LADDA NED (947 kb) - Ungdomsstyrelsen

14 

UNGDOMS 

STYRELSEN 

RAPPORTERAR 

Klicket 

Metoder och pedagogik i 

idé- och utvecklingscentra

Klicket 

Metoder och pedagogik i idé- och utvecklingscentra 

U N G D O M S S T Y R E L S E N R A P P O R T E R A R 1 4 

1

2 

©Ungdomsstyrelsen 1998 

Ungdomsstyrelsen Rapporterar 14 

ISSN 1400-8327 

ISBN 91-89050-16-9 

redaktörer Birgitta Myrman och Ulrika Björnström 

språkgranskning Ingrid Bohlin 

grafisk form Christián Serrano 

foto Kenneth Hellman 

illustrationer Christián Serrano 

tryck AB CO Ekblad & Co, Västervik 

distribution Ungdomsstyrelsen 

Box 17801, 118 94 Stockholm 

tfn 08-462 53 50, fax 08-644 88 13 

e-post info@ungdomsstyrelsen.se 

hemsida www.ungdomsstyrelsen.se 

Ungdomsstyrelsen 

är en statlig myndighet. Vi följer ungdomars 

levnadsvillkor och utvärderar hur ungdomspolitiken 

förverkligas på statlig och kommunal nivå. 

Vi arbetar sektorsövergripande och föreslår åtgärder 

för att förbättra ungdomars levnadsförhållanden 

och inflytande över samhällsutvecklingen. 

Ungdomsstyrelsen fördelar statsbidrag till ungdomsorganisationer 

och verkar för förnyelse av 

ungdomsverksamheten inom kommuner och 

föreningsliv. 

Ungdomsstyrelsen ansvarar för EU:s utbytesprogram 

Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst 

samt andra former av internationellt ungdomsarbete. 

Ungdomsstyrelsen är opinionsbildare och arbetar 

med samhällsinformation för ungdomar i 

internetarenan Slussen.

Förord 

Reformen utvecklingsgarantin infördes den 

1 januari 1998. Med den får de kommuner som vill 

en möjlighet att erbjuda en aktiverande och 

utvecklande insats för ungdomar mellan 20 och 24 

år som gått arbetslösa mer än 90 dagar. Reformen 

ger också kommunerna stor frihet att forma innehållet 

i verksamheterna – men med en rekommendation 

att den skall utformas med hänsyn till den 

enskildes önskemål och förutsättningar. 

AMS statistik visar att cirka 250 kommuner har 

tecknat avtal om att anordna kompetenshöjande 

utbildningar i utvecklingsgarantins anda. Cirka 150 

kommuner har kommit i gång med själva arbetet. 

Första halvåret 1998 minskade antalet långtidsarbetslösa 

drastiskt. Tyvärr verkar den utvecklingen 

ha vänt under hösten. Och vi vet, av erfarenhet 

från tidigare arbetslöshetsperioder, att det finns en 

överhängande risk att de långtidsarbetslösa ungdomarna 

fastnar i en negativ spiral som aldrig leder 

fram till jobb. Ansträngningarna att vända dessa 

ungdomars situation bör därför fortgå oförminskade 

under de kommande åren. 

De ungdomar som omfattas av utvecklingsgarantin 

har prövat jobb och olika former av åtgärder 

utan att hitta en väg in i studier eller ut på 

arbetsmarknaden. För många krävs otraditionella 

lösningar för att deras arbetslöshetssituation inte ska 

permanentas. 

En numera beprövad verksamhet, som arbetar 

med otraditionella metoder, är de idé- och 

utvecklingscentra som finns i ett hundratal kommuner 

runt om i landet. Här har ungdomar och 

vuxna fått möjlighet att återta självförtroende och 

mod och skaffa nya kunskaper som lett fram till 

studier eller ut på arbetsmarknaden. 

Klicket – Metoder och pedagogik i idé- och 

utvecklingscentra vill förmedla kännedom om de 

idéer och den pedagogik som dessa centra drivs 

av. Det är metoder som leder fram till något som 

en av projektledarna kallar klicket. Klicket inträffar 

när en ung arbetslös människa tar initiativ och får 

kraft att ta sig över hindret, dvs. när tillvaron börjar 

fungera i en ung människas liv. Till det behövs 

stöd, tilltro, respekt och uppmuntran. 

Ungdomsstyrelsen har fått regeringens uppdrag 

att informera om, bidra till en utveckling av och 

utvärdera arbetet med utvecklingsgarantin. Denna 

idéskrift är ett led i detta arbete. Den vänder sig 

framförallt till de i arbetsförmedlingsnämnderna, arbetsförmedlingarna 

och kommunerna som har det 

yttersta ansvaret för att utvecklingsgarantin blir en 

utvecklande tid för de ungdomar som väljer att 

utnyttja den. 

Ungdomsstyrelsen i oktober 1998 

Leif Linde, generaldirektör 


3

Innehåll 

7 Inledning 

10 Lönearbete i förändring 

16 Mer engagemang! Samhällsförändrarna, Sundsvall 

24 Från upplevelse till handling, Teater X i Rosengård, Malmö 

29 Lära människor att vara människor, Arbetslinjen Klippan, Borlänge 

34 Växa med hinder, Nätverket, Lidköping 

40 Alla har resurser, Pannhuset, Göteborg 

43 Äkta tilltro väcker urkraft, Urkraft, Skellefteå 

48 Synsätt och pedagogik i idé- och utvecklingscentra 

54 Kompetensutveckling i idé- och utvecklingscentra 

60 Gunnar Wetterberg, direktör, Kommunförbundet 

62 Irene Wennemo, utredare, LO 

64 Rafael Bermejo, vd, Internationella Företagarföreningen i Sverige 

66 Anne-Marie Pålsson, nationalekonom/docent, Lunds universitet 

68 Magnus Axell, projektledare, Linköpings kommun 

70 Ungdomsstyrelsens uppdrag 

71 Utvecklingsgaranti? 

72 Idé- och utvecklingscentra? 

73 Statistik – Ungdomars värderingar 

80 Adresslista 

5

Inledning 

Ungdomar tror på samhället. Och de är optimistiska 

för egen del. Inte mindre än 75 procent av 

de unga mellan 16 och 29 år tror på framtiden och 

upplever hög livskvalitet. Det framgår av en undersökning 

som Ungdomsstyrelsen genomförde tillsammans 

med regeringens Barn- och ungdomsdelegation. 

Våren 1998 publicerades Ny tid – Nya 

tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro 

Ungdomsstyrelsen rapporterar 10. Dessa ungdomar 

är naturligtvis realister och har stora chanser 

att lyckas i sina livsprojekt. 

De som däremot inte ser någon självklar väg för 

hur deras liv ska gestalta sig är de mellan 10 och 

15 procent av landets unga som är missnöjda med 

sin situation och ser pessimistiskt på sin framtid. 

Dessa ungdomar tror i högre grad än optimisterna 

att arbetslösheten kommer att öka i Sverige och 

på den egna orten. De hyser stor oro för framtida 

arbetslöshet, särskilt sin egen. Två av tre anser att 

utan de rätta kontakterna är det omöjligt att få ett 

bra jobb. 

Även pessimisterna är realister. Samhällets krav 

gynnar inte den här gruppen ungdomar. De är ofta 

lågutbildade. Det sociala nätverket omkring dem 

är glest. I jämförelse med optimisterna har de mer 

sällan någon nära vän som de kan tala med, är mer 

sällan sammanboende och har oftare så mycket 

fritid att de inte vet vad de ska göra med den. 

De har dessutom lågt förtroende för det sociala 

välfärdssystemet. Hela 76 procent anser att de har 

mycket liten valfrihet att själva bestämma hur deras 

liv ska bli. Det innebär att en mycket stor andel 

av pessimisterna anser att deras möjligheter att ta 

sig ur en lågt värderad livssituation för egen maskin, 

är näst intill obefintlig. 

Det är lätt att diagnostisera den här gruppen som 

redan utanförstående. Men man ska inte låta sig 

förvillas. De är trötta och har förlorat hoppet. Men 

de är helt vanliga ungdomar, vanmäktiga men med 

en realistiskt grundad misströstan. 

Många av dessa ungdomars motivation och självförtroende 

har försvunnit på vägen genom skolan 

eller i försöken att komma ut på arbetsmarknaden. 

En del har gått ut gymnasiet med hyggliga betyg 

men känner sig osäkra inför framtiden. Andra har 

en lång tid av arbetslöshet och åtgärder bakom sig. 

De har upprepade gånger blivit ratade av samhällets 

institutioner och bär en känsla av att inte vara 

behövda i samhället. 

Det är bl.a. dessa ungdomar som omfattas av 

utvecklingsgarantin, ofta kreativa människor som 

inte lätt låter sig formas av samhällssystemet. De 

har drömmar och visioner som sällan får genomslagskraft 

i de traditionella åtgärderna och 

utbildningarna. Vi vet att dessa ungdomar kan växa 

och utvecklas i s.k. otraditionella verksamheter som 

tar dem på allvar. 

Utvecklingsgarantin innebär att de kommuner som 

vill får, med finansiellt stöd från staten, möjlighet 

att erbjuda ungdomar som varit arbetslösa mer än 

90 dagar, någon form av kompetenshöjande åtgärd. 

Utvecklingsgarantin syftar till att utveckla den 

unges möjligheter att i framtiden försörja sig själv. 

Verksamheten ska stärka den enskildes chanser att 

komma in på arbetsmarknaden eller, där det är 

lämpligt, på fortsatt utbildning. Den ska utformas 

så att hänsyn tas till den enskildes önskemål, behov 

och förutsättningar. De kompetenshöjande 

insatserna kan genomföras i samarbete med till 

exempel skola, studieförbund och ideella organisationer. 

Ungdomsstyrelsen bedrev under åren 1993–96 

(tre år) ett utvecklingsarbete där syftet var att hitta 

nya vägar ut på arbetsmarknaden eller in i studier 

för den stora grupp ungdomar som då stod utanför 

arbetsmarknaden. I denna utvecklingsverksamhet 

visade sig de s.k. idé- och utvecklingscentra, som 

hade börjat växa fram, vara funktionella. Idag vet 

vi att för den grupp ungdomar som omfattas av 

7

8 

utvecklingsgarantin kan idé- och utvecklingscentra 

vara en viktig pusselbit vid sidan av arbetsmarknadsåtgärder. 

Tanken bakom idé- och utvecklingscentra är att 

bedriva s.k. kreativa eller samhällsinnovativa 

utbildningar där ungdomar deltar i en projektverksamhet 

som skapas utifrån ungdomarnas egna intressen 

och önskemål. En del av dessa centra startade 

som projekt, ofta initierade av ungdomar som 

var arbetslösa eller initiativrika vuxna. Många har 

fortsatt som självständiga föreningar och utvecklingsmiljöer 

för förnyelse av lokalsamhället, ofta i 

samverkan med kommunen, arbetsförmedlingen, 

näringsliv, studieförbund m.fl. 

Det som förenar idé- och utvecklingscentra är 

konstigt nog det som skiljer dem åt. Alla centra 

och deras verksamheter ser mycket olika ut, något 

som är en följd av att de fötts ur lokala förhållanden 

och behov. Men styrkan ligger just i olikheterna. 

Ett idé- och utvecklingscentrum bygger på 

en lokal anpassning och lokala samverkansparter 

som ger ungdomarna möjligheter och tillfällen som 

försvinner i de traditionella åtgärdernas stordrift. 

Den här idéskriften handlar om metoder och pedagogik 

i idé- och utvecklingscentra. Just 

diversiteten i de olika verksamheterna gör att 

– som en författare skriver – verksamheterna har 

något kameleontiskt över sig som gör dem svåra 

att både förstå och beskriva. 

Vi har låtit företrädare för sex idé- och utvecklingscentra 

definiera vilka metoder de använder och 

hur de vill karaktärisera sin verksamhet. De har 

fått svara på frågor som: 

Finns det några grundteorier (psykologiska, 

filosofiska, humanistiska, pedagogiska etc.) som 

man utgår från? Vad innebär det att arbeta utifrån 

ungdomarnas egna initiativ och önskemål? Vilka 

ungdomar finns i verksamheterna? Vilka är ungdomarnas 

starka och svaga sidor? Vilka är deras förutsättningar 

och utgångspunkter för framtiden? Hur 

stödjer/stimulerar man naturliga inlärningsprocesser? 

Hur fungerar sambandet mellan lärande, självför-

troende, motivation och social kompetens? Vad är 

kompetens? Vad är social kompetens? Hur ska man 

väcka motivation, självförtroende och kraft (nyfikenhet, 

egenkraft etc.) hos individen? 

Den pedagogik som används i idé- och utvecklingscentra 

syftar till att utveckla den kompetens 

som framtidens arbeten kräver, det vi idag kallar 

social eller kommunikativ kompetens. Social eller 

kommunikativ kompetens är begrepp som används 

mycket både bland dem som spår i framtidens 

arbetsmarknad och bland dem som arbetar 

med ungdomar. 

Den sociala eller kommunikativa kompetensens 

betydelse på dagens och morgondagens arbetsmarknad 

beskrivs i en artikel av sociologerna Hans- 

Edvard Roos och Anita Kihlström. De menar att 

den konventionella synen på kunskapsutveckling 

och kompetensutveckling, att individer skall uppnå 

en definierad nivå av kunskap, är förlegad. Idag 

finns två viktiga komponenter för arbete med ungdomar 

– att stärka individen och höja kompetensen. 

Den stora utmaningen för dagens pedagoger 

är därför att ”producera” personer som kan bära 

och utveckla kunskap snarare än att fyllas med kunskap. 

I den process som vuxenblivandet innebär 

står individen ensam. Hon måste själv koordinera 

sitt livsprojekt (lifepolitics), dvs. innehållet och ordningen 

i livstillstånden familj, utbildning och arbete. 

Framtiden står öppen. Det ljusnar på arbetsmarknaden. 

Vi talar till och med om ett abetskraftsunderskott 

i framtiden. Samtidigt finns mörka moln 

kvar på himlen. Den grupp ungdomar som redan 

hamnat i en ond cirkel av arbetslöshet, åtgärder 

och korta vikariat riskerar att bli kvar. Här finns ett 

hotande utanförskap som inte bara utbildning kan 

avhjälpa. Det är befogat att fråga: Finns det någon 

arbetsmarknad för de långtidsarbetslösa? Kommer 

det att finnas några s.k. okvalificerade jobb, var kommer 

dessa i så fall att finnas? Om inte hur mycket 

”outbildad” kan man vara? Vilken utbildning kommer 

att behövas? 

I korta intervjuer svarar fem företrädare för 

arbetsmarknaden; Gunnar Wetterberg, direktör för 

Kommunförbundet, Irene Wennemo, utredare på 

LO, Rafael Bermejo, vd för Internationella Företagarföreningen 

i Sverige, Anne-Marie Pålsson, nationalekonom 

och docent vid Lunds universitet och 

Magnus Axell, LK Arbetsmarknad i Linköpings kommun. 

Birgitta Myrman 

press- och informationschef, Ungdomsstyrelsen 

9

10 

Lönearbete i förändring 

Vi har under en lång tid levt i ett samhälle 

som varit starkt centrerat kring lönearbetet. 

Detta samhälle håller enligt vissa 

bedömare på att upplösas. Arbetsmarknadens 

förmåga att integrera unga människor 

i socialt och ekonomiskt avseende 

har starkt försämrats då mängden förvärvsarbete 

minskat och då regler och 

ordningar som tidigare underlättade för 

de unga att hitta sin plats på arbetsmarknadens 

karta, har försvunnit. För ungdomarna 

betyder detta att de står alltmer 

ensamma i skapandet av sina livsprojekt, 

dvs. att skaffa sig utbildning, arbete och 

familj. Den stora utmaningen för pedagoger 

och andra vuxna blir därför att “pro- 

ducera“ personer som kan bära och utveckla 

kunskaper snarare än att fylla de 

unga med färdigproducerad kunskap. 

Tyngdpunkten i pedagogernas arbete kommer 

snarare att ligga på stöd i ungdomarnas 

utveckling av identitet, grupptillhörighet 

och förmåga. Det hävdar Hans-Edvard 

Roos, fil. dr i sociologi vid Lunds universitet 

och Anita Kihlström, fil. dr i socialt arbete 

vid Göteborgs universitet.

Under flera generationer har lönearbetet varit den 

självklara motorn i välfärdsbygget. I utbyte mot en 

arbetsinsats har arbetstagaren fått pengar och därmed 

resurser att agera på samhällsarenan. I anslutning 

till arbetet har det också växt upp tydliga 

regelsystem som gjort det möjligt för en ung människa 

att kunna planera sitt framtida liv. Det gäller 

t.ex. inriktning på utbildning och förväntningar på 

en framtida inkomst som grund för familjebildning, 

karriär och social trygghet. Arbetet blev alltså, utöver 

sin penningförmedlande funktion, också ett 

effektivt medel när det gällde individens samhälleliga 

integration. 

Dessa två funktioner hos lönearbetet gjorde det 

till en mycket stark institution som tillsammans med 

familj och skola lotsade in den unge i samhället 

och fostrade denne till en ansvarstagande och engagerad 

medborgare. Idag håller denna ordning på 

att upplösas. Mängden förvärvsarbete minskar 

snabbt och arbetslösheten drabbar inte längre en 

minoritet. Den drabbar alla – inklusive demokratin 

som livsform. Det samhälle som varit så starkt 

centrerat kring förvärvsarbetet håller enligt vissa 

bedömare på att upplösas (Beck 1996). Vad betyder 

det för de unga och vad ställer det för krav på 

samhället? 

Individualisering i 

det senmoderna samhället 

Utan en säker tillgång till lönearbete är unga människors 

möjlighet att konstruera sitt livsprojekt 

mycket mer komplicerat. Samtidigt blir de unga i 

brist på alternativ alltmer ensamma i denna process. 

Familj och skola har fått svårare att klara sina 

socialisationsuppgifter då arbetsmarknad och stat 

inte längre självklart har förmåga att integrera ungdomar 

i socialt och ekonomiskt avseende. Det 

betyder att individer i allt högre grad själva tvingas 

att ta mer aktiva beslut, inte bara om utbildning, 

yrke och jobb, utan också om sin identitet. Osäkerheten 

blir stor och individens livsprojekt tar sin 

11

12 

utgångspunkt i självreflektion snarare än att vara 

reglerad av givna lösningar. Det antyder en process 

som i anslutning till analyser av det senmoderna 

samhället kallas för individualisering (Habermas 

1995, Beck 1992, Giddens 1991). 

Då valen blir mindre självklara uppstår istället 

frågan om vad som är acceptabelt att göra och vad 

som inte är acceptabelt, både för sig själv och inför 

andra. Frånvaron av ”säker” kunskap öppnar för 

värdemässiga frågor om vad som är etiskt och 

moraliskt rätt. Då den typen av frågor inte kan 

avgöras av experter utan endast av de inblandade 

själva blir de i sig en ytterligare belastning på den 

enskilde (Beck 1991). 

Den senmoderna individualiseringen skiljer sig 

därför från en traditionell liberal individualism som 

likställs med individens ”fria val” och individens 

utveckling som ”suveränt subjekt”. Den skiljer sig 

också från en traditionell socialstatlig syn där individen 

i allt högre grad isoleras, atomiseras och 

privatiseras. Den senmoderna individualiseringen 

fokuserar istället på tvånget att underkasta sig balanserade 

och reflekterade val och beslut som inte 

alltid är självförverkligande eller privatiserande. 

Individen får i högre grad koordinera sitt livsprojekt 

(”lifepolitics”) ensam även omkring de stora frågorna 

som familj, utbildning och arbete. 

Den senmoderna individualiseringen innebär 

också en ny ”närhet” mellan individ och samhälle. 

Det är samhällsförändringarna och dess problem 

som på ett mer direkt sätt berör individen. I vissa 

fall blir de till en personlig fråga och i andra fall till 

ett personligt bekymmer för individen. Tendenser 

till detta syns bland annat i hur de arbetsmarknadsoch 

utbildningspolitiska åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten 

utformas. Idag läggs större vikt vid 

att den enskilde själv ska få utrymme att utveckla 

kompetenser som är användbara på arbetsmarknaden. 

I många fall anses också den enskilde som 

entreprenör bidra till att skapa nya marknader. 

Ungdomsarbetslöshetspolitiken individualiseras 

alltså i förhållande till administrativa regler och

ordningar, t.ex. i den kommunalt förankrade 

utvecklingsgarantin där en administrativ styrning 

står tillbaka för en mer direkt relation mellan individ 

och marknad. 

Identitetsutveckling 

I framtiden blir det därför mindre viktigt ”att veta 

svaren”, och mer viktigt att individer har förmåga 

att förvärva och använda kunskap och värderingar 

i samspel med andra. (Habermas 1997, s. 8, 

Myerson 1994, s. 40). Utmaningen för pedagoger 

och andra vuxna blir då att ”producera” personer 

som kan bära och utveckla kunskaper och värden 

snarare än att pedagogerna själva ska förmedla 

färdigproducerad kunskap. I framtiden blir det således 

viktigare att stödja unga individer i skapandet 

av sin identitet, grupptillhörighet och förmåga 

än det är idag. 

Dessa identitetsbildningsprocesser tenderar i början 

att underlättas av s.k. expressivt handlande. Det 

är ett handlande som uttrycker känslor och egna 

erfarenheter mer än vedertagen fakta och kunskap 

(Cohen & Arato 1995, s. 465). Som en begynnande 

social rörelse är unga alltså mer betjänta av att framträda 

genom sitt vara än sitt kunna. Denna tendens 

har varit särskilt tydlig i de lokala projekt som 

initierats av den statliga utvecklingsgarantin för 

arbetslösa ungdomar. 

Vilka krav ställer då den ovan beskrivna förändringen 

på samhället? Vilken syn på de arbetslösa 

utvecklas och vilken typ av insatser anses relevanta? 

Resonemanget kring utvecklingsgarantin 

antyder minst två synsätt. 

Det ena identifierar de arbetslösa ungdomarna 

som en grupp ”vars motivation och självförtroende 

försvunnit på vägen genom skolan och i försöken 

att komma ut i arbetslivet”. Det är ungdomar som 

har ”lång tid av arbetslöshet och erfarenhet av andra 

åtgärder bakom sig”, som är ”resistenta mot 

traditionella åtgärder/utbud” (Ungdomsstyrelsen, PM 

1998). Denna grupp har alltså delvis på grund av 

egna begränsningar, delvis som offer för samhällskrafterna, 

kommit i kläm under en period då arbetslösheten 

varit hög. Det ligger nära till hands 

att tolka det så att de skador dessa individer ådragit 

sig skulle kunna läkas genom olika former av 

otraditionella åtgärder. 

Det andra som också kan skönjas är att just dessa 

arbetslösa är de bäst skickade att skapa de nya 

jobben; de som kräver frigörelse från gamla tankemönster. 

Denna grupp ser de nya behov som samhället 

skulle kunna belöna, t.ex. engagemang i olika 

s.k. frivilliga samhällsinsatser, kulturaktiviteter m.m. 

kort sagt, uppgiften att bygga upp nya starka 

inkomstlegitimerade verksamheter. 

I båda fallen kan man se det som en form av 

rekonstruktion; i det första fallet av individen, i det 

andra fallet av förvärvssamhället och i förlängningen 

också av demokrati och medborgarskap. En följdfråga 

blir hur dessa ambitioner framträder och förenas 

i de verksamheter som ungdomsgarantin initierar. 

Artikeln fortsätter efter djupintervjuer med projektledare 

vid idé- och utvecklingscentra. Citat från 

den här artikeln kommer också att kanta 

djupintervjuerna och kommentera projektledarnas 

arbetsmetoder. 

13

Ungdomsstyrelsen har fått regeringens 

uppdrag att stimulera arbetet 

med utvecklingsgarantin, som vänder 

sig till långtidsarbetslösa ungdomar 

mellan 20 och 24 år. 

Ett av flera sätt att arbeta med 

utvecklingsgarantin är så som man 

gör på de idé- och utvecklingscentra 

som finns runt om i landet. Där drivs 

otraditionella och individuella 

utbildningar. Sex ledare för idé- och 

utvecklingscentra berättar här om kärnan 

i sina arbetsmetoder; hur de får 

unga människor att själva ta tag i 

sina liv, finna arbete, mentorer och 

söka in på utbildningar. 

15

16 

Foto: Frida Viklund 

Eva Wictorin 

Samhällsförändrarna 

i Sundsvall 

Mer engagemang! 

Jobben är ofta korta och arbetslivets hjul 

tycks snurra allt snabbare. Smörjmedlet 

är ofta social kompetens som har blivit 

allt viktigare. Det gäller att snabbt etablera 

kontakt med nya människor och 

smidigt flyta in i en ny arbetsgemenskap. 

På Samhällsförändrarna i Sundsvall får 

därför deltagarna själva ta ett stort ansvar 

att ta sig förbi de hinder som ligger i 

vägen för målet. 

Idé- och utvecklingscentret Samhällsförändrarna i 

Sundsvall hade fått över fyra miljoner kronor dels 

från EU-programmet Employment, dels från kommuner 

och landsting för att öka sysselsättningen 

på tre orter. Arbetsförmedlingarna i Krokom, 

Hudiksvall och Timrå hade rekryterat femton ungdomar 

var, summa fyrtiofem arbetslösa som skulle 

bygga om sin framtid. 

I projektet i Timrå hände absolut ingenting. 

– Vi själva brann för detta och trodde självklart 

att alla andra skulle göra det. Men de satt och tittade 

på oss projektledare och på varandra i två 

veckor. Det blev en fruktansvärd tystnad, berättar 

projektledare Eva Wictorin. 

På arbetsförmedlingen blev man nervös. 

– Det enklaste hade varit om vi då satt ett schema 

åt ungdomarna, skapat den trygghet som de ville 

ha. Men vi gav oss fan på att det skulle hända något. 

Till slut tröttnade ungdomarna själva på den 

slappa projektledningen som inte gjorde någonting. 

Och satte igång själva. 

– Deltagarna måste äga projektet. De kunde ha 

deltagit i 60 veckor och sedan ändå stått på samma 

ställe. Om de skapar något så engagerar de sig. På 

något sätt var vi ute efter entreprenörskap, ett 

större ansvarstagande, säger Eva.

– Vi har inte ansvaret för att de lyckas, de är 

vuxna människor. Jag är ungefär lika gammal som 

de. Om jag tar mig ur sängen på morgnarna så 

förväntar jag mig att de gör det. 

EU-projekt 

Samhällsförändrarna blev skakis när de fick denna 

hög EU-miljoner att driva projekt för. De bildade 

kooperativ och lärde sig administration med stöd 

av några äldre deltagare, bland dem några företagare. 

Projektet började med 40 veckors utbildning. 

Bland annat ingick en datakurs som 

leddes av en professionell företagsutbildare. 

Projektet lades upp på gehör. En dag kom 

ett fax från Grekland till Samhällsförändrarna 

med inbjudan till ett kulturutbyte. De femton 

ungdomarna från Timrå nappade. Resan bekostades 

delvis med EU-pengar, resten fick ungdomarna 

ragga ihop. Bland sponsorerna fanns en 

bank och en golfklubb. 

Ungdomarna insåg att de måste lära sig saker för 

att kunna genomföra resan, engelska, ekonomi, 

geografi och budgetering. Lärare engagerades och 

schema skrevs, vecka för vecka. För att klara de 

problem och hinder som ungdomarna mötte krävdes 

ny kunskap. Varje arbetsvecka planerades i 

förväg, mål sattes upp. Deltagarna förde loggbok 

som skickades med e-post. Noteringarna blev samtidigt 

en utvärdering av projektledarnas arbete. 

– Vi går mycket på känn och är inte konsekventa. 

Det är nyttigt att vi fått visa vår sårbarhet, att vi 

också gör misstag. Annars verkar det ouppnåeligt 

att bli projektledare. 

– De traditionella institutionerna klarar inte att 

de som sätts i åtgärder kritiskt granskar verksamheten. 

Otraditionell verksamhet kräver kritiskt granskande 

för att utvecklas. 

Väcka törsten 

Eva Wictorin tycker att skolan borde ägna sig mer 

åt den nära, konkreta verkligheten. Hon var själv 

samhällsintresserad, tyckte att den lokala politiken 

17

18 

”Att bygga sin verksamhet på kommunikativa grunder blir därför 

en garant för att olika verksamheter får genomslag och chans till 

giltighetsprövning.” (Roos, Kihlström) 

var viktigare än ”vilka fåglar som fanns runt 

Hornborgasjön”. Skolan borde börja med praktik 

och sedan foga in teorin. 

Men om man utgår från den nära verkligheten 

och håller sig kring det praktiska, riskerar man inte 

då att missa de stora perspektiv som mer abstrakt 

kunskap ger? 

– Jo, men man lär sig samtidigt att vara kunskapstörstande. 

Efter vår 60-veckorskurs kanske ungdomarna 

går vidare till Komvux eller högskolan och 

söker mer kunskap. 

Eva själv var less på skolan och hoppade av efter 

nian, flyttade hemifrån med buller och bång 

och lyckades rekordung få reporterjobb på lokalradion. 

Därefter blev det en rad korta jobb runt

landet, som bagare, tidningsbud, undersköterska, 

biträde i gatukök. 

Vid skolavhoppet varnade en SYO-konsulent Eva: 

”Du kommer inte att ha något att erbjuda dina barn”. 

Att hon nu skaffat tre barn ser hon som en rejäl 

revansch. 

Åter till de femton i Timrå: Efter grundkursen 

med Greklandsutbytet fick var och en i uppdrag 

att leta upp en praktikplats. Där skulle finnas en 

människa, en förebild, någon utanför den egna 

släkt- och vänkretsen, någon som var företagare. 

Han eller hon skulle tillfrågas om de ville bli mentor, 

det var idén i Employment-projektet. 

På arbetsförmedlingen var man skeptisk. Företagarna 

hade inte nappat på sådant tidigare. Men när 

Man kan i det avseendet se idéoch 

utvecklingscentra som sociala 

rörelser som kämpar för att 

vinna erkännande. 

en ung människa hörde av sig, sa att ”jag är intresserad 

av det du gör och ser upp till dig”, så kände 

de flesta sig smickrade och nappade. Mentorn skulle 

erbjuda praktik i 20 veckor och ställa upp för samtal 

om jobbet, men också om livets övriga beståndsdelar. 

Rune kom från en socialt hårt belastad familj, med 

tragiska hemförhållanden och lång arbetslöshet 

bakom sig. Han siktade högt och tog kontakt med 

vd för ett internationellt dataföretag. 

– När de satte sig ner tillsammans, och Rune lade 

korten på bordet så tände det till direkt. Då uppstod 

kärlek, ler Eva. 

Direktören tog Rune under sina vingars beskydd. 

Praktiken ledde så småningom till anställning. 

19

20 

Lotta, 24, var välutbildad ekonom men osmidig 

och ville inte anpassa sig till branschens koder. Hon 

gick helst i extrema långklänningar. Mentorn sade 

åt henne att ”om du vill ha jobb så är det bara att ta 

på knytblusen och vara snäll”. 

– Mentorn kunde säga saker som varken vi eller 

mamma och pappa kunde säga. Det var smärtsamt 

för deltagarna ibland, men det fungerade. 

Social kompetens är att vara anpassningsbar. Till 

leda ibland. 

– Det handlar inte om att lära sig veta hut, vara 

tyst och räcka upp handen. Man ska stå för sina 

åsikter, vara en person. 

Samhällsförändrarna ställer samma krav som en 

arbetsgivare, tycker Eva. Den som uteblir utan att 

höra av sig kan åka ut. Den som inte vill vara med 

längre kan säga ifrån. Det är också ett ställningstagande: 

”Det här passar inte mig”. Tre av de fyrtiofem 

som deltagit i projektet har tackat och gått. 

– Vi vill ha motiverade ungdomar. Arbetsförmedlingen 

valde ut dem som varit arbetslösa längst. 

Det krävdes inga betyg för att komma med, bara 

vilja. Projektet skulle vara en chans till nystart. 

– Den traditionella synen är att man ”tar hand 

om” de arbetslösa. Den otraditionella att man stärker 

individen att få egna resurser att gå vidare. 

Socialt smörjmedel 

Social kompetens har blivit viktigare, detta har också 

mentorerna diskuterat. Ofta är jobben korta och 

arbetslivets hjul tycks snurra allt snabbare. Smörjmedlet 

är ofta social kompetens. Det gäller att 

snabbt etablera kontakt med nya människor och 

smidigt flyta in i en ny arbetsgemenskap. 

Denna kompetens är också svårare att träna upp 

för arbetsgivarna. 

– Yrkeskompetens kan de köpa in eller träna. 

Att tjafsa med en 20-åring som inte kommer i tid 

och beter sig fel mot kunder, det kostar för mycket, 

säger Ewa. 

Dessutom är konkurrensen på arbetsmarknaden 

hårdare. Ett öppet ansikte och fast handslag kan 

avgöra vid anställningsintervjun. 

De delar av arbetslivet som växer är präglade av

samtal och kommunikation: data, media, information, 

reklam, vård och service. 

För att trimma sina sociala förmågor fick varje 

deltagare på egen hand finna och kontakta sin 

mentor. Ringa, boka besök, övertyga mentorn om 

att ställa upp. 

För ungdomarna från Timrå gick det bra. Tolv av 

femton har fått anställning, flera av dem direkt på 

mentorsplatsen. I Hudiksvall gick hälften till jobb, 

resten till utbildning. I Krokom pågår projektet ännu 

i skrivande stund. 

– Man skulle kunna göra något liknande på 

datorteken. Och den nya utvecklingsgarantin ligger 

helt rätt – var och en skriver sitt eget handlingsprogram, 

driver sitt eget projekt. 

Klicket 

Eva pratar om ”klicket”. Vid en viss punkt i ett 

projekt händer det något med en dittills passiv människa. 

Istället för att stå handfallen vid hindret tar 

han eller hon ett initiativ, känner en egen lust att 

ta sig över. 

– Det kan hända när någon vågar pröva något 

och lyckas med det, kanske helt enkelt att lyfta 

telefonen och ta första kontakten med sin blivande 

mentor. 

”…arbeta med den estetiskt/expressiva sidan av personligheten 

är ett helt annat uppdrag än att arbeta 

med den kognitiva.” (Roos, Kihlström) 

– Den som får tillfälle att lyckas själv får också 

kraften att gå vidare själv. Den känslan är oerhört 

viktig. 

Och då måste projektledarna backa, menar Eva. 

Inte hjälpa till i onödan, inte ringa och väcka ungdomar 

som försover sig, inte tala om ”mina ungdomar” 

när man visar upp projektet för andra. 

Ungdomarna ska äga projektet, även när något 

går på tok. En grupp som skulle ordna en fritidsmässa 

tog mindre kloka beslut som drabbade projektet 

ekonomiskt. De fick kritik och fick själva 

sätta sig och pruta bort annat för att klara den brist 

som uppstått. Eva nämner fyra förutsättningar för 

att ett idé- och utvecklingscentrum ska fungera: 

• En eldsjäl som är beredd att jobba hårt och 

utanför arbetstid. 

• Politisk vilja hos de lokala makthavarna, tvärs 

över partigränserna. 

• Extern utvärdering. Projektet får inte vara 

flummigt, det måste kunna vägas och mätas, 

projektledarna måste få hjälp att se vad de kan 

förbättra. 

• Kontaktnät, bland annat med andra idé- och 

utvecklingscentra. Det är lätt att etablera, men 

måste göras medvetet, få en egen budget. 

21

22 

Kooperativet Samhällsförändrarna har kontor mitt 

i Sundsvall. Den ekonomiska föreningen bildades 

för att ge stadga åt EU-projektet. Gruppen har 

några få anställda, några med ALU- eller API-stöd. 

Rötterna finns i ett av de ungdomsråd som bildades 

i Norrland i början av 90-talet. 

– Det finns en stark vilja att utveckla den här 

landsändan. Värre än att el och skog försvinner till 

Stockholm är att ungdomarna gör det. Det leder 

till att företagen får svårt att rekrytera här uppe. 

– Ungdomarna är den viktigaste resursen Norrland 

har. Det har vi sagt till dem. Att deras insats är 

avgörande inte bara för dem själva utan för bygden. 

Det ger en positiv upplevelse av att vara 

behövd. 

– Här uppe är det inte ovanligt med två-tre generationer 

arbetslösa i samma släkt. Vi var less på 

att bli ”satt i åtgärder”, säger Eva. 

Och det kom ständigt nya åtgärder, nya 

förkortningar och nya regler. Det var sällan som 

någon frågade folk vad de själva ville göra. Ungdomarna 

kände sig obehövda. Och EU-omröstningen 

var en stor besvikelse, menar Eva. Det hade varit 

långt till makten i Stockholm, nu skulle det bli ännu 

längre – till Bryssel. 

Men om nu EU ändå finns och ska dela ut bidrag 

så vill vi vara med och påverka hur pengarna används, 

resonerade ungdomarna i Kraftnät Norrland. 

Ur denna jordmån växte Samhällsförändrarna i 

Sundsvall. 

Nu fungerar gruppen som en ”tänktank” som startar 

projekt, deltar aktivt eller bjuder myndigheter 

och företag på idéer om jobbskapande och stöd 

till arbetslösa. Bland annat håller man på att starta 

ett ungdomshus i Sundsvall i samarbete med kommunen. 

En fritidsgård där det redan finns videooch 

ljudutrustning ska bli medieverkstad. Där kan 

idéer kläckas som kan leda vidare till egna projekt 

eller till anställning. 

Tröghet i glesbygd 

Det finns både jäklaranamma och tröghet i glesbygden, 

menar Eva. Ungdomar växer upp med 

föräldrar och förföräldrar som fått jobb på Bruket i 

unga år och stannat hela livet. 

– Den bilden av hur livet ska utveckla sig finns 

kvar här uppe, trots att de jobben inte finns längre. 

Ungdomar lämnar skolan med tron att de ska få 

jobb, som mamma och pappa. Verkligheten är 108 

kronor om dagen i KAS. 

Det skapar frustration hos dem som räknat med 

att jobba, flytta hemifrån, skaffa barn och bli vuxna. 

Via teve och Internet ser de en värld de inte har 

tillgång till. 

Som i Timrå: Förr fick ungdomarna jobb på pappersbruket, 

eller i kommunen eller landstinget. Men 

bruket datoriseras allt mer och offentliga sektorn 

krymps. 

Det nya arbetslivet präglas allt mer av korta jobb, 

vikariat och projekt. Det kräver dels egna initiativ, 

dels en annan attityd till anställning, menar Eva. 

Man måste kanske acceptera att vara arbetslös, men 

man måste själv se till att inte vara projektlös. Man 

måste vara sin egen entreprenör. Inte nödvändigtvis 

i betydelsen företagare, men man måste ta sitt 

öde i egna händer. 

Eva tror att samhället överlag skulle må mycket 

bättre om det fanns mer personligt engagemang. 

Själv har hon vid sidan om jobbet varit med och 

startat en caférörelse som drivs av ALU-projekt i 

Sundsvall. 

– Att se äldre karlar arbetslösa är särskilt tragiskt. 

Tack vare min lilla insats kan de må bättre.

Fel förebilder 

Föräldrarna fungerar inte som förebilder i det nya 

läget, och skolan håller sig för strikt till skolboken 

istället för att träna ungdomarna i att utveckla egna 

idéer till projekt, menar Eva. I media pumpas bilden 

ut av arbetslösheten som Problem och Kostnad. 

Det sänker modet hos de arbetslösa. Eva hörde 

en kvinna presentera sig själv som ”ett ALU”. Självbilden 

är skadad, menar hon. Att orka leva utan 

anställning kräver att man är trygg i sig själv. Eva 

hoppas att utbildningen ska bli starten för en process 

som leder dit. Även de som har anställning 

måste ändra attityd till arbetslöshet, menar Eva. Inte 

göra statusskillnad mellan den som har jobb och 

den som inte har. 

– Arbetslösheten är inte de arbetslösas problem. 

Det krävs en solidarisk tanke av oss alla. 

Och egentligen råder det ju ingen brist på arbete, 

bara på avlönat arbete. Det finns många viktiga 

och betydelsefulla saker att engagera sig i. 

– Det krävs inte lön för att man ska känna sig 

behövd. Vi i Samhällsförändrarna jobbar för att man 

ska hitta något annat än anställning som ger stolthet 

och identitet. 

Att ha sociala kontakter utanför familjen är en 

fråga om överlevnad. Några att prata med om ”gubben” 

och ekonomin och allt annat. Den som inte 

har jobb kan gå miste om det sättet att mogna som 

människa. Det måste skapas platser och uppgifter 

där sådana möten ändå kan uppstå, menar Eva. 

Samhällsförändrarna skulle kunna övergå till att 

bli ett konsultföretag, ta alla typer av jobb? Kanske 

hjälpa något företag i Stockholm city...? 

– Vi har samarbetat med utbildningsföretag och känt 

att det bara handlar om business. Vi vill skapa jobb 

åt oss och samtidigt hålla fanan högt. Vi gör det här 

för ungdomarna och vårt regionalpolitiska intresse, 

säger Eva Wictorin. 

– Man måste hålla fast vid vad hjärtat säger. 

Roland Cox 

”Som individer kan vi inte bara åtlyda direktiv och referera 

till den egna unika känslan och erfarenheten. Vi måste få 

den ’uthängd’, granskad och prövad av andra för att få 

känna hur den påverkar den gemenskap vi vill vara delaktiga 

i.” (Roos, Kihlström) 

23

24 

Foto: Malin Qvist 

Irmeli Dahlbacka-Löf 

Teater X i Rosengård 

Malmö 

Från upplevelse 

till handling 

Social kompetens är att vara medmänniska, 

fungera i grupp och ha ”blick” för 

sammanhanget. Det är att se helheten, att 

det jag gör visserligen är viktigt men att 

annat utanför mitt område också är viktigt. 

Teater X metod att nå dit kan sammanfattas 

på följande sätt: Ge en upplevelse. 

Den väcker lusten. Den ger vilja. 

Viljan leder till handling. 

En glatt pladdrande sjundeklass ramlar in Drömmarnas 

Hus, den renoverade herrgården i malmöförorten 

Rosengård där Teater X verkar. 

Irmeli Dahlbacka-Löf, som är projektledare vid 

Teater X, lyckas samla dem i en stående ring. Nästan 

ingen tycks lyssna. Hon berättar om en omedveten 

rörelse hon brukar göra, att rätta till behån 

på sidorna. Oj. Nu lyssnar nästan alla. 

Hon ber nästa i ringen visa någon sådan rörelse. 

Pinsamt, men lusten har vaknat. En biter på naglarna, 

en drar håret bakom öronen, en lägger armarna 

i kors och skjuter coolt fram höften. Till slut 

vill alla 27 visa sig och nu får alla härma varandras 

rörelse i tur och ordning. 

En gemensam handling har uppstått, en koreografi. 

Irmeli sätter på musik och ungdomarna dansar. 

– Det här kan ni göra på nästa disco, tycker Irmeli. 

Upplevelsen väckte lusten och viljan och ungdomarna 

gick till handling. Så kan det se ut. 

Teater X håller till i en gammal herrgård vid Rosengård 

i Malmö. Kåken som höll på att förfalla 

blev Drömmarnas Hus, full av liv. Här ges barnteater, 

och det finns en barnkulturverkstad med konstnärer, 

dansare och musiker. Man har en dataskola

för 4–6-åringar. Föreningsbyrån hjälper föreningar 

med det praktiska, och det finns ett restaurangkök 

för arbetsträning. Kommunen ger hyresrabatt, i 

övrigt lever man på projektpengar främst från stat 

och kommun. Teater X möter två- och treåringar, 

skolbarn på alla nivåer, 20–25-åringar som aldrig 

haft ett jobb. Teater är en viktig del av arbetssättet. 

– Teater är vårt verktyg för förändring, säger Irmeli 

som är dramapedagog. 

Hon försöker ha samma förhållningssätt i det dagliga 

arbetet som på teatergolvet, även om det gäller 

att laga mat eller bygga ett växthus. 

– Lusten, lekfullheten, att låta människorna själva 

improvisera och styra. Vår kompetens är att bejaka. 

Säg ja! 

Politiker och tjänstemän på studiebesök brukar utsättas 

för en bejakningsövning i par: Den ene får 

föreslå roliga saker man kan göra, den andre säger 

hela tiden nej. Sedan får den ene föreslå, den andre 

bejakar och båda utför genast handlingen. 

– När man säger nej tar idéerna slut. Att säga ja 

leder till liv, rörelse, skratt, det händer saker. 

Om någon unge säger något nedsättande till en 

annan i gruppen kan man göra en övning av det, 

vända på positionerna. Hur kändes det? Är det här 

ett bra sätt att vara tillsammans? 

”Aktiviteten i sig tycks i 

inledningsstadiet vara ett 

medel, för att på sikt, när den kreativa 

kapaciteten bärgats, bli själva huvudpoängen.” 

(Roos, Kihlström) 

Många ungdomar har svårt att uttrycka sig så att 

andra förstår, det blir mycket ”tevespråk”, mycket 

sparka och slå när orden tar slut. Irmeli vill att de 

ska få andra bilder av livet, se att det kan vara på 

ett annat sätt. 

Irmeli menar att många lärare i den vanliga skolan 

är frustrerade idag. Nedskärningar minskar tiden 

för verkliga möten och för återkoppling, hjulen 

rullar allt fortare, barnen tvingas bli vuxna i förtid. 

Priset får barnen betala. Det visar sig i ett vulgärt 

språk, respektlöshet, våld som lärarna tvingas 

blunda för, ungar som går ut grundskolan utan att 

kunna något alls. 

I Drömmarnas Hus ska det finnas mer tid. 

– I det höga tempot förlorar man individen, vars 

och ens kraft och energi, det som den är bra på, 

det som är just den människan. Alla blir så lätt likadana 

i det höga tempot. 

Utomstående som kommer på besök kan reagera 

på de fria formerna, tycka att det saknas struktur. 

– Men det finns struktur i kaoset. Människor kan 

ha akademisk utbildning men ändå inte kunna arbeta 

här, de saknar kaosvana. 

Man tillhandahåller helst inga svar, till skillnad från 

skolan. Irmeli brukar säga: Om du vill veta hur världen 

ser ut, ta reda på det! 

När en uppgift ska lösas gäller det att hitta fram 

till de metoder och kunskaper man behöver. När 

personalen föreslår en grupp 16-åringar ett öppet 

hus för föräldrarna och frågar hur de vill lägga upp 

kvällen, så utbryter ett skrikigt samtal. Ur detta tumult 

försöker man hitta en väg att komma överens. 

25

26 

– Vi går på känslan, försöker vara ”här och nu”. 

Plocka upp det som händer i situationen, se hur vi 

beter oss mot varandra. ”Om du har en attityd så är 

det klart att den andre också har det.” Så att man 

kan lära sig att tänka efter innan man säger något, 

inte efteråt när alla har gått därifrån, säger Irmeli. 

– Det kräver modiga människor att arbeta så, att 

sätta igång något utan att veta vad det ska bli av 

det. Så som vi själva gjorde när vi startade Teater X. 

Disciplin 

Även i Drömmarnas Hus måste man försöka hålla 

en viss disciplin. När Irmeli leder den stökiga 

sjundeklassen fram till dansen blir hon tvungen att 

dämpa dem för att göra sig hörd. Ett mått av ömsesidig 

respekt måste finnas. Men så fort samtalsnivån 

är rimlig sätter hon dem i arbete. 

– Hur mycket man ska styra och hur mycket 

man ska släppa är en svår balansgång. Jag försöker 

ge dem grundregler och normer som gör att de 

kan stå stadigt. Det ger självkänsla, säger Irmeli. 

Arbetssättet kräver att personalen i huset vågar 

bjuda på sin egen personlighet, vågar bli griniga 

och förbannade och skälla och förlåta, menar hon. 

– Risken är att vi bränner ut oss. Mycket hänger 

på Lotta och mig. 

Irmeli talar om att ”älska de oälskade”. 

– Man är som en stor mamma och det här är som 

mitt hem. ”Ta av dig skorna!” ”Städa!” De kommer 

från en stor skola där man kan göra saker utan att 

någon ser det. Jag ser allt. 

Det krävs kärlek också för att ta hand om de 

starka känslor som kan väckas av upplevelserna 

på Drömmarnas Hus. En 16-åring i det individuella 

gymnasieprogram som erbjudits utbildningsplats här 

kan visa sig vara analfabet. Det är inte lätt att erkänna, 

för sig själv eller andra. 

– Det gör ont att bli sedd. På en stor skola kan 

man gömma sig genom att vara bråkig. 

Irmeli tror ändå att otraditionella pedagogiska 

idéer kan slå rot i stort sett var som helst. 

I alla kommuner finns det människor som brinner. 

Och kanske behövs kaotiska experiment som 

existerar parallellt med de vanliga samhälleliga 

inrättningarna. 

– Det går inte att kopiera konceptet rakt av. 

Det blir en skrivbordsprodukt. Man måste själv hitta 

”En annan viktig aspekt som framträder i idé- och 

utvecklingscentra är typen av ledare. Ofta framstår de 

som eldsjälar – obyråkratiska och improviserande med ett 

flödande engagemang och en stor kapacitet att fungera 

som språng över till fastlandet.” (Roos, Kihlström)

själen i det man gör. Man måste drivas av någonting, 

tro på individen, på människorna. Prova i liten 

skala och låta det växa. 

Detta att göra är viktigt. Kollegan Lotta Lundgren 

berättar om när man satt i möten med kommunala 

tjänstemän för att diskutera ”ungdomar i 

riskzonen”. Möte efter 

möte. Veckorna gick. 

Lotta hoppade till slut 

upp och ner på stolen 

och ville göra något. 

– Man måste genomföra 

något, så att det blir 

en produkt. Om man får 

en rörig grupp att göra 

en teaterföreställning så 

förstår de att man kan 

åstadkomma något tillsammans, 

säger Irmeli. 

Hon ser kultur som ett 

bra verktyg. Alla kan uttrycka 

något, alla har 

någon kultur med sig. 

Det man producerar blir 

något att visa upp för 

varandra och inleda ett 

samtal kring. Från en lös 

idé kan man ta sig fram 

till en produkt, så som 

Teater X startade från 

inget och tog sig fram till 

föreställningen – och 

applåderna. 

– Vi vill ge andra upplevelsen som ger lust till 

livet. Har man den lusten så säger man också nej 

till droger. 

Det man producerar ska vara något verkligt. 

Något som någon annan har glädje av. ”Om jag 

inte lagar maten så får de andra ingenting att äta.” 

– Behovet av att vara behövd är väldigt stark. Är 

jag behövd så finns jag, då blir jag sedd. 

Självkänslan växer 

Och när man får göra något och ser resultatet av 

det så växer självkänslan, menar Irmeli. Just nu har 

man åtta 20–25-åringar i ett ettårigt projekt med 

stöd från socialtjänsten. 

De hade 

knappt någon skolgång 

bakom sig, hade 

levt på socialbidrag i 

många år, de flesta 

hade aldrig varit ute 

på en arbetsplats. 

Här fick de välja 

mellan att jobba i 

restaurangköket och 

serveringen, i vaktmästeriet 

eller med 

konstnärligt skapande. 

De hotas inte med indragna 

socialbidrag 

men får bara vara kvar 

om de sköter sig. 

– Man ska stå för de 

val man gjort. Vi ringer 

hem och väcker dem 

ibland. Det är kärlek. 

– Det finns alltid 

konsekvenser. Om du 

har skurit sönder en 

soffa får mamma och 

pappa veta. Ungdomarna 

blir arga och tycker att vi tjallar. Det kostar 

på att vara stenhård, men det vinner i längden. 

Att kunna söka det man behöver och att våga 

fråga om det man inte vet är social kompetens, 

säger Irmeli. 

Den som kommer hit för att lära sig miljöteknik 

kanske byter till konstnärligt skapande. Att få söka 

sig fram till det man är bra på är ett viktigt tema. 

Teater X vill skapa kopplingar åt alla håll. Bar- 

27

28 

nen i datalekstugan tar med sina föräldrar som också 

lär sig och som möter varandra fast de kanske kommer 

från olika världsdelar. Ungdomarna kan via 

Föreningsbyrån få kontakt med en fritidsverksamhet 

där de kan landa. Och förening träffar förening. 

Regelbundet presenterar sig föreningarna för varandra 

och allmänheten med en ”afton”. 

Att gå till handling 

Hur ser då drömmarna ut som vaknar i Drömmarnas 

Hus? Det sägs att ungdomen av idag är fritänkande 

nomader som inte är så intresserade av fast jobb 

och trygghet. 

– De flesta här vill ha jobb, bo bra, ha bil. För 

många ungdomar i Rosengård är den drömmen 

himla stor och långt borta. 

Drömmålet för Teater X är ”att rulla ut en röd 

matta från Rosengård och ner på stan”. Man ser sig 

som ett verktyg för förändring, både av människan 

och av samhället. Och förändring sker, handlingar 

uppstår. Irmeli berättar om en strulig kille på drygt 

20 år som hade svårt med det mesta och kunde bli 

arg och vilja fly bara någon tittade på honom på 

fel sätt. 

– Han ansågs som hopplös. 

Kollegerna i Teater X försökte få honom att tänka 

efter vad hans rädsla handlade om, utan att psykologisera. 

En dag överraskade han alla. Han hade 

själv ringt upp en folkhögskola, bestämt tid för intervju 

och själv tagit sig dit. 

En tjej i samma ålder ägnade mycket av sin energi 

åt att skälla på socialtjänsten som inte ville ge 

högre bidrag. Hon levde i ett dåligt förhållande, 

var arg och negativ för det mesta. Hon saknade 

svenska vänner att jämföra sig med, och vuxna 

med kritisk distans. Hon ville veta vad hon var värd, 

om hon måste ägna sitt liv åt att passa upp på en 

man. 

– Vi sa: ”Du är viktig. Älska vem du vill, men se 

till att han är snäll mot dig.” Vilka bilder har du haft 

av hur livet borde vara? Vad behöver du göra för 

att komma dit? 

– Om hon inte hade lämnat honom hade det 

påverkat hennes chans till jobb och utbildning. Hon 

hade kunnat bli ett offer. 

Irmeli tycker att kvinnan har vuxit och blommar. 

Nyligen var socialtjänstpersonal på besök. 

– Hon serverade dem mat, med stolthet och 

värdighet. Jag tror att hon fick revansch: ”Där fick 

ni, ni som inte trodde på mig!” 

Roland Cox

Lära människor att 

vara människor 

Det är en inre resa och sedan en yttre 

som deltagarna i Klippan-projektet i Borlänge 

får vara med om. När resan är över 

vågar de flesta lägga den kraft och känsla 

i handslaget och blicken som behövs för 

att gå vidare, för ett jobb eller komma in 

på en utbildning. Social kompetens är 

grundförutsättningen för ett jobb anser ledarna 

på Arbetslinjen Klippan i Borlänge. 

Klarar man inte av att skaffa sig kontakter, 

möta nya människor och vara lyhörd 

gentemot andra så är man handikappad 

då man söker jobb. 

– Jag blir alltid förvånad när jag går in i nya grupper, 

säger Magnus Johansson, projektledare på 

Arbetslinjen Klippan i Borlänge. 

– Till synes avspända personer kan visa sig bära 

på konflikter som fullständigt hindrar honom eller 

henne från att se möjligheter och skapa kontakter. 

En massa möjligheter dyker ständigt upp för var 

och en av oss. Det gäller att fånga chanserna. Risken 

är att man inte ser dem för att en rad problem 

fastnat och lagt sig som en mörk hinna kring medvetandet. 

– Det går inte att gå omkring och bära på en 

massa problem, hålla igen, inte tala ut. Energin 

förslösas och synen förmörkas så att man går miste 

om de möjligheter som finns. 

Magnus tar fram papper och penna och förtydligar 

sina ord med en bild. Han ritar ett huvud, medvetandet, 

som träffas av pilar. Varje pil motsvarar 

en möjlighet man får. Så slår ett problem ner och 

PLAFF lägger sig som en hinna runt huvudet. Vad 

Magnus Johansson 

Arbetslinjen Klippan 

i Borlänge 

Foto: Ronnie Persson 

29

30 

händer? Jo, pilarna kan inte tränga igenom den 

mörka hinnan. Man märker inte möjligheterna. De 

syns inte när man lever med ouppklarade konflikter. 

– Enda chansen att återfå klarsyntheten och kunna 

gå vidare är att sopa rent i sitt medvetande, menar 

Magnus. 

Arbetslinjen Klippan är inhyst i en gammal industribyggnad 

utanför Borlänge. I kaféet en trappa 

upp klinkar en grabb på flygeln. Magnus berättar 

om kurserna på Klippan och förklarar att man kallar 

allt för kurs eller utbildning fast det kanske skulle 

gå att rubricera aktiviterna på ett annat sätt. 

Är målet alltså att komma underfund med sig 

själv? 

– Ja, säger Magnus, mer eller mindre. Fast ibland 

handlar det om konflikter som man inte alls är medveten 

om att man har. Man kanske har en lite orealistisk 

syn på sig själv och inte förstår hur andra 

reagerar på ens beteende. Det handlar om att frigöra, 

tänka klart, fritt, se sig själv och sin omgivning 

och ta ansvar för sina handlingar. 

– Det finns ingen mall för hur man finner sig 

själv. Man måste börja där man står. Helt klart måste 

man lära sig att ta itu med sina problem och svårigheter 

för att komma vidare. 

Själva grundförutsättningen för att utvecklas är 

enligt Magnus Johansson att man ser möjligheterna 

och kan gripa tag i några av alla de chanser man 

faktiskt får. Därför går pedagogiken på Klippan 

mycket ut på att frigöra tanken. 

– Några grundstenar i vårt synsätt är att alla ska 

känna sig behövda och vara sedda. För att det ska 

fungera får man inte göra något på låtsas, säger 

Magnus. 

Tvingar fram initiativkraft 

Vi går en trappa upp i huset och hittar till sist ett 

rum där vi kan sitta avskilt. På vägen dit passerar vi 

ett gäng ungdomar som sitter och pratar i soffan i 

hallen. Det är några från kursen Vision eller vanmakt 

som diskuterar. Kursen är ettårig och har 15– 

20 deltagare. Den drivs just nu i fyra grupper och 

vänder sig till ungdomar som är intresserade av att 

arbeta i ”nyskapande samhällsprojekt”. Tanken är 

att öka delaktigheten i det framtida samhällsbyggandet, 

vidga deltagarnas kontaktnät och möjligheter; 

inte bara på den svenska arbetsmarknaden 

utan även internationellt. Att öka den egna 

initiativkraften och lusten är centralt i kursen. 

– Kursinnehållet styrs av gruppen och utvecklingen 

i varje grupp hänger på gruppens gemensamma 

krafter och initiativförmåga. 

Han berättar också om hur han startade den 

senaste kursen. När kursdeltagarna var på plats 

första måndagsmorgonen klockan 9 hade kursledningen 

lämnat huset. Istället kom ett bud med 

en videokamera och ett kuvert. I kuvertet fanns 

500 kronor och en lapp från Magnus med orden 

”jag räknar med att komma till lunchen klockan 

13”. Någon anvisning som rörde videokameran 

fanns inte med. 

– Här på Klippan har vi prövat samma metod i 

många kursstarter. Det slår aldrig fel. Klockan ett 

står där en lunch fint dukad, man har börjat lära 

känna varandra och filmen i videokameran är välanvänd. 

Det är det här han menar när han talar om att 

göra på riktigt, inte på låtsas som i skolan. Och han 

talar om involveringspedagogik, konsekvenspedagogik 

och konsten att lära människor att vara 

människor. 

Med involveringspedagogik menar han ett arbetssätt 

som involverar både kursdeltagare och kursledning 

personligen. Känslorna, hela jaget, måste 

vara med.

”I denna process är 

autenticiteten, att få 

vara sig själv, äkta 

och oförställd, en 

grundbult. Det utesluter 

inte inordning 

i roller och regelsystem, 

utan snarare 

stärker insikten om 

när och hur en sådan 

roll- och regelkompetens 

är konstruktiv.” 

(Roos, 

Kihlström) 

– Till skillnad från många andra yrkesgrupper 

jobbar vi väldigt ”tight” med ungdomarna. De vet 

mycket om mig. Det är inte så farligt att som ledare 

lämna ut sig. 

– Det krävs ett äkta engagemang för att komma 

någonstans med ungdomar. Man måste lämna ut 

sig, visa sina brister, vara uppriktig. Då skapas en 

relation och en vi-känsla i gruppen. 

Gruppdynamiken spelar en avgörande roll för 

utvecklingen av varje person på Klippan. Genom 

att använda och utnyttja hela gruppens kompetens 

utvecklas vi, enligt Magnus synsätt, i flera dimensioner 

som ledare och lyssnare. 

Med konsevenspedagogik menar han att man 

själv får ta följden av sitt handlande. Ställer man sig 

utanför, kommer för sent eller är allmänt avig så får 

31

32 

”Av beskrivningarna kan man dra slutsatsen att det 

är den legitimerade arenan, den sociala gemenskapen, 

ledarnas förhållningssätt och kopplingen till ersättning 

som är de starka krafterna i idé- och 

utvecklingscentra.” (Roos, Kihlström) 

man också vara beredd på motreaktioner. Ifrågasättande 

och irritation kommer fram i ett konsekvenssnack 

i gruppen. 

– Det är också viktigt att göra klart för var och 

en att jag är inte här för att fixa ditt liv. Du får själv 

stå för vad du gör så står jag för vad jag gör. Du har 

ditt liv och jag mitt. Fel får alla göra, det gör inget, 

men vi kan tillsammans fråga oss varför det blev 

som det blev. Då medvetandegör vi och kanske 

ser självbilden lite annorlunda ut i slutet av kursen 

än i början. 

Nej, Magnus Johansson är ingen psykolog eller 

pedagog eller vetenskapsman utan bara en vanlig 

kille som blev idrottsledare inom fotbollen i trettonårsåldern 

och barnskötare efter gymnasiet. Han jobbade 

på dagis och fritis och blev så småningom 

ungdomskonsulent i kommunen. Magnus intresserade 

sig alldeles särskilt för projektarbeten inom 

ungdomssfären och blev därför i högsta grad upprörd 

när kommunen plötsligt lade ner den förebyggande 

ungdomsverksamheten. 

Han hade tänkt starta en egen ungdomsverksamhet 

i sin hemtrakt utanför Falun och åkte därför 

till Borlänge och hälsade på vid Arbetslinjen 

Klippan. 

– Det var då jag träffade Sylwe, mannen bakom 

Klippan och jag åkte hem stärkt i mina planer på 

att starta eget. 

Men Sylwe Olsson tänkte annorlunda. Dagen efter 

mötet med Magnus ringde han upp honom och 

erbjöd jobb på Klippan. 

Social kompetens avgörande 

Varför anställde han Magnus? 

– Jag kände redan vid första handslaget att han 

passade in här, säger Sylwe, som är den som tog 

initiativet till Klippan-projektet för knappt tio år 

sedan. 

Det låter ungefär som kärlek vid första ögonkastet. 

Kan det vara så att första handslaget, ögonkontakten, 

första intrycket är avgörande för om 

man får jobbet man söker eller ej? 

– Jag tror det är så, säger Magnus. Det första intrycket 

spelar en avgörande roll. Det är därför vi 

jobbar så mycket med självkännedom och personlig 

utveckling här. Social kompetens är grundförutsättningen 

för att få ett jobb. Klarar man inte 

av att skaffa sig kontakter, möta nya människor 

och vara lyhörd gentemot andra så hindrar det 

möjligheterna. 

– Vad hjälper det om man har högsta betyg och 

är skicklig i sitt yrke om man inte klarar av kontak

terna med människor omkring sig. Det vi har sett 

här är att alla som klarar av att skapa kontakter i 

stor utsträckning ökar sina möjligheter att få jobb. 

Arbetslinjen Klippan startade 1990 som ett projekt 

finansierat av AMS och Länsarbetsnämnden tillsammans 

med Borlänge kommun. Så småningom 

stöttade också de angränsande kommunerna verksamheten, 

men när kravet på att all utbildning 

skulle vara yrkesinriktad kom omkring 1994, drog 

sig Klippan ur den kommunala anknytningen. Det 

hade med åren växt fram en sådan sammanhållning 

att det blev naturligt för personalen att ta över. 

Sedan några år tillbaka är därför Arbetslinjen Klippan 

en ekonomisk förening, ägd och driven av tjugo 

anställda. 

– Självklart går vår utbildning ut på att klara sig i 

arbetslivet. Men inte bara det. Självkännedom, 

relationsträning och samverkan är viktiga hörnstenar 

i vår utbildning och grundläggande förutsättningar 

för att klara sig i livet. 

– Vi har idag inga kommunala bidrag till verksamheten 

och konkurrerar om deltagarna på samma 

villkor som privata utbildningsföretag. Det går nätt 

och jämt ihop sig ekonomiskt och vi lever i ett 

ständigt hot om uppsägning. 

Men låg lön och otrygghet till trots. Magnus Johansson 

trivs. 

– Vi får ständigt bevis på att vi jobbar på rätt sätt 

och att människor i vår verksamhet utvecklas. 

– Det konstiga är att man som projektledare också 

befinner sig i ständig utveckling. Jag vet att det 

sker en utveckling på varje kurs. Men den som lär 

sig allra mest är nog jag själv. 

Kulturrevolutionär 

Att hela tiden ifrågasätta sig själv, sina arbetskamrater 

och verksamheten, att vara något av kulturrevolutionär 

internt, att tro på ”att det går” och att 

kritiskt granska verksamheten hör till Magnus filosofi. 

Han talar också om parallella processer och 

vikten av att utsätta sig själv för kritisk granskning 

när man arbetar som pedagog och handledare. För 

att det inte ska stanna vid ett teoretiskt resonemang 

har man allmänt genomfört på Klippan att 

deltagarna sätter betyg på kursledarna. 

– Det kan vara tufft att bli ifrågasatt, betygssatt, 

men det är utan tvekan ett sätt för oss projektledare 

att bibehålla skärpan och utveckla vårt eget 

förhållningssätt i den fortsatta dialogen med deltagarna. 

Det är något av en ständigt pågående inre resa 

han talar om och när vi lite senare besöker ett 

kvinnoprojekt i en villa i Borlänge slår det mig att 

själen i Klippan-projektet liksom förmodligen i alla 

bra arbetslöshetsprojekt är just detta – medvetandegörandet, 

den inre resan. Men inte bara det. Den 

yttre resan behövs också. När vi kommer till villan 

där tjejerna håller till är det just det som möter oss, 

den inre och den yttre resan. Den yttre resan gick 

till Grekland en vecka i början av året, men hur 

gick det då med den inre? 

– När resan började i höstas för dessa tio tjejer 

var de tysta, hälsade knappt, tittade inte, skrattade 

inte, saknade fullständigt spontanitet. Du kan ju 

själv höra vad som har hänt, säger Magnus när några 

av dem kommer skrattande nerför trappen. 

Gunilla Ernflo 

33

34 

Foto: Kenneth Hellman 

Mikael Lundgren 

Nätverket i Lidköping 

Växa med hinder 

– Passionen. Den kan uppstå mellan två 

människor och den kan uppstå i ett projekt. 

Den är en gemensam eld som ger 

en enorm kraft. Folk kan leva på den hur 

länge som helst. 

Kanske är projektpassionen den ultimata 

moroten, den som förvandlar osäker till 

säker, passiv till aktiv. Mikael Lundgren 

har levt i den, på Nätverket i Lidköping. 

En grupp som gemensamt utvecklar ett projekt 

kan börja brinna. 

– Det är ett inferno som kan samla folk. Sedan 

gäller det att kunna leva i det främmande, hantera 

något som man inte vet vad det är. Och se ordning 

födas ur kaos. 

Den 15 augusti 1991 stack han för första gången 

nyckeln i låset till den gamla telefonstationen som 

kommunen köpt. Där var bara damm och mängder 

av sladdar och kablar. Som nyanställd 

verksamhetsledare skulle han förvandla kåken till 

Nätverket, en samlingsplats för ungdomar mitt i 

Lidköping. 

En månad senare var 30 ungdomar igång i föreningen 

Kultverket. Kommunen bidrog med inredning 

och tre anställda. Innehållet fick de fixa själva 

genom att söka projektstöd från olika håll. 

De byggde upp kafé, lunchservering, bageri, metall- 

och träverkstad, ljud- och bildstudios, Internethörna 

och annat. Landstingets ungdomsmottagning 

flyttade in. 

– Vi har gjort egen tidning också och polisen har 

varit på besök. Det var en pedagogisk idé, att Nätverket 

skulle vara ett litet samhälle i det stora samhället, 

säger Mikael. 

Huset är öppet både dagar och kvällar sex dagar 

i veckan, så de äldre ungdomarna fick snabbt lära 

sig att ta hand om ruljangsen när ledarna var borta.

Alla ungdomar är välkomna som besökare, inte 

bara arbetslösa. Man ska kunna sitta med kaffekoppen 

i fyra timmar utan att bli utslängd. Som 

mest har det dråsat in ett par hundra människor 

varje dag. Projektdeltagarna har varit upp emot ett 

sextiotal. 

Mikael ser en fördel i att fler och fler vuxna knutits 

till verksamheten, som mest ett tiotal. Vuxna 

behövs för att lära ut hantverk, entusiasmera och 

pusha, bidra med sin livserfarenhet. 

– För att samhället ser ut så. Om man ska kunna 

samarbeta måste man kunna prata med en blind, 

en åldring, ett barn. Först då kan man hantera varierande 

problem som dyker upp i varierande sociala 

sammanhang. 

Mötet mellan ung och gammal kan bli livsavgörande. 

En tjej som gjorde ett medieprojekt intervjuade 

en gammal kvinna som varit med när de 

vita bussarna efter krigsslutet hämtade fångar från 

koncentrationslägren. Berättelsen gjorde ett starkt 

intryck på henne och hon tog sig så småningom 

vidare till socialhögskolan. 

Som en kopiator 

Själv hade Mikael inga större problem i grundskolan 

och gymnasiet. Men det fanns mycket han saknade. 

– Skolan var cementerad. Man skulle sitta i bänken, 

rabbla som en kakadua det den allsmäktige 

läraren bestämt. Använde man samma ord, samma 

betoning och ordföljd som läraren så fick man höga 

betyg. 

– Man var som en kopiator. Det gällde att mata 

närminnet fotografiskt, svara på frågorna och sedan 

glömma. 

– Jag saknade nukänsla. Ibland mötte man lärare 

som verkligen var där, som kunde reagera på elevernas 

reflektioner. Men oftast var läraren som en 

sten och vi en våg som flöt förbi. 

Mikael saknade sambandet med samhället utanför, 

och ansvaret. Att ta ansvar för ett projekt är en 

väg till kunskap och utveckling, menar han. 

Han jobbade tidigare som dramapedagog i skolorna, 

ibland besökte han tjugo klasser i veckan 

och jobbade med övningar för att stärka sammanhållning 

och konfliktlösning. Han hämtar inspiration 

från improvisation och teater även i övrigt 

ungdomsarbete. 

En skådespelare måste vara fullt närvarande, inte 

låtsas. Mikael återkommer ofta till vikten av att i 

ungdomsarbete vara i nuet. 

– När jag själv är med i dramat, får utöva konsten, 

när texten funkar och åhörarna är fast – då 

reser sig nackhåren. 

Bejaka 

Skådespelare lär sig också att bejaka – sig själva, 

rollen, motspelarna. I bejakelsen vaknar 

kreativiteten. Så också i ungdomsarbetet. En grupp 

miljöintresserade ungdomar på Nätverket ville 

skaffa en båt och göra miljöstudier på Vänern. De 

var entusiastiska, kanske passionerade. De sökte 

projektpengar från fem olika håll men fick nej överallt. 

Mikael ringde runt till myndigheterna och krävde 

att de åtminstone motiverade sina beslut. Ett nej 

med stenansikte kan vara farligt, menar han. 

– Om man inte skapar en ingång för ungdomarna 

att påverka samhällsutvecklingen så skapar de sina 

egna ingångar. Det kan vara att bränna slakteribilar 

eller släppa lös minkar. Risken är att man skapar 

en miljöterrorism. 

Bejakelsen ger en bild av att allt möjligt. Det kan 

skapa stora drömmar. Det gäller att kunna hantera 

besvikelsen när det inte blir som det var tänkt. 

– Det är lätt att samla besvikelsen i en burk. Det 

leder till projekträdsla och passivitet. Om man inte 

tycker att verkligheten förändrades av projektet är 

det lätt att strunta i allt. ”Det får vara som det är”. 

35

36 

Men det går att omvandla besvikelsen till kreativ 

kraft, hävdar Mikael. Nämligen om man ändå kan 

känna att man lärt sig något eller att man gjort ett 

avtryck. Att samhället åtminstone utsatts för någon 

påverkan och reagerat. 

Högsta betyg 

En grupp skoltrötta ungdomar från Nätverket skulle 

resa ut i Europa och praktisera inom sina intresseområden 

någon vecka. Ett EU-program (Employment 

Youth Start) bekostade det mesta. 

– Några hade aldrig flugit, aldrig varit utomlands. 

Under sex månader förberedde de sig. 

Vad behövde de kunna för att klara resan? Språk 

förstås. Valutan krävde mattekunskaper. En grupp 

for till forna Östtyskland. Hade det inte funnits 

koncentrationsläger där? Intresset för att läsa historia 

vaknade. De fick kontakt med ungdomar på 

resmålen, via Internet. 

En tjej i Tysklandsgruppen kom till en tidningsredaktion, 

en annan till en hästgård. 

– Chocken kom när de insåg att de skulle gå dit 

ensamma. Till en tidning där ingen pratar engelska, 

en gård där de talade tyska med svårartad dialekt. 

Men femte dagen insåg de att de klarade sig 

själva, hade skrivit i en tysk tidning, hade mockat 

hos hästarna. 

– Hästtjejen blev jättebundis med bonden och 

hans dotter. Tjejen som varit på tidningen kom hem 

och sa: ”Jag förstår inte vad det är som har hänt. 

Jag känner mig så intelligent...” 

– Det var det högsta betyget vi kunde få, att 

någon utvecklats så mycket på fjorton dagar, säger 

Mikael. 

Före projektet fick ungdomarna betygsätta sina 

egna kunskaper och färdigheter på olika områden. 

Efteråt satte de betyg igen, och nu hade de stigit. 

Självuppskattningen hade ökat markant, menar 

Mikael. 

Och gymnasieskolan plockade upp idén och lät 

andra ungdomar organisera resor. 

Kommunicera 

Nätverket skulle vara ett litet samhälle i det stora. 

Där tränas ungdomar i social kompetens, även om 

det inte diskuteras så mycket bland handledarna 

på ett medvetet, teoretiskt sätt. Mikael menar att 

dagens arbetsliv kräver smidigare människor. 

– I det gamla industrisamhället var det mer rutinarbete 

vid varsin maskin. Kommunikationen var 

enkelriktad – chefen skrek. Nu finns ett behov av 

att kunna prata med varandra. Man jobbar i arbetslag, 

över gränserna inom fabriken och utåt. Arbetsgivarna 

vill att man ska engagera sig för att gemensamt 

sänka produktionskostnaderna. Därför 

måste alla kunna ”dubbelkommunicera”, både tala 

och lyssna. 

En hel del ungdomar vantrivs med enkelkommunikationen 

i skolan, den passiviserar dem. 

Men i projekt som präglas av dialog blir de stimulerade, 

menar Mikael. 

Ett annat skäl till att social kompetens blivit viktigare 

har med folkhemspolitiken att göra, resonerar 

han. Samhället tog över en del av ansvaret för 

sjuka och fattiga. Samhället köpte på sätt och vis 

social kompetens. 

– Det kostade till slut mer än vi hade råd med. 

Nu finns ett jättebehov av social omsorg, men vi 

måste hitta tillbaka till ett personligt ansvar. Och 

ska vi ta hand om varandra måste vi vara trevliga, 

ha social kompetens. 

– Förr tog man mer ansvar i byn eller släkten.

När man segregerar olika åldrar så sjunker kunskapen 

om varandras kvaliteter. Äldre har massor av 

livserfarenhet som ungdomar skulle behöva men 

som går förlorad. 

Mikael dissekerar begreppet: Den som är socialt 

kompetent är öppen, är en god lyssnare, kan växla 

mellan att tala och att lyssna, är starkt närvarande, 

”i nuet”, är aktiv i samtalet, aldrig förströdd. 

– Man är på samma nivå, inte över eller under. 

Man är intresserad, vill förstå den andre och hjälpa 

eller stödja den andre att utvecklas. 

– Social kompetens kräver att man är tränad i att 

hantera känslor. En del ungdomar som kommer till 

Nätverket har social okunskap. De har inte haft 

möjlighet att utveckla sig socialt, kanske har de 

aldrig jobbat tillsammans med andra. 

Hur vill du definiera skillnaden mellan traditionella 

och otraditionella åtgärder mot arbetslöshet? 

– Traditionella åtgärder skapar verksamhet som 

bygger på rådande värderingar och det samhälle 

som finns nu. Finns det behov av NC-operatörer så 

utbildas alla till NC-operatörer. Man utgår mycket 

från marknadens krav, inte från individens behov. 

– Man startar inte långa processer utan tänker i 

korta perioder. Tre månader datortek. Sedan tre 

månader korgflätning. 

”Kommunikativ handling fungerar som ett medel 

när aktörernas olika erfarenhetsvärldar ska 

sammanjämkas. Den är mest effektiv då argumenten 

ska stötas och blötas tills en form av samförstånd 

inträder. Det betyder inte alltid konsensus om 

sakfrågan utan snarare att man vet de 

bevekelsegrunder som den andre utgår 

ifrån.” (Roos, Kihlström) 

Sambandet med människans egna livsprojekt är 

svagt. Passionen är frånvarande. 

– Otraditionella åtgärder har ingen tradition att 

falla tillbaka på utan måste vara något nytt. Då måste 

man titta utanför sin egen by, kanske hämta idéer 

från tysk lärlingspraktik. Det kan också vara att 

knyta ihop parter på ett nytt sätt, lokala myndigheter, 

regionala , nationella och internationella intressen. 

– Båda behövs, de kompletterar varandra. Men 

idag behövs mer otraditionella och mindre traditionella. 

37

38 

Hinder och 

morötter 

Mikael jämför Nätverkets projektarbeten med häcklöpning. 

– I ett projekt finns alltid tolv eller fjorton hinder. 

Man måste fixa dem, inte bli ledsen och gå hem. 

Man måste klara det själv, inte vänta sig att någon 

kommer och lyfter en över. 

– I skolan fanns inte ”häcklöpningen”, säger Mikael. 

Han nämner nio saker som avgör om man ska ta 

sig över. Morötter. 

• Man måste se målet, veta vart det är man ska 

och föreställa sig hur resultatet ska bli. Lokala politiker 

kritiserade en Europaresa som Nätverket 

gjorde med ungdomar i individuella gymnasieprogrammet. 

Värstingresa kallades den, inspirerad av 

riksdebatten om den omtalade Västindienseglingen. 

– De tyckte att om inte alla i gymnasiet får resa 

så ska ingen få resa. De förstod inte morotstänkandet. 

• Det måste finnas äkthet i projektet. 

Att laga mat för att träna sig och sedan kasta bort 

maten, det är inte äkthet. Men cd-skivan med 

midimusik som gjordes på Nätverket är äkthet. Och 

teaterpjäsen Giftet som turnerade och gjorde nära 

30 föreställningar, den sista på Riksteaterns scen 

söder om Stockholm. Och bussaffischen mot 

främlingsfientlighet som tvingade först busschaufförerna 

och sedan passagerarna att ta ställning. 

• Mikael talar också om viktiga ”samband”. Det 

man själv gör måste hänga ihop med det egna livsprojektet. 

En motorintresserad kille ska inte sättas 

att fläta korgar. Alltför teoretiska studier skrämmer 

bort de praktiskt begåvade. 

Men också samband mellan nära och fjärran. 

– Ungdomar drar sig bort från familjen och kopplar 

sig samman med omvärlden och det globala. 

Det är en drivkraft hos unga. När man blir äldre

och får barn drar man sig in i familjen igen. 

• En positiv, förtroendefull och bejakande atmosfär. 

• Åsiktsfrihet. Att klimatet tillåter att man vågar 

tala om allt och ställa enkla frågor. 

• Stadga från handledare, en klar moralkänsla. 

På Nätverket ringer man och väcker någon ibland, 

tar ett snack med den som uteblivit utan att höra 

av sig. De som missköter sig rapporteras till arbetsförmedlingen 

och kan få sänkt ersättning. Så 

ska det vara, tycker Mikael. Man ska inte släppa 

igenom fusk och ljugande. 

• Även miljön är viktig, möblerna, till och med 

temperaturen i rummet. Den som fryser kryper 

ihop och sänker självförtroendet, menar Mikael. 

• Doseringen. Självförtroendet måste få växa i 

små steg. 

– Som när man ska bota fobier. Först får man se 

spindeln på håll, sedan närmare och närmare. 

• Det måste få ta tid. 

Roland Cox 

Mikael Lundgren arbetar numera som Ungdomsstyrelsens 

kontaktperson för utvecklingsgarantin. 

”Det finns inget ord 

som inte är praxis. 

Att säga ett verkligt 

ord betyder således 

att förändra världen.” 

(Roos, Kihlström) 

39

40 

Pia Svanqvist 

Pannhuset i Göteborg 

Alla har resurser 

Vår övertygelse är att alla har inneboende 

resurser. Och märkligt nog är det 

ofta de som verkar kaxigast och stökigast 

som har mest att tillföra. Till och med 

de mest destruktiva har mycket att tillföra 

när de väl känner trygghet och uppskattning. 

Det säger Pia Svanqvist, projektledare 

vid Pannhuset i Göteborg. 

Under åratal har Pia Svanqvist arbetat med barnoch 

ungdomsverksamhet i Göteborgs kommun. När 

stadsdelsnämnderna kom i början av 90-talet fick 

hon ansvaret för fritid och kultur i den invandrartäta 

stadsdelen Biskopsgården. Hon hade hittat lokaler 

i ett av de pannhus som blev tomt i samband 

med omläggningen till fjärrvärme i Göteborg och 

startade då ungdomsprojektet Pannhuset. 

Sedan årsskiftet är Pia tjänstledig från kommunen 

och arbetar heltid på Pannhuset utan någon 

tanke på att återvända till det kommunala jobbet. 

– Jag tror jag lämnade jobbet som kommuntjänsteman 

i rättan tid, säger hon. Jag kände allt 

tydligare att jag inte ville vara delaktig i de nedskärningar 

som drabbar ungdomarna. 

Pia berättar om Pannhuset och hur man ger stöd 

och lust till ungdomarna. 

– Vi jobbar mycket konkret. Bästa sättet att skapa 

självkänsla är att var och en får möjlighet att göra 

det de vill och får en chans att lyckas. Det viktiga 

är att var och en känner att de har något att tillföra. 

På Pannhuset finns därför en omfattande social 

verksamhet. Man gör sjukhusbesök hos människor 

som aldrig får besök av närstående. Hemtjänsten 

ringer och ber om hjälp. Man går in för otraditionellt 

arbete som att sätta guldkant på tillvaron för gamla 

människor. Betalt tar man bara om det handlar om 

fönsterputs eller liknande. 

Arbetet på Pannhuset kretsar mycket kring video-

”Solidaritetens uppgift är ju att integrera 

grupper och socialisera unga årgångar 

och kan som sådan bidra till att 

balansera kommunikativt strukturerade 

livsområden, dit idé- och utvecklingscentra 

kan räknas, i förhållande till stat 

och ekonomi.” (Roos, Kihlström) 

41

42 

studion och tidningen. Man gör egna teveprogram, 

lär sig ljudteknik, gör reportage, skriver, redigerar 

och gör layout. Ett av projekten i huset sysslar med 

återvinning av gamla möbler och kläder. Ett annat 

där olika nationaliteter deltar och ”korsbefruktar” 

varandra kallar sig ”Världsakademin” och sysslar med 

konst och hantverk. 

Utan inblandning av vuxna 

– Det speciella med all verksamhet här är delaktigheten, 

säger Pia. Allt som görs och beslutas sker 

i samstämmighet i en aldrig döende demokratisk 

process. Tidningen, till exempel, görs helt och hållet 

av ungdomarna här tillsammans. De bestämmer 

målsättningen, innehållet och genomför jobbet 

utan inblandning från vuxna. 

Detsamma gäller teveprogrammen. Alla är delaktiga 

och får vara med och ta ansvar för resultatet. 

– Det är genom delaktigheten man växer, säger 

Pia. Och även om den demokratiska processen kan 

vara jobbig ibland så lönar den sig och ger resultat 

på sikt. 

Pia Svanqvist menar att grupprocessen har en 

avgörande inverkan på arbetet och individen på 

Pannhuset. 

– Alla måste lära sig att umgås och ta ansvar för 

sina egna handlingar och att se konsekvenserna av 

dem. Hur påverkar jag andra och andra mig? Tar 

jag något ansvar för gruppen? Hur klarar jag mig i 

samverkan med andra? Vågar jag ta kontakter, nya 

kontakter? 

I grupprocessen får också visionären gensvar. 

Mycket går att förverkliga, men en del måste man 

kanske förkasta för att det är orimligt. 

– Det viktiga är att man själv får upptäcka vad 

som är realistiskt och inte, säger Pia. Ingen annan 

ska få fördöma mina visioner. 

Det skulle ligga nära till hands att man sysslade 

med någon utbildning på Pannhuset, men än så 

länge har man inte kunnat dra igång några kurser. 

Kursen ”Vision eller vanmakt”, som Pia varit med 

och utvecklat och som drivs i Borlänge, ska startas 

så fort man får ekonomiska medel till detta. Pia 

hade hoppats att Göteborgs kommun skulle vilja 

satsa på denna ettåriga utbildning som har målet 

att motivera för fortsatta studier, öka delaktigheten 

i samhällsbyggandet och utveckla förmågan att 

skapa nya kontakter. Men än så länge har man inte 

fått medel till den. 

En skillnad som Pia ser i synsättet hos unga och 

äldre är att makt och pengar inte är så viktigt för 

ungdomar medan det är avgörande för etablerade 

arbetstagare. 

– Jag tror det måste komma något nytt. Ungdomarna 

vill inte ha samma materiella samhälle som 

den äldre generationen. 

– Man kan gärna använda våra ungdomsprojekt 

som förebilder på hur man lyckas skapa växande. 

Det behövs inga särskilda utredningar, modeller eller 

teorier för ungdomar. Vi måste helt enkelt bara 

släppa in de unga i samhället. 

Gunilla Ernflo

Stig-Arne Bäckman 

Urkraft i Skellefteå 

Äkta tilltro 

väcker urkraft 

– Det är inte svårt att väcka människors 

urkraft. Egentligen handlar det bara om 

att skapa en situation där människor är 

behövda. När man får en roll väcks 

urkraften och man växer. Det är egentligen 

väldigt enkelt. Det kräver bara respekt, 

tilltro och förtroende. 

Det säger Stig-Arne Bäckman om de arbetsmetoder 

man använder i Urkraft i Skellefteå. 

Stig-Arne Bäckman, mannen bakom Urkraft i Skellefteå, 

beskriver sig själv som en knäpptyst elev 

med läs- och skrivsvårigheter som plötsligt en dag 

i åttan började prata och ifrågasätta allt, skolkade 

och fick usla betyg. I nian bestämmer han sig tillsammans 

med kompisarna för att stan är död och 

de startar en rockklubb för att sätta liv på tillvaron. 

– Vi knackade på hos en välkänd biografägare 

en lördag. Han hade sidenmorgonrocken på sig 

och såg yrvaken ut, men släppte i alla fall in oss. 

När han hörde vårt ärende gick han genast till telefonen, 

avskedade städerskan och gjorde en deal 

med oss. 

Stig-Arne och hans långhåriga kompisar fick gratis 

disponera lokalen mot att de städade den vissa 

tider i veckan. 

Någonstans där börjar historien om Urkraft. 

Det var gänget och rockmusiken som väckte Stig- 

Arnes kraft och fortfarande utan formella studier, 

utan att ens gå gymnasiet, blev han fritidsledare, 

socialsekreterare, föreläsare på högskolan, sakkunnig 

inom Arbetsmarknadsdepartementet och initiativtagare 

till Urkraft i Skellefteå. 

43

44 

”I vardagslivets möten försöker vi ofta göra en balanserad 

och sammanvägd bedömning av dessa tre aspekter - den 

kognitiva, den sociala och den expressiva. Ju mer öppna 

vi är inför dessa aspekter ju större är sannolikheten att 

den andre stärks i sin identitet, i sin sociala tillhörighet 

och i sitt faktiska kunnande.” (Roos, Kihlström) 

Tre dagar efter lumpen blev Stig-Arne Bäckman 

erbjuden jobbet som föreståndare för en fritidsgård. 

Där fanns en flora av aktiviteter som ungdomarna 

kunde välja mellan. 

– Vi fritidsledare var utmattade, slutkörda, på gränsen 

till utbrända, medan ungdomarna tittade lite 

överseende på oss. Vi kände att något var fel, men 

kunde inte sätta fingret på det. 

Då hände det som blev en milstople i Stig-Arnes 

liv och det egentliga startskottet för Urkraft. En man 

ställer sig upp på en kurs för fritidsledare. Han 

menar att fritidsledarna håller på att utveckla en 

ny människotyp vars anatomi kommer att vara trattliknande. 

Detta för att kunna ta in alla serverade 

aktiviteter och färdiga lösningar. 

– Den stora frågan var hur man väcker människors 

egen inneboende kraft. Lösningen kan inte 

komma från någon annan. Människor måste själva 

ta hand om sina egna problem. 

Det Stig-Arne talar om är den kraft som varje 

individ från början har, men som ofta går förlorad 

någonstans på vägen. Man kan tala om att frigöra 

den inneboende kraften, ge själen fritt spelrum, 

men det kan knappast finns ett bättre ord för detta 

än just urkraft. Det är den egna motorn som är den 

enda rätta hjälpen, bara man lyckas få igång den. 

– När man får en roll väcks urkraften och man 

växer, säger Stig-Arne. Det är egentligen väldigt 

enkelt. Det kräver bara respekt, tilltro och förtroende. 

Och det måste vara äkta. 

Nyckeln till urkraften är att vara behövd, att ha 

en plats i flocken, en roll i sammanhanget. Då kommer 

man inte för sent, då är man inte morgontrött, 

då går man inte sin väg. Då vill man vara delaktig. 

Ge. Ta. Höra. Vara med. Gå vidare. Ta sig igenom 

svårigheterna. Och se nytt. 

På Urkraft i Skellefteå har morgonsamlingen en 

central roll. Till frukost klockan åtta varje morgon 

samlas man, säger några ord och tar varandra i händerna. 

– För den som är ny kan det se ut som om en 

religiös sekt har samlats till möte. Och visst är det 

en ritual vi har, men knappast med andra förtecken 

än ett kitt att stärka gemenskapen och ge en bra 

start på dagen. 

Ansvaret för morgonsamlingen vilar på alla och 

fördelas så att man från Urkrafts olika grupperingar 

håller i samlingen en morgon var, ungdomar som 

vuxna. Varianterna är många. Det kan bli en dikt, 

en sång, en historia eller en bekännelse. Det kan 

vara roligt eller allvarligt. Det viktiga är att någon 

anstränger sig att göra något av det. Och för att 

inte störa några morgonminuter av frid och sammanhållning 

låses dörren till frukostrummet exakt 

klockan åtta. Eftersläntrarna får snällt vänta utanför.

Kreativt arbete 

Inom Urkraft ryms en mängd aktiviteter; växthusodling, 

kontorsservice, fastighetsservice, transporter, 

teveproduktion, grafisk formgivning, EU-kontor, 

konsultarbete, arbete med flyktingintegrering, 

föreläsningar om droger, konsumentfrågor och miljöstudier. 

Men just före midsommar när vi möter Stig-Arne 

är det den årliga Festivalen som står för dörren och 

som alla arbetar med. 

– Vi hade 70 000 besökare på Festivalen förra 

sommaren. Arrangemanget medför en förändring 

av hela Skellefteå. Vi flyttar pensionärer, sätter upp 

estrader, bygger upp stånd, sätter upp tält och tar 

kontakter över hela världen. Alla blir en del i ett 

jättestort kreativt arbete. 

De första åren arbetade Stig-Arne och Urkraft i 

motvind, ständigt hotade av nedläggning och ekonomiska 

svårigheter. Vändpunkten blev mötet med 

Margot Wallström 1988. Stig-Arne och hans gäng 

åkte till Stockholm och berättade att de var ”från 

stan”, det vill säga Skellefteå. 

– Hon var den första som lyssnade. Vi lade fram 

vår modell och förklarade att det var omöjligt för 

oss att tränga igenom tjänstemannaväldets inställning 

till ungdomar. Måste man verkligen dra fram 

problem, droger och misslyckanden för att få bidrag 

till ungdomsverksamhet? Måste man sjukförklara 

alla friska ungdomar för att motivera stöd 

och verksamhet för deras utveckling? 

Margot Wallström förstod och gav projektet nära 

en halv miljon på villkor att Skellefteå kommun 

satsade lika mycket. 

– Det där var en smart formulering och snart hade 

vi från olika håll tillräckligt ekonomiskt underlag 

för att på allvar utveckla vårt arbete. Idag är vi 

självgående och har kursverksamhet, föreläsningar, 

teveprogram, tidningar och konsulttjänster som 

försörjer oss. 

45

46 

Filosofin 

Den pedagog som inspirerat Stig-Arne Bäckman 

och bidragit till tankegångarna på Urkraft är den 

ryske pedagogen Maharenko. I Barnuppfostran i 

Sovjet, som Stig-Arne läste för tjugo år sedan, finns 

historien om hur skolläraren Anton Semjontovitj 

Maharenko organiserade en koloni av ungdomsbrottslingar 

och byggde ryska Leicakameror. Projektet, 

som kallades Gorkijkolonin efter författaren 

Maksim Gorkij, är en historia om hur starkt försummade 

barn utvecklas till fungerande, engagerade 

människor. 

– Den nya dimensionen i Gorkijprojektet var att 

utmaningen var äkta och att man utgick från det 

friska och kreativa precis som vi nu försöker göra. 

Därmed tog man till vara de ungas kraft istället för 

att betrakta dem som något slags administrativt 

bekymmer. 

Men någon särskild vetenskaplig teori att jobba 

efter har man knappast på Urkraft, enligt Stig-Arne. 

Istället talar han om behov. Det är ur behoven de 

nya idéerna växer fram. På något sätt är man för 

nära verkligheten för att teoretisera. Men desto fler 

är tankarna kring arbetet på Urkraft: 

• Idén är att skapa ett minisamhälle där alla är 

beroende av varandra. 

• Tro att du kan fast du aldrig gjort det! 

• Gör det så svårt som möjligt, så att du kan 

känna stolthet över resultatet! 

• Fokusera inte problemen, låt det friska vara 

utgångspunkten! 

• Låt folk prova alla sina tokigheter! 

• Förklara! Man måste förstå varför innan man 

gör något! 

• Inspirera till att söka nya vägar! 

• Under sker när unga människor får respekt och 

möjligheter. 

• Kraft får man genom att göra något som någon 

annan har nytta av. 

• Behövda människor växer! 

• Mina insikter ska leda mig framåt! 

• Undvik för guds skull ord som påverka och ta 

kamp i kontakten med myndigheter! 

• Ta vara också på förlevarna dvs. de vuxna med 

sina ovärderliga erfarenheter! 

• Se till att alla har en uppgift och behövs, så 

föds den inneboende kraften, urkraften! 

– Jag har aldrig skaffat mig någon formell utbildning. 

Men visst hade det väl varit kul att ha en 

examen också, säger Stig-Arne Bäckman, men jag 

tror att den bästa skolan för mig var att som tjugoettåring 

bli föreståndare för en fritidsgård och organisera 

sysselsättning för tusen ungdomar. 

– Risken idag är att det enda som gäller är formella 

studier. Systemet är så fyrkantigt att bara en 

liten grupp ryms i det. 

– Jag är orolig för utvecklingen, säger Stig-Arne 

Bäckman. Utanförskapet är farligt. Vad gör vi med 

en växande skara som inte är med? Vad händer 

med alla dem som inte blir sedda, inte får en roll i 

tillvaron, inte känner att de gör något viktigt? 

Och han berättar en episod från Urkraft vid ett 

tillfälle när en grabb hade strulat till det omkring 

sig. 

– Du måste vara rädd om samhället, sa jag. Då 

svarade han ”jag är inte med” och han fortsatte. 

”allt talar dessutom för att jag aldrig kommer med”. 

– Det värsta, säger Stig-Arne, var att han hade 

förbaskat rätt. Och när jag insåg det blev jag rädd. 

Vad ska hända om utanförskapet får fortsätta? Vad 

får vi för ett samhälle? Kommer man att vara med 

och bygga ett samhälle som man inte känner sig 

delaktig i? 

Gunilla Ernflo

48 

Synsätt och pedagogik i 


Anita Kihlström och Hans-Edvard 

Roos kommenterar de idé- och 

utvecklingscentra som beskrivs i 

de sex föregående artiklarna ur 

ett socialpsykologiskt, filosofiskt 

och pedagogiskt perspektiv. 

I de intervjuer som redovisas i den här skriften om 

verksamheter vid några idé- och uvecklingscentra 

framträder flera intressanta aspekter. En är hur man 

väcker ungdomarnas slumrande skaparkraft och 

kompetens till liv igen efter att den legat instängd 

och tilltufsad. En annan är hur man socialiserar och 

transformerar in den kraften i kollektiva ordningar. 

Ytterligare en aspekt är hur man bibehåller och 

vinner acceptans för denna expressiva kompetens 

på sådant sätt att den blir varaktig och en del av en 

samhällelig struktur med den trygghet och legitimitet 

som det innebär. 

Det finns alltså såväl socialpsykologiska och filosofiska 

som pedagogiska och politiska aspekter 

invävda i uppdraget. Låt oss se närmare på det! 

Självkänsla genom 

dialog och handling 

Vad är det för krafter som undergräver självkänslan? 

Är det bara arbetslösheten i sig eller också avsaknaden 

av den mellanmänskliga miljö som arbetet 

erbjuder? Senare teoriutveckling visar att 

identitetsutvecklingen är beroende av en intersubjektiv 

kommunikation med andra (Habermas 

1981). 

Vi kan inte bara åtlyda direktiv, vi måste få uttrycka 

och referera till den egna unika känslan och 

erfarenheten. Vi måste få den ”uthängd”, granskad 

och prövad av andra för att få känna hur den påverkar 

den gemenskap vi vill vara delaktiga i. 

I detta sammanhang brukar man tala om ett para- 

49

50 

digmskifte från den s.k. medvetandefilosofin 

till ett mer kommunikativt handlande (”intersubjektivitet”). 

Det betyder att man inom forskningen börjat 

överge idén om den ensamme individens kamp 

att via information och kunskap bli medveten om 

sin identitet. Istället är det genom ömsesidig dialog 

med andra som vi blir individer och socialt handlande. 

Utan möjlighet till dialog med andra är vi 

ingen. 

I denna process är autenticiteten, att få vara sig 

själv, äkta och oförställd, en grundbult. Det utesluter 

inte inordning i roller och regelsystem, utan 

snarare stärks insikten om när och hur en sådan 

roll- och regelkompetens är konstruktiv. 

Därför är det inte konstigt att vägen till socialt 

delad gemenskap för de ungdomar som omfattas 

av utvecklingsgarantin måste omfatta en 

revitalisering av den egna skaparkraften. I detta 

avseende visar de olika projekten upp en imponerande 

mångfald på hur man kan ” hämta sig själv 

tillbaka” igen. (Kihlström 1990). 

Pedagogik 

Vilken pedagogik ligger då bakom dessa ambitioner? 

I de beskrivna idé- och utvecklingscentra förekommer 

beteckningar som frigörande pedagogik, 

involveringspedagogik, konsekvenspedagogik 

m.m. 

Paulo Freire, som representerar en frigörande 

pedagogik, betonar särskilt dialogen och ordet som 

avgörande. ”I ordet finns två dimensioner, reflektion 

och handling, i en så genomgripande växelverkan, 

att om en av dem offras – även endast 

delvis – så lider den andra omedelbart. Det finns 

inget verkligt ord som inte samtidigt är praxis. Att 

säga ett verkligt ord betyder således att förändra 

världen”. (Freire, 1970, s. 89) (i Pedagogik för 

förtryckta.1970). Oäkta ord är babbel och handling 

utan reflektion är aktivism, menar han. Freires 

ambition var att ”väcka” de tystade lantarbetarna 

till insikt om sin situation, och till skapande handlingar 

för ett värdigare liv. I den meningen blev 

hans ansats både pedagogisk och politisk. 

Även konsekvenspedagogiken har politiska 

influenser med starka element av social fostran där 

kollektivets krav på hänsyn och solidaritet beaktas 

(Bohlin 1990, s. 9). Detta gäller också Makarenkotraditionen 

som också nämns som förebild i ett idéoch 

utvecklingscentra. 

Trots att denna tradition så småningom stelnade 

till dogmatism, hade den i inledningsskedet (under 

1920-talet) många vitaliserande ansatser. Makarenko 

insåg t.ex. betydelsen av att ha en livsväg 

som gick ”längre än morgondagens glädje”. De 

framtida målen skulle vara attraktiva och den 

framtidsorienterade pedagogiken ansågs frigjöra 

energin (Boström 1981). 

Det finns alltså flera pedagogiska traditioner, tilllämpliga 

på de beskrivna idé- och utvecklingscentra, 

som visserligen växt ur sina speciella historiska sammanhang, 

men som ändå gjort insikter som har ett 

mer allmängiltigt värde. I dag brukar de samlas 

under beteckningen socialpedagogik. Befruktade 

med de nya teorierna om social handling, kan de 

sannolikt utgöra ett alternativ när de mer terapeutiska 

traditionerna visat sin begränsning. 

Ledarskap 

En annan viktig aspekt som framträder i idé- och 

utvecklingscentra är typen av ledare. Ofta framstår 

de som eldsjälar – obyråkratiska och improviserande 

med ett glödande engagemang och en 

stor kapacitet att fungera som ”språng över till fastlandet”. 

Makarenkos ledarskap gick helt i samma anda. 

Han var visserligen själv utbildad pedagog men 

använde allehanda fantasifulla och okonventionella 

metoder att nå fram till de unga för att väcka intresse 

och ansvar. Av det kan vi kanske lära oss att 

arbete med den estetiskt/expressiva sidan av personligheten 

är ett helt annat uppdrag än att arbeta

med den kognitiva. 

Vi ser i beskrivningarna av idé- och utvecklingscentra 

att en expressiv/estetisk uppgift ställer 

mycket höga krav på personlig satsning, och det 

finns anledning att fråga vilken kunskap man egentligen 

har om denna typ av arbete. Hur förhindrar 

man utbrändhet och hur värdesätter samhället 

denna speciella insats? Och hur stödjer man ledaren 

i den svåra balansgången att både representera 

det etablerade samhället samtidigt som det 

ingår i uppdraget att ständigt försöka överskrida 

dess gränser? 

Social rörelse 

Vi ser att det ligger en ambition i idé- och 

utvecklingscentra att göra de individuella kompetenserna 

till en kollektiv kraft. Man kan i det avseendet 

se projekten som sociala rörelser som kämpar 

för att vinna erkännande. 

Cohen & Arato (1995) visar i sina analyser hur 

sådana processer har en dubbeluppgift. Dels syftar 

de till att vinna inflytande över det politiska 

samhället, dels till att ”institutionalisera nya identiteter”, 

det vill säga få nya individuella behov och 

aktivitetsformer erkända och legitimerade (Cohen 

& Aratao 1995, s. 465). 

Kampen för erkännande diskuteras av flera teoretiker 

på senare tid, t.ex. filosofen Axel Honneth. 

Han menar att kampen för erkännande antar tre 

mellanmänskliga former; kärlek, rätt och solidaritet 

(Carlheden 1996, s. 54). Kärlek handlar om kroppsligt 

och emotionellt erkännande, rättvisa gäller 

normers generalisering och materialisering, och 

solidaritet handlar om respekt inom en konkret 

värdegemenskap. 

Återgår vi till Habermas så är dock ingen av dessa 

amibitioner möjliga att uppnå på annat sätt än via 

en ömsesidig och jämlik kommunikation. Detta 

stärker den typ av styrform som man tycks eftersträva 

i idé- och utvecklingscentra. 

Idé- och utvecklingscentra 

i åtgärdssystemet 

Därmed kommer vi in på frågan om hur 

verksamheterna ska kunna hållas levande och samtidigt 

vidga synen på den framtida förvärvsstrukturen. 

Kort sagt; ska de institutionaliseras i en 

politisk process eller ska de definieras som kortvariga 

”asyler” där unga arbetslösa kan få lä en period? 

Av beskrivningarna av idé- och utvecklingscentra 

kan man dra slutsatsen att det är den legitimerade 

arenan (dvs. tillgång till en projektverksamhet), den 

sociala gemenskapen, ledarens förhållningssätt och 

kopplingen till ersättning som är de starka krafterna. 

Aktiviteten i sig tycks i inledningsstadiet vara 

ett medel, för att på sikt, när den kreativa kapaciteten 

bärgats, bli själva huvudpoängen. 

I den meningen har dessa idé- och utvecklingscentra 

något kameleontiskt över sig som gör dem 

komplicerade att både förstå och beskriva. Att däremot 

genomleva dem tycks framstå som en 

omskakande men lycklig upplevelse. Och kanske 

har vi där något att lära om skillnader mellan en 

expressiv projektform och en institutionaliserad och 

regelstyrd byråkrati så att båda stärker sin framtida 

legitimitet. 

Att det är en viktig uppgift tydliggör Habermas i 

sin analys av de problem som de utvecklade samhällena 

står inför. Han menar att de styrs med hjälp 

av tre instanser; penningväsendet, makten och 

solidariteten där den sistnämndas position måste 

stärkas. ”Solidaritetens socialintegrativa makt ... skall 

kunna göra sig gällande gentemot de båda andra 

maktformerna, penningväsen och administrativ 

makt”. 

Solidaritetens uppgift är ju att integrera grupper 

och socialisera unga. Den kan som sådan bidra till 

att balansera kommunikativt strukturerade livsområden, 

dit projekten kan räknas, i förhållande 

till stat och ekonomi (Habermas 1991, s.57). 

51

52 

Han menar att det är en moralisk förpliktelse att 

inbegripa de marginaliserade och underpriviligerade 

i det offentliga samtalet. Det riktar 

framför allt ljuset på den arbetslöse som medborgare. 

Denna aspekt kan man säga att idé- och 

utvecklingscentra, genom sin grundhållning av att 

stärka individen och dennes röst, tagit på allvar. 

Kommunikativt handlande 

Låt oss därmed återkomma till de kompetenser som 

tycks centrala i idé- och utvecklingscentra, nämligen 

den personliga och den kulturella kompetensen. 

I nära anslutning till dessa nämns också social 

och kommunikativ kompetens men de tycks utfalla 

som en mer eller mindre automatisk följd av 

projekten. De blir i den meningen mer marginella 

i sammanhanget. 

Med det teoretiska perspektiv vi närmat oss idéoch 

utvecklingscentra hör de fyra begreppen dock 

samman på ett sätt som vi kort ska utveckla. Låt 

oss därför börja med det kommunikativa handlandet 

som i filosofisk och samhällsvetenskaplig teoribildning 

utvecklats av Habermas (1981). 

Då varje individ tar ställning till hur han eller hon 

ska agera vid mötet med en annan individ, gör han 

eller hon tre typer av bedömningar. Talar den andre 

sanning? Är det den andre säger rättfärdigt och 

rättvist? Är den andre uppriktig och ärlig i sitt uppsåt 

och i sin vilja? 

Även om den andre skulle vara övertygande, 

framgångsrik och skicklig i sitt framförande, är det 

inte säkert att vi erkänner alla dessa tre anspråk. 

Graden och typen av erkännande påverkar i sin 

tur vilka förpliktelser vi åtar oss i förhållande till 

den andre. 

Kommunikativ handling fungerar således som 

medel när aktörernas olika erfarenhetsvärldar ska 

sammanjämkas. Den är som mest effektiv då argumenten 

kan stötas och blötas tills en form av 

samförstånd inträder. Det betyder inte alltid kon- 

sensus om sakfrågan utan snarare att man vet de 

bevekelsegrunder som den andre utgår ifrån. 

Och dessa är, som vi nämnde, inte enbart av faktakaraktär 

(ett objektivt vetande) utan bygger också 

på bedömningar av den grupptillhörighet, den vardagsverklighet 

vi lever i. Samtidigt avgränsas denna 

bedömningsförmåga av den bakgrundshorisont av 

värden och normer vi är förtrogna med. Till dessa 

aspekter kommer också mer personliga egenskaper 

och kapaciteter som på sitt sätt avgränsar förmågan 

att förstå och handla. 

Det rör sig alltså om en sammansatt process när 

vi ska förstå och tolka situationer. Är situationerna 

invanda så säger det sig självt att vi inte behöver 

orda så mycket överhuvudtaget. 

Problemet, t.ex. för de ungdomar som omfattas 

av utvecklingsgarantin, uppstår när de går in i nya 

sammanhang, när de ska vidga horisonten, och när 

de behöver mer vetande för att handla konstruktivt. 

Att gå från skola till yrkesliv kan vara ett sådant 

exempel. Finner vi inte orden för att orientera 

oss i denna process, så går vi till nivån under 

och skrider till praktisk handling. De kan också framställa 

problemet som en känsla, som konst, musik 

eller teater. Kort sagt som en skapande verksamhet. 

Det är där vi kan se att idé- och utvecklingscentra 

också börjar. För att sedan i mer kollektiv 

och kanske i politisk anda framställa sina krav i 

verbal form.

54 

Kompetensutveckling i 


De ungdomar som finns på idéoch 

utvecklingscentra är varken 

mer eller mindre begåvade än 

ungdomar i annan utbildning. 

Däremot behöver den personliga 

kompetensen stärkas och då talar 

vi om förmågan att tala, 

handla och estetiskt uttrycka sin 

egen personlighet och identitet. 

Den självtillit som växer ur denna 

förmåga ger en social kompetens 

som idag efterfrågas på arbetsmarknaden, 

skriver Hans-Edvard 

Roos och Anita Kihlström. 

Att utveckla kompetenserna betyder att hela tiden 

röra sig i tre dimensioner; den objektivt faktaorienterade, 

den socialt värdeorienterade och den 

subjektivt autentiska. 

Tillsammans lägger de grunden för individernas 

kompetens att förstå en situation och därmed att 

handla konstruktivt. Att bygga sin verksamhet på 

kommunikativa grunder, blir därför en garant för 

att olika verkligheter får genomslag och chans till 

giltighetsprövning. 

Mot den bakgrunden blir det mindre viktigt för 

individen/den unge att tala korrekt utan mer att få 

rätten att uttrycka sig. Att få sin bild av tillvaron 

granskad i en ömsesidig och jämlik anda så att den 

kan läggas som grund för nästa steg. Idé- och 

utvecklingscentras kompetens ligger därför mer i 

att skapa dessa förhållningssätt och släppa fram den 

enskildes unika erfarenheter och känslor än att 

”ständigt tala rätt om saken”. Den kommunikativa 

kompetensen ökar möjligheten att både tala om 

rätt saker och att tala om saker på rätt sätt. 

55

56 

Vad innebär då social kompetens? Vi tänker oss 

det ofta som en öppenhet inför det nya, en smidighet 

och nyfikenhet som gör att vi snabbt tar 

reda på vad som gäller. Och kanske strategiskt 

manövrerar situationer med hjälp av det. Med en 

sådan förmåga kan vi säkert klara oss långt. 

Det är dock viktigt att hela tiden koppla social 

kompetens till individens moraliska grund. I annat 

fall reduceras den lätt till ett kallt beräknande beteende 

som förbiser den andres rätt till aktning. 

Som del i en kommunikativ handling kan den däremot 

aldrig frikopplas från moraliska aspekter. Den 

måste i princip vara både legitim och legal, alltså 

både ha acceptans i gruppen och godkänd som 

samhällelig princip. 

Därför kan man säga att det finns två sorters 

social kompetens. Habermas skulle 

säga att den som frikopplats från 

moral är en stark reducering av 

en annan människas närvaro och 

därför endast kan användas i mycket 

instrumentella situationer. 

I idé- och utvecklingscentra är det huvudsakligen 

den personliga kompetensen 

och den kulturella kompetensen som lyfts fram. 

Den personliga kompetensen beskrivs då ofta som 

förmågan att tala, handla och estetiskt uttrycka sin 

egen personlighet och identitet. Säkerhet i denna 

förmåga anses ge självtillit. 

Ofta övas denna kompetens genom olika typer 

av estetiska, dramaturgiska och konstnärliga uttrycksformer, 

eller via vissa terapeutiska uttrycksformer 

där upplevelse, känsla, vilja och mentala 

tillstånd står i fokus för bearbetning. Skulle motiven 

till den senare typen av idéer tydliggöras, går 

det att spekulera i förbindelser med tankelinjer i 

humanistisk psykologi, gruppdynamik och existentialistisk 

filosofi. 

En gemensam nämnare för dessa riktningar är 

betoningen av det upplevelsemässiga här och nu, 

och att frigöra inskränkningar och låsningar i person- 

ens självkännedom och upplevelsemöjligheter 

genom att öppet uttrycka tankar och känslor i 

smågrupper. 

Kulturell kompetens 

Den kulturella kompetensen beskrivs i projekten 

som möjligheten att utveckla nya värden, föreställningar 

och alternativa bilder av samhället. Som praktisk 

förmåga framträder den i idéer och i 

entreprenörskap som t.ex. att driva nya och kreativa 

projekt, vara trogen sina idéer och att agera 

långsiktigt. 

Detta arbetssätt har likheter med konstnärers 

och vetenskapsmäns nytänkande. Synsättet 

kan härledas till socialpsykologiska tanketraditioner 

om att människors motivation 

är avgörande för samhällsutvecklingen. 

Centralt är tron på att 

genomdriva vissa värden och trots 

hinder genomföra projekt. 

En stark motivation och övertygelse 

om vad som är det goda, det sanna eller 

det sköna (”achievment motivation”) finns 

också med i bilden. Det klassiska exemplet är 

antagandet om protestantismens idémässiga och 

kulturella betydelse för framväxten av kapitalistiska 

entreprenörer och dess avgörande betydelse för 

ekonomisk utveckling i väst. 

Dessa synsätt på individuell och kulturell kompetens 

går inte helt på tvärs med synsättet i teorin 

om det kommunikativa handlandet. Aktiviteter 

med denna inriktning kan leda till att de berörda 

undviker att stigmatiseras, både av sig själva och 

andra. Individen ges alltså via systemet tillgång till 

arenor, där de har möjlighet att utveckla sociala 

förmågor. Men det är också en fråga om vilken 

grundsyn man har på individen. Vårt resonemang 

bygger på intersubjektivitet, det vill säga att två 

individer genom dialog med varandra får en gemensam 

kunskap om vilket socialt handlande som

är mest konstruktivt. Alltså inte bara ur ett strikt 

individuellt perspektiv utan också med hänsyn till 

att vi lever i ett samhälle. 

Det betyder att den personliga och kulturella 

kompetensen, såsom idé- och utvecklingscentra 

tolkar den, skulle insatt i ett kommunikativt per 

Referenser till artiklarna av 

Hans-Edvard Roos och Anita 

Kihlström 

Beck, Ulrich. (1992)(1986) Risk Society. Towards 

a New Modernity. Sage, London. 

Beck, Ulrich (1996). ”Kapitalism utan arbete. Om 

politikens myter, global ekonomi och demokratins 

framtid.” Ord & Bild, nr 3-4. 

Bohlin, Göran. (1990). Intryck av konsekvenspedagogik 

i tillämpning. Kompendium. 

Boström, S. (1981). Makarenkos kollektivuppfostran 

och nutida gruppedagogik. Liber, Lund. 

Carleheden, Mikael. (1996). Det andra moderna. 

Daidalos, Göteborg. 

Cohen, Jean L. & Arato, Andrew (1993). Det civila 

samhället och den politiska teorin. Daidalos, 

Göteborg. 

Freire, Paulo. (1974). Pedagogik för förtryckta. 

Gummessons/Kursiv, Fahlköping. 

Giddens, Anthony. (1991). Modernity and Self- 

Identity. Polity Press, Cambridge. 

spektiv få vidkännas vissa begränsningar. Den 

personliga viljan och de kulturella värdena skulle 

underordnas moraliska och solidariska överväganden 

inklusive prövas av andras viljor, värden och 

kunskaper. 

Habermas, J. (1981). Theorie des kommunikativen 

Handelns. I och II. Suhrkamp, Frankfurt. 

Habermas, Jürgen. (1997)(1981) The Theory of 

Communicative Action. Volume 1. Polity Press, 

Cambridge. 

Habermas, Jürgen. (1995)(1981) The Theory of 

Communicative Action. Volume 2. Polity Press, 

Cambridge. 

Habermas, Jürgen. (1991). ”Revolutionen som fick 

bakläxa och vänsterns behov av revision”. Ord & 

Bild, nr 3. 

Kihlström, A. (1990). Den enskilde individen och 

vårdapparaten — en analys av ”mötet” utifrån 

teorin om det kommunikativa handlandet. 

Institutionen för Socialt arbete, Göteborg. 

Myerson, George. (1994). Rhetoric, Reason and 

Society. Rationality as Dialogue. Sage, London. 

Ungdomsstyrelsen, PM, Myrman, Birgitta. (1998). 

Disposition av idéskriften med arbetsnamnet 

”frigörande pedagogik”. Ungdomsstyrelsen 

PM1998-05-23, Stockholm. 

57

Tankar om jobb 

Fyra debattörer ger sin syn på svensk arbetsmarknad. Var finns 

framtidsjobben om man inte har högskoleutbildning? Hur viktig 

är social kompetens? Det är ett par av de frågor som tas upp. 

I den sista artikeln uppmärksammas ett initiativ från Linköpings 

kommun, där den annalkande bristen på arbetskraft ska mötas 

med verksamhetsutveckling. Ungdomar, forskare och verksamhetsutvecklare 

ska samarbeta för att omvandla kommunala arbetsplatser 

till attraktiva arbetsplatser för unga. 

59

60 

Foto: Magnus Hartman 

Gunnar Wetterberg 

– Sänk 

ingångslönerna 

Sänk ingångsslönerna på arbetsmarknaden 

och inför studielön för 

skoltrötta elever som arbetat och 

sedan vill återvända till skolan. 

Det föreslår Gunnar Wetterberg, 

direktör på Kommunförbundet, i 

en bok och i en uppmärksammad 

debattartikel i DN. 

Vi måste ändra synen på grundskolan och gymnasieskolan, 

hävdar Gunnar Wetterberg. Gymnasiereformen, 

det nya betygsystemet och kraven på 

arbetsmarknaden har fört med sig att merparten 

av eleverna går direkt från grundskola till gymnasium. 

Den utvecklingen är inte enbart av godo. 

Nio eller tio års skolplikt borde i stället följas av tre 

års skolrätt, enligt Wetterberg. 

– Vi låser in skoltrötta elever 12 till 13 år i skolan. 

Om de jobbar några år efter grundskolan kan de 

komma tillbaka när läslusten vaknat. 

För att underlätta en sådan utveckling föreslår 

han ett paket som innehåller lärlingsjobb, lägre 

ingångslöner och en studielön för skoltrötta som 

återvänder till skolan. 

– Det finns en strukturell knepighet idag på arbetsmarknaden. 

Ingångslönerna ligger för högt och 

bildar trösklar för dem som ska börja arbeta, påstår 

han. Ungdomar och invandrare är värst utsatta eftersom 

de saknar aktuell arbetslivserfarenhet. 

– Arbetsgivarna kräver mycket av de anställda 

redan från början. Det finns dåligt med utrymme 

för inskolning. 

Att löneskillnaderna inte är så stora för enligt 

Wetterberg med sig att mindre kvalificerade yrken

är dyra för arbetsgivarna i förhållande till högkvalificerade. 

Som exempel tar han upp kommunala 

förskolor där förskollärarna ökat i antal på bekostnad 

av barnskötarna. Kommunerna anställer 

hellre förskollärare med högskoleutbildning när 

löneskillnaden bara är någon tusenlapp mellan grupperna. 

Mänskligt givande 

Själv gick han ut samhällsvetenskaplig gymnasielinje 

i Malmö på 1970-talet och arbetade sedan ett 

halvår som sjukvårdsbiträde på ett sjukhus. Han 

lärde sig mycket och minns tiden som mänskligt 

givande. Fler sådana möjligheter till arbete skulle 

finnas kvar idag. 

Finns det inte en risk för att arbetsgivarna utnyttjar 

den unga och billiga arbetskraften? 

– Det går att utforma avtal som minskar den risken. 

När vi tecknade avtal med lärarna 1995 fick 

de ingen reglerad ingångslön, däremot en reglerad 

ettårslön. 

Bildas det inte ett A- och ett B-lag där B-laget 

fastnar i lågkvalificerade och dåligt betalda arbeten? 

– Det här systemet måste omges av starka 

rörlighetsmekanismer. De som vill gå vidare ska 

inte behöva anstränga sig alltför mycket. En studielön 

som motsvarar halv a-kassa vore rimligt för dem 

som väljer att komma tillbaka till gymnasiet, till 

exempel. 

När intervjun en stund senare berör begreppet 

social kompetens får Gunnar Wetterberg ett drag 

av ogillande runt munnen. Att ha social kompetens, 

är det att vara snäll, smidig och glad undrar 

han med ett ironiskt leende. 

– Som chef har jag anställt buttra och inåtvända 

personer som varit bra på sitt jobb. 

– Jag och en kollega konstaterade också, att när 

vi arbetade med en långtidsutredning vid finansdepartementet 

fanns det på vår enhet nätt och 

jämt tillräckligt med social kompetens för att fika 

tillsammans en dag i veckan. 

– För att inte tala om alla dessa kletiga sociala 

kompetenser från olika företag som kallar mig för 

förnamn vid första påringningen. 

I nästa stund minns han en krönika i DN av journalisten 

Kajsa Olsson som med isande tydlighet 

gjorde sig lustig över alla arbetsmarknadspolitiska 

åtgärder, och målade upp ett scenario där de arbetslösa 

fick lära sig att stå i kö till personalmatsalen. 

– Den formen av kompetensutveckling betackar 

jag mig för, men det är klart att social kompetens 

som leder till att man skapar kontakter och har 

lättare att få arbete är bra att ha. 

”Nästa Sverige” av Gunnar Wetterberg kom i våras 

ut på Rabén och Prisma. Han betonar att åsikterna 

i boken och i den här artikeln är hans egna, 

inte Kommunförbundets. 

61

62 

Irene Wennemo 

– Satsa på 

utbildning 

Läget på arbetsmarknaden för 

ungdomar utan högskoleutbildning 

ser ljusare ut än på länge, 

enligt Irene Wennemo, utredare 

vid LO. 

– Vi ser en ökning av arbeten 

inom kvinnodominerade yrken. 

Det kan bli så att tjejerna får lättare 

att skaffa jobb än killarna, 

säger Irene Wennemo. 

Arbetsmarknaden för ungdomar har stadigt förbättrats 

i takt med konjunkturuppgången. Inom loppet 

av ett halvår har till exempel andelen långtidsarbetslösa 

ungdomar mer än halverats. 

– I en konjunkturuppgång har ungdomar lättare 

än andra att få jobb, säger Irene Wennemo. 

En ökad inhemsk efterfrågan på varor och tjänster 

gör att arbetstillfällen skapas inom bland annat 

handeln, restaurang- och hotellbranschen. 

– Där finns vanliga jobb för ungdomar utan högskoleutbildning, 

säger Irene Wennemo. 

Läget på arbetsmarknaden ser alltså ljusare ut för 

ungdomar utan högskoleutbildning. 

Inom de närmaste åren går dessutom många anställda 

inom den offentliga sektorn i pension, och 

behovet av nyrekrytering ökar i kommuner och 

landsting. 

Irene Wennemo påpekar att ökningen av mindre 

kvalificerade arbeten i huvudsak sker inom 

kvinnodominerade yrken. Det gäller både inom den 

privata och den offentliga sektorn. Inom industrin 

eller byggbranschen, till exempel, där unga män

ofta funnit arbeten sker inte ökningen i samma utsträckning. 

– Det här för med sig att unga killar utan högskoleutbildning 

kan ha svårare att få jobb än unga 

tjejer, säger Irene Wennemo. 

Högre lön 

Som många andra understryker hon vikten av social 

kompetens, men har svårt att ringa in begreppet. 

Förmåga att skapa kontakter och arbeta i 

grupp är några aspekter hon tar upp. Däremot gör 

hon en viktig distinktion. Social kompetens är inte 

bara kopplat till individen utan även till en persons 

fysiska och sociala miljö. 

– Det spelar ingen roll hur trevlig du är om du är 

överbelastad och sönderstressad. En social kompetent 

person kan bli social inkompetent i en dålig 

arbetsmiljö. 

Till skillnad från Gunnar Wetterberg, se tidigare 

artikel, förespråkar hon inte sänkta ingångslöner 

för ungdomar. Det är fel väg att gå. Problemet ligger 

i stället i den platta kompetens- och löneutveckling 

som mindre kvalificerade yrken har. 

– Arbetsgivarna har inte satsat tillräckligt på 

kompetensutveckling för yrkesgrupper utan högskoleutbildning. 

Arbetsrotation och kompetensutveckling 

ger flexiblare och kunnigare personal 

som också får en bättre inkomstutveckling över 

livet, säger Irene Wennemo. 

– Vi ska inte sänka ingångslönerna, utan satsa på 

vidareutbildning, som i sin tur för med sig högre 

lön. 

63

64 

Rafael Bermejo 

–Serviceyrken 

måste få 

högre status 

– Nu ska alla hålla på med data. 

Det är den stora frälsningen. Men 

alla varken kan eller vill bli som 

Bill Gates, säger Rafael Bermejo, 

vd för Internationella Företagarföreningen 

i Sverige. 

Rafael Bermejo önskar att det värde och den status 

som sammanknippas med olika yrken skulle 

justeras. ”Jag kan inte förstå varför det ska vara 

finare att arbeta framför ett tangentbord än med 

en gammal människa inom åldringsvården”, säger 

han när intervjun inleds. ”Politiker och andra ledare 

borde ge signaler att yrken inom hantverksoch 

tjänstesektorn är OK”. 

I bakgrunden ruvar förstås pigdebatten och alla 

förslag som går ut på att göra det billigare att anlita 

städhjälp i hemmen. I en huvudinriktning förespråkas 

att den som anställer får dra av en del av kostnaden 

på skatten, medan en annan inriktning föreslår 

en sänkning av de sociala avgifterna för tjänsteföretagen. 

Andra förslag florerar också. 

Rafael Bermejo tillhör den falang som ser framför 

sig hur höginkomsttagarna i framtiden i allt större 

utsträckning kommer att anlita andra för att underlätta 

vardagstillvaron. 

– De här jobben är inte fula och smutsiga. De 

behövs och de som utför dem ska kunna känna att 

det de gör är fint, hävdar Rafael Bermejo. 

Är inte risken stor att vi stimulerar en utveckling 

mot ökade klasskillnader, där några går till välbe-

talda arbeten medan andra får nöja sig med det 

som blir över, och att vi får tillbaka yrken som under 

ett antal decennier nästan rationaliserats bort? 

– De har inte rationaliserats bort. De har alltid 

funnits, men de har varit svarta i stället för vita. 

Det gäller att ta ett långsiktigt ansvar för de här 

individerna, anser Rafael Bermejo. 

Etikettskola 

När samtalet förflyttar sig till begreppet social kompetens 

får Rafael Bermejo nästan något hätskt i 

blicken. 

– Bah, jag förstår inte vad det ordet betyder. Innebär 

det att ungdomarna ska gå i någon slags etikettskola. 

Diskussionen om social kompetens rör sig runt 

allmänna aspekter som förmåga att skapa kontakter, 

bygga upp fungerande relationer och ha tillräckligt 

med självförtroende för att ge sig ut på 

jakt efter arbete. Kanske är det ett begrepp som 

snarare kan ringas in än definieras. 

Rafael Bermejo talar sig inte varm för social kompetens, 

han efterlyser i stället en omvärdering av 

synen på arbete. 

– Att ha en plats i samhället grundar sig på att 

man har ett arbete. I framtiden måste vi acceptera 

att människor tidvis är lediga. Idag är det inte OK, 

utan man är en belastning. 

– Vi måste också få företagen att öppna sina dörrar 

i större utsträckning. En sänkning av arbetsgivaravgiften 

gynnar större företag, små företag måste 

få lättare att få mindre lån. Då skulle vi vara en bit 

på väg, säger Rafael Bermejo. 

65

66 

Anne-Marie Pålsson 

– Jobben finns men 

ingen har råd att 

betala 

– Det finns massor av jobb inom 

vård, omvårdnad och miljövård, 

som inte utförs idag eftersom 

ingen har råd att betala. Därför 

måste skatten på den här typen 

av tjänster sänkas, säger Anne- 

Marie Pålsson, nationalekonom 

och docent vid Lunds universitet. 

Anne-Marie Pålsson tar som exempel ön Ven där 

hon bor på somrarna. Ön håller på att växa igen 

och förbuskas. Länsstyrelsen har bestämt att öns 

öppna landskap ska bevaras, men kommunen har 

inte råd att anställa folk för att hugga ner träd och 

röja bort buskar. Samtidigt går många i regionen 

arbetslösa. Ett annat exempel är gamla hus – vår 

kulturskatt. Många hus står idag och förfaller eftersom 

ingen har råd att underhålla dem eller också 

görs underhållet som obetalt, obeskattat hemarbete. 

– Många nya jobb skulle skapas om skatten på 

arbete var lägre och om hushållen hade full avdragsrätt 

på de tjänster de köper. 

Pålsson anser att det behövs en övergripande 

och öppnare diskussion om hur vi ser på arbete, 

arbetsmarknad och kompetens. Den debatt som 

idag förs tycker hon är fyrkantig. Parterna har redan 

från början låst sig i gamla positioner, som häm-

mar experimenterande och nyskapande. Hon vänder 

sig också mot den gängse definitionen av vad 

kvalificerat och okvalificerat arbete är. 

– Det som räknas idag är formell kompetens, 

det man lärt sig i en skola och som man kan uppvisa 

betyg på. Men det krävs hög kompetens för 

att ta hand om barn eller gamla. Det krävs också 

kunskaper för att städa ett hem. 

Hon anser att den informella kompetensen – man 

lär sig av sina föräldrar, av arbetskamrater eller genom 

att gå som praktikant/lärling – måste premieras 

högre än idag. Det skulle också öppna dörrarna 

till en friare utbildningsgång, där var och en skulle 

få större möjlighet att skapa sig sitt utbildningspaket. 

– Jag tror att de flesta skulle välja privatundervisning 

om valet var helt fritt. Distansutbildning eller 

utbildning via Internet tror jag inte på. Jag tror att 

de flesta människor behöver en annan människa 

att bolla idéer med. 

Slipa kantigheter 

Pålsson tror att social kompetens varit viktig i alla 

tider, men att den uppmärksammas mer idag. Hon 

är tveksam till om social kompetens går att lära ut 

i en skola, även om man ”möjligen kan slipa av 

vissa kantigheter” där. Social kompetens är något 

man får under sin uppväxt, enligt Pålsson. 

– Den som har social kompetens har alltid haft 

det lättare på arbetsmarknaden. Jag har svårt att 

föreställa mig någon arbetsplats, förutom ett ren- 

odlat löpande band, där man inte behöver social 

kompetens. Det är alltid lättare att jobba tillsammans 

med människor som kan relatera och som är 

smidiga, istället för kantiga. 

Men grundproblemen i den svenska ekonomin 

tycker hon ändå är att industrins förädlingsgrad är 

för låg – svensk industri gör inte tillräckligt avancerade 

produkter – och att skattetrycket är för högt. 

– Det saknas inte jobb i Sverige, men det saknas 

välbetalda jobb. Om skatten halverades skulle det 

vara möjligt att leva rätt bra på till exempel en 

sjuksköterskelön. 

Mats Fors 

67

68 

Foto: Staffan Gustavsson 

Magnus Axell 

Arbetsplatser som 

utvecklas lockar 

ungdomar 

Efter sekelskiftet kommer kommunerna 

att rekrytera personal i 

stor utsträckning, främst inom 

skolan och äldre- och handikappomsorgen. 

– Det spelar ingen roll hur attraktiva 

rekryteringsprogram vi 

har om inte arbetsplatserna 

också utvecklas, säger Magnus 

Axell, projektledare från Linköpings 

kommun. 

I dag finns fortfarande en viss övertalighet i 

Linköpings kommun, men analyser visar att den 

bilden kommer att förändras. Mellan år 2000 och 

2005 måste cirka 1 500 personer som arbetar med 

vård i kommunen ersättas, eftersom många anställda 

går i pension. Och de utbildningsplatser som 

finns vid gymnasiets omsorgsprogram i Linköping 

räcker inte till. Om man räknar med både pensionsavgångar 

och rörlighet, dvs. att anställda slutar och 

byter arbete, kommer hälften av all personal i kommunen 

att bytas ut de närmaste 7–8 åren.

Vid LK Arbetsmarknad i Linköpings kommun 

håller Magnus Axell och Mats Ericsson på att ta fram 

en modell som kombinerar rekrytering och utveckling 

av arbetsplatser. 

I våras träffade han en grupp ungdomar som gått 

ut omsorgsprogrammet, för att ta reda på hur de 

ställde sig till att arbeta inom vård och omsorg. 

Ungdomarna ansåg att arbetet var tungt, dåligt 

betalt och inte tillräckligt utmanande, och de flesta 

kunde bara tänka sig det en begränsad tid. Då fick 

ungdomarna frågan: Hur ska arbetsuppgifterna och 

arbetsplatsen se ut för att du ska vilja arbeta där tio 

år eller mer? 

– Deras svar stämmer väl överens med den forskning 

som finns inom området, säger Magnus Axell. 

Ungdomarna tycker att arbetet ska vara inspirerande 

och omväxlande. De vill vara med och påverka. 

Förutom att arbeta med traditionella vårduppgifter 

efterlyste ungdomarna andra arbetsuppgifter. 

En kille som var datakunnig kunde tänka sig 

att arbeta med arbetsplatsens hemsida, en tjej var 

intresserad av personalfrågor, en annan av ekonomi 

osv. Att växla mellan arbete i kommun och landsting 

var ett annat önskemål. 

Ingen hipfaktor 

Tillsammans med kollegor filar Magnus Axell nu 

på en modell för hur nyanställda ungdomar ska 

kunna påverka sitt arbete. Tanken är att om arbetsplatserna 

ska kunna locka ungdomar på lång 

sikt måste personalen där vara öppen för 

verksamhetsutveckling. Det är också viktigt för 

kvaliteten att de som arbetar inom vård och omsorg 

verkligen vill göra det. 

– Ett arbete inom vård och omsorg har ingen 

större hipfaktor idag. Det är en lång väg att få ungdomar 

intresserade av dessa arbeten, påstår Magnus 

Axell. 

Han tänker sig ett samarbete mellan ungdomar, 

personal på arbetsplatser, forskare och personal som 

arbetar med verksamhetsutveckling. Ungdomarna 

kommer från gymnasiet eller deltar i utvecklingsgarantin 

eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

Utan stöd har de svårt att som nykomlingar 

göra sig hörda och får anpassa sig till arbetsplatsens 

organisation och arbetsuppgifter. Med hjälp 

av forskare och personal som arbetar med 

verksamhetsutveckling kan de däremot få ett helt 

annat inflytande, tror Magnus Axell. 

Under hösten 1998 ska projektet förankras hos 

de tre målgrupperna, för att sedan köra igång. 

– I höst kommer vi också att börja omsätta idéerna 

i praktiken. Om vi inte arbetar med 

verksamhetsutveckling kommer ungdomarna ganska 

snart att vända på klacken och gå vidare till 

andra arbeten, hävdar Magnus Axell. 

69

70 

Ungdomsstyrelsens 

uppdrag 

Under utvecklingsgarantins första år 1998 arbetar 

Ungdomsstyrelsen, på regeringens uppdrag, 

med insatser för att underlätta långtidsarbetslösa 

20–24-åringars inträde på arbetsmarknaden. I uppdraget 

ingår mobilisering, information och utvärdering. 

Ungdomsstyrelsen informerar om kommunernas 

arbete i nyhetsblad, idéskrifter och media. Viss 

information skickas direkt till kommuner, arbetsförmedlingar, 

ideella organisationer och lokala projekt. 

Rapporter och skrifter kan beställas från 

Ungdomsstyrelsen. Broschyren Plantor i begåvningslandet 

och idéskriften Rustad för jobb tar upp 

utvecklingsgarantin och idé- och utvecklingscentra. 

På Internet kommer en arena att finnas för att förmedla 

goda exempel. 

På Ungdomsstyrelsen finns en resursperson, 

Mikael Lundgren, som speciellt arbetar för att stödja 

spjutspetsprojekt och nätverk. 

En referensgrupp med representanter från olika 

myndigheter och organisationer har till uppgift att 

följa det löpande arbetet. En annan grupp har knutits 

till Ungdomsstyrelsens arbete med utvärderingen. 

Den består av forskare som ska följa och 

stödja utvärderingsarbetet. 

Rustad för jobb 

Rapport 10 

Brus Special 

– Nyhetsbrev om 

utvecklingsgarantin 

Plantor i begåvningslandet

Utvecklingsgaranti? 

Alla ungdomar väljer inte en rak 

väg genom skola och utbildning till 

arbetslivet. Många följer en krokig 

väg som kan kantas av osäkerhet, 

men den krokiga vägen kan också 

innebära intressanta erfarenheter, större självinsikt 

och ett så småningom säkrare yrkesval. 

De som inte passar in i den raka utbildningsmallen 

möter ofta negativa reaktioner från sin omgiv- 

Från den 1 januari 1998 kan kommunerna teckna 

avtal med arbetsförmedlingen om utvecklingsgaranti. 

Kommunerna erbjuder då ungdomar mellan 

20 och 24 år, som varit arbetslösa mer än 90 

dagar en insats på heltid. 

Utvecklingsgarantin kan innebära att en 

arbetslös ung person får höja sina baskunskaper 

inom ett ämne, varva utbildning med praktik 

eller enbart få praktik. 

Insatsen kan sträcka sig över ett helt år till 

skillnad från andra åtgärder som varar i högst 

sex månader. Den kan också ske under en kortare 

tid. 

Utvecklingsgarantin bygger på ett samarbete 

mellan kommunen, arbetsförmedlingen, näringslivet, 

ideella organisationer och andra aktörer. 

Ungdomarna ska ta fram en individuell 

handlingsplan tillsammans med personal från 

arbetsförmedlingen och kommunen. Den är 

viktig för att undvika att ungdomarna hamnar i 

en rundgång mellan olika åtgärder. 

Arbetsförmedlingsnämnden har ansvar för att 

ett formellt avtal träffas mellan arbetsförmedlingen 

och kommunen, och att individuella 

handlingsplaner tas fram. 

ning, men en krokig väg, rätt hanterad, kan vara 

det första steget i ett livslångt lärande. 

Utvecklingsgaranti är ingen vanlig arbetsmarknadspolitisk 

åtgärd. 

Utvecklingsgaranti kan vara en möjlighet till personlig 

utveckling, som ger ungdomar chansen att 

ta till vara den krokiga vägens fördelar och undvika 

dess fallgropar. 

Ersättning 

Kommunerna får en statlig ersättning på 150 kronor 

per dag och person som deltar i utvecklingsgarantin. 

De ungdomar som omfattas av utvecklingsgarantin 

har tre olika möjligheter till ersättning: 

• Ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa 

får ett utbildningsbidrag som motsvarar 

a-kassa och som betalas ut av försäkringskassan. 

• Ungdomar som har rätt till socialbidrag får så kallad 

utvecklingsersättning som motsvarar socialbidraget 

och betalas ut av kommunen. 

• Ungdomar som varken har rätt till socialbidrag 

eller arbetslöshetsersättning får en skattefri 

utvecklingsersättning på 1 967 kronor per månad 

från staten, som betalas ut av kommunen. 

Enligt AMS statistik fanns i slutet av augusti 

2 720 unga som deltar i utvecklingsgarantin 

runt om i landet. 

AMS sammanställning under sommaren 

1998 visar att ca 250 kommuner tecknat avtal 

om utvecklingsgaranti, medan 39 angav att 

de inte hade för avsikt att göra det. 

71

72 

Idé- och utvecklingscentra? 

Det finns många sätt att arbeta med utvecklingsgarantin. 

I en del kommuner finns personal 

som har till uppgift att förmedla praktikplatser 

till ungdomarna. I andra kommuner 

satsar man på mer ambitiösa projekt. Ett sätt att 

arbeta med utvecklingsgaranti är så som man 

gör på ett antal idé- och utvecklingscentra runt 

om i landet. Där drivs så kallade individuella 

och kreativa utbildningar, där tyngdpunkten 

ligger på praktiska aktiviteter. 

En del ungdomar som deltar i arbetet vid ett 

idé- och utvecklingscentra omfattas av utvecklingsgarantin. 

Metoderna som används är ofta otraditionella 

och ligger långt ifrån skolans teoretiska undervisning. 

Ungdomarna arbetar i projekt som utgår från 

deras egna intressen och önskemål. Det kan 

handla om bageri, restaurang, budbilstjänst, pensionärsservice, 

Agenda 21, verkstäder för trä-, 

metall- och textilhantering eller mediegrupper, 

musikstudios, IT- och multimedieverkstäder, 

eget företag, teater och dans och mycket mer. 

En del ungdomar läser in några ämnen och skaffar 

sig baskunskaper, andra använder sina språk 

och genomför ett projekt som för med sig 

internationella kontakter. Inget centra liknar något 

annat, utan vart och ett bygger på platsens och de 

deltagande människornas egna förutsättningar. 

Flera centra har startat på initiativ från arbetslösa. 

Ofta förekommer ett samarbete i olika konstellationer 

mellan kommuner, arbetsförmedlingar, det 

ideella föreningslivet, näringslivet och EU-projekt. 

Några centra är kommunala, andra drivs av en ideell 

förening. 

Många ungdomar upplever att de blir bemötta 

med respekt och får göra något ”på riktigt”. Med 

bättre självförtroende och/eller klarare uppfattning 

om vad de ska syssla med går de vidare till arbete 

eller studier. 

Ungdomsstyrelsen har under 1993–1996 på uppdrag 

av regeringen delat ut medel från Allmänna 

arvsfonden till cirka 150 idé- och utvecklingscentra 

och stöttat dem i deras arbete.

Statistik Ungdomars 

värderingar 

Ungdomsstyrelsen fick i början av 1997 regeringens 

uppdrag att i samarbete med Barn- och ungdomsdelegationen 

göra en studie om ungdomars 

värderingar. Våren 1998 publicerades Ny tid – Nya 

tankar? Följande avsnitt bygger på utdrag ur boken 

men också på opublicerat material ur studien. 

Studien bygger på en omfattande enkät som besvarades 

av 4 000 slumpmässigt utvalda personer 

under våren 1997. De flesta var unga människor 

mellan 16 och 29 år, men även vuxna mellan 35 

och 74 år deltog. Enkäten omfattade följande 

huvudfrågor: 

- synen på vuxenblivande, 

- livskvalitet och livets stora frågor, 

- synen på välfärdssystemet, jämlikhet och rättvisa, 

rätt och fel, förtroende och handlingar, 

- ungas framtidsplaner och 

- långsiktiga värderingsförskjutningar. 

Andel som instämmer i olika påståenden om 

vuxenblivandet, 1997, procent 

Man är vuxen när man … 16–29 år 35–74 år Skillnad 

tar ansvar för egna beslut 7 2 8 1 - 9 

hittat sin identitet 4 4 5 0 - 6 

försörjer sig själv 4 2 3 9 + 3 

får barn 3 6 3 2 + 4 

vet vad man vill med sitt liv 3 4 4 9 - 15 

blir sambo (gifter sig) 2 9 3 1 - 2 

flyttar hemifrån 1 8 1 7 + 1 

blir myndig 17 20 - 3 

är klar med utbildningen 1 2 1 8 - 6 

Genomsnittligt antal svarande (n) 16–29 år är knappt 3 300 och 

antalet 35–74 år är drygt 600. 

73

74 

Nio kriterier för vuxenblivande 

I debatten om ungdomar och ungdomars nutida 

villkor hörs ofta att ungdomstiden under 1990-talet 

har förlängts, det vill säga att ungdomar kommer 

senare in i vuxenlivet än vad som tidigare var 

fallet. Debatten handlar ofta om när man är etablerad 

på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och 

kanske även äktenskapsmarknaden. I denna studie 

har ungdomar och vuxna fått svara på när de 

anser sig vara vuxna. 

Synen på vuxenblivande har en relativt tydlig 

struktur och domineras framför allt av en existensiell 

syn med frågor om tillvarons mening, individens 

frihet, ansvar och handlande. Tre fjärdedelar av samtliga 

instämmer i påståendet att man är vuxen ”När 

man tar ansvar för egna beslut”. På andra plats kommer 

”När man hittat sin identitet”. Knappt hälften 

håller med om detta. Möjligheten att försörja sig 

själv har också en framträdande plats i synen på 

att bli vuxen. Drygt 40 procent instämmer i påståendet 

att man är vuxen då man försörjer sig själv. 

Om vi bara ser på vad ungdomar i åldern 20–24 

år har svarat visar det sig att 39 procent anser ”att 

man är vuxen när man försörjer sig själv”, en marginell 

skillnad från ungdomsgruppen som helhet. 

Att försörja sig själv är som sagt ett viktigt steg in 

i vuxenlivet. Följande diagram illustrerar på ett tydligt 

sätt den stora roll som ålder idag har i samspelet 

mellan studier och fast anställning. 

Studiedeltagande är högt bland ungdomar. Fram 

till och med 18 års ålder är studiedeltagandet drygt 

90 procent för att sedan avta kraftigt. Av 20-åringarna 

studerar hälften, medan knappt var femte har 

en fast anställning. Vid 24 års ålder är andelen som 

studerar respektive har fast anställning lika stor, cirka 

45 procent. 

I åldrarna 20 till 24 år är de som har tillfällig anställning 

nästan lika många som de med fast anställning. 

Av dem som är strax under 30 år har nästan 

en femtedel tillfälliga anställningar. Arbetslösheten 

är störst i åldersgruppen 20 till 24 år. 

Andel unga 16–29 år som studerar respektive har fast anställning, 1997, procent 

n=2 844

Livets mening 

Vid sidan av existensiella frågor om vuxenblivande 

har de som deltagit i undersökningen också ställts 

inför en fråga av mer övergripande existensiell 

karaktär. Det är frågan om vad som ger livet mest 

mening. 

Vad ger Ditt liv mest mening? 

Välj bara ett alternativ. 

Arbete 1 

Studier 2 

Fritid 3 

Familj 4 

Vänner 5 

Frågan är ställd till både ungdomar och vuxna 

Både för yngre och äldre är uppfattningen om 

livets mening centrerad kring vänner och familj. 

Av dem som är över 34 år anser 73 procent att 

familjen ger livet mest mening medan bara 4 procent 

nämner vänner. Hälften av de yngre sätter 

Synen på vad som ger livet mest mening, 1997, procent 

… ger livet mest mening 16–29 år 35–74 år Skillnad 

Familj 5 0 7 3 -23 

Vänner 25 4 +21 

Fritid 1 6 1 0 +6 

Arbete 6 12 -6 

Studier 3 0 +3 

Summa 100 100 

n 2 830 509 

familjen främst, medan 25 procent anser att vänner 

ger livet mest mening. Vänner är alltså viktigare 

för de yngre än för det äldre. Detsamma gäller 

fritiden. Påfallande få av både yngre och äldre 

anser att arbete ger livet mest mening. 

Men det är inte bara ålder som har betydelse för 

vad man tycker ger livet mening. Män och kvinnor, 

oavsett ålder, betonar olika faktorer. Kvinnor 

betonar framför allt familjen. Av unga kvinnor anger 

60 procent familjen som det som ger livet mest 

mening. Motsvarande andel för unga män är drygt 

30 procent. 

Män betonar å andra sidan i högre grad än kvinnor 

arbete och fritid. Uppfattningen att det är arbete 

och fritid som ger livet mest mening är dubbelt 

så vanlig bland män som bland kvinnor. Vänner 

och studier är däremot lika viktigt för båda könen. 

75

76 

Framtiden 

De unga har i undersökningen 

ställts inför en mängd frågor 

om sin framtid. De har bland 

annat fått svara på vad som är 

viktigast att ha uppnått vid 35 

års ålder. I enkäten har en 

sjugradig skala använts. 

Den viktigaste målbilden för 

yngre är centrerad kring eget 

boende, fast anställning, familj 

och barn, lugnt och stabilt familjeliv 

och självförverkligande. 

Detta gäller mellan 60 och 90 

procent av de unga och framstår 

som en relativt konventionell 

framtidsvision utan någon 

särskild överraskning. I andra 

hand kommer resor, fritid och en hög levnadsstandard. 

Ungefär hälften av alla unga anser att detta är 

viktigt att ha uppnått vid 35 års ålder. 

När ungdomsgruppen delas in i tre åldersgrupper, 

framträder några skillnader. 

En betydligt större andel av de yngsta (16–19 

år) tycker det är viktigt att ha hunnit resa före 35 

års ålder jämfört med de äldsta i ungdomsgruppen 

(25–29 år). 

De äldsta däremot anser att det är viktigare att 

då ha bildat familj och skaffat barn. 

Mål som unga anser vara viktiga att ha uppnått vid 35 års ålder, 

procent (viktigt = värde 6 och 7 på en skala 1-7) 

Åldersgrupp 

Mål vid 35 års ålder 16-19 år 20-24 år 

Samtliga 

25-29 år 16-29 år 

Skaffat ett eget boende 8 9 8 9 8 3 87 

Har en fast anställning 8 6 8 2 7 9 82 

Bildat familj och skaffat barn 5 7 6 2 7 0 63 

Lever ett lugnt & stabilt familjeliv 5 7 5 4 6 2 58 

Har hunnit förverkliga mig själv 6 6 6 0 4 5 57 

Har hunnit resa och se mig om i världen 6 2 5 8 3 8 53 

Har mycket fritid 4 9 4 8 4 9 49 

Har en hög levnadsstandard 5 3 4 6 4 4 48 

Har en god ställning i samhället 3 6 2 3 1 5 25 

Arbetar i eget företag 1 5 1 2 1 3 13 

Engagerar mig i samhället lokalt 1 1 8 7 9 

Frilansar 7 4 4 5 

Mål som unga anser vara viktiga att ha uppnått vid 35 års ålder, procent 

(Här endast 3 av 12 mål, de arbetsrelaterade) 

I alla åldersgrupper har eget boende och en fast 

anställning en stark ställning. 

I följande tabell framgår hur viktig fast anställning 

före 35 års ålder är för alla ungdomar – både 

för ungdomar som har erfarenhet av 

långtidsarbetslöshet och för dem som aldrig varit 

arbetslösa. 

Erfarenhet av arbetslöshet 

En kortare Flera korta Långtids- Samtliga 

Mål vid 35 års ålder Ingen tid perioder arb.löshet 16-29 år 

Har en fast anställning 8 4 8 0 7 8 7 7 82 

Arbetar i eget företag 1 4 1 2 1 3 9 13 

Frilansar 5 4 6 3 5

Mål och mening i arbetslivet 

Vid sidan av frågor om de mer existensiella dimensionerna 

av ungas framtidsbilder har de i undersökningen 

också ställts inför frågor om mål och mening 

i arbetslivet vid 35 års ålder. 

Mål i arbetslivet som unga anser viktigt att ha uppnått vid 35 års ålder, procent 

(viktigt = värde 6 och 7 på en skala 1-7) 

Åldersgrupp 

Mål i arbetslivet vid 35 års ålder 16-19 år 20-24 år 25-29 år 

Samtliga 

16-29 år 

Att ha ett arbete med trevliga arbetskamrater 8 4 8 4 8 2 83 

Att arbetet bidrar till att utveckla min personlighet 6 3 7 0 7 5 69 

Att man får vara med och fatta viktiga beslut 5 0 5 0 5 3 51 

Att arbetet är lugnt, tryggt och välordnat 5 0 4 1 4 7 46 

Att jag har möjlighet att skapa bra kontakter 4 6 4 2 4 0 43 

Att få planera och genomföra mitt arbete utan andras inblandning 3 9 3 9 4 3 40 

Att ha möjlighet att resa och knyta internationella kontakter 4 0 3 1 2 4 32 

Att genom mitt arbete bidra till att skapa en mänskligare värld 2 7 2 9 3 2 30 

Att få hög lön och andra materiella förmåner 3 5 2 8 2 9 30 

Två aspekter är klart viktigare än övriga. Det gäller 

arbetslivets sociala gemenskap och dess roll för 

personlig utveckling, det vill säga att ha trevliga 

arbetskamrater och att arbetet bidrar till att utveckla 

personligheten. Detta uppger mellan 70 och 80 

procent av de unga som viktigt. 

Lägst värderas ekonomiska och materiella förmåner, 

arbetets roll för en mänskligare värld och möjligheterna 

till internationella kontakter och resor. 

Knappt en tredjedel av de unga anser detta vara 

viktiga egenskaper för ett framtida arbete. 

Internationellt utbyte värderas högre av de yngsta 

(16–19 år) i undersökningen än av de som är 20 år 

och däröver. 

77

78 

Optimister och pessimister 

En fråga som visat sig fungera mycket väl som mått 

på upplevd livskvalitet har den enkla formuleringen: 

Är du nöjd eller missnöjd med livet i sin 

helhet just nu? 

De tillfrågade har fått uppge sin upplevda livskvalitet 

på en sjugradig skala, där 1–3 tolkats som 

att man är missnöjd, 4 varken eller och 5–7 att 

man är nöjd. 

Upplevd livskvalitet, 1997, medelvärde på en sjugradig skala samt 

andel missnöjda respektive nöjda i procent 

Åldersgrupp Medelvärde Missnöjda, % Varken eller, % Nöjda, % n 

16–19 år 5,3 12 14 74 937 

20–24 år 5,3 11 14 75 994 

25–29 år 5,5 7 12 81 941 

35–54 år 5,4 7 13 80 338 

55–74 år 5,9 7 5 88 174 

På en sjugradig skala har de missnöjda svarat 1–3, de nöjda 5–7 och de som tycker varken eller 4. 

Ett 95-procentigt konfidensintervall för medelvärdena är ± 0,1. 

När äldre och yngre på detta sätt redovisar upplevd 

livskvalitet är åldersskillnaderna ganska små, 

men yngre tenderar att värdera sina livsvillkor något 

mer negativt. 

De tillfrågade fick också svara på frågan: Hur ser 

du på framtiden för din egen del? 

Här användes också en sjugradig skala. Med en 

grov indelning av skalan i två klasser kan värden 

under fem hänföras till en pessimistisk framtidstro 

och värden däröver till en optimistisk. Med en indelning 

av skalan i fyra klasser framträder på ett 

mer detaljerat sätt skillnaderna mellan yngre och 

äldre. Bland de yngre finns fler som ser optimistiskt 

på sin framtid än bland de äldre. Bland de 

yngre är en fjärdedel pessimister, tre fjärdedelar 

optimister och nästan hälften uttrycker en stor 

optimism om sin framtid. 

Analysen visar att det finns ett starkt samband 

mellan hur yngre upplever sin livskvalitet idag och 

hur optimistiskt de ser på sin egen framtid. Sambandet 

visar att ju sämre upplevd livskvalitet de 

redovisar, desto mer pessimistiskt ser de på sin egen 

framtid. 

Detta betyder att mellan 10 och 15 procent av 

dagens unga upplever en låg livskvalitet och samtidigt 

ser pessimistiskt på sin framtid. 

Framtidstro för egen del, 1997, procent 

Framtidstro 16–29 år 35–74 år Skillnad 

Mycket pessimistisk (1–2) 4 6 -2 

Något pessimistisk (3–4) 2 2 2 6 -4 

Något optimistisk (5) 2 8 2 8 0 

Mycket optimistisk (6–7) 4 7 4 0 +7 

Summa 100 100 

n 2 867 514

Å andra sidan finns det en mycket större grupp, 

nära två tredjedelar, som upplever en hög livskvalitet 

och som samtidigt ser optimistiskt på framtiden. 

Till detta kommer 11 procent som upplever 

en låg livskvalitet, men som inte tror att detta tillstånd 

kommer att bestå. Något fler, 13 procent, 

upplever en hög livskvalitet men ser ändå pessimistiskt 

på den egna framtiden. Sambandsstrukturen 

framgår i förenklad form av nedanstående matris, 

som omfattar dem i åldern 16 till 29 år. 

Samband mellan upplevd livskvalitet och 

framtidstro bland unga 16–29 år, 1997, procent 

Framtidstro Upplevd livskvalitet 

Låg Hög Summa 

Optimistisk 1 1 6 4 7 5 

Pessimistisk 1 2 1 3 2 5 

Summa 23 77 100 

n=2 858 

Jämfört med de ”nöjda optimisterna” är de ”missnöjda 

pessimisterna” oftare uppvuxna i arbetarhem 

och de är oftare födda utomlands. De har lägre 

utbildningsambitioner, större farhågor om att arbetslösheten 

kommer att öka, ett glesare socialt nätverk, 

är mer oroade för att själva bli arbetslösa och 

upplever en liten valfrihet över att själva bestämma 

hur deras liv ska bli. 

79

80 

DJUPINTERVJUER 

Samhällsförändrarna 

Eva Wictorin 

Box 452 

851 06 Sundsvall 

tfn 060-15 86 67 

fax 060-15 70 61 

e-post: eva.wictorin@samfor.se 

A D R E S S L I S T A 

Teater X 


Frölischv. 4 

213 68 Malmö 

tfn 040-21 74 76 

fax 040-22 27 73 

e-post: teater.x@malmo.mail.telia.com 



Box 5058 

781 05 Borlänge 

tfn 0243-25 70 70, 070-684 52 43 

fax 0243-68633 

e-post: klippan@arbetslinjen-klippan.se 

Nätverket 

Järnvägsgatan 9 

531 32 Lidköping 

tfn 0510-77 11 40 

fax 0510-77 11 41 

e-post: weststoneq@rocketmail.com 

Föreningen Pannhuset 

Pia Svanqvist 

Daggdroppeg. 3 

418 83 Göteborg 

tfn 031-53 69 25 

fax 031-53 82 21 

e-post: pia.svanqvist@pannhuset,se 

Föreningen Urkraft 


Box 55 

931 21 Skellefteå 

tfn 0910-579 41, 070-661 02 85 

fax 0910-579 99 

e-post: stigge@urkraft.se 

UNGDOMSSTYRELSENS KONTAKTPERSON 

Mikael Lundgren 


Box 17801 

118 94 Stockholm 

tfn 462 53 91 

fax 644 88 54 

e-post: mikael@ungdomsstyrelsen.se 

NÄTVERKET 

Projektledare från fyra idé- och utvecklingscentra 

har fått i uppdrag av Ungdomsstyrelsen att bilda 

ett nätverk och att stimulera kommunernas arbete 

med utvecklingsgarantin. 



Box 5058 

781 05 Borlänge 

tfn 0243-25 70 70, 070-684 52 43 

fax 0243-68633 

e-post: klippan@arbetslinjen-klippan.se 


Föreningen Urkraft 

Box 55 

931 21 Skellefteå 

tfn 0910-579 41, 070-661 02 85 

fax 0910-579 99 

e-post: stigge@urkraft.se 

Pia Svanqvist 

Föreningen Pannhuset 

Daggdroppeg. 3 

418 83 Göteborg 

tfn 031-53 69 25 

fax 031-53 82 21 

e-post: pia.svanqvist@pannhuset,se 


Lotta Lundgren 

Teater X 

Frölischv. 4 

213 68 Malmö 

tfn 040-21 74 76 

fax 040-22 27 73 

e-post: teater.x@malmo.mail.telia.com 

REFERENSGRUPP 

En referensgrupp med representanter 

från olika myndigheter och organisationer 

har till uppgift att följa det löpande 

arbetet med utvecklingsgarantin. 

Hans-Åke Antonsson 


Box 17801 


tfn 08-462 53 59 

fax 08-644 88 54 

e-post: hansake@ungdomsstyrelsen.se 

Eva Bergström 

Socialstyrelsen S/NUU 


tfn 08-783 32 10 

fax 08-783 30 57 

e-post: eva.bergström@sos.se 

Tomas Aronsson 

Folkbildningsrådet 

Box 730 


tfn 08-412 48 00 

fax 08- 21 88 26 

e-post: tomas.aronsson@folkbildning.se 

Eva Loftsson 

Svenska EU Programkontoret 

Box 7785 


tfn 08-453 72 00 

fax 08-453 72 01 

e-post: eva.loftsson@eupro.se 

Vivi Jacobsson Libietis 

Svenska Kommunförbundet 


tfn 08-772 43 64 

fax 08-772 43 14 

e-post: vivi.libietis@svekom.se 

Monica Harrysson 

Arbetsmarknadsstyrelsen 

171 99 Solna 

tfn 08-730 60 00 

fax 08-27 83 68 

e-post: monica.harrysson@ams.amv.se

LADDA NED (947 kb) - Ungdomsstyrelsen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?