Nummer 2 - Solvikingarna

Så var det dags igen, packa väskorna fulla med
träningskläder och löparskor. I år även luftmadrass och
sovsäck, eftersom Panthern inte lovat sängar, något som vi de
senaste åren varit bortskämda med.
Familjen Lund har varit med på alla träningsläger sedan
1998, i år var första gången som barnen fått permission.
Kändes lite konstigt att ge sig iväg utan dem, men samtidigt
ganska skönt att bara behöva ta ansvar för sig själv.
Ryktet på hemsidan gjorde gällande att vi skulle söderut,
Falkenberg nämndes. Klockan 12 gav sig ett gäng hurtiga
cyklister iväg, 10 mil på vägarna söderut väntade. Vi
veklingar samlades klockan 17 vid klubbstugan, tog hand om
allt kvarlämnat bagage samt provianten och packade in oss i
ett stort antal bilar.
Inte Falkenberg, men Glommen. Lena och Bertil Fritzells
sommarbostad.
Vilken härlig miljö!
Efter samling och fördelning av hus och rum
(barnfamiljer och kvinnor tillsammans!) gav vi oss ut på ett
härligt kvällspass. Vacker natur är bara förnamnet.
Ingen behövde sen tveka vem som skulle göra vad under
helgen.
Foto: Lena Fritzell
Den nya generationen - Sara, Klara och Elin
Träningsläger 2004
Magnus Lund refererar från en av årets begivenheter
12
Lennart satte upp ett schema med såväl träningsinforma–
tion som vilka personer som var ansvariga för städ, mat och
andra nyttigheter.
Jag tror fler deltagare än mig själv upplevde det positivt
med ett mindre stressigt schema i år. Man hade tid att vila/
snacka litet mellan passen/aktiviteterna. Något annat som
också var mycket trevligt var att låta flera olika människor
hålla i aktiviteterna.
En mysig aktivitet var när vi tog simhallen i Skrea i
besittning. Stor eloge till Klara Andersson, som visade oss
okunniga hur man gör när man crawlar.
Fast många låg och gottade sig i barnbassängen! En starkt
bidragande orsak till att vi trivdes så bra tillsammans var
naturligtvis det underbara vädret.
Trots att det var lite trångt och några inte fick sova i
sängar lyckades fyrtio vuxna och 10 barn att hålla hyfsat
sams under ganska intensiva förhållanden.
För oss som varit med några år var det också trevligt att
lära känna en hel del nya medlemmar under lägervistelsen.
Men lika mysigt var det att få tid över att snacka med
gamla kompisar, som man inte alltid hinner med annars under
veckorna. Några välkända namn saknades på deltagarlistan
och de saknade man ju…
Jag hoppas vi även kommande år kan ha någon form av
träningsläger. Det främjar gemenskapen i klubben samtidigt
som man får tillfälle att träna kroppen intensivt några dagar.
Stort Foto: tack till Lena Lennart, Fritzell som arrangerat årets läger, och inte
att förglömma, lika stort tack till Lena och Bertil, som lät oss
bo i deras underbara sommarbostad.