Västerhaninge kyrka - Stockholms stift
Västerhaninge kyrka - Stockholms stift
Västerhaninge kyrka - Stockholms stift
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Västerhaninge</strong> <strong>kyrka</strong><br />
<strong>Västerhaninge</strong>-Muskö församling, Södertörns kontrakt, <strong>Stockholms</strong> <strong>stift</strong><br />
Haninge Åby 1:51, Kyrkvägen 7, <strong>Västerhaninge</strong> socken, Haninge kommun, <strong>Stockholms</strong> län, Södermanland<br />
<strong>Västerhaninge</strong> <strong>kyrka</strong> är i sina äldsta delar uppförd<br />
under 1200-talet och har därefter blivit<br />
om- och tillbyggd i flera omgångar sedan medeltiden.<br />
I dag finns bara ytterväggar och sakristia<br />
kvar av medeltids<strong>kyrka</strong>n, eftersom <strong>kyrka</strong>n<br />
eldhärjades vid åtminstone två tillfällen. Återuppbyggnaden<br />
efter den senaste branden 1831<br />
resulterade i <strong>kyrka</strong>ns nuvarande utseende.<br />
<strong>Västerhaninge</strong> <strong>kyrka</strong> är skyddad enligt 4 kapitlet<br />
lagen om kulturminnen.<br />
HISTORIK<br />
Sockennamnet <strong>Västerhaninge</strong> återgår på ett bygdenamn<br />
Hanungi. Detta innehåller en inbyggarbeteckning<br />
hanungar (-inge), vilken brukar<br />
uppfattas som de som bor vid Hanveden. Skogsnamnet<br />
Hanveden, avseende ett större skogsområde<br />
på centrala Södertörn, är sammansatt<br />
av hane tupp av skogsfågel och fornsvenska vidher<br />
skog. Väster- i <strong>Västerhaninge</strong> är tillagt för<br />
att skilja namnet från sockennamnet Österhaninge.<br />
I en sägen som upptecknats på 1730-talet berättas<br />
att Öster- och <strong>Västerhaninge</strong> kyrkor fått<br />
namnen Gertrud respektive Brita efter två systrar.<br />
Troligast är dock att de fått namnen efter två<br />
helgon, som de blivit helgade åt.<br />
I området finns rikligt med kända fornlämningar<br />
från såväl sten-, brons-, som järnåldern,<br />
men de allra flesta härstammar från järnåldern.<br />
Det stora antalet fornlämningar vittnar om att<br />
bygden redan under förhistorisk tid spelade en<br />
central roll. De kända fornlämningarna består<br />
främst av gravar och gravfält, men även annat,<br />
som till exempel boplatslämningar, skålgropar,<br />
fornborgar och runstenar. Särskilt intressant är<br />
det enorma Jordbrogravfältet, strax norr om<br />
kyrkogården, ett av landets största gravfält från<br />
äldre järnålder, med cirka 650 gravar. Kyrkogården<br />
intill <strong>kyrka</strong>n ligger troligen delvis på Åbygravfältet,<br />
likaså ett gravfält från äldre järnålder.<br />
Vid en arkeologisk undersökning i sakristian i<br />
samband med golvarbeten, påträffades ett skelett,<br />
vilket har C-14-daterats till perioden mellan<br />
1030 och 1220. Dateringen tyder på att en<br />
<strong>kyrka</strong> fanns på platsen senast 1220.<br />
1731 blev Muskö utbruten från <strong>Västerhaninge</strong><br />
församling. 1922 kom Muskö återigen<br />
att höra under <strong>Västerhaninge</strong>, som annexförsamling.<br />
<strong>Västerhaninge</strong>-Muskö församling bildades<br />
2002 när <strong>Västerhaninge</strong> församling och<br />
Muskö församling slogs samman. I pastoratet<br />
ingår förutom <strong>Västerhaninge</strong> <strong>kyrka</strong> även <strong>Västerhaninge</strong><br />
kapell, Muskö <strong>kyrka</strong>, Tungelsta <strong>kyrka</strong><br />
samt Häringe kapell.<br />
Kyrkan, som är daterad till 1200-talet, består<br />
av ett rektangulärt långhus med ett tungt torn,<br />
som är byggt med höfter, vilket var vanligt under<br />
1200-talet på Gotland. Ursprungligen hade<br />
<strong>kyrka</strong>n ett litet romanskt kor, av vilket man hittade<br />
rester inom nuvarande kor vid 1966 års<br />
restaurering. Vid en utvändig restaurering av<br />
<strong>kyrka</strong>n 1949 hittades bl a rester efter en smal
Change language