Skelettgravarna i Nordens äldre järnålder : ett bidrag till diskussionen

More documents

Recommendations

Info

SKELETTGRAVARNA I NORDENS ÄLDRE JÄRNÅLDER Fig. 2. Skelettgravar av liknande konstruktion från Gotland, Skåne och Öland. Efter Stenberger, Stjernguist och Nylén. — Skelettgräber ähnlicher Konstruktion von Gotland, Schonen und Öland.
GUNNAR EKHOLM och bekräftas framförallt av de utförda omfattande gravfältsundersökningarna. Från slutet av stenåldern anser man sig spåra »urkelterna», identifierade med zonbägarfolket, i ett brett bälte, sträckande sig från mellersta Frankrike över Rhenområdet och Sydtyskland lill Böhmen, ett bälte, kännetecknat av skelettbegravning i högar. I början av järnåldern tränger från söder in ett alpinskt folkelement med brandgravskick, men skelettgraven får snart åter fullständigt övertaget. Från bronsåldern ned i La Téne-tiden är högar med obränt lik det förhärskandc gravskicket inom detta område. Brandgravarnas uppträdande i norra Frankrike och Rhenområdet under La Téne III har förklarats som frukten av germansk påverkan, deras förekomst i de södra landsdelarna av romersk. Även Marne-områdets krigargravar under flat mark har man förklarat med hänvisning till de påträngande germanerna, vilkas tryck redan under Hallstatt-tiden gjorde sig gällande i Rhentrakterna, och som något senare skall ha blivit orsaken till de keltiska folkvandringarna. Av ovanstående framgår, att kelterna segare än något annat av Väst- och Mellaneuropas folk fasthållit vid skclettgravskicket. De berörda förhållandena antyda även, att kelternas vänstra flygel redan mot slutet av Hallstat-tiden var hårt ansatt av germanerna och delvis stadd på reträtt. Det kan därför betraktas som fullt förklarligt, att impulserna vid denna tid kommo till Skandinavien från de östliga keltområdena, där utvecklingen fick fortgå mera orubbad av yttre störningar, och där också Hallstattkulturen visar stor livskraft. I viss mån synas dessa förhållanden ha fortgått den följande tiden, att döma av styrkan hos östgermanernas La Tenc-kultur. 20 Att skelettgraven kommer till oss från kelterna torde även få anses naturligt med hänsyn till att detta folk utgjorde ger- 19 Déchelette, Manuel 11:3, 1914, passim samt E. Rademacher, art. Bdgen, Frankreich, Hallstalthugelgräben Ostfrankrcichs och Kdten i Flberts Beallex., Bd V och VI (härtill kartorna Taf. 49 och 68 i Bd IV). — Déchelettes förklaring (a. a., s. 1015), att man här. befann sig i ett nyerövrat land, är egentligen identiskt med Bademachers: den osäkra besittningen av landet har skapat ett gravskick, ägnat att försvåra plundringar. 20 M. Jahn, Ober Beziehungen zwischen Ostgcrmanen, Westgermancn und Kdten während der Spät-Latinezeit. Mannus V, 1913. 278
Page 1 and 2: Skelettgravarna i Nordens äldre j
Page 3 and 4: GUNNAR EKHOLM Denna, som i Vaksalag
Page 5: GUNNAR EKHOLM tillhör järnåldern
Page 9 and 10: GUNNAR EKHOLM uppblossande av de ä
Page 11 and 12: GUNNAR EKHOLM under flat mark, att
Page 13 and 14: GUNNAR EKHOLM Med någon kontinuerl
Page 15 and 16: GUNNAR EKHOLM Vad beträffar invän
Page 17 and 18: GUNNAR EKHOLM Fig. 5. Skandinaviens
Page 19 and 20: GUNNAR EKHOLM strömningen inom gra
Page 21 and 22: GUNNAR EKHOLM ZUSAMMENFASSUNG Gunna

Skelettgravarna i Nordens äldre järnålder : ett bidrag till diskussionen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?