1/2007 - PSI Uppsala
1/2007 - PSI Uppsala
1/2007 - PSI Uppsala
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
KULTUR<br />
14<br />
Psykiatrins historia i <strong>Uppsala</strong><br />
MUSEET du INTE VISSTE<br />
FANNS<br />
Visste du att det i <strong>Uppsala</strong> finns ett<br />
museum som belyser psykiatrins<br />
historia och utveckling? Inte det?<br />
Då är du inte ensam. Vi beslöt oss<br />
för att åka på utflykt och undersöka<br />
denna doldis.<br />
Första söndagen i månaden februari,<br />
vilket är en av de dagar då utställningarna<br />
hålls öppna, ger vi oss iväg mot<br />
Ulleråker. Vi vet inte riktigt var vi ska av<br />
och busschauffören vet bara att bästa<br />
stationen heter något med ”gård”, så<br />
resan företas med karta i högsta hugg<br />
där vi kan följa med i kringelkrokarna<br />
fram mot målet medan bekanta byggnader<br />
som Carolina, BMC och Ångströmslaboratoriet<br />
byts ut mot okända<br />
omgivningar.<br />
Vår station visar sig heta Kronoparksgården<br />
och vi hoppar av bussen för att<br />
halkande ta oss fram längs den isiga<br />
väg som skyltarna pekar ut. Vi rundar<br />
ett hörn och kommer fram till en dörr<br />
där det förvisso står Psykiatrihistoriska<br />
museet, men där det ser väldigt mörkt<br />
ut. ”Nej, säg inte att det trots allt är<br />
stängt” hinner flyga förbi i tankarna innan<br />
dörren går upp. Tre trappor senare<br />
så befinner man sig i utställningarna<br />
som visst är öppna idag.<br />
Den psykiatriska vårdens historia går<br />
långt tillbaka i tiden, vilket tydliggörs i<br />
utställningen om sjukhusets utveckling<br />
där man för besökaren från medeltiden<br />
fram till idag. Redan 1302 lät domprosten<br />
Andreas And på nuvarande Fyris-<br />
torg i <strong>Uppsala</strong> uppföra Sveriges första<br />
helgeandehus där fattiga och sjuka fick<br />
omsorg. Helgeandehus blev så småningom<br />
hospital och sjukstuga, och 1811<br />
flyttade dåvarande <strong>Uppsala</strong> Hospital-<br />
och Lasarettinrättning till Ulleråker där<br />
de tog över fd. Kronobränneriet. Här<br />
har sjukhuset sedan utvecklats fram till<br />
stängningen 1988.<br />
Museet är inhyst i ett av de hus som tidigare<br />
fungerade som läkarbostad och<br />
visar vid en vandring genom våningens<br />
olika rum hur man i <strong>Uppsala</strong> under<br />
olika tidsepoker har tagit hand om<br />
människor med psykiska störningar<br />
och sjukdomar.<br />
Varje rum har<br />
fått ett eget<br />
tema och tillsammans<br />
ger de<br />
olika aspekterna<br />
en god grund<br />
för att föreställa<br />
sig hur livet kan<br />
ha sett ut på<br />
Ulleråkersområdet.<br />
Där finns en expedition inredd<br />
för att likna den expedition som uppsyningsmännen<br />
hade, ett vårdrum<br />
som visar på utvecklingen som skett<br />
vad gäller behandling från 1800-talets<br />
laxer- och kräkmedel, opiumkurer och<br />
långbad till modern terapi där psykofarmaka<br />
och psykoterapi kombineras, och<br />
ett rum där personalens arbetsförhållanden<br />
skildras. I de övriga tre rummen<br />
visar man upp föremål som skapats av<br />
patienter vid arbetsterapins införande,<br />
Kläder från patienternas julspel och andra tillställningar. Bland allt mörker<br />
fanns också gilmtar av glädje och kreativitet.<br />
PIIP 1/07<br />
verk av framstående patienter<br />
som Gustaf Fröding<br />
och Augusta Strömberg<br />
och vardagsföremål som<br />
speglar det faktum att de<br />
gamla sinnessjukhusen<br />
blev som avskilda samhällen<br />
med självhushåll, eget<br />
jordbruk och olika hantverk.<br />
“Tidigare var det staket<br />
runt hela området och det<br />
var inlåsning och förvaring<br />
som gällde; våldsam<br />
förvaring. Infödda <strong>Uppsala</strong>bor<br />
gick inte hit.”<br />
Med historien som bakgrund blir det<br />
tydligt vilka enorma förändringar som<br />
har skett, men även vilka kontraster av<br />
mörker och ljus som den psykiatriska<br />
vården har präglats av. Båda facetterna<br />
finns representerade<br />
i utställningen<br />
där de tidiga livsförhållandena<br />
för<br />
både personal och<br />
patienter kan sägas<br />
representera det<br />
mörka. Under 1800talet<br />
tjänade personalen<br />
under tjänstehjonsstadgar<br />
och<br />
benämndes som drängar (dårvaktare)<br />
och hospitalpigor (dårvakterskor). De<br />
uniformer som skulle användas finns<br />
att se i ett av rummen och liknar mer<br />
klädseln för en stram polis. Omsättningen<br />
av anställda var hög och arbetstiden<br />
lång. Friheten var högst begränsad och<br />
även personalen bodde i rum på avdelningarna.<br />
Inte ens gift personal fick bo<br />
i hemmet annat än på fridagar och önskades<br />
kvällsledighet var det nödvändigt<br />
med permission. Mörker finns också<br />
HITTA RÄTT<br />
Eva Lagerwalls väg 10, tfn 018-611 20 48<br />
Öppet: torsdagar kl. 10-14 samt 1:a söndagen i<br />
månaden kl. 12-15. Stängt helgdagar och skollov.<br />
Bussnr: Stadstrafiken <strong>Uppsala</strong> 9, 17, 20, 21, 22, 35<br />
Egentillverkade dyrkar som de intagna använde för att försöka ta sig ut.<br />
representerat i de behandlingar som<br />
man i sitt sökande efter ökad kunskap<br />
har använt sig av för att kontrollera,<br />
försöka hjälpa och, ibland försökt<br />
skydda sig ifrån, de intagna patienterna.<br />
Det är tydligt att man har gjort det<br />
bästa man har kunnat, men det går bara<br />
att föreställa sig det lidande som följt<br />
i spåren av utforskandet av nya mediciner<br />
och behandlingsmetoder. Många<br />
idéer tycks befängda idag, som ex att<br />
malaria användes för att bota syfilis,<br />
men har ändå bidragit till den kunskap<br />
vi har idag (som i sin tur kanske kommer<br />
att betraktas med liknande förskräckelse<br />
längre fram!)<br />
Lås är ett ord som återkommer flera<br />
gånger och citatet ”Mycket syndas vid<br />
dörrars stängande. Skötarens hand<br />
borde vara liksom sammanvuxna och<br />
dörrstängningen en mekanisk vana”,<br />
hämtat ur en bok med förhållningsorder,<br />
känns symboliskt för den tidiga<br />
psykiatrin där det mer handlade om<br />
förvaring snarare än vård. Det bekräftas<br />
av Lennart Friedberg och Putte Jönsson<br />
som båda tidigare har arbetat på<br />
sjukhuset och nu jobbar ideellt på museet.<br />
De har båda tillgång till en fantastisk<br />
rad minnesbilder som de gärna