Arresteringen i Prag - Dagens Nyheter

Arresteringen i Prag
1968 hade ryska armén kväst ett
demokratiuppror i Tjeckoslovakien. Året
efter skulle VM på Cykel arrangeras i
Brno
några tiotal mil från Prag. Och bara några
dagar efter ettårsjubileet av ryssarnas
inmarsch i Prag. DN skulle naturligtvis
rapportera, liksom Expressen. Och
Pressens Bild skulle i sin tur bevaka
Cykel-VM tillsammans med Politikens
Pressefoto från Danmark. Danskarna är ju
cykelgalna.
Mycket passande hade Cykel-VM förlagt
sin premiär några dagar efter
ettårsjubileet av ryssarnas inmarsch i
Tjeckoslovakien 1968. Antagligen utan
tanke på att tusentals personer på just
ettårsdagen skulle protestera genom
demonstrationer över stora delar av
landet
- bland annat i huvudstaden Prag.
Fullt med folk redan vid incheckningen
Det var precis vad som hände. Två dagar
innan ettårsdagen damp jag ner i Prag
tillsammans med en dansk fotograf och en
tekniker från Pressens Bilds danska
samarbetspartner Politikens Pressefoto.
Incheckningen på hotellet intill
Vaclavplatsen i Prag med fullt av folk på
gatorna visade att någonting var på gång.
På hugget som man var, ut på torget och
det första jag springer på är en
demonstration med tjeckisk polis och
militär som utan att egentligen lyckas -
försöker rensa torget.
Gravid kvinna spöades, – Akta mitt barn,
akta mitt barn!!
Demonstranterna tryckte på alltmer.
Och utan att jag ens visste ordet av var
slagsmålet i full gång några meter ifrån
mig.
En höggravid kvinna kom i vägen -
ofrivilligt -? - och spöades upp av en polis
med batong.

Med kameran på axeln slet jag
naturligtvis upp den och tog bilder på den
vilt skrikande kvinnan.
– Akta mitt barn! akta mitt barn!.
Men varken polisen eller militärerna tog
någon hänsyn till detta utan fortsatte att
slå - och förde till slut undan kvinnan.
Laddad k-pist i bröstet
Själv hade jag väl tagit ett tjugotal bilder
- som jag insåg hade ett visst journalistiskt
värde, och började söka mig därifrån -
men
hann inte särskilt långt förrän jag såg att
jag var förföljd av militär.
Helt plötsligt stod en militär med laddad
kulsprutepistol alldeles framför mig och
skrek - Halt!
Han pekade med K-pisten i bröstet på
mig och på knagglig engelska bad han mig
följa med.
Jag hade inget val. Och med
Kpistbeväpnad
tjeckisk militär både
framför, bakom och bredvid mig, fördes
jag
runt hörnan några kvarter bort och in i en
ryskbyggd pansarvagn, där en skadeglad
militär tog kameran, slet ut filmen och
frågade om jag ville ha filmrullen.
Halvtimmes förhör i rysk pansarvagn
En halvtimme blev jag kvar i
pansarvagnen, förhörd om vad jag gjorde i
landet, vad jag var för person och varför
jag som journalist med ackreditering till
Cykel VM i Brno några dagar senare,
befann mig i Prag just denna dag när det
var demonstrationer i huvudstaden.
Man kände sig nästan som en icke
önskvärd person och man såg så smått att
man skulle åka ut ur landet fortare än
kvickt - alternativt hamna i ett dammigt
och illaluktande och ryktbart tjeckiskt
fängelse.
På en knastrig radiotelefon samtalade
den förhörande officeren och
pansarvagnschefen med sina överordnade
- antog jag - och med mitt pass i handen

fördes ett animerat samtal med ideliga
armviftningar till den som han talade
med.
Fick passet tillbaka
Plötsligt fick jag tillbaka passet med
uppmaningen att snarast ta mig till mitt
hotell och mellan raderna av hans ord
förstod jag att jag nog fanns antecknad i
tjeckiska säkerhetspolisens rullor, och jag
märkte också senare att man hade mig -
och de övriga journalisterna både i Prag
och Brno under bevakning.
Filmen, den hade jag naturligtvis ingen
nytta av - eftersom den med berått mod
var
förstörd.
Med Agda Rössel på balkongen
DN:s fotograf Olle Seijbold bodde
centralt i Prag, och från hans hotell vid
Vaclavplatsens avlånga arkad hade man
en utsökt vy över den
demonstrationsparad som var väntad på
eftermiddagen.
Journalisten Per Sjögren var där,
liksom Olle, och på hotellet fanns också
den världskända svenska ambassadrisen
Agda Rössel.
Vi stod på balkongen och blickade ut
över Vaclav-platsen. Pansarvagnar
markerade med vrålande motorer att
folket skulle hålla sig borta,
vattenkanoner sprutade på de som
trotsade demonstrationsförbundet.
Fasaden perforerad av kulspruteeld
Helt plötsligt - utan förvarning - small
det till flera gånger alldeles över våra
huvuden. Vi tittade mot husfasaden och
såg den helt perforerad någon meter
ovanför vår balkong - där vi fortfarande
stod.
Agda Rössel sade:
– Det är nog bäst vi går in!
Olle Seijbold försvann in - märkbart
nervös . Vi andra följde efter - och slog

snabbt igen balkongdörren.
Olle hade trots skotten fått bilder och
undrade hur han skulle få hem dem till
Stockholm.
Gå till Pressens Bilds tjeckiska kontakt
CTK var inte att tänka på. För där rådde
censur. Militären kollade allt som sändes.
Vid Brno, staden som var värd för
Cykel-VM, fanns Politikens Pressefoto,
och
deras fotograf och tekniker.
Olle sade sig inte våga sig dit.
Jag hade sedan tidigare en flygbiljett dit
- utan preciserad flight.
Smugglade filmrullar i kalsongerna
– Jag tar dem! utbrast jag. Jag har en
biljett. Får jag rullarna så skall jag försöka
ta mig ut.
Jag insåg snabbt att jag måste gömma
rullarna. Jag lånade lite tejp av Olle
Seijbold och satte fast filmrullarna på
innanlåren innanför kalsongerna. Och
försökte så osynligt som möjligt lämna
hotellrummet.
Rusade ner i foajén, och hann precis ut
genom stora ingången mellan militärens
raider. Innan hotellet helt stängdes - av
just militären.
Väl ute på paradgatan vid Vaclavplatsen
gällde det att ta sig till terminalen för
flygbussarna till Prags flygplats.
Jag letade mig fram genom alla
demonstranter, tog mig längs paradgatan
och letade mig de tiotal kvarteren till
bussterminalen, där jag så oskyldig som
möjligt ut, köpte en bussbiljett och klev på
en av matarbussarna för den knappt
timslånga resan till flygplatsen.
Väl där fram till Czechoslovakia
Airlines inrikesdisk och clearade in mig
på flighten till Brno - som skulle gå om 45
minuter.
Gömde mig bakom Lars-Gunnar Björklund
Medan jag sitter och väntar i caféet
dyker svenske cykelledaren Helge ”Blå”
Johnsen upp, som jag kände efter mitt
ledarskap inom idrotten.
Han skulle som svensk pamp övervara

Cykel-VM i Brno, och dök upp
tillsammans
med Lars-Gunnar Björklund - som då
fortfarande pratade i radio. Han skulle
referera cykel-VM.
Resten av resan ”gömde” jag mig bakom
dessa fast byggda herrar.
Själv var jag på den tiden vältränad och
tjugo kilo lättare än i dag.
Väl framme vid Brno blev det ilfart till
ett visst hotell i staden, där jag visste att
Politikens Pressefoto, vår danska
bildbyråkontakt, hade hyst in sig för att
följa de danska framgångarna i cykel-VM.
Efter ett stunds letande fick jag tag på
deras fotograf. De framkallade rullarna
och kopierade några bra bilder. Bland
annat på en tanks som sprutade vatten på
demonstranterna vid Vaclavplatsen.
Lurade tjeckiska säkerhetstjänsten
Problemet var nu att få hem bilderna till
Stockholm. Vi visste att den tjeckiska
säkerhetstjänsten hade full kontroll på
vad
vi sände, då de hade avlyssning på vår
linje.
Sände vi bilder så tog de också emot dem
för kontrollens/censurens skull, eftersom
de var ihopkopplade med alla utgående
och
ingående linjer.
Men teknik kan man alltid lura. Vi
ringde telefotorummet i Stockholm. Sade
till dem att vara beredda på en snabb
sändning. Och att de tog emot de olika
signalerna för telefoto på manuell väg och
inte automatiskt.
Sände man bilder så skickade man först
ut ett visst antal sekunder av startsignal
och ett visst antal sekunder av
ljussignaler. Detta för att mottagande
maskin skulle få samma ljus och rulla med
samma hastighet som den sändande
maskinen.
Nu måste alltså dessa båda tekniska
inställningar minimeras till det minsta
som överhuvudtaget var möjligt för att
inte tjeckiska säkerhetspolisens apparater
så att säga skulle kunna hänga med. Efter
bara några sekunders startsignal och

några sekunders ljussättning sändes sex
bilder hem till Stockholm - med dubbel
hastighet. 120 varv i minuten istället för
det vanliga 60.
Gömde filmerna – och fick beröm av
chefen
Vi visste att vi inte kunde hålla på för
länge för då skulle polisen ana att något
var på gång.
Och filmerna fick naturligtvis gömmas
på något säkert ställe.
Dagen efter hade Dagens Nyheter som
första och enda tidning i världen bilder
från demonstrationerna i Prag,
fotograferat av Olle Seijbold och
utsmugglat av Björn Persson.
Några månader senare - efter
hemkomsten, fick jag ett uppskattat
tackbrev av Dagens Nyheters dåvarande
redaktionschef Bertil Dejke.
Detta brev finns väl bevarat i mitt
privata arkiv hemma.