Nummer 2 - Solvikingarna

Göteborgsvarvet 2004 21000 + 97,5 m
21000m
De första 21000 meterna blev förhållandevis odramatiska
med tanke på vad som hände sen. Som vanligt hade jag
verbal kontakt med många efter vägen, både löpare och
publik. Framförallt den första milen, så länge jag kände mig
pigg. Först Anne-Li och Juana vid 1 km och Janne Krantz
strax därefter. Vid tre km pratade jag med Bertil och hejade
på två damer från Växjö löparklubb och bad om en hälsning
till marathonkompisen Håkan Sjöö vilket de lovade
framföra.
- Vi ses väl på eran mara i höst?
Alldeles före första vätskan kom jag ifatt Tibrotryckar´n
Kjell-Åke Ohlin som fixat vår inbjudan till Göteborg
Marathon precis lagom till montern i Friidrottens hus. Han
tog tydligen ingen vätska för en stund senare på väg upp mot
Älvsborgsbron kom jag ifatt honom igen.
På mitten av bron hejade Anders Holmkvist glatt, jodå
det går bra, och mot slutet, märkligt nog på exakt samma
ställe som ifjol kom jag ifatt Monica Fredriksson, inte
klubbkamrat men ofta med på tävlingar i och runt Göteborg.
Strax efter bron hejade jag på Anna Adriansson och alldeles
inne på varvsområdet Torbjörn Olsson Telia som var på väg
åt fel håll. På väg ner mot norra Älvstranden hejade Karin
Ohrankämmen SAIK och Sven Bojnert arbetskamrat.
Trots att jag vet hur jobbigt det är så sjöng jag med i
Brännö brygga längs Älvstranden och skymtade Lotta H c:a
100m framför. Alldeles därpå kom Mårten Heslyk ikapp och
förbi. Jag hade spått att han skulle slå mig med 10 min så nu
fick han brått. Strax därpå såg jag Bertil igen, bittert
klagande på att det var så svårt att få km-tider under fem.
Mitt intryck var att ha passerat milen på c:a 48.30 så jag
klagade inte.
Av Gunnar Olsson
15
Nu började jag känna att jag skulle låtit bli Brännö
brygga men inne på gamla Götaverksområdet hejade en
okänd löpare.
- Hej Gunnar, vi sågs på Älvängen–
loppet i lördags. Du sprang ifrån mig
då, det kommer du nog att göra idag
också.
- OK, hej då.
Vid nästa vätska kom jag ifatt Larry
Herbertzon som just tankat färdigt.
– Du har fel kläder, sa jag om hans
svarta dräkt.
– Nej, det är det här som är rätt, sa
han och försvann.
Jag fattade inte förrän senare.
Vid Frihamnsmotet hejade Mina
Chao och sen såg jag att hon hade Jonas
Karlsson i sällskap. Vid upp–gången till
Göta Älvbron kom jag ikapp Larry igen
och meddelade att jag nu förstått att det
var domardräkten han ansåg vara
korrekt klädsel, fotbolls–domare som
han är förutom Solviking och
marathonlöpare. Oftast i sällskap med
fru Siw. Uppför bron tänkte jag på tekniken och passerade
ganska många för ovanlighetens skull. Under loppet
klappade jag alla utsträckta barnhänder men nerför
Götaälvbron missade jag en liten pojke som syntes dåligt
och som klagade till sin mamma:
- Varför är det ingen som ser mig?
Det var på vippen att jag vände för besvikna barn gör jag
gärna glada igen, men då hade jag nog blivit nertrampad. En
snabb mugg vid vätskan i Nordstan och iväg igen. Nästa
publikkontakt var min fru Gerd som fattat posto vid Kungs–
bron och en bit in på Södra vägen stod Jesper Grönlund. Då
hade jag just passerat Holger Berntsson Högsbo som
startade i 25-årsgruppen. Lite längre fram stod en jobbar–
kompis fru och på väg uppför Berzeliigatan hejade jag igen
på en GAIS-tjej som jag sett på Götaälvbron.
Inga bekanta längs Avenyn och nu var det dags för
Vasagatan. Nu gäller det att bita ihop. Jo, kroppen svarade
faktiskt och jag passerade många även där. Runt hörnet vid
Handels hejade Cathrine Stolfer som jag inte träffat på flera
år. Ingen vätska vid nästa station, så sent i loppet hjälper det
ju inte. Strax efter Linnéplatsen passerade Kjell Selander i
god fart med uppmuntrande tillrop och nu började det bli
jobbigt. Lité lättade det strax när min Lidingöloppskompis
från 2003, stockholmskan Marita passerade men jag klarade
inte hennes tempo.
- Vänta på mig vid mål!
Upp på gångbron och ner där Mikael Broms stod med
sonen Erik i famnen och väntade på Anna-Karin som inte
Fortsättning på sidan 16