets mest kända specimenfiskare, vilka också lockats dit av abborrarna. Efter det återvände jag aldrig mer med spöt i handen. Det var inte värt att bli ett nervvrak bara för att fånga stor fisk. Fisket vid Oskarshamns kärnkraftverk fortsatte emellertid och det har aldrig varit någon hemlighet i initierade kretsar att många storabborrar under 1990-talet fångats just här och inte på de ställen som officiellt uppgivits. En av de storfiskare som på den tiden började utforska lagliga vatten utanför kärnkraftverket, var den unge Figeholmssonen Johan Hedman. Resultaten lät inte vänta på sig. Redan som tjugoåring hade han fångat fler stora abborrar än de flesta av oss kommer att möta under en hel livstid. Framgångarna var av den omfattningen att många storfiskare tvivlade på om Johan verkligen fångat fiskarna i lagligt vatten. Bara vid kärnkraftverket var sådana resultat möjliga, ansåg de. Läget är hett Sedan jag lärde känna Johan, har vi jagat öländska gräskarpar, östgötska färnor och småländska malar tillsammans. Nu är det dags att fiska efter Smålandskustens stora abborrar ihop. Med mig på detta äventyr har jag även Richard Johansson – en erfaren monsterdiggare som just nu behöver lite framgång efter flera resultatlösa abborrpass i Västmanland. När vi hälsas välkomna av Johan kvällen innan första fisket, är det efter en intensiv korrespondens om förutsättningarna. Läget verkar hett. Några dagar tidigare har Johan fångat ett 80-tal abborrar vid ett enda tillfälle. Flera av dem vägde över ett kilo. Sedan dess har sydliga vindar och högtryck ökat chanserna för bra fiske. FORTS. Av: John B Eriksson FISKEJOURNALEN 9/2006 3 ▲
Abborrfiske... Temperaturen sägs också bli fortsatt hög, stadigt över tio grader, trots att kalendern visar på sista dagen i oktober. Vi är laddade. Innan vi släcker lyset för natten bläddrar vi igenom Johans fotoalbum en sista gång där stora abborrar täcker sida upp och sida ner. Richards ögon glöder av iver. Rivstart - Här blir det väl bra? ropar Johan från sin båt, mer som att konstatera att det är dags att stänga av motorn, än för att höra vad vi tycker. Vi nickar. Min lott är att sköta ankaret. Ett par minuter senare drillar Johan abborre. Jag har hunnit missa två hugg. Richard är stressad och undrar varför han inte får hugg. Rivstart är ordet som landar i mitt huvud. Vi fiskar med quiverspön – spön med känsliga toppar vilka är konstruerade för mete – och paternostertackel med löja som bete. Taktiken varierar. Antingen fiskar vi med betet liggande på botten eller så tas det hem med varierande hastighet. I dess snabbaste form tas löjan ”Att förlora stora abborrar på detaljer som vi råder över vore skralt. hem precis som en jigg. Napp registreras genom att den känsliga toppen indikerar att en fiskätare – abborre eller gädda – tar betet. Är fiskarna aktiva, är det en fördel med korta tafsar till krok och sänke. Är de tröga kan det vara läge med tafsar längre än en meter. Efter en stund avtar huggrushen. Vi byter taktik och driftar över fjärden med våra beten på släp. Snart håller Johan upp en bastant fisk som väger runt kilot. Därefter kommer inga mer hugg. Vi beger oss mot andra jaktmarker – dit Johan veckan innan tog 17 abborrar på lika många kast. Utan ekolod sicksackar han bland öar, skär och massiva stenblock i den förtjusade miljön medan vi registrerar varenda meter på vår plotter för att undvika framtida olyckor. Den fjärd vi nu ska fiska i ger antalsmässigt mycket fisk, men tiden mellan de riktigt stora baddarna är lång. Vi ser det litet som uppvärmning inför de kommande bataljerna. Under någon timme är abborrarna verkligen på hugget. I början är mina mothugg för snabba. Jag tvingas titta på Richard som efter att ha registrerat hugg, för spöt fram mot fisken i något ögonblick innan Vi fiskar av förtjusande fjärdar och vackra vikar och markerar varje hugg på plottern. 4 FISKEJOURNALEN 9/2006
Page 1: Misterhult Figeholm Oskarshamn Krå
Page 5: Abborrfiske... som vi råder över,

PDF-format - Till sportfiskebilder.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?