Stenungsunds Sportfiskeklubb - Medlemstidningen Vaket

xx
Vädret är inte så trevligt ­ hård
vind och mulet med lätt regn.
Jag försöker våtvada även
denna dag. Det går, men inte är
det skönt…. Floden har här ett
litet biflöde som vi spanar av,
men ingen fisk syns. Vinden
tilltar alltmer och vi ger upp.
Norman visar på olika ställen
där vi kan försöka fiska om
förhållandena blir bättre.
Senare på dagen far vi till
Ohau river för att se hur läget
är där men vinden stoppar oss
även där. Vi far lite vilse och
får se mer av kraftverkskanalen
än vi egentligen önskar… Ny
dag och åter i Ahuriri. Vi parkerar
bilen och börjar fisket. Det
dröjer inte länge förrän jag ser
Bengt stå med böjt spö, fisken
drar runt i floden. Tyvärr gör
den ett kast och försvinner,
men de glimtar jag sett får mig
att tro det är en regnbåge i storlek
1,5 kg+. Vinden ökar och
spolierar fisket, vi ger upp och
åker till Twizel river. Vi smyger
längs stränderna på jakt efter
’di store’, vi har sällskap av en
av DoC’s viltvårdare som tydligen
spanar efter djurliv och
växter. Jag ser att han drar upp
en del plantor av växter som
tydligen inte skall stå där. Men
all vår möda ger bara utdelning
i ett par sillstora öringyngel.
Tarmen sänder signaler och vi
far till byn Twizel för att komplettera
förråden av torra och
våta varor, sen far vi hem och
äter middag. Envisa som synden
startade vi nästa dag i
Ahuriri, men gav upp för
vinden igen. Drog till det ställe
där vi fiskade första dagen
nedan Mt Cook. Nu är vinden
så svår att det är hopplöst att
spana efter fisk, vattnet är för
oroligt. Vi blindkastar där det
kan tänkas vara möjligt att det
står fisk. Utdelningen är
därefter. Det enda av intresse
är en fisk som står stilla en liten
bit ut på ett grunt område. Men
trots att vi nästan slår den i
Nya Zeeland 2005
skallen med förtyngda nymfer
och annat skit rör den inte en
fena. Död kan den inte ha varit
för den höll balansen i strömmen.
Vi far till Mt Cook på
sightseeing och mellanlandar i
Twizel på hemvägen. Bengt
söker efter en drickbar New
Zeeländsk whiskey, men utbudet
är skralt. Vi ger Ahuriridalen
ett sista besök. Parkerar
bilen och går längs vägen nerströms.
Börjar fisket där Bengt
miste sin. Vinden drar igång
och vi fiskar nedströms med
våtflugor. Uppströms och torrt
är inte att tänka på. Jag kommer
till en böj där jag omedelbart
får känslan att ”här står fisk”.
Och mycket riktigt slår det på
en fisk efter ett par kast. Den
hänger tungt i den starka
strömmen och jag får gå nedströms
för att kunna styra in
den mot land. Som tur är finns
det en mindre ’ravin’ i den
höga strandkanten så jag kan
dra upp fisken på land. Det är
SSFK Vaket