Stenungsunds Sportfiskeklubb - Medlemstidningen Vaket

Årgång 28
Nummer 2, 2005
Sidan två
Ordförande har ordet
I valsarna
Radaktör Borgström
Snarsjön
Vårt nya vatten
Åtta fjordar
Projekt kring Hakefjordsområdet
Debatt
Säg vad du tycker om det här då
I bakvattnet
Duellen med Lennart Stohm
och lite annat smått och gott!
VAKET
Medlemstidning för
Stenungsunds Sportfiskeklubb
Nya Zeeland
En reseberättelse från
flugfiskarnas paradis

Ordföranden har ordet
Vad är rättvisa? När åtgärder skall
genomföras för att fiskbestånden
är sönderfiskade och behöver
återhämta sig heter det alltid
från myndigheter och politiker
att bördan skall bäras solidariskt
mellan yrkesfiskare, husbehovsfiskare
och sportfiskare. Med andra
ord är det inte den som förorsakat
problemet som skall lösa det. Det
skall råda totalförbud för alla,
som det t. ex gjorde för torskfiske
under vårvintern 2005. Dock gavs
dispens för ett av de mest storskaliga
fisken som finns. Lysbåtsfiske
efter skarpsill med snörpvad
längst inne i de trånga bohuslänska
fjordarna under torskens lekperiod
var helt OK. Bifångst av torsk var
också tillåten. I dag kan man läsa i
tidningarna att bifångster vid lysfiske
är ytterst små. Varför klagar vi
då? Jo det finns inga fiskarter längre
som kan klassas som bifångster.
De har redan dragits upp som
bifångster under tidigare år. Det är
inte bara snörpvadsfisket som får
bifångster. Ett mycket omfattande
ålryssjefiske ­ tiotusentals efter Bohuskusten
– har kostat miljontals
lokala småtorskar och plattfiskar
livet. Problemen med ålryssjefisket
kommer med stor sannolikhet att
lösa sig självt, då invandringen av
ål från Sargassohavet de senaste
åren gått ned till nära noll. Ett sätt
att förbättra reproduktionen av
torsk är att ändra på minimimåttet.
En lekmogen torsk har en längd på
ca 50 cm. Varför inte då sluta att
ta fisk som är mindre än en halv
meter? Det kan vi inte göra säger
trålfiskarna. Då kan vi inte ta upp
våra kvoter inom rimlig tid. Kan ni
ta upp era kvoter när fisken är slut
då? Om man höjer minimimåttet
på vilken art det vara månde måste
man samtidigt anpassa maskstorleken
i trålar och nät till aktuellt
minimimått så den mindre fisken
går igenom. Det är meningslöst att
kasta tillbaka för liten fisk som dött.
Vet ni förresten att fyra torskar av
fem kastas tillbaka döda i havet?
Gott om torsk säger yrkesfisket
när de drar upp den sista spillran
av torsk som samlas till lek på de
begränsade lekområdena. Varför
tar pigghajen slut? Varför tar havskatten
slut? Pigghajen tar slut för
att den växer långsamt och fiskas
upp i stora mängder när den samlas
för att föda sina ungar. Havskatten
fiskas för hårt med nät på sina lekplatser.
Vad gäller orsak och verkan
så lär väl relationen av påverkan av
de olika fiskemetoderna grovt se ut
som följer. När sportfisket tar upp
en fisk så tar det småskaliga kustfisket
upp 10 och det storskaliga
yrkesfisket mer än 1000. När åtgärder
skall vidtagas utgår man inte
från beståndens livskraft, vilket
vore naturligt, utan från kortsiktiga
teoretiska ekonomiberäkningar.
Varför skall likhet råda mellan de
olika intressenterna? Den metod
som förorsakar problemen borde
också stå för åtgärderna. Visst finns
det andra orsaker än överfiskning
som minskat fiskbestånden i havet
och visst finns det sportfiskare som
borde kalla sig något annat.
Alltid retar jag någon.
Mer kommer!
Gösta
Ordförande
Gösta Bring
0303­81857
bring.gosta@telia.com
Besöksadress
Göteborgsvägen 2
Postadress
Box 272
444 24 STENUNGSUND
Postgiro
23 17 71 - 7
Webbplats
http://www.ssfk.info
Om Vaket
Detta nummer
Årgång 28
Nummer 2 2005
Redaktion
Johan Borgström
Gösta Bring
Mikael Båth
Tore Ottosson
Postadress
SSFK ­ Vaket
c/o Mikael Båth
Pontus Wiknersgatan 1
411 32 GÖTEBORG

Omslagsbild
Tore Ottosson
med öring.
Mataura/NZ05
Foto
Barry Perkins
Hemsidan
Det har kommit in lite olika
åsikter om den layout och teknik
vi använder på vår hemsida
idag.
Redaktionen, som numera
också har hand om hemsidan,
har bestämt att en helt ny sida
skall skapas.
Detta arbete kommer utföras
av Tore och Mikael under
sommaren och kanske början av
hösten.
Den nya designen kommer inte
innehålla lika mycket teknik
som tidigare, är mer pedagogisk
i sitt upplägg och framför allt
mer kompatibel med olika
webbläsare och skärmstorlekar.
Valda delar av vår tidning
kommer också att vara tillgänglig
på hemsidan för läsning direkt i
webbläsaren.
Har du önskemål eller åsikter
om innehållet på hemsidan och i
tidningen är du välkommen att
kontakta någon i redaktionen.
Skicka ditt material till
ssfk.vaket@ixnix.co.uk
eller med vanlig post.
Index
2 Ledare Gösta Bring
Ordförande har ordet
4 I valsarna Johan Borgström
Tankar och funderingar från redaktionens mörkaste krypin
5 Snarsjön Mikael Båth
Vårt senaste tillskott av klubbvatten
5 Fisketillsyn Anders Ekman
Klubben har fått nya fisketillsyningsmän
6 Notiser och Hösten program Redaktionen
Information och händelser hösten 2005
7 Lysevatten Mikael Båth
Fjolårsstatistik och en borttappad årgång öringar?
8 Juniorsidan Gösta Bring , Mikael Nilsson
Vad vill ni ungdomar egentligen göra?
9 Tio frågor Robert Etander
Denna gång intervjuas Richard Torkar från Göteborg
10 Åtta fjordar Gösta Bring
Ett samarbetsprojekt för att återställa den ekologiska balansen
12 Nya Zeeland Tore Ottosson
En reseberättelse från landet på andra sidan
22 Fiske i ostens hemland Bastian Fürstner
Bastian tar oss med på en tur till sina gamla hemmavatten
24 I bakvattnet Lennart Stohm
Duellen heter denna återblick i gamla nummer av Vaket
25 Miljövårdsberedningen Gösta Bring
Lokal förvaltning av fiskeresurser inom EU
26 Debatt Mikael Båth
Lite funderingar kring våra fiskeregler
27 Klubbfunktionärer 2005 Redaktionen
Dom som har hand ôm èt
28 Lilla Rotenonvatten Johan Borgström
Dan guidar Micke och Johan en dag i maj

Text: Johan Borgström SSFK Vaket
I valsarna
Hör Du till dem som tycker det
låter lite töntigt att önska någon
“Skitfiske!”? “Hoppas Ditt fiske
går åt helvete!”, brukar jag tänka
stillsamt. Fast det där är inte riktigt
sant. Under senare år har jag lärt
mig att glädjas över fiskebröders
framgång och att kunna visa
någon ung fiskare på vägen mot ett
givande fritidsintresse.
Jag tror att det är ungefär fem
år sedan jag som förundrad
göteborgare löste medlemsskap i
föreningen. Jag gladdes men förvånades
samtidigt över att en så
stor förening kunde samsas om
båtar och sköta umgänget med
natur och sjöar så obemärkt. Det
finns ingen anledning att vi inte
ska kunna fortsätta ha det så, men
jag tror vi borde komma närmare
tillsammans för att få föreningen
dit vi vill. Under säsongens början
och framför allt under helgerna
har fisketrycket varit hårt i Lysevatten.
Det har förekommit en
del dumheter. Kvarlämnat skräp,
brutna kvistar, en stulen våg och
oförtöjda båtar för att nämna
några. Medlemsantalet är ungefär
konstant jämfört med tidigare år,
men gradvis har det skett en förskjutning
av klubbens identitet.
De tappra själar och trotjänare,
som alltfort hänger i, erinrar sig en
klubb där alla kände alla och i stor
utsträckning deltog i aktiviteterna
man anordnade. Idag är sammansättningen
mer diversifierad både
i ålder och avseende hemmahörighet.
Just därför tror jag det
är särskilt viktigt att önska alla
välkomna. Genom att lära känna
varandra ser vi också om varandra
och vår förening.
Går man med i SSFK är man
rimligen intresserad av sportfiske
och av samma anledning välkomnas
man också å det varmaste att anmäla
sig till aktiviteter, resor och kurser
som förekommer i föreningens
regi. En dos vett och etikett kanske
någon behöver få sig till livs i de
sammanhangen så vi slipper de
missbruk som nämndes ovan. Det
kostade inte mig någonting att
plocka med mig de två engångsgrillar
någon lämnat vid eldstaden
på klippan norr båtplatsen. Men
hur pinsamt korkade är inte de
som lämnat dem?!
Låt oss hjälpas åt att tillrättavisa de
som till äventyrs slarvar, lära känna
varandra så vi kan ha vårat fina
föreningsliv kvar tillsammans! Till
det hör också att visa respekt och
vänlighet för de markägare som
har tomter invid våra vatten ­ de
är ju de första som lägger märke till
eventuell misskötsel!
De forum som enklast visar vad
som händer i föreningen är hemsidan,
http://www.ssfk.info, samt
den tidning Du just håller i Din
hand. Innan Du bedömer kvalitén
bör Du ha i åtanke att allt arbete
sker ideellt. Vill Du se något bättre
får Du göra det själv! Vi som arbetar
med tidningen är pinsamt medvetna
om att materialet emellanåt
kan ge intryck av inavel och allt
för ofta handlar om flugfiske. Vi
kommer däremot inte att försöka
skrämma medlemmar till att skriva
eftersom det inte fungerar. Istället
ska vi försöka ta kontakt med Er
medlemmar personligen och be Er
skriva någon rad till någon bild,
eller kanske rent av en text från
något fisketillfälle. Kanske Du
till och med skickar in ett bidrag
spontant? Det kan ju vara en fråga
till övriga medlemmar, ett debattinlägg,
eller överjävliga mängder
beröm?? Allt är lika välkommet.
Än bättre vore det om något i det
här numret fick Dig att reagera och
vilja höra av Dig. Vem är Du, vad
vill Du med Ditt medlemsskap,
varför hör Du aldrig av Dig, som
Tomas Ledin sjunger? Vad tycker
Du?
“Att ha medlemsskapet som ett
fiskekort”, har jag hört flera gånger
under de här fem åren. “Ja, är det
något fel med det?”, har jag alltid
undrat då. Förhoppningen är förstås
att medlemsskapet ska vara så
roligt och väcka så mycket intresse
att man vill vara med om avelsfisket,
yngelisättningen, delta i
kurser, åka med på resor och ge en
hjälpande hand i det idella arbetet.
Jag hade om jag haft möjlighet
gärna hjälpt till att hämta och
pyttsa i de Regnbågar som tagits
till våra sjöar. Istället ringde Bengt
runt till de nyare medlemmarna
och bad dem hjälpa till. Bara så Du
vet nästa gång det ringer ...
... och Du,
Du skulle bara se de jättestora fiskar
jag fångar!
Skitfiske!
Johan

Snarsjön
Strax sydväst om Lysevatten ligger en
liten skogstjärn som heter Snarsjön.
Från och med 2005 arrenderar SSFK
även detta vatten vilket innebär att
alla medlemmar har tillträde hit.
Snarsjön är en, för västsverige,
typisk liten tjärn; näringsfattig,
starkt humusfärgad, gungfly till
För ett par år sedan anlitades
Anders Ekman för att utföra
stickprovskontroller på de fiskande
personerna i och vid våra sjöar.
Detta har fallit mycket väl ut med en
kraftig minskning av tjuvfisket!
strandkanter och rätt ointressant
i största allmänhet om man inte
gillar smygfiske.
Varför i jösse namn skall då klubben
ha ett vatten som detta kanske du
frågar dig?
Från Snarsjön löper en bäck ner
till Lysevatten som periodvis håller
en nivå som gör det möjligt för
vår fisk att vandra upp i sjön. Ger
du en öring möjlighet att vandra
så gör den också det. Detta har
resulterat i att det faktiskt finns en
betydande mängd av våra dyrbara
vänner i sjön.
Fisken är fiskbar för de som inte
vill äta fångsten. De är magra som
slipsar på grund av näringsbristen
och har en otrevlig smak av dy som
Nya tillsyningsmän
För att få lite tätare besök vid alla
våra vatten har ett antal personer
gått fisketillsyningskursen nu
under våren. Detta innebär att
vi med största säkerhet kommer
skrämma iväg de sista, notoriska,
tjuvfiskarna. Samtidigt kommer
också ett betydligt större antal
fiskande vandrare att kunna talas
till rätta vid våra vatten (både
Lysevatten och Kronsjön ligger
mycket nära Bohusleden).
Fisketillsyningsmän kallas ofta
för Fiskepoliser. Detta är synd
eftersom deras främsta uppgift är
upplysande. Tillsyningsmännen är
i första hand inte till för att jaga
tvivelaktiga medborgare genom
skogarna. Deras primära uppgift är
Text & foto: A.Ekman, M.Båth
SSFK Vaket
i så många andra skogstjärnar. Med
jämna mellanrum kommer därför
föreningen att nätfiska sjön och
bära ner fångsten till Lysevatten för
tillväxt och “smakrensning”.
upplysande, både för medlemmar
och personer utifrån.
Som medlem kommer du träffa
på tillsyningsmännen, och de
kommer fråga efter medlemkortet
om ni inte har träffats tidigare eller
du inte bär det synligt. Underlätta
deras arbete genom att bära ditt
kort väl synligt.
Skulle du inte vara medlem i SSFK,
men ändå nyttja deras vatten,
kommer du också stöta på våra
Tillsyningsmän. De kommer med
all sannolikhet inte att behandla
dig lika väl som medlemmarna
utan vidta de åtgärder som de
finner bäst i varje situation. Lös
medlemskap du också, så slipper
vi en massa arbete och obehag!

Text: Redaktionen
SSFK Vaket
Notiser och höstens program
Klubbmöte
torsdagen den 15 september
kl. 19:00 i Klubblokalen
Bengt och Tore visar bilder och
berättar om resan till Nya Zeeland
som ni också kan läsa om i detta
nummer av Vaket.
Sigge bjuder på förtäring. Ett ypperligt
tillfälle att träffa andra klubbmedlemmar.
Familjedag
lördagen den 5 november
kl. 10:00 vid Lysevatten
Höstens familjedag går traditionsenligt
av stapeln på sandstranden
vid Lysevatten. Som vanligt avelsfiskar
vi öring med nät för att få
rom till vår kläckningsanläggning.
Korvgrillning och poängpromenad
kommer att anordnas.
Alla är hjärtligt välkomna att
komma för att se och bekanta sig
med våra stora Lysevattenöringar.
Glomma
I slutet av september kommer
Bengt Rönnefors att arrangera en
harrfiskeresa till Glomma. Fisket är
planerat till tre dagar och övernattning
sker i hytta. Totalkostnaden
för resan beräknas till ca 1500 SEK
per person. Då ingår resa, logi och
fiskekort. Du som är intresserad
kontakta Bengt senast den sista
augusti. Telefon: 0303 83914
Öresund
Dan Skogberg och Tore Ottosson
undersöker möjligheten att få
tillstånd en resa till Öresund för
havsmete. Du som är intresserad
kontakta någon av dem för mer
information.
Material till Vaket
Det behövs alltid nya artiklar till
Vaket. Om du varit med om något
du vill dela med dig av eller
har idéer eller tips som kan vara
nyttiga för andra i klubben, skriv
en artikel. Om du inte vill skriva
själv sänd in textstolpar och ge
ditt telefonnummer hem så ringer
någon av medlemmarna i redaktionen
upp dig. De skriver sedan
en artikel, som du får godkänna
före publicering. Om du har bilder
så tas de tacksamt emot. Digitala
såväl som vanliga kort. I redaktionen
finner du idag Johan Borgström,
Mikael Båth, Tore Ottosson
och Gösta Bring. Kontaktinformation
finner du som vanligt i slutet
av tidningen.
Kurs i flugkast
Det har kommit ett antal förfrågningar
angående flugkastning.
Föreningen har i samråd med Tore
Ottosson och Mikael Båth därför
bestämt sig för att arrangera en bra
Vårens träff vid Lysevatten.
kurs till hösten 2005. En del för
seniorer och en för juniorer, med
grunderna i flugkast och lite annat
man behöver veta för att komma
igång med flugfisket till nästa vår.
Vi kommer ha en gemensam teoridel
där vi tittar på de mest nödvändiga
för att lyckas med flugkastet.
Spö, linor och tafsar är det som
behandlas under denna dag i vår
klubblokal.
Vid nästa träff kommer vi praktiskt
att öva på kast och rätta till de mest
uppenbara felen så att en god grund
läggs för framtida fiske. De som så
önskar kan fortsätta med att fiska i
Lysevatten under eftermiddagen.
Det hela kommer att gå av stapeln
i slutet av september och början
av oktober under förutsättning att
ni tar chansen och anmäler er till
dessa kurser, som naturligtvis är
helt gratis.
Redaktionen

Lysevatten 2004
En del av er hade säkert ett mycket
bra fiske under året medan andra
kommer minnas det som ett år med
sämre resultat. Det är så livet är för
oss fiskare och lite av charmen med
att vara sportfiskare.
När jag sammanställer fångstrapporten
tar jag med fisk som är
tillvaratagen eller som var minst
40cm vid fångsttillfället.
Totalt har det rapporterats 251
(282) fiskar fördelade på 92 (114)
öringar, 10 (14) rödingar och
149 (154) regnbågar, siffror inom
parentes gällde för 2003. Av dessa
fiskar återutsattes 90 stycken vilket
innebär att ungefär 180kg fisk har
tagits upp ur sjön. Lägger vi till
fisk som inte har kommit med i
rapporten (tjuvfiske, fåglar och
lata medlemmar) kanske vi kan
dubbla denna siffra vilket innebär
att vi tagit upp ungefär lika många
kilon som sjön klarar av att ge oss
i tillväxt.
Öringarna har blivit lite större,
48cm (45) i snitt, och regnbågarna
vi satte ut i fjol var lite större än
året innan vilket gett en snittlängd
på 46cm (38). Att öringen har
blivit större är naturligtvis ingen
sanning, snittlängden har blivit
högre eftersom det fångats väldigt
få fiskar i storleken 40­44cm. Vad
detta beror på kan jag bara gissa mig
till men en lite mindre utsättning
av smolt ett eller två år tycker jag
låter som en trolig förklaring. Låt
oss se om denna dipp i kurvan
kommer flytta sig upp i längderna
de kommande åren. Våra öringar
väger mellan 1,1­1,3kg i snitt och
denna storleksvariation ligger i att
man inte alltid anger den exakta
vikten när man skriver sin rapport.
Det tas upp en hel del mindre
regnbåge, det vi kallar för
tillväxtfisk. Släpper man tillbaka
dessa småfiskar blir de väldigt
mycket större på kort tid.
Låt oss nu se vad Lysevatten
kommer att ge oss kämpande
sportfiskare för utdelning i år. Jag
vet att många fiskare håller stenhård
koll på storlek/vikt och gärna vill ta
större fisk vid varje ny tur.
I år namnges inga fiskare och
jag nöjer mig med att återge
toppnoteringarna; öring 59cm/
2,1kg, regnbåge 58cm/1,9kg och
röding 49cm/1,1kg. Öringen och
rödingen fångades på fluga medan
regnbågen föll offer för ett drag.
Glöm inte juniorna hemma i år och
tänk på att fiskare på land alltid har
företräde mot båtfiskarna.
Trevlig sommar vid sjön!
Text och grafik: Mikael Båth
SSFK Vaket
Mikael

Text: Gösta Bring Foto: M.Båth
SSFK Vaket
Juniorsidan
Det finns i dag ett hundratal
juniorer i SSFK. De flesta är anslutna
genom familjemedlemskap.
Klubben har stora problem att nå
det stora flertalet av dessa ungdomar
och att hitta på aktiviteter
som gör att de sluter upp. Vi kan i
fortsättningen inte arrangera ungdomsträffar
där flera vuxna ställer
upp och anslutningen av juniorer
till dessa i bästa fall endast är två till
tre personer. Styrelsen vädjar därför
till alla juniorer i klubben att
komma med förslag till aktiviteter
som intresserar er.
Vad vill ni göra?
Hjälp oss sedan också att samla
ihop deltagare till dessa aktiviteter.
Vi lovar att ställa upp så
fort ni fått ihop en grupp med
Joakim Olsson under vårens
avelsutsättning.
intresserade. Vi vet att det finns ett
gäng som vill ha en kastkurs med
flugspö. Hur många är ni som vill
ha en sådan kurs? Alla ni som vill
något eller har idéer om något ni
vill göra, hör av er. Ni kan skriva
till vem som helst i styrelsen men
bäst är att skriva direkt till Mikael
Nilsson, som är ungdomsansvarig.

Tio frågor
Namn
Richard Torkar, Göteborg
Hur länge har du varit med i
klubben?
När jag var yngre var jag med i
flera år. Nu är jag ny medlem från
och med i år! Under många år har
fiskeintresset funnits latent, men på
senare år har viruset brutit ut igen.
Tror att det som väckt upp intresset
igen är mina resor till Slovenien
och det fantastiska flugfiske man
kan smaka på där, samtidigt kände
jag att det kanske var dags att ge
tillbaka något till klubben med
tanke på hur mycket man fick som
ungdom.
Har du någon särskild uppgift i
klubben/skulle du kunna tänka
dig en uppgift?
För närvarande har jag inte
någon uppgift i klubben. Dock
så har jag anmält mitt intresse
till att gå utbildningen för att bli
fisketillsyningsman nu i vår. På
så sätt hoppas jag kunna avlasta
fisketillsyningsmannen för våra
sjöar. Samtidigt är jag mycket
intresserad av att lära mig mer om
fiskevård och på så sätt hjälpa till
med restaurering av lekplatser och
klubbens kläckningsränna som det
verkar vara full fart på!
Utöver detta kan jag se att jag
på sikt spelar en mer aktiv roll i
klubben i form av att införskaffa
pengar från fonder, företag och
organisationer. Jag tror att det
finns en stor potential, inte minst
vid Stenungsunds industrier, att
finansiera helt eller delvis olika
fiskvårdsprojekt.
Vilken är din Favoritfisk?
Öringen och givetvis då den
Slovenska Marmorataöringen.
Vilken är din favoritfiskemetod?
Flugfiske absolut främst,
även om jag alltid uppskattat
spinnfisket efter havsöring och
pimpelfisket i Svartedalens sjöar.
Jag fick ju tillfället att på klubbens
pimpeltävling dominera med en
gigantisk abborre på cirka 400
gram. ;­)
Har du någon favoritklubbsjö?
Lilla Holmevattnet! Där fick jag
min största insjööring på 2 kg för
många år sedan. En fantastiskt
vacker öring var det! Lilla
Holmevattnet känns nästan som
Norrland, som Dan och Martin
skrev i förra numret av Vaket.
Hur stor är den största fisk du har
fått?
Bra fråga... Några riktigt stora laxar
eller öringar har jag aldrig fått.
Även om jag fortfarande drömmer
om en Marmorataöring på 20 kg.
Nej, jag tror bestämt svaret är en
Torsk på närmare 11 kg.
När fiskade du senast?
I Fredags och Lördags (13­14/5)
var jag ute och fiskade i Lysevatten.
Vi fick ett dussin öringar, rödingar
och bågar. Kanonfiske!
Finns det någon aktivitet i klubben
som du saknar?
Mer fiskevårdsaktiviteter, gärna i
utbildningsform. Samtidigt skulle
det vara mycket kul om någon av
klubbens ”proffs” hjälpte mig in i
flugbindningens värld igen.
Text: R.Etander Foto: R.Torkar
SSFK Vaket
Finns det något vi kan bli bättre
på i klubben?
Mer pengar är mer frihet i vårt
samhälle. Oavsett om det gäller
privatekonomi eller klubbars
ekonomi. Om klubben skulle ha
mer pengar kunde vi ha en fin
båt i Hällungen med tillhörande
utrustning, arrendera fler sjöar,
bygga och restaurera fler dämmen,
utföra fler fiskevårdsåtgärder m.m.
Det mesta går att lösa med pengar,
t.o.m. att värva fler medlemmar ;­)
Richard intervjuades den 20/5
Annonsera
i Vaket?
Ring
redaktionen

Text: Gösta Bring
10
SSFK Vaket
Åtta fjordar
Sportfiskarna, Naturskyddsföreningen
samt de fem kommunerna
Stenungsund, Kungälv, Tjörn, Orust
och Uddevalla har ansökt om ca en
halv million kronor i bidrag från
länsstyrelsen i Västra Götaland för
att inventera och sammanställa
forskningsmaterial och utredningar
som redan finns om miljösituationen
i Hakefjordsområdet. Kommunerna
och föreningarna bidrager tillsammans
med lika mycket, framför
allt genom arbetsinsatser, men även
med kontantbidrag. Denna sammanställning
skall sedan ligga till
grund för ett åtgärdsprogram som
syftar till att återställa den ekologiska
balansen i fjordsystemet. Förhoppningsvis
kommer såväl yrkesfiskarna
som husbehovsfiskarna att deltaga i
fortsättningen. Det är viktigt att alla
intressenter deltar i arbetet. Det blir
väl ett givande och tagande. Nedan
har jag försökt beskriva vad arbetet
går ut på. Mycket av materialet
kommer från en tidigare skrivning
till Havsmiljökommissionen. Vi
behöver allt stöd vi kan få.
Projekt - Åtta Fjordar
Befolkningen runt fjordarna
i Tjörn/Orust området har i
decennier tvingats bevittna en
gradvis försämring av vattenmiljön.
Fiskbestånden och den biologiska
mångfalden har utarmats, trycket
på kustmiljön och övergödningen
har ökat. Bestånden av framför allt
bottennära levande fisk har mer
eller mindre kollapsat på grund
av ett ohejdat överfiske. Ett fiske
som bedrivits med småmaskiga
icke selektiva redskap, som ger
stora bifångster av bland annat
icke könsmogen fisk. Senare års
forskning visar att grunda inomskärs
kustvatten har stor betydelse
som lek och uppväxtområden för
många marina arter. Fiskbeståndens
mycket utsatta läge och den
låga tilltron till nuvarande miljö
och fiskeripoltik kräver att krafttag
snarast tas för att skydda och
restaurera de befintliga bestånden
innan det är för sent. Sedan sommaren
2001 har åtgärder diskuterats
på den politiska nivån, lokalt och
regionalt. I diskussionerna har berörda
kommuner, länsstyrelsen,
forskningsinstitutioner samt lokala
organisationer vars medlemmar
utnyttjar fjordarnas naturresurser
deltagit.
Syftet med att upprätta ett Försöksområde
är dels att återskapa
miljön i fjordsystemet till den nivå
som rådde i mitten av 1900­talet
och dels att utveckla lokala och
regional samarbetsformer mellan
olika intressenter. Det övergripande
målet är att miljö och utvecklingsarbete
skall kunna bedrivas aktivt
med utgångspunkt från lokala förutsättningar
och med lokalt deltagande
och legitimitet. Om man bildar
ett Marint Reservat istället för
ett Försöksområde riskerar man att
tappa det lokala engagemanget och
förankringen. Ett Marint Reservat
faller under naturreservatsreglerna.
Vilket område och hur ser det ut?
Det föreslagna försöksområdet
utgörs av vattnen öster om en tänkt
linje: Bron till Instön – Instöns
kvarnudde via Stenskär – Kärröns
västra spets mot Tjörn ­ Stigfjordens
mynning mellan Tjörn
och Orust samt Nötesundsbron
mellan Orust och Sundsandvik
­ Hela området mellan och innanför
Tjörn och Orust tillhörande
kommunerna Kungälv, Uddevalla,
Stenungsund, Tjörn och Orust.
Området karaktäriseras av sina
många sammanhängande och
flikiga fjordsystem. Genomgående
är de aktuella fjordarna Älgöfjorden,
Hakefjorden, Askeröfjorden,
Halsefjorden, Stigfjorden,
Havstensfjorden och Byfjorden
trånga vattenområden, sällan bredare
än 3km och med ett stort antal
öar. Strandlinjen är extremt lång
samtidigt som bottenförhållandena
snabbt skiftar karaktär.
Den ytliga nordliga strömmen
längs Västkusten för in betydande
mängder söderifrån med bräckt
vatten härstammande från bl.a.
Göta och Nordre älvs mynningsområden.
Bäckar och åar tillför
också stora mängder sötvatten.
Vatten med hög salthalt kommer
från Hakefjordens djupområden i
söder.
Den varierande miljön skapar
grundförutsättningar för en varierande
fauna och flora och en rik
biologisk produktion avseende
såväl bottenfauna, fiskförekomst
som fågelliv. Vattenområdet är ett
av de produktivaste på Västkusten
och utgör såväl lek­ som uppväxtområde
för ett flertal marina
fiskarter. Troligtvis finns det fortfarande
små spillror kvar av lokala,
genetiskt unika lekbestånd av bl.a
torsk och vissa plattfiskarter.
Den rika fiskproduktionen har
historiskt skapat förutsättningar
för yrkesfiske liksom för ett lokalt
husbehovsfiske med yrkesmässiga
redskap. Dagens yrkesfiske inriktas
framförallt mot ålfiske med

xx
ålryssjor och snörpvadsfiske efter
sill och skarpsill. Husbehovsfisket
i området idag domineras av fiske
efter makrill, havsöring, ål, plattfisk
och skaldjur, medan sportfisket i
huvudsak riktar sig mot havsöring,
torsk och makrill. I projektet ingår
att återskapa förutsättningarna för
fiske efter torsk och plattfisk som
tidigare varit utbrett i fjordarna.
Fågellivet i området är rikt och stora
mängder sjöfågel häckar på öarna.
Under den senaste 40­årsperioden
har områdets betydelse för det rörliga
friluftslivet och turistnäringen
ökat kraftigt i takt med ökad fritid,
fritidsbebyggelse och tillresande
turism. I takt med denna utveckling
har fisket med handredskap,
(sportfisket) särskilt efter havsöring
och makrill ökat i omfattning.
Hur ser miljön ut i dag?
Havsfiskelaboratoriets undersökningar
visar att det under den
senaste 30­årsperioden har skett
en kraftig reduktion av bottenfisksamhället
utmed västkusten.
Framförallt har minskningen
drabbat de äldre årsklasserna med
allvarliga konsekvenser för lek och
reproduktion. Denna beståndsnedgång
är också väl dokumenterad
i det föreslagna försöksområdet.
Fångsterna av bottenfisk har reducerats
till 10 – 15 % av tidigare
volymer. Orsakerna till denna beståndsnedgång
är flera, men de
flesta är överens om att ett för högt
och icke selektivt fiske som inte
anpassats till arternas bärkraft är
huvudorsaken.
Till problembilden hör också tilltagande
övergödning från land.
Fintrådiga alger har gynnats medan
fleråriga alger och ålgräs, som tidigare
var vanligt på fiskarnas uppväxtmiljöer,
starkt gått tillbaka.
Känsliga miljöer har dessutom försämrats
dramatiskt av vägbankar
som hindrar vattenutbytet på
grundområden, andra fysiska ingrepp
längs stränderna och utsläpp
från tvåtaktsmotorer och bottenfärger.
Kraftigt ökande bestånd av
knubbsäl och skarv har också påverkat
fiskbestånden. Det har länge
saknats en samordnad satsning
inom vattenområdet där enskilda,
företag, intresseorganisationer,
forskningsinstitutioner, kommuner
och myndigheter gemensamt
arbetar för ökad kunskap och
bevarande av och ett hållbart nyttjande
av havsresurserna. Allt är
inte nattsvart. Det finns också positiva
utvecklingstrender. Tillgången
på pelagiskt levande fisk som sill
och makrill har snarare ökat än
minskat. Havsöringstammen har
repat sig. Vattenkvalitetsfrågorna
står och har stått i fokus för kustens
miljöarbete under lång tid. Miljömedvetenheten
har ökat hos såväl
allmänhet som övriga intressenter.
Vad vill vi åstadkomma?
• Att återskapa en livskraftig kustmiljö
i det inre skärgårdsområdet
avseende flora och fauna
• Att skapa förutsättningar för ett
selektivt och uthålligt fiske, såväl
yrkesmässigt som för rekreation.
• Att stimulera och finna former
för samverkan mellan intressenter
och intressen i kustzonen utifrån
lokala och regionala förhållanden.
• Att lära av erfarenheten av samverkan
och lokal förvaltning för
att uppnå miljömål och regional
Projekt - Åtta fjordar
utveckling samt kunna överföra
dessa erfarenheter till andra kustområden.
Detta är vår vision för framtiden
Utgångspunkten är Evert Taubes
lyriska beskrivning av området:
”Dit tränger Skagerak med blåa
kilar och strida strömmar klara som
kristall..., här blir du frisk till hälsan
och humöret..., här kan du fiska torsk
och spela vals”
Vi vill att man om några år skall
beskriva området på följande sätt:
• I fjordarna runt Tjörn och Orust
finns en storslagen artrikedom av
fisk, fåglar, växter och andra djur.
Ett friskt fjordsystem där den ekologiska
balansen är återställd och
mångfalden säkrad.
• En kombination av ett medvetet
varsamt och uthålligt yrkes­, husbehovs­
och sportfiske gör området
till en förebild för hur olika
intressen kan samsas för att rädda,
återställa och utveckla den biologiska
mångfalden i området.
• Området är också en förebild
för hur olika aktörer och intressen
enats kring framsynta, långsiktiga
miljöbeslut och aktiviteter så de
ekologiska och biologiska förutsättningarna
för livet självt i och
kring fjordarna kunnat uppfyllas.
Området det vackra sköna är dessutom
Rönnerdahls invitation och
arv till både nutida och framtida
ansvarskännande yrkes­, fritidsmänniskor
och turister.
Gösta
SSFK Vaket
11

Text & foto: Tore Ottosson SSFK Vaket
1
Nya Zeeland
Tittade ut från flygplanet ner
på Tasmanska havets vindpiskade
blåa yta. Vitt vågskum
blandades med de sönderrivna
molnslöjorna. Snart var det
åter en tät vit vadd av moln
som dolde allt. Men plötsligt
revs molnen isär och ett magnifikt
bergslandskap dök upp.
Höga skarpa bergskammar,
djupa raviner med stenlaviner
och längst ner brusande vattendrag.
Vi hade nått vår destination,
New Zeeland! Planet dök
ner över ett lapptäcke av åkrar,
vägar, vingårdar, häckar och
bevattningskanaler. Vi gjorde
en sväng längs den östra kusten
in mot Christchurch. Vi vinglade
av planet, lite omtöcknade
efter vår långa resa och letade
oss fram till passkontroll och
tull. En vänlig tullare visade
mig vägen genom snabbfilen,
samtidigt som han förpassade
Bengt till den till synes milslånga
kön för dem som det var
något lurt med, hmmm… Nå,
vi kom till biluthyrningsfirman
och sedan till vårt natthärbärge.
Vi övernattade och på morgonen
passade vi på att titta på
stan medan vi väntade på att
fiskredskapsbutiken där vi
skulle lösa licens öppnade.
Bengt fick efter en del travande
genom stan fatt i ett kort till
mobiltelefonen. Till slut fick vi
också löst fiskelicens och startade
bilen för färden mot
Omarama. Det hade kommit
ett kraftigt skyfall på morgonen
och det var fortsatt molnigt,
så vi såg inte mycket av omgivningarna.
Den högerstyrda
bilen var lite svår att bemästra
i början, då även alla instrument
satt helt spegelvänt mot
vad vi var vana vid. Det blev
en hel del vindruta torkad var
gång vi skulle svänga. Vi letade
oss fram på en väg som
skulle vara ”scenic” – alltså
med sevärdheter och vyer, men
som sagt allt var lite intetsägande
i det molniga vädret.
Det kändes som att köra på en
väg i Sverige. Vi passerade
Fairlie och klättrade på uppåt.
Den vackra vyn över Lake
Tekapo vi blivit lovade blev en
gäspning, men däremot var
Lake Pukakis opal­blå vatten
en höjdare. Vi fortsatte förbi
Twizel och kom så småningom
fram till Top 10 Holiday camp.
Vårt vänliga värdfolk visade
oss till den stuga vi skulle
ockupera den närmsta veckan.
Campen var bekväm med
moderna bekvämlighetsinrättningar
i gemensamma lokaler.
Stugan var dock rätt trång med
liten fri golvyta p.g.a. alla
sängar. Vi undersökte vad
Omarama hade att erbjuda, och
det var inte så väldigt mycket.
Två bensinstationer, en lanthandel,
en butik med souvenirer,
ett café och ett hotell.
Det fanns säkert mer, men det
var vad vi såg och fann tillräckligt.
Vi avtalade med
Norman, vår värd och
fiskeguide, att han skulle ta oss
på fiske när han fann förhållandena
passande. Ahuriri
var hög med sandslammigt
vatten efter störtregnet och var

xx
inte fiskbar. Han skulle tala
med sina kompisar om var det
kunde finnas lämpligt vatten.
Vi gick för att titta på hans
privata fiskereklam – en korvsjö
på campen som en gång i
tiden snörts av från Omarama
river. Vi stod och spanade när
en man hojtade till oss från
andra sidan –”Can you see any
fish? Wait, I’ll show you!”
Några sekunder senare stod
han vid vår sida med ett par
brödskivor i handen. I med en
bit bröd och sekunden efter
exploderade ytan! En öring på
cirka 4 kg tuggade i sig brödkanten.
Nästa brödbit lockade
en båge i samma klass. Nu
hade matklockan ringt och
framför våra fötter slogs flera
fina fiskar från kilot upp till
fyra om de begärliga brödsmulorna.
När allt var uppätet fann
vi också att det var dags för
mat och att uppsöka lokus.
Hotellet på andra sidan vägen
fick bli kvällens hak, ingen
höjdare….. På morgonen stod
vi och plockade med fiskeprylarna
när Norman kommer förbi
och meddelar att det blir
fiske, han måste dock först
göra städturen runt campen.
Vid 10­tiden packar vi in
grejorna i hans 4W och drar
iväg mot Mt Cook. Det som
under gårdagen verkat trist och
grått är idag i solskenet en
överväldigande vy med gulgröna
slätter som övergår i
blånande bergsmassiv. Längst
bort och högt upp skymtar snö.
Vi kör upp längs Lake Pukakis
overkligt blå vatten, mot Mt
Cooks majestätiska snötäckta
topp. Där finns den ström
Norman menar skall fungera
Nya Zeeland 2005
denna dag och vi riggar vår
utrustning. För första gången
skall jag pröva våtvadning,
alltså barbent med vadarskor.
Vi smörjer oss med solskyddskräm,
viktigt i denna trakt med
tunt ozonlager och stark sol.
T&T­spöt jag lånat av Micke
förses med lina och vi trampar
nedåt floden. Norman dirigerar
mig att kasta mot en strömkant
där han påstår sig se flera fiskar.
Jaha, inte ser jag några, men
vad f­n. Man skall lyda förmannen.
Försöker lägga linan
uppströms och ha kontroll när
den sveps ner mot mig. Norman
dirigerar, kasta dit, gå en bit
däråt, för kort, för långt…..då
SSFK Vaket
1

Text & foto: Tore Ottosson SSFK Vaket
xx
ser jag en fisknos i strömvirvlarna.
Nästa kast drar det till,
fisken gör en vända och drar
sedan neråt. Saktar ner och går
en vända igen. Jag tror att jag
har den när den går till väders
och i nedslaget slår den ner
över tafsen som genast går av.
BLÄÄÄH…. Missa den första
och vacker fisk var det…. Gör
några kast till i strömkanten,
men de andra fiskarna är nu på
sin vakt. Vi drar oss uppåt
floden, klättrar förbi platsen vi
ställt bilen och tittar ut över
flodkröken. På andra sidan står
en stor fisk invid land. ”It’s to
far to cast” säger Norman,
dessutom ser fisken oss. Dum
som man är måste man testa,
men han har rätt. Når fram gör
jag, men vattnet drar linan för
fort och fisken ser oss och är
inte i det minsta intresserad. Vi
smyger efter Norman, som likt
en indianspejare dansar fram
längs strandkanten. Han visar
på några fiskar som dock störts
och flyttar sig utåt. Till slut
finner vi fisk som vi kan fiska
på. Ut med linan och hemtagning
i takt med att flugan
dras med av strömmen. Fast
fisk, hoppas denna sitter och
kan landas…. Ja, Norman
lyfter upp en silvrig fisk, som
en havsöring, i ettochetthalvt
till tvåkilos­klassen. Äntligen
har jag landat den första NZöringen,
den jag drömt om så
länge. Vi fortsätter fisket uppströms,
spanar i djuphålor och
vid strömkanter. Fisk finns lite
här och där, vi ser de mörka
skuggorna när Norman pekar
ut dem…..annars inte. Några
pooler uppströms är det åter
dags, en ny fisk i samma
format, möjligen lite slankare
nyper på. Bengt har inte haft
en känning än, lider av att han
inte kunnat flugfiska på länge
och att spöt han kastar med är
lite vekt. Så småningom
återvänder vi till bilen och får i
oss lite mat och vätska. Sol,
vind och mycket gående har
tagit på oss och vi lastar in prylarna.
På hemvägen tar vi oss
en glass vid ett café. När vi kör
längs Lake Pukaki rycker det
lite i Normans mungipa och
han säger – Vet ni om att det
sitter folk i stugorna här och
blandar till den blå färgen som
de häller i sjön? Jag håller ”färgen”
och svarar – Visst, och på
natten är sjön självlysande!
Dagen efter kör vi till dalen
där Ahuriri har sitt ursprung.
Vi kör längs den allt smalare
grusvägen in i en förtrollande
dalgång. Ibland ser vi floden
slingra sig igenom grusbankar,
ibland är det korvsjöar som
fångar vår uppmärksamhet.
Flockar med får och kor betar i
dalens botten och på de branta
bergssidorna ses en och annan
väg tråckla sig upp i vida svängar.
Långt upp i dalen ligger en
farm, nu köpt av Department
of Conservation (DoC ­ Naturvårdsverket
i översättning).

xx
Vädret är inte så trevligt ­ hård
vind och mulet med lätt regn.
Jag försöker våtvada även
denna dag. Det går, men inte är
det skönt…. Floden har här ett
litet biflöde som vi spanar av,
men ingen fisk syns. Vinden
tilltar alltmer och vi ger upp.
Norman visar på olika ställen
där vi kan försöka fiska om
förhållandena blir bättre.
Senare på dagen far vi till
Ohau river för att se hur läget
är där men vinden stoppar oss
även där. Vi far lite vilse och
får se mer av kraftverkskanalen
än vi egentligen önskar… Ny
dag och åter i Ahuriri. Vi parkerar
bilen och börjar fisket. Det
dröjer inte länge förrän jag ser
Bengt stå med böjt spö, fisken
drar runt i floden. Tyvärr gör
den ett kast och försvinner,
men de glimtar jag sett får mig
att tro det är en regnbåge i storlek
1,5 kg+. Vinden ökar och
spolierar fisket, vi ger upp och
åker till Twizel river. Vi smyger
längs stränderna på jakt efter
’di store’, vi har sällskap av en
av DoC’s viltvårdare som tydligen
spanar efter djurliv och
växter. Jag ser att han drar upp
en del plantor av växter som
tydligen inte skall stå där. Men
all vår möda ger bara utdelning
i ett par sillstora öringyngel.
Tarmen sänder signaler och vi
far till byn Twizel för att komplettera
förråden av torra och
våta varor, sen far vi hem och
äter middag. Envisa som synden
startade vi nästa dag i
Ahuriri, men gav upp för
vinden igen. Drog till det ställe
där vi fiskade första dagen
nedan Mt Cook. Nu är vinden
så svår att det är hopplöst att
spana efter fisk, vattnet är för
oroligt. Vi blindkastar där det
kan tänkas vara möjligt att det
står fisk. Utdelningen är
därefter. Det enda av intresse
är en fisk som står stilla en liten
bit ut på ett grunt område. Men
trots att vi nästan slår den i
Nya Zeeland 2005
skallen med förtyngda nymfer
och annat skit rör den inte en
fena. Död kan den inte ha varit
för den höll balansen i strömmen.
Vi far till Mt Cook på
sightseeing och mellanlandar i
Twizel på hemvägen. Bengt
söker efter en drickbar New
Zeeländsk whiskey, men utbudet
är skralt. Vi ger Ahuriridalen
ett sista besök. Parkerar
bilen och går längs vägen nerströms.
Börjar fisket där Bengt
miste sin. Vinden drar igång
och vi fiskar nedströms med
våtflugor. Uppströms och torrt
är inte att tänka på. Jag kommer
till en böj där jag omedelbart
får känslan att ”här står fisk”.
Och mycket riktigt slår det på
en fisk efter ett par kast. Den
hänger tungt i den starka
strömmen och jag får gå nedströms
för att kunna styra in
den mot land. Som tur är finns
det en mindre ’ravin’ i den
höga strandkanten så jag kan
dra upp fisken på land. Det är
SSFK Vaket

Text & foto: Tore Ottosson SSFK Vaket
1
xx
en båge på uppskattningsvis
1,5 kg+. Det blir den enda
fisken som vi inte återsätter på
resan. Den kommer med hem
till campen och blir middag.
Smakade utmärkt till vitt
nyzeeländskt vin. Norman
kommer med paket till oss som
en tomte, det är våra nya spön
vi beställt till resan. Eftersom
de inte hann bli levererade i tid
fick handlarn sända dem till
oss på resan. Winston Boron II
blir omedelbart den nya
favoriten. Nästa morgon
packade vi bilen och for vidare
till Waikaia. Vi startade med
färden som vi gjort ett par
morgnar nu men körde mot
Lindispass istället för att
svänga in mot Ahuriri valley.
Passerar Queenstown och Lake
Wakatipu, vidare förbi
Lumsden och mot Waikaia. Vi
når detta lilla gruvsamhälle
och inkvarteras i motellet. Vi
får kontakt med Barry Perkins
i Gore och blir inbjudna till
middag. Barry driver ett
pensionat tillsammans med sin
fru Diane kallat Wentworth
Heights homestay. Han är även
en fiskeguide som kan mycket
om vattnen runt staden Gore –
”the Capitol of Trout Fishing”
som den kallas – i alla fall
lokalt…. Vi blev mycket väl
mottagna och Barry visade oss
sina kartor med fiskeplatser utmärkta.
Han visade också sina
flugor och pratade varmt om
små nymfer med kopparhuvud.
Jag fick en Pheasant tail flashback
copperhead storlek 18 att
prova, dessutom skickade han
med sina kartor med fiskeplatser
markerade. Fish and
Game, den myndighet som
administrerar fiskevattnen har
märkt ut var man kan komma
ner till fiskeplatser. I Nya
Zeeland finns ingen allemansrätt,
utan man får fråga markägaren
om man vill passera
över hans mark. Men för att
göra det lite enklare för fiskare
har Fish and Game avtalat fram
s.k. ”Anglers access”, ställen
där man kan komma ner till
vattnen. Längs med vattendragen
däremot råder något
man kallar ”Queens chain”, ett
stycke land på var sida om
vattnet där alla kan ta sig fram.

xx
Men som Barry påpekade, inte
ens detta stämmer på alla håll.
Så det gäller att hålla sig väl
underrättad om vad som gäller
på platsen man vill fiska. Efter
en trevlig kväll for vi hem till
Waikaia. Vi stannade till vid
bron över Waikaia river. Från
bron spanade vi ner i det klara
vattnet och såg en del fisk röra
sig. Vi kände en viss tillförsikt
inför morgondagen. På morgonen
körde vi ner till ett av de
ställen Barry markerat på
kartan. Blev lite betänksamma
när vi såg en husbil parkerad,
men tänkte att det nog gick bra
ändå. Vi knatade iväg uppströms
längs den rätt lummiga
flodbädden. Floden hade ett
par djupa höljor som vi passerade.
Inget flugfiskevatten, mer
för spinn. Efter några flodkrökar
genade jag över en
tistelklädd sådan och klättrade
genom ett törnbeklätt buskage
ner i floden för att vada uppströms.
En liten fisk blev störd
och pilade ut i forsen. Jag
tyckte det var ett gott tecken
och startade fisket. Jag tyckte
mig se en skugga en bit ut, så
jag lade ut ett kast med den
nymf jag fått av Barry. En fisk
strax under kilot klev på med
ett rejält hugg. Jag fick den
landad och återsatt. Nu trodde
jag att eventuella övriga fiskar
skulle ha blivit störda, men en
ny skugga visade sig i forsen
och en fisk på över kilot blev
synad och återsatt. Dagen fortsatte
med vadning och spaning,
men det dröjde en god stund
innan nästa fisk fastnade. Då
hade vi kommit till en lite
djupare hölja där jag kunde se
ett flertal fiskar som gick och
betade av det som strömmen
förde med sig. Jag gick uppe
på en hög, skarpt skuren kant
och kunde se dem bra från min
position. Jag ropade på Bengt
som gick på motsatt strand och
försökt dirigera honom att
kasta på fisken. Han hade dock
svårt att täcka det området som
var mest intressant. Jag gjorde
ett försök och lyckades ta mig
ner för slänten utan att störa
fisken. På en kort stund fångade
jag tre fiskar och missade ett
par hugg. Här verkade inte
öringarna särskilt lättskrämda,
konstigt nog? Eftersom det
fungerat så bra med Barrys
lilla nymf åkte vi in till Gore
Nya Zeeland 2005
för att inhandla lite flugor. Vi
fann en del små nymfer och en
del torrflugor vi blivit
rekommenderade. Vi försökte
organisera självhushållet, men
det var svårt då det bara fanns
en mikrovågsugn och en vattenvärmare
på rummet. Vi hade
räknat med att äta på den lokala
puben som låg granne med
motellet, men de hade slutat
servera mat så vi fick ordna det
så gott det gick. Dagen efter
for vi till Mataura river upp
mot Cattle Flat. Det var tyvärr
andra fiskare i området så vi
for nerströms för ostört fiske.
En bit uppströms Keowns
bridge fann vi en sträcka som
såg intressant ut. Vi drog oss
nerströms och spanade av
forsar och lugnflyt. Nedanför
en fors fanns ett bakvatten som
format en stor lagun. Jag
fiskade i forsen när en rörelse i
lagunen fångade min blick.
SSFK Vaket
1

Text & foto: Tore Ottosson SSFK Vaket
1
xx
Där gick en… nej två… nej tre
öringar i cirklar och slurpade
flygfän. Naturligtvis skulle jag
skrämma dem om jag kastade,
men försöka måste man. Mitt
allt vildare viftande med spöt
verkade inte bekomma dem
speciellt mycket, men inte gick
de att lura heller. Flugor byttes.
Till slut slök en av fiskarna en
Black Gnat, kände kroken och
försvann i ett moln av uppriven
slam. Tafsen rök av direkt. På
återväg uppströms fiskade vi
en strömnacke och jag lyckades
fånga ett par öringar.
Hushållsfrågan löst, vårt underbara
värdpar Betty och Lennox
lånar ut rummet bredvid som
har spis, så nu disponerar vi
två rum till priset av ett! Vi
beslutar att ta en dag för sightseeing.
Vi drar iväg förbi Gore
och Mataura, ner till Invercargill
och Bluff. Äter lunch,
Blue Cod, på ett hak vid Stirling
Point, sydöns sydligaste
spets. Landskapet här i söder
är ganska likt vårt nordiska.
Slättland med lite skog och
dungar här och var. Överallt
ser man de karaktäristiska
häckarna, höga, välklippta
vindskydd. Vi fortsätter
västerut mot Riverton längs
sydkusten där väldiga vågor
sveper in mot sandstranden. Vi
fortsätter hemåt i en båge nordost
genom Tuatapere, Cliften,
Ohai. Ny mulen dag, Barry
ringer och vi bestämmer att
mötas för en stunds fiske. Vi
far ner till staden Mataura, som
ligger vid floden med samma
namn. Parkerar på en
parkeringsplats och Barry leder
oss på en marsch genom
buskar, snår och taggtråd ner
till floden. Jag kliver i med
Dad’s Favorit knuten på tafsen.
Flat ström, massor av vak.
Missar den första och fumlar
med lina och spö. Känner det
lite stressande med så mycket
fisk runt om. Lyckas dock raskt
dra två granna öringar. Barry
håvar och övergår sen till att
hjälpa Bengt tillrätta. Det går
visst inte så bra trots ett otal
flugbyten och instruktioner om
hur och vart han skall kasta. Vi
byter fiskeplats och går nedströms.
Bengt hittar en nacke
som ger honom en fisk, bra för
självförtroendet! Det verkar
finnas otroligt mycket öring i
floden men ont om bra fiskeplatser.
Till slut går vi tillbaks
där vi började. Barry jagar efter
fisk att ta hem till röklådan, till
slut har han fått två skapliga
och ger sig av hemåt, han har
gäster att ta hand om. Vi fortsätter
en stund till och drar ett
par till. På hemväg stannar vi
till vid bron över Waikaia. Jag
försöker fiska en stund men
lyckas inte få någon av alla
öringar som finns där intresserad
av mina flugor. Bortskämda
jäklar! Nästa dag prövar vi
fisket uppströms i Waikaia. Vi
ser och skrämmer flera fina
fiskar, men inga landade. Kör
nedströms till Freshford. Lika
illa där. Solen bränner från en
klar himmel, och fisken verkar
slö. Vi avslutar med fiske i
Mataura där vi till slut lyckas
fånga en liten öring var. Åter
på motellet packar vi för flytten
till Mossburn. Dit far vi nästa
dag och finner vårt nya hem
efter visst sökande. På Dunrobin
Station har värdparet

xx
Annabell och Bruce Rusell en
stuga till uthyrning. Bruce
hälsar oss välkomna och tar
oss med till baksidan på huvudbyggnaden.
Vi tittar ut mellan
träden på klippsluttningen och
ser ner i en djup hölja. På en
sandbank ser vi tre enorma
skuggor från fisk som troligen
vägde 3­4 kilo. Vi tar detta som
ett gott tecken på att Aparima
River skall ge oss fina fiskar.
Dagen efter slår vädret om och
vind och regn gör det näst intill
omöjligt att fiska större delen
av dagen. Vi kör mest runt och
tittar på vattendragen i omgivningarna.
När vi vaknar till en
mulen morgon tar vi beslutet
att åka till Milford Sound i
norra Fiordlands. Vi kör norrut
mot Te Anu, vidare över
bergen. Vår hyrda Toyota med
automatväxel har ingen vidare
segdragningsförmåga, så
ibland undrar vi om den skall
orka upp för backarna. Vi når
Milford Sound och åker ut med
en av de många båtarna som
fraktar runt turister. När vi
kommit en bit ut från hamnen
ser vi en flock flasknosdelfiner
Nya Zeeland 2005
som kommer simmande runt
båten. Vädret har slagit om till
riktigt vackert, och vi böjer
våra nackar för att titta på de
branta bergssidorna som stupar
nästan lodrätt ner i fjorden från
1,5 kilometers höjd. Här och
var sprutar vattenfall, flera
hundra meter ner längs
klipporna. Detta är definitivt
ett ställe att besöka för den som
gillar vackra vyer! Här på den
bergiga västkusten finns stora
skogar av den ursprungliga
vilda karaktären, täta och
snåriga. Och högt upp syns de
SSFK Vaket
1

Text & foto: Tore Ottosson SSFK Vaket
0
xx
snöklädda topparna, allt ser
verkligen ut som i en turistbroschyr.
Vi fotograferar så vi
nästan kräks…. Åter gryr en
dag, med mulet väder, kallt
och hård nordostlig vind. Vi
gör ett försök nedströms i
Aparima, vid en ”Anglers
Access” som vi döpt till ”Förlorade
fårets badplats”. Första
gången vi var där stod ett får
på en hylla vid strandkanten
under en hög kant. Ovanför
gick fårets kompisar och
betade. Tyvärr stod fårskallen
precis vid den fina höljan som
vi såg var fylld med stora
öringar! Innan vi for därifrån
den gången såg vi fåret hoppa i
och simma över floden. Men
nu när vi åter kommer dit står
hon åter på samma ställe,
smarta djur de där fåren! Bengt
fryser och sitter kvar i bilen
medan jag försöker fiska.
Skrämmer en fin fisk, sedan är
det dött. Vi fortsätter en bit
nedströms Wreys Bush där vi
hittar en access. Finner en hölja
med mindre fiskar där vi drar
några i halvkilosklassen. På
hemväg stannar vi vid Förlorade
Fårets Badplats igen.
Denna gång är det Bengt som
fiskar medan jag vilar. Han har
en kort dust med en stor fisk.
Dagen därefter förstörs även
den av mulet, kallt och blåsigt
väder. Det blir mest turistande
och letande efter möjliga
vatten. Vår värdinna förser oss
med hjortkött från farmens
egna djur. Hjortuppfödning är
en stor exportindustri i Nya
Zeeland, hägn och stora hjordar
med hjort är en mycket vanlig
syn. Värdfolket höll på med
avskiljning av ungdjur den
vecka vi bodde där. Flera stora
lastbilar med kid kördes till en
annan farm för att de skulle
gödas. De hade gått ganska
fritt på höglandet tillsammans
med de äldre fram tills nu, men
behövde bättre bete inför vintern.
Köttet smakar utmärkt
tillsammans med lokalt vin.
Under natten kom regnet. På
morgonen hade Aparima stigit
och vattnet var gulgrönt av
slammet. Vi satsar på att dra
norrut till Mararoa River och
Mavora Lakes. Vi finner inga
bra ställen att komma till floden
utan hamnar uppe vid sjöarna.

xx
Vi ser att floden mellan sjöarna
håller fisk men eftersom ett
glatt gäng ungdomar har forsränning
med stora innerslangar
av traktortyp inser vi att det
inte blir fiske där. Jag känner
för att fiska lite i sjö och kliver
i South Mavora Lake. Lägger
ut ett långt kast längs
sjöstranden med ett par nymfer
på tafsen. Hinner ta hem någon
meter när det smäller på en fisk
som efter ett luftsprång sliter
av tafsen och drar iväg med
flugorna. Tyvärr är det den
enda fisk som är villig att hugga
förutom en liten stackare som
också lyckas krångla sig loss.
Men jag ser många stora fiskar
som ibland hoppar över ytan,
kanske de försöker dränka
insekter? Vi har fått tips om
fisket i Hamilton Burn, så den
sista fiskedagen tänker vi ägna
åt den floden. Vi har redan
fiskat lite runt en bro men inte
haft någon lycka, fisken har
varit skygg. Troligen van vid
fiskare så här sent i säsongen.
Vi knatar upp längs den ibland
trädbevuxna flodfåran,
spanande efter vak och fisk.
Nya Zeeland 2005
Den friska vinden ökar alltmer
och gör det svårt, ja omöjligt
att kasta. Efter nära tre veckors
kastande är vi lite blasé på fiske
och utleda på all vind, så vi ger
upp och åker till vår stuga för
att packa inför hemresan. Vi
räknar med att få gå upp
otrevligt tidigt för att hinna till
Christchurch i tid och det gäller
att packa allt så praktiskt som
möjligt.
Tore
Missa inte föreläsningen den
15 september då Tore och Bengt
visar bilder i klubblokalen!
SSFK Vaket
1

Text: Bastian Fürstner
SSFK Vaket
Fiske i ostens hemland
Jag heter Bastian och har varit
medlem i SSFK i ungefär 3,5 år.
Ursprungligen kommer jag från
Tyskland, men har även bott i
Schweiz i nästan tio år innan jag
flyttade till Sverige. Här har jag
bott i snart fem år och till och med
hunnit bli svensk. Jag infekterades
med fiskeviruset vid nio års ålder
och har tack och lov inte lyckats
hitta något botemedel. Från att
fånga fisk på varje tänkbart sätt har
jag gått över till att fiska med fluga,
vilket jag har gjort i snart 3 års tid.
Jag började fiska i Berlin, och även
om det är en extremt stor stad har
den en massa vattendrag, nackdelen
är dock att vattenkvaliteten
oftast inte är den bästa så för det
mesta går det inte att ta hem fångsten.
Vid elva års ålder var det dags för
mig att flytta till Schweiz, för att
vara mer specifik till Zuoz, som
ligger en bit utanför St Moritz, som
i sin tur ligger nära den italienska/
österriskiska gränsen. Zuoz ligger
på ungefär 1750 m ö h vilket gör
att där ligger snö cirka fem månader
om året.
Huvudvattendraget heter Innen
och är en å som har sitt ursprung
inte allt för långt ifrån Zuoz och
efter flera tusen mil mynnar ut
i Svarta Havet. I närheten av
Innen finns även en rad andra åar
och sjöar. Fisk finns i nästan alla
vattendrag, och det planetras ut
fisk på väldigt höga höjder. I de
högst belägna sjöarna på över tvåtusen
meter handlar det främst om
Namaycush, en fisk som är känd
för sin förmåga att överleva hårda
förhållanden både vad gäller väder
och tillgång på föda. Fiskesäsongen
börjar i maj och slutar i mitten på
september. I motsats till Berlins
vattendrag är vattenkvaliteten
så bra att det används som dricksvatten.
Fiskebeståndet består till
största del av salmonider, och har
man tur går det att fånga Bäcköring,
Öring, Röding, Bäckröding,
Harr, Namaycush (en släkting till
Rödingen, som ursprungligen
kommer från Kanada, namnet
Namaycush har indiansk härkomst
och betyder ungefär ”skogsträd”)
samt Marmorata, som jag dock
aldrig fått på kroken, trots att jag
fiskat där i många år.
Det fiskas på i stort sett tre olika
sätt: med flugspö, med korta toppkänsliga
”spinnspön” vilka man
fiskar med sänke och nymfer på
stora djup från båt och till sist
med 5­6 meter långa toppkänsliga
teleskopspön då man fiskar
i strömmar med eller utan flöte.
Som bete används för det mesta
mask eller larver från någon slags
nattslända som går att köpa i butik.
Eftersom vattnet, förutom under
den tid då snön smälter, är väldigt
klart gäller det att fiska med långa
tunna tafsar (0.10­0.16). Fiskarna
är väldigt skygga så det gäller att
vara försiktig. För flugfiske rekommenderas
spön i klass 3­5 / 8 fot,
med såväl flyt­ som sjunklina. Vid
flugvalet gäller flugor i storlek 14­
20, guldhuvudnymfer, nymfer,
”emergers” och klassiska torrflugor.
Eftersom naturen är så gott som
orörd finns det gott om sländnymfer
och husmaskar att inspireras
av! Det finns så mycket husmaskar
att man kan se dem leva på åarnas
botten och under stenar i stora
kolonier. Samtligt fiske sker utan
hulling, måttet ligger på 24 cm
för Öring och Röding och 28 cm
för Harr. Genomsnittslängden för
Öringen ligger mellan 24 och 35
cm, men det fångas även en hel del
småfisk som med största varsamhet
släpps tillbaka. Schweizarna är väldigt
angelägna om att skydda naturområden,
vilket märks i den hårda
fiskelagstiftningen.

Fisket är inte alltid lätt. Vid klara
vatten gäller det att vara försiktigt
och smyga sig fram, men den
som vågar och har lite tålamod blir
garanterat belönad med några riktigt
vackra Öringar. Beståndet utgörs
bara av ”vildfisk”. Likt i Lysevatten
fångas fisken och kläms på
rom och mjölke för att sedan blir
utsatt igen som småyngel. Jag har
fångat en del fisk under mina snart
26 år, men inga har varit så fina
som Öringarna i Engadin (dalen
där Zuoz ligger). Engadin är nog
inte ett ställe för troféfiskaren utan
snarare något för folk som uppskattar
en intakt alpin miljö med
vackra fiskar i mycket god kondition.
De naturupplevelser man får
med sig då man smyger längs med
åkanten en tidig, lätt kylig morgon
i alperna är helt oförglömliga!
Engadin är ett Mecka för harrfiska­
ren med mycket goda chanser att
fånga fin harr mellan 40­50 cm.
Engadins Harrstam är självreproducerande
och dessutom Europas
högst belägna.
Dagskort kostar ca. 40 franken,
vilket motsvarar 240 kronor, 6
fiskar får tas upp per person och
Fiske i ostens hemland
dag. Vadarbyxor är inte tilllåtna.
Även här sker allt fiske hullinglöst,
och det är inte tillåtet att använda
”vanliga” flugor/krokar. Dessutom
är det att rekommendera att hålla
sig till gällande regler, eftersom
schweizarna med all rätt är väldigt
stränga och värnar om sitt fiske.
Tight lines, Bastian
FISKE - FISKEKORT - VAPEN - AMMUNITION
Medlemmar i SSFK har
­SSFK’s Anslagstavla!
­Vi har SSFK­gästfiskekort hos oss!
­Det senaste skvallret!
­Heta tips!
­Fiskeprylarna Du bara måste ha!
­Båturhyrning med hemliga kartor!
­Alla sorters beten, vad Du än fiskar
med!
­Storfiskeregistrering gör Du hos oss!
­Kläderna som håller Dig varm och torr!
1 % RABATT!
SSFK Vaket

Text: Lennart Stohm
SSFK Vaket
I bakvattnet
Lennart Stohm är en av grundarna
och profilerna i Stenungsunds Sportfiskeklubb.
Numera är han återbördad
till sina västgötska hemtrakter
och bor nära Vägförvaltningen i
Skultorp. Troligen är hand den som
”har hand um et”. Hoppas han förlåter
att jag stjäl en av hans många
bidrag från Vaket av årgång 1983.
Tack Lennart!
Duellen
Onsdagen den 16 mars hade vi
vårat första möte; ”Elon” och jag.
Elon är namnet på en av de största
och vackraste havsöringar jag mött.
Det var ”Bagarn” som fick ett ryck
och tyckte att vi skulle ut och
känna lite på ”örreten”. Varför vi
valde Mjörn denna kväll med sitt
urusla väder vet jag inte. Det var
duggregn och dimma. Men det var
något på gång – det låg i luften.
Vi kastade väl drygt en halvtimma
utan att något hände. Men så plötsligt
visade han sig, Elon.
”Bagarn” stod lite högre upp på
ett berg för att försöka överblicka
läget. Både han och jag följde mitt
blänke när det började komma in
på grunt vatten. Och då, när det
bara var några meter kvar till stranden
kom den blåsvarta skuggan
efter draget. Jag slutade veva och
lät draget sjunka lite. Då nöp han
­ stenhårt. Men jag hann inte fästa
honom ordentligt utan efter några
rusningar gick han. Jag svor våldsamt.
Elon stack sej förmodligen
rätt bra. Han gick ytterligare två
gånger efter draget på kvällen utan
att ta. Han ville väl se närmare på
vad den tvåbenta djäveln på land
hade att bjuda.
Det skulle gå ytterligare halvannan
vecka innan vi skulle träffa på
varann igen. Det var fredagen den
25 på kvällen. Det snöade kraftigt
på Mjörn. Men jag hade ständigt
Elon i tankarna så jag trotsade
vädret. Jag gick direkt till platsen
där vi haft våran duell. Och på
andra kastet kom han. Som ett blått
famnträd kom han efter draget.
När han fick se mig, stannade
han upp liksom för att hälsa och
sen högg han. Nu var jag beredd
på att han skulle komma. Jag lät
honom tugga i sig rätt bra innan
jag svarade. Sen gjorde jag två kraftiga
mot ryck och han var fast.
Men det var Elon som bestämde.
Han gick direkt ut på djupet. Det
bara tjöt i rullen. Min Ambassadör,
som jag fick på min 50­årsdag, fick
börja arbeta. Att det skulle bli en
VM­fight var ju klart från början.
För mig var det fråga om ära, för
Elon gällde det livet. Men redan
efter några rusningar förstod jag
att jag var förloraren. Elon gjorde
ett ursinnigt hopp över vattnet och
kastade ur sig mitt Viking Herring.
Linan slaknade och allt blev tyst.
Jag svor inte den här kvällen utan
lyfte på mössan. Han var större än
jag. Men för att inte helt knäcka
mitt självförtroende gjorde han
som Gud. Han offrade mig sin son
några kast senare som plåster på
såren. En mycket grann öring som
vägde 1 650 gram.
Själv gick väl Elon ut på djupet och
ställde sig. Några tänder fattigare
och fläskläpp hade han förmodligen.
Men segrare var han. När jag
gick hem senare på kvällen i snömodden
grät jag sakta, samtidigt
som jag knöt näven i fickan. För
en sann SSFK­are kommer alltid
igen. Och då skall han få smaka en
”Rappala”. Alla VM­fighter går ju i
tre matcher. Och jag har kontrakt
med Elon och det bryter man inte
med en kassör. Men det blir en
annan femma sa han som fick en
tia.
Hej så länge!
Vill du
Lennart
annonsera
i Vaket
och på så
sätt hjälpa
SSFK till
en ännu
bättre
tidning?

Miljövårdsberedningen
Inom EU och därmed också i
Sverige pågår en stor utredning om
möjligheten till lokal förvaltning
av medlemsländernas fiskresurser.
Man har äntligen konstaterat att
den centrala och politiska styrning
som hittills tillämpats har lett till en
katastrof för fiskbestånden inom hela
EU området.
Det var glädjande att Sportfiskarna
var kallade till detta möte med
deltagande av regeringens miljövårdsberedning,
yrkesfiskarna
såväl centralt som lokalt, forskare
och kommunrepresentanter. Sportfiskarna
representerades av Håkan
Carlstrand och undertecknad.
När man diskuterar lokal förvaltning
i dessa sammanhang pratar
man om små väl avgränsade
områden inte större än 100 km.
Det man då kan förvalta är fiskbestånd
som i huvudsak är lokala
och tillbringar huvuddelen av sin
levnad inom området. Tyvärr är
det få ur fiskets synpunkt mera
betydelsefulla arter som uppfyller
dessa krav. (Vissa skaldjur, lokala
torskbestånd om sådana finns kvar,
havsöring, piggvar och vissa andra
plattfiskar.)
De flesta fiskar vandrar över betydligt
större områden. ( Makrill,
större delen av torsken, laxen,
sillen etc.) Att styra dessa bestånd
lokalt är omöjligt. Forskarna är
fortfarande osäkra på i vilken utsträckning
lokala bestånd av torsk
existerar. Mycket tyder dock på
att så är fallet. Flera av fiskarna
på mötet var lokala fiskare från
Kosterområdet. De berättade att
detta område varit utsatt för lokal
förvaltning sedan 1902. Området
som är lokalförvaltat sträcker sig
från land ut till trålfiskegränsen.
Det är nästan uteslutande räkor
och kräfta som fiskas här. Båtarna
som används är förhållandevis små
och redskapen är kraftigt selektiva
med ytterst små bifångster. För att
vårda bestånden har kosterfiskarna
sedan länge begränsat fiskeinsatsen
(tid/effektivitet), inrättat fredningsområden,
förbjudigt större
redskap och båtar i området samt
inrättat frivilliga kvoter. Fisket i
området går endast till mänsklig
konsumtion och är långsiktigt och
varaktigt.
Det framgår tydligt att det finns
stora motsättningar mellan kustfiskarna
i norra Bohuslän och
de stora industrifiskarna från
Göteborgs skärgård. Kosterfiskarna
och andra kustfiskare har oförtjänt
utsatts för ett negativt opinionstryck
och tappat image på grund
av sina volymfiskande kolleger i
söder. Personligen kan jag inte se
att vi sportfiskare står i någon konflikt
alls med kustfiskarna i norra
Bohuslän. Deras sätt och tänka
överensstämmer i stort med vårt.
Däremot bör vi starkt ifrågasätta
allt fiske där bifångsterna är stora
och då speciellt allt industrifiske.
Det finns många problem att lösa
innan lokalförvaltning kan införas
i någon större skala. Hur definiera
områden? Hur fastställa de lokala
bestånden? Vem tar fram beslutsunderlagen?
Hur skall besluten
fattas? Vem skall fatta besluten
(ägare, brukare, lokala politiker
Text: Gösta Bring
eller allmänhet)? Hur skall verksamheten
finansieras? Det finns
också en inbyggd konflikt mellan
8 Fjordar, Lokal Förvaltning och
Marina Reservat. Hur skall den
lösas? Det finns mycket mer att
säga i denna fråga men det får väl
komma efterhand. Det viktiga är
att vi sportfiskare får vara med och
påverka.
Bra!
Kontakta
då genast
någon i
Gösta
redaktionen
för
Vaket
SSFK Vaket

Text: Mikael Båth
SSFK Vaket
Debatt
Följande text är skriven av Mikael
Båth och det är hans personliga
funderingar, inte styrelsens, som
kommer till uttryck här. Däremot
kan vi förvänta oss förändringar
i fiskereglerna om fisketrycket
fortsätter att öka i våra vatten.
Har du andra åsikter eller
funderingar kring detta område är
du mer än välkommen att skicka
in ditt bidrag till nästa nummer av
Vaket. Det är viktigt att alla får säga
sitt, och att du gör de nu, innan
nya regler klubbas igenom.
Styrelsen och Redaktionen
Inledning
För att alla skall få möjlighet till
ett trevligt och bra fiske behöver
vi samsas om de fiskar vi har i våra
vatten.
Detta kan vi som enskilda
medlemmar göra på flera olika sätt.
Det viktigaste är säkert, som i det
vanliga livet, att visa respekt och
hänsyn till våra medmänniskor.
Alla är inte flugfiskare och jag
tycker det är lika tråkigt varje gång
flugfiskare talar nedsättande om “de
andra” sportfiskarna. Personligen
svingar jag både haspel, spinn och
metspön med jämna mellanrum
och tycker speciellt mycket om att
meta loja sommardagar.
Det jag skriver här är helt enkelt
lite funderingar jag har haft när jag
guppat runt i roddbåten. Alla har
nog observerat hur fisketrycket på
Lysevattnet har ökat de senaste tre
åren. Antalet fiskare under april­maj
i år är betydligt större än tidigare
och det beror säkert på att gamla
inaktiva medlemmar slutat och nya
pigga tillkommit. Jag tycker det är
bra att medlemmarna är aktiva och
utnyttjar klubbens resurser men
samtidigt ökar det också kravet på
varje enskild medlem.
Tillväxtfisk
Låter man tillväxtfisken, alla
mindre regnbågar och öringar, vara
kvar i sjön, växer dessa snart till sig
och blir riktigt fina fiskar för oss
som jagar dem. Vill du äta småfisk
kan jag rekommendera de handlare
som tillhandahåller dylika tingestar
och ofta kallar dem för forell.
Jag vet inte hur många gånger
under mitt liv som sportfiskare jag
har stött på medborgare som tagit
upp småfisk med motiveringen att
de ändå skulle dött. Detta stämmer
säkert i de flesta fall men en liten
skadad fisk gör säkert större nytta
för alla medlemmar om den går
tillbaka i sjön och blir till mat för
fiskar och insekter istället. Kanske,
kanske det till och med är så att
fisken klarar sig och växer upp till
en riktigt baddare?
Efter att helt oventenskapligt
studerat fångstrapporterna för de
tre sista åren och lagt till mina egna
iaktagelser har jag kommit fram till
följande tumregel; regnbågen bör
vara 40 cm innan den tas upp för
förtäring och motsvarande längd
för öringen är minst 45 cm.
Skyddar vi vikarna med de nykläckta
bäckrödingarna får vi lite
mer fiskmat i sjön. Ännu fler stora
fiskar det blir då!
Köttfiske
Mer än någon enstaka fisk per
tur bör väl ingen ta med sig hem
kan man tycka. Jag vet att det är
lockande att ta med sig flera fiskar
när det varit trögt och man kanske
inte har fått en fisk på evigheter.
Men så som det ser ut idag har
vi inte längre råd att köttfiska
utan får istället ta vårt ansvar som
enskilda medlemmar. Vi har ju
inte köpt ett fiskekort utan betalat
för medlemskap i en förening.
Fiskekort köper man till put and
take vatten!
Trolling
Släprodd eller trolling är inte bara
effektivt utan också ett känsligt
ämne. De flesta av oss ror nog runt
med ett drag eller en fluga på våra
turer i klubbens vatten.
Eftersom en mycket stor del av vår
fisk fångas på detta sätt behöver vi
nog till viss del tänka om.
Återhållsamhet är ordet jag vill
använda. Gör sporten till just en
sport och ägna den övervägande
tiden åt att kasta dina drag och
flugor aktivt istället för att ro runt
med dem.
Naturligtvis kan man låta draget
eller flugan släpa efter båten
när man förflyttar sig till en ny
fiskeplats, men den rena trollingens
tid tycker jag vi skall förpassa till en
förfluten era.
Trolling hör hemma i större
vatten än de vi har tillgång till i
klubben!
Mikael

Funktionärer 00
STYRELSEN
Ordföranden Gösta Bring 0303­818 57 gosta.bring@telia.com
Vice ordförande Krister Olausson 0303­77 60 48 krister@lkb.se
Kassör Bengt Rönnefors 0303­839 14 bengtr@telia.com
Sekreterare Gunnar Dahlqvist 0303­77 79 14 yta486z@tninet.se
Redaktionen Johan Borgström 031­25 53 84 johan.l.borgstrom@ma.manpower.se
Tore Ottosson 031­57 30 03 toreson@yahoo.com
Fisketillsyn Anders Ekman 0705­84 14 93 ekis@sfpo.se
Ungdomsverksamhet Mikael Nilsson 0303­77 53 27 mikael.nilsson@mbox407.swipnet.se
Klubbmöten Dan Skogberg 031­57 23 17 dan.skogberg@volvo.com
Ledamot Kåre Trengereid 0303­77 13 46
Lars Olausson 0303­77 53 11 larsolausson@hotmail.com
Kalle Lockner 0520­65 24 00 kalle_lockner@hotmail.com
VALBEREDNING Björn Holmstedt 0303­77 91 00
Tore Ottosson 031­57 30 03 toreson@yahoo.com
INTENDENTER
Klubblokalen Sigvard Forsström 0303­77 17 29
L:a Holmevatten Dan Skogberg 031­51 57 00 dan.skogberg@volvo.com
Krokvatten Martin Ekelund 031­51 07 81 martin.ekelund@comhem.se
Kronsjön Anders Rydqvist 0303­22 29 60
Lysevatten Anders Larsson 031­57 13 04 anderswlarsson@yahoo.se
Sture Larsson 031­52 52 45 sturelar@telia.com
REVISION
Revisorer Lars Johansson 0303­829 51
Helge Pettersson 0303­77 76 36
Revisorsuppleanter Per­Erik Gassander 0304­66 38 40
Kjell Kaspersen 0303­822 84
FISKEVÅRD Kennet Henriksson 0303­814 73
SSFK’s funktionärer
FISKETILLSYN Anders Ekman 0705­84 14 93 ekis@sfpo.se
Ring gärna till Johan Borgström 0738­02 42 68 johan.l.borgstrom@ma.manpower.se
någon tillsysningsman Mikael Båth 0702­49 65 92 mikael.bath@telia.com
om du behöver Gunnar Dahlqvist 0303­77 79 14 yta486z@tninet.se
hjälp ute vid Kalle Lockner 0768­06 10 66 kalle_lockner@hotmail.com
våra vatten! Tore Ottosson 0705­36 36 78 toreson@yahoo.com
Anders Ekman Dan Skogberg 0704­75 80 94 dan.skogberg@volvo.com
är gruppens Richard Torkar 0707­84 08 45 richard.torkar@htu.se
samordnare. Eva Widh 0705­36 78 22 eva_wid@hotmail.com
REDAKTIONEN Gösta Bring 0303­818 57 gosta.bring@telia.com
Johan Borgström 031­25 53 84 johan.l.borgstrom@ma.manpower.se
Mikael Båth 031­18 02 79 mikael.bath@telia.com
Tore Ottosson 031­57 30 03 toreson@yahoo.com
SSFK Vaket

Text: Borgström Foto: Båth SSFK Vaket
-Lilla Rotenonvatten
deklarerade sjöns intendent, Dan
Skogberg, och granskade den lilla
tjärnens synbara ytor. Vi var vid Lilla
Holmevatten av ren nyfikenhet. Det
var första maj, ljumma vindar och
briljant solsken.
Den lilla tjärnen ­ om 1,8 hektar
­ omfattar ett öringbestånd som
ingen egentligen vet så mycket
om. Kontinuerligt har öring
satts ut sedan flera säsonger
och säkert möjliggjorts genom
några liter Rotenon då det var
tillåtet. Besöken är få och man
får pussla ihop helhetesbilder
av historier, skrönor och vad
som faktiskt går att se på plats.
Om inte annat så är sjön värd
ett besök bara för den vackra
omgivningen. Den branta sluttningen
från vägen upp till sjön är täckt
med orörd skog och mustig mossa.
­En gärdsgård, hasplade jag fascinerat
ur mig mitt i gran­ och tallskogen när
jag upptäckte den stensatta längan.
­Det är en väg!, upplyste Dan ­ för
dagen min och Mickes guide vid vårat
premiärbesök.
­Och här har det legat ett hus, fortsatte
Dan och pekade ut en gammal
husgrund just där vägen borde gått
fram. Vid sidan av husgrunden syntes
ett mossbevuxt klippblock ha lossnat
ur det branta berget. Vi blev stående
en stund och spekulerade över hur det
kunde tänkas hänga ihop. Det enda
jag riktigt kunde föreställa mig var
oproportionerliga troll teckande av
John Bauer och jag undrade om inte
något av dem hade ställt till allt det
där.
Vid sjöns utlopp i bäcken som rinner
ner för det branta trollberget vi just
kämpade oss upp för, var det också
liv.
­Grönblåa ögon, sa jag till Dan om
den lilla fisk jag sett pila undan då vi
skulle kliva över bäcken.
­Spigg!, konstaterade Dan och det
lät så där svenskt som mossa, troll
och granskog även om Dan är född i
Norge!
Vid sjön letade vi rätt på den lilla båten
och jag tog sikte på den lilla ön i sjöns
mitt. Iklädd vadarbyxor var jag fast besluten
att ta mig dit för att pröva en
nyinhandlad sjunklina. Dan varnade
mig att det inte var helt uppenbart att
vada ut till ön och jag lovade att inte
ge mig ut på några dumheter. Fast det
var lite på gränsen ­ ikastade pinnar
och plank gav fotfäste och ­stöd, men
vid sidan om var botten dyig och djup.
Det fick en att lura lite på sjöns topografi.
Delad av ön har den lilla sjön,
som växer igen i stora delar av de
grundare vattnen, varsin djuphåla à 12
meter. En spännande variation med
andra ord. Fast fångstjournalen var
som väntat blank som en nypolerad
vattenrutschkana.
Micke blev kvar vid båtplatsen medan
Dan sysselsatte sig med att sjösätta
båten. Det stod inte på förrän jag trasslat
in större delen av min nya fina lina
i buskarna på ön och ett koncentrerat
och tålmodigt insamlande påbörjades.
­Hojj, tjoade Micke från båtplatsen.
­Prata inte med mig, försökte jag
tänka högt och fortsatte trassla
loss lina ur buskagen. Efter ytterligare
några sekunder gav jag
förstås efter för min nyfikenhet
och kastade en blick över axeln.
Och tror Du inte att han hade
fisk!
Spöbugningarna avslöjade en
pigg öring, som behövde sin
tid.
­Det är en stor fisk, sa Micke
då han fått syn på den för första
gången.
När jag till slut fått linan tillbaka på
rullen och balanserat mig över till fastlandet
knatade jag fortfarande lika nyfiken
bort till tallen där Micke hängt
upp den granna öringen. Lång och
välvuxen skimrade den i eftermiddagssolen
och jag gladdes av flera anledningar.
I första kastet bankade det på
en riktigt fin öring i en sjö där det
knappt rapporterats de senaste åren.
Lika roligt var att sjöns intendent ­
Dan ­ guidade och blev åsyna vittne
till fångsten. Han hade kanske varit
svår att övertyga annars?
­Hur gör Du egentligen?!, skrattade
jag fram och tittade på Micke som väl
ändå skakade en smula förundrad på
huvudet.
Och allt var precis sådär fint också när
vi gick därifrån. Genom gran­ och tallskogen
och på mossan nedför branten
där de stora trollen bor.
Johan