Björn Berg i Alf Henriksons sällskap

De nio första åren på Dagens Nyheter tecknade Björn Berg
hemma på redaktionen åt reportrar som flängde hit och dit
i världen. Han fick förlita sig på foton, muntliga skildringar,
arkivbilder, konstböcker och vad man annars kan komma över.
En och annan tur inom landet hade det blivit, men först 1961
Reseskildrarna
”Och vi fick till vår häpna förundran
ett oväntat bad i Asklepios evigt
flödande vatten.” (Alf Henrikson)
Reportern och tecknaren i Termini
Imerese på Sicilien, 1973.
”ansågs jag mogen att författa reseräkningar från riktiga utrikesresor,
precis som de stora skrivande pojkarna och flickorna”,
skriver han i ”Tecknare i tid och otid”. Det resande som sedan
följde blev desto intensivare. Betraktar man katalogen över
hans utflykter i världen undrar man när han över huvud taget
var hemma. En gång drog han jorden runt i ett snabbt svep,
tillsammans med journalisten Torsten Ehrenmark, men lägger
man ihop färderna till nära och avlägsna länder och världsdelar,
med reportrar eller på egen hand, utgör jordenruntresan bara
en mindre sträcka. Hur han hann med alla sina teckningsuppdrag
är ofattbart.
Under reportageresorna med en rad av Dagens Nyheters
journalister iakttog Björn Berg förundrad skribenterna som
bara betraktade, för att formulera texten vid ett senare tillfälle.
”Tecknaren tecknar i raseri”, skriver han i ”Tecknare i tid och
otid”. ”Som en kulspruta sprutar. Desto stillsammare skrider
skriftställaren fram. Nästan frånvarande inväntar han texten.”
Han skriver också om mödan att reportageteckna – att
börja först när bilden finns inom honom, inte gå för fort fram,
bygga upp bilden, hitta det karakteristiska i motivet. I vimlande
Landskap i Chianti.
(”Hos etruskerna”)
folkmassor känner han hur en glashuv sluter sig om honom och
han förvandlas till Ritmaskinen Berg.
Med Alf Henrikson for han genom Östtyskland och Ungern
till Turkiet och Grekland, till Italien för att möta etruskisk
och romersk kultur, till Spanien, där Alf skaffat sig ett hus, till
Frankrike, Island, Finland och Norge. Och dessutom på en rad
uppdrag i Sverige.
Reportageteckningarna är direkta, motiven är fångade på
plats, somliga hastigt nedtecknade, andra noga genomarbetade.
Men genregränsen är tydlig. De dekorativa inslagen från
historieböcker och dagsverser har ingen plats i ögonblicksbilderna
av verkligheten. Däremot händer det att en och annan
reportagebild dyker upp som illustration till en dagsvers.
20 21