PDF-format - Till sportfiskebilder.se

More documents

Recommendations

Info

En rejäl borre, lurad till hugg av en löja som släpades bakom båten. mothugget kommer. Fiskarna sitter varje gång. Även Johan drar fisk på löpande band från sin båt. Snart sitter de även för mig. Fiskbestånd i kris Den stora mängden abborrar som nu tycks finnas här glädjer oss. De senaste årens rubriker om fiskbeståndens utveckling i Kalmarsund med omnejd, har annars handlat om kraftigt försvagade bestånd och fiskdöd. Sportfiskare döpte området till ”dödens sund” eftersom det plötsligt fanns så lite ung fisk i området, ett område som tidigare kanske var det bästa i hela landet för sportfiske. De första larmrapporterna om att allt inte stod rätt till kom i slutet av 1980-talet från fiskare som noterade att gädda och abborre blev allt sällsyntare söder om Kalmar. Fiskeriverket provfiskade. Misstankarna bekräftades. Men larmrapporterna fick ingen större genomslagskraft. Det var först i mitten av 1990-talet, när bara rester av de en gång i tiden så livskraftiga bestånden fanns kvar, som vi tog till oss vidden av problemet. För varje år förvärrades situationen. 1998 var läget så akut att det första fiskeförbudet efter gädda och abborre infördes. Från statligt håll anslogs emellertid bara småpengar för att hitta källan till problemet. Därför är det heller inte konstigt att teorierna om vad som ligger bakom problematiken har varit så många. Vi har läst om alger som förgiftar vattnet, om att mellanskarven ätit upp all fisk, om att spiggen äter upp ägg och yngel, om miljögifter, om utfiskning och om övergödning. Det uppslag som nu tycks hysa störst uppmärksamhet är hypotesen att det råder brist på zooplankton i Östersjön under den tid då ynglen kläcks, svältdöd således. Till jättarnas områden Att gnälla på att den ena lilla abborren efter den andra hugger känns därför opassande. Men vi är ju här för de stora och någon av de bjässar som simmar här, borde också bli sugen på löja eller jigg. Vi beger oss tillbaka dit vi startade på morgonen. Vi är uppvärmda. – Det var där jag fick den på 1,8 kilo när du var med John, ropar Johan och pekar med hela handen för att upplysa Richard att vi är inne på heta domäner igen. Men första dagen blir aldrig riktigt het och när skymningen gör entré, bryter vi för att slå läger. Snart njuter vi av ett halvdussin utvalda och glödgrillade abborrfiléer. Som sällskap på vår lilla ö har vi alla småländska stjärnor och kall, frisk luft. Hemmavid tyckte de synd om oss som skulle bo i tält. Enstjärtade jiggar Nästa morgon är Richard och jag tidigt ute. Vi alternerar löja och jigg. Jiggkropparna är 10-15 centimeter och sitter på huvuden som väger 10-15 gram. Krokarna är marknadens bästa. Att förlora stora abborrar på detaljer FORTS. FISKEJOURNALEN 9/2006 5 ▲
Abborrfiske... som vi råder över, vore skralt. Fiske är svårt nog med alla faktorer som inte kan påverkas. Johan har berättat att röda och gröna curlytails lurat många abborrar på sistone – alltså jiggar med bara en stjärt. Därför fiskar vi nu med sådana beten. Då och då provar jag också mina 12 centimeters shadjiggar i olika färger – sådana som gav den ena stora abborren efter den andra under fisket som jag inte hade rätt till. Men idag fångar de ingen fisk. Tvärtom är fisket trögt. Men vi stormtrivs i den småländska skärgården. Det härliga vädret, den magnifika miljön och vetskapen att det här simmar riktiga jätteabborrar gör att vi njuter. När Johan möter upp igen kryddar han omedelbart vår tillvaro. – Här fick Niklas Graberg och jag elva abborrar över 1,4 kilo vid ett enda tillfälle, säger han och pekar mot ett stenröse som sticker upp ovanför vattenytan. Richard ler avundsjukt. Längtan i hans ögon går inte att ta miste på. Vi fiskar resten av dagen i detta område. När mörkret blir kompakt har vi strategin klar för nästa dag: All tid skall satsas här – på den plats som vi bedömer ger störst chans till stor fisk. Storhugget kommer Vår taktik börjar bära frukt på eftermiddagen. Huggen är visserligen inte många, men fiskarna vi fångar väger Löja och jiggar med en stjärt, så kallade curlytails, var receptet denna gång. ”Röda och gröna curlytails har lurat många abborrar på sistone. i närheten av kilot eller däröver. Bäst går det när vi släpar löjorna bakom båten. Efter en stund tycker vi oss ha hittat några punkter som är hetare än andra. Varje hugg markeras på plottern som allt eftersom fylls med linjer som berättar hur vi har åkt. När Richard tar en fisk på 1,4 kilo i ett litet område som vi identifierat som det allra hetaste, bestämmer vi att fiska där resten av tiden. Timvisaren snurrar ett par varv på mitt armbandsur och kvällen gör entré. – Nu är det verkligen hett, säger jag, för att påminna om att det är läge att njuta. Solen färgar himlen lila. Vinden har tröttnat. Richard svarar inte på tilltal. Förväntan är stor. Utan tvivel är det här den mest laddade stunden på hela turen. Det stora hugget kan komma vilket ögonblick som helst. Min quivertip ger utslag. När fisken går tungt efter botten efter mitt mothugg, börjar mitt hjärta att dunka tonårsslag. Precis som det brukar göra några gånger per år. Framför mig ser jag resans största fisk på andra sidan linan, fortfarande dold i det mörka vattnet. Jag ler överlägset mot Richard och nickar mot spötoppen som är djupt böjd. När en tvåkilosgädda når ytan känner jag hur mitt överlägsna ansiktsuttryck förvandlas till en fåntratts. – Ah, det där gör väl inget, du fick väl din kick i ett par minuter i alla fall, säger Richard och ler hånfullt mot mig. Han ser ett finger och ett leende. Johan Hedman hade redan som tjugoåring fångat fler stora abborrar än de flesta av oss kommer att möta under en hel livstid. 6 FISKEJOURNALEN 9/2006
Page 1 and 2: Misterhult Figeholm Oskarshamn Krå
Page 3: Abborrfiske... Temperaturen sägs o

PDF-format - Till sportfiskebilder.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?