Omar bin Benjamin Nidsång

ODYSSÉNS MYSTERIER
Första kapittel av Odyssén börjar med Gudar och Gudinnors önskan om att höra mer om
Odysseus, som kom på villovägar efter Trojas fall. När andra män från Trojanska kriget
hade återvänt till sina hem, eller lugnat ned sig i graven, då fanns det en kvar, som längtade
efter sin hemresa, och sin trogna hustru, Penelope. Den mannen sitter nu som fånge i en
grotta på en isolerad, ö, långt ute på havet. En gudinna, långt vackrare en någon svensk,
vare sig levande eller död, vill ha tvångsektenskap med Odysseus. Hela församlingen av de
övernaturliga uppe på Olympens topp, tycker väldigt, väldigt synd om Odysseus, alla vad
gudar och gudinnor har av empatikranar, är vid öppet. Utom hos en. Eftersom ingenting är
som det tycks vara, så också här. Han med stängd empatikran, av annat virke, än
flumgänget på bergets topp. Gudinnan Atena, undantaget som tar sitt ansvar. Ett
sidosprång över till Odysséns åttonde bok, med början i rad 557 (Loeb classical library) det
stället i Odyssén som satte Omar Nidsång på spåret efter Odysséns hemligheter:
Fajakernas skepp har ingen rodersman eller roder som andra skepp, deras skepp förstår av
sig själva människors sinnen och tankar, och de känner också till alla folks städer och
bördiga marker, snabbt far de över havsdjupen, gömda i dimma och töcken ...
Så står det i Odysséns åttonde bok, med början i rad 557. I en gammal grekisk myt läser vi:
Natten Nyx och dimmorna fick ett barn tillsammans: Avgrunden, Tartaros - Fajakernas
skepp, är det medvetandets färd genom sinnets avgrunder och djup? I så fall handlar
odyssén om något annat än hemresa till lägenheten eller villan. Ett indicium finner vi i
början av sjunde boken, där Odysseus blir inhöljd i dimma av Athene, så ingen skall fråga
om vem han är, är en viskning om att han inte har någon identitet för tillfället, eftersom
han befinner sig mellan död och födelse enligt den mysterieinvigdas perspektiv. I 13.81
jämförs skeppet som för Odysseus till Ithaca, med fyra hästar under kontroll av piskan.

Häst ja, den trojanska hästen är Iliaden tyst om, det är bara i Odyssén vi får läsa om den.
Troja i Odyssén kanske är något annat än Troja i Iliaden?
Andra, grekisk för människa, är första ordet i grundtexten, betyder människa. I början av
Odyssén, är Odysses på en ö, den ligger som navel eller navel sten, mitt i havet - bilden av
människan som alla tings centrum, en bild av någon, - Odysseus, som skall födas till
människa, enligt krav och normer som gör att ytterst få kan räkna sig som Odysseus
artfränder vid resans slut. Här är människovärdet icke något man får gratis, det är något
man kämpar sig fram till, på två plan, det inre, det yttre. Är det fascism, är det fascism när
den är som bäst. Calypso kommer av ekalypse, som betyder att dölja, Odyssén är en
berättelse som döljer mycket. Alla gudarna har klumpat ihop sig hemma hos Zeus på
Olympen, undantaget är outsidern Poseidon på besök hos etioperna, somliga bo vid solens
nedgång, andra vid solens uppgång. Poseidons horisont sträcker sig till jordens yttersta
rand, de andra gudarnas horisont följer väggarna i stora hallen hemma hos Zeus... vilken
lärare bäst, den där väggarna i lägenheten och försäkringskassan är horisonten, eller den,
där horisonten sträcker sig till solens uppgång, nedgång, stormens sjörök, och mörk, tung
skog? I Odysseus fall, inget val, simma eller sjunka, gör ditt bästa, hur hopplöst läget än ser
ut, du orkar mer än du tror, trägen vinner, lösa problem med list och lämpa, ingår i
lektionerna han får av Poseidon.
Ingen tillfällighet, etioperna vid solens nedgång, nämns före dem vid sol uppgången. Inget
nytt under solen. Odysseus söker förnyelse under månen, genom död till återuppståndelse
och nytt liv, gammalt motiv i mysteriereligioner, inspirerad av månens faser. Därför
sannolikt Neandertalarna hade samma religiösa motiv och religion 100 000 år före Kristus,
om de hade någon. Månen är osynlig tre nätter innan den börjar växa igen, genom döden
till nytt liv, därför nämns solnedgångens etioper före de andra. Det är många som till följd
av liv i försoffenhet, och den bristande livserfarenhet det leder till, tror att Poseidon är
Odysseus fiende. Poseidon är i n t e arg på Odysseus därför att han är arg, men på grund av
en pedagogisk princip: Ad Astra per aspera - genom svårigheter till stjärnorna – modern
utformning genom Johnny Cash i balladen om Sue - handlar om en far som gav sonen ett

flicknamn för att han skulle härdas till man genom mobbing och andra motgångar i det
sociala livet. Kortfattad kan man säga att Odyssén handlar om att bli människa. Athene och
Poseidon sliter som djur för att göra människa av den gamla stadshärjaren och folkslaktaren
Odysses. Atena övertalar Zeus att skicka budbäraren av drömmar, ledsagaren av själar till
dödsriket, Hermes, Argeiphontes - möjligens smärtans ljus, (smärtan väcker medvetandet)
sorgens ljus, silverljuset - i väg på bevingade sandaler till Calypsos ö, med gudarnas beslut
att Odysseus skal bli fri att återvända hem. Samtidigt åker Atena iväg till Odysseus hem på
Ithaca, en karg ö, för att väcka sonen, Telemachos medvetande – Atenas väckning av
Telemachos medvetande, motsvarar det avsnitt i Odyssén där Odysseus medvetande väcks –
det sker i ett annat hem, nionde boken, Cyclopens håla… friarna i Odysseus hem, är
många, tanken en och samma hos alla: hur skall jag ta över Penelope, Odysseus hustru?
Telemachos förändrars efter mötet med Atena, hon väckte staken, medvetandet i honom,
Telemachos börjar uppträda som herre i eget hus: första boken 379, hotar han friarna med
att Zeus skall förinta dem, efter att ha sagt åt dem några rader innan att ge sig av. Friarna
stannar kvar, Telemachos ger sig väg med skepp, proviant, manskap och vapen, för att höra
nytt om sin far. De första fyra kapitlen i Odyssén handlar om sonen Telemachos, mestadels.
Silverskålen med kanter av guld, för blandning av drycker – en gåva från Menelaos i slutet
av fjärde boken, symboliserar föreningen av känsla och förnuft, måne och sol, en
motsvarighet till Cyclopens öga i det ögonblick Odysseus medvetande väcks, för de flesta av
Nidsångs läsare, än så länge, obegripligt – det klarnar till sanning länger fram, ni kommer
inte att bli besvikna. I slutet av fjärde kapitlet har friarna lagt sig i bakhåll för Telemachos,
för att döda honom vid återkomsten från sitt letande efter fader.
5 kapitlet, där börjar berättelsen om Odysseus.
Det nuvarande människosläktet med undantag för Spartas invånare, myrmidonerna,
härstammar från människor som skapades när Deukalion och Pyrrha kastade stenar bakom
sig. Spartanerna härstammade från myror som Zeus förvandlade till människor, och enligt
Liddel och Scotts grekiskt engelskt lexikon, är Laertes namnet på en grekisk myra, såväl
som på Odysses far. Inom mystiken har vi en gammal regel, makrokosmos i mikrokosmos,

d.v.s. det stora speglas i det lilla, berättelserna om Telemakos och Menelaus är
miniatyrberättelser om Odysseus, ger tolkningstipps. Homeros använder sig av namn som
associationsbärande nycklar till gåtorna. Eurycleia, trotjänarinnan och Odysseus amma - är
dotter till Opos, betyder fikonträdets saft. Opos son till Peisenor, påminner om peises,
lydnad - rebuslogik: Lydnad ger fikonträdets saft, d.v.s. fruktbart handlande, den som vill
veta vad det leder till, får ta reda på betydelsen av Eurycleia. Odysseus hade lust att ligga
med henne, men vågade inte för sin hustrus vrede. Här är motivet självkontroll,
behärskning av driftslivet, en vink om poängen med historien om Agamemnon, hade han
fruktat gudarnas vrede, som Odysseus pappa Laertes, fruktade hustruns vrede, hade
Agamemnon undvikit sitt tragiska slut. Iliaden handlar om den man vreden styr, Achilles –
Odysseus, motsatsen, behärskar vreden som en ryttare behärskar hästen, ett motiv vi även
ser i Herrens sang, Bhagavadgita. Odysseus fick sitt namn av Autolykus, som vandrade över
jorden enligt 19:407, Odysseus betyder sannolikt vredens barn. I grekiska myter, möjligt
barn är metaforer, poetisk bilder, av de konsekvensen våra gärningar leder till, det blir inga
barn om vi inte gör något, skall inte gå in på detaljer här… Berättelsen om Telemachos,
Odysseus son, en miniatyr odyssé där vi genom namnens betydelser, får nycklarna till hur
vi skall tolka odyssén.
Efter att Athene, dotter till Zeus har kommit till Telemachos och väckt ett gryende
medvetande hos honom i första boken, går han till sin mor och säger: Jag vill vi skall bli
herre i vårt eget hus. Ett av grundmotiven i Odyssén, är att bli herre över sinnen och begär,
vilket inte är det samma som att förneka dem, det märks på alla glada festmåltider. Att
Athene uppger sig vara herre över Tafierna, ger associationer till Tafos, graven, betyder hon
skall ta med Telemakos på resa genom dödsriket. Betydelsen av att Athene har järn som
handelsvara, tar vi upp längre fram. Athene råder Telemakos: ”lägg fram din sak på tinget”
det gör han. En gammal man, böjd av ålder och visdom, i denna beskrivning plus namnet,
Egyptus, ligger hans funktion i berättelsen. Menelaus resa till Egypten skal tolkas som resa
till visdomens uråldriga källor. I tredje boken kommer Athene och Telemakos till Pylos.
Pylos betyder porten, namnen på de han möter, har associationer till disciplin och

spartanskt levnadssätt. De tas först emot av hästtämjaren Nestor - son till Neleus. Namnet
Neleus ger associationer till adjektivet neleus - skoningslös.
Nestor och Neleus ger även associationer till Poseidon. Poseidon skoningslös emot
Odysseus, Poseidon tämjer Odysseus, som man tämjer en häst - enligt 8:370 - Alion dansar
med Laodamant(?) - Alion betyder av sjögudar och nymfer, Laodamant betyder tämja
mannen - i ren rebuslogik: Sjöguden tämjer mannen. Och det är det Poseidon gör med
Odysseus. Athene och Telemachos vistelse i Pylos, porten, börjar med ett offer till
Poseidon, 81 svarta tjurar, (9x9=81) det största offret i hela Odyssén, det marker att
Poseidon är den som väger tyngst a alla gudarna. Något som Zeus erkänner i 13:142, där
använder han orden äldst och bäst om Poseidon. Nestor, hederstitel, härstammar från
geraios, gammal. Poseidon äldst av gudarna, Nestor, symbol för Poseidon, det förklarar
avsnittet i 15:208 - 214, det antyder att Nestor vill hindra Telemakos i hans färd. dvs.
Poseidon/Nestor undervisar genom svårigheter och hinder, eleven måste övervinna. Offer
till Athene, avslutar Telemachos besök i Pylos, badar innan han lämnar Nestor. Rebuslogik:
Telemakos träder in genom porten till själv uppoffringarnas skoningslösa väg, offrar till
Athene, är så ren, att han kan möta de högre sanningarna hos Menelaus (Stark, modig,
människa, ordspel på laas, sten, och laos, folk.) (Laas i genitiv, laos, dativ) Telemakos
kommer till Menelaus med hästtämjarens son, Peisistratos - pejses, lydnad. Hos Menelaus är
ett sken som av sol eller måne, här är solen och månens krafter förenade, föreningen skedde
när Menelaus återförde Helena från Troja. Helena jämförs med Artemis, jaktens och
månens gudinna, och skyddsgudinna vid barnafödande, till henne offrade man getter. I
femte boken kommer Odysseus iväg från Calypsos ö, med flotta och proviant och vin.
Läromästaren, Poseidon, ger Odysseus en reell lektion, storm, storm, och åter storm. Simma
eller sjunka, Odysseus, valde simningen. Odysseus fick impulser till rätt beslut i rätt
ögonblick, från det övernaturliga hållet, Atena. Omar skulle mer än gärna ge Atena en
klapp i stjärten, dels för att reta politiskt korrekt kulturvänster, dels för att känna spänsten i
guda köttet. Gudinnans blick hade säkert straffat Nidsång, genom blixtkremering hade hon
skickat honom till hemmet många vill undvika så länge det går – Hades. I slutet av femte

oken, ligger Odysseus på stranden av Fajakernas land, naken och medvetslös. Inga kläder,
inget medvetande. Det ligger urstark symbolik i detta. I början av sjätte boken, plockas han
upp av Nausika, Athene i mänsklig skepnad, påverkar kungens dotter att gå till stranden
och tvätta kläder, för att lösa problemet med den nakna Odysseus. I sjunde kapitel kommer
Odysses till Fajakernas stad, osynlig, Atena har inhöljd Odysseus i magisk dimma. I åttonde
kapitlet, livet hos Fajakernas, i nionde, tionde, elfte och tolfte boken, berättar Odysses för
Fajakernas om sina äventyr, i slutet av 11 boken, har Odysseus samtal med den ende av
skuggorna i Hades med förståndet i behåll, siaren Teresias: “DU skall offra en vädur, en
tjur, ett vildsvin, till Poseidon, när du kommer så långt in i landet, att folk inte kan se
skillnad på en ådra och en sädesväna.” – En mysteriekult som dyrkar Poseidon?
I trettonde boken ror Fajaker Odysses hem till Ithaca, så snabbt att stäven reser sig, den
snabbaste hök kan inte komma ikapp, Odysses är försänkt i dödliknande sömn under resan,
vaknar i grotta, med gåvor från fajakernas, och Atena som ger honom råd och orientering.
När Odysseus återkommer till Ithaca, getternas ö, känner han inte igen sig. Det är för att
han är nyfödd. Hos Menelaus, värd för Telemachos, Odysseus son, finner vi också Adraste,
d.v.s. Nemesis, konsekvenserna av det vi gör. I fjärde boken, vers 183, gråter Zeus dotter
Helena, Telemachus, Peisistratos, och Menelaus. Som motsats till de odödliga, sörjer man
de dödligas lott, drogen Helena gör i ordning cirka 233 i fjärde boken, får alla att glömma,
motsvarar Odysseus när han vid Fajakernas hov, 9 boken, berättar om lotusätarna i
Lotosfagernas land, med början rad 84, bilden av medvetandet i djup sömn. Lokheos,
bakhåll, förekommer i Odyssén, kan associeras till loche, övergrodd med buskar, och locheis
- födelse. Framför sig ser man barnet kommer ur "busken", det röda blodet kan associeras
till död genom bakhåll. På svenska associerar vi till porrfilmernas "back door Girls" - På
grekiska genom döden till nytt liv.
Efter medvetandets sömn hos Lotosfagerna i nionde bokens början, ser vi medvetandet
vakna genom smärta i nionde bokens slut, i cyklopens håla, där ligger en klubba, ett ord
fattigt på associationer, författaren löser problemet genom att jämföra klubba med masten
på et handels skepp. Handelsskeppet, i motsats till piratskepp, bild av ordning, kontroll.

Alaomai, irrfärd, ord spel på alao, att förblinda. Det grekiska ordet mast, histos, betyder det
mesta som står upprest, histion betyder segel. Historio, undersöka, framför sig ser man den
som står upprest ombord i båten, och håller utkik för att undvika bränning och skär. På
mysterieplanet är Cyklopen Odysseus själv, masten i ögat, Odysseus som iakttar sig själv,
hans medvetande vaknar, han ger sig av på vandring. Makrokosmos i mikrokosmos, på
mysterieplanet är Odysseus son till Poseidon, fadern speglar sig i sonen. Poseidons
medvetande med en horisont som sträcker sig till jordens yttersta rand, speglar sig i
Cyklopens öga, det är därför Cyklopen bare har ett öga, två löjeväckande, hade förstörd den
poetiska bilden. När de andra Cykloperna frågar om någon har gjort Cyklopen illa, svarar
han "Ingen"... ett svar med 4 olika undermeningar: På det yttre planet, har Odysseus lurat
cyklopen genom att uppge ingen som sitt namn. Eftersom Odysseus är Cyklopen, så har
Odysseus på det inre planet lurat sig själv. 3: Det är sanning, ingen utomstående har gjort
det, eftersom Odysseus är Cyklopen, ironisk kontrast till den yttre, intellektuella förståelsen.
4: Det är också sanning att han är ingen, eftersom Odysseus inte har någon identitet, han
befinner sig mellan död och födelse.
Anspelningarna på smide och järn när Cyklopen får staven i ögat, betyder att medvetenhet
kommer genom hårt arbete. På den tiden var framställning av järn ett mycket hårt arbete. I
14:324 nämns järn smidd med möda. När Athene besöker Telemakos, och uppger sig ha en
last järn, betyder det hårt arbete för Telemakos. I 15:329 nämns järnhimmel. arbete övergår
friarnas förmåga, kan ha samband med järn från himlen, järn i meteoriter. Cyklopen får
Apolloprästens vin i en bägare av murgröna, murgrönan anspelar på Dionysos, född två
gånger, kvinnligt av Selene, och manligt ur låret på Zeus. Havandeskap nio månader, 2 x 9
är 18,Odysseus lämnar grottan genom att passera mellan Cyklopens ben, i sällskap med 18
vädurar, själv den nittonde, en dubbel födelse av Odysseus medvetande i manligt och
kvinnligt, men långt kvar till den tredje födelsen, där manligt och kvinnligt förenas. I
4:456–458 läser vi om Proteus 6 skepnader, 3 av dem, Lejon, Leopard, och orm, är dödliga,
dvs. de är rovdjur som dödar. I rebuslogik, den trefaldiga döden. De andra tre skepnaderna,
livgivande, vildsvin, rinnande vatten, och lövrikt träd, trefaldig födelse. Olika platser, olika

utvecklingsstadier i medvetandet. Stenarna Cyklopen kastar efter Odysseus, gammal och ny
måne. När Cyklopen ber Poseidon att Odysseus inte skall återvända hem, blir han bönhörd,
Odysseus återvänder hem med ny identitet, förvärvad genom Poseidons mysterieskola.
Cyklopen blir dubbelt bönhörd, eftersom Athene gör tiggare av Odysseus. Skepp och
manskap som förloras, är oönskade egenskaper hos Odysseus. Början rad 47 nionde boken,
han vinner över K ikonerna när solen stiger, och förlorar när den sjunker, dålig disciplin
hindrar Odysseus att komma i väg i tid från den plundrade staden, månens krafter i
Odysseus, är för svaga. Hos Lotosfagernas ser vi varför Odysseus förlorar, hans medvetande
sover i Cyklopens håla, väcks genom smärta, i berättelsen om Telemachos, symbolmarkeras
detta i mötet med Megapentes, hans namn betyder stor sorg. Hos kung Aelous, på
vindarnas flytande ö, är motivet det manliga och det kvinnligas förening, det lyckas ej då,
men senare hos Kirke, på hennes ö. Vindarnas ö flyter som ett skepp, det påminner om
Delos, där syskonparet Apollon och Artemis, månens (jaktens?) manliga och kvinnliga
aspekt föds. Bronsen runt ön, koppar och tenn i förening, billighetsupplagor av guld och
silver, manligt, kvinnligt. Den skoningslösa bronsen är Poseidons metall. Den flytande ön är
symbolmarkerad hos Telemakos i samband med de två öarna i 15:295. Det har förvånad
forskarna att öarna i somliga manusvarianter har skildrats som om de rör sig mot
Telemakos. Odysseus kan bare få disciplin genom eget arbete, därför måste han ro bort
ifrån vindarnas ö. Laimus betyder begär, och är ochså namnet på borgen som finns på nästa
ö Odysseus kommer till, Laistrygonernas ö. Kungen heter Antifates, ett namn som betyder
emot ljuset. På den ön blir Odysseus av med skepp och folk genom Laistrygonernas
stenkastning. Påminner vi oss ordspel på sten och folk, kan vi se det som att Odysseus
förmänskligas på Laistrygonernas ö, genom ökad kontroll över driftslivet. Nätterna är
kortare än dagarna, därför att månens krafter är svaga, månen är i ständigt avtagande, och
är på väg mot det tillstånd son förutsågs i 14:161 där svinahärden säger att Odysseus skall
komma när den gamle månen försvinner, och den nya månen blir synlig. Den gamle och
nya månen betyder den gamle och nya Odysseus. Men ochså Emaeus och Melanthios, som
motsvarar den gamla och nya Odysseus. Nätternas korthet hos Laistrygonernas skall ses i
samband med svinahärdens ord om nätternas underbara längd, 15:392. På Laistrygonernas ö

klättrar Odysseus till en svindlande höjd, hans medvetande har höjts. Hos Kirke får
Odysseus ett bredare medvetande, han kan se runt hela ön. Det är viktigt medvetandet har
bredd och djup, annars blir det ytligt, eller endast tunnelseende. Kirkes namn, från den
cirklande höken, är medvetandet. Molly, den vita blomman med den svarta roten, påminner
om Odysseus skepp med det vita seglet och det svarta skrovet. Namnet Molly, kan vara en
anspelning på Molybdos, grafit som man kallade svart bly, och som man testade guld med.
Med andra ord, Molly motsvarar en sädes vända, ett redskap som skiljer agnarna från vetet.
Molly, den vita blomman (vit blomma medvetandet) med den svarta roten,(roten,
fruktbarhet) Medvetet handlande ger fruktbart resultat, motsatt Sisyfos, blind av begär. Du
måste vara medveten för att skilja agnarna från vetet. Odysseus medvetande som består
provet, det är så renad och klart, att det inte påverkas av illusionernas drog. Det passar i
reningssymboliken med Mennen som "liknar svin" enligt grundtexten. Efter reningen
(svinen = Odysses manskap =egenskaper hos Odysseus) ser svinen större och ståtligare ut.
Vi tänker på nymånen, och om de duger som offer i mysteriernas port, porten till dödsriket
Skylla och Karybdis - den är konstruerad som gåtor och rebus, men först lite om Odysseus
första kontakt med dödsriket, vid offergropen. Efter att ha offrat blod som får de döda att
tala, får Odysses ett råd av siaren Teresias, han har varit både kvinna och man, "När du
kommer hem, skall du fästa en sädesvända i marken, och offra till Poseidon." Sädesvändan
fästad i marken står för det samma som det fajakiska skeppet rotad i grunden med ett slag
av jordskakaren Poseidons hand, Penelope och Odysseus säng rotad i marken. Man skakar
en sädesvända när man skiljer agnarna från vetet, jordkakaren Poseidon skiljer agnarna från
vetet, man kan tänka sig Odysses och Penelopes säng skaka våldsamt vid vissa tillfällen. Att
sängen är rotad i marken, anspelar på fruktbarheten som stimuleras när sängen skakar, ett
fruktbart handlande. Yxorna som sattes i marken som spanten i ett skepp, samma sak, den
som skjuter genom alla hål i yxorna, tillhör vetet, inte agnarna, samtidigt som pilens färd
genom yxhålen motsvarar skakningarna i sängen, det som stimulerar fruktbarheten. Hela
det stormiga kvinnliga havet, är Poseidons sädes vända, även den manliga jorden när den
skakar. I dödsriket får vi se rebus på 3 bilder. En jätte som har försökt sig på våldtäkt ligger
på marken med 2 gamar hackande i inälvorna. Därefter Sisyfos som aldrig för stenen till

kullens topp, den rullar alltid ner innan han når upp, och Tantalos som aldrig når frukterna
han vill äta." Den som styrs av sina begär (Jätten) skall arbeta förgäves (Sisyfos) och aldrig
skörda frukterna av sitt arbete (Tantalos)." Herakles med bågen är medvetandet i sitt högsta
tillstånd av koncentration och uppmärksamhet. Men nu till mysteriernas port. Avståndet
mellan Skylla och Karybdis är ett pilskott, det är medvetandets yttersta gränser.
Som ung fick Herakles välja mellan två kvinnor som pekade på två olika vägar, den förstas
namn skall vara osagd, den andra, det var Dygden. Hennes väg valde Herakles, den vägen
vandrar Odysseus nu. Det fajakiska skepp som förde Odysseus till Ithaca, förvandlas till
sten, och rotas i sjöbotten av Poseidon. Det betyder att Odysseus har fått ett mänskligt
medvetande, med fruktbart handlande, eftersom han inte styrs av sina begär. Ringen av berg
som Poseidon skall lägga runt Fajakernas land, är i likhet med Cyklopens öga, och diskusen
i 8:186, en bild av medvetandet. Vid återkomsten till Ithaca har Odysseus med sig guld och
brons, inget silver, men tyger. Tyget symboliserar det kvinnliga hos Athene, och järnet
hennes manlighet. För Hefaistos del, är järnet hans manlighet, och elden som gör järnet
mjukt, hans kvinnlighet. Av detta ser man hur logisk häxbränningen var på medeltiden, ont
skall med ont fördrivas, och släkten är värst. Anekdoten om Afrodite Ares och Hefaistos
visar att under Poseidons ledning kan man arbeta sig fri från begärens nät, begären, de för
krig mot det som är mänskligt. Av grundtextens avsnitt 4:265–289 ser vi att den Trojanska
hästen symboliserar absolut kontroll och självbehärskning. Rebuslogik: Häst plus bågskytt
är lika med en centaur. Centaur betyder tjurdödare, friarna på oxhudar är kastrerade tjurar,
symboler för det ofruktbara handlande Odysseus måste botas ifrån. Slakten av oxarna på
solgudens ö, är ett förebud om slakten på friarna, de drivs av sina begär, därför deras
handlingar utan frukt. Friarna jämför Odysseus med en Centaur, 21:295,rätt, men fel sorts
centaur, som passar tiggaren Iros. Tvekampen med Iros, är Odysseus som besegrar sitt
sämre jag, därför att han har ödmjukheten att lyda gudarnas vilja. Det nämns i Odyssén att
Odysseus är bättre med händerna än med fötterna, han är centaur typ läkaren Keiron, och
botar sig själv.

Dörren till rummet där bågen står, ger från sig ett läte som en tjur när den öppnas, nu vet
vi varför Odysseus uppger sig härstamma från Kreta i alla sina stamtavlor efter återkomsten
till Ithaca. Hans irrfärder och ordspelen på blind, Odysseus vandringar genom labyrinten. I
manusvarianter uppger sig Telemakos ha varit hos Idomeneos på Kreta, en
symbolmarkering, så ochså med friarnas bakhåll för Telemakos på en ö, Asteris. Asterion,
den stjärn beströdda, är gammalt namn på Minotauren. Vi återkommer till mysteriernas
port, byggd av gåtor och rebus. Tjurens horn, porten av horn Penelope talar om. Det ena
hornet motsvarar den avtagande månen, Skylla, gethärden, och döden, det andra hornet
nymånen, Karybdis, svinahärden och livet. Upphängd som en fladdermus över Karybdis
fikonträd, hänger Odysseus som frukten av sina gärningar och väntar på domen. Labyrinten
formgav Odyssén. I början av 4:249 berättas hur Odysseus piskar sig och går förklädd som
tiggare in i Troja. Förutom ödmjukhet och självdisciplin, är det en vink om hur vi skall
tolka Odysseus återkomst till gården. På etruskiska är troj ord för labyrint. Kreta, och
Menelaus Troja kan vara manliga och kvinnliga labyrinter. Odysseus gård, mötet mellan
båda. Labyrinterna står för sinnet med alla sina irrgångar. I 14:462 Står Odysseus utanför
Troja, och även utanför hemma hos Svinahärden, fryser han, en antydan om Odysseus
inträngande i sitt eget Troja, gården där hemma, tolkningen styrks av 7:17 - 25 kallt och
långt till staden. En likhet mellan Cyklopens klubba och Odysseus hund, är närheten till
avskrädeshögen, klubban och Odysseus hund ger associationer till medvetandet, Odysseus
hund genom namnet som påminner om argonauternas skepp, eftersom skepp symboliserar
sinnet. De döende resterna av Odysseus gamla medvetande (hunden) är lämpligt placerad
på avskrädeshögen. Leoparden i 4:457 står för okontrollerad drift, eftersom kattdjur är
motsatsen till hund. Lejonet i 4:456 är styrka, och ormen död. Vildsvinet är fruktbarhet,
rinnande vatten, Poseidon och trädet, liv. Rebuslogik: Starkt begär dödar, fruktbar Poseidon
ger liv. En främling, vad är det enligt Odyssén? I 1:159 tilltalar Telemakos Athene som
"kära främling", eftersom hon är en frukt av Zeus handlande, han är främlingarnas gud.
Hon svarar att hon är Tafierna hövding - ett piratfolk -namnet Tafierna påminner om tafos,
graven. Piratskeppet representerar det odisciplinerade sinnet. Rebuslogik: Ett odisciplinerat
sinne leder till främlingskap och graven, tafos. Telemakos grubblar över Odysseus öde som

främling, och föreställer sig honom som död, med benknotorna i regn på land, eller
rullande bland vågor i havs. Associationen död och elände knyts till ordet främling,
refrängen Zeus, främlingens gud får ironisk klang, värre blir det. Ingen känner sitt ursprung
av sig själv säger Telemakos, här underförstås gudomlig ledning, den som går i Poseidons
mysterieskola hittar hem till Elysium och undviker skuggornas rike i Hades. Det manskap
som äter lotusfrukter, glömmer hemfärden, Odysseus binder dem vid båtarna. Vid
Sirenernas ö ger Odysseus manskapet order om att binda fast honom vid masten -
medvetandet - och ha vax i sina öron. Odysseus är i meditationstillstånd med förseglade
sinnen, på färd mot själens okända djup. Sirenernas sång har samma verkan som
lotusfrukter, runt dem ligger hudar och ben av såna som inte hittar hem - Zeus,
främlingarnas gud - förvandlas till en frätande sarkasm inför den mysterieinvigdas ögon, till
det yttre bibehålls den överlevnads nödvändiga respekten bland de mer konventionellt
sinnade. Hudarna som kryper på solgudens ö, och hotet om att flå tiggaren Iros, tillhör
främlingskapets attribut. Blodet har motsatt effekt till lotusfrukter på skuggorna i hades, de
återfår minnet. Poängen med Odysseus mor, är att i dödsriket är även en son främling inför
sin mor - i Hades råder det yttersta främlingskapet, Hades är Zeus själv. Enligt stjärnbilden,
är Odysseus avresa från Calypsos ö, samma månad som de Eulinska mysterierna firades i
Aten, en vink om Odyssén som mysterieberättelse, det motsägs knappast av att Penelope
uppnår visioner genom fasta, 4:787 -837 I 12:21 säger Kirke att Odysseus och hans män har
varit i Hades för att möta döden två gånger, - men det återstår en död till, den tredje när
den gamla identitetens död innan man får en ny, den sker när Odysseus alla skepp går
under i stormen efter besöket på solgudens ö. Den trefaldiga födelsen tycks vara esoterisk
till sin natur, men finns där en trefaldig död, bör det ochså finnas en trefaldig födelse.
Preliminärt föreslår jag en dubbel i Cyklopens grotta, och en enkel i najadernas grotta, på
Ithaca. Säker kan man inte vara, det är svårt med det esoteriska. I 9:361 bjuds Cyklopen på
vin 3 gånger, och suger in det 3 gånger, 3 + 3 = 6. Låt oss nu återvända till mysteriernas
port, bygd av gåtor och rebus, I 12:105 spyr Amfitrite vatten 3 gånger, sväljer det 3 gånger.
Kan betyda att talet 6 betyder tredubbel födelse och död - när Odysseus förlorar skepp,
brukar det vara 6 stycken i taget – här symboliserar 6 döden, ett ofullkomligt tal, här fattas

något, livet, 7 är fullkomligt, månens siffra. Den symboliken även i gamla Egypten. 7x4=28,
en mån månad. Min tolkning kanske är felaktig, men siffran 6 är ingen tillfällighet. Skylla,
i sitt starka begär, dödar av det Amfitrite föder fram, det är något av Sisyfos över relationen
mellan Skylla och Amfitrite. Den Homeriska skaldens röst, har ett löfte om nytt liv –
Odyssén - ger ett löfte om evigt liv i Elysium, för den invigda, och Skyllas röst, har ett löfte
om nytt medvetande, den låter som en nyfödd hundvalp. Hennes motsats till Poseidons
fruktbarhet, ligger i, att hon är så hal att det inte är möjligt att bestiga henne. Hos Amfitrite
känner vi igen symbolerna från Proteus tre sista skepnader: Trädet, vattnet, och det tredje,
vildsvinet, antyds genom att Odysseus har ett ärr efter ett vildsvin, det identitets tecken som
gör att Penelope känner igen honom. Jämförelsen av Karybdis med en kokande gryta, i
12:237 påminner om Cyklopens öga när det får den mastliknande staven i sig. Den
symbolfixerade skymtar siffran fem i Amfitrite namn, med hjälp av en magisk princip, får vi
en överraskande slutsats. I gammal indisk och irländsk mytologi talas om de fem
vädersträcken - det femte, som kan vara osynligt, är centrum. Menelaus for till Egypten med
fem skepp, hos honom finner vi elektrum, möjligtvis en rituell legering, 4 delar guld och en
del silver. På kvinnoreligionernas tid, var månen, silver, som står för det kvinnliga, det
centrala och styrande. När Silver är ny putsat, är det ljust och glänsande, men under tiden
och oxiderandets gång, mörknar det mer och mer tills det blir svart. Men efter putsning,
polerande, föds det till förnyad strålglans - därför symboliserar silver månen och det
kvinnliga. Cyklopens svar har fyra olika betydelser, om vi till det lägger sinnet, får vi den
femte, osynliga delen. Härtill en annan magisk princip: Det högsta är det lägsta, det lägsta
är det högsta. Ett exempel på det, har vi i det gamla Irlands mytologiska geografi. Den rika
delen var under kungen, den fattiga delen under den översta druiden. Men kungen var
underställd druiden, och så blir det lägsta det högsta. Nu metaller och gudar i Odyssén:
Guld och silver för Olympens gudar och gudinnor, med Apollon och Athene som undantag.
Poseidon höll sig undan Olympen. Silver är Apollons metall, järn, Athenes.( I Odyssén)
Den fjärde metallen, om vi bortser från metallens dolda aspekter, och den billigaste, är den
skoningslösa bronsen. Poseidons metall. Poseidon är äldst och bäst av guiderna enligt
13:142. Stenen - döljer ekalypse - metallerna som smälts ur stenen. Stenen som innehåller

alla metaller, är den billigaste och den lägste, och stenen står för det högsta och mest
mångsidiga av allt: Det första ordet i grundtexten - Andra - Människa ...När Odysseus i bok
14 klagar över sin hungriga mage, är meningen: Den som styrs av sina begär, är en tiggare.
Eftersom tiggarna styrs av sina begär, är de tiggare. Vi kan lista ut vem kung Echteus var,
namnet kommer av echo, som betyder hålla. Han är kungen över alla begär, håller
människorna i sitt grepp och lemlästar människans medvetande. Det sägs Sokrates
favoritställe i Odyssén var i fjärde boken där det står på ett ungefär: Om du kan ligga i
bakhåll och fånga honom (Proteus, den gamla sälen) vill han tala om för dig vägen, dina
steg, din hemfärd. Omar tror Sokrates kände igen sig själv som lärare i den gamla hala
mångsidiga sälen – sanningen.
Det här är en förbättrad version av den som trycktes i Metamorfos 1990. en av de bästa
essäer som skrivits om odyssén på svenska. Offentligt, okänd, existerar inte officiellt.
Varför? Någon med nio års grundskola, utan akademisk bildning, har kommit på saker folk
med akademiska betyg har missat. Oförlåtligt, kommer aldrig förlåtas. Kulturredaktionernas
hyckleriorkestrar sätter sig därför på locket, för att det aldrig skal öppnas, och sjunger falska
sånger om jämlikheten, jämställdheten, hyckleri tralala – intrigerar, klättrar tävlingar i
statushierarkin, gömda bakom jämlikhetens kulisser på kulturredaktionerna.… greppar om
makten genom skuldbeläggning av den som inte tror jämlikhet finns, eftersom den inte syns
till annat än som valfläsk och lögner…
Vers 563 bok 19, två är de skuggiga drömmarnas portar, en av horn, en av ebenholts, de
som kommer genom den porten, falska drömmer, den som kommer dörren av horn,
sanndrömmar. Även i drömmen behövs en sädesvända som skiljer falskt från sanning.