1/2007 - PSI Uppsala

Recommendations

Info

16 ANNA KÅVER om STUDIETIDEN, YRKESLIVET och ACCEPTANS ORD: Helena Hilding BILD: QIMAGE Psykologyrket var inte från början ett givet val för Anna Kåver. Då det var dags att vidareutbilda sig efter gymnasiet stod även läkare, socionom och sjukgymnast på listan. Idag är hon känd i en rad olika sammanhang och har aldrig ångrat sitt yrkesval. - Psykologi var en av flera bra saker man kunde göra och jag tänkte att det var väl lika bra som något annat. 1971 antogs hon i alla fall på utbildningen här i Uppsala och med tiden blev hon mer och mer intresserad av ämnet. Hon berättar med glädje om tiden som student. - Det var otroligt roliga men tuffa år. Vi gick i täten för det här med beteendeterapi. Det var engagerande och fantastiskt kul helt enkelt. Anna beskriver psykologiska institutionen i Uppsala som ”behavioristiskt radikalt” under 70-talet, ett slags växthus för beteendeterapin. Hon berättar också om hur hon tillsammans med sina kurskamrater “stod på FAKTA/KBT Tredje vågens KBT är ett samlingsbegrepp på vidareutvecklingar av kognitiv beteendeterapi. Dialektisk beteendeterapi (DBT), Acceptance and Commitment Therapy (ACT), Midfullness Based Cognitive Therapy (MBCT) och Mindfullness Based Stress Reduction (MBSR) är delar av den tredje vågen. Grunden för DBT finns i inlärningsteori och beteendeterapi, i kognitiv teori och terapi, zenbuddistisk filosofi och dialektik. Dialektik innebär att ställa argument mot motargument och därmed komma till nya insikter, men också om förmågan att se båda sidor av en sak och förstå dess komplexitet och föränderlighet. Dialek- barrikaden” mot själva upplägget på utbildningen. - På den tiden gick man först tre basår, för att sedan tvingas söka igenom en spärr för att få gå de sista åren. Vi bildade en front mot den förbaskade spärren. Det var fortfarande mycket 68-stämningen då och vi hade fantastiska frontfester på Kalmars nation minns jag. Man kan minst sagt säga att Anna har bibehållit kontakten med sina studiekamrater. Sedan trettio år tillbaka har hon arbetat tillsammans med några av dem, även om de inte fokuserar på precis samma områden. Anna har alltid haft en fot i forskningen och en i den egna kliniska verksamheten. När det var dags för Danderyds sjukhus att starta upp en ny ångestmottagning med evidensbaserad verksamhet i slutet av 80-talet tackade hon ja. 1994 fick hon sedan förfrågan att vara med och arbeta i forskningsprojektet SKIP på Karolinska Institutet. PIIP 1/07 “Det var fortfarande mycket 68stämning och vi hade fantastiska frontfester på Kalmars nation” - Mitt uppdrag var bland annat att hämta hem den dialektiska beteendeterapin från USA för att sedan utbilda ett stort antal behandlare för genomförandet av den här studien. Projektet gick ut på att prova ut DBT och jämföra den med andra traditionella terapeutiska former. SKIP-projektet är idag avslutat rent praktiskt, men ligger fortfarande i analys- och publiceringsfasen. Hon är förtegen med resultatet av studien men berättar att en pilotundersökn- ing i DBT-patientgruppen visat på minskade kostnader, då sjukhusdagarna blivit färre samt en drastisk sänkning av frekvensen på självskador. Andra studier har även visat att DBT är en effektiv behandling för att hjälpa personer med diagnosen borderline att komma tillbaka in i det vanliga livet och i sysselsättning. Det är dock för tidigt att säga något om jämförelserna mellan grupperna i SKIP-projektet. tiken motsätter sig alltså att verkligheten skulle vara diktom och statisk. DBT lämpar sig främst för patienter med komplicerad problematik. Terpin har utvecklats för självskadande och suicidala patienter med borderline, men är även utprovad för morfinmissbrukare, svåra fall av bulimi, ungdomskriminalitet, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och personer som misshandlar. Anna Kåver menar att det dock är “överkurs” att jobba med DBT mot lindringare ångeststörningar som exemplevis panikångest och “vanliga” fobier. För dessa diagnoser finns det istället väl utprovad sedvanlig KBT.
Sedan fyra år tillbaka ansvarar hon för ett DBT-program här i Uppsala, ett av de största i Sverige med 18 behandlare involverade. Programmet riktar sig mot yngre personer med borderlineproblematik. - Det handlar om tjejer och killar som är emotionellt instabila och självskadande. Vi tar emot klienter från 15 år och uppåt. Anna utbildar, handleder och ansvarar för forskningen i programmet, vilket har upptagit mycket tid det senaste året. När jag försöker sammanfatta allt hon gör vid sidan om detta - utvärderingen av SKIP, den egna kliniska verksamheten, böckerna, föreläsningarna och övrig handledning är det svårt att se hur tiden går ihop. - Jag vet aldrig vad jag ska svara på den frågan, säger hon. Men jag är väldigt disciplinerad när jag arbetar. Jag sitter också (alltför) mycket på kvällar, helger, och semestrar, i synnerhet med böckerna. Därtill bör läggas att jag inte har något tidskrävande fritidsintresse, som att spela golf, och mina barn är vuxna och utflugna. Jag reser mycket och är uppvuxen med musik som jag njuter mycket av även om jag inte längre utövar den praktiskt. Där hämtar jag en hel del energi, säger hon. Framförallt betonar hon dock att hon tycker att det är så hemskt roligt. - När jag tänker efter så är det nyfikenheten som är drivkraften. Det finns så oändligt mycket intressant att göra! Även om man har jobbat i trettio år kan man inte luta sig tillbaka och tänka att man kan och vet allt. Det vill till att man håller sig uppdaterad, menar hon. Samtidigt är hon medveten om att allt inte kommer att kunna ske med riktigt samma hastighet och effektivitet som tidigare. - Jag känner mig inte gammal men jag kan inte längre hålla lika många trådar i huvudet. Med sina olika jobb, projekt och engagemang kan det vara svårt att hålla alla bollar i luften. - Det gäller att komma ihåg vad man ska packa i väskan på morgonen. Jag märker att jag missar i planeringen, dubbelbokar och det har till och med hänt att jag gått till fel arbetsplats. Ibland slinter det verkligen i huvudet, säger hon och skrattar. Trots alla andra åtaganden och uppdrag handleder hon också studenter på institutionen. Just nu ansvarar hon för två grupper, en på termin sju och en på termin nio med tre studenter i vardera. - Jag tycker att det är så otroligt roligt! Det känns friskt och jag lär mig själv väldigt mycket av att handleda på basnivå. Hon är mycket imponerad över utvecklingen. - Det kanske delvis är på grund av mig som handledare men framförallt handlar det så mycket om studenternas egen kraft att det händer så mycket mellan termin sju och nio! Det är många saker att prova på som är nya och det är så imponerande att se hur de vågar göra det. De senaste nio åren har Anna gett ut en bok vartannat år. Hennes bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans gavs ut samtidigt som vännen Åsa Nilsonnes bok Vem är det som bestämmer i ditt liv? och riktade sig till en bredare publik, vilket visade sig bli en succé med cirka 50 000 sålda exemplar vardera. - Vi tryckte på något som folk ville köpa och läsa. De tunna böckerna var ett sätt för oss att ur den moderna KBT:n, plocka ut det som vi trodde att alla och en var kunde ha nytta av. Till sommaren kommer en tredje bok ut i samma serie Tillsammans – om medkänsla och bekräftelse som ska handla om empati och validering. När jag frågar Anna om tips till oss studenter svarar hon att något som hon själv hade velat få mer av när hon studerade var bekräftelse för den osäkerhet hon då kände. - Som jag minns det handlade det mycket om att hålla masken och inte visa hur osäker man var inför t.ex. rollen som terapeut. Det är ju helt begripligt att man tvivlar på sin egen förmåga. Frågor som ”är jag “Som jag minns det handlade det mycket om att inte visa hur osäker man var inför rollen som terapeut” RÅD - Ha tålamod med dig själv och din egen osäkerhet - Ha kul och skratta så mycket det går - Håll nyfikenheten vid liv - Försök att vara icke-dömande mot dig själv, mot andra och framförallt mot dina patienter - Påminn dig om att psykisk mångald berikar samhället Namn: Anna Kåver Ålder: 54 år Familj: Maken Göran samt barnen Sara, 28 och Oskar, 26 Läser: Arne Dahls Mörkertal Ser: “As good as it gets” med Jack Nicholson Terapiform: Främst KBT och en variant av KBT kallad dialektisk beteendeterapi, DBT PIIP 1/07 PORTRÄTT mogen för det här?” och ”klarar jag av det här?” är helt naturliga! Därför tror jag att det är så viktigt att öppna upp för det, prata om det och att hjälpa andra att göra det. Man måste våga göra misstag och inse att det inte är så ödesdigert egentligen, säger hon. Anna uppmanar också till glädjen och att hitta sammanhang där det är tillåtet att skratta även i det tunga, åt sig själv och tillsammans med kollegor. Något som hon tror har hjälpt henne själv mycket. - Försök hitta det humoristiska i den mänskliga existensen. Det behöver inte vara så jättetungt och seriöst, det finns faktiskt mycket som är glädje även i det allvarliga! 17
Page 1 and 2: PIIP1/2007 EBBA ELWIN om morötter,
Page 3 and 4: PÅ OMSLAGET: EBBA ELWIN Sysselsät
Page 5 and 6: har universitetsrektor Anders Hallb
Page 7 and 8: Namn: Sara Pankowski Ålder: min of
Page 9 and 10: VI TACKAR och BOCKAR Sedan den 1.a
Page 11 and 12: FLOGGANFAKTA Flogsta är beläget c
Page 13 and 14: DOKTORANDIDÉ från 1930talet ger e
Page 15: delar med sig av. - Jag minns nycke
Page 19 and 20: Testa dina fördomar: KAN MAN se va
Page 21 and 22: gärna min plattform här för att
Page 23 and 24: Jenny T4, hade nästan slängt i si
Page 25 and 26: - Jag har aldrig förstått varifr
Page 27 and 28: vill tala mer känslor, det ligger

1/2007 - PSI Uppsala

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?