Förutsättningar för En samlad och systematisk ... - Statskontoret

2011:13 

Förutsättningar för 

En samlad och 

systematisk uppföljning 

av kvalitet, produktivitet 

och effektivitet i offentlig 

sektor 

Delrapport i Uppdrag om att utveckla 

redovisningen av den offentliga 

sektorn

MISSIV 

DATUM DIARIENR 

2011-06-21 2010/128-5 

ERT DATUM ER BETECKNING 

2010-06-23 S2011/183/SFÖ 

Regeringen 

Socialdepartementet 

103 33 Stockholm 

Uppdrag till Statskontoret att utveckla redovisningen 

av den offentliga sektorns utveckling m.m. 

Statskontoret har som en del av sitt löpande arbete i uppdrag att följa 

den offentliga sektorns utveckling. Därutöver gav Regeringen den 23 

juni 2010 i uppdrag åt Statskontoret att utveckla redovisningen av den 

offentliga sektorns utveckling m.m. i form av tre deluppdrag. I denna 

rapport redovisas en analys av möjligheterna att följa upp och mäta 

produktivitet, effektivitet och kvalitet inom offentlig sektor på ett 

samlat och systematiskt sätt. 

De övriga två deluppdragen redovisas i rapporterna Den offentliga 

sektorns utveckling, en samlad redovisning 2011 och Modell för 

förvaltningspolitisk uppföljning i staten (2011:9, delrapport 3). 

Statskontoret överlämnar härmed rapporten Förutsättningar för en 

samlad och systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och 

effektivitet i offentlig sektor (2011:13, delrapport 2). 

Generaldirektör Yvonne Gustafsson har beslutat i detta ärende. 

Utredningschef Åsa-Pia Järliden Bergström och Anna Fransson, 

föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen. 

Yvonne Gustafsson 

Anna Fransson 

POSTADRESS: Box 8110, 104 20 Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: 08-454 46 00. 

FAX: 08-791 89 72 statskontoret@statskontoret.se www.statskontoret.se

Innehåll 

Sammanfattning 

1 Inledning 

1.1 Bakgrund 

1.2 Det finns ett behov av en systematisk uppföljning av 

förvaltningen 

1.3 Uppdraget 

1.4 Definitioner 

1.5 Att mäta produktionens värde 

1.6 Samverkan 

1.7 Rapportens struktur 

2 Kvalitet 

2.1 Definition av kvalitet 

2.2 Att mäta kvalitet 

2.3 Observerad kvalitet i kommunal sektor 

2.4 Observerad kvalitet i statlig sektor 

2.5 Upplevd kvalitet i kommunal sektor 

2.6 Upplevd kvalitet i statlig sektor 

2.7 Metoder för att systematiskt följa kvalitet 

2.8 Slutsatser 

3 Produktivitet 

3.1 Definition av produktivitet 

3.2 Studier av produktiviteten i offentlig sektor 

3.3 Nationalräkenskaperna 

3.4 Övriga samlade produktivitetsmätningar 


4 Effektivitet 

4.1 Vad är effektivitet… 

4.2 Uppföljning av effektiviteten i offentlig sektor 


7 

13 

13 

13 

14 

16 

19 

22 

23 

25 

25 

27 

29 

32 

34 

39 

43 

48 

51 

52 

56 

62 

71 

75 

77 

77 

80 

91 

5

5 En samlad och systematisk uppföljning kopplad till 

nationalräkenskaperna 

5.1 Kvalitet, produktivitet och effektivitet 

5.2 Finska Statistikcentralens produktivitetsmätningar 

5.3 UKCeMGA mäter produktivitetsförändringen i 

Storbritannien 

5.4 Utvecklade svenska nationalräkenskaper 

5.5 Långsiktigt utvecklingsarbete 


6 Statskontorets slutsatser och förslag 

6.1 Statskontorets iakttagelser och slutsatser 

6.2 Statskontorets fortsatta arbete med att följa den 

offentliga sektorns utveckling 

6.3 Nationalräkenskaperna bör utvecklas 

6.4 Datatillgången behöver förbättras för att nå en mer 

heltäckande uppföljning 

Bilagor 

6 

Referenser 

1 Regeringens uppdrag 

2 Volymmått i Nationalräkenskaperna 

95 

95 

95 

96 

99 

102 

109 

113 

113 

119 

120 

123 

127 

135 

139

Sammanfattning 

På uppdrag av regeringen har Statskontoret utrett förutsättningarna för 

en samlad och systematisk uppföljning av produktivitet, kvalitet och 

effektivitet i offentlig sektor. I uppdraget har också ingått att lämna 

förslag på hur en sådan kan uppnås. 

Arbetet har tagit sin utgångspunkt i den så kallade effektkedjan och 

dess steg där resurser omvandlas till aktiviteter som sedan kan bli till 

prestationer, vilka i sin tur kan leda till önskade effekter. Produktivitet 

hänger samman med prestationerna, medan effektivitet hänger samman 

med effekter. Kvalitet kan å andra sidan handla om såväl resurser, aktiviteter, 

prestationer som effekter. 

Kvalitet, produktivitet och effektivitet är tre olika begrepp, men det 

handlar knappast om tre fristående värden. Mått på produktivitetsförändringen 

säger oss inget om prioriteringar mellan olika områden eller 

huruvida de olika utförda prestationerna är önskvärda. Effektiviteten 

handlar om det slutliga utfallet och värderingen av detta. Värdet av 

offentliga verksamheter beror på ur vilket perspektiv man ser dem. 

Vems värde är det som ska bedömas och med vilken tidshorisont? 

Kvalitet 

Kvalitet kan mätas i förhållande till faktiskt uppmätta förhållanden 

eller resultat (observerad kvalitet) eller som de uppfattningar om verksamheten 

som brukare, medborgare eller anställda har (upplevd kvalitet). 

Inom kommunal och landstingskommunal sektor är tillgången till 

olika kvalitetsmått relativt sett god. Den stora mångfalden av verksamheter 

och svårigheterna att jämföra dessa med varandra gör det dock 

svårt att ge en samlad bild av kvalitetsutvecklingen i kommuner och 

landsting. 

Inom statlig sektor är tillgången på kvalitetsmått inte lika stor och 

framför allt saknas jämförbarhet i metoder och framtagande. För den 

upplevda kvaliteten är förutsättningarna att ta fram jämförbara mått 

bättre än för observerade kvalitetsmått. Inom ramen för Statskontorets 

uppdrag att följa den offentliga sektorns utveckling har uppfattningar 

om offentlig verksamhet undersökts vilket gör det möjligt att jämföra 

7

olika statliga myndigheter och kommunala och landstingskommunala 

verksamheter på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. 

Produktivitet 

Produktivitet är relationen mellan prestationer och förbrukade resurser. 

En produktivitetsökning innebär att det blir möjligt att producera mer 

med samma resurser som tidigare, eller att producera lika mycket men 

med en mindre resursinsats. Det är främst tre saker som gör det svårt 

att på ett korrekt sätt mäta produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. 

För det första saknas ett marknadspris. För det andra kan det vara svårt 

att veta exakt vilka resurser som satsas på en enskild produkt eller 

tjänst. För det tredje är det svårt att mäta kvalitetsförändringar, vilket 

är nödvändigt för att veta om det är samma tjänst som produceras eller 

om tjänstens innehåll har förändrats. 

En utveckling av nationalräkenskaperna har inneburit ökade möjligheter 

att uppskatta värdet av produktionen av offentliga tjänster som 

riktas mot enskilda. Det går i dag att på en övergripande nivå föra samman 

satsade resurser med prestationerna för individuella offentliga 

tjänster, vilka utgör omkring tre fjärdedelar av de offentliga utgifterna. 

För att mått på produktivitet ska vara meningsfulla att tolka behöver 

man ta hänsyn till kvalitetsförändringar. Det görs av SCB i viss utsträckning, 

men de justeringar som görs täcker bara delar av verksamheterna 

och har i princip ingen påverkan på produktivitetsmåtten. För 

att det ska vara meningsfullt att använda nationalräkenskapernas produktivitetsmått 

krävs därför att metoderna för kvalitetsjustering utvecklas. 

Effektivitet 

Effektivitet i offentlig sektor handlar om att skapa största möjliga nytta 

för befolkningen givet satsade resurser. Mer konkret handlar det om 

effekterna i relation till de insatta resurserna. Det innebär två stora 

utmaningar. Vilka effekter vill man uppnå med en viss verksamhet? 

Och hur går det att avgöra vad som är en effekt av en offentlig 

verksamhet och vad som är effekter som uppkommer av andra orsaker? 

Även om det på vissa delområden finns förutsättningar att följa upp 

effekter (främst inom hälso- och sjukvård samt utbildningsområdet) 

saknas det i nuläget förutsättningar att besvara dessa frågor på ett 


8

Ett antal svenska myndigheter följer upp effektivitet i termer av måluppfyllelse 

i relation till resursinsats. Vägverket är ett exempel på en 

myndighet som länge har arbetat med detta perspektiv. Internationellt 

finns ett antal exempel på sätt att gripa sig an frågan om effektivitet i 

offentlig sektor. Bland dessa kan särskilt nämnas de produktivitetsmätningar 

som görs i Storbritannien där man för utbildning och hälso- och 

sjukvård tar hänsyn till effekterna. Vidare är det statliga uppföljningssystemet 

i Australien där olika indikatorer på effekter ställs i relation 

till insatta resurser intressant. Inget av dessa exempel ger dock en samlad 

bild av den offentliga sektorns effektivitet. 

Nationalräkenskaperna 

För att kunna använda nationalräkenskaperna för en samlad och systematisk 

uppföljning av offentlig sektor krävs ett utvecklingsarbete på ett 

antal områden. Med inspiration från det arbete som har genomförts i 

Finland respektive Storbritannien har Statskontoret i samarbete med 

Statistiska centralbyrån (SCB) tagit fram ett förslag på hur nationalräkenskaperna 

kan utvecklas i syfte att möjliggöra uppföljning av 

offentlig sektor. 

Det tänkta utvecklingsarbetet handlar i första hand om att förbättra 

dataunderlagen och om att utveckla metoder för kvalitetsjustering. 

Möjligheterna att ta fram bättre uppgifter kvartalsvis och att utöka den 

andel av offentlig sektor som omfattas av volymmått är också möjliga 

utvecklingsområden. 

Slutsatser och förslag 

Statskontorets bedömer att förutsättningarna att få till stånd en samlad 

och systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet i 

form av aggregerade mått för hela den offentliga sektorn är begränsade, 

på så väl kort som på längre sikt. Det finns i dag förutsättningar att 

ta fram aggregerade mått för produktivitet för delar av den offentliga 

sektorns verksamhet. Detta gäller främst de individuella tjänsterna, 

men på längre sikt även delar av de kollektiva tjänsterna. För att dessa 

samlade mått på produktivitetsutvecklingen ska vara möjliga att tolka 

behöver dock metoderna för kvalitetsjutering utvecklas. 

Statskontoret bedömer också att det är möjligt att utveckla en mer samlad 

och systematisk redovisning av hur kvalitet och effektivitet utveck- 

9

las inom ramen för Statskontorets uppdrag att redovisa den offentliga 

sektorns utveckling. 

Statskontorets fortsatta arbete med att följa upp den offentliga 

sektorns utveckling 

Statskontoret har enligt sin instruktion i uppdrag att kontinuerligt följa 

den offentliga sektorns utveckling. Inom ramen för denna uppgift har 

Statskontoret genomfört två regeringsuppdrag om den offentliga 

sektorns utveckling. I rapporten Den offentliga sektorns utveckling, en 

samlad redovisning 2011 redovisas bland annat den offentliga sektorns 

utveckling inom ett stort antal områden både när det gäller organisation, 

resurser och resultat. Delar av rapporten baseras på data från 

OECD och Eurostat. I rapporten Uppfattningar om förvaltningen – 

kvalitet i offentlig verksamhet från allmänhetens och företagens horisont 

redovisar Statskontoret allmänhetens och företagens uppfattningar 

om kvalitet i offentlig verksamhet. 

Statskontoret kommer att fortsätta utveckla sitt uppföljningsarbete 

baserat på erfarenheterna från de nämnda uppdragen och föreliggande 

rapport. Uppföljningen kommer även fortsättningsvis att utgå från ett 

internationellt perspektiv och baseras på data från OECD och Eurostat 

samt egna undersökningar. 

Nationalräkenskaperna bör utvecklas 

Enligt Statskontorets överväganden är det angeläget med ett långsiktigt 

utvecklingsarbete av nationalräkenskaperna i syfte att nå en samlad 

och systematisk uppföljning av produktivitetsutvecklingen i offentlig 

sektor med hjälp av kvalitetsjusterade volymmått. 

Statskontoret föreslår därför att regeringen ger SCB i uppdrag att utveckla 

och förbättra volymmåtten för individuella tjänster i syfte att 

kunna följa utvecklingen av produktivitet. 

Statskontoret föreslår också att en särskild nämnd inrättas hos SCB 

som får i uppdrag att följa SCB:s utvecklingsarbete på detta område. 

10

Bättre data för att beräkna kostnader bör tas fram 

Statskontoret konstaterar att det finns behov av flera förändringar som 

rör vilken data som redovisas som grund för nationalräkenskaperna. 

Det handlar bland annat om individrelaterad kostnadsdata inom primärvården, 

ökade möjligheter att föra uppgifter mellan olika huvudmän, 

bättre möjligheter att samla in data från enskilda utförare och 

behovet av en mer preciserad statistik. Förändringar på dessa områden 

berör såväl SCB som kommuner och landsting samt enskilda huvudmän 

och förutsätter i vissa fall lagändringar. 

Statskontoret föreslår att regeringen ger SCB i uppdrag att lämna förslag 

på åtgärder som innebär att nationalräkenskapernas behov av 

grunddata när det gäller kostnader uppfylls. SCB bör i tillämpliga delar 

samråda med Utredningen om översyn av SCB och statistiksystemet 

(Fi 2011:05). 

11

1 Inledning 

1.1 Bakgrund 

Att de offentliga resurserna ska användas på ett så effektivt sätt som 

möjligt är nog de flesta överens om. Vad det innebär konkret är inte 

lika enkelt. Den här rapporten handlar om möjligheterna att följa upp 

den offentliga sektorns resultat. 

Möjligheterna att följa och kanske också påverka produktivitetsutvecklingen 

i offentlig sektor har varit en omdiskuterad fråga under lång 

tid. Det finns främst två förhållanden som gör frågan om produktivitetsutvecklingen 

hos offentliga tjänster viktig. 

Dels är det den demografiska utvecklingen som innebär att befolkningen 

blir allt äldre. I framtiden går det färre arbetande på varje pensionär. 

Dels är det den tekniska utvecklingen inom varuproduktionen 

som gör att varor blir allt billigare att tillverka och därmed även att 

köpa. Inom tjänstesektorn är möjligheterna till teknisk utveckling inte 

lika stora. Lönerna inom tjänstesektorn följer dock ekonomin som 

helhet och tjänster blir därför allt dyrare i förhållande till varor. Detta 

gäller oavsett om det handlar om privat eller offentlig tjänstesektor. 

I takt med att varorna blir billigare kommer hushållen att efterfråga allt 

fler tjänster av allt bättre kvalitet. En stor del av tjänstekonsumtionen 

utgörs av olika välfärdstjänster. Med både ökade relativa kostnader för 

tjänster och en allt större omsorgsbörda finns det behov av att veta hur 

stora utmaningar som den offentliga sektorn har framför sig. 

1.2 Det finns ett behov av en systematisk 

uppföljning av förvaltningen 

I propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och 

tillväxt slår regeringen fast att det finns ett ökat behov av en mer systematisk 

uppföljning av den svenska förvaltningens utveckling. Syftet 

med en sådan uppföljning är att bättre förstå förändringar av kvalitet 

13

och produktivitet och skapa förutsättningar för att utveckla förvaltningen. 

1 

14 

”Myndigheternas redovisning av kostnader och prestationer 

följs i olika grad upp årligen inom ramen för budgetprocessen. 

Det fortsatta arbetet måste sträva mot att redovisa vad 

som faktiskt uppnås inom olika områden, det vill säga 

effekterna i samhället. En huvudfråga är då om de politiska 

målen har förverkligats och om det har blivit som det var 

tänkt för medborgarna. Sambanden mellan prestationer och 

effekter är komplexa och låter sig sällan mätas på något 

enkelt sätt. En annan central fråga är om myndigheternas 

prestationer svarar mot medborgarnas legitima behov och 

krav och har den kvalitet som kan förväntas. En redovisning 

som enbart omfattar utförda prestationer i termer av 

volymer och kostnader ger inte tillräcklig information om 

detta. En redovisning av prestationernas kvalitet och medborgarnas 

uppfattningar om dessa är viktig.” 

Svårigheterna att mäta utvecklingen av produktionen och dess värde i 

offentlig sektor gör att det finns liten samlad kunskap om effekterna av 

offentliga tjänster. Under senare år har dock data och metoder utvecklats. 

1.3 Uppdraget 

Det uppdrag som Statskontoret här redovisar resultatet av innebär att 

lämna förslag på hur en samlad och systematisk uppföljning av produktivitet, 

kvalitet och effektivitet i offentlig sektor kan uppnås. 

Ett sätt att beskriva den offentliga förvaltningens utveckling är att 

mäta förändringar av produktivitet, kvalitet och effektivitet. Detta 

görs i dag i vissa delar och för vissa områden men någon samlad 

mätning görs inte. Statskontoret ska genom ett utvecklingsarbete 

kartlägga pågående arbete och analysera förutsättningarna för en 

samlad och systematisk uppföljning av produktivitet, kvalitet och 

effektivitet i den offentliga sektorn. Statskontoret ska lämna förslag 

på hur en samlad och systematisk uppföljning kan uppnås. 

1 Prop. 2009/10:175

I arbetet ska Statskontoret inhämta erfarenheter från motsvarande 

arbete i andra länder, främst Finland och Storbritannien. 

Studien ska genomföras i samverkan med Finansdepartementet, Ekonomistyrningsverket, 

Statistiska centralbyrån, Sveriges Kommuner 

och Landsting och Rådet för främjande av kommunala analyser. 

Kunskaper och erfarenheter från andra berörda myndigheter bör 

också tas tillvara. 

Regeringsuppdraget har bestått av tre delar, varav denna är den tredje. 

Den första delen redovisades i slutet av april och är en modell för 

uppföljning av statlig sektor kopplad till de förvaltningspolitiska målen 

kvalitet, effektivitet, rättssäkerhet, samverkan och innovation. Den 

andra delen av uppdraget består av en samlad redovisning av offentlig 

sektor som helhet med betoning på resurser och resultat. Denna innehåller 

också internationella jämförelser. 

Därutöver redovisar Statskontoret i samband med detta ytterligare ett 

projekt som tittar på uppfattningar om offentlig sektor sett som en viktig 

del i uppföljningen av förvaltningens kvalitet och service. 2 

En internationell 

utblick har också gjorts och denna redovisas i promemorian 

Kartläggning av den förvaltningspolitiska uppföljningen i Danmark, 

Finland och Kanada samt Norge. Samtliga projekt hänger samman när 

det gäller analyser och slutsatser och ingår i Statskontorets arbete med 

att följa den offentliga sektorns utveckling. I denna rapport redovisar 

Statskontoret sina samlade bedömningar och slutsatser som rör samtliga 

dessa uppdrag. 

Uppdraget är brett formulerat, vilket innebär att projektgruppen har 

haft ett stort antal vägval att ta ställning till under arbetets gång. 

Eurostats och OECD:s terminologi och metoddiskussion på området 

har varit vägledande för arbetet. Därutöver har samarbetet med den 

interdepartementala arbetsgruppen och med samverkansgruppen varit 

till stor hjälp. 

Fokus i denna rapport är på den samlade utvecklingen av offentlig 

sektor. Med tanke på att uppdraget omfattar hela offentlig sektor är det 

2 Statskontoret (2011) Uppfattningar om förvaltningen – kvalitet i offentlig verksamhet 

från allmänhetens och företagens horisont. 

15

ofrånkomligt att kartläggningen på många områden tar upp exempel 

snarare än ger en heltäckande bild. 

1.4 Definitioner 

Under arbetets gång har det blivit tydligt att det i vissa delar saknas en 

gemensam begreppsapparat. Detta påverkar naturligtvis möjligheterna 

att komma fram med samlade mått. På ett övergripande plan finns det 

definitioner framtagna vid internationellt samarbete inom FN, OECD 

och EU. 

Definitioner av de tre begreppen produktivitet, kvalitet och effektivitet 

diskuteras i mer detalj i anslutning till respektive begrepps kapitel. Inledningsvis 

redovisas dock i korthet hur Statskontoret valt att definiera 

de tre begreppen. 

En internationellt vedertagen definition av kvalitet formuleras som 

”alla sammantagna egenskaper hos ett objekt eller en företeelse som 

ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade och underförstådda behov”. 

3 

Kvalitet har en subjektiv sida som refererar till hur en brukare upplever 

utförande och leverans av en tjänst (individuella tjänster) eller till hur 

allmänhet eller experter värderar den offentliga sektorns arbete (individuella 

och kollektiva tjänster). 

Kvalitet kan också sägas ha en objektiv sida som fångar andra kvalitetsdimensioner. 

Den objektiva kvaliteten mäts utifrån ”observerade” i 

stället för upplevda värden. 

Produktivitet definieras som prestationer i relation till resursinsatser. 

Vanligen studeras förändringen över tid. För att det ska gå att säga 

något om produktivitetsutvecklingen måste måtten ta hänsyn till skillnader 

i prestationernas innehåll, sammansättning och kvalitet. 

Effektivitet kan definieras som effekter i relation till resursinsatser. 

Med effekter menas utfall av en aktivitet på kort eller på lång sikt och 

3 Se också Statskontoret 2011:9. 

16

inom en enhet eller med ett vidare perspektiv. 4 

Effekter analyseras ofta 

i relation till politiska målsättningar och man brukar säga att produktivitet 

är att göra saker på rätt sätt medan effektivitet är att både göra 

saker på rätt sätt och att göra rätt saker. 

Den principiella utgångspunkt som används genomgående i rapporten 

är den så kallade effektkedjan. 

Resurser Aktiviteter Prestationer Effekter 

Effektkedjan används nationellt och internationellt för att följa upp 

offentlig verksamhet. En fördel med modellen är att den gör en tydlig 

distinktion mellan produktivitet och effektivitet, där den förstnämnda 

är kopplad till prestationer medan den sistnämnda hänger samman med 

effekter. Modellen hjälper också till med att klassificera olika typer av 

kvalitet. 

Med resurser avses allt som används för att producera verksamhet. Det 

kan handla om varor, arbetskraft eller olika former av kapital (teknisk 

utrustning, arbetskraft etc.). Aktiviteter är all den verksamhet som utförs. 

En del aktiviteter blir också till prestationer, se nedan. Det är dock 

inte all offentlig verksamhet som har en tydlig mottagare. Förebyggande 

insatser av olika slag är exempel på aktiviteter som kan vara svåra 

att koppla till en direkt prestation. För privat produktion skiljer man 

vanligen inte på aktiviteter och prestationer, utan aktiviteter och prestationer 

kallas helt enkelt för produktion. Inom offentlig verksamhet, 

som inte sker på en marknad, är det dock av betydelse att skilja dem åt. 

Ett privat företag som utför fel typ av aktiviteter märker det på att 

lönsamheten minskar. Därför antar man att privata företag väljer att 

arbeta med ”rätt” aktiviteter. För offentlig verksamhet kan man inte 

göra samma antagande. 

Enligt den internationella standarden för volymmått på den offentliga 

sektorns produktion bör man sträva efter att mäta de prestationer som 

4 Se också Statskontoret 2011:9. 

17

faktiskt möter brukarna. Till exempel räknas förberedelse inför en operation 

som en aktivitet oavsett om den utförs eller inte. För att vara en 

prestation krävs det att operationen äger rum. 

Effekter är utfallet av den offentliga sektorns verksamhet. Dessa kan 

delas in efter tidshorisont eller efter vilket perspektiv som anläggs, ett 

producentperspektiv, ett användarperspektiv, eller ett samhällsekonomiskt 

perspektiv, där alla effekter bör vägas in. 

Det finns huvudsakligen två sätt att avgränsa vad som utgör offentlig 

sektor. Antingen kan man välja att se till offentligt utförd verksamhet 

eller till offentligt finansierad verksamhet. Vilken avgränsning som är 

mest lämplig avgörs av syftet med studien. Är det att studera hur 

offentlig verksamhet fungerar i relation till privat verksamhet? Då är 

det kanske mer lämpligt att enbart titta på offentligt utförd verksamhet. 

Men är syftet att studera hur skattepengar används är det antagligen 

mer lämpligt att titta på samtliga offentligt finansierad tjänster. I denna 

rapport är utgångspunkten att det är samtliga offentligt finansierade 

tjänster som bör ingå i de föreslagna måtten. Tillgången till data är 

dock ofta mer problematisk när det gäller (offentligfinansierade men) 

privat utförda tjänster. 

COFOG - Classification of the Functions of Government, är ett klassificeringssystem 

för offentliga verksamheter som är framtaget av FN. 

Offentliga verksamheter delas in i tio olika områden, 5 

med ett antal 

olika underkategorier. I klassificeringen görs en uppdelning mellan 

individuella och kollektiva tjänster. Denna indelning används genomgående 

i rapporten. 

En samlat och systematisk uppföljning kan definieras på olika sätt beroende 

på syfte och sammanhang. I detta sammanhang kan begreppet 

samlad innebära att information om offentliga sektorns verksamhet 

görs tillgänglig på ett och samma ställe, så jämförbar som möjligt. 

Eftersom informationen om olika delar av offentlig sektor samlas in 

och redovisas på olika sätt för olika områden är det ofta inte möjligt att 

5 COFOG-områdena är: 01 Allmän förvaltning, 02 Försvar, 03Samhällsskydd och 

rättsskipning, 04 Näringslivsfrågor, 05 Miljöskydd, 06 Bostadsförsörjning och samhällsutveckling, 

07 Hälso- och sjukvård, 08 Fritidsverksamhet, kultur och religion, 09 

Utbildning, 10 Socialt skydd. 

18

jämföra områden med varandra. Jämförbarhet är en förutsättning för att 

skapa en aggregerad siffra eller ett mått. Med systematisk menas att 

urval, bearbetning och presentation av information görs på ett regelmässigt 

eller metodiskt sätt. I detta sammanhang för att skapa grund 

för jämförbarhet. 

1.5 Att mäta produktionens värde 

Kvalitet, produktivitet och effektivitet är tre olika begrepp, men det 

handlar knappast om tre fristående mått. Mått på produktivitetsförändringen 

säger oss inget om prioriteringar mellan olika områden eller 

huruvida de olika utförda prestationerna tillför något positivt till nationen 

och medborgarna. Fullständigt meningslösa saker kan utföras med 

hög produktivitet. 

Kvaliteten, mätt som en kombination av upplevd och faktisk kvalitet, 

tillför ytterligare en dimension till en samlad och systematisk bild av 

den offentliga sektorns resultat. Kvalitetsmåttet är till sin natur normativt, 

och positivt värdeladdat. 

Effektiviteten handlar om det slutliga utfallet och värderingen av 

denna. Effektivitetsmått är i likhet med mått på kvalitet normativa i 

och med att de syftar till att fånga den slutliga nyttan av offentlig verksamhet. 

Svårigheten är att effektivitetsmått därmed även är subjektiva 

när det gäller valet av indikatorer och mål att utvärdera mot. Detta 

gäller naturligtvis i viss utsträckning för alla mått på resultat, men i 

mindre utsträckning för mått på produktivitetsutveckling. 

Slutsatsen är att de tre begreppen kvalitet, produktivitet och effektivitet 

tillsammans kan ge en betydligt bättre bild av den offentliga sektorns 

resultat tillsammans än varje mått var för sig. Nedan sammanfattas fyra 

grundläggande frågeställningar som den som studerar kvalitet, produktivitet 

och effektivitet i offentlig sektor måste ta hänsyn till. 6 

6 Dessa frågeställningar tycks vara eviga, se t.ex. Riksrevisionsverket (1970). 

19

1.5.1 Vems värde? 

Perspektivet är avgörande för hur man bör följa upp resultatet av den 

offentliga sektorns verksamhet. Det finns många olika intressenter och 

det är ofta inte självklart från vems horisont som en offentlig verksamhet 

bör värderas. Brukarna är viktiga för att bedöma värdet på det som 

produceras. Även medborgare i allmänhet, oavsett om de kommit i 

kontakt med en viss tjänst eller inte, är viktiga intressenter både som 

skattebetalare och som medborgare i form av den politiska efterfrågan 

på offentlig verksamhet. Politikers perspektiv är också intressant, liksom 

erfarenheter hos dem som arbetar med offentligfinansierad verksamhet. 

Det är därför inte relevant att följa upp enstaka sidor av kvalitet, 

utan det behövs flera olika mått för att det ska gå att ge en rättvisande 

bild av kvaliteten inom ett område. 

1.5.2 Hur mäta värdet? 

Varken kvalitet, produktivitet eller effektivitet är fullt ut möjliga att 

kvantifiera. Det finns därmed ett omfattande mätproblem. Det är sällan 

möjligt att fånga hela verksamheten inom ett område i ett eller flera 

mått. Man kan till exempel mäta antal besök och utförda behandlingar i 

vården, men hur ska man uppskatta värdet av preventiva insatser eller 

av mervärdet i de råd om andra åkommor som kan förmedlas vid ett 

läkarbesök? I tabellen nedan visas ett antal egenskaper som påverkar 

hur pass enkelt det är att fånga innehållet i en tjänst kvantitativt. 

Tabell 1.1 Mätbarheten hos olika offentliga tjänster 

Lätt att mäta Svårt att mäta 

Tydlig Otydlig 

Rutinartad Lite rutinartad 

Utförande av uppgifter Hantverk 

Operativa processer 

Fritt efter Van Doreen et al (2006). 

Problemlösande organisationer 

Tjänster som är svåra att mäta är sällan baserade på rutiner och processer 

utan präglas snarare av professionella bedömningar och problemlösning. 

Hur enkelt respektive svårt ett område är att mäta behöver 

20

också sättas i relation till hur viktigt det är, politiskt och finansiellt. 7 

För ett område som är svårt att mäta men som samtidigt är viktigt (till 

exempel sjukvården) kan det vara värt att lägga ner betydande resurser 

på att ta fram mått, medan det för ett annat mindre väsentligt område 

kanske inte är värt de resurser det tar i anspråk att utveckla olika mått. 

För tjänster som är svåra att mäta kan i stället olika subjektiva bedömningar 

eller, i de fall det är möjligt med tanke på svårigheten att säkra 

sambanden, mått på effekter användas. 

När det gäller offentliga tjänster skiljer man ofta mellan kollektiva och 

individuella tjänster. Individuella tjänster är tjänster som har en tydlig 

mottagare, medan kollektiva tjänster kommer alla till del. Det är en 

viktig distinktion och den används bland annat i det internationella 

regelverket för nationalräkenskaperna, där de individuella tjänsterna 

ska omfattas av mått på antalet prestationer (volymer) medan de 

kollektiva tillåts mätas utifrån resurserna som läggs på dem. 

Det finns ett samband mellan hur svårt ett område är att mäta och om 

det är en kollektiv eller en individuell tjänst men det är inte säkert att 

en individuell tjänst är lättare att mäta än en kollektiv tjänst. 8 

Infrastrukturinvesteringar 

är ett exempel på en kollektiv tjänst med hög 

mätbarhet, medan arbetsförmedlingstjänster är en individuell tjänst 

som är svår att mäta. 

1.5.3 Hur väger man samman olika delar? 

Hur olika prestationer och delar av verksamheter ska vägas samman är 

ytterligare en utmaning som vi måste ta hänsyn till när vi vill fånga 

kvalitet, produktivitet och effektivitet i offentlig sektor. Eftersom värdet 

av tjänsterna är svårt att fånga kvantitativt – till och med om det 

bryts ner i delar - är det också komplicerat att väga samman dessa. Hur 

viktigt är genomsnittligt meritvärde i förhållande till andelen underkända 

elever? Hur viktigt är resultatet i skolan jämfört med vården? I slutänden 

är detta politiska avvägningar som behöver göras för att det ska 

vara möjligt att uttala sig om hur kvaliteten sammantaget i offentlig 

sektor utvecklas. 

7 OECD (2006b). 

8 Ibid. 

21

Därutöver finns det också rena mätproblem. För att det ska vara möjligt 

att ta fram samlade mått krävs det inte bara att varje område ges en 

proportionell vikt, statistiken ska också vara tillräckligt enhetlig för att 

vara jämförbar. När det gäller produktivitetsmått görs denna sammanvägning 

på samlad nivå, oftast med hjälp av vikter baserade på kostnaderna 

för varje område. För kvalitet och effektivitet saknas det tillräcklig 

enhetlighet i insamlingsmetoderna för att det ska vara meningsfullt 

att ta fram samlade mått för dessa områden. 

1.5.4 Mäta för att veta eller för att förändra? 

Syftet med att mäta och följa upp värdet av den offentliga sektorns produktion 

påverkar vilken ansats och metod som bör väljas. Är syftet att 

veta hur produktivitet, kvalitet och effektivitet utvecklar sig, eller är 

syftet att skapa underlag för att förändra och förbättra? 

I det förstnämnda fallet kan ett samlat mått med låg detaljeringsgrad 

vara användbart och relevant, medan det i det senare fallet krävs betydligt 

större detaljeringsgrad för att ge användbar information. Även 

vilka mått som är mest lämpade att använda skiljer sig åt beroende på 

syftet med uppföljningen. I denna rapport ligger fokus på den övergripande 

uppföljningen. 

Om mått på resultat används för att exempelvis fördela resurser finns 

det en uppbenbar risk att det påverkar datakvaliteten, men också själva 

verksamhetens innehåll. De effekter som kan uppstå av själva förekomsten 

av mått inom ett område brukar på engelska kallas för 

”gaming”. 9 

Det finns till exempel en risk att områden som inte omfattas 

av mått nedprioriteras, men också att data manipuleras på olika sätt. 

1.6 Samverkan 

I enlighet med uppdraget har projektet bedrivits i samverkan med 

representanter för departement, myndigheter och organisationer. 

Projektet har vid fyra tillfällen behandlats vid möten med företrädare 

för samtliga departement vid regeringskansliet. Mötena har dels fungerat 

som en löpande avrapportering av projektläget, dels som ett forum 

9 Se exempelvis OECD (2006b). 

22

för diskussion av mer övergripande frågor. De synpunkter och kommentarer 

som framkommit vid dessa möten har fungerat som hjälp och 

vägledning för projektets övergripande inriktning. Projektet har bedrivits 

i samverkan med representanter för Statistiska centralbyrån (SCB), 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Rådet för främjande av 

kommunala analyser (RKA), Finansdepartementet, Ekonomistyrningsverket 

(ESV) och Arbetsgivarverket. Vid fyra möten har såväl övergripande 

som mer detaljerade frågor behandlats. Statskontoret står dock 

på egen hand för de slutsatser och förslag som förs fram i rapporten. 

1.7 Rapportens struktur 

I kapitel 2 diskuteras kvalitet, kapitel 3 och 4 ägnas åt produktivitet 

respektive effektivitet. Dessa kapitel inleds med en diskussion av hur 

begreppen definieras följt av olika sätt att mäta och följa upp begreppen. 

I kapitel 5 presenteras ett förslag till en samlad och systematisk 

uppföljning baserad på nationalräkenskaperna. Detta har utarbetats i 

nära samarbete med SCB. Rapporten avslutas sedan med att Statskontoret 

redovisar slutsatserna av arbetet och presenterar ett antal förslag 

som syftar till att möjliggöra en samlad och systematisk uppföljning av 

kvalitet, produktivitet och effektivitet i offentlig sektor. 

23

2 Kvalitet 

Kvalitet är något som kan ses i relation till såväl insatta resurser som 

till utförda aktiviteter, och inte minst i relation till prestationer och 

effekter. 


Intresset för kvalitet och kvalitetsmätningar uppstod först inom tillverkningsindustrin. 

I takt med att handel med tjänster och service har 

fått allt större betydelse för samhällsekonomin har också intresset för 

kvalitet inom tjänsteproduktionen ökat. 

Utgångspunkten för detta kapitel är att titta på möjligheterna att följa 

upp kvaliteten i offentlig sektor. Det innebär att ambitionen är att utvecklingen 

av kvaliteten ska kunna följas och tolkas självständigt. Men 

förhoppningen är också att kartläggningen av olika mått på kvalitet ska 

kunna användas i en vidareutvecklad modell för en samlad och systematisk 

uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet. Kvaliteten 

kan då ses som en del av produktiviteten och effektiviteten snarare 

än som ett mått i sig. 

2.1 Definition av kvalitet 

En internationellt erkänd definition av kvalitet är, 

”alla sammantagna egenskaper hos ett objekt eller en företeelse 

som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade och 

underförstådda behov”. 

Det är denna definition som används vid ISO 9001-certifiering. 10 

Det 

finns dock ett otal olika definitioner av kvalitet, men gemensamt för de 

10 ISO 9001 är ett system för kvalitetsledning i organisationer, främst i syfte att öka 

kundnöjdhet och att få lägre kostnader. 

25

flesta är att kvalitet handlar om mottagarens bedömning, det är kunden 

som avgör vad som är god kvalitet. Men att enbart se till kundnöjdhet 

för att utvärdera kvalitet i offentlig sektor räcker inte. I till exempel 

proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen, menar regeringen 

att kvalitet inte enbart kan ses ur klientens eller brukarens synvinkel. 

Verksamheten är av intresse för fler än så. Kvalitet bör därför även 

bedömas ur ett personal-, ett lednings- och ett medborgarperspektiv. 11 

I sitt betänkande från år 2005 betonade kommittén Rådet för kommunala 

analyser och jämförelser att det inte går att rakt av överföra metoder 

från näringslivet där man ofta likställer kvalitet med kundnöjdhet 

till offentlig sektor. 12 Inom privat sektor är det (oftast) den som betalar 

som är brukare, medan det när det gäller offentliga verksamheter är 

skattebetalarna som står för största delen av kostnaderna. Rådet för 

kommunala analyser och jämförelser redovisade i sitt betänkande tre 

(alternativt fyra) typer av kvalitet, ofta använda i privat tjänsteproduktion: 

13 

• Strukturkvalitet handlar om kvalitet i resurser, förutsättningar och 

ramar, till exempel när det gäller personaltäthet, kompetens och 

lokaler. 

• Processkvalitet handlar om utförandet av tjänsten, till exempel 

arbetssätt, bemötande, innehåll och arbetsklimat. 

• Resultatkvalitet handlar om resultat och mål för verksamheten, 

vad man uppnår men också om man uppnår det som var avsett att 

uppnås. 

• (Organisationsprofil/varumärke) är en dimension av kvalitet 

som enligt Rådet för kommunala analyser och jämförelser används 

främst inom privat sektor. I takt med att valmöjligheterna ökar när 

det gäller offentligt finansierade tjänster ökar antagligen relevansen 

inom offentlig sektor även för denna dimension. 

De olika typerna av kvalitet går att placera i effektkedjan. Strukturkvalitet 

motsvarar resurser, processkvaliteten hamnar i steget aktiviteter 

11 Prop. 1996/97:124. 

12 SOU 2005:110. 

13 Ibid. 

26

och resultatkvalitet kan delas in i kvalitetsmått som mäter prestationer 

respektive mått som syftar till att fånga effekter. Ett utvecklat mått på 

resursinsatsen bör ta hänsyn till kvalitetsaspekter hos just resursinsatsen. 

Är avsikten att studera produktionen är det lämpligt att välja kvalitetsindikatorer 

som rör främst prestationer och möjligen också aktiviteter 

(processer). Är avsikten i stället att studera effektivitet bör indikatorerna 

snarare fånga effektkvalitet. 

2.2 Att mäta kvalitet 

Att skapa en definition av (god) kvalitet som alla är beredda att ställa 

sig bakom är svårt. Att operationalisera kvaliteten och göra den mätbar 

är en verklig utmaning. Det svåra är att ta fram metoder för att mäta 

kvalitet som är tillräckligt anpassade efter respektive verksamheters 

behov och förutsättningar, men som samtidigt är tillräckligt enhetliga 

för att kunna sammanställas och tolkas på aggregerad nivå. 

Forskningen är inte ense om huruvida kvalitet över huvud taget är användbart 

som begrepp när det gäller jämförelser över tid och mellan 

aktörer. Ett subjektivt begrepp som kvalitet anses vara för kontextuellt 

bundet för att vara tolknings- och jämförbart utanför sitt sammanhang. 

Det finns också en kritik mot det kontinuerliga uppföljandet och 

mätandet i sig. 14 

I kritiken ifrågasätts det om de stora resurser som 

satsas på att mäta och följa upp leder till de önskade effekterna, eller 

om det är slöseri med resurser. 

Den andra ståndpunkten är att det faktiskt är möjligt (och önskvärt) att 

operationalisera kvalitet och därmed göra det mätbart och jämförbart 

över tid och rum. Med hjälp av olika mått går det att för olika verksamhetsområden 

fastställa vad som är låg respektive hög kvalitet. 15 

I detta avsnitt lyfts två dimensioner fram som ett sätt att strukturera och 

välja bland olika typer av kvalitetsmått. Den första dimensionen gäller 

var i effektkedjan kvalitetsmått bör sökas. Den andra dimensionen är 

observerad respektive upplevd kvalitet. De båda typerna av kvalitet 

14 Se exempelvis Power (1999) och Lindgren (2006). 

15 Se exempelvis Myndigheten för skolutveckling (2003). 

27

kompletterar varandra och bör båda finnas med för att kvaliteten ska 

kunna följas upp på ett bra sätt. 16 

2.2.1 Observerad och upplevd kvalitet 

En distinktion mellan olika typer av kvalitetsmått är om de är mått på 

upplevd kvalitet, eller om de baseras på olika förhållanden eller händelser 

som är observerbara oavsett subjektiva bedömningar av vad som 

är bra respektive dåligt. Ofta används beteckningarna subjektiva 

respektive objektiva mått. 

Något som utmärker tjänster i jämförelse med varuproduktion är att 

själva produkten skapas i interaktion med brukaren. Den som tar emot 

tjänsten kan själv vara med och påverka kvaliteten. Det gör att kvalitet 

inom servicesektorer är ett både relativt och subjektivt begrepp. Det 

finns dock inom många områden (framförallt inom vården) goda 

vetenskapliga underlag för vad som är den bästa behandlingen. Tillämpandet 

av dessa kan enligt Rådet för kommunala analyser och jämförelser 

ses som ”ett objektivt nödvändigt, men inte alltid tillräckligt, 

villkor för hög kvalitet i vården”. 17 

Statskontoret använder begreppen upplevd respektive observerad kvalitet. 

Denna uppdelning är konkret och skapar tydlighet genom att den 

fokuserar på den insamlingsmetod som används. 

Med observerad kvalitet menas kvalitetsmått som skolelevers kunskaper 

och betyg eller personaltätheten på ett äldreboende. Denna typ av 

mått bygger till stor del på krav som huvudmän och de professioner 

som arbetar inom verksamheterna är överens om är uttryck för god 

kvalitet. 

Med upplevd kvalitet menas kvalitetsmått som baseras på erfarenheter 

hos brukare av specifika tjänster eller på åsikter om en viss tjänst hos 

medborgare i allmänhet. Expertbedömningar eller erfarenheter hos 

anställda kan också ligga till grund för upplevd kvalitet. Den upplevda 

16 En viktig del i de norska effektivitetsnätverken är att man använder både brukarnas 

subjektiva bedömningar av kvaliteten och olika objektiva kvalitetsmått, beroende på 

typ av verksamhet. (SOU 2005:110). 

17 SOU 2005:110. 

28

kvaliteten kan i sin tur delas in i en allmän och en professionell dimension. 

Det är inte säkert att professionen har samma åsikt om kvaliteten 

som politiker eller brukare har. I praktiken har därför figur 2.1 fler 

dimensioner. För en mer utförlig redogörelse för kvalitetsbegreppet 

med fokus på upplevd kvalitet, se Statskontorets rapport Uppfattningar 

om förvaltningen. 

Figur 2.1 Kvalitet - ett begrepp med flera sidor 

Observerad kvalitet 

Bra 

Dålig 

Upplevd kvalitet 

Nöjd Missnöjd 

A. Bra 

B. ? 

C: ? 

D. Dålig 

Figur 2.1 visar hur de två dimensionerna antas förhålla sig till varandra. 

I ruta A uppfattas både den observerade och den upplevda 

kvaliteten som bra. Det kan hävdas vara det optimala resultatet eftersom 

kvaliteten i den mätta tjänsten uppfattas som bra i båda avseendena. 

I ruta D är förhållandet det motsatta. Här uppfattas såväl den 

observerade som den upplevda kvaliteten som dålig och slutsatsen blir 

att kvaliteten behöver förbättras. I rutorna B och C behöver utfallet 

diskuteras för att en slutsats om kvaliteten ska kunna dras. Bland annat 

behöver de olika ingående kvalitetsmåtten vägas samman och deras 

respektive vikt diskuteras. Om detta inte görs på ett bra sätt riskerar 

man att få helt felaktiga resultat eller att missa stora kvalitetsbrister. 

Vilken vikt brukares respektive medborgares upplevelser bör ha i förhållande 

till de observerade måtten är också ett normativt ställningstagande 

som behöver göras i relation till varje specifik verksamhet. 

2.3 Observerad kvalitet i kommunal sektor 

Här presenteras en översikt över vilka huvudsakliga statistikkällor som 

finns att tillgå när det gäller observerad kvalitet i kommuner och landsting. 

29

Socialstyrelsen ansvarar för att ta fram statistik för en stor del av den 

data som i dag används för att följa utvecklingen av kvaliteten inom 

hälso- och sjukvårdsområdet. I fem olika hälsodataregister finns uppgifter 

med individdata, administrativa data och kliniska data (diagnos) 

som ligger till grund för bland annat öppna jämförelser. När det gäller 

socialtjänsten finns motsvarande uppgifter i sex olika register. Därutöver 

har socialtjänsten också ett antal verksamhets- och personalregister. 

För närvarande finns det 71 så kallade nationella kvalitetsregister som 

drivs av sjukvårdshuvudmännen och staten gemensamt. Det finns fem 

kompetenscentra som fungerar som stöd när nya kvalitetsregister startar. 

SKL och Socialstyrelsen samarbetar på central nivå och är också 

behjälpliga vid uppbyggnad och drift av registren. Registren innehåller 

personbundna uppgifter om problem, diagnos, behandling och resultat. 

Detta möjliggör uppföljning och jämförelser. Utöver de nationella kvalitetsregistren 

finns ett okänt antal lokala register som inte samordnas 

eller finansieras centralt. 18 

På skolområdet är det Skolverket som har ansvaret för att ta fram statistik 

om förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning. 

I Skolverkets register finns uppgifter på individnivå för samtliga 

kommunala skolor och nästan alla fristående skolor. När det gäller 

kostnaderna för skolan som bedrivs av kommunala huvudmän är det 

från och med år 2010 SCB som är statistikansvarig myndighet. 19 

Kostnaderna 

ingår i räkenskapssammandraget och är en del av den officiella 

statistiken. Statistikansvaret för kostnaderna för verksamhet i privat 

regi ligger kvar hos Skolverket. 

Socialstyrelsen och SKL samarbetar på uppdrag av regeringen med 

utvecklandet av kvalitetsmått på en rad kommunala verksamhetsområden 

inom ramen för det så kallade Öppna jämförelser. Uppgifter om 

kvaliteten i tjänsterna baseras till stor del på registerdata och presenteras 

på flera olika sätt. 

Det finns enligt Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) 

goda förutsättningar att beskriva kvaliteten inom de primärkommunala 

18 http://www.kvalitetsregister.se. 

19 SCB (2010e). 

30

verksamheterna äldreomsorg, omsorg om funktionshindrade, grundskola, 

gymnasieskola och i viss mån förskola, med hjälp av Koladas 

nyckeltal. För landstingssektorn är tillgången till observerade kvalitetsmått 

god, framförallt när det gäller hälso- och sjukvården. När det 

gäller den övriga kommunala och landstingskommunala servicen finns 

det inte lika stor tillgång till mått även om det med undantag av återvinning 

och renhållning och kollektivtrafik ändå finns mått som gör det 

möjligt att i någon mån följa den observerade kvaliteten. 

I figurerna 2.2 och 2.3 redovisas ett antal exempel på observerade 

kvalitetsmått för hälso- och sjukvårdsområdet, hämtade från RKA:s 

databas Kolada. Måtten som gäller dödlighet är exempel på kvalitetsindikatorer 

som i någon mening mäter effekter. Dödligheten efter 

hjärtinfarkt respektive efter födsel har varit relativt konstant under 

perioden 2003–2008. När det gäller den åtgärdbara dödligheten har 

denna ökat under åren 2007 och 2008 i jämförelse med tidigare år. 

Figur 2.2 Observerad kvalitet i landsting - dödlighet 

%, antal/100 000 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 

28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt, andel (%) 

Källa: RKA 

Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet, 4-årsm, döda/100 000 inv 1-79 år 

Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet, 4-årsm, döda/100 000 inv 

Döda inom 28 dygn, antal/1000 levande födda 

‰, 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

31

I figur 2.3 visas andelen barn som följer vaccinationsprogrammet och 

tre mått på väntetider. Andelen patienter som har väntat på vård mer än 

90 dagar har sjunkit under senare år. 

Figur 2.3 Observerad kvalitet i landsting – tillgänglighet 

Källa: RKA 

2.4 Observerad kvalitet i statlig sektor 

När det gäller statlig sektor saknas till stor del samlade och jämförbara 

mått på observerad kvalitet. Det finns till exempel inte några register 

motsvarande dem som finns för kommuners och landstings verksamheter. 

2.4.1 En kartläggning av statliga myndigheters 

redovisning av kvalitetsmått 

Statskontoret har inom ramen för uppdraget genomfört en kartläggning 

av resultatredovisningen i statliga myndigheters årsredovisningar från 

år 2009. Kartläggningen omfattar ett urval av 52 myndigheter med stor 

32 

% 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 

MPR-vaccinerade barn 3 år, andel (%) 

Patienter som erbjuds läkarbesök i primärvården inom 7 dagar, andel (%) 

Patienter som väntat på besök >90 dagar, andel (%) 

Väntetid till behandling i specialiserad vård>90 dagar, andel (%)

spridning mellan olika verksamhetsområden, departement och storlekar 

avseende antal årsarbetskrafter. 20 

Kartläggningen har övergripande 

sammanställt myndigheternas redovisning av produktivitet, kvalitet 

och effektivitet. Med hänsyn till den varierade statliga verksamheten 

har inga fasta definitioner av begreppen använts. Detta för att få en så 

bred bild som möjligt av myndigheternas användning av begreppen. 

Kartläggningen visar att sättet att mäta observerad kvalitet varierar. 

Myndigheterna mäter, säkerställer och hanterar den interna kvaliteten 

bland annat med hjälp av kvalitetsledningssystem, deltagande i internationella 

standardnätverk, särskilt utformade kvalitetskontroller, 

stickprov, sakkunnig kollegial granskning (peer-review) och kvalitetsgranskningar 

med fokus på rättssäkerhetsaspekter. Nedan ges ett antal 

exempel från olika myndigheter. 

Kontroller av rättssäkerheten förekommer till exempel inom Migrationsverket, 

Sveriges Domstolar, CSN, Försäkringskassan och Skatteverket. 

Migrationsverket redovisar att myndigheten tagit fram ett index 

över rättslig kvalitet som grundas på resultatet av olika manuella uppföljningar. 

Sveriges Domstolar anger att domstolarna arbetar med 

kvalitet inom huvudsakligen sex olika områden: domstolsorganisation, 

arbetsformer, verksamhetsstöd, kompetensförsörjning, information och 

säkerhet. 21 

Inom domstolarna lyfts också den tekniska utvecklingen 

som tillåter att bland annat ljud och bild i rättsalarna dokumenteras 

fram – detta anses höja kvaliteten i den dömande verksamheten. CSN 

följer upp rättsäkerheten och enhetligheten i ärendehanteringen med 

hjälp av stickprovsundersökningar och Försäkringskassan använder sig 

av ett kvalitetsverktyg som syftar till att mäta och följa rättstillämpningen 

på en översiktlig nivå. Skatteverket uppger att ett sätt att mäta 

kvalitet inom den egna verksamheten är att se till hur stor andel av 

myndighetens beslut som ändras i förvaltningsrätt. 

20 Urvalet av myndigheter består av de största (till antalet årsarbetskrafter) myndigheterna 

per COFOG-område. Antalet myndigheter per område är inte konstant – detta 

beror på att vissa myndigheter ansågs vara särskilt intressanta – således varierar antalet 

mellan minst 4 och flest 8 myndigheter per grupp. Beräknat utifrån det totala antalet 

årsarbetskrafter i staten 2009 täcker kartläggningen in ca 65 %. Universitet, högskolor 

samt länsstyrelser räknas inte in, eftersom dessa inte ingick i urvalet. 

21 Däremot inte exempelvis rättssäkerhet eller enhetlighet i domarna. 

33

Användandet av internationella standardnätverk förekommer bland 

annat inom Kriminalvården, Patent- och registreringsverket (PRV), 

SCB och Högskoleverket. Kriminalvården använder sig av ett system 

(Q-BoM) som liknar ISO-9000 i sin uppbyggnad. Systemet bygger på 

att ledningens ansvar lyfts fram och att det sker en årlig granskning av 

i vilken utsträckning som alla krav är uppfyllda. Sedan år 2009 är PRV 

certifierat mot ISO 9001:2008 och myndigheten deltar också i nätverket 

European Quality Network (EQN). SCB har infört ramverket 

EFQM (European Foundation for Quality Management) och HSV 

utgår i sitt arbete bland annat från de riktlinjer och standarder som satts 

upp inom organisationen European Association for Quality Assurance 

in Higher Education. 

Vetenskapsrådet och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) anger att 

man använder sig av ett system med sakkunnig kollegial granskning 

för kontroll av vetenskaplig kvalitet. Naturvårdsverket uppger att den 

forskning som bedrivits inom myndigheten kvalitetsgranskats och att 

sju forskningsprogram granskats externt under 2009. 

Sammantaget visar kartläggningen att det saknas jämförbara mått på 

observerad kvalitet när det gäller den statliga sektorn. En förklaring till 

detta är att samtliga undersökta myndigheter bedriver olika verksamhet. 

De mått som myndigheterna använder för att följa upp kvaliteten 

är därför framtagna utifrån den enskilda myndighetens specifika förutsättningar 

och behov. 

2.5 Upplevd kvalitet i kommunal sektor 

2.5.1 SCB:s nöjd medborgarindex 

Ett i vanligt förekommande begrepp är så kallade NKI-undersökningar. 

NKI står för Nöjd Kund Index, och har blivit ett sorts samlingsnamn 

för en viss typ av brukarundersökningar. I RKA:s databas Kolada 

används SCB:s medborgarundersökningar 22 

och de nöjd medborgarindex 

som tas fram inom ramen för denna undersökning som mått på 

22 Medborgarundersökningen genomförs av SCB två gånger per år, och görs samtidigt 

och med samma frågeblankett för alla deltagande kommuner. År 2010 deltog 111 kommuner. 

Som standard dras ett urval på 500 personer i åldrarna 18–84 år i mindre kommuner 

och 1000 personer i större kommuner. 

34

den upplevda kvaliteten inom ett antal kommunala verksamhetsområden. 

I figur 2.4 visas index för områdena förskola, idrott och kultur. 

Resultaten av undersökningen tyder på att nöjdheten är relativt stabil 

över tid inom de tre områdena. 

Figur 2.4 Upplevd kvalitet i kommuner – Nöjd Medborgar Index 

% 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Källa: RKA 

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 

Nöjd Medborgar Index - Förskolan 

Nöjd Medborgar Index - Idrott 

Nöjd Medborgar Index - Kultur 

I Kolada ingår ett antal indikatorer som hämtas från Folkhälsoinstitutets 

statistik över självupplevd hälsa. I figur 2.5 presenteras ett urval av 

dessa. När det gäller andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande 

respektive andelen som anser sig ha ett bra eller mycket bra 

hälsotillstånd finns i dagsläget bara uppgifter för två år. Omkring sju 

av tio upplever sig ha ett gott hälsotillstånd. Det kan dock vara svårt att 

hänföra hälsotillståndet i stort till vården specifikt. En mängd andra 

faktorer påverkar också. 

35

Figur 2.5 Upplevd kvalitet i landsting 

% 

100 

80 

60 

40 

20 

Källa: RKA 

2.5.2 Allmänhetens och företagens uppfattningar om 

kvalitet i kommuner och landsting 23 

Inom ramen för Statskontorets uppdrag att undersöka uppfattningar om 

kvalitet i offentlig verksamhet har ett antal frågor ställts om hur 

allmänheten och brukarna uppfattar att ett antal kommunala och landstingskommunala 

verksamheter fungerar. Områdena sträcker sig över 

sektorsgränserna, det vill säga att både statlig och kommunal sektor 

omfattas av samma undersökning. Här är dock redovisningen uppdelad 

på stat respektive kommun och landsting. 

Den övergripande bilden är att de flesta anser att den verksamhet som 

kommuner och landsting ansvarar för fungerar väl. Det finns dock 

skillnader mellan de undersökta områdena. När det gäller räddningstjänst 

och sjukvård är det en större andel som anser att dessa fungerar 

bra jämfört med äldreomsorgen och grundskolan. 

23 Detta avsnitt innehåller ett urval av de resultat som presenteras i Statskontorets 

rapport Uppfattningar om förvaltningen – kvalitet i offentlig verksamhet från allmänhetens 

och företagens horisont. 

36 

0 

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 

Invånare 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande, andel (%) 

Invånare 16–84 år, som uppskattade sitt allmänna hälsotillstånd till bra eller 

mycket bra, andel (%) 

Invånare som anser sig ha tillgång till den vård de behöver, andel (%)

Tabell 2.1 Allmänhetens bedömning av hur verksamheter 

fungerar (procent) Riks-SOM-undersökningen 2010 

Känner ej 

Varken 

Ingen 

till verksamheten Bra eller Dåligt uppfattning Balans 

Verksamheter: 

Räddningstjänst 6 64 10 1 19 63 

Sjukvård 1 62 18 15 4 47 

Grundskola 9 45 17 12 17 33 

Äldreomsorg 8 35 20 20 17 15 

Kommentar: ”Hur anser du att följande myndigheter sköter sitt arbete?” och ” Hur tycker du att 

den verksamhet fungerar som bedrivs på följande områden i det landsting/region eller kommun 

där du bor?” Svarsalternativen är ”Känner ej till myndigheten”, ”Mycket bra” och ”Ganska bra” (i 

tabellen redovisade tillsammans som bra), ”Varken bra eller dåligt”, ”Ganska dåligt” och ”Mycket 

dåligt” (i tabellen redovisade tillsammans som dåligt), ”Ingen uppfattning”. Balansmåttet kan gå 

mellan +100 (alla svarande anger att de är nöjda med arbetet/verksamheten) och -100 (alla 

svarande anger att de är missnöjda med arbetet/verksamheten). 

Källa: Riks-SOM-undersökningen 2010 

Tabell 2.2 Allmänhetens bedömning av offentlig service, andel 

nöjda (procent) per grupp, Riks-SOM-undersökningen 

2010 

Samtliga Kön Ålder Utbildning 

Kvinna Man 15-29 år 30-49 år 50-64 år 65-85 år Låg Medel Hög 

Verksamheter: 

Räddningstjänst 64 60 67 56 63 69 63 68 65 59 

Sjukvård 62 60 64 53 59 61 71 69 58 62 

Grundskola 45 44 46 45 54 42 40 43 46 46 

Äldreomsorg 35 33 37 27 30 55 59 44 35 30 



där du bor?” ”Mycket nöjd”, ”Ganska nöjd”, ”Varken nöjd” eller missnöjd”, ”Ganska missnöjd”, 

”Mycket missnöjd” och ”Ingen uppfattning”. Analysen baseras på dem som besvarat frågan. 

Utbildning: Låg: grundskola eller motsvarande obligatorisk skola, medel: examen från gymnasium, 

folkhögskola el motsvarande, hög: studier eller examen från universitet/högskola. 


Tillgången till och kvaliteten i olika välfärdstjänster och infrastruktur 

är frågor som påverkar företags förutsättningar och möjligheter att 

verka på lika villkor i hela landet. Det gäller såväl barnomsorg, skola 

och sjukvård som kollektivtrafik, elförsörjning, telefoni och järnväg. I 

tabell 2.3 redovisas företagens uppfattningar om hur olika verksamheter 

som kommuner och landsting ansvarar för fungerar. 

37

Företagen menar att räddningstjänst, renhållning på allmänna platser 

och sjukvården är de områden där verksamheten fungerar bäst. Av 

företagen uppfattar 56 procent att räddningstjänsten fungerar bra, 53 

procent att renhållningen på allmänna platser fungerar bra och 51 procent 

har motsvarande uppfattning om sjukvården. 

När det gäller verksamhetsområdena barnomsorg, grundskola och 

äldreomsorg är företagen något mindre nöjda. Det är till exempel 39 

procent av företagen som menar att barnomsorgen fungerar mycket 

eller ganska bra i den kommun där de verkar och 37 procent uppger att 

grundskolan fungerar bra. När det gäller uppfattningarna om barnomsorgen, 

grundskolan, äldreomsorgen och räddningstjänsten är det mellan 

31 och 37 procent av företagen som uppger att de saknar uppfattning. 

Cirka 20 procent av företagen uppfattar att sjukvården, äldreomsorgen 

och renhållning på allmänna platser fungerar mycket dåligt 

eller ganska dåligt. 

Tabell 2.3 Företagens uppfattningar om hur olika verksamheter 

inom kommunen och landsting fungerar (procent) 

Känner ej 

till verk- 

Varken 

Ingen 

38 

samheten Bra 

eller Dåligt 

uppfattning 

Balans 

Barnomsorgen 6 39 12 6 37 33 

Grundskolan 5 37 10 12 35 25 

Sjukvården 1 51 15 18 15 33 

Äldreomsorgen 6 24 14 20 36 4 

Räddningstjänsten 5 56 5 2 31 54 

Renhållningen på 

allmänna platser 

1 53 15 21 10 32 

Kommentar: ”Hur tycker ni att den verksamhet som bedrivs på följande områden fungerar i 

landstinget/kommunen där företaget verkar?” Svarsalternativen är ”Känner ej till verksamheten”, 

”Mycket bra” och ”Ganska bra” (i tabellen redovisade tillsammans som bra), ”Varken bra eller 

dåligt”, ”Ganska dåligt” och ”Mycket dåligt” (i tabellen redovisade tillsammans som dåligt) och 

”Ingen uppfattning”. Balansmåttet kan gå mellan +100 (alla svarande anger att de är nöjda med 

arbetet/verksamheten) och -100 (alla svarande anger att de är missnöjda med arbetet/verksamheten). 

Materialet är viktat för att vara representativt för företag i Sverige. 

När det gäller infrastrukturen svarar majoriteten av företagen att de är 

nöjda med hur elnät, mobilnät och bredband fungerar. Däremot svarar 

företagen i mindre utsträckning att man är nöjd med hur vägar, järnväg, 

luftfart och kollektivtrafik fungerar i regionen.

Tabell 2.4 Uppfattningar om infrastruktur fungerar i 

landstinget/regionen där företaget verkar? (procent) 

Ingen 

Bra Varken eller Dåligt uppfattning Balans 

Kollektivtrafik 38 19 27 17 11 

Elförsörjning 68 18 8 6 60 

Vägar 41 28 28 3 13 

Bredband 56 20 14 9 42 

Telefonnät 71 16 7 6 64 

Mobilnät 70 15 11 3 59 

Järnväg 21 20 29 30 -8 

Luftfart 42 14 10 34 32 

Kommentar: ”Hur tycker ni att den verksamhet som bedrivs på följande områden fungerar i 

landstinget/region där företaget verkar? Svarsalternativen är ”Mycket bra” och ”Ganska bra” (i 


dåligt” (i tabellen redovisade tillsammans som dåligt) och ”Ingen uppfattning”. Balansmåttet kan 

gå mellan +100 (alla svarande anger att de är nöjda med arbetet/verksamheten) och -100 (alla 

svarande anger att de är missnöjda med arbetet/verksamheten). Materialet är viktat för att vara 

representativt för företag i Sverige. 

2.6 Upplevd kvalitet i statlig sektor 

När det gäller den observerade kvaliteten i statlig sektor saknas det 

gemensamma övergripande mått på kvalitet. När det gäller den upplevda 

kvaliteten finns det andra förutsättningar att ställa samma frågor 

om olika verksamheter och på så sätt få en jämförbarhet mellan statliga 

myndigheter. Detta avsnitt bygger i stor utsträckning på Statskontorets 

uppdrag att pröva och genomföra en lämplig undersökning av allmänhetens 

och företagens uppfattningar om kvalitet i offentlig verksamhet. 

När det gäller upplevd kvalitet i statlig sektor finns det ett antal mått, 

baserade på undersökningar bland såväl brukare som allmänhet. Till 

skillnad från mått på observerad kvalitet samlas mått på upplevd kvalitet 

oftare in för flera verksamhetsområden i en och samma undersökning, 

vilket skapar förutsättningar för att jämföra olika typer av verksamheter. 

Det går dock inte generellt att säga att brukarundersökningar 

går att aggregera. 24 

Tvärtom är det vanligaste att de är konstruerade 

och genomförda så att de inte går att använda samlat och jämförbart. 

24 Statskontoret (2009b). 

39

Exempel på samordning i syfte att öka jämförbarheten är de undersökningar 

av kundnöjdhet som SCB genomförde åt Statskontoret år 

2002. 25 

Undersökningen omfattade Arbetsförmedlingen, delar av rättsväsendet, 

Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Vägverket och den 

högre utbildningen samt verksamhetsområdena barnomsorg, grundskola, 

sjukvård och äldreomsorg. Samma år genomfördes också en liknande 

samordnad undersökning, ”Mindre företag om statliga myndigheter”, 

åt Näringsdepartementet avseende tio statliga myndigheter. 

Ett exempel på mått på upplevd kvalitet inom statlig sektor är Brottsförebyggande 

rådets (Brå) nationella trygghetsundersökning (NTU). 26 

Brå genomför undersökningen inom ramen för den officiella statistiken. 

Undersökningen används av såväl Rikspolisstyrelsen som 

Åklagarmyndigheten och Regeringskansliet. Även de större kommunerna 

använder uppgifter för den egna kommunen i uppföljningen av 

tryggheten inom kommunen. 

2.6.1 Allmänhetens och företagens uppfattningar om 

kvalitet i staten 27 

Den bild som framträder ur resultaten från Statskontorets två undersökningar 

om kvaliteten i offentlig verksamhet är att såväl allmänhet 

som företag är relativt nöjda med hur statliga myndigheter sköter sitt 

arbete. Det gäller i synnerhet Skatteverket. Även när det gäller de 

myndigheter som allmänhet och företag upplever som mindre väl 

fungerande är uppfattningarna samstämmiga. Både allmänheten och 

företagen är mindre nöjda med hur Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen 

sköter sitt arbete. Ett annat resultat som pekar mot att kvaliteten 

i offentlig verksamhet uppfattas som god är att de som varit i 

kontakt med verksamheten – brukarna – är betydligt mer nöjda jämfört 

med individer eller företag som inte har varit i kontakt och som därmed 

saknar erfarenhet av verksamheten. 

I tabellen nedan visas allmänhetens uppfattningar om hur fem statliga 

myndigheter sköter sitt arbete. 

25 Statskontoret (2002). 

26 Se Statskontorets rapport Brå och kriminalstatistiken (2011:15). 

27 Detta avsnitt innehåller ett urval av de resultat som presenteras i Statskontorets rapport 

Uppfattningar om förvaltningen – kvalitet i offentlig verksamhet från allmänhetens 

och företagens horisont. 

40

Tabell 2.5 Allmänhetens bedömningar av hur myndigheter 

sköter sitt arbete (procent) Riks-SOM-undersökningen 

2010 

Känner ej 

till 

myndigheten Bra 

Varken 

eller Dåligt 

Ingen 

uppfattning 

Balans 

Myndigheter: 

Polisen 1 64 20 11 4 53 

Skatteverket 1 56 26 5 12 51 

CSN 8 26 22 11 33 15 

Försäkringskassan 2 21 21 45 11 -24 

Arbetsförmedlingen 5 13 23 40 19 -27 



där du bor?” Svarsalternativen är ”Känner ej till myndigheten”, ”Mycket bra” och ”Ganska bra” (i 


dåligt” (i tabellen redovisade tillsammans som dåligt), ”Ingen uppfattning”. Balansmåttet kan gå 

mellan +100 (alla svarande anger att de är nöjda med arbetet/verksamheten) och -100 (alla svarande 

anger att de är missnöjda med arbetet/verksamheten). 


I tabell 2.6 visas hur företag anser att statliga myndigheter sköter sitt 

arbete. De två myndigheter som företagen är mest nöjda med är Skatteverket 

och Bolagsverket. Av företagen är 70 procent nöjda med hur 

Skatteverket sköter sitt arbete och 54 procent uppger att de är nöjda 

med Bolagsverket. Företagen är också relativt nöjda med kommunen 

där de har sin huvudsakliga verksamhet, 40 procent av företagen är 

nöjda med kommunens arbete. 

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är två stora myndigheter 

som har regelbunden kontakt med många företag. 24 procent av företagen 

uppger att de är nöjda med hur Arbetsförmedlingen sköter sitt 

arbete. Motsvarande siffra för Försäkringskassan är 20 procent. I sammanhanget 

bör också nämnas att 36 procent av företagen uppger att de 

saknar uppfattning om hur Arbetsförmedlingen sköter sitt arbete och 

34 procent saknar uppfattning om Försäkringskassans arbete. Resultaten 

kan jämföras med Företagarnas myndighetsranking där Arbetsförmedlingen 

och Försäkringskassan, tillsammans med SCB, är de myndigheter 

som företagen är minst nöjda med. 28 

28 Företagarnas Myndighetsranking 2008. 

41

Tabell 2.6 Företagens uppfattningar om hur myndigheter sköter 

sitt arbete (procent) 

Känner ej 

till 

Varken 

Ingen 

myndigheten Bra eller Dåligt uppfattning Balans 

Skatteverket 0 70 17 5 7 65 

Bolagsverket 2 54 15 2 26 52 

Kommunen 2 40 16 12 29 28 

Statistiska 

centralbyrån 

4 30 22 5 40 25 

Arbetsförmedlingen 4 24 20 17 36 7 

Arbetsmiljöverket 6 22 19 3 50 19 

Länsstyrelsen 4 21 18 6 51 15 

Försäkringskassan 1 20 24 21 34 -1 

Landstinget/regionen 4 20 22 10 45 10 

Pensionsmyndigheten 5 18 20 6 51 12 

Tillväxtverket 20 7 8 2 64 5 

Konkurrensverket 13 6 11 6 64 0 

Kommentar: ”Hur anser du att följande myndigheter sköter sitt arbete?” Svarsalternativen är 

”Känner ej till myndigheten”, ”Mycket bra” och ”Ganska bra” (i tabellen redovisade tillsammans 

som bra), ”Varken bra eller dåligt”, ”Ganska dåligt” och ”Mycket dåligt” (i tabellen redovisade 

tillsammans som dåligt), ”Ingen uppfattning”. Balansmåttet kan gå mellan +100 (alla svarande 

anger att de är nöjda med arbetet/verksamheten) och -100 (alla svarande anger att de är missnöjda 

med arbetet/verksamheten). 

2.6.2 Upplevd kvalitet i statliga myndigheters 

resultatredovisning 

När det gäller upplevd kvalitet i staten har Statskontoret 29 

fokuserat på 

förekomsten av så kallade brukarundersökningar. Brukarundersökningar 

definieras här som undersökningar där myndigheten på något 

sätt fångat upp åsikter om kvaliteten i de tjänster eller produkter som 

en mottagare tagit del av. Begreppet brukarundersökningar är dock 

mångfacetterat och inkluderar en mängd olika metoder och utföranden. 

Nöjd Kund Index (NKI) är inget skyddat begrepp, utan vem som helst 

som genomför en undersökning kan ta fram ett värde som benämns 

NKI. Det som varierar mellan olika undersökningar är själva metoden 

som leder fram till värdet. Vissa utförare tar fram ovägda medelvärden 

på de frågor som ligger till grund för måttet, medan exempelvis SCB 

använder sig av en viktad analysmodell i sin undersökning. 

29 

Se avsnitt 2.4.1 för en beskrivning av den kartläggning som Statskontoret har 

genomfört. 

42

Resultatet visar att 27 av de 53 (51 procent) kartlagda myndigheterna 

genomför någon typ av brukarundersökning i bemärkelsen att myndigheten 

efterfrågar en åsikt om den levererade tjänsten eller produkten. 

De olika undersökningarna har dock varierande täckning. Vissa efterfrågar 

en åsikt om myndigheten som helhet, medan andra endast gäller 

specifika funktioner. En del av myndigheterna genomförde också flera 

olika undersökningar. Vägverket genomförde till exempel både en 

undersökning om information vid vägbyggen och en om körprov och 

kunskapsprov. 

Av de 27 myndigheter som anger att man genomfört en brukarundersökning 

redovisar 22 resultatet i siffror medan 5 nämner och kommenterar 

genomförandet utan att redovisa resultatet. 

2.7 Metoder för att systematiskt följa kvalitet 

Genomgången av de olika mått och metoder som används i kommuner, 

landsting och stat för att spegla kvalitetsutvecklingen av offentlig verksamhet 

visar på att det finns ett stort antal mått. Här presenteras kort 

några exempel på systematiska metoder som används för att följa upp 

kvalitetsförändringar. 

2.7.1 SCB:s metoder för fastprisberäkning 

För att få fram produktionsvärdet på varor och tjänster behöver man ta 

hänsyn till kvalitetsförändringar. Här beskrivs kort de metoder som 

SCB använder. 

Offentliga tjänster 

När det gäller statistik över den offentliga produktionen är det inom 

områdena, utbildning, äldreomsorg och biblioteksverksamhet som en 

kvalitetsjustering av data görs. När det gäller utbildning justeras antalet 

undervisningstimmar (som är ett av de sex volymmått som används 

inom området) med tre kvalitetsindikatorer: antal elever som går ut årskurs 

nio utan slutbetyg, meritvärde för elev som lämnar grundskola 

och andel elever som lämnar grundskolan med behörighet till gymnasiet. 

Inom äldreomsorgen sker justeringen utifrån boendestandard och 

personalens utbildningsnivå. Biblioteksverksamheten justeras efter 

antalet nyförvärv. 

43

Privat tillverkning 

Inom privat tillverkning görs en kvalitetsjustering vid fastprisberäkningen. 

Rent praktiskt går det till så att SCB:s prisenhet kontrollerar 

värdeförändringen på detaljerad nivå. Har en varugrupps värde stigit 

eller sjunkit kontrolleras orsaken till förändringen. Om till exempel 

priset har ökat på grund av ökade produktionskostnader, en ökad 

efterfrågan i relation till utbudet eller om produkten har förändrats sker 

en justering. För att göra kvalitetsjusteringen använder SCB följande 

metoder: 30 

a. Ingen justering (ren priseffekt). Det innebär att prisförändringen 

slår igenom fullt ut. 

b. Automatisk kedjning (ren kvalitetsskillnad). Det innebär att man 

antar att prisförändringen beror helt på en förändring i kvaliteten. 

c. Val av priser. Det vill säga att det finns kunskap om vad som förändrats 

och också om marknadspriserna för dessa förändringar. 

d. Varan justeras för förändringen i produktionskostnader. Det innebär 

att man inte tar hänsyn till konsumenternas värdering. 

e. Expertbedömning. Det innebär att experter på området gör en 

bedömning av vilka faktorer som ligger bakom en prisförändring. 

f. Sambandet mellan pris och kvalitetsegenskaper skattas med hjälp 

av så kallade hedoniska modeller med ett stort antal bakgrundsvariabler. 

g. Överlappning kan användas när det är möjligt att använda två produkter 

med olika kvalitetsegenskaper parallellt under en övergångsperiod. 

h. Nytt urval, aggregerad överlappning, MCR (Multiple Chaining and 

Resampling) är metoder som används när det handlar om nya varor 

som ska fasas in. 

i. Överföring från en högre till en lägre nivå kan användas som 

metod om det saknas detaljerade uppgifter. 

Det är således möjligt att använda en rad olika metoder för kvalitetsjustering. 

En kvalitetsskillnad definieras som ”en skillnad i material 

30 SCB (2010c). 

44

eller design”. Förändringar som beror på att modet skiftar räknas inte 

som kvalitetsskillnader. Däremot beaktas faktorer som funktion, komfort, 

hållbarhet, säkerhet, garantier och användbarhet. 31 

Konsumentprisindex (KPI) 

KPI speglar prisförändringar på privata varor och tjänster. Indexet 

byggs upp med hjälp av en så kallad ”varukorg”. Prisutvecklingen för 

denna ”varukorg” följs över tid och genom att justera för skillnader i 

innehåll och kvalitet går det att beräkna hur stor del av prisförändringen 

som beror på att prisnivåerna förändras. 

I dag används följande metod för att konstruera prisindex för konsumentpriser: 

prisnoteringar samlas in för ett stratifierat urval av varor 

och tjänster – representantprodukter. Dessa samlas in både lokalt i 

butiker och centralt av SCB via intervjuer och enkäter men också via 

internetsidor. När produkterna i ”varukorgen” ändras eller måste bytas 

ut görs en bedömning av kvaliteten – en så kallad kvalitetsvärdering. 

När det gäller dagligvaror görs inga kvalitetsvärderingar. När det gäller 

CD, videofilmer etc. består representantprodukterna av titlar på respektive 

butiks topplista. För övriga lokalt insamlade priser gör SCB:s 

intervjuare tillsammans med expediten en bedömning av hur stor del 

av förändringen av en vara/den nya varan som utgör kvalitetsförändring 

och hur stor del som utgör prisförändring. 

När det gäller kläder görs kvalitetsjusteringen via en hedonisk regression. 

Regressionen bygger på uppgifter om varornas innehåll och 

utseende samt en bedömning av marknadsvärderingen av dessa uppgifter. 

Med hjälp av regressionen skattas sedan sambandet mellan pris och 

kvalitetsegenskaper. 

För skor används en kombination av hedonisk regression och snäva 

produktbeskrivningar. Varubyten tillåts inom dessa snäva produktbeskrivningar 

och inom märkesgrupper. Vid varubyte mellan märkesgrupper 

används hedonisk regression för att bedöma marknadens värdering 

av varans egenskaper. 

31 SCB (2010c) kap 2. 

45

Datorer hanteras med en metod som kallas månadskedjning. En ny 

produkt dyker upp i indexberäkningen först när den har funnits med 

två månader i följd. Detta för att inte få allt för stora förändringar i 

indexen på en marknad med snabb produktutveckling. 

Central insamling används för varor som kan antas betinga samma 

priser över hela landet eller där man behöver använda särskilda metoder. 

Det handlar om ungefär 100 olika produktgrupper. Kvalitetsbedömningen 

görs på i princip samma sätt som med lokalt insamlade 

priser. 

Att mäta kvaliteten hos en tjänst är väsentligt svårare än att mäta kvaliteten 

hos en vara. I olika metodtexter diskuterar SCB möjligheterna att 

observera kvaliteten hos tjänster. I en studie av möjligheterna att 

kvalitetsjustera handeln diskuteras observationer av köer, servicenivå 

och tillgänglighet. 32 

Kvalitetsjusterade levnadsår – QALY 

En metod för att uppskatta kvalitetsskillnader i olika åtgärder som ofta 

används inom bland annat vården är så kallade kvalitetsjusterade levnadsår 

(Quality Adjusted Life Years – QALY). Metoden bygger på en 

idé om att det går att justera effekten av en åtgärd även för en eventuell 

nedsättning i hälsa under den fortsatta livslängden och inte bara för att 

en person har överlevt eller inte. 33 

Måttet används ofta inom forskningen 

och ingår bland annat som en del i de mått för kvalitetsjustering 

av produktivitetsförändringar inom hälso- och sjukvården som används 

i Storbritannien. 

Sammanfattningsvis finns det en rad olika metoder att tillgå vid kvalitetsjustering 

av varor och tjänster. Att tillämpa dem kräver dock 

expertkunskap på området och är knappast något som kan ske på ett 

automatiserat sätt. 

2.7.2 Samlade uppföljningar av kvalitet internationellt 

Här ges två exempel på systematisk användning av kvalitetsmått såsom 

de används i Kanada och Norge. Inget av länderna har dock en samlad 

32 SCB (2010d). 

33 Brodin (2007). 

46

uppföljning i bemärkelsen att man följer upp kvaliteten i hela offentlig 

sektor inom ramen för samma system. 34 

Ett samlat system för upplevd kvalitet i Kanada 

I Kanada ingår kartläggningar och analyser av hur de grupper som omfattas 

av olika federala välfärdsprogram ser på verksamheten som en 

del av resultatstyrning och uppföljning av verksamhet på federal nivå. 

I slutet av 1990-talet inleddes ett arbete med att systematiskt följa hur 

medborgarna uppfattar offentlig verksamhet. År 1998 genomfördes en 

första större mätning av synen på offentlig service (undersökningen 

Citizens First). Två år senare genomfördes en uppföljande mätning. 

Den senaste undersökningen genomfördes år 2008. 

Undersökningarna utarbetades i samarbete med forskare vid the 

Institute of Public Administration of Canada och pekade på två 

problemområden för offentlig verksamhet. För det första önskade 

medborgarna en enklare och mer samlad tillgång till offentlig service. 

Många ansåg att det var svårt att veta vart man skulle vända sig och 

hur man fick del av offentlig verksamhet. För det andra var den allmänna 

bilden att servicenivåerna behövde förbättras. 

I samband med att den första undersökningen genomfördes 1998 påbörjades 

också ett arbete med att utforma ett gemensamt mätinstrument 

för att resultaten från undersökningarna skulle kunna jämföras med 

varandra. 

Brukarnas uppfattningar om service och välfärdsprogram följs regelbundet 

upp på en rad olika sätt. Uppföljningen sker med hjälp av en 

mängd metoder och datakällor. Enligt uppgifter från Service Canada 

undersöks ungefär 4 000 brukares uppfattningar och erfarenheter av 

deltagande i välfärdsprogrammen årligen. Resultaten offentliggörs 

sedan genom olika poängsystem. 

Vid sidan av att följa upp hur brukarna uppfattar deltagande i och tillgängligheten 

till välfärdsprogrammen, ingår det även i uppföljnings- 

34 För en beskrivning av Kanadas system för resultatredovisning se Statskontorets 

promemoria Samlad uppföljning av den offentliga sektorn – en kartläggning av arbetet 

i Danmark, Finland och Kanada samt Norge . 

47

arbetet att följa hur de som är anställda inom ramen för verksamheten 

uppfattar densamma. 

Kanadas arbete med att följa allmänhetens och brukarnas uppfattningar 

om kvaliteten på federal nivå är ambitiöst och resursintensivt. I och 

med den federala strukturen och den kanadensiska välfärdsstatens 

konstruktion kring olika program snarare än ansvarsområden är det 

inte möjligt att överföra metoderna från Kanada i sin helhet. 

Norge redovisar observerad kvalitet i KOSTRA 

KOSTRA (Kommune-Stat-rapportering) är ett nationellt system med 

information om kommunal verksamhet. 35 

Systemet startade som ett 

försöksprojekt år 1994, men år 2002 permanentades projektet. Inrapporteringen 

sker i anslutning till den statliga kontoplan som finns upprättad 

och informationen tillgängliggörs i en databas som förvaltas av 

Statistisk Sentralbyrå (SSB). KOSTRA är kopplad till de nationella 

räkenskaperna och den officiella statistiken om anställda i offentlig 

sektor och landets befolkning. 

I KOSTRA ingår också kvalitetsindikatorer. Kvalitetsbegreppet delas 

in i struktur-, process-, produkt- respektive resultatkvalitet och 

KOSTRA rymmer till exempel mått som andelen pedagogiska ledare 

med godkänd förskollärarutbildning och andel kommunala vattenverk 

med tillfredsställande provresultat i fråga om e-kolibakterier. 

Norge har också för avsikt att i framtiden utveckla mått på upplevd 

kvalitet. Detta kommer dock inte att ske inom ramen för KOSTRA, 

eftersom denna endast omfattar objektiva mått. Det finns dock en 

ambition att det ska vara möjligt att samköra mått på upplevd kvalitet 

med data från KOSTRA. 


Genomgången av tillgängliga mått visar att variationen är stor, både 

när det gäller tillgången på mått och hur de fördelar sig utifrån dimensionerna 

observerad och upplevd kvalitet. 

35 För en beskrivning av Norges system för resultatredovisning se Statskontorets promemoria 

Kartläggning av den förvaltningspolitiska uppföljningen i Danmark, Finland 

och Kanada samt Norge. 

48

Att följa upp kvaliteten i offentlig sektor handlar i vissa fall om att 

systematisera tillgänglig information och att göra ett lämpligt urval av 

de kvalitetsmått och indikatorer som finns inom ett område. I andra fall 

saknas mått, indikatorer och data eller så finns dessa bara för en kortare 

period. Ibland kan det också vara så att det finns ett stort bortfall av 

data inom ett område vilket försvårar förutsättningarna för att följa upp 

kvaliteten. 

En generell slutsats av genomgången är att det inte sker några stora 

förändringar i kvalitet över tid. Det kan bero på två saker, dels att 

kvaliteten i de offentliga tjänsterna är relativt stabil över tid, dels att 

måtten inte riktigt fångar de förändringar som faktiskt sker. 

2.8.1 Statlig sektor 

Kartläggningen visar att det saknas enhetlighet och jämförbarhet i de 

observerade kvalitetsmått som statliga myndigheter använder sig av i 

sina årsredovisningar. Inom staten sker arbetet med indikatorer på 

observerad kvalitet på myndighetsnivå och i relation till specifika prestationer 

eller aktiviteter. I dagsläget är dessa inte möjliga att aggregera 

för att på så sätt skapa samlade mått på kvaliteten inom sektorn. En 

samlad uppföljning försvåras också av att indikatorerna ser väsentligt 

olika ut för olika prestationer. I och med att uppföljningen sker på 

myndighetsnivå saknas dessutom gemensamma definitioner av vad 

som är att betrakta som ett mått på kvalitet. 

Även arbetet med indikatorer på upplevd kvalitet bedrivs i huvudsak 

av myndigheterna själva. Arbetet sker i form av brukarundersökningar. 

Utifrån uppdraget att analysera förutsättningarna för en samlad uppföljning 

är det problematiskt av två skäl. För det första är de olika måtten 

inte helt jämförbara. För det andra är syftet med undersökningarna 

att följa upp den egna myndighetens kvalitet och inte att på en övergripande 

nivå skapa kunskap om utvecklingen av kvaliteten i offentlig 

sektor. Därmed blir Statskontorets pågående arbete med att utveckla en 

lämplig undersökning av upplevd kvalitet en viktig del i en framtida 

samlad uppföljning av den offentliga sektorns kvalitet. 

49

2.8.2 Kommuner och landsting 

Inom kommun- och landstingssektorn finns i dag ett gemensamt system 

för utvärdering av stora delar av sektorn. Jämfört med den statliga 

redovisningen är arbetet mer samlat. Det är också koncentrerat till ett 

antal områden som vård och omsorg, utbildning och fritid och kultur. 

I dagsläget saknas det dock längre tidsserier och för en del av måtten är 

urvalet av deltagande kommuner relativt litet. För flera områden saknas 

det dessutom mått. Det gäller bland annat individ- och familjeomsorg, 

barn- och ungdomsvård, missbrukarvård och kollektivtrafik. 

50

3 Produktivitet 

Produktivitet är relationen mellan prestationer och förbrukade resurser. 

En produktivitetsökning innebär att det blir möjligt att producera mer 

med samma resurser som tidigare. Mer kan i det här fallet betyda både 

ökad kvantitet och ökad kvalitet. 


Det är främst tre saker som gör det svårt att på ett korrekt sätt mäta 

produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. För det första saknas ett 

marknadspris. För det andra är det svårt att veta vilka resurser som 

satsas på en enskild produkt eller tjänst. För det tredje att det är svårt 

att mäta kvalitetsförändringar inom sektorn. Det förstnämnda problemet 

hänger samman med att offentlig sektor är offentligt finansierad, 

medan de andra problemen delas med övriga service- och tjänstebranscher. 

36 

Det har länge antagits att produktivitetsförändringen i offentlig sektor 

är lika med noll. Denna schablon har sin grund i att man helt enkelt 

antog att värdet av produktionen var det man spenderade på den. Produktiviteten 

i nationalräkenskaperna mättes från kostnadssidan. Det 

innebar att två identiska tal dividerades, vilket gav resultatet 1. Förändringen 

över tid blev därmed 0. 37 

Detta antagande är förstås otillfredsställande, 

särskilt för länder med omfattande offentliga utgifter 

och en vilja att använda de offentliga medlen effektivt. 

Det betyder dels att mått på produktivitetstillväxten för ekonomin 

endast baseras på privat sektor, dels att det sett ur ett förvaltningsperspektiv 

saknas kunskap om resursutnyttjande och utveckling av produktivitet 

inom offentlig sektor. Såväl tillgången till data som förbättrade 

metoder, främst inom SCB:s nationalräkenskapssystem, ger dock 

36 SCB (2008). 

37 Detta gäller för produktivitetsmåttet totalproduktivitet, medan det för måttet arbetsproduktivitet 

blir nära noll. 

51

helt nya möjligheter att mäta värdeförändringar för delar av den offentliga 

sektorns produktion. 

3.1 Definition av produktivitet 

I sin enklaste definition är produktivitet de prestationer som man får ut 

för de resurser som satsas.

sen av arbetskraft. Det mäter endast resultatet av en insatt produktionsfaktor 

(arbetskraft) och säger inget om vad resultatet ”kostar” i form av 

insatser av andra faktorer. Det är med andra ord ett partiellt produktivitetsmått, 

vilket är problematiskt om man vill uttala sig om produktivitetsutvecklingen 

som helhet. 

I många fall är dock arbetskraftskostnader det som finns att tillgå, särskilt 

vid internationella jämförelser. När det gäller offentliga verksamheter 

kan man också hävda att kostnaden för arbetskraft är en så pass 

stor del av de totala kostnaderna att arbetsproduktivitet därmed blir ett 

viktigt mått att följa. Det finns dock kritik mot detta sätt att mäta 

produktivitet och Hjalmarsson menar att användningen av deskriptiva 

partiella produktivitetsmått (performance indicators) är ett metodfritt 

sätt att mäta produktivitet. 40 

Totalproduktivitet (Kostnadsproduktivitet) 

Totalproduktiviteten, eller kostnadsproduktiviteten, mäter relationen 

mellan producerad volym och de totala produktionskostnaderna för 

denna. Det är vid sidan av arbetsproduktivitet det mått som oftast 

används för att beräkna produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. 

Måttet beskriver produktivitetsutvecklingen, men säger inget om 

orsakerna till förändringar eller skillnader i produktiviteten. 

Totalfaktorproduktivitet (TFP) 

Måttet totalfaktorproduktivitet tar hänsyn till insatser av samtliga 

produktionsfaktorer. 41 

Skillnaden jämfört med totalproduktiviteten är 

att produktionsfaktorerna mäts var för sig i stället för som en summa. 

Med hjälp av måttet är det möjligt att skilja olika delkomponenter av 

resursinsatsen åt, vilket inte är möjligt när det gäller totalproduktivitet. 

Därmed går det också att ta hänsyn till prisskillnader för resursinsatsen 

vid jämförelser mellan aktörer eller över tid. Totalfaktorproduktiviteten 

mäter förändringar i produktionsteknik totalt sett, oavsett om det handlar 

om tekniska eller organisatoriska förändringar. 

Totalfaktorproduktiviteten kan beräknas som sambandet mellan insatta 

resurser och produktionsvolym genom att index för produktionsfakto- 

40 Ds 1991:20. 

41 Ibid. 

53

erna specificeras. 42 

Användandet av index (utan att skatta en produktionsfunktion) 

kräver dock enligt Hjalmarsson att det inte finns skalavkastning 

(för- respektive nackdelar med stordrift) och att man antar 

att aktörerna vinstmaximerar. Eftersom detta knappast gäller för 

offentlig verksamhet behövs en modell med skattade samband mellan 

prestationer och resursinsats för att kunna mäta totalfaktorproduktivitet. 

Strukturproduktivitet 

Termen struktureffektivitet används för att beteckna potentialen för 

produktivitetsförbättringar inom en sektor vid en viss tidpunkt. 43 

Detta 

mått mäter avståndet mellan olika enheters tillämpning av teknologin i 

relation till den bästa observerade tillämpningen. I den här rapporten 

används termen strukturproduktivitet i stället för det vanligt förekommande 

struktureffektivitet. 

Metoden innebär att man beräknar en så kallad frontproduktionsfunktion 

som utgår från de bästa enheterna när det gäller sambandet mellan 

resursinsats och prestationer i den studerade verksamheten. En fördel 

med denna ansats är att frontproduktionsfunktionens förändring över 

tid ger information om den teknologiska utvecklingen. En inriktning 

inom denna metod är så kallad DEA (Data Envelopment Analysis), se 

vidare avsnitt 3.4.2. 

3.1.1 Produktivitet eller effektivitet? 

Ofta används termen effektivitet synonymt med produktivitet men det 

finns två olika sätt att se på skillnaden mellan produktivitet och effektivitet. 

44 

Den första är att man för de två begreppen använder sig av de 

två olika typerna av resultat, prestationer (när det gäller produktivitet) 

respektive effekter (när det gäller effektivitet), se kapitel 4. Den andra 

distinktionen är att effektivitet har en annan betydelse i en del av den 

ekonomiska forskningen som studerar produktivitet i jämförelse med 

42 Totalfaktorproduktiviteten kan då mätas som den procentuella produktionsökningen 

minus den vägda summan av de procentuella förändringarna i produktionsfaktorerna. 

Respektive produktionsfaktors marginalavkastning används som vikter. Från kostnadssidan 

mäts totalfaktorproduktiviteten som minskningstakten i genomsnittskostnader 

vid given prisnivå på insatsfaktorer och produktion.(Ds 1991:20). 

43 Ds 1991:20 

44 Ibid. 

54

en referenspunkt, vanligen den bästa tillämpningen av befintlig teknologi, 

se avsnittet om strukturproduktivitet. Effektivitet används då i 

betydelsen vilken potential för produktivitetsökning som finns (inom 

en sektor). 

I denna rapport används inte begreppet effektivitet i den senare betydelsen. 

I stället tydliggörs skiljelinjen mellan prestationer och effekter 

genom att begreppet produktivitet används för att beteckna relationen 

mellan prestationer och resursinsats, medan effektivitet används 

när det handlar om effekter i relation till resursinsats. 

3.1.2 Produktivitet och tillväxtanalys – mäta för att 

förändra? 

En avgörande fråga för vilka metoder som bör användas är vad syftet 

med en samlad uppföljning är. 

Grundläggande neoklassiska tillväxtmodeller fokuserar på att analysera 

varför tillväxt uppstår, och vad det är som gör att olika länder eller 

regioner har olika tillväxttakt. Det kallas ofta för tillväxtbokföring 

eftersom tillväxten bokförs på det konto den kommer ifrån. Solowmodellen 

är en välkänd tillväxtmodell, framtagen av ekonomerna 

Robert Solow och T.W. Swan i mitten av 1950-talet. Med hjälp av 

Solowmodellen går det att få reda på om en ökad produktionsvolym 

beror på ökade insatser av produktionsfaktorerna eller på ökad utväxling 

av dem. 

Nackdelen med Solowmodellen är att den inte väger in den teknologiska 

utvecklingen i modellen. I och med att totalfaktorproduktiviteten 

(TFP) egentligen utgör en restpost innehåller den diverse olika saker 

utöver den teknologiska utvecklingen. Det rör sig främst om kvalitetsförändringar, 

förändrad resursallokering (strukturförändringar), stordriftsfördelar 

och mätfel. Ett antagande om perfekt konkurrens på 

varumarknaderna gör också att det inte finns utrymme för ineffektivitet. 

45 

45 Abramowitz (1956). 

55

Under 1980-talet kom den nationalekonomiska tillväxtteorin att utvecklas 

mot modeller som förde in olika orsaker till tillväxt i modellerna. 

Kritiken mot Solowmodellen baserades bland annat på att den 

inte är förenlig med stadigvarande skillnader i tillväxttakt mellan olika 

länder. 46 

56 

I endogena tillväxtmodeller bestäms exempelvis kunskapsut- 

vecklingen av resursallokeringen mellan kunskapsutveckling och produktion. 

Drivkrafterna till utbildning respektive forskning är grundläggande 

för hur denna allokering görs. 

Skillnaden mellan exogena och endogena tillväxtmodeller är att de 

förstnämnda inte försöker förklara tillväxttakten, utan att de mäter och 

analyserar orsakerna till den tillväxt som existerar. Endogena tillväxtmodeller 

å andra sidan förklarar tillväxtorsakerna inom modellen, 

vilket också gör det möjligt att analysera den ekonomiska politikens 

möjligheter att påverka den långsiktiga tillväxten. Ett exempel på en 

endogen tillväxtmodell är den så kallade Romermodellen. 47 

Till skillnad 

från Solowmodellen är den teknologiska utvecklingen i Romermodellen 

inte exogen och arbetskraften fördelas på produktion och 

investering i forskning och utveckling (FoU). 

En slutsats är att exogena tillväxtmodeller är användbara för jämförelser 

och analyser och också för att förstå från vilken källa tillväxten (i 

produktivitet) kommer. Är syftet i stället att analysera de politiska 

verktygens möjligheter att påverka tillväxttakten är olika former av 

endogena modeller mer intressanta. I praktiken innebär det att de relativt 

enkla produktivitetsmått som presenteras i denna rapport kan bidra 

med kunskap om utvecklingen på en övergripande nivå. För att förstå 

orsakerna till produktivitetsförändringar och skillnader behövs fördjupade 

analyser. 

3.2 Studier av produktiviteten i offentlig 

sektor 

I detta avsnitt presenteras kortfattat tidigare studier av produktivitetsutvecklingen 

i offentlig sektor. Det rör sig inte om en fullständig 

genomgång av samtliga studier av produktivitet i offentlig sektor, utan 

46 Erixon (2002). 

47 Se exempelvis Romer (1994).

fokus ligger snarare på studier som i första hand ser till hela eller stora 

delar av sektorn. 

3.2.1 ESO/Statskontoret 

ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) tog i samarbete 

med Statskontoret fram mått på produktivitetsutvecklingen i offentlig 

sektor från 1960-talet och fram till början av 2000-talet. Fram till början 

av 1990-talet baserades måtten på utvecklingen i hela offentlig 

sektor, medan mätningarna därefter rör ett urval av statliga myndigheter. 

SOST 1982–1986 

Under perioden 1982–1986 bedrevs ett utvecklingsarbete inom ramen 

för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som handlade om 

produktions- och produktivitetsberäkningar inom offentlig sektor. 48 

Arbetet leddes av den tidigare generaldirektören vid SCB, Ingvar 

Ohlsson, och gick under namnet SOST (Studier kring den offentliga 

sektorns tjänsteproduktion). Syftet var att komplettera nationalräkenskaperna 

genom att ersätta resursinsatsen som mått på produktionsvärdet 

med ett mått på den faktiska produktionen. 

Arbetsgruppen utgick från nationalräkenskapernas sätt att mäta produktion 

och kostnader inom privat sektor. Resultaten visade att det var 

möjligt att beräkna produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor 

och man kom också fram till att det var möjligt att beräkna produktiviteten 

inom den så kallade ”nattväktarstaten”. 

Under 1970-talet var täckningsgraden i produktivitetsberäkningarna 

omkring 70 procent av den offentliga sektorn, under 1960-talet något 

lägre. Resultaten visade på en kraftig minskning av produktiviteten, 

även med hänsyn taget till kvalitetsförändringar. Kvalitetsjusteringar 

gjordes i viss utsträckning, dock inte genomgående. I stor utsträckning 

undersöktes kvalitetsförändringarna fristående och bedömdes vara för 

små för att en justering skulle vara motiverad. Inom områdena hälso- 

och sjukvård, Vägverket och SMHI bedömdes kvalitetsförändringarna 

vara stora, men man lyckades trots det inte kvalitetsjustera produktionen. 

48 Ohlsson et al (1986) och Murray (1987) Långtidsutredningen. 

57

Tabell 3.1 Årlig produktivitetsutveckling i den offentliga sektorn 

1960–1980, årligt genomsnitt i procent. 

Totalproduktivitet. 

1960-65 1965-70 1970-75 1975-80 1970-80 

Område: 

Allmän- och utrikesförvaltning 

58 

– 3,7 

– 5,5 

+ 4,5 

– 0,6 

Rätts- och polisväsende – 2,7 – 6,1 + 3,1 – 1,6 

Försvar – 0,1 -1,0 -0,6 

Utbildning -3,2 -6,3 + 0,2 -3,2 -1,5 

Hälso- och sjukvård -3,6 -3,7 -1,4 -2,2 -1,8 

Socialförsäkringar -0,4 -2,6 -4,8 -0,2 -2,5 

Socialvård -2,8 -0,4 -1,6 

Bostads- och samhällsplanering + 0,2 -8,9 -4,5 

Kultur- och rekreation -5,4 + 6,4 + 0,7 -5,5 -2,4 

Näringslivsfrämjande åtgärder + 1,5 + 2,1 + 0,1 + 0,4 + 0,2 

Hela sektorn -1,4 -1,6 -1,5 

Källa: Murray (1987). 

3.2.2 Kritiken mot produktivitetsmätningarna inom 

offentlig sektor 

SOST:s beräkningar var inte systematiska och heltäckande utan mer av 

försökskaraktär. De rönte förvisso stort intresse, men möttes också av 

”massiv kritik”. 49 

En del av kritiken byggde på att produktivitetsbegreppet 

inte var anpassat för offentlig sektor. Kritikerna menade att 

frånvaron av marknadsvärdering gjorde att det inte var möjligt att ta 

reda på om offentlig sektor producerade rätt mängd av rätt sak. Om så 

är fallet blir det också meningslöst att studera och försöka förbättra 

produktiviteten, menade kritikerna. Christoffersson (1987) menade till 

exempel att det vore mer relevant att använda sig av kostnad-nyttaanalyser 

(cost benefit) än att försöka mäta produktivitet och effektivitet. 

En diskussion som uppkom till följd av studien var vilken typ av fastprisberäkning 

som skulle göras. I stället för att använda index för 

respektive produktslag framfördes synpunkten att det hade varit mer 

relevant att justera mot konsumentprisindex. Måttet skulle då visa den 

relativa förändringen i de varor som man fick uppoffra för att få en viss 

mängd offentlig produktion. 

49 Ds 1994:24.

Hjalmarsson och Produktivitetsdelegationen 50 

hade dessutom invändningar 

mot metodens förmåga att väga in bakomliggande förändringar 

i teknologi eller demografi. Om man inte justerar produktivitetsförändringar 

för kvalitetsförändringar är det i praktiken styckkostnader 

som mäts. 

Sammanfattningsvis handlade mycket av kritiken om att man var 

tvungen att i större utsträckning än vad som gjordes ta hänsyn till förändringar 

i innehåll (kvalitet) men också till effekter för att produktivitetsutvecklingen 

i offentlig sektor skulle vara meningsfull att följa. 

ESO/Statskontoret 1993 

År 1993 gav ESO Statskontoret i uppdrag att följa upp de mätningar av 

produktivitetsförändringar som myndigheten hade gjort tidigare. 51 

I 

uppdraget ingick att se om det var möjligt att förbättra metoderna, 

främst när det gällde kvalitetsjusteringar. Man fick också i uppdrag att 

undersöka om så kallade DEA-metoder var en framkomlig väg för att 

utveckla mätningarna. 

Det som i ESO:s rapport kallas för NR-metoden innebar att man 

använde aggregerade kostnads- och prestationsdata för en hel sektor 

samlat. I rapporten ondgjorde man sig över databristen och kallade 

1980-talet för ett ”förlorat årtionde” eftersom utvecklingen av data mer 

eller mindre stått still. 

I studien användes myndigheternas årsredovisningar som datakälla. 

För att kontrollera uppgifterna gjordes avstämningar mot Riksrevisionsverkets 

finansstatistik och i ett nästa steg mot nationalräkenskaperna. 

Detta visade sig dock vara svårt att göra. Nationalräkenskapernas 

prisindex för olika områden användes för att fastprisberäkna 

myndigheternas kostnader. 

För att uppskatta volymerna på prestationerna användes i stor utsträckning 

aggregerad verksamhetsdata från SCB. Dåvarande Landstingsförbundet 

hjälpte också till med att ta fram data för hälso- och sjukvård. 

Uppgifter om myndigheternas produktion hämtades huvudsakligen 

50 SOU 1991:82. 

51 Ds 1994:24. 

59

från myndigheternas egen verksamhetsstatistik, i vissa fall kompletterades 

denna med SCB:s statistik. 

I ESO-rapporten från 1994 diskuteras vilket perspektiv som ska anläggas 

när det gäller vad som egentligen är prestationer. Man skiljer på 

politikerperspektiv och myndighetsperspektiv. I första hand försökte 

man använda sig av ett politikerperspektiv. Myndighetsperspektivet 

skiljer inte på aktiviteter och prestationer. Politikerperspektivet å andra 

sidan fokuserar på det som myndigheten leverera och som når mottagarna, 

det vill säga just det prestationsbegrepp som används i denna 

rapport. 

Tabell 3.2 Produktivitetsutvecklingen 1960-1992 

1960-70 1970-80 1980-90 1990-92 

Område: 

Staten 

60 

– 2,7 

– 1,4 

+ 0,7 

+ 14,1 

Kommunerna -0,6 + 2,6 

Sjukvården -3,7 -1,8 -0,8 + 1,8 

Kultursektorn + 0,4 -2,4 -2,4 

Totalt 

Källa: Ds 1994:24. 

-1,5 -0,4 + 3,9 

Statskontoret 1990–1997 

Under slutet av 1990-talet genomförde Statskontoret på uppdrag av 

regeringen studier av den civila statsförvaltningens 52 

produktivitetsutveckling. 

Genom att bygga vidare på tidigare studier åstadkom man 

en jämförbar serie för den civila statsförvaltningen för åren 1960 till 

1997. 

Rent praktiskt var det de myndigheter som ingick i studien som 

genomförde produktivitetsberäkningarna utifrån en modell som Statskontoret 

tagit fram. Beräkningarna grundades på myndigheternas resultaträkning 

på så vis att en myndighets samlade förvaltningskostnader 

år 1997 fördelades på olika prestationer. De enskilda kostnaderna dividerades 

sedan med antalet prestationer vilket gav en styckkostnad. För 

varje enskilt år multiplicerades sedan antalet prestationer med 1997-års 

52 De myndigheter som ingick var: Arbetsmarknadsverket (arbetsförmedlingarna), Invandrarverket, 

universitet och högskolor (grund- och forskarutbildning), Kronofogdemyndigheten, 

Polisen, Skatteförvaltningen, domstolsväsendet, Kriminalvården, Socialförsäkringsadministrationen 

och åklagarväsendet.

styckkostnad, vilket gav ett bruttoproduktionsvärde. Det beräknade 

bruttoproduktionsvärdet för respektive år dividerades sedan med myndighetens 

faktiska kostnader för det året. Resultatet blev då ett produktivitetstal 

uttryckt i relation till år 1997.

I Långtidsutredningen 2008 antas en fortsatt oförändrad produktivitet i 

offentlig sektor. 54 

Metodomläggningen av nationalräkenskaperna beskrivs 

dock som en väg att få fram produktivitetsmått för offentlig 

sektor. 

3.3 Nationalräkenskaperna 

Inom nationalräkenskapssystemet mäts värdet av den offentliga sektorns 

produktion. Tidigare mättes hela den offentliga sektorns produktion 

genom att man antog att värdet var detsamma som kostnaderna för 

produktionen. En stor del av den offentliga sektorns verksamhet fastprisberäknades 

med hjälp av arbetade timmar. Det produktivitetsmått 

som kunde beräknas med nationalräkenskaperna som grund blev därför 

nära noll. 

Ett omfattande reformarbete har dock inneburit att den offentliga produktion 

som riktas mot enskilda i dag till omkring tre fjärdedelar mäts 

genom producerade volymer. Det har skapat nya möjligheter att 

utveckla produktivitetsmått för en stor del av den offentliga sektorns 

produktion. 

De svenska nationalräkenskaperna baseras på FN-rekommendationen 

A System of National Accounts. Den version som gäller för närvarande 

kallas för SNA 93 och bygger på en överenskommelse mellan FN, 

OECD, EU, IMF och Världsbanken. Den version som tillämpas av 

EU-länderna heter ENS 95. 55 

I nationalräkenskaperna sammanfattas Sveriges ekonomiska aktiviteter 

och utveckling. 56 

I beskrivningen ingår produktionen av varor och 

deras användning, inkomstbildning och inkomstanvändning, omfördelning, 

kapitalbildning och handel med utlandet. Även information om 

antal sysselsatta och antal arbetade timmar ingår. 

Den årliga publiceringen av nationalräkenskaperna samlat sker 23 

månader efter referensperioden. Offentlig sektor är dock färdig 11 

månader efter referensperioden och justeras endast marginellt vid det 

54 LU 2008. 

55 ENS 95 – Council Regulation (EC) No 2223/96. 

56 SCB (2010a). 

62

slutliga framtagandet efter 23 månader. Kvartalsvisa publiceringar, 

som baseras på ett mindre detaljerat underlag, publiceras 60 dagar efter 

referensperioden. Därutöver finns det också kvartalsvisa sektorräkenskaper. 

I dessa publiceras uppgifter om inkomst, utgifter och sparande 

för sektorerna hushåll, offentlig sektor, utlandet och företag uppdelat 

på finansiella och ickefinansiella företag. 

3.3.1 Ny EU-standard 

Nationalräkenskapssystemet i Europas länder har under 2000-talet förändrats 

i enlighet med Eurostats tolkning av det europeiska nationalräkenskapssystemet 

(ENS 95). 57 

Produktionsvolymer för offentlig produktion med individuell inriktning 

ska beräknas i enlighet med EU-beslut 2002/990/EG. Det som 

avses är fasta priser för offentligt producerade tjänster med individuell 

inriktning. 58 I korthet innebär metoden att delar av produktionen och 

därmed även konsumtionsutgifterna fastprisberäknas med hjälp av 

volymmått för produktionen. 59 

Syftet är att beräkna värdet av den 

offentliga produktionen av individuella tjänster. 

I och med omläggningen började produktionen mätas med hjälp av 

olika volymindex i stället för från kostnadssidan, vilket tidigare varit 

fallet. Det är prestationer som ska mätas och volymindikatorerna ska 

uppfylla följande krav: 60 

• De ska täcka alla tjänster som produceras för externa användare. 

• De ska vägas med referensårets kostnader för varje prestationsslag. 

• De ska vara så detaljerat definierade som möjligt. 

• De ska vara kvalitetsjusterade. 

57 SCB (2007b). 

58 Det handlar om utbildning, barnomsorg, äldreomsorg, och omsorg om funktionshindrade, 

hälso- och sjukvård, kulturella aktiviteter samt administration av olika förmånssystem. 

59 SCB (2008). 

60 Magnusson (2006). 

63

3.3.2 Individuella och kollektiva tjänster 

När det gäller tjänster som riktas mot enskilda (utbildning, hälso- och 

sjukvård eller myndighetsbeslut som hanterar individärenden) är det 

någorlunda tydligt vad som är en prestation. När det gäller många 

kollektiva tjänster (försvar, brandförsvar, samhällsplanering, konkurrensskydd) 

är det betydligt svårare att avgöra. 

Den metodutveckling som har skett inom ramen för nationalräkenskaperna 

har helt inriktats på att utveckla måtten när det gäller individuella 

tjänster. I Finland mäts dock statliga kollektiva tjänster med hjälp av 

en webbenkät. Statistiken är gjord i enlighet med principerna för nationalräkenskaperna 

och räknas som en del av den officiella finska statistiken, 

men den är inte en del av det europeiska statistiksystemet. För en 

mer utförlig beskrivning av det finska arbetet med att mäta produktivitetsutvecklingen 

i statlig sektor, se bilaga 2. I Storbritannien har man 

på försök använt volymmått för brandförsvar och försvar. 

3.3.3 Volymmått i nationalräkenskaperna 

I detta avsnitt beskrivs de volymmätningar som görs inom offentliga 

verksamheter riktade mot enskilda. Uppgifterna bygger till stor del på 

dokumentation och uppgifter från SCB. 

I november 2007 presenterades de första svenska uppgifterna baserade 

på de nya, internationellt fastställda, metoderna för volymberäkning. 61 

Beräkningar kan göras tillbaka till år 2002, förutom för hälso- och 

sjukvården där det bara är möjligt att gå tillbaka till år 2003. 

Den förändring som främst berör beräkningen av produktivitetsutvecklingen 

i offentlig sektor är att en ny metod för fastprisberäkning av 

offentlig individuell produktion och konsumtion har införts. Föränd- 

ringen gäller endast individuella tjänster. 62 

61 

SCB (2008). 

62 

Utbildning, barnomsorg, äldreomsorg och omsorg om funktionshindrade, hälso- och 

sjukvård, kulturella aktiviteter och administration av olika förmånssystem (till exempel 

pensioner och bidrag). 

64 

Det nya beräkningssättet 

påverkar främst den kommunala sektorn, medan den statliga påverkas i 

mindre omfattning (omkring 70 procent av de kommunala konsum-

tionsutgifterna faller inom kategorin individuella tjänster, medan motsvarande 

siffra är omkring 30 procent inom den statliga sektorn). 

Det handlar om omkring 400 olika mått på prestationer som ligger till 

grund för volymberäkningarna. 63 I och med att det inte går att precisera 

och mäta all offentlig verksamhet i detalj kallas de olika måtten för 

indikatorer. De olika volymindikatorerna vägs sedan samman till 

volymindex med hjälp av varje måtts relativa kostnad, så kallade kostnadsvikter. 

För närvarande mäts omkring 93 procent av den (offentliga) 

individuella produktionen med volymmått. I en rapport från år 

2008 beskrivs SCB:s metodutvecklingsarbete på området. 64 

År 2008 utgjorde COFOG-områdena sju till och med tio 74 procent av 

offentliga myndigheters konsumtionsutgifter. Om man enbart ser till de 

statliga myndigheterna var det knappt 30 procent av utgifterna som 

gick till dessa områden. Bland kommunala myndigheter var motsvarande 

siffra 90 procent. 

Tabell 3.4 Konsumtionsutgifter för COFOG 07-10 som andel av 

totala ändamålsfördelade offentliga 

konsumtionsutgifter, år 2008. Efter sektor. 

Offentliga myndigheter 74 % 

Statliga myndigheter 29 % 

Kommunala myndigheter 90 % 

Källa: SCB, NR 

I tabell 3.5 nedan visas utvecklingen för ett urval volymindikatorer 

under perioden 2002 till 2009. 

63 SCB (2007b). 

64 SCB (2008). 

65

Stat 

Tabell 3.5 Ett urval av volymmått i nationalräkenskaperna. 

utveckling 2002–2009 

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 

Försäkringskassan 105,5 98,7 99,8 103,7 101,9 96,9 91,1 99,5 

Handikappomsorg 106,6 106,0 104,0 103,3 102,0 100,7 104,1 103,3 

Flykting o 

missbrukarvård 

Högskoleutbildning 

(grundutb) 

Högskoleutbildning 

(forskarutb) 

Kommuner 

66 

114,2 108,6 99,0 94,4 93,6 105,0 106,1 94,9 

107,2 104,6 101,1 99,0 98,2 88,8 102,2 105,1 

102,9 104,6 99,7 96,7 95,4 96,2 96,4 96,1 

Äldreomsorg 99,9 98,3 97,5 98,3 99,9 100,0 102,6 103,0 

Barnomsorg 92,3 87,0 90,6 92,9 92,4 90,0 88,9 86,8 

Fritidsverksamhet 102,1 101,1 96,4 96,0 99,8 101,8 102,1 103,1 

Förskoleutbildning 106,8 105,5 104,0 104,7 104,5 104,9 103,3 102,3 

Grundskola 99,5 99,1 98,1 97,3 96,7 96,5 96,7 97,1 

Gymnasieskola 102,9 102,8 103,4 102,3 103,1 101,8 99,8 95,2 

Vuxenutbildning, 

gymnasie 

86,0 85,7 92,3 92,7 84,2 75,6 82,9 105,6 

Kulturell verksamhet 101,1 98,5 103,0 102,3 101,2 98,5 93,9 102,1 

Landsting 

Allmän primärvård 100,5 98,4 103,9 100,9 103,0 100,9 100,7 

Specialiserad 

läkarvård 

98,8 98,7 106,0 102,0 100,9 102,0 101,1 

Tandvård 101,7 99,4 100,6 97,9 100,2 99,6 94,5 

Vård för inskrivna på 

sjukhus 


100,1 101,1 101,0 101,3 100,7 101,9 101,6 

I bilaga 2 beskrivs i korthet de olika metoderna för volymindex som 

används inom några olika delsektorer av offentlig sektor. För varje 

område specificeras ett antal prestationsindikatorer och för vissa områden 

används också ett antal kvalitetsindikatorer för kvalitetsjustering.

I dag görs i det svenska nationalräkenskapssystemet justering för kvalitet 

på områdena utbildning och biblioteksverksamhet. 65 

Kvalitetsjusteringens 

påverkan på prestationsvolymerna är dock liten, men kan möjligen 

få större effekt på längre sikt. I tabellen nedan jämförs volymmåtten 

med och utan kvalitetsjustering för de områden där SCB gör en 

kvalitetsjustering. 

Tabell 3.6 En jämförelse av volymmått med och utan 

kvalitetsjustering 

Grundskolan (slutbetyg och 

behörighet) 

Kultur, kommuner (nyförvärv) 

Kvalitetsjusterat Ej kvalitetsjusterat Kvalitetsjusterat Ej kvalitetsjusterat 

2002 99,5 99,5 101,1 101,1 

2003 99,1 99 98,5 98,5 

2004 98,1 98,2 103 103 

2005 97,3 97,3 102,3 102,3 

2006 96,7 96,7 101,2 101,1 

2007 96,5 96,5 98,5 98,5 

2008 96,7 96,6 93,9 93,5 

2009 97,1 97,1 102,1 102 


3.3.4 Resurser 

Volymindex för produktionen är en viktig komponent för att få fram 

uppgifter om produktivitetsförändringen inom offentlig sektor. Detta är 

dock inte tillräckligt utan det behövs också data på resursinsatserna. 

Dessa ska dessutom matcha prestationerna för att det ska gå att ta fram 

en produktivitetskvot på resurser och prestationer. Vilka mått på 

resursinsatser som behövs avgörs av vilken typ av produktivitetsmått 

som används. 

För produktivitetsmåttet arbetsproduktivitet behövs resursinsatsen i 

form av arbetskraft. Detta kan uttryckas i antalet anställda, antal arbe- 

65 För äldreomsorgen görs en kvalitetsjutering med avseende på resurser. 

67

tade timmar eller i kostnader för arbetskraften. Uppgifter om detta 

finns i dag tillgängliga. 

I Sverige görs i dag inga beräkningar av totalproduktivitet för offentlig 

sektor. Finska statistikcentralen definierar förändringen i totalproduktiviteten 

som kvoten mellan förändringen i produktionen och förändringen 

i den totala resursinsatsen. 66 

När det gäller totalfaktorproduktivitet (TFP) behövs det uppgifter om 

kapitalinsatsen. För offentliga tjänster handlar det i stor utsträckning 

om humankapital. Om man tar utbildningsområdet som exempel betyder 

det att det behövs uppgifter om de anställdas utbildningsnivå. I 

Sverige har Skolverket ett personnummerbaserat register över pedagogisk 

personal (lärare, förskollärare, fritidspedagoger, fritidsledare, 

barnskötare, skol- och arbetsledare och studie- och yrkesvägledare). 67 

Dessa uppgifter gäller dock enbart skolan och inte förskole- och skolbarnomsorgen. 

I registret finns uppgifter om bland annat befattning, 

utbildning och tjänstledighet. Det innebär att det troligen är möjligt att 

med metoder liknande dem i Storbritannien skatta humankapitalinsatsen 

åtminstone för området utbildning. 

Erfarenheterna från Storbritannien är att framtagandet av matchande 

mått på resursinsatser har varit resurskrävande. Data över arbetskraften 

har varit relativt sett enklare att få fram medan data på insatsvaror och 

kapitalkonsumtion (i idealfallet volymer över kapitaltjänsterna) har 

varit betydlig svårare. 

3.3.5 Fastprisberäkning 

De producerade volymerna fastprisberäknas med en metod med kedjeindex 

med olika vikter för respektive år. Denna metod infördes i samband 

med omläggningen till ENS 95, tidigare användes prisindex med 

fasta basår. 

Fastprisberäkningen för varje år görs med föregående års prisnivå som 

bas. Fördelen med detta beräkningssätt är att de olika delarna vägs 

samman med så dagsaktuell information om prisnivåer som möjligt 

66 Statistikcentralens hemsida. Se bilaga. 

67 SOU 2009:25. 

68

och de olika delkomponenternas vikter, men det innebär också att de 

olika uppgifterna endast är möjliga att addera för respektive referensår 

och efterföljande år. 

3.3.6 Vikter 

De vikter som ligger till grund för fastprisberäkningen av volymerna 

utgörs av kostnadsandelar. Nedan beskrivs kort hur kostnadsvikterna 

för sjukvården beräknas med hjälp av en databas med uppgifter om 

kostnader per patient samt ett system som viktar olika insatser efter 

vårdtyngd. 

Under våren 1999 startades KPP-projektet (Kostnad per patient) inom 

landstingsförbundet. Syftet med projektet var att öka möjligheterna till 

analys och jämförelser inom hälso- och sjukvården. I dag är projektet 

avslutat, men arbetet med att utveckla den databas (KPP-databasen) 

som togs fram inom ramen för projektet fortgår. Databasen används 

också fortfarande. Under åren 2009 och 2010 bedrev till exempel SKL 

och Socialstyrelsen ett arbete med att utveckla ersättningssystem för 

hälso- och sjukvården som baserades på KPP-databasen. 

I dag har drygt hälften av landstingen infört eller är på väg att införa 

KPP-redovisning. Det är frivilligt för landstingen att ansluta sig till 

systemet och det är främst mindre landsting som valt att inte ansluta 

sig. Databasen täcker i dag omkring 60 procent av sjukvården, vilket 

gör att det finns vissa problem med tillförlitligheten. 

En begränsning i systemet med KPP är att det endast är möjligt att 

följa individer inom landstinget för respektive diagnos. Det är av 

integritetsskäl inte möjligt att se om en åkomma som behandlats inom 

hälso- och sjukvården följs av rehabilitering, eftersom det vanligtvis är 

kommunen som ansvarar för denna del av kedjan. 

Tidigare drev SKL och Socialstyrelsen Centrum för patientklassificering 

(CPK). Detta organ tog bland annat fram de så kallade DRGlistorna. 

I en omorganisation av Socialstyrelsen försvann dock CPK 

och i nuläget är det Socialstyrelsen som tar fram DRG-listorna. Med 

hjälp av uppgifter om kostnad per patient räknar Socialstyrelsen ut 

vikter för olika typer av behandlingar. Nord-DRG omfattar omkring 

69

500 diagnosgrupper och varje grupp tilldelas en poäng utifrån hur 

resurskrävande den är. Man använder sig av det senaste tillgängliga 

årets DRG-vikter, vilket innebär en begränsad jämförbarhet över tid. 

Rent praktiskt är det de enskilda sjukhusen som rapporterar volymer 

uttryckt i olika diagnoskoder till Socialstyrelsen. 

3.3.7 Arbetsproduktivitet i offentlig sektor 

I figurerna 3.1 a–d visas utvecklingen av arbetsproduktiviteten fördelat 

på två-siffrig COFOG-nivå för områdena Hälso- och sjukvård, kultur 

och fritid, utbildning samt socialt skydd. Arbetsproduktiviteten har 

beräknats som förädlingsvärdet/ utvecklingen av lönen. Lönen är framskriven 

med antalet arbetade timmar och speglar därmed utvecklingen 

av antalet arbetade timmar. 

Under ett flertal år sedan början av 2000-talet har måtten på arbetsproduktivitet 

inom områdena Hälso- och sjukvård, Utbildning samt 

Socialt skydd utvecklats negativt. Med undantag av år 2006 har måtten 

på arbetsproduktiviteten inom Kultur och fritid stigit eller varit oförändrad. 

År 2006 föll den å andra sidan med nästan elva procent. För 

området socialt skydd och för hälso- och sjukvård har ingen kvalitetsjustering 

gjorts. Mot bakgrund av detta och att den kvalitetsjustering 

som görs för områdena kultur och fritid och utbildning i princip inte 

påverkar resultaten bör man vara försiktig med att dra slutsatser utifrån 

de redovisade måtten. 

70

Figur 3.1 a–d Utvecklingen i arbetsproduktivitet individuella 

offentliga tjänster, årlig förändring % 

6 

3 

0 

-3 

-6 

-9 

-12 

6 

3 

0 

-3 

-6 

-9 

-12 

Hälso- och sjukvård 

-4,33 -2,73 


0,64 

-2,16 -0,62 -0,84 

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

0,42 

2,77 

Utbildning 

0,13 

-1,10 -1,86 -3,91 

0,42 

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

1,14 0,00 

3.4 Övriga samlade produktivitetsmätningar 

3.4.1 SKL:s volymbaserade mätningar av produktivitet 

inom hälso- och sjukvård 

Inom hälso- och sjukvården gör SKL produktivitetsmätningar. Den 

ansats och de data som används liknar den som används inom nationalräkenskaperna. 

En skillnad är att man använder sig av ett styckkostnadsmått 

(kostnad per DRG-poäng) där kostnaden ställs i relation till 

resursinsatsen i stället för tvärtom. 

6 

3 

0 

-3 

-6 

-9 

-12 

6 

3 

0 

-3 

-6 

-9 

-12 

Kultur och fritid 

3,04 

5,34 

2,10 1,33 

-10,78 

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

-0,49 

Socialt skydd 

2,62 

-0,97 

1,13 

-1,74 -0,56 

71 

2,14 

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Resultaten för den landstingsfinansierade hälso- och sjukvården pekar 

på en produktivitetsökning på omkring en procent mellan åren 2005 

och 2008. 68 

SKL (och tidigare Landstingsförbundet) har under lång tid följt 

produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården trots att det är 

ett komplext och sammansatt område som anses vara svårt att mäta. 

Hälso- och sjukvårdens storlek är en möjlig förklaring till att detta 

arbete existerar här men endast på ett fåtal statliga myndigheter. 

3.4.2 Analys av produktionsfronter 

En ofta använd metod för studier av relationen mellan prestationer och 

insatta resurser (produktivitet) bygger på analys av avståndet mellan en 

produktionsenhet och den bästa tillgängliga tillämpningen av befintlig 

teknik. 69 

72 

Detta avstånd, som utgörs av den uppmätta differensen, 

brukar ofta kallas för effektivitet (på engelska används termen 

efficiency). 

Även om produktivitet (productive efficiency) har varit föremål för 

analys åtminstone sedan Adam Smiths dagar började området utvecklas 

analytiskt på allvar först i början av 1950-talet i och med att 

Koopmans och Debreu 70 

definierade teknisk produktivitet (efficiency). 

I slutet av 1950-talet introducerades uppdelningen av produktivitet i 

teknisk respektive allokativ produktivitet. Den tekniska komponenten 

av produktiviteten har sedan i sin tur delats in i olika delkomponenter, 

vanligen skalfördelar och -nackdelar, ”insatsträngsel” (input 

congestion) och ”ren” teknisk produktivitet (efficiency). 

Färe et al systematiserar och beskriver olika typer av (teknisk) produktivitet 

(efficiency). 71 

I denna rapport nöjer vi oss med att beskriva 

metoden översiktligt. Poängen med analys av produktionsfronter är att 

jämföra liknande enheter. Det är med andra ord en relativ ansats och 

samlade mått med denna metod blir därmed inte meningsfulla. Där- 

68 

SKL (2010). 

69 

Ds 1991:20. 

70 

”An input-output vector is technically efficient if, and only if, increasing any output 

or decreasing any input is possible only by decreasing some other output or increasing 

some other input.” Se Koopmans (1951;60). 

71 

Färe et al (1994).

emot är metoden naturligtvis intressant om syftet är att jämföra skillnader 

i tillämpandet av befintlig teknik. 

Det finns ett stort antal studier som tillämpar frontanalys för att jämföra 

olika produktionsställens resursutnyttjande och resultat. 72 

Gemensamt 

för dessa är att de ofta fokuserar på delsektorer. Över tid kan dock 

DEA-analyser ge information om förändringstakt och om orsakerna till 

produktivitetsförändringar (olika produktionsfaktorers betydelse). 

3.4.3 Resultatredovisning av produktivitet 

Myndigheter ska redovisa och kommentera verksamhetens resultat i 

förhållande till de uppgifter som framgår av myndighetens instruktion 

och regleringsbrev eller annat regeringsbeslut. Redovisningen ska i 

första hand beskriva hur verksamhetens prestationer har utvecklats 

med avseende på volym och kostnad. 73 

Av den kartläggning 74 

som Statskontoret har gjort framgår att det inte 

finns något enhetligt sätt att mäta produktivitetsutvecklingen bland de 

undersökta statliga myndigheterna. Det finns snarare en ganska rik 

flora av olika tillvägagångssätt. Dessutom använder myndigheterna 

begreppet på olika sätt vilket gör det svårt att överskådligt jämföra 

eller samla olika typer av mätningar. Mätningarna har dessutom 

mycket olika täckning av verksamheten. Det finns dock ett antal mått 

som förekommer oftare än andra. Nedan följer ett antal exempel som 

belyser detta. 

Totalproduktivitet (kostnadsproduktivitet) redovisas bland annat av 

Skatteverket, Patent- och registreringsverket, Tullverket, Sveriges 

Domstolar och Statistiska centralbyrån. Bland dessa myndigheter är 

det bara Sveriges Domstolar som redovisar ett produktivitetsmått som 

täcker in hela verksamheten – hos de övriga redovisas totalproduktivitet 

per verksamhetsgren. 

72 Se till exempel Riksrevisionen (2011) Använder lärosätena resurserna effektivt? 

Effektivitet och produktivitet för universitet och högskolor (RiR 2011:2), SKL (2008) 

Att analysera hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet En metodstudie baserad 

på Öppna jämförelser. 

73 Förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag., kap.3, § 1. 

74 Se avsnitt 2.4. 

73

Arbetsproduktivitet redovisas av bland annat Rikspolisstyrelsen, 

Migrationsverket, Tullverket, Patent- och registreringsverket och 

Sveriges Domstolar. Beräkningsmetoderna är inte enhetliga. Inom 

Polisen beräknar man till exempel arbetsproduktiviteten genom att 

mäta antalet bearbetade respektive redovisade ärenden till åklagare i 

förhållande till ett standardiserat värde för resurstimmar. Sveriges 

Domstolar anger att man beräknar arbetsproduktiviteten genom att 

ställa antalet avgjorda ärenden i förhållande till antalet årsarbetskrafter. 

Av kartläggningen framgår också att det finns ett antal myndigheter 

som redovisar styckkostnader. Inom transportverksamheten redovisar 

till exempel Kriminalvården styckkostnader per resa och verkställd 

person. Migrationsverket och CSN redovisar kostnad per avgjort ärende 

inom vissa verksamhetsgrenar. CSN utgår i beräkningarna från 

respektive verksamhets kostnad enligt resultaträkningen samt det antal 

ärenden som har hanterats under året. Vidare redovisar Statens institutionsstyrelse 

(SIS) kostnad per vårddygn inom två vårdkategorier och 

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) redovisar styckkostnad 

för boende på specialskolan. Ytterligare exempel på myndigheter som 

redovisar styckkostnader är Statens folkhälsoinstitut (kostnad per 

genomförd analys inom specialdiagnostik), Kemikalieinspektionen 

(kostnad per ärende inom utvärdering av bekämpningsmedel), och 

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (genomsnittlig kostnad för vissa 

typer av producerad litteratur). 

Utöver de mer vanligt förekommande måtten kostnadsproduktivitet, 

arbetsproduktivitet och styckkostnader förekommer det också mer 

verksamhetsspecifika mått. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) 

och Försvarets Materielverk (FMV) använder sig till exempel av 

”debiteringsgrad mot kund”, medan Fortifikationsverket använder 

”nyckeltal rörande lokalanvändning”. Vetenskapsrådet använder i sin 

tur ”bibliometri” som ett mått på vetenskaplig produktivitet. 

De myndigheter som inte redovisar något produktivitetsrelaterat mått 

redovisar ofta volymer och kostnader avseende prestationer enligt de 

nya reglerna i förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 

Ett antal myndigheter uppger också att de ännu inte infört de 

system som krävs för att redovisa volymer och kostnader. 

74

Sammanfattningsvis kan det sägas att de statliga myndigheterna använder 

sig av olika sätt att mäta och redovisa produktivitetsutvecklingen i 

sina årsredovisningar. För att dessa uppgifter ska vara möjliga att använda 

i en samlad uppföljning av produktivitet krävs större enhetlighet 

i definitioner och metoder. 


Att följa upp produktivitetsutvecklingen innebär att sätta prestationer i 

relation till resursinsatsen. Det innebär att det behövs bra mått på såväl 

prestationer som insatta resurser. Dessa mått ska matchas så att de omfattar 

samma saker. För att kunna jämföra sektorer med varandra eller 

skapa samlade mått krävs det också att måtten tas fram på ett enhetligt 

sätt. 

Med dessa övergripande principiella utgångspunkter går det att på delvis 

olika sätt följa upp produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. 

Genomgången av statliga årsredovisningar visar att dessa förutsättningar 

inte är uppfyllda när det gäller myndigheternas årsredovisningar. 

Den mest utvecklade metoden utgörs av nationalräkenskaperna, där 

detaljerade uppgifter om producerade volymer används som grund för 

att skatta prestationerna. För en samlad och systematisk uppföljning av 

produktivitetsutvecklingen inom nationalräkenskaperna är det främst 

två viktiga delar som behöver utvecklas. 

Den första är mer komplett data över volymer. Utvecklingen av nationalräkenskaperna 

innebär att det i dag finns volymindikatorer på prestationer 

när det gäller den största delen av de individuella tjänsterna 

(COFOG 07-10). Men det är fortfarande utvecklingsarbete kvar att 

göra, bland annat inom området kultur och fritid och på området social 

trygghet saknas det volymmått för Arbetsförmedlingens tjänster. När 

det gäller kollektiva tjänster saknas det helt volymbaserade mått på 

prestationer vilket gör att produktivitetsutvecklingen inte kan följas 

med hjälp av nationalräkenskaperna för de kollektiva tjänsterna 

(COFOG 01-06). 

75

Den andra viktiga biten är en vidareutveckling av kvalitetsjusteringen 

av prestationerna. För att kunna säga något om produktivitetsutvecklingen 

behöver prestationerna justeras för förändringar när det gäller de 

offentliga verksamheternas sammansättning och kvalitet. SCB gör i 

dag en kvalitetsjustering för vissa områden, men denna behöver utvecklas 

och göras mer heltäckande. 

76

4 Effektivitet 

Effektivitet i offentlig sektor handlar om att skapa största möjliga nytta 

för befolkningen givet satsade resurser. Mer konkret handlar det om 

effekterna i relation till de insatta resurserna. 


Begreppet effektivitet är inte alldeles enkelt att definiera på ett entydigt 

sätt. Det kan betyda olika saker och det definieras också på olika sätt 

inom den företagsekonomiska och organisationsteoretiska skolan jämfört 

med hur det definieras inom nationalekonomin. 

Det engelska språket skiljer mellan efficiency och effectiveness. Ett sätt 

att uttrycka skillnaden mellan de två begreppen är att efficiency handlar 

om att undvika misstag medan effectiveness handlar om att lyckas. 

Efficiency handlar om prestationer per insatta resurser. Många anser att 

det därmed är identiskt med produktivitetsbegreppet, medan andra 

anser att det finns skillnader mellan produktivitet och efficiency. En 

sådan är att produktivitetsbegreppet i första hand handlar om förändring. 

75 

Den typ av effektivitet som behandlas i detta kapitel är effectiveness. 

Det vill säga om effekter i relation till insatta resurser. Med andra ord 

hänger produktivitet och efficiency samman med prestationer i effektkedjan 

ovan, medan effectiveness hänger samman med nästa steg i 

kedjan – de effekter som är resultat av offentlig verksamhet. 

4.1 Vad är effektivitet… 

… enligt företagsekonomen? 

Effektivitet kan av företagsekonomen ibland användas nästan synonymt 

med måluppfyllelse, det vill säga hur stora förbättringar som 

75 Se till exempel Färe et al (1994). 

77

uppnås utifrån uppsatta mål. Men ofta används effektivitet i betydelsen 

att det är ett mått på relationen mellan insatta resurser och uppnådda 

målsättningar. Är kvoten större än ett betyder det att verksamheten 

genererar ett högre värde än vad som sätts in. För att ekvationen ska 

vara möjlig att lösa ut behöver täljare och nämnare uttryckas i samma 

måttenhet, ofta men inte nödvändigtvis, kronor. 

Ofta används begreppen inre och yttre effektivitet, där inre effektivitet 

vanligen syftar på produktiviteten och yttre effektivitet på att uppfylla 

önskemål och behov hos mottagaren. Ett vanligt sätt att förklara skillnaden 

mellan produktivitet och effektivitet är att produktivitet handlar 

om att göra något på rätt sätt. Effektivitet handlar om att både göra det 

på rätt sätt och att göra rätt saker. Produktivitetsbegreppet är inriktat på 

att saker görs på rätt sätt (oavsett hur önskvärt det är att de görs). 

Effektivitet handlar om att göra på rätt sätt men också om att göra rätt 

prioriteringar utifrån de mål som finns. Effektivitet blir därmed enligt 

företagsekonomen måluppfyllelse till lägsta pris. 

… enligt nationalekonomen? 

Effektivitet handlar enligt nationalekonomisk teori om att skapa största 

möjliga nytta för de resurser som satsas. Det är dock mycket svårt att 

jämföra den nytta olika individer upplever av olika alternativ (så kallade 

interpersonella nyttojämförelser). 

En vanlig tolkning av effektivitet enligt nationalekonomin är därför att 

en resursanvändning är effektiv om det inte finns något annat sätt att 

använda resurserna som ger åtminstone en person högre välfärd utan 

att någon annan individ upplever en försämrad välfärd. Annorlunda 

uttryckt innebär en förändring av resursanvändningen som alla vinner 

på att den ursprungliga resursanvändningen var ineffektiv. Enligt 

denna definition av effektivitet är en strävan efter effektivitet en strävan 

efter att finna och exploatera så kallade vinna-vinna situationer. 76 

Med väl fungerande marknader produceras de varor och tjänster som 

konsumenterna efterfrågar till lägsta möjliga kostnad. För att mäta 

effektivitet behövs en uppskattning av kostnader och en uppskattning 

av resultatet (effekterna) samt en jämförelse av dessa. När detta appli- 

76 För en diskussion av Paretokriteriets dominans och användbarhet för att mäta effektivitet 

i offentlig sektor se Granqvist (1993). 

78

ceras på offentlig sektor betyder det att de offentliga utgifterna är 

effektiva när de, givet utgiftsnivå, ger så stor nytta som möjligt för 

befolkningen. 77 

Med andra ord samhällsekonomisk effektivitet. 

Effektivitet, eller relationen mellan resurser och det de åstadkommer, 

kan också uttryckas som en figur. 78 

Figuren nedan visar utbytesförhållandet 

mellan insatta resurser och det största möjliga bidrag till hälsan 

som hälso- och sjukvården kan ge med befintlig kunskap. 

Figur 4.1 Effektivitet i hälso- och sjukvården 

Hälsa 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

C 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 

Resurser 

Källa: Ackerby (2008). 

En första aspekt av effektiviteten är hur långt från kurvan hälso- och 

sjukvården befinner sig. Effektiviteten är lägre vid A än vid B eftersom 

ett bättre resultat uppnås till samma kostnader vid B än vid A. Men 

även C innebär en högre effektivitet trots en lägre effekt på hälsan. Det 

beror på att resultatet i förhållande till insatserna är bättre vid C än vid 

A. 

En andra aspekt på effektivitet handlar om var på kurvan man bör 

eftersträva att vara, det vill säga hur mycket resurser som bör tillföras. 

Hälsa är ett utgiftsområde, som ska vägas mot andra. Det är därför inte 

77 Afonso, Schuknecht & Tanzi (2006). 

78 Ackerby (2008). 

B X 

A 

79

troligt att det är effektivt att lägga så mycket resurser på området att 

det ger största möjliga effekt på hälsan. Effektivitet handlar också om 

att använda pengarna på rätt ställe. 79 

Ackerby (2008) menar att effektivitet också bör ses i ett dynamiskt 

perspektiv. Ett exempel är att ny teknik kan skifta kurvan uppåt, det 

blir möjligt att åstadkomma mer för samma resurser. Men det kan 

också innebära att värderingen av var på kurvan man bör befinna sig 

skiftar. Innovationer kan leda till att man får bättre avkastning på 

insatta resurser och därför värderar upp ett utgiftsområde i förhållande 

till ett annat. 

4.2 Uppföljning av effektiviteten i offentlig 

sektor 

Att följa upp effektiviteten i offentlig sektor innebär att effekterna av 

den offentliga sektorns verksamhet ska ställas i relation till resursinsatserna. 

Det innebär två stora utmaningar. Vilka effekter vill man uppnå 

med en viss verksamhet? Och hur går det att avgöra vad som är en 

effekt av offentlig sektors verksamhet och vad som händer av andra 

orsaker? 

4.2.1 Samlad förvaltningspolitisk uppföljning i andra 

länder 

Ett sätt att närma sig frågan om effektivitet i offentlig verksamhet är att 

koppla samman resurser och verksamhet med uppnådda mål och 

effekter. Inom ramen för Statskontorets förvaltningspolitiska uppdrag 

har Statskontoret tagit del av hur den förvaltningspolitiska uppföljningen 

är utformad i ett urval av andra länder. I Danmark, Finland, 

79 Detta betonas även av Afonso et al. (2006). 

80

Kanada och Norge finns någon form av samlad och systematisk förvaltningspolitisk 

uppföljning. 80 

Danmark 

I Danmark sker den förvaltningspolitiska uppföljningen främst inom 

ramen för den ordinarie resultatstyrningen och uppföljningen av 

kommunal verksamhet. Några särskilda system för en samlad eller 

systematisk uppföljning finns inte. Undantag är möjligen den så 

kallade budgetredogörelsen som redovisar och analyserar utvecklingen 

på ett urval centrala områden. Insatser görs för närvarande för att få till 

stånd en samlad och systematisk uppföljning av i första hand den 

kommunala sektorn. 

Finland 

Den finländska förvaltningspolitiska uppföljningen baseras i hög grad 

på resultatstyrningen och användningen av indikatorer. Avsikten är att 

få till stånd en samlad och systematisk uppföljning som också ska ligga 

till grund för en tvärsektoriell uppföljning. Finland har prioriterat 

arbetet med att följa upp produktivitetsutvecklingen med utgångspunkt 

i Eurostats principer och metoder för volymberäkningar. I huvudsak 

avser den förvaltningspolitiska uppföljningen statlig verksamhet. 

Nämnas bör dock den årliga brukarundersökningen som avser både 

statlig och kommunal verksamhet. 

Kanada 

Kanadas förvaltningspolitiska uppföljning omfattar enbart federala 

verksamheter. Uppföljningen är i hög grad samlad och systematisk och 

hålls samman centralt genom en rad olika metoder och ramverk. Dessa 

avser uppföljning av både enskilda myndigheter och verksamhetsområden 

samt resultatutvecklingen i sin helhet. Kanadas förvaltningspolitiska 

uppföljning utmärks också av en omfattande undersökningar 

80 Syftet med kartläggningen har varit att beskriva på vilket sätt den offentliga sektorn 

följs upp i fråga om systematiska och samlade metoder och hur uppföljningen används. 

Statskontorets kartläggning har avsett både uppdrag att redovisa den offentliga 

sektorns utveckling och uppdraget att redovisa medborgarnas och allmänhetens uppfattningar 

om kvaliteten i offentlig verksamhet. I direktiven till dessa uppdrag har 

regeringen pekat ut vilka länder kartläggningen ska avse. Därutöver har Statskontoret 

besökt den nationella statistikmyndigheten i Storbritannien för att ta del av erfarenheterna 

av att följa upp produktivitet. En beskrivning av Storbritannien återfinns i bilaga 

2 till denna rapport. Se Statskontorets promemoria Kartläggning av den förvaltningspolitiska 

uppföljningen i Danmark, Finland och Kanada samt Norge. 

81

av hur medborgare, brukare och anställda i statlig förvaltning ser på 

kvalitet i offentlig verksamhet. 

Norge 

Den förvaltningspolitiska uppföljningen i Norge är i huvudsak ITbaserad 

och avser både kommunal och statlig sektor. Uppföljningen av 

kommunal verksamhet syftar i första hand till att ligga till grund för 

kommunala jämförelser. För den kommunala redovisningen finns mått 

på produktivitet. För den statliga verksamheten prövar Norge förutsättningarna 

att följa upp produktivitet som baseras på data i de ITbaserade 

systemen. Norge har nyligen prövat att genomföra medborgarundersökningar 

för statlig och kommunal verksamhet. 

Likheter… 

Syftet med uppföljningen i Danmark, Finland, Kanada och Norge 

handlar i hög grad om att använda offentliga resurser på ett bättre sätt. 

Det finns också en strävan att uppföljningen ska bidra till att utveckla 

verksamheten, bland annat genom medborgar- och brukarundersökningar. 

Ett gemensamt drag är att den förvaltningspolitiska uppföljningen 

i första hand avser statlig verksamhet. Norge är möjligen ett 

undantag. En annan gemensam nämnare är att samtliga länder använder 

eller har prövat någon form av medborgar- eller brukarundersökning. 

Ytterligare ett återkommande drag är att uppföljningen i 

huvudsak hålls samman av ett departement understött av främst de 

nationella statistikmyndigheterna. Hur den förvaltningspolitiska uppföljningen 

är utformad skiljer sig dock åt i de olika länderna. 

… och skillnader 

Skillnaderna avspeglar i hög grad ländernas olika förvaltningspolitiska 

traditioner och strukturer. Uppföljningen i Kanada avser till exempel 

enbart statliga verksamheter, vilket hänger samman med landets federala 

struktur. Därtill har de kanadensiska myndigheterna en betydligt 

svagare ställning än de nordiska myndigheterna. 

Ett annat exempel är att den statliga styrningen av kommunal sektor 

tycks vara mer uttalad i Norge, vilket inneburit att fokus på en samlad 

uppföljning legat på kommunal verksamhet. 

82

Vidare påverkar ländernas förvaltningspolitiska reformer utformningen 

av uppföljningssystem. I till exempel Finland har behovet av att 

minska andelen offentligt anställda och öka effektiviteten i offentliga 

tjänster legat till grund för en uppföljning inriktad på bland annat 

produktivitet. Ett annat exempel är Danmark som nyligen genomfört 

en större strukturreform avseende kommunala verksamheter på lokal 

och regional nivå, och som nu förutsätter en utvecklad uppföljning av 

verksamheterna på dessa nivåer. 

Internationella erfarenheter behöver sättas i sitt sammanhang 

En slutsats som går att dra av kartläggningen är att hur respektive land 

utformar sin förvaltningspolitiska uppföljning i hög grad avgörs av hur 

förvaltningen organiseras och styrs. Även om förvaltningen i de nordiska 

länderna i flera avseenden har en snarlik struktur och tradition 

finns det skillnader som gör det svårt att jämföra länder emellan. Sammantaget 

bör därför viss försiktighet påkallas i fråga om att dra lärdomar 

från andra länder. Metoder och system för uppföljning som kan 

uppfattas som intressanta för svensk del, måste sättas in i ett svenskt 

förvaltningspolitiskt sammanhang. 

För det första har Sverige valt att i hög grad verksamhetsanpassa 

resultatstyrningen, vilket inte ger de förutsättningar för en systematisk 

och samlad uppföljning som utmärker Kanada och Finland. För det 

andra svarar den kommunala sektorn i Sverige i betydande utsträckning 

för en samlad uppföljning av kommunal verksamhet. För det tredje 

finns i Sverige i hög utsträckning särskilda sektorsvisa utvärderings- 

och tillsynsmyndigheter. 

4.2.2 Andra intressanta internationella studier 

Statskontoret har utöver nämnda kartläggning tagit del av material som 

rör arbetet i Australien med att följa upp produktivitet och effektivitet. 

Statskontoret har dock inte haft möjlighet att undersöka hur det arbetet 

bedrivs i praktiken, men finner det ändå så pass intressant att huvuddragen 

bör återges i denna rapport. Statskontoret har också tagit del av 

de studier som genomförts av Social and cultural planning office of the 

Netherlands (SCP) och Europeiska centralbanken (ECB). I det följande 

lämnas en översiktlig beskrivning av dessa tre exempel på uppföljning 

av produktivitet och effektivitet. 

83

The annual report on government services (Productivity 

commission, Australien) 

I Australien genomförs sedan drygt 15 år tillbaka en årlig uppföljning 

av den offentliga sektorns produktivitet och effektivitet samt kvaliteten 

på de tjänster offentliga sektorn erbjuder medborgarna. Uppföljningen 

görs av en särskilt utsedd produktivitetskommission. Syftet är bland 

annat att kontinuerligt kunna följa upp den offentliga sektorns prestationer, 

men också att följa upp reformer som genomförs inom olika 

områden. 

Produktivitetskommissionen använder sig av ett stort antal mått som 

ska spegla utvecklingen av produktivitet, effektivitet och jämlikhet i 

fråga om prestationer och effekter. Totalt rör det sig om ett knappt 

hundratal mått och indikatorer. Det handlar exempelvis om mått på 

utförda prestationer på en finfördelad nivå, på nöjdhet hos brukarna 

och personalomsättning och kompetens hos personalen. För att underlätta 

analysen av indikatorerna presenteras också ett antal bakgrundsvariabler 

på områdena demografi, familje- och hushållsstruktur, inkomster, 

utbildning och sysselsättning och övergripande ekonomiska 

variabler. 

Inslaget av internationella jämförelser är begränsat. I stället är uppföljningen 

i huvudsak inriktad på jämförelser inom landet och då mellan 

olika regioner och delar som bedriver samma typ av verksamhet. 

Resultatet av uppföljningen presenteras i en årlig rapport. 81 

Public sector performance – an international comparison (Social 

and Cultural Planning Office of the Netherlands) 82 

2004 genomförde The Social and cultural planning office of the 

Netherlands (SCP) en komparativ studie av den offentliga sektorn. I 

studien studerades produktivitet, effektivitet och kvalitet inom områdena 

utbildning, rättsväsende, hälso- och sjukvård samt offentlig förvaltning. 

I studien användes ett stort antal indikatorer som vägdes samman 

till aggregerade mått för de olika sektorerna. Dessa jämfördes sedan 

med motsvarande områden i 25 EU-länder och 4 utomeuropeiska 

OECD-länder. Syftet med studien var att identifiera skillnader i produktivitet, 

effektivitet och kvalitet. 

81 Studierna kan hämtas från Produktivitetskommissionens hemsida www.pc.gov.au. 

82 Studien i sin helhet kan hämtas från SCP:s hemsida www.scp.nl. 

84

En allmän iakttagelse från studien är att det i regel är svårare att hitta 

bra indikatorer för kollektiva tjänster än för individuella. Problemet är 

att de kollektiva tjänsterna tenderar att vara väldigt olikartade, vilket 

gör att det kan vara svårt att finna en enda indikator för att spegla utvecklingen 

inom ett visst område. I stället bör flera olika indikatorer 

användas för att ge en någorlunda korrekt och rättvisande bild. 

I studien pekar SCP också på den problematik som finns med att det är 

svårt att mäta kvaliteten i offentlig verksamhet. De kvantitativa indikatorer 

som används för att uppskatta relationen mellan resursinsatser 

och det som leveras eller konsumeras tenderar att i otillräcklig grad 

beakta kvalitet. Det har i sin tur att göra med att kvalitetsbegreppet är 

vagt och mångfacetterat. För att mäta kvalitet måste därför olika typer 

av indikatorer användas. 

Public Sector Efficiency (European Central Bank) 

Europeiska centralbanken (ECB) har genomfört två studier i syfte att 

jämföra den offentliga sektorns bidrag till den samhällsekonomiska 

effektiviteten i respektive medlemsland. 

Till skillnad från de två tidigare exemplen som byggde på indikatorer 

är ECB:s studier gjorda med en makrobaserad ansats, det vill säga de 

avser fånga effektiviteten i hela den offentliga sektorn. Syftet med 

studierna är att besvara frågan om skattebetalarna får valuta för de 

pengar som tillförs sektorn. 

I de två studierna används sju grupper av indikatorer, eller delindikatorer, 

som tillsammans ska spegla den nytta som den offentliga sektorn 

bidrar med till samhället i stort. Följande sju grupper ingår i studierna: 

85

Tabell 4.1 Europeiska centralbankens grupper av indikatorer 

Grupp Mått/indikatorer 

Förvaltningens kvalitet. Som mått på förvaltningens kvalitet används information om 

korruption, byråkrati, kvalitet på rättsystemet och storleken på den 

svarta sektorn. Dessa mått ska sedan fungera som indikatorer på 

hur väl förvaltningen faktiskt fungerar. 

Utbildningssystemet Här används indikatorer på elevernas resultat och deltagande i 

gymnasieskolan.- 

Sjukvårdssystemet Som indikatorer på sjukvårdsystemets kvalitet används spädbarnsdödligheten 

och förväntat livslängd. 

Infrastrukturen Här används mått på transport- och kommunikationssystemet. 

Ekonomisk jämlikhet Som mått på ekonomisk jämlikhet används hur stor andel av 

inkomsterna som går till de 40 procent fattigaste. 

Finansiell stabilitet Som indikatorer på finansiell stabilitet används den genomsnittliga 

inflationstakten tio år tillbaka jämte ett statistiskt spridningsmått på 

tillväxten i bruttonationalprodukt (BNP). 

Ekonomisk styrka De tre indikatorer som ingår är BNP per capita, BNP-tillväxten (ett 

genomsnittsvärde baserat på tio år) och arbetslösheten (ett genomsnittsvärde 

baserat på tio år). 

Indikatorerna vägs sedan samman till ett ”prestationsindex” för respektive 

land, som avser att fånga hur väl den offentliga sektorn fungerar 

och dess bidrag till samhället. Som framgår innehåller detta index både 

indikatorer på sektorns aktiviteter, prestationer och samhällseffekter. 

För att kunna räkna fram ett effektivitetsvärde använder ECB sedan de 

offentliga utgifterna för respektive politikområde. Man bildar kvoter 

mellan de olika indexen och de relevanta offentliga utgifterna. När 

dessa kvoter aggregeras erhålls ett effektivitetsvärde för respektive 

land. ECB använder sedan DEA-analys 83 

för att skatta respektive lands 

relativa effektivitet. 

ECB:s studier har mötts av en hel del kritik, i och med att det snäva 

urvalet av indikatorer knappast kan fånga den komplexitet som finns i 

hela den offentliga sektorn på ett jämförbart sätt. 

83 För en beskrivning av metoden se avsnitt 3.4.2. 

86

4.2.3 Två svenska studier med effektperspektiv 

I mitten av 1980-talet genomfördes det så kallade KRON-projektet, en 

komparativ studie av äldreomsorgen i de nordiska länderna. Resultaten 

kom att användas i effektivitetsarbetet inom den svenska äldreomsorgen. 

84 

År 2009 presenterade Socialstyrelsen en studie av hjärtsjukvården med 

fokus på effektivitet och kvalitet. 85 

I studien görs en genomgång av de 

data som finns tillgängliga inom området och vad som saknas för att 

det ska vara möjligt att göra mer heltäckande effektivitetsanalyser. Ett 

sådant exempel är att det krävs en mer sammanhållen statistik för att 

det ska vara möjligt att följa upp effekterna av olika åtgärder. Eftersom 

det bara är möjligt att följa en patient inom slutenvården är det inte 

möjligt att studera effekterna i en samlad bemärkelse. Det är av integritetsskäl 

i dag inte tillåtet att föra över information mellan olika huvudmän. 

Socialstyrelsen pekar dock på att det är möjligt att studera effektivitet 

genom att identifiera kvalitetsförbättringar som inte hänger samman 

med kostnadsförändringar. En sådan förbättring kan sannolikt tolkas 

som en effektivitetsförbättring. 

4.2.4 Den statliga myndighetsuppföljningen 

Tidigare i rapporten har resultatet av Statskontorets kartläggning av 

statliga myndigheters redovisning av kvalitet och produktivitet redovisats. 

Det har då framgått att myndigheternas årsredovisningar skiljer 

sig åt när det gäller användandet av begreppen kvalitet och produktivitet. 

I detta avsnitt visas att samma sak gäller för myndigheternas redovisning 

av effektivitet. 

Här redovisas även utgångspunkterna för hur resultatstyrningen av 

myndigheternas verksamhet ska tillämpas enligt regeringen och gällande 

regelverk. 

84 Statskontoret (1987). 

85 Socialstyrelsen (2009). 

87

Resultatredovisning i termer av effektivitet 

Begreppet effektivitet är vanligt förekommande inom statsförvaltningen. 

Begreppet är dock mångfasetterat och innebörden varierar från 

användare till användare. I intervjuer gjorda av Statskontoret år 2010 

framkom att effektivitet var det begrepp (av objektivitet, effektivitet 

och rättsäkerhet) som ansågs vara mest problematiskt och mång- 

tydigt. 86 

88 

Kartläggningen av årsredovisningarna stärker också bilden av 

att effektivitetsbegreppet är svårhanterligt. Nedan ges ett antal exempel 

på hur myndigheterna använder begreppet. 

Skatteverket skriver att ”vår förmåga att nå våra långa mål är viktig för 

att vi ska vara en effektiv myndighet. En effektiv verksamhet kännetecknas 

också av att den bedrivs med god hushållning av statens 

medel”. Skatteverket anger också att myndigheten säkerställer skatteinkomster 

på ett effektivt sätt – detta baseras på en hög kostnadsproduktivitet. 

Försäkringskassan definierar effektivitet som att handläggningen håller 

en hög kvalitet och är kostnadseffektiv. Effektiviteten bedöms utifrån 

en sammanvägd bedömning av de olika kvalitetsmått som myndigheten 

använder och utifrån produktionsutvecklingen. Även CSN kopplar 

samman effektivitet med produktionskostnader. Myndigheten 

skriver att beräkningen av kostnaden per kund är ett sätt att belysa 

effektiviteten i verksamheten. 

Vägverket definierar effektivitet på följande vis; ”[p]roduktivitet 

avspeglar i vilken utsträckning prestationer utförts på rätt sätt. Effektivitet 

avspeglar däremot förhållandet mellan prestationernas effekter i 

samhället och den gjorda resursinsatsen – det vill säga att rätt produkter 

levererades”. Myndigheten redovisar effekter i form av kalkylerad 

samhällsnytta för objekt som öppnats för trafik under år 2009 och som 

överstiger kostnader på 100 miljoner kronor. I kalkylen används 

minskad restid, minskat antal dödade och svårt skadade och minskat 

antal lindrigt skadade som mått på effekter. Banverket redovisar liknande 

beräkningar av de viktigaste effekterna och den samhällsekonomiska 

lönsamhetens utveckling för projekt som öppnades för 

trafik under år 2004. De projekt som följs upp är investeringsprojekt 

86 Statskontoret 2010, s 45.

som ingått i den nationella banhållningsplanen och som har väl avgränsbara 

effekter. 

Även Tullverket redovisar samhällsekonomiska beräkningar i form av 

värdet av narkotika-, alkohol- och tobaksbeslag Även Måttet utgår från 

en modell som beräknar kostnader relaterade till narkotikamissbruk 

och skattebortfall på grund av smuggling av alkohol och tobak. 

Tullverket menar att myndigheten genom undandragandet av dessa 

varor skapar ett samhällsekonomiskt värde. Denna modell ligger grund 

för beräkning av kostnadseffektiviteten inom myndighetens brottsbekämpningsområde. 

Begreppet effektivitet används således olika inom de statliga myndigheterna. 

Vissa kopplar ihop begreppet med måluppfyllelse, vissa med 

kostnader för produktion – och vissa med båda delarna. Det finns 

också exempel på mer specifika mått och definitioner. Till exempel 

använder SIDA sig av sju indikatorer för att följa upp biståndets 

effektivitet. Tanken är att indikatorerna ska fånga hur väl biståndet är 

anpassat till mottagarländerna. Ett annat exempel är Arbetsförmedlingens 

indikator på den så kallade matchningseffektiviteten, det vill 

säga myndighetens förmåga att matcha arbetssökande med arbetsgivare. 

Kartläggningen har också visat att begreppet effektivitet ofta används i 

beskrivningar av verksamheter i sin helhet, ökad kundnytta, sänkta 

kostnader i produktionen, nedskärningar eller ökat samarbete med andra 

myndigheter. 

Myndighetens mål, uppdrag och återrapportering 

Den svenska modellen för resultatstyrning har förändrats i och med 

Styrutredningen och regeringens ställningstaganden i anslutning till 

denna. 87 Tillsammans med den finansiella styrningen utgör resultat- 

styrningen fortfarande huvudpelarna i den ekonomiska styrningen. 88 

Det är i samband med regleringsbreven som regeringen anger mål, 

återrapporteringskrav och särskilda uppdrag för myndigheterna. Den 

viktigaste skillnaden i och med förändringen är att mål- och resultat- 

87 

SOU 2007:75, samt budgetpropositionerna för 2009/2010:1 och 2008/2009:1 och 

regeringens förvaltningspolitiska proposition 2009/10:175. 

88 

ESV (2011). 

89

styrningen på ett mer systematiskt vis ska använda sig av olika styrformer. 

Styrningen ska bli mer strategisk och verksamhetsanpassad. 89 

Det innebär att regeringens mål och återrapporteringskrav i första hand 

ska ta sikte på prestationer som rör myndigheternas instruktionsenliga 

uppgifter. Effektmål som myndigheten i ringa eller ingen grad kan 

påverka ska i princip inte anges. Regeringen anger också att målen bör 

bli färre och tydligare jämfört med tidigare. Detta för att regeringens 

styrsignaler ska få större genomslag i myndigheternas verksamhet. 90 

Förändringar i regelverket 

Förordningen (2000:605) om myndigheternas årsredovisning och 

budgetunderlag anger numera att myndigheterna ska redovisa verksamhetens 

resultat ”i förhållande till de uppgifter som framgår av 

myndighetens instruktion och till vad regeringen, i förekommande fall, 

har angett i regleringsbrev eller i något annat beslut”. 91 Myndigheternas 

redovisning kan med andra ord både ta fasta på instruktionen och, i 

de fall regeringen beslutar, regleringsbrevet. Vidare anger förordningen 

att myndigheterna i sin redovisning främst ska utgå ifrån ”hur 

verksamhetens prestationer har utvecklats med avseende på volym och 

kostnader”. 92 Fram till år 2008 var motsvarande skrivning att prestationernas 

utveckling skulle redovisas med avseende på volym, intäkter, 

kostnader och kvalitet. Förändringen år 2008 innebar därmed att kvalitetsbegreppet 

lyftes ut ur förordningen. I gengäld lyftes en mer 

övergripande formulering in. Enligt denna åläggs myndigheterna att 

redovisa sin verksamhet på ett sätt som ger ”en rättvisande bild”. 93 

De nya bestämmelserna gör det fortfarande möjligt för regeringen att 

styra med mål och återrapporteringskrav i regleringsbreven. Den tidigare 

indelningen i en verksamhetsstruktur som byggde på en slags 

verksamhetslogik har utmönstrats, då denna inte bedömdes ge förutsättningar 

för en verksamhetsanpassad styrning. Utgångspunkten är 

som framgått att regeringens styrning i första hand bör ta sikte på myndighetens 

prestationer. 94 

89 Prop. 2009/10:175, ss.97-100. 

90 Prop. 2008/2009:1. 

91 FÅB (2000:605) 3 kap 1 §. 

92 Ibid. 

93 ESV (2010). 

94 ESV (2009). 

90

Bestämmelserna innebär också att myndigheterna och även regeringen 

i de fall regeringen anger mål och krav på återrapportering, behöver 

göra en bedömning om vad som ska ingå i resultatredovisningen. I 

sammanhanget är det viktigt att beakta att det inte bara är instruktionen 

som kan ligga till grund för resultatredovisningen. Det finns ofta andra 

förordningar som också styr myndigheternas verksamhet. 

Regeringens resultatredovisning till riksdagen och 

riksdagens uppföljning 

Den huvudsakliga formen för resultatredovisning är budgetpropositionen. 

I denna ska regeringen redovisa effekter som regeringen velat 

uppnå med statliga insatser och resurser utifrån de mål som riksdagen 

har beslutat om. 95 

Regeringen har vidare anfört att formerna för riktade resultatanalyser 

och -skrivelser till riksdagen bör utvecklas. 96 Det kan finnas särskilda 

motiv att lämna redovisningar för sektorsövergripande områden och 

områden som i hög grad styrs av andra styrmedel än ekonomiska, till 

exempel genom lagstiftning. Därtill kan riksdagen alltid begära särskild 

resultatinformation när det finns behov av sådan. 97 


Att följa upp effektiviteten i offentlig sektor innebär att effekterna av 

den offentliga sektorns verksamhet ska ställas i relation till resursinsatserna. 

Det innebär två stora utmaningar. Vilka effekter vill man 

uppnå med en viss verksamhet? Och hur går det att avgöra vad som är 

en effekt av offentlig sektors verksamhet och vad som händer av andra 

orsaker? I dag saknas det förutsättningar att besvara dessa frågor på ett 


Ytterligare ett exempel på något som försvårar en uppföljning av 

effektivitet är att möjligheterna att föra över uppgifter mellan huvudmän 

inom exempelvis hälso- och sjukvården är begränsade. Eftersom 

en behandling vanligen utförs i landstingets regi medan en del av 

rehabiliteringsinsatserna utförs i primärkommunal regi begränsas möj- 

95 Prop 2010/11:40. 

96 Prop. 2009/10:175. 

97 Prop 2010/11:40. 

91

ligheterna att följa upp effekterna av hälso- och sjukvårdens verksamhet. 

Kartläggningen av statliga myndigheters årsredovisningar visar på en 

betydande variation även när det gäller effektivitetsbegreppet. 

Vägverket, Tullverket och SIDA är exempel på myndigheter som följer 

upp effektivitet. De två förstnämnda skattar samhällsnyttan av verksamheten 

snarare än måluppfyllelsen, medan SIDA använder ett antal 

effektivitetsindikatorer utifrån politiskt satta mål. 

Resultatet av Statskontorets kartläggning bör ses utifrån omläggningen 

av resultatstyrningen som numera ger större utrymme för verksamhetsanpassning 

i styrningen av myndigheter. I korthet innebär dessa 

förändringar att fokus i styrningen av myndigheterna ska ligga på 

resultat som myndigheten kan påverka, i första hand prestationer. Samtidigt 

är det alltjämt viktigt att regeringen kan få information om effekter 

som kan knytas till statliga mål och resurser. 

Det finns flera intressanta erfarenheter från arbetet i andra länder som 

rör en systematisk och samlad uppföljning av bland annat effektivitet. 

En viktig slutsats av Statskontorets kartläggning är att metoder och 

system som utvecklats i andra länder måste sättas in sitt förvaltningspolitiska 

sammanhang. Det innebär att vissa metoder och system 

är lättare att överföra till svenska förhållanden än andra. En annan 

slutsats av kartläggningen är också att en samlad och systematisk uppföljning 

av den offentliga sektorn som helhet kräver uthållighet och 

samordning. 

I avsnitt 4.2.2 beskrivs internationella erfarenheter av metoder för att 

skapa en deskriptiv systematisk uppföljning med hjälp av flera mått 

och indikatorer för kvalitet, prestationer och effekter för olika områden. 

Den mest avgörande faktorn för att kunna konstruera ett sådant 

uppföljningssystem är tillgången på data. I tidigare avsnitt har det 

visats att denna är relativt sett god för flera områden inom kommunal 

sektor (framför allt utbildning, hälso- och sjukvård och vård och omsorg). 

Här finns också i viss utsträckning mått som kan sägas fånga 

effekter. När det gäller statlig sektor är tillgången till data inte lika god 

men för ett antal verksamheter finns det uppgifter som skulle kunna 

utgöra mått på effekter. 

92

Denna typ av uppföljningssystem är känsligt för vilka mått som används. 

Dessutom finns det politiska och normativa aspekter på valet av 

olika mått och indikatorer, inte minst när det gäller effekter. Det är därmed 

avgörande att urvalet av data görs på ett bra sätt. 

En vidareutveckling av Statskontorets arbete med att följa upp utvecklingen 

av offentlig sektor som redovisas i rapporten Den offentliga 

sektorns utveckling, en samlad redovisning 2011 kan inriktas mot att 

fördjupa analysen vad gäller kvalitet och effekter med hjälp av en 

sådan uppföljningsmodell. Detta skulle då vara en uppföljning som i 

delar liknar den som Australien eller Nederländska SCP genomfört. 

93

5 En samlad och systematisk 

uppföljning kopplad till 

nationalräkenskaperna 

I detta kapitel beskrivs möjligheterna att på ett samlat och systematiskt 

sätt följa upp värdet av den offentliga sektorns produktion med nationalräkenskaperna 

som utgångspunkt. Kapitlet är framtaget i nära samarbete 

med SCB. 

5.1 Kvalitet, produktivitet och effektivitet 

I nationalräkenskaperna består den offentliga produktionen av prestationer. 

Det gör att fokus i nationalräkenskaperna ligger på produktivitetsbegreppet. 

Kvaliteten ingår som tidigare nämnts som en viktig 

beståndsdel i produktivitetsmåttet. 

När det gäller effektivitet är det inte lika självklart att detta ingår i en 

uppföljning baserad på nationalräkenskaperna. Finland och Storbritannien 

har till exempel valt olika vägar att följa upp produktivitetsutvecklingen 

inom nationalräkenskapssystemet. I Finland väger man 

inte in effekter av offentlig verksamhet, medan Storbritannien använder 

kvalitetsjustering med olika former av mått på effektkvalitet som 

en viktig del av uppföljningen. 

5.2 Finska Statistikcentralens 

produktivitetsmätningar 98 

I Finland följer man upp produktivitetsutvecklingen för hela offentlig 

sektor. När det gäller kommunerna gör man i Finland på i stort sett 

samma sätt som i Sverige när det gäller nationalräkenskapernas volymindex 

för individuella tjänster. För statlig sektor har man dock ett helt 

annat tillvägagångssätt. I en webbaserad enkät som är kopplad till den 

finska resultatredovisningen fyller myndigheterna i uppgifter om volymer, 

resursinsatser kopplade till dessa och hur stor del av myndighetens 

verksamhet som täcks av de olika volymmåtten. I enkäten ska 

98 Alla uppgifter i detta avsnitt, där inte annat anges, kommer från den finska Statistikcentralen. 

95

myndigheterna också uppge större förändringar som kan ha påverkat 

resultatet. 

Utvecklingen av produktiviteten presenteras årligen (två gånger per år 

för kommunsektorn) i form av mått på total- respektive arbetsproduktivitetsförändring. 

Det görs dock inte någon samlad publicering av de 

olika produktivitetsmåtten, utan stat och kommuner redovisas vid olika 

tidpunkter, men på ett enhetligt sätt. 

I Finland har man valt att inte göra några kvalitetsjusteringar som tar 

hänsyn till effekterna av olika verksamheter. Ett argument för detta är 

att måtten på utdata bör vara policyneutrala. En justering för önskade 

effekter innebär att olika normativa eller politiska aspekter förs in i 

måttet. En annan invändning är att det är svårt att hänföra olika effekter 

till enskilda offentliga verksamheters prestationer. Man tar dock 

hänsyn till kvalitetsskillnader genom att större förändringar hos en 

tjänst räknas som att det har tillkommit en helt ny produkt. 

Att Finland mäter produktivitetsförändringen för hela offentlig sektor, 

det vill säga även inklusive kollektiva tjänster, är intressant. Det finska 

systemet bygger dock på en i hög grad av samordnad statlig resultatredovisning. 

Man har också haft en del problem med bortfall i och med 

att en relativt stor del av myndigheterna inte har klarat av att rapportera 

in uppgifter på det sätt som krävs. 99 

5.3 UKCeMGA mäter 

produktivitetsförändringen i 


Jämfört med många andra länder lade Storbritannien relativt tidigt om 

till volymmått för offentlig produktion i nationalräkenskaperna. 100 

99 Se bilaga 2 samt Statskontorets promemoria Samlad uppföljning av den offentliga 

sektorn – en kartläggning av arbetet i Danmark, Finland och Kanada samt Norge för 

en beskrivning av det finska systemet för uppföljning av statliga myndigheter. 

100 I Storbritannien skedde övergången år 1998 medan den svenska tidsserien sträcker 

sig tillbaka till 2002/2003. 

96

Åren 2004–2005 gjordes en omfattande utvärdering av erfarenheterna 

av direkta volymmått för offentlig produktion i Storbritannien. 101 

Det var ekonomen sir Tony Atkinson som fick i uppdrag att leda utvärderingen 

av möjligheterna att mäta prestationer, resursinsats och totalfaktorproduktivitet. 

Till sin hjälp hade han ett kansli med representanter 

från Office for national Statistics (ONS), HM Treasury, Department 

of Health och Bank of England. 

Målet med utvärderingen var att ta fram rekommendationer och principer 

för ett övergripande ramverk när det gäller att mäta prestationer i 

offentlig sektor. Som tillägg till denna övergripande ansats var det 

också ett syfte med översynen att ta fram praktiska lösningar för mått 

på nyckelområdena hälsa, utbildning, lag och ordning och socialt 

skydd. 

Atkinsons utvärdering (Atkinson Review) är ett omfattande och grundligt 

dokument som inte går att återge inom ramen för den här rapporten. 

De slutsatser och utgångspunkter som görs har dock varit betydelsefulla 

för projektgruppens arbete och den intresserade läsaren rekommenderas 

därför att själv titta på det arbete som gjordes inom ramen 

för utvärderingen. 102 

Atkinsons rapport för fram nio principer på lika många områden. Det 

handlar bland annat om att metoderna för att mäta prestationer i offentlig 

sektor bör följa dem som används i nationalräkenskaperna för privat 

sektor, att kvalitetsjustering ska göras så långt möjligt med hänsyn till 

effekter som går att hänföra till respektive verksamhet och att mått på 

insatta resurser även bör omfatta kapitalinsatsen. De nio principerna 

återges i bilaga 2. 

I översynen rekommenderades att man skulle vidareutveckla och förbättra 

måtten på prestationer. Men också att måtten inte skulle inkorporeras 

i nationalräkenskaperna innan de blivit godkända och granskade 

(av peer groups). Som en följd av Atkinsons rekommendationer 

startades år 2005 The UK Centre for the Measurement of Government 

101 Om inget annat anges kommer uppgifterna i detta avsnitt från ett studiebesök vid 

UKCeMGA som Statskontoret genomförde i februari 2011. 

102 Atkinson (2005). 

97

Activity (UKCeMGA). Här beskrivs metoderna endast kortfattat. För 

en mer detaljerad beskrivning, se bilaga 2. 

UKCeMGA publicerar regelbundet mått på produktivitetsutvecklingen 

inom områdena hälsa, utbildning och för offentlig sektor som helhet i 

form av totalfaktorproduktivitet. Många av de rapporter som centret 

publicerar är metodutvecklande till sin karaktär. År 2009 presenterades 

aggregerade siffror för hela offentlig sektor första gången. 103 Motsvarande 

publikation släpptes även i juli 2010. 104 

Några reviderade mått på prestationer har inkluderats i nationalräkenskaperna, 

men däremot har ännu inga (nya) mått på kvalitetsjusteringar 

inkluderats. 

Huvudsakliga användare till UKCeMGAs publikationer är National 

Audit Office, Audit Comission och departementen. Publikationerna 

leder också till uppmärksamhet i media och debatten har ofta handlat 

om de låga eller negativa tal för produktivitetsutveckling som presenteras. 

Under perioden 1998–2008 har produktivitetsförändringen i offentlig 

sektor i Storbritannien enligt UKCeMGA fallit med i genomsnitt 0,3 

procent per år. Under åren 2006 och 2007 var det en svag ökning i 

produktiviteten i offentlig sektor, men år 2008 föll den med 0,9 procent. 

103 ONS (2009). 

104 ONS (2010). 

98

Figur 5.1 Förändring i resursinsats, prestationer och 

produktivitet för offentlig sektor totalt I Storbritannien 

1997–2008. Årlig procentuell förändring samt index. 

Årlig %förändring 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

-1 

-2 

Källa: ONS 

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

5.4 Utvecklade svenska 

nationalräkenskaper 

Index 

Output Input Produktivitet Index Produktivitet 

I detta avsnitt diskuteras hur de svenska nationalräkenskaperna skulle 

kunna utvecklas i en riktning som möjliggör en samlad och systematisk 

uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet. 

För närvarande arbetar SCB med en omläggning av IT-systemet som 

innebär ett byte av statistikprogram, från Excel till SAS-miljö. I samband 

med detta görs en genomgång av samtliga COFOG-områden 

bland annat med avseende på datatäckning och -kvalitet. Dessutom 

studeras dokumentationen inom varje område. Här presenteras ett antal 

konkreta frågeställningar som man inom nationalräkenskaperna har 

identifierat som viktiga för metodutvecklingen på medellång sikt. I 

metodutvecklingsarbetet görs en klar åtskillnad mellan års- och kvartalsdata 

eftersom metoderna skiljer sig fundamentalt åt. 

105 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

99

5.4.1 Årsdata 

Exempel på förbättrade underlag 

När det gäller förbättrade underlag i den årliga statistiken finns ett 

antal konkreta exempel på saker att arbeta vidare med på medellång 

sikt: 

• Kostnadsvikterna inom allmän sjukhusvård behöver ses över. Vad 

innebär det i praktiken att KPP-systemet är frivilligt? 

• Statistikframtagningen på kulturområdet är oregelbunden och 

stämmer därför inte med nationalräkenskapernas beräkningar. 

• Hur bör bortfall behandlas? 

Kvalitetsindikatorer 

För en utveckling av nationalräkenskaperna krävs också att en analys 

av de kvalitetsindikatorer som används. Det gäller både vilka indikatorer 

som används och hur dessa påverkar resultaten. Eurostats ändrade 

direktiv när det gäller kvalitetsjusteringar kan också komma att innebära 

förändringar i möjligheterna att arbeta med kvalitetsjustering. 

Långsiktiga tidsserier 

För delar av de mått som används i dag saknas garantier för att måtten 

även fortsättningsvis kommer att kunna tas fram. Till viss del beror 

detta på att måtten är i behov av utveckling, vilket försvårar långa 

bundna avtal om specifika mått. Statistiken kan dessutom försämras av 

att hela områden eller viktiga mått helt försvinner utan att ersättas, 

vilket leder till problem med att följa till exempel produktivitetsutvecklingen 

över tid. 

Luckorna 

Även om den allra största delen av de individuella tjänsterna täcks av 

volymdata finns det några områden där måtten behöver utvecklas. Det 

handlar om: 

• Barn och ungdomsverksamhet (COFOG 1042-43) 

• Fritid (COFOG 081) 

• Arbetsförmedling (Delar av COFOG 105) 

100

Kollektiva mått 

De kollektiva tjänsterna är ett utvecklingsområde som hittills inte har 

prioriterats, delvis på grund av att det inte har ingått som en obligatorisk 

del i omläggningen utifrån de förändrade internationella riktlinjerna, 

delvis på grund av områdets komplexitet. 

5.4.2 Kvartalsdata 

Den kvartalsvisa statistiken skiljer sig väsentligt från den statistik som 

tas fram årsvis. I de flesta fall baseras kvartalsinformationen på prognoser. 

105 

I vissa fall baseras prognoserna på produktionen ett visst 

datum under året. Det skulle dock i flera fall vara möjligt att få fram 

uppgifter på kvartalsnivå, vilket skulle förbättra träffsäkerheten i kvartalsstatistiken. 

ESV har kvartalsuppgifter med kostnadsdata för den statliga sektorn. 

På grund av att det saknas ett IT-stöd för detta hos SCB tar man i dag 

inte in dessa uppgifter. SCB tar uppgifter om volymer direkt från 

Migrationsverket respektive Försäkringskassan medan uppgifter om 

kostnader går via ESV. För övriga områden (kommunal sektor) skulle 

det krävas ny insamling av kvartalsvisa kostnadsuppgifter. 

De kvartalsdata som i dag används inom nationalräkenskaperna bygger 

till stor del på prognoser. Det område som av SCB bedöms ha högst 

kvalitet är utbildning där årsdata fördelat på kvartal troligen är en bra 

skattning av faktisk produktion för respektive kvartal. 

Den viktigaste användningen av kvartalsdata är i Finansdepartementets 

budgetprognosarbete. I betänkandet från 2008-års översyn av kommunal 

statistik beskrivs användningen av nationalräkenskapernas kommunala 

del. 106 

Finansdepartementets prognoser för kommunsektorn görs 

på SCB:s kvartalsundersökningar av kommunernas och landstingens 

ekonomi. Kvartalsundersökningarna är urvalsundersökningar som 

stäms av mot räkenskapssammandraget för kommuner och landsting 

(RS) som görs årligen. Först vid det tredje kvartalet finns senast föregående 

års räkenskapssammandrag klart, vilket är cirka tre månader för 

sent mot vad som behövs för arbetet med budgetpropositionen (BP). 

105 

SCB (2008). 

106 

SOU 2009:25. 

101

Därför utgörs prognosunderlaget till budgetpropositionen i augusti 

huvudsakligen av den preliminära beräkningen av andra kvartalet. 

Definitiva årsberäkningar är med andra ord två år gamla i budgetarbetet, 

det vill säga att bedömningen av det ekonomiska läget i kommunsektorn 

år 2011 till stor del baseras på hur det såg ut år 2009. 

För att ta fram volymbaserade uppgifter motsvarande dem som tas 

fram för årsdata skulle ett antal förändringar behöva genomföras: 

• Nya mått på områdena hälso- och sjukvård och kultur. 

• En utvärdering av hur väl prognoserna för utbildning stämmer 

överens med utfallet. 

• En användning av de av ESV insamlade kvartalsdata, till exempel 

när det gäller Migrationsverkets eller Försäkringskassans verksamhet. 

Framförallt den första respektive den tredje punkten innebär ett omfattande 

arbete. När det gäller den första skulle inrapporteringssystemet 

behöva förändras. När det gäller utbildning samlas uppgifterna in men 

de behöver bearbetas för att kunna användas i nationalräkenskaperna. 

SCB har dock valt att prioritera utvecklingen av bra årsdata framför 

arbetet med att vidareutveckla kvartalsdata. 

För regeringens budgetarbete är det dock angeläget med förbättrade 

nationalräkenskaper för offentlig sektor som tas fram på kvartalsbasis. 

5.5 Långsiktigt utvecklingsarbete 

I detta avsnitt skisseras förutsättningarna för att skapa en samlad och 

systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet med 

nationalräkenskaperna som grund. 

5.5.1 Blandade metoder 

I nationalräkenskaperna är det offentliga tjänster som konsumeras individuellt 

som volymberäknas. 107 

Kollektiva offentliga tjänster är fort- 

107 SCB (2008). 

102

farande kostnadsbaserade. I samlade mått blandas därmed de två metoderna 

och produktivitetsberäkningar blir därmed i viss utsträckning 

missvisande. Vid en redovisning uppdelad på de enskilda COFOG-områdena 

är dock detta ett mindre problem. 

I Storbritannien presenteras dock mått med blandade metoder. Man 

upplever inte detta som något stort problem. Effekten blir att de ickevolymberäknade 

tjänsterna drar ner totalsiffran mot noll. 

5.5.2 Produktivitetsmått för kollektiva tjänster 

Den omläggning av nationalräkenskaperna som har genomförts har 

inriktats på offentliga tjänster riktade mot enskilda. När det gäller 

kollektiva tjänster är det, enligt Eurostats riktlinjer, fortfarande tillåtet 

att använda sig av kostnadsmetoden. I Finland har man dock valt att 

mäta hela den statliga sektorn, det vill säga även kollektiva tjänster. I 

Storbritannien har man gjort försök med studier av produktivitetsutvecklingen 

inom försvaret baserat på kapacitetsmått istället för prestationsmått. 

Den slutsats man kan dra av de internationella exemplen är att det är 

svårt, men i vissa fall möjligt att ta fram mått även för tjänster som inte 

riktar sig till enskilda individer. Ett exempel på en kollektiv tjänst som 

ändå anses vara relativt sett lätt att följa upp är infrastrukturinveste- 

108 109 

ringar. 

I Finland samlas uppgifter om kollektiva tjänster i statlig sektor in via 

en webbenkät. 110 

Enkäten är kopplad till det finska resultatredovisningssystemet 

som reformerades år 2005 med utgångspunkt i effektkedjans 

delar. 

Med hjälp av enkäten samlar man in uppgifter om: 

• Arbetsinsatsen uttryckt i årsarbetskrafter, timmar eller dagar. 

• Uppgifter om bland annat verksamhetskostnader och avskrivningar. 

108 OECD (2006b). 

109 Heikkinen & Lehmuskoski (2006). 

110 Statistikcentralen. 

103

• Grund för beräkning av de olika (slut)prestationernas andelar, vanligen 

kostnadsandelar. 

• Mängden slutprestationer, uttryckt i antal. 

• Ospecificerad verksamhet, det vill säga den andel av slutprodukten 

som det saknas mängd- och andelsuppgifter om. 

• Större verksamhetsförändringar som myndigheten bedömer har 

haft inverkan på produktiviteten. 

5.5.3 Kvalitetsjustering 

Frågan om kvalitetsjustering av data är en viktig aspekt när det gäller 

möjligheten att ta fram bra produktivitetsmått. I OECD:s produktivitetshandbok 

och i den tidigare refererade Atkinson Review förespråkas 

att volymerna så långt som det är möjligt ska justeras för kvalitetsförändringar. 

Den kvalitetsjustering av individuella offentliga tjänster som görs av 

SCB i dag täcker endast delar av de verksamheter som omfattas av 

volymmått och metoderna får anses vara relativt outvecklade. I avsnitt 

3.3.3 visades att den kvalitetsjustering som görs för offentlig sektor i 

Sverige i dag i stort sett inte har någon påverkan på volymerna. I det 

följande beskrivs två olika sätt att hantera kvalitetsförändringar i produktivitetsmått, 

där Finland respektive Storbritannien har valt helt 

olika angreppssätt. 

Finlands hantering av kvalitetsskillnader 

För att hantera kvalitetsförändringar i prestationerna används i Finland 

ett stort antal produktgrupper. Det innebär att nya produkter (tjänster) 

bildar nya grupper i stället för att de befintliga grupperna justeras. Kvalitetsförändringar 

mäts genom klassificering för typ, längd, mottagare, 

typ av beslut och kapacitet. Man beskriver denna produktgruppsmetod 

som ett ständigt pågående förändringsarbete. Metoden liknar den som 

SCB använder för att fastprisberäkna privata varor. För en beskrivning 

av detta se avsnitt 2.7.1. 

Det görs inga effektbaserade kvalitetsjusteringar på de volymbaserade 

prestationsmåtten, med argumentet att effekter inte är ett begrepp inom 

104

nationalräkenskaperna. Med andra ord gör man en tydlig distinktion 

när det gäller kvalitet med avseende på resurser och prestationer och 

kvalitet med avseende på effekter. Målen för verksamheten kan variera 

men Statistikcentralens ambition är att måtten ska vara policyneutrala. 

Kvalitetsjustering i Storbritannien 

I linje med Atkinsons princip att prestationerna bör justeras för kvalitetsförändringar 

är kvalitetsjusteringen en viktig beståndsdel i 

UKCeMGA:s arbete. Den kvalitetsjustering som görs av UKCeMGA 

har avgörande påverkan på resultaten för framför allt utbildningsområdet. 

Man har valt att fokusera på två stora utgiftsområden, hälso- och 

sjukvård respektive utbildning och tagit fram modeller för kvalitetsjustering 

av dessa. UKCeMGA:s arbete med kvalitetsjustering bygger på 

effektkedjan. 

I nationalräkenskaperna mäts förändringar med hjälp av kostnadsvikter. 

De fångar förändringar hos varor och tjänster som är positivt 

korrelerade med prisförändringar. Om så inte är fallet blir prestationerna 

i nationalräkenskaperna direkt felvisande, särskilt om syftet är att 

skatta värdet på produktionen, eller effekterna. Problemet är större i 

offentlig än i privat sektor eftersom det i privat sektor finns en prismekanism 

som innebär att högre kvalitet oftast leder till högre priser. 

UKCeMGA pekar på främst två olika sätt att lösa ”kvalitetsproblemet”: 

• att justera aktivitetsmåttet genom att använda sig av ”hänförbar 

effekt”, 111 

eller 

• att gruppera aktiviteterna så att aktiviteter med högre kvalitet ges 

högre kostnader. 

Ett exempel på det senare sättet är avvägningen mellan vilken nivå 

kostnadsvikterna bör vara på för omhändertagande av barn. De flesta 

är överens om att adoption eller fosterhemsplacering är att föredra 

framför barnhemsboende. Men eftersom barnhemsboende är dyrare 

leder detaljerade data på respektive form av omhändertagande till att 

värdet på prestationerna sänks då allt färre omhändertagna barn placeras 

på barnhemsboende. Ser man i stället till det övergripande syftet 

111 Attributable outcome 

105

med åtgärden och skapar en gemensam vikt för barnhemsplacering 

respektive fosterhem/adoption hanterar man i viss utsträckning denna 

oönskade effekt. Det är därmed inte säkert att ett så detaljerat mått som 

möjligt är det bästa. 112 

Det mest utvecklade kvalitetsmåttet som UKCeMGA använder sig av 

är det mått som används för sjukhusvård. Det är framtaget i samarbete 

med Centre for Health Economics vid University of York och NIESR 

(National Institute for Economic and Social Research). 113 

Figur 5.2 Komponenter i UKCeMGAs kvalitetsjustering av 

hälso- och sjukvården, egen översättning 

Källa: ONS (2010b) 

112 

I Eurostats riktlinjer förespråkas att så hög detaljeringsnivå som möjligt ska eftersträvas. 

113 

NIESR (2005). 

106 

Uppfyllelse av önskade effekter 

överlevnad på kort sikt; 

hälsovinster av sjukhusvård; 

förändring i väntetider 

Kvalitetsjustering 

Effekter av 

primärvård 

Servicen uppfyller 

användarnas behov 

Sjukhusvård; Mentalvård, 

Primärvård 

blodtryck hos hjärtpatienter (CHD); blodtryck hos strokepatienter; 

blodtryck hos patienter med förhöjt blodtryck; kolesterol hos 

hjärtpatienter; kolesterol hos strokepatienter

Metoden innebär att man har tagit fram en förväntad effekt i form av 

ytterligare kvalitetsjusterade levnadsår (QUALY) som följd av olika 

behandlingsinsatser. Man tar också hänsyn till andra potentiella kvalitetsindikatorer, 

som väntetider och patientnöjdhet samt till indikatorer 

på exempelvis återinsjuknande. 

Den genomsnittliga årliga förändringen i den ojusterade producerade 

kvantiteten är 3,8 procent per år, medan den kvalitetsjusterade kvantiteten 

har vuxit med i genomsnitt 4,1 procent per år under perioden 

1995–2008, se figur 5.3. 

Den största effekten av kvalitetsjusteringen kommer från justeringen 

för överlevnad, hälsovinster och väntetider, medan patientnöjdheten 

och justeringen för primärvården har mindre effekt. 114 

Figur 5.3 Kvantitet och kvalitetsjusterad output i den brittiska 

hälso- och sjukvården 1995–2008. 1995=100 

180 

170 

160 

150 

140 

130 

120 

110 

100 

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

Källa: ONS (2010b) 

Ojusterad output (kvantitet) Kvalitetsjusterad output 

Utbildning 

Inom utbildningsområdet används en kvalitetsjustering för grundskolan 

där man justerar för bakomliggande faktorer. 115 

Idealt vill man justera 

prestationerna med de framsteg som alla elever gjort under ett år som 

114 

För en mer utförlig beskrivning av kvalitetsjusteringen, se Office for National 

Statistics (2011). 

115 

Universitet och högskolor räknas inte som en del av offentlig sektor i Storbritannien. 

107

en direkt följd av den undervisning de har fått. Eftersom data på måluppfyllelse 

och prestationer inte finns årsvis i Storbritannien behövs 

det en indikator för utbildningskvalitet. Det mått man använder sig av 

är elevens genomsnittsbetyg. Inom nationalräkenskaperna används en 

beräkningsmodell där man antar att prestationerna i skolan är en produkt 

av tidigare erfarenheter. Det innebär att ingångsvärdena ligger 

kvar och påverkar för all framtid. 116 

Modellen baseras på ett antal antaganden: 

• Kvalitetsmåtten tas fram baserat på totalt antal elever i årskurs 

1–11 (6–16 år). 

• Mängden insatt utbildning är konstant men kvaliteten varierar. 

• Individernas startvärde (färdigheter innan skolstart) är konstanta 

mellan olika kohorter. 

• Varje kohort får utbildning av samma kvalitet varje givet kalenderår. 

UKCeMGA diskuterar dessa antaganden, men menar att det till exempel 

är mer troligt att kvalitetsförändringar kommer alla elever till del 

oavsett ålder, än att de införs kohortsvis. Den kvalitetsjustering som 

används av UKCeMGA själva är en reviderad modell av denna kvalitetsjustering. 

Den baseras dock på samma antaganden som den metod 

som ingår i nationalräkenskaperna. Men UKCeMGA:s metod är till 

skillnad från nationalräkenskapernas multiplikativa modell additiv. Det 

innebär att utbildningsresultat påverkas av summan av tidigare resultat. 

Men i likhet med nationalräkenskapernas modell så påverkar kvalitetsförändringar 

utbildningen multiplikativt. Kvalitetsjusteringen har avgörande 

påverkan på prestationsmåttet för utbildning. Med en kvalitetsjustering 

ökar output med 33,4 procent under perioden 1996–2008, 

medan det ojusterade prestationsmåttet resulterar i mer blygsamma 4,6 

procent under samma period. 117 

116 Office for National Statistics (2007). 

117 Office for National Statistics (2009a). 

108

Figur 5.4 Kvalitetsjusteringen påverkan på 

utbildningskvantiteten, 1996–2008, UK, procentuell 

förändring från 1996 

40 

30 

20 

10 

0 

1996199719981999200020012002200320042005200620072008 

Källa: ONS (2007) 

Kvalitetsjusterad output Ojusterad output (kvantitet) 

5.5.4 En samlad och systematisk uppföljning av kvalitet 

I kapitel 2 presenteras två dimensioner av kvalitet som kan ge vägledning 

för ett systematiskt arbete med att identifiera lämpliga mått som 

kan används för kvalitetsjustering. De två dimensionerna utgörs av 

effektkedjans steg respektive av den upplevda och den observerade 

kvaliteten. De två dimensionerna kan utgöra en möjlig utgångspunkt 

för att initiera ett arbete kring en utvecklad kvalitetsjustering av den 

typ som görs i Storbritannien. Det är områdena hälso- och sjukvård, 

utbildning och i viss mån vård och omsorg som i störst utsträckning 

täcks av kvalitetsmått sett till effektkedjans steg samt dimensionerna 

upplevd respektive observerad kvalitet. Mycket talar därför för att ett 

utvecklingsarbete av kvalitetsjusterade mått bör ta sin utgångspunkt i 

dessa områden. 


Nationalräkenskapssystemet är ett internationellt harmoniserat system. 

Det innebär begränsade möjligheter att förändra och ta fram nya mått 

som ligger utanför Eurostats rekommendationer. Därutöver innebär 

metodomläggningar tidsseriebrott och det är troligen lämpligt att för- 

109

sök med nya typer av kvalitetsjusteringar görs på försök ett antal år 

innan de inkorporeras i nationalräkenskaperna. I Storbritannien har 

man valt att bedriva metodutvecklingsarbetet vid sidan av nationalräkenskaperna, 

men med en tydlig ambition att med tiden inkorporera 

de utvecklade måtten i nationalräkenskaperna. 

Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att utveckla prestations- 

och effektmått för många kollektiva tjänster. Men önskar man följa 

upp statlig sektor via nationalräkenskaperna behöver denna del utvecklas. 

I offentlig verksamhet som inte riktas mot enskilda är det ofta svårt 

och kanske inte heller meningsfullt att identifiera prestationer som 

möter medborgare. De exempel som finns handlar snarare om att mäta 

aktiviteter eller effekter i form av observerade effekter eller subjektiva 

bedömningar. 

I Storbritannien har det genomförts ett antal försök med att ta fram 

volymmått för kollektiva tjänster för bland annat försvar och brandförsvar 

men det sker ingen systematisk publicering. I Finland redovisas 

mått på kollektiva tjänster för statliga myndigheter som en del av den 

officiella statistiken. Uppföljningen där är kopplad till resultatredovisningssystemet 

för statliga myndigheter. Även om man i Finland har 

vissa problem med bortfall tycks det som om en större enhetlighet och 

struktur för redovisningen kan vara ett sätt att komma framåt med 

resultatmått för åtminstone vissa statliga myndigheter. Den nära kopplingen 

till resultatredovisningen förutsätter dock en stor grad av enhetlighet 

och jämförbarhet i de mått som används. Som visats tidigare i 

rapporten saknas det i Sverige enhetlighet vad gäller begreppsanvändning 

och presentation av såväl, kvalitet, produktivitet som effektivitet i 

statliga myndigheters årsredovisningar. 

En fråga att ta ställning till är hur en utveckling av nationalräkenskaperna 

ska genomföras. Statskontoret anser, mot bakgrund av erfarenheterna 

från såväl Finland som Storbritannien, att närheten till nationalräkenskaperna 

är av stor betydelse. Det talar för att utvecklingsarbetet 

bör bedrivas med SCB som bas. 

I Finland hade man under uppbyggnadsfasen en referensgrupp med 

tongivande företrädare för Finansdepartementet, Statskontoret etc. I 

110

Storbritannien har man en rådgivande kommitté som bistår statistikerna 

med råd om strategiska vägval. 

Det finns redan idag en nämnd med externa experter från bland annat 

Finansdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Konjunkturinstitutet, 

universitet och högskolor och Arbetsförmedlingen knuten till 

nationalräkenskaperna. Nämnden för nationalräkenskaper inrättades år 

2005 i syfte att handlägga metodfrågor och för att behandla principfrågor 

rörande tillämpningen av de grunder som gäller för beräkningen 

av nationalräkenskaperna. Nämndens område har senare utökats till att 

även omfatta arbetskraftsundersökningarna (AKU). 

”Nämnden för NR och AKU skall handlägga metodfrågor avseende 

NR respektive AKU och därvid behandla frågor av principiell natur 

rörande tillämpningen av de grunder som gäller för NR och AKU 

samt främja en utveckling av metoderna. Grunderna för NR respektive 

AKU beskrivs i internationella manualer och förordningar beslutade 

inom FN och EU. Nämnden är rådgivande.” 118 

Eftersom denna nämnd omfattar nationalräkenskaperna som helhet 

behövs det antagligen en grupp som har i uppdrag att helt fokusera på 

offentlig sektor. En sådan grupp bör fungera som en samordnare för 

Regeringskansliet och ha en rådgivande och strategisk funktion men 

också vara delaktig i att tolka utfallet av de olika måtten. 

118 SCB:s hemsida. 

111

112

6 Statskontorets slutsatser och 

förslag 

I detta avslutande kapitel redovisar Statskontoret sina samlade slutsatser 

och förslag för att förbättra förutsättningarna för en samlad och 

systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet. 

Kapitlet inleds med Statskontorets iakttagelser och slutsatser om förutsättningarna 

för en samlad och systematisk uppföljning av kvalitet, 

produktivitet och effektivitet. Därefter följer en redogörelse av det 

fortsatta arbete som kommer att göras inom ramen för Statskontorets 

instruktionsenliga uppgift att följa och redovisa den offentliga sektorns 

utveckling och hur detta arbete kan bidra till en mer samlad och systematisk 

uppföljning av kvalitet och effektivitet i offentlig sektor. 

Avslutningsvis lämnas förslag om hur den fortsatta utvecklingen av 

nationalräkenskaperna kan bidra till en mer samlad och systematisk 

uppföljning av produktivitet och hur datatillgången kan förbättras inom 

ramen för detta arbete. 

6.1 Statskontorets iakttagelser och 

slutsatser 

Kvalitet 

När det gäller mått som syftar till att fånga verksamhetens kvalitet har 

det under senare tid skett en omfattande utveckling av måtten för stora 

delar av kommunal och landstingskommunal verksamhet. På flera områden 

finns det i dag relativt goda förutsättningar att följa utvecklingen 

med hjälp av kvalitetsmått som avser resurser, prestationer och i viss 

mån effekter. Det pågår dessutom ett utvecklingsarbete inom ramen för 

den samverkan om dataanalys som sker mellan Finansdepartementet 

och Sveriges kommuner och landsting (SKL) i Rådet för främjande av 

kommunala analyser (RKA). 

När det gäller den statliga sektorn är tillgången på kvalitetsmått, både i 

form av aggregerbara data och mått för enskilda verksamheter, betydligt 

mer begränsad. Detta beror delvis på att en förhållandevis stor del 

av den statliga verksamheten utgörs av kollektiva tjänster för vilka det 

oftast är betydligt svårare att utveckla relevanta kvalitetsmått. När det 

113

gäller mått på upplevd kvalitet bedömer Statskontoret att det är möjligt 

att utveckla de brukar- och medborgarundersökningar som myndigheterna 

i dag använder sig av genom att i större utsträckning ställa 

samma frågor i olika undersökningar. För närvarande är de brukarundersökningar 

som myndigheter gör inte jämförbara och kan därmed 

inte heller aggregeras till samlade mått. Det kan dock vara möjligt att 

samla in och presentera sådana mått, liksom andra kvalitetsmått för 

observerad kvalitet, mer samlat och systematiskt än vad som görs idag 

(se avsnitt 6.2 nedan). 119 

Produktivitet 

Statskontoret bedömer att de utvecklade nationalräkenskaperna utgör 

en grund för framtagande av produktivitetsmått. För att följa produktivitetsutvecklingen 

i offentlig sektor behövs uppgifter om utförda prestationer 

och de resurser som gått åt för att utföra dessa. Utvecklingen 

av nationalräkenskaperna innebär att det i dag finns volymmått när det 

gäller antalet utförda prestationer för en stor del av de offentliga tjänster 

som riktas mot enskilda. När det gäller kollektiva tjänster används i 

dag inga volymmått inom Nationalräkenskaperna. 

Eftersom mått på använda resurser när det gäller de individuella tjänsterna 

i stor utsträckning kan matchas mot uppmätta prestationer är det 

också möjligt att ta fram mått på produktivitetsutvecklingen. Men för 

att ett produktivitetsmått ska vara meningsfullt behöver volymmåtten 

justeras för förändringar i tjänsternas innehåll. Statskontoret bedömer 

att den kvalitetsjustering som görs av SCB i dag är otillräcklig och 

behöver vidareutvecklas och göras mer heltäckande. 

De relativt enkla produktivitetsmått som presenteras i denna rapport 

kan bidra med kunskap om utvecklingen på en övergripande nivå. För 

att förstå orsakerna till produktivitetsförändringar eller skillnader i produktivitetsutveckling 

mellan olika verksamheter behövs dock fördjupade 

analyser av de mått som tas fram. 

Statskontorets genomgång av hur myndigheterna redovisar produktivitetsutveckling 

i sina årsredovisningar visar att myndigheternas begreppsanvändning 

inte är enhetlig. Detta försvårar jämförelser och 

119 Statskontoret (2009a). Se också Statskontorets rapport Uppfattningar om förvaltningen 

– kvalitet i offentlig verksamhet från allmänhetens och företagens horisont. 

114

egränsar möjligheterna att använda dessa uppgifter för samlade och 

systematiska uppföljningar av produktivitetsutvecklingen. Det gäller 

också hur myndigheterna använder begreppen kvalitet och effektivitet. 

Effektivitet 

När det gäller effektivitet saknas det i dag i stor utsträckning mått på 

effekter som är lämpliga att använda i en samlad uppföljning av hela 

den offentliga sektorn. Statskontorets erfarenheter av uppdraget att 

redovisa utvecklingen av den offentliga sektorn understryker detta 

förhållande. Det finns förhållandevis mycket data för vissa områden, 

men som helhet återstår fortfarande ett omfattande arbete med att ta 

fram mått för att mäta effektivitet och även kvalitet. Detta bör ses mot 

bakgrund av att Sverige nyligen reformerat sin resultatstyrning i riktning 

mot en mer verksamhetsanpassad styrning och redovisning. Nu 

liksom förr finns ett behov av att inom flera områden utveckla mått på 

effektivitet. Effektivitetsmått kräver dels att mål som verksamheten ska 

utvärderas mot identifieras, dels att sambandet mellan den offentliga 

verksamheten och effekten kan beläggas. 

Samtidigt som det finns ett behov av att ta fram resultatmått inom områden 

som i dag saknar sådana, är det enligt Statskontorets bedömning 

möjligt att mer systematiskt än idag samla och presentera de mått som 

finns. Detta genom att fördjupa och utveckla den uppföljning som 

Statskontoret har genomfört inom ramen för sitt uppdrag att redovisa 

den offentliga sektorns utveckling. 120 

För ett antal delsektorer (till exempel inom utbildning och hälso- och 

sjukvårdsområdet) finns mått och indikatorer som kan användas för att 

följa utvecklingen av effekter i relation till resursinsatsen. En möjlig 

väg är att knyta utvecklingsarbetet med kvalitetsjustering av produktivitetsmått 

till effekter inom dessa områden inom ramen för nationalräkenskaperna. 

120 Se Statskontorets rapporter Uppfattningar om förvaltningen – kvalitet i offentlig 

verksamhet från allmänhetens och företagens horisont, Modell för förvaltningspolitisk 

uppföljning i staten, delrapport i Uppdrag om att utveckla redovisningen av den 

offentliga sektorn (2011:9) samt Den offentliga sektorns utveckling, en samlad redovisning 

2011. 

115

Internationella erfarenheter bör beaktas 

Statskontoret konstaterar att det finns en rad internationella exempel 

och erfarenheter som är relevanta för ett arbete med att skapa en samlad 

uppföljning av i första hand produktivitetsutvecklingen, men som 

också kan ge vägledning för arbetet med att följa upp kvalitet och 

effektivitet. 

Storbritanniens metoder för att följa upp produktiviteten på ett sätt som 

tar hänsyn till kvalitet och effekter har varit särskilt vägledande. I Storbritannien 

liksom i Sverige omfattar uppföljningen framförallt de individuella 

tjänsterna. Av särskild relevans för svenskt vidkommande är 

de utvecklade metoderna för kvalitetsjustering, men också det omfattande 

utvecklingsarbetet kring resursmått som har genomförts i Storbritannien. 

Finlands metoder att mäta produktiviteten i hela offentlig 

sektor, inklusive de kollektiva tjänsterna inom statlig sektor bygger på 

en relativt långtgående samordning av myndigheternas resultatredovisningar. 

Statskontoret har därför gjort bedömningen att den reformerade 

svenska resultatstyrningen som präglas av verksamhetsanpassning och 

få generella krav på resultatredovisning gör att den modell som Finland 

har valt inte är möjlig att genomföra i Sverige. 

I Danmark, Finland, Kanada och Norge finns det olika former av samlade 

och systematiska förvaltningspolitiska uppföljningar. Någon 

samlad uppföljning som avser hela den offentliga sektorn och såväl 

kvalitet, produktivitet som effektivitet finns dock inte. Nämnas bör 

dock Australien som har en särskild produktivitetskommission som 

uppges följa såväl produktivitet, kvalitet som effektivitet. 

Den samlade slutsatsen av erfarenheterna från Danmark, Finland, 

Kanada och Norge vittnar om att de länder som vidtagit omfattande 

åtgärder ännu inte lyckats etablera en samlad uppföljning av kvalitet, 

produktivitet och effektivitet för hela den offentliga sektorn. Tyngdpunkten 

i de system som finns ligger ofta på statlig verksamhet, i 

Kanadas fall beroende på en federal struktur. Gemensamt för arbetet i 

dessa länder är att det varit förenat med förhållandevis stora utvecklingsresurser. 

121 

Den samlade bilden som kan ges av de internationella 

erfarenheter Statskontoret tagit del av visar att det inte finns någon 

121 För en beskrivning se Statskontorets promemoria Kartläggning av den förvaltningspolitiska 


116

färdig modell för en samlad uppföljning att kopiera. Den viktigaste 

förklaringen är att det är svårt att över huvud taget få fram samlade 

uppföljningar. Ytterligare en förklaring är att de förvaltningspolitiska 

modellerna skiljer sig för mycket åt mellan länderna. Däremot kan det 

betraktas som värdefullt att vid utveckling av nya uppföljningssystem i 

Sverige inhämta kunskaper och erfarenheter från andra länder. 

Statskontorets samlade slutsatser 

Statskontorets bedömer att förutsättningarna att få till stånd en samlad 

och systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet i 

form av aggregerade mått för hela den offentliga sektorn är begränsade, 

på så väl kort som på längre sikt. Statskontoret gör vidare bedömningen 

att det finns förutsättningar att ta fram aggregerade mått för 

produktivitetsutvecklingen för stora delar av den offentliga sektorns 

verksamhet (se avsnitt 6.3). Det gäller främst de individuella tjänsterna, 

men på längre sikt även delar av de kollektiva tjänsterna. För att 

samlade mått på produktivitetsutvecklingen ska vara möjliga att tolka 

behöver dock metoderna för kvalitetsjustering utvecklas. 

Statskontoret gör vidare bedömningen att kvalitet och effektivitet för 

delar av offentlig sektor kan följas upp mer samlat och systematiskt än 

vad som görs i dag. Detta kräver dock såväl mer övergripande studier 

som uppföljningar anpassade efter olika delsektorers förutsättningar 

(inte minst vilka slags data som finns tillgängliga) med större tyngdpunkt 

på analyser av sambanden mellan mål och resultat. Statskontoret 

bedömer att det är möjligt att utveckla en mer samlad och systematisk 

redovisning av hur kvalitet och effektivitet utvecklas inom ramen för 

Statskontorets uppdrag att redovisa den offentliga sektorns utveckling 

(se avsnitt 6.2). 

Statskontorets slutsatser kan sammanfattas enligt följande: 

• Volymmåtten för individuella tjänster som tas fram av SCB är en 

viktig grund för framtagandet av produktivitetsmått. SCB:s arbete 

med volymmätningar av individuella tjänster gör det möjligt att 

utveckla produktivitetsmått för omkring tre fjärdedelar av den 

offentliga sektorn mätt som andel av de offentliga utgifterna. Statskontoret 

bedömer att detta utgör en tillräcklig grund för att utveckla 

produktivitetsmått för offentlig sektor samlat. 

117

• Statskontoret föreslår därför att regeringen ger SCB i uppdrag att 

utveckla och förbättra volymmåtten för individuella tjänster i syfte 

att kunna följa produktivitetsutvecklingen för dessa. 

• Tillgången till kvalitetsmått inom den kommunala sektorn och 

landstingssektorn utvecklas kontinuerligt och ger redan idag en bra 

grund för samlad uppföljning på flera områden. Statskontoret bedömer 

dock att det krävs ett fortsatt arbete för att utveckla kvalitetsmätningar 

av statliga tjänster. Statskontorets undersökningar av 

allmänhetens och företagens uppfattningar är en samlad ansats att 

fånga kvaliteten i offentliga verksamheter som bör vidareutvecklas. 

Statskontoret bedömer vidare att det finns förutsättningar att 

skapa en större samordning av brukarundersökningar inom den 

statliga sektorn. 

• En stor del av den statliga sektorns tjänster utgörs av kollektiva 

tjänster. Eftersom det för kollektiva tjänster ofta saknas jämförbara 

prestationer är det svårt att fånga såväl produktivitetsutveckling 

som kvalitet i dessa. 

• Den statliga resultatredovisningen uppvisar stor variation när det 

gäller redovisningen av kvalitet, produktivitet och effektivitet. 

Statskontorets bedömning är att tillgången på data i resultatredovisningen 

i dag inte stödjer framtagande av mått som baserar sig på 

volymer, kostnader och kvalitet för hela förvaltningen. 

• Under arbetet har det framgått att en samlad uppföljning inte tillräckligt 

uppfyller de behov av uppföljning som regeringen, myndigheterna 

och kommuner och landsting har. En samlad uppföljning 

bör därför ses som ett komplement till den mer verksamhetsanpassade 

och specifika uppföljningen och som ett möjligt underlag 

till att jämföra delsektorer med varandra. 

• Internationella erfarenheter bör beaktas och analyseras ytterligare i 

ett fortsatt utvecklingsarbete. I första hand gäller det metoder för 

att följa utvecklingen av produktivitet, där förebilder finns i Finland 

och i Storbritannien. Men även i fråga om effektivitet och 

kvalitet finns internationella lärdomar som bör beaktas, framför allt 

från Kanada . 

118

6.2 Statskontorets fortsatta arbete med att 

följa den offentliga sektorns utveckling 

Statskontoret bedömer att det utifrån tillgängliga data är möjligt att 

göra en mer samlad och systematisk uppföljning av kvalitet och effektivitet 

än vad som görs i dag inom ramen för Statskontorets instruktionsenliga 

uppdrag att kontinuerligt följa den offentliga sektorns 

utveckling. 

Statskontoret har enligt sin instruktion i uppdrag att kontinuerligt följa 

den offentliga sektorns utveckling. Inom ramen för denna uppgift har 

Statskontoret genomfört två regeringsuppdrag om den offentliga sektorns 

utveckling. Det ena uppdraget redovisas i rapporten Den offentliga 

sektorns utveckling, en samlad redovisning 2011. I denna redovisas 

bland annat den offentliga sektorns utveckling på skilda samhällsområden 

både när det gäller organisation, resurser och resultat. 

Delar av rapporten baseras på data från OECD och Eurostat. Rapporten 

baserar sig också i delar på data från Statskontorets uppdrag som 

handlar om allmänhetens och företagens uppfattningar om offentlig 

sektor. 

Inom ramen för uppdraget har rapporten Uppfattningar om förvaltningen 

– kvalitet i offentlig verksamhet från allmänhetens och företagens 

horisont publicerats. I rapporten redovisar Statskontoret bland 

annat egna undersökningar om allmänhetens och företagens uppfattningar 

om kvalitet i offentlig verksamhet. Rapporten bygger i huvudsak 

på två enkätundersökningar. 

Vidare har Statskontoret inlett ett flerårigt samarbete med SOM-institutet 

vid Göteborgs universitet i syfte att kunna följa allmänhetens uppfattningar 

om kvaliteten i offentlig verksamhet. Därutöver ser Statskontoret 

ett behov av förbättrade förutsättningar för att jämföra resultat 

mellan olika brukarundersökningar. Detta skulle till exempel kunna 

ske genom en vidareutvecklad samverkan om frågeställningar och 

metoder mellan såväl myndigheter som mellan kommuner. 

Möjligheterna att inom ramen för Statskontorets uppföljning redovisa 

utvecklingen i fråga om produktivitet är däremot mer begränsade. 

119

Huvudfokus för att ta fram hållbara produktivitetsmått bör ligga på en 

fortsatt utveckling av nationalräkenskaperna inom ramen för SCB:s 

arbete. 

Statskontoret kommer att fortsätta utveckla sitt uppföljningsarbete 

baserat på erfarenheterna från de nämnda uppdragen och föreliggande 

rapport. Uppföljningen kommer även fortsättningsvis att utgå från ett 

internationellt perspektiv och baseras på data från OECD och Eurostat. 

Avsikten är att i högre grad utnyttja möjligheten att göra riktade uppföljningar 

av delar av den offentliga sektorn i syfte att göra mer djupgående 

analyser av utvecklingen av kvalitet och effektivitet. Sådana 

uppföljningar kan kombineras med mer övergripande redovisningar av 

hur samhällsekonomin, antalet offentligt anställda och kompetensförsörjningen 

inom den offentliga sektorn utvecklas. 

6.3 Nationalräkenskaperna bör utvecklas 

Statskontorets överväganden och förslag 

Enligt Statskontoret finns det förutsättningar att inom ramen för ett 

långsiktigt utvecklingsarbete av nationalräkenskaperna nå en samlad 

och systematisk uppföljning av offentlig sektor. Detta genom att aggregerade 

mått på produktivitet tas fram med hjälp av kvalitetsjusterade 

volymmått och mått på matchande resursinsatser. 

Statskontoret föreslår att regeringen ger SCB i uppdrag att utveckla 

och förbättra volymmåtten för individuella tjänster i syfte att kunna 

följa utvecklingen av produktivitet. 

Statskontoret föreslår också att en särskild nämnd inrättas hos SCB 

som får i uppdrag att följa SCB:s utvecklingsarbete inom området. 

I kapitel 5 diskuteras hur nationalräkenskaperna kan utvecklas i riktning 

mot en samlad och systematisk uppföljning av produktivitet, men 

också i viss mån av kvalitet och effektivitet. Statskontoret lämnar 

följande förslag i syfte att utveckla nationalräkenskaperna. 

Enligt Statskontorets bedömning behöver regeringen tydligare klargöra 

behovet av att utveckla produktivitetsmått för offentlig sektor. Stats- 

120

kontorets kartläggning av arbetet i Finland och Storbritannien visar på 

ytterligare möjligheter att utveckla produktivitetsmått för den offentliga 

sektorn. 

Enligt Statskontorets bedömning bör SCB:s utvecklingsarbete i första 

hand inriktas på att löpande ta fram mått på totalproduktivitet och 

arbetsproduktivitet, vilket möjliggör en uppföljning av produktiviteten 

utifrån de två vanligaste måtten. Resultatet kan sedan ligga till grund 

för diskussioner om analysen bör fördjupas i termer av statistiska och 

ekonometriska metoder. 

Arbetet med att utveckla kvalitetsjusterade produktivitetsmått bör 

fokuseras på att få fram mått för produktivitet för de sektorer där 

volymmåtten är väl utvecklade och där tillgången till kvalitetsdata är 

jämförelsevis god. I praktiken innebär det fokus på utbildningssektorn, 

hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Det finns tre skäl till denna 

bedömning. För det första är måtten som mest utvecklade inom dessa 

områden, både när det gäller volymer och tillgång på kvalitetsindikatorer 

och olika effektmått. Ett andra motiv är att erfarenheterna från 

Storbritannien tyder på att framkomligheten är som störst inom dessa 

områden. Ett tredje argument är att dessa sektorer täcker en stor del av 

den offentliga sektorns utgifter. När det gäller offentliga sektorns övriga 

delar handlar det dessutom om ett betydligt större utvecklingsarbete. 

I ett andra steg kan utvecklingsarbetet inriktas på att vidareutveckla 

måtten även för andra områden, inklusive att undersöka de möjligheter 

som finns att mäta volymer även inom delar av de kollektiva tjänsterna. 

Justeringen för förändringar i kvalitet är även här en förutsättning 

för att resultaten ska vara användbara. Detta arbete bör SCB dock ta 

ställning till i förhållande till vilka resurser man anser sig kunna lägga 

ner och vilken data som finns/kan göras tillgänglig på området. 

En utveckling av förbättrade underlag för kvartalsdata efterfrågas av 

bland andra Finansdepartementet som har behov av detta i sitt prognosarbete. 

Eftersom metoderna för kvartals- respektive årsdata skiljer sig 

så mycket åt bör dock detta arbete inte bedrivas i direkt anslutning till 

arbetet med att utveckla årsdata. Arbetet bör inledningsvis fokuseras på 

metodutveckling av årsdata, men i ett andra steg även omfatta kvartalsdata. 

121

Konsekvenser 

Ett utvecklingsarbete i syfte att ta fram mått på kvalitet, produktivitet 

och effektivitet kopplat till nationalräkenskaperna innebär att SCB 

behöver avsätta ytterligare resurser för metodutveckling av Nationalräkenskaperna. 

Erfarenheterna från Finland och Storbritannien vittnar 

om att det kan röra sig om större resursförstärkningar under en längre 

period. Statskontoret har dock inte haft möjlighet att närmare bedöma 

hur mycket resurser som krävs för att genomföra ett fortsatt utvecklingsarbete. 

SCB har för avsikt att i höstens budgetunderlag till regeringen 

redogöra för de resurser man anser behövs för att utveckla 

nationalräkenskaperna på det sätt som beskrivs som ett första utvecklingssteg 

här. 

En nämnd 

I dag finns Nämnden för nationalräkenskaperna och arbetskraftsundersökningen 

(NR/AKU-nämnden). Nämnden tillför expertkunskap och 

har vissa beslutande funktioner som rör metodfrågor i SCB:s arbete 

med att utveckla statistiken. Nämnden har dock inte något uppdrag att 

utveckla nationalräkenskaperna för offentlig sektor. Statskontoret gör 

bedömningen att behovet av sådan utveckling är så stort att det till 

SCB även bör knytas en nämnd som specifikt har detta uppdrag. Ett 

alternativ till en ny nämnd kan vara att bilda en grupp, som knyts till 

NR/AKU-nämnden, men med ett annat uppdrag än den befintliga 

nämnden. 

Det främsta motivet för att knyta en ny nämnd till SCB är att påskynda 

utvecklingsarbetet med nationalräkenskaperna. Den föreslagna nämnden 

bör ha en rådgivande och strategisk funktion, men den bör också 

vara delaktig i att tolka de olika måtten. I nämnden bör också strategiska 

vägval under utvecklingen av data och metoder för bland annat 

kvalitetsjustering av volymmått diskuteras. Nämndens uppdrag bör 

omfatta hela den offentliga sektorn. 

I första hand bör företrädare för de myndigheter som följer upp individuella 

tjänster riktade mot den kommunala sektorn ingå i nämnden. 

Därför bör Socialstyrelsen och Statens skolverk ingå i nämnden. Statskontoret 

har till uppgift att följa den offentliga sektorns utveckling och 

bör därför ingå. Även ESV bör ingå med tanke på att man har till uppgift 

att förvalta och utveckla den ekonomiska styrningen i staten. 

122

Finansdepartementet bör också ingå i egenskap av viktig användare. 

Statskontoret föreslår också att SKL och RKA ska ges möjlighet att 

vara med i nämnden. 

Det finns skäl att rikta fokus mot den statliga sektorn, bland annat mot 

bakgrund av att en stor del av den statliga sektorn i dag saknar volymmått. 

Statskontoret föreslår därför att ett urval av såväl centrala förvaltningsmyndigheter 

som utvärderingsmyndigheter ska ingå i rådet. 

6.4 Datatillgången behöver förbättras för att 

nå en mer heltäckande uppföljning 

Statskontorets överväganden och förslag 

Statskontoret konstaterar att det finns behov av flera förändringar som 

rör vilken data som redovisas som grund för nationalräkenskaperna. 

Det handlar bland annat om individrelaterad kostnadsdata inom primärvården, 

ökade möjligheter att föra uppgifter mellan olika huvudmän, 

bättre möjligheter att samla in data från enskilda utförare och 

behovet av en mer preciserad officiell statistik. Förändringar på dessa 

områden berör såväl SCB som kommuner, landsting och enskilda 

huvudmän och förutsätter i vissa fall lagändringar. 

Statskontoret föreslår att regeringen ger SCB i uppdrag att lämna förslag 

på åtgärder som innebär att nationalräkenskapernas behov av 

grunddata när det gäller kostnader uppfylls. SCB bör i tillämpliga delar 

samråda med Utredningen om översyn av SCB och statistiksystemet 

(Fi 2011:05). 

Varje uppföljningssystem är i grund och botten helt beroende av kvaliteten 

på de data som används. I samband med utredningsarbetet har 

problem som rör data för att beräkna kostnader i första hand för den 

kommunala sektorn förts fram. 

Individrelaterade kostnadsdata för primärvården 

I dag saknas det, med undantag för den verksamhet som bedrivs i 

Region Skåne, individrelaterade kostnadsdata inom primärvården. Det 

gör att det inte är möjligt att följa kostnader relaterade till enskilda 

123

prestationer. En uppbyggnad av ett system liknande det som finns 

inom specialistsjukvården bör vara ett prioriterat utvecklingsarbete. 

Samtidigt konstaterar Statskontoret att det system som finns för 

specialistsjukvården (kostnad per patient, KPP), är frivilligt och förenat 

med vissa brister. Det finns därför skäl att analysera hur bättre kostnadsdata 

skulle kunna tas fram för offentligt finansierade tjänster. Förslag 

på detta område förutsätter sannolikt lagändringar eftersom det 

kan ha betydelse för statens styrning av kommunerna och det kommunala 

självstyret. Ett sådant system förutsätter också att data kan samlas 

in från privata vårdgivare, vilket förstärker kravet på stöd i lag. 

Möjligheter att föra uppgifter mellan huvudmän 

En viktig princip för att kunna utvärdera prestationer och effekter är att 

hela kedjan kan följas med avseende på exempelvis kostnader. I dagsläget 

är det av juridiska skäl inte möjligt att skapa en heltäckande 

patientstatistik över hela vårdkedjan för individer, bland annat eftersom 

det inte är tillåtet att följa patienter från landstingskommunal till 

primärkommunal nivå. Det är relativt vanligt att behandling utförs 

inom den landstingskommunala specialistsjukvården, medan rehabilitering 

och uppföljning görs inom exempelvis äldreomsorgen. 

I SKL:s rapport om utvecklingen av kvalitetsregister som utförts på 

uppdrag av Finansdepartementet, identifierar SKL behovet av ökade 

möjligheter att i forsknings- och utvärderingssyfte följa patienter 

genom hela vårdkedjan. 122 

Detta hindras i dag av att det endast finns 

begränsade möjligheter att lämna uppgifter mellan vårdgivare om 

enskilda patienter. För att få heltäckande mått på resursinsatser och 

resultat inom framför allt vård- och omsorgssektorn behöver regelverket 

förändras så att patienter kan följas mellan olika vårdgivare och 

mellan landstingskommunal och kommunal sektor. 

Den lösning som SKL:s utredning skisserar, att överförande av uppgifter 

ska tillåtas med patientens godkännande, ter sig rimlig. Man skulle 

också kunna tänka sig att avpersonifierade uppgifter får överföras 

mellan register och mellan olika vårdgivare. Hur detta ska ske utan att 

integriteten för den enskilda individen påverkas negativt är en fråga 

som bör utredas ytterligare då det kräver lagändringar. 

122 SKL (2010) Översyn av de nationella kvalitetsregistren. Guldgruvan i hälso- och 

sjukvården. Förslag till gemensam satsning 2011-2015. 

124

Sammanfattningsvis är det Statskontorets bedömning att förslag som 

ger ökade möjligheter att föra uppgifter mellan huvudmän kräver lagändringar. 

Utöver den kommunala självstyrelsen påverkas också 

patientdatalagen. Förändringar på detta område förutsätter också att 

uppgifter kan föras mellan privata och kommunala utförare. 

Enligt Statskontorets uppfattning kan förändringar på detta område 

medföra såväl kostnadsbesparingar som vissa ökningar. I dag finns det 

flera olika register för att följa klienter och patienter. Det förekommer 

en hel del dubbelregistrering. Men beroende på hur komplicerat det är 

att säkra den enskildes integritet kan förslaget också innebära kostnader. 

Ett utförarregister 

Datatillgången är betydligt sämre när det gäller privata utförare än när 

det gäller offentliga. I betänkandet Samordnad kommunstatistik för 

styrning och uppföljning (SOU 2009:25) utvecklas förslaget om ett 

utförarregister. Ett sådant register skulle enligt betänkandet innebära 

att datatillgången uppgifter om verksamhet och personal för privata 

utförare skulle bli jämförbara med de som finns för offentliga utförare. 

Eftersom privata aktörers uppgifter inte är allmänna, såsom de är för 

offentliga utförare, är det dock svårt att få fram ekonomiska uppgifter 

från de privata aktörerna. Statskontoret instämmer i utredningens 

slutsats att utföraregister kan förbättra statistiken när det gäller privata 

utförare. 

Stabila tidsserier 

Ett problem med att följa utvecklingen av offentlig sektor över tid är 

att det i vissa fall saknas långsiktighet i datatillgången. Lagen 

(2001:99) om den officiella statistiken och förordningen (2001:100) 

om den officiella statistiken reglerar tillgången till officiell statistik på 

ett övergripande plan. I nationalräkenskaperna ingår dock omkring 400 

volymindikatorer med hög detaljnivå. Relativt små förändringar, tidsseriebrott 

och byten av metoder kan få stora konsekvenser för kvaliteten 

på data. Att välja indikatorer handlar därför inte bara om att välja 

de indikatorer som speglar verksamheten på bästa sätt, utan också om 

att bedöma varaktigheten i data. Långsiktighet och hög kvalitet i tidsserierna 

handlar dock inte om att en gång för alla fastställa vilka mått 

125

som bör ingå. Måtten behöver också utvecklas i takt med att samhället 

gör det. 

I direktiven till den pågående utredningen Översyn av det statistiska 

systemet (Dir 2011:32) slår regeringen fast att den officiella statistiken 

behöver avgränsas och preciseras. 123 

I direktiven förtydligas ytterligare 

att det kan handla om att förändra regelverket så att officiell statistik 

inte enbart ska avgränsas till att handla om summerade sammanslagningar 

utan att den också kan utgöras av observationsregister och redovisningar 

på lägre aggregeringsnivåer. 

Statskontoret gör bedömningen att ett sätt att stärka kvaliteten i datatillgången 

för nationalräkenskaperna är att mer detaljerat än i dag 

precisera vilken typ av uppgifter som ska ingå i den officiella statistiken. 

Ett sätt att åstadkomma detta är att de mått som bedöms vara 

viktiga preciseras inom ramen för den officiella statistiken. Prioriteringen 

av vilka mått som är viktiga kan förslagsvis avgöras i en dialog 

mellan SCB, respektive myndighet och ansvarigt departement. Den 

tidigare föreslagna nämnden bör också delta i detta arbete. Eurostats 

riktlinjer kring olika acceptabla och godkända metoder bör vara vägledande. 

Ett alternativ är att i instruktionen för myndigheter med statistikansvar 

förtydliga ansvaret för framtagning av data. 

123 Dir 2011:32. 

126

Referenser 

Abramowitz. (1956) Resource and output trend in the United States 

since 1870. American Economic Review, 46 (2), 5-23. 

Ackerby (2008) Vad får vi för pengarna? – om effektivitet och 

produktivitet i hälso- och sjukvården. Sveriges Kommuner och 

Landsting. 

Ackerby (2009) Produktivitet och effektivitet i kommunal verksamhet. 

Underlagsrapport. Sveriges Kommuner och Landsting, 2009-03- 

11. 

Afono, Schuknecht, Tanzi (2003) Public Sector Efficiency: An 

International Comparison, Working Paper Series 242, European 

Central Bank. 

Afonso, Schuknecht & Tanzi (2006) Public sector efficiency: 

evidence for new EU member states and emerging markets, 

Working Paper Series 581, European Central Bank. 

Atkinson T (2005) Atkinson Review: Final Report. Measurement of 

Government Output and Productivity for the National Accounts, 

Palgrave Macmillan: Basingstoke. 

http://www.statistics.gov.uk/about/data/methodology/specific/pu 

blicsector/atkinson/ 

bet 2008/09:FiU2, Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och 

finansförvaltning. Finansutskottets betänkande. 

Brodin (2007) Kvantitativa metoder vid 

hälsokonsekvensbedömningar – en vägledning. Statens 

folkhälsoinstitut. R 2007:12. 

Börjesson (2008) Välfärdsmysteriet? Kommunsektorns utveckling 

1980-2005. SKL. 

Christoffersson (1987) Produktivitet i offentlig verksamhet – eller 

medmänsklighet och omsorg? Ekonomisk Debatt 7/87. 

Department of Health (2005) Healthcare Output and Productivity: 

Accounting for Quality Change. 

127

Dir 2011:32, Översyn av Statistiska centralbyrån och 

statistiksystemet. Finansdepartementet. 

Ds 1991:20 Metoder i forskning om produktivitet och effektivitet med 

tillämpningar på offentlig sektor, ESO 

Ds 1994:24 Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980- 

1992, ESO/Statskontoret. 

Ds 2005:7 Iakttagelser om landsting. 

ESS (2006) Mått på välfärdens tjänster – en antologi om 

produktivitet och effektivitet i kommunala verksamheter, ESS 

2006:2 finansdepartementet. 

ESV (2010) Resultatstyrning i rätt riktning, ESV 2010:24. 

ESV (2009) Handledning Resultatredovisning, ESV 2009:29. 

ESV (2011) Ordbok om ekonomisk styrning i staten, ESV 2011:9. 

Erixon. (2002) Nationalekonomins syn på tillväxtens 

bestämningsfaktorer. Nationalekonomiska inst. SU. 

Finansministeriet (2010) Background Report on Finnish Public 

Governance, Mars 2010. 

Finansministeriet (2010) Statens bokslutsberättelse 2009. 

Färe, Grosskopf, Lovell. (1994) Production Frontiers, Cambridge 

University Press. 

Förordningen (2000:605) om myndigheternas årsredovisning och 

budgetunderlag 

Granqvist (1993) Effektivitet i ekonomisk analys. Paretokriteriet – 

tolkningar, försvar och kritik, Thales. 

Heikkinen & Lehmuskoski (2006) Productivity in the central 

government sector in Finland –The case of the Ministry of 

Transport and Communications 2000–2005, Paper prepared for 

the joint OECD/ONS/Government of Norway workshop 

”Measurement of non-market output in education and health” 

London, 3-5 October 2006. 

Landstingsförbundet (2003) KPP i Psykiatri. En handledning i 

kalkylering. 

128

Lindgren (2006) Utvärderingsmonstret – kvalitets- och 

resultatmätning i den offentliga sektorn. Lund: Studentlitteratur 

2006. 

Långtidsutredningen (1987). 

LU 2003/04. Bilaga 1–2. 

LU 2008. 

Magnusson (2006) Volymberäkningar för individuell offentlig 

produktion i nationalräkenskaperna, i Mått på välfärdens 

tjänster – en antologi om produktivitet och effektivitet i 

kommunala verksamheter, Finansdepartementet. 

Murray, R (2002) Kan och bör produktiviteten i statens verksamhet 

mätas? Bilaga 6 i SOU 2002:118 Utveckling och förbättring av 

den ekonomiska statistiken. 

Murray, R (2006) Vad är effektivitet och hur mäts den i kommunala 

verksamhet? i ESS (2006) Mått på välfärdens tjänster – en 

antologi om produktivitet och effektivitet i kommunala 

verksamheter, finansdepartementet. 

Myndigheten för skolutveckling (2003) Att granska och förbättra 

kvalitet. Om kvalitetsutveckling i skola, förskola, 

skolbarnsomsorg och vuxenutbildning – en översikt över aktuell 

forskning och utveckling samt dokumenterad erfarenhet. 

NIESR (2005) Developing new approaches to measuring NHS 

outputs and productivity. Final Report. 

OECD (2001) Measuring Productivity OECD Manual. Measurement 

of aggregate and industry-level productivity growth. Paris. 

OECD (2006a) How and Why Should Government Activity be 

Measured in ”Government at a Glance”? OECD Gov Technical 

Paper 1. 

OECD (2006b) Issues in Output Measurement for "Government at a 

Glance”, OECD GOV Technical Paper 2. 

OECD (2009) Government at a glance. 

Office for National Statistics (2007) Methods for public service 

productivity: quality adjusting school education output.. 

129

Office for National Statistics (2009a) Public Service Output, Input 

and Productivity: Education. 

Office for National Statistics (2009b) Total Public Service Output 

and Productivity, UK Centre for the Measurement of 

Government Activity. 

Office for National Statistics (2010b) Public Service Output, Inputs 

and Productivity: Healthcare. UK Centre for the Measurement 

of Government Activity. 

Office for National Statistics (2011) Public Service Output, Inputs 

and Productivity: Healthcare. UK Centre for the Measurement 

of Government Activity. 

130 

Ohlsson et al (1986) Offentliga tjänster – sökarljus mot produktivitet 

och användare. 

Power (1999) The Audit Society. Rituals of Verification, Oxford 

University Press. 

Pritchard (2003) Understanding Government Output and 

Productivity, National Expenditure and Income Division, Office 

for National Statistics. 

Prop 1998/99:1 Budgetpropositionen, Bilaga 6, kap 4 

Prop 2008/09:1 Budgetpropositionen. 

Prop 2009/10:1 Budgetpropositionen. 

Prop 2009/10:175 Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet 

och tillväxt. 

Prop 2010/11:40 En reformerad budgetlag. 

Riksrevisionsverket (1970) Förvaltningsrevision. Mål och medel för 

granskning av effektiviteten i statsförvaltningen. En rapport 

avgiven av Riksrevisionsverkets M-kommitté. Stockholm. 

Romer (1994) The Origins of Endogenous Growth, The Journal of 

Economic Perspectives, Vol. 8, No. 1. (Winter, 1994), pp. 3-22. 

RRV (1999) Effektiviteten i arbetsförmedlingen, RRV 1999:15. 

SCB (2007a) Offentlig ekonomi 2007 (Int. Jämförelser av offentliga 

sektorns storlek).

SCB (2007b) Reviderade nationalräkenskaper 1993-2005, NR-PM 

2007:14. 

SCB (2007c) Statistiskt perspektiv, nummer 2 2007. 

SCB (2007d) Produktivitetsberäkningar för missbruksvården och 

vården av övriga vuxna. Bakgrundsfakta. Ekonomisk statistik 

2007:4. 

SCB (2008) Volymberäkningar av offentlig individuell produktion – 

projektrapport. Bakgrundsfakta för ekonomisk statistik 2008:3. 

SCB (2009) Offentlig ekonomi 2009 

SCB (2010a) Kort om Nationalräkenskaperna – metoder och källor. 

2010-12-29. 

SCB (2010b) Förbättring av den ekonomiska statistiken, EMMAprojektet 

– slutrapport. 

SCB (2010c) Dokumentation av fastprisberäkningar, SCB, NR. 

SCB (2010d) Förstudie. Fastprisberäkning av handelsmarginalen 

inom parti- och detaljhandeln. 

SCB (2010e) Kostnader för förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, 

skola och vuxenutbildning 2009. Beskrivning av statistiken. 

SCP (2004) Public sector performance. An international comparison 

of education, health care, law and order and public 

administration, Social and Cultural Planning Office – 

publication 2004/8. 

SKL (2005a) Produktivitet på andra villkor, analysrapport. 

SKL (2005b) Benchmarking inom sjukvård. En rapport från arbetet 

med patientrelaterad redovisning (KPP och DRG). 

SKL (2006) Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården. 

SKL (2008) Vad får vi för pengarna? – om effektivitet och 

produktivitet i hälso- och sjukvården? 

SKL (2010) Hälso- och sjukvård ur olika perspektiv. Jämförelse 

mellan landsting 2009. 

Skolverket (2000) SALSA – Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala 

SambandsAnalyser – ett användarstöd. 

131

Socialstyrelsen & Sveriges kommuner och landsting (2009) Öppna 

jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet 

Jämförelser mellan landsting 2009. 

Socialstyrelsen (2009) Analys av effektivitet – En metodstudie med 

hjärtsjukvården som exempel. 

Socialstyrelsen (2009) Nationella indikatorer för God vård. 

SOU 1991:82 Infrastruktur och produktivitet. 

SOU 2004:19 Långtidsutredningen 2003/04 Huvudbetänkande. 

SOU 2005:110 Jämförelsevis - Styrning och uppföljning med 

nyckeltal i kommuner och landsting. 

SOU 2007:75 Att styra staten - regeringens styrning av sin 

förvaltning. 

SOU 2008:105 Långtidsutredningen 2008 Huvudbetänkande. 

SOU 2008:14 Timmar, kapital och teknologi – vad betyder mest? 

Bilaga till Långtidsutredningen 2008. 

SOU 2009:25 Samordnad kommunstatistik för styrning och 

uppföljning. 

Statistikcentralen (1997) Measuring Public Sector Productivity in 

Finland, Progress report by Lehtoranta & Niemi. 

Statistikcentralen (2009) Statistics on central government 

productivity 2009. 

Statistikcentralen (1997) Measuring Public Sector Productivity in 

Finland, Progress Report, mars 1997. 

Statistikcentralen (2008) Statistics on local government productivity 

2008. 

Statskontoret (1998) Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen 

1990-1997, Statskontorets rapport 1998:23. 

Statskontoret (2002) Att ta reda på vad folket tycker, En 

pilotundersökning om medborgarnas syn på offentlig 

förvaltning, Statskontorets rapport 2002:12. 

Statskontoret (2009a) Uppfattningar om statsförvaltningen., 2009:1. 

132

Statskontoret (2009b) PM från SCB om jämförbarhet mellan 

brukarundersökningar, Bilaga 7 till Statskontorets rapport 

2009:1. 

Statskontoret (2010) Värdegrunden i staten. Om offentlig sektor 8. 

Statskontoret (2011a) Uppfattningar om förvaltningen – kvalitet i 

offentlig verksamhet från allmänhetens och företagens horisont. 

Statskontoret (2011b) Den offentliga sektorns utveckling, en samlad 

redovisning 2011 

Statskontoret (2011c) Kartläggning av den förvaltningspolitiska 


Promemoria. 

Statskontoret 2011:9 Modell för förvaltningspolitisk uppföljning i 

staten. Delrapport i Uppdrag om att utveckla redovisningen av 

den offentliga sektorn. 

Van Dooren, Wouter, Miekatrien Sterck & Bouckaert. (2006) Recent 

Developments in Output Measurement within the Public Sector: 

Report Prepared for the Organization for Economic 

Cooperation and Development. Public Management Institute, 

Katholieke Universiteit. Leuven, Belgium. 

133

134

Regeringens uppdrag 

Bilaga 1 

135

136

137

138

Volymmått i Nationalräkenskaperna 

Bilaga 2 

I bilagan beskrivs översiktligt de olika volymmått som används i 

nationalräkenskaperna i Sverige, Finland och Storbritannien. 

Volymmått i Svenska NR 

Här beskrivs de olika volymmått för offentlig sektor som ingår i SCB:s 

nationalräkenskaper. 

Hälso- och sjukvård, COFOG 07 

Som grund för volymberäkningarna inom området hälso- och sjukvård 

ligger den landstingsproducerade vården, vanligen i termer av antalet 

besök. 124 

Dessa besök viktas utifrån en antagen resursåtgång med lite 

olika metoder beroende på vilket område som avses. 

När det gäller den slutna somatiska vården används det så kallade 

DRG-systemet, där olika behandlingar förs samman med andra likartade 

och ungefär lika resurskrävande behandlingar. DRG omfattar 

omkring 500 diagnosgrupper och varje grupp tilldelas en poäng utifrån 

hur resurskrävande den är. Resursåtgången per DRG-poäng beräknas 

sedan utifrån det så kallade KPP-systemet (kostnad per patient). SCB 

betonar att det handlar om ett utvecklingsarbete. 125 

När det gäller allmän läkarvård och specialiserad läkarvård baseras 

vikterna på hur resurskrävande olika personalkategorier är. Besök hos 

andra personalkategorier än läkare antas motsvara 40 procent av ett 

läkarbesök och en telefonkontakt antas motsvara 33 procent av ett 

mottagningsbesök etcetera. 

När det gäller tandvård beräknas resursåtgången utifrån fyra olika 

patientgrupper, allmän tandvård för vuxna, tandvård för patienter med 

särskilda behov, allmän tandvård för barn och ungdomar samt specia- 

124 SCB (2008). 

125 Magnusson (2006). 

139

listtandvård. För patienter med särskilda behov inom äldrevården finns 

en ytterligare uppdelning på antal och styckkostnader. 

Idealt ska all den vård en patient får vara relaterad till en diagnos och 

redovisad som en fullständig behandling. Det ställer höga krav på 

datamaterialet. Metoden med DRG-vikter som används inom den 

slutna somatiska vården, syftar till just detta. DRG-metoden är under 

utveckling även inom andra områden. 

Kultur och fritid, COFOG 08 

När det gäller Fritids- och idrottsverksamhet saknas godtagbara uppgifter 

om utnyttjandet av kommunala anläggningar. Denna del av offentlig 

sektor är därmed inte med i volymmåttet som det ser ut idag. SCB 

menar att man möjligen kan räkna antalet anläggningar och sedan utgå 

från att dessa används fullt ut. SCB efterfrågar att det anläggningsregister 

som SKL håller skall uppdateras årligen vilket i så fall skulle 

kunna användas. 

När det gäller kulturell verksamhet bedrivs denna av såväl kommunal 

sektor som av staten. När det gäller produktionsvärdet för den statliga 

delen av kulturen baseras uppgifterna i stor utsträckning på antalet 

museibesök. 

När det gäller den kommunala kulturverksamheten står bibliotekens 

verksamhet för en stor del av den producerade volymen. Övriga stora 

delar som kan redovisas i form av volymindex är museer och konsthallar 

samt musik- och kulturskolan. 

Biblioteksverksamhetens volymer baseras på antalet utlånade volymer 

samt antal besökare. En kvalitetsjustering görs med hjälp av antalet 

nyförvärv och prenumerationer. För musik- och kulturskolan används 

antal deltagare, oviktat. 

Volymerna för museer och konsthallar baseras på antalet besök. 

Utbildning, COFOG 09 

Förskola 

Antalet barn i förskola viktas efter ålder (0,4 personal per barn 0–2 år, 

respektive 0,2 personal per barn 3–6 år samt 0,2 extra personal per 

140

arn med hemspråksundervisning). Summan av det viktade barnantalet 

ger volymmåttet. 

Grundskola 

Den svenska grundskoleutbildningen är inte helt kompatibel med 

COFOG-indelningen. Årskurs 7–9 borde egentligen höra 09.2.1 (lower 

secondary education) men eftersom kostnadsdata inte går att särredovisa 

årskursvis hör hela årskurs 7–9 till område 09.1.2 (primary 

education). 

Sex olika tjänster används som grund för volymmått: 

A. Undervisning 

B. Skolmåltider 

C. Skolskjutsar, reseersättning och inackordering 

D. Elevvård (skolsköterska, studie- och yrkesorientering etc.) 

E. Övrigt 

F. Förskoleklass 

När det gäller A används antalet undervisningstimmar fördelat på dels 

vanlig undervisning, dels på modersmål och svenska som andraspråk. 

Antalet undervisningstimmar kvalitetsjusteras sedan med tre kvalitetsindikatorer; 

antal elever som går ut årskurs nio utan slutbetyg, meritvärde 

för elev som lämnar grundskolan, andel elever som lämnar 

grundskolan med behörighet till gymnasiet. 

För B används antalet elever i grundskolan. För C saknas uppgifter om 

antalet elever som har skolskjuts. Istället används ett medelvärde av 

prisindex för busstrafik (0,8) och taxi (0,2). 

För D beräknas volymen som antalet elever i grundskolan med antalet 

elever i årskurs nio två gånger (eftersom studievägledningen enbart 

antas utnyttjas i årskurs nio). 

För E antas att alla elever utnyttjar övriga tjänster lika mycket. 

Antalet elever i förskoleklass utgör grund för volymmåttet. Elever med 

hemspråksundervisning viktas upp med 0,2. 

141

Gymnasieutbildning 

Fem olika tjänster utgör underlag för beräkning av volymmått. Volymindex 

för dessa vägs sedan samman med hjälp av kostnaderna. De fem 

tjänsterna är samma som för grundskolan, undantaget förskoleklass. 

När det gäller undervisning (A) beräknas separata volymmått för 

andelen elever på respektive program. Dessa vägs sedan samman med 

hjälp av genomsnittskostnad per elev för respektive program. Antalet 

elever kvalitetsjusteras sedan efter andelen elever i årskurs tre som 

uppnår slutbetyg. Man prövade även att använda genomsnittligt avgångsbetyg 

som kvalitetsindikator, men Skolverket föredrog andelen 

elever som uppnår slutbetyg. 

När det gäller skolmåltider (B) används storhushållsprisindex för kommuner 

för att fastprisberäkna produktionen. Utifrån detta beräknas 

sedan ett volymindex. 

När det gäller skolskjuts m.m. (C) beräknas de fasta priserna på samma 

sätt som för grundskolan, med ett vägt genomsnitt av buss- respektive 

taxitrafik. 

För Elevvård (D) antas det att alla elever utnyttjar denna i lika stor omfattning 

och antalet elever används därför för att ta fram ett volymindex. 

Detsamma gäller för Övrigt (E). 

För beskrivning av övriga delar av gymnasieskolan, eftergymnasial utbildning 

m.m. se SCB (2008). 

Universitets- och högskoleutbildning 

Eurostat rekommenderar att antalet elevtimmar bör användas för att 

skatta volymer när det gäller utbildning i allmänhet. När det gäller universitetsutbildning 

bedöms antalet undervisningstimmar dock vara 

mindre intressant och SCB använder därför antalet studenter som 

volymindikator. 

Det görs idag ingen kvalitetsjustering. Däremot viktas antalet studenter 

på grundutbildning utifrån prestationer (helårsstudier) och insatta 

resurser. 

142

När det gäller forskarutbildning används antal helårsekvivalenter eller 

antal heltidsterminer. Ingen kvalitetsjustering görs. Det har gjorts försök 

att få fram uppgifter om antal publicerade forskningsartiklar, men 

det har inte gått att få fram heltäckande uppgifter om detta. 

Socialt skydd, COFOG 10 

Sjukdom – administration av socialförsäkringssystemet 

Här ligger idag (2008) hela Försäkringskassans verksamhet, även om 

det i princip borde delas upp på finare efter vilken typ av socialförsäkring 

det handlar om. 

Volymerna baseras på antal prestationer (antal handlagda ärenden, 

beslut, utbetalningar). Utifrån detta beräknas styckkostnader i fasta 

priser och med hjälp av summan av dessa och de totala utgifterna föregående 

år tas ett volymindex fram. 

Eftersom uppgifterna bygger på Försäkringskassans egna uppgifter, 

delvis från årsredovisningen, har det varit möjligt att få fram kvartalsuppgifter 

på detta område för åren 2006 och framåt. 

Omsorg om äldre och funktionshindrade 

Antalet tjänster av olika slag viktas med kostnaderna, hämtade från 

kommunernas räkenskapssammandrag. När det gäller volymerna är 

Socialstyrelsen statistikansvarig myndighet. Volymerna gäller vid ett 

mättillfälle eller period och täcker således inte hela året. De flesta 

antalsuppgifter gäller antal berörda personer, men det finns för vissa 

delar även uppgifter om antal behovstimmar, vårddygn etc. 

Exempelvis baseras beräkningen på äldre i särskilt boende på antalet 

boende, medan hjälp i ordinärt boende/hemmet baseras på vårdtyngder, 

eller antal beviljade hjälptimmar. Detta mått är problematiskt i relation 

till antalet utförda timmar, som är det mått som helst skulle användas. 

Måttet justeras med personalens utbildningsnivå och boendestandard, 

vilket skulle kunna sägas vara en justering för kvalitet vad gäller resurser. 

143

Barnomsorg 

Statistiken på volymer hämtas från Skolverket och kostnadsuppgifterna 

hämtas från kommunernas räkenskapssammandrag. 

För den öppna förskolan finns inga uppgifter om utnyttjande, utan 

volymen mäts i termer av tillgänglighet, dvs. antal öppna enheter och 

öppettider. För familjedaghem baseras volymmåttet på antal barn omräknat 

i personalekvivalenter för olika åldrar. Öppen förskola och 

familjedaghem vägs sedan samman med hjälp av kostnadsvikter för 

respektive område. 

Öppen fritidsverksamhet mäts på samma sätt som den öppna förskolan, 

se ovan. För fritidsverksamheten används antalet inskrivna barn som 

volymmått, här finns ingen anledning att vikta antalet efter ålder. 

Arbetslöshet 

Det saknas volymmått om arbetslöshet. 

Övrig social utsatthet 

Inom detta område återfinns flyktingverksamhet (kommunal och statlig) 

samt statlig missbruksvård. När det gäller den statliga verksamheten 

har volymmått tagits fram. 

När det gäller Statens institutionsstyrelses verksamhet finns årlig statistik 

över antalet vårddygn och kostnader per vårddygn fördelat på tre 

vårdformer, ungdomsvård, sluten ungdomsvård och missbrukarvård. I 

dessa kostnadsuppgifter ingår även administrationskostnader och kostnader 

för forskning. Därmed kan ett volymindex för produktionen tas 

fram. Det skulle behövas göras en kvalitetsjustering av uppgifterna i 

och med att mycket tyder på att vårddygnen har blivit allt mer resurskrävande. 

Exempelvis blir en allt större del av platserna låsbara. Någon 

sådan kvalitetsjustering görs dock inte. 

När det gäller migration och flyktingmottagande finns det antalsuppgifter 

för olika verksamheter. Variationen mellan olika år är dock stor 

vilket försvårar jämförelser över tid. Ingen kvalitetsjustering görs. 

När det gäller missbrukarvård för vuxna och övrig individ och familjeomsorg 

(ekonomiskt bistånd) har inga volymbaserade beräkningar 

144

tagits fram eftersom man inte har lyckats nå upp till Eurostats krav på 

B-metod. 

Finland 

Här beskrivs översiktligt de finska metoderna för volymmått och produktivitetsmått. 

På samma sätt som i Sverige är det endast den slutliga produktionen 

som ska mätas, och all sådan ska ingå i mätningen. Med slutlig produktion 

avses de varor och tjänster som används av externa användare. 

Prestationen är den faktiska produkten och inte effekter av denna som 

exempelvis kundnöjdhet. 

Prestationerna delas in i homogena grupper och mäts med olika indikatorer 

för olika produktslag. Dessa indikatorer anpassas då själva aktiviteten 

förändras eller om kvaliteten i prestationen förändras. Statistikcentralen 

betonar att det är ett ständigt pågående arbete att uppdatera 

indikatorerna. 

De områden för förbättringar som Statistikcentralen lyfter fram är att 

öka täckningsgraden så att en allt större andel ingår i mätningarna. Det 

handlar också om att förbättra kvaliteten på data. Förbättrad datatillgång 

och utvecklade rapporteringsrutiner möjliggör utveckling av allt 

bättre indikatorer. Möjligen kan man i framtiden hämta data direkt från 

det web-baserade rapporteringssystemet Netra. 

Produktivitetsutvecklingen i statlig sektor 

År 1996 mättes för första gången produktivitetsutvecklingen i den statliga 

sektorn i Finland. 126 Den metod som används innebär att förändringen 

i produktionen sätts i relation till insatsen av arbetskraft och 

totalt insatta resurser. 127 

Det gör att det är möjligt att få fram förändringen 

i arbetsproduktivitet och i totalproduktivitet för den statliga 

förvaltningen och dess institutioner. 

Det är en årlig statistik och data publiceras på aggregerad nivå och på 

områdesnivå. Data finns från 1995 och framåt, med en successivt 

ökande täckningsgrad. Under perioden har även viktningen förändrats 

126 Statistikcentralen (1997). 

127 Ibid. 

145

vilket innebär att data före år 2005 inte är helt jämförbara med data 

från 2005 och framåt. 

Data samlas in med hjälp av en obligatorisk webbaserad enkät som 

myndigheterna själva fyller i. 128 

Myndigheterna och institutionerna 

klassificerar själva sina prestationer, i samarbete med Statistikcentralen. 

När det gäller utgifterna och kategoriseringarna används ett 

gemensamt redovisnings- och klassificerings”schema” som tagits fram 

av det finska Statskontoret – State Treasury . 

För kontroll och komplettering används sedan ytterligare datakällor. 

Netra, finska Statskontorets rapporteringssystem, har en viktig funktion. 

Där finns underlag i form av finansiella rapporter och årsredovisningar 

etcetera. 

De insatta resurserna fastprisberäknas med prisindex för offentliga 

utgifter. Index för prestationer, insatta arbetskraftsresurser och totalt 

insatta resurser beräknas enhet för enhet och vägs med kostnadsandelar. 

Tidsserien skapas genom att data görs jämförbar för två år i 

följd. 129 

Tabellen nedan visar på resultatet av produktivitetsmätningarna för 

statlig sektor från år 1995 och framåt, mätt som årlig förändringstakt. 

De stora variationerna mellan enskilda år är inte unik för Finlands del 

utan det är en egenskap produktivitetsserier tenderar att ha oavsett 

bransch, sektor eller land. Teamet på Statistikcentralen berättar att det 

är som underlag för analys av orsaker bakom förändringarna i måtten 

som statistiken är som mest användbar. En förändring i produktivitetsmåttet 

beror på att antingen input eller output, eller båda, har förändrats. 

Statistiken kan på så sätt skapa diskussioner och ökad medvetenhet 

om de förändringar som sker, önskade eller oönskade. 

Den finska statistikcentralen mäter förändringen i arbetsinsatsen med 

hjälp av förändringen i arbetsmängden (årsverken, arbetsdagar eller 

timmar). 130 

Arbetsproduktivitetsmåttet uppnås sedan genom att pro- 

128 

I materialet ingår inte statliga företag, fonder eller statligt subventionerad verksamhet. 

129 

Samma metod används i de svenska Nationalräkenskaperna. 

130 

Statistikcentralens hemsida. 

146

duktionens volymindikator ställs i relation till arbetsinsatsens volymindikator. 

Förändringen i totalproduktiviteten definieras som ”kvoten 

av förändringen i produktionen och förändringen i den totala insat- 

sen.” 131 

Mer precist innebär det att för statlig sektor anges totalinsats- 

förändringen som det den fastprisberäknade förändringen av posten 

"verksamhetskostnader totalt". Personalkostnader, avskrivningar och 

övriga verksam-hetskostnader fastprisberäknas med separata kostnadsindex. 

131 Ibid. 

147

Utvecklingen av prestationer, insatta resurser och produktivitet 

för den Finska staten 1995–2009 

Year Change % from previous year (2) 

148 

Output Labour 

input 

Total input Labour 

productivity 

Total 

productivity 

1995 3,9 -0,1 4,4 3 -0,5 

1996 4,9 -1,7 4,1 6,8 0,8 

1997 4,2 4,2 2,3 0 1,9 

1998 4,1 0,8 .. 3,3 .. 

1999 -0,6 0,9 -1,4 -1,5 0,8 

2000 -0,9 0,2 -0,2 -1,1 -0,7 

2001 1,5 1,2 -1,3 0,3 2,8 

2002 0,8 1 2,3 -0,2 -1,4 

2003 0,5 0,3 2,7 0,2 -2,1 

2004 1,1 1,2 1,2 -0,1 0 

2005 (1) 1 -0,2 0 1,1 1 

2006 -0,1 -0,5 -1 0,4 0,9 

2007 -0,3 -0,6 1,6 0,3 -1,9 

2008 0,1 -1,8 -1,2 1,9 1,3 

2009 -0,3 -0,1 1,7 -0,2 -2 

1) Data är inte fullt ut jämförbar med tidigare år 

2) Data saknas på grund av förändringar i det statliga redovisningssystemet. 

Källa: Statistikcentralen (2009) 

Produktivitetsutvecklingen i kommunsektorn 

Till skillnad från i statlig sektor, där produktiviteten mäts med hjälp av 

en webbenkät, mäts produktivitetsutvecklingen i kommunsektorn 

direkt från Nationalräkenskaperna. 

Förändringen i totalproduktivitet mäts som volymförändringen i totalt 

insatta resurser dividerat med volymförändringen i total produktion

(prestationer). Det är tre delsektorer som mäts, motsvarande 80 procent 

av lönekostnaden inom kommunal sektor: 

• Hälso- och sjukvård 

• Social omsorg 

• Utbildning 

För övrig produktion används volymindikatorer som viktas utifrån 

kostnadsandelar. 

Data till nationalräkenskaperna hämtas från en undersökning som 

genomförs bland samtliga kommuner och samkommuner. Publiceringen 

sker i november t+1. Data täcker utgifter och intäkter fördelat 

på aktivitet i en nationellt bestämd klassificering. I data finns också 

uppgifter om försäljningar och förvärv av fasta tillgångar efter typ av 

tillgång. Dessutom finns en stor mängd detaljerade finansiella uppgifter 

och uppgifter om aktiviteter. Denna datakälla utgör grundmaterial 

till den slutliga sammanställningen av ESA95 rapporteringen för 

kommunal sektor. 

Det finns frågetecken när det gäller datakvaliteten och många kommuner 

upplever svårigheter med att lämna uppgifter på ett korrekt sätt. 

Området social omsorg består av 21 prestationsindikatorer av typen 

antal dagar, antal utbetalningar, antal elever i förskola etc. 

Social omsorg 

Socialt arbete på institution 

Indikator 

Institutionsvård av barn och unga Belagda dagar 

Institutionsvård av äldre Belagda dagar, RUG-justerade 

Institutionsvård av funktionshinder 

Socialt arbete utanför institution 

Belagda dagar 

Barnomsorg Omvårdnadsdagar 

Barnomsorg i familj Omvårdnadsdagar 

Förskola Antal elever 

Skyddade anställningar och välfärds-tjänster för Antal klienter 

psykiskt funktionshindrade 

Hemhjälpstjänster Antal besök 

Övriga tjänster för äldre och funktionshindrade Antal klienter 

Omvårdnadsdagar 

149

Området Hälso- och sjukvård består av omkring 1000 prestationsindikatorer, 

där varje DRG-grupp 132 räknas som en egen indikator. Utöver 

DRG-grupper används även så kallad RUG 133 

för att justera för olika 

resursåtgång inom primärvården. 

Sjukvårdsaktiviteter Indikator 

Sjukhusvård (specialistvård) Antal behandlingar viktat med DRG. 

Primärvård - inpatient Behandlingsdagar, RUG- 

justerade 

Primärvård- outpatient Antal besök efter typ av besök (17 olika typer) 

Tandvård Antal besök efter typ av besök (3 olika typer) 

Utvecklingsområdena när det gäller hälso- och sjukvård är att skapa 

produkter av hälsovårdstjänster som genomförs utan ett fysiskt besök, i 

nuläget finns endast uppgifter om besök. Man vill utveckla något liknande 

som DRG-systemet. Ett annat utvecklingsområde är den ickesomatiska 

sjukvården, psykiatrin. 

Området utbildning omfattar 29 prestationsindikatorer med uppgifter 

om antalet elever från Utbildningsstyrelsen och Statistikcentralens 

utbildningsstatistik i form av betyg och elevantal. 

Utbildning Indikator 

Förskola Antal elever (elever med särskilda behov mäts separat) 

Grundskola Antal elever (elever med särskilda behov mäts separat) 

Gymnasie 

Teknisk- och yrkesutbildning Antal studenter efter område 

Allmän inriktning Antal studenter 

Högre utbildning 

Teknisk utbildning ECTS-betyg, efter område, Antal studenter 

Vuxen- och annan utbildning Antal studenter 

Man har idag inga uppgifter om antal undervisningstimmar, varken 

erbjudna eller genomförda. Uppgifter om detta är en förutsättning för 

att uppnå godkänd nivå för metoden i det internationella regelverket 

132 Diagnosis Related Groups. För en förklaring av DRG-grupper, se Socialstyrelsens 

hemsida. 

133 Resource Utilised Gropus. 

150

för Nationalräkenskaperna och bristen på data upplevs som ett utvecklingsområde. 

Volymförändring prestationer och resurser och förändring i 

totalproduktivitet i den finska kommunsektorn, 2001–2008 

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

Educa 

tion 

Output 0.1 0.7 0.3 0.5 0.1 -0.1 -0.9 -1.4 

Total input 1.6 2.3 1.7 1.3 -0.4 -0.4 0.7 -0.7 

Total 

productivity 

-1.5 -1.6 -1.4 -0.9 0.6 0.3 -1.6 -0.6 

Health Output 0.3 0.5 1.1 3.5 4.3 0.1 0.9 2.9 

Social 

Total input 3.8 3.5 3.0 5.7 4.8 1.7 2.6 3.9 

Total 

productivity 

-3.4 -2.9 -1.8 -2.1 -0.5 -1.5 -1.6 -0.9 

Output -1.6 1.0 0.1 0.0 1.7 1.2 0.6 3.7 

work 

Total input 3.9 2.9 0.8 1.3 1.6 2.6 1.8 4.2 

Total 

productivity 

-5.3 -1.8 -0.7 -1.3 0.1 -1.3 -1.2 -0.5 

Total Output -0.2 0.7 0.6 1.6 2.3 0.3 0.3 1.8 

Total input 3.1 2.9 2.0 3.2 2.3 1.2 1.8 2.5 

Total 

productivity 

-3.2 -2.2 -1.4 -1.5 0.0 -0.9 -1.5 -0.7 

Källa: Statistikcentralen (2008) Statistics on local government productivity 

2008. 

Totalproduktivitet 

Finska statistikcentralen definierar förändringen i totalproduktiviteten 

som ”kvoten av förändringen i produktionen och förändringen i den 

totala insatsen.” 134 

Mer precist innebär det att för statlig sektor anges 

totalinsatsförändringen som den fastprisberäknade förändringen i de 

totala verksamhetskostnaderna. Personalkostnader, avskrivningar och 

övriga verksamhetskostnader fastprisberäknas med separata kostnadsindex. 

Motsvarande uppgifter för kommunal sektor hämtas från den 

sammanlagda årliga volymförändringen i i insatsförbrukning till mottagarpriser, 

förslitningen av fast kapital samt löner och kollektiva 

134 Statistikcentralens hemsida. 

151

avgifter efter näringsgren inom kommunsektorn i nationalräkenskaperna. 

Publikationer 

Statistikcentralen publicerar årligen sammanställningar av utvecklingen 

av total- respektive arbetsproduktivitet. 135 

Uppgifter om utvecklingen av produktiviteten inom statlig sektor publiceras 

varje år i juni. När det gäller produktivitetsutvecklingen inom 

kommunal sektor uppdateras statistiken två gånger årligen. Uppgifterna 

om förändringen av volymer, totalinsatser samt totalproduktivitet 

för utbildning, social- och hälsovårdstjänster publiceras årligen i början 

av februari 13 månader efter utgången av statistikåret. Förhandsuppgifter 

gällande utbildning och socialtjänster publiceras i mitten av augusti 

och för hälsovårdstjänster i mitten av september året efter statistikåret. 


Här beskrivs översiktligt principerna för Storbritanniens produktivitetsmätningar, 

samt de olika volymmått som används. 

Atkinsons nio principer 

I Atkinson Review förs nio principer på lika många områden fram: 

samordning med privat sektor, begreppet ”mervärde”, sambandet 

mellan privat och offentligt, prestationsmåttens täckningsgrad, geografisk 

täckning, input, fastprisberäkning, triangulering och felmarginaler: 

A. The measurement of government non-market output should, as far as 

possible, follow a procedure parallel to that adopted in the National 

Accounts for Market output 

B. The output of the government sector should in principle be measured in a 

way that is adjusted for quality, taking account of the attributable 

incremental contribution of the service to the outcome 

C. Principle C: account should be taken of the complementarity 

betweenpublic and private output, allowing for the increased real value of 

public services in an economy with rising real GDP. 

D. Formal criteria should be set in place for the extension of direct output 

measurement to new functions of government. Specifically, the 

135 www.stat.fi 

152

conditions for introducing a new directly measured output indicator 

should be that (i) it covers adequately the full range of services for that 

functional area, (ii) it makes appropriate allowance for quality change, 

(iii) the effects of its introduction have been tested service by service, (iv) 

the context in which it will be published has been fully assessed, in 

particular the implied productivity estimate, and (v) there should be 

provision for regular statistical review. 

E. Measures should cover the whole of the United Kingdom; where systems 

for public service delivery and/or data collection differ across the 

different countries of the United Kingdom, it is necessary to reflect this 

variation in the choice of indicators. 

F. the measurement of inputs should be as comprehensive as possible and in 

particular should include capital services; labour inputs should be 

compiled using both direct and indirect methods, compared and 

reconciled. 

G. Criteria should be established for the quality of pay and price deflators to 

be applied to the input spending series; they should be sufficiently 

disaggregated to take account of changes in the mix of inputs and should 

reflect full and actual costs. 

H. Independent corroborative evidence should be sought on government 

productivity, as part of a process of ‘triangulation’, recognising the 

limitations in reducing productivity to a single number. 

I. Explicit reference should be made to the margins of error surrounding 

national accounts estimates. 

Volymmått I Storbritannien 

I Storbritannien värdesätts 66 procent av de offentliga utgifterna med 

hjälp av volymer istället för med hjälp av kostnader. 

Det prestationsmått som används av UKCeMGA är General 

Government Final Consumption Expenditure. Det innebär att det är 

offentligt finansierade verksamheter som ingår i måttet, oavsett om 

tjänsten produceras av offentliga eller privata utförare. Det leder till en 

del statistikproblem, framförallt när det gäller kostnadsdata. 

153

Hälso- och sjukvård 

Volymmått för prestationerna inom sjukhusvård mäts med hjälp av 

HRG (Health Resource Group). Detta system har en liknande funktion 

som DRG-systemet vilket beskrevs i kapitel 3. I den version som används 

för närvarande (HRG 4) ingår omkring 1 400 kategorier. 

Utbildning 

I kvantitetsmåttet för utbildning ingår mått på heltidsekvivalenter av 

offentligt finansierade elever och studenter inom: 

• Närvarojusterat elevantal för offentlig grund- gymnasie- och specialskola. 

• further education colleges 

• heltidsekvivalenter inom förskoleverksamhet, inklusive offentligfinansierad 

men privat utförd verksamhet. 

• antal studenter inom högre utbildning för områdena lärarutbildning 

och hälso- och sjukvård som är offentligfinansierad (övrig högre 

utbildning ingår inte). 

Social trygghet för vuxna 

Prestationerna på området Social trygghet för vuxna består av 

• Bedömningar av behov 

• Dagvård 

• Hemvård och måltider 

• Utrustning 

• Vårdplatser 

En svårighet på området är hur man ska skapa bra kostnadsvikter för 

hem- respektive institutionsvård. Med separata kostnadsvikter leder 

förändringen med allt mer av hemvård istället för institutionsvård att 

output minskar. 

Socialförsäkringsadministration 

Inom socialförsäkringsadministrationen mäts prestationerna som antalet 

begäran om ersättning samt av antalet omprövningar av beslut. 

154

Social trygghet för barn 

Prestationerna på området Social trygghet för barn baseras på: 

• Antal barn på barnhem 

• Antal barn i secure welfare accomodation (?) 

• Antal barn i fosterhem 

• Andra åtgärder (adoption eller omplaceringar) 

Lag och ordning (exkl. polis) 

Inom området Lag och ordning mäts prestationerna på fängelser, 

skyddstillsyn och domstolsväsende (inklusive rättshjälp). 

När det gäller fångvården skiljer man på öppna och slutna anstalter och 

på institutioner för män respektive kvinnor. Man har också försökt att 

stratifiera för ungdomsbrottslighet, men då Home Office delades upp i 

ett justitie- och ett Home Office departement försvann den detaljerade 

datan över ungdomsbrottslingar och man använder nu ett grövre mått. 

Polis 

Mäts med kostnadsmetod. 

Försvar 

Mäts med kostnadsmetod. UKCeMGA har dock genomför studier av 

möjligheterna att mäta försvarets prestationer i termer av kapacitet. 

Övrigt 

Den stora övrigtposten mäts med kostnadsmetod. Den består av ett 

stort antal aktiviteter som ekonomisk utveckling, fritid och kultur och 

offentlig förvaltning. 

155

Förutsättningar för En samlad och systematisk ... - Statskontoret

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?