se pdf version av tidningen - Dark Bread Design
se pdf version av tidningen - Dark Bread Design
se pdf version av tidningen - Dark Bread Design
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
JAZZ PÅ LIV OCH DÖD<br />
Fabian Kallerdahl Sid 22<br />
40 ÅR MED AVANTGARDE<br />
Margareta Orreblad Sid 64<br />
GÖR OPERA PÅ LÄCKÖ SLOTT<br />
Henry Bronett Sid 56<br />
MÅLAR LIVETS PARADOXER<br />
Marie Almqvist Sid 24<br />
VÄRVA DINA VÄNNER FÖR ZENIT<br />
Grafiskt blad som pre<strong>se</strong>nt Sid 28<br />
PG Thelander Aktuell<br />
på Göteborgs Konstförening<br />
16/5-7/6<br />
”Alla män är fiskar men alla<br />
kvinnor är fåglar, tänkte jag.<br />
Det blir litet banalt när man<br />
formulerar det i ord, men det<br />
sätter igång mig. Målningens<br />
långa rader <strong>av</strong> sillporträtt<br />
repre<strong>se</strong>nterar min pojkklass<br />
i skolan, ohöljt beundrande<br />
den tidens megastjärna, Silvana<br />
Magnani. I den andra är<br />
hon i färd med att, i motori<strong>se</strong>rad<br />
röd skottkärra, fraktas till<br />
underjorden.”<br />
Läs mer på sid 30 >><br />
www.zenitkultur.com<br />
Sommar 2009 PRIS: 50:-
1 augusti–27 <strong>se</strong>ptember 30 maj–26 juli 28 mars–24 maj<br />
Dalslands konstmu<strong>se</strong>um Utställningar<br />
ÖVRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
Raija Jokinen och Aino Kajaniemi, Finland<br />
Under ytan – textila objekt och bilder<br />
ÖVRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien<br />
Eld & vatten – en utställning om skis<strong>se</strong>n, idéerna och resultatet<br />
ÖVRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
Stanislaw Zoladz Akvareller och litografier<br />
Fri entré<br />
Öppet:<br />
28 mars–24 maj: onsdag–söndag 11.00–17.00<br />
30 maj–26 juli: tisdag–söndag 11.00–18.00<br />
1 augusti–27 <strong>se</strong>ptember: onsdag–söndag 11.00–17.00<br />
GALLERIET<br />
Yvonne Swahn Måleri<br />
Upperud<br />
464 40 Å<strong>se</strong>nsbruk<br />
3 km från akvedukten i Håverud,<br />
strax norr om Mellerud.<br />
Tel: 0530-300 98<br />
www.dalslandskonstmu<strong>se</strong>um.<strong>se</strong><br />
NEDRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
»Fåglar«<br />
Träsnidare, konstnärer,<br />
grafiker, skulptörer,<br />
fotografer…<br />
– en utställning om<br />
de som kan<br />
flyga, kvittra<br />
och visa<br />
upp sig<br />
NEDRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
»Fåglar«<br />
Utställningen fortsätter.<br />
NEDRE UTSTÄLLNINGSHALLEN<br />
Eva Stephensson-Möller,<br />
Eva-Britt Ro<strong>se</strong>nqvist och Britt-Marie Hansson<br />
Vävda bilder<br />
GALLERIET<br />
MINI 15x15 – Dalslands konstnärsförbund<br />
GALLERIET<br />
Brita Wimnell-Macke<br />
Objekt, teckningar
SOMMAR PÅ<br />
NORDISKA AKVARELLMUSEET<br />
ELSA BESKOW 1.5 – 13.9<br />
KURSER UNDER<br />
VÅREN & SOMMAREN<br />
Prova-på för vuxna nybörjare<br />
Sommarkonstsskola för barn<br />
Kur<strong>se</strong>r & konstdagar för barn & vuxna<br />
26.6 – 28.6<br />
För dig som inte tror att du törs –<br />
en akvarellkurs för totala nybörjare<br />
Monica Månsson<br />
Tel 0304–60 00 80. www.akvarellmu<strong>se</strong>et.org<br />
info@akvarellmu<strong>se</strong>et.org<br />
”…det är chefen<br />
som äger scenen” DN<br />
”Suverän gestaltning…” SvD<br />
”fullödig förening mellan<br />
verk och utförande.” Nummer<br />
Biljetter 031 708 71 00. Grupper 031 708 71 02. Restaurangen 031 708 70 90<br />
www.stadsteatern.goteborg.<strong>se</strong><br />
3.7 – 5.7<br />
Fånga lju<strong>se</strong>t med akvarell<br />
Lynn Sondag<br />
17.7 – 19.9<br />
Fri och flödande akvarellteknik<br />
Morten W. Gjul<br />
7.8 – 9.8<br />
Akvarellmåleriets dimensioner<br />
Kristina Bength<br />
MED FLERA!<br />
Nya Studion Av SIMON STEPHENS Regi ANETTE NORBERG<br />
Med ANNA TAKANEN, SARAH APPELBERG, MARIE DELLESKOG, ERIC ERICSON, JOHAN GRY, THOMAS NYSTEDT, GUSTAV EKMAN MELLBIN
REDAKTION<br />
Kultur<strong>tidningen</strong> Zenit<br />
Flaggatan 7 C<br />
413 16 Göteborg<br />
031 423026<br />
0707 56 38 17<br />
Chefredaktör och ansvarig<br />
utgivare: Jan Bergman<br />
Layout och redigering:<br />
Kimmo Hakonen<br />
Skribenter i detta nummer:<br />
Maria Rademark, Anders<br />
Thuresson, Elsa Leth, Miriam<br />
Löwenstein, Gun Hellervik,<br />
Kenneth Eriksson, Marianne<br />
Erikson, Jan Bergman<br />
Copyright till text och bilder,<br />
om inte annat anges: Zenit<br />
E-post:<br />
zenitkultur@gmail.com<br />
Nät<strong>tidningen</strong>:<br />
www.zenitkultur.com<br />
Plusgiro 111810-8<br />
Prenumeration: 180 kronor<br />
(1 år, fyra nummer)<br />
Sommar 2009. Nummer 20<br />
Utkommer kvartalsvis<br />
<strong>se</strong>dan 2004<br />
Omslagsbild:<br />
Tina Haldorsson<br />
Tryck:<br />
Carlshamns Tryck & Media<br />
Zenits höstnummer<br />
kommer ut 2/9 2009<br />
Manusstopp 15/8<br />
Utgivningsplan 2009/2010<br />
Vinternumret 28/10. Manusstopp 11/10<br />
Vårnumret 3/2. Manusstopp 15/1<br />
4 www.zenitkultur.com<br />
Innehåll<br />
6 Keramiska former växer ur drömmar: Kerstin Sarvimäki<br />
10 Figurer som häcklar makth<strong>av</strong>arna: Kaspersällskapet<br />
14 Raffinerad draperingskonst på besök: Anne Damgaard<br />
18 Formar bulligt runda starka kvinnor: Gunilla Fridholm<br />
22 Göteborg är en bra stad för jazz: Fabian Kallerdahl<br />
24 Följer en slingrande väg: Marie Almqvist<br />
30 Älskar att känna igen saker som jag <strong>se</strong>tt : PG Thelander<br />
38 Arbetar med rumslighet och dimensioner: Jenny Krumlinde<br />
42 Organiska former i ett collage <strong>av</strong> känslor: Tina Haldorsson<br />
46 Skapar konst med datorteknik: Carl Reichenberg<br />
50 Hyllad för Katja Kabanova: Ingela Brimberg<br />
52 Bok om trädgårdsvisioner: Hannu Sarenström<br />
54 Bilder från formernas gränsland: Lutz Baar<br />
56 Tar komiken på allvar i Rossinis opera: Henry Bronett<br />
59 Vill göra rollen mänsklig och lustig: Markus Schwartz<br />
60 Utrycker sin livsglädje i olja och musik : Eva Leyman<br />
64 Fyra decennier <strong>av</strong> <strong>av</strong>antgarde: Margareta Orreblad<br />
66 Fångar naturens livfullhet i måleri och glas: Sofia Bergman<br />
68 Levande nyfikenhet för att upptäcka formen: Thina Segerström<br />
74 Sätter harmonin med utmanande broderi: Caroline Lindqvist
NU ÄR LJUSET OCH VÄRMEN HÄR<br />
Njut <strong>av</strong> livet hela året!<br />
Sommaren är förknippad med livsglädje, inte minst för oss här i Norden.<br />
Plötsligt befinner vi oss i det slösande sollju<strong>se</strong>t som folken vid Medelh<strong>av</strong>et är vana vid större<br />
delen <strong>av</strong> året. Ett flöde <strong>av</strong> ljus som ger en nästan ofattbar energikick.<br />
Vi bäddas in i grönska, först ljusgrön försomrig och <strong>se</strong>n mättad lodengrön som kan förbrännas<br />
till gulbrun torka.<br />
Låt oss först och främst berusas <strong>av</strong> värmen<br />
och lju<strong>se</strong>t och känna hur vi slår ut som knoppar<br />
som brister för att tala med Karin Boye.<br />
Skönheten och njutningen som ger oss ett<br />
sånt väbehag kan göra ont efter ett tag när vi<br />
in<strong>se</strong>r att sommaren närmar sig sitt slut, som<br />
allt annat.<br />
Det finns sätt att få livsglädjen att bära genom<br />
hela året och hela livet. Ewa Leyman har<br />
hittat sin lustfyllda väg i en kombination <strong>av</strong><br />
att spela ukulele i olika band och måla bilder<br />
<strong>av</strong> den fantastiska skärgården i Fjällbacka<br />
och yppiga frukter som inbjuder till att sätta<br />
tänderna i och suga ut saften.<br />
Läs om henne i sommarnumret.<br />
Det handlar om att glädjas utan att skämmas och utan att för den skull vara aningslös och<br />
sorglös. Det finns ingen motsättning mellan att ta till sig <strong>av</strong> livets goda och att vara medveten<br />
om hur vår värld <strong>se</strong>r ut med alla problem och mörka bottnar.<br />
Kan vi med konstens hjälp hålla livsmodet uppe och därigenom förstå mer om våra liv ökar<br />
våra chan<strong>se</strong>r att bidra till något positivt. En framtidstro, trots allt.<br />
Varför inte passa på och njuta när vi ändå lever. Ett människoliv är kort, alltför kort för att<br />
någon egentligen ska begripa någonting om varför vi finns här på jorden. Vi gör en piruett på<br />
vårt lilla russin i universum för att förenas med våra förfäder i naturens eviga kretsgång.<br />
Hannu Sarenström är inne på samma tankegångar. Mat och trägård är ett sätt att få oss att må<br />
bra. Tag tilllvara de glädjeämnen som ligger oss nära.<br />
Så enkelt och självklart.<br />
Men först och främst: Ut i solen och njut!<br />
JAN BERGMAN<br />
Chefredaktör<br />
Målning <strong>av</strong> Ewa<br />
Leyman<br />
www.zenitkultur.com 5
Kerstin Sarvimäki keramik<br />
6 www.zenitkultur.com<br />
UR DRÖMMAR FÖDS<br />
KERAMISKA FORMER<br />
Kerstin Sarvimäki ger idéerna tid<br />
att växa fram<br />
Lera har fascinerat Kerstin Sarvimäki <strong>se</strong>dan hon var barn. Med efter att<br />
ha arbetat som keramiker med främst bruksgods i drygt 20 år, blev hon<br />
plötsligt trött på materialet och det egna arbetet. Ett friår som lärare på<br />
Schillerska gymnasiet gjorde su<strong>se</strong>n.<br />
– Jag hade kommit till en återvändsgränd. Men med en ordentlig paus<br />
fick jag möjlighet att hitta en ny infallsvinkel. Efteråt tog jag tag i mina<br />
drömmar och gjorde de första hu<strong>se</strong>n, säger Kerstin Sarvimäki.<br />
Det var för tre år <strong>se</strong>dan. Idag arbetar hon växelvis<br />
med att dreja bruksgods och att skapa friare<br />
former, det <strong>se</strong>nare i tunt k<strong>av</strong>lad porslinslera.<br />
– Det ger mig mycket att kunna växla mellan<br />
tillvägagångssätten. Bruksgod<strong>se</strong>t är meditativt<br />
att arbeta med, men det skapas inom ramarna<br />
för funktion. Ibland är det skönt att kunna<br />
släppa den aspekten.<br />
I det fria skapandet intres<strong>se</strong>rar sig Kerstin Sarvimäki<br />
fortfarande för hus, ofta i form <strong>av</strong> sky-<br />
Kerstin Sarvimäki, Båtar och Hus, Galleri Sintra 9/5 - 2/6<br />
skrapor eller andra arkitektoniskt kala kroppar.<br />
På <strong>se</strong>nare tid har hon även börjat arbeta<br />
med båtar. I försommarens utställning på Galleri<br />
Sintra, i Göteborg, ställer hon ut dem tillsammans.<br />
– Som grund ligger mitt drömliv. Jag kommer<br />
ihåg mycket <strong>av</strong> mina drömmar och vissa saker<br />
blir till starka symboler. Hus och boningar är<br />
grundläggande för mänskligt liv. Alla har ett<br />
förhållande till dem, o<strong>av</strong><strong>se</strong>tt om man har något<br />
eget, eller inte, säger Kerstin<br />
Sarvimäki.<br />
I verkstaden på Konstepidemin,<br />
som hon delar med kollegan<br />
Karin Östberg, arbetar<br />
hon med det sista inför<br />
utställningen.<br />
– Mycket är klart men jag<br />
känner mig lite stressad. Jag<br />
har alltid en massa tankar<br />
men bara möjlighet att förverkliga<br />
en bråkdel.<br />
Kerstin Sarvimäki fäster upp<br />
en <strong>av</strong> sina båtar i en upphängningsanordning<br />
i taket.<br />
Här hänger flera nästan iden-
tiska former i tunna, starka trådar. När lju<strong>se</strong>t<br />
faller rätt, tycks de sväva, fria likt tankar, eller<br />
drömmar om man så vill.<br />
– Jag provade olika former och kände att<br />
båtarna lätt blev lite banala när de låg på en<br />
yta. Det handlar mer om en idé till en båt, en<br />
symbol för att hålla sig flytande och ta sig fram.<br />
Den blir en bättre form när den får sväva.<br />
Hu<strong>se</strong>n och båtarna påminner i flera fall om<br />
varandra. Inte minst genom de fyrkantigt<br />
utskurna fönstren, som återkommer i båda<br />
skulpturformerna. I varje modell gör Sarvimäki<br />
flera <strong>av</strong> varje och utvecklar dem successivt<br />
till nya former.<br />
– Jag måste göra många <strong>av</strong> varje för att känna<br />
att jag arbetat igenom en form. Samtidigt som<br />
upprepningen utvecklar är det också ett behagligt<br />
sätt att arbeta på. Att sitta och skära ut fönster,<br />
eller göra miljoner små prickar på geparder,<br />
vilket är ett motiv jag arbetat med i mitt<br />
bruksgods. Det finns en trygghet i det.<br />
I de fria föremålen arbetar Kerstin Sarvimäki<br />
med engob – infärgad porslinslera. Materialets<br />
ljusa färger tilltalar henne och för att få en<br />
skrovlig yta blandar hon i molokit.<br />
– Jag bränner dem i 1100 grader, vilket egentligen<br />
inte är rätt temperatur för porslinslera.<br />
Men det gör att de behåller den torra spröda<br />
ytan, förklarar Kerstin Sarvimäki.<br />
– Jag har provat att gla<strong>se</strong>ra dem också men i<br />
det här fallet blir det en dimension som inte<br />
intres<strong>se</strong>rar mig. Jag vill arbeta igenom dem<br />
och göra dem klara direkt så att jag inte tappar<br />
kontakten med dem.<br />
Kerstin Sarvimäki utbildade sig till keramiker<br />
på Konstindustriskolan, nuvarande HDK,<br />
i Göteborg 1978-82.<br />
– Efter HDK gjorde jag mest bruksgods. Jag<br />
famlade några år innan jag hittade min stil,<br />
www.zenitkultur.com 7
Kerstin Sarvimäki keramik<br />
8 www.zenitkultur.com<br />
om man nu kan prata om det. Ett tag var jag<br />
mycket inspirerad <strong>av</strong> den afrikanska kulturen<br />
och arbetade med motiv <strong>av</strong> afrikanska djur.<br />
Drejandet beskriver hon som ett meditativt<br />
arbete.<br />
– I bruksgod<strong>se</strong>t intres<strong>se</strong>rar jag mig för att<br />
skapa något estetisk hållbart inom funktionens<br />
ramar. Jag tänker inte så mycket på det men<br />
kanske är det en känsla som jag vill uttrycka,<br />
funderar hon.<br />
– Det är ett lustfyllt arbete och det vill jag att<br />
tilltänkta brukare ska kunna <strong>se</strong> och känna.<br />
I verkstaden står god<strong>se</strong>t samlat i<br />
hyllor. Här finns exempelvis vita<br />
va<strong>se</strong>r med långa böljande kroppar,<br />
breda koppar med återkommande<br />
prickiga eller bladiga mönster och<br />
en behagfullt gla<strong>se</strong>rad te<strong>se</strong>rvis i<br />
blått och grönt.<br />
Efter utställning på Galleri Sintra<br />
berättar Kerstin Sarvimäki att hon<br />
ska ägna en period åt drejning igen.<br />
Närmast på tur står dock ytterligare<br />
en utställning i samma galleri.<br />
Den här gången tillsammans med<br />
de andra medlemmarna i konsthantverkskooperativet.<br />
– Sintra har varit en stor del <strong>av</strong> mitt yrkesliv<br />
<strong>se</strong>dan jag var med och startade det för 25 år<br />
<strong>se</strong>dan. I sommar firar vi jubileum med utställningen<br />
Skål, som har vernissage den 5 juni.<br />
Kerstin Sarvimäki har tidigare ställt ut på<br />
exempelvis Galleri Koch i Stenungsund 1998<br />
och Rista i Umeå 1990. Hon finns också repre<strong>se</strong>nterad<br />
på Röhsska mu<strong>se</strong>et i Göteborg och på<br />
Alingsås mu<strong>se</strong>um.<br />
MARIA RADEMARK
LG Lundberg<br />
Nedslag<br />
13 juni –13 <strong>se</strong>ptember 2009<br />
Konsthallen – Bohusläns mu<strong>se</strong>um<br />
www.bohuslansmu<strong>se</strong>um.<strong>se</strong> ‹ 0522-65 65 01 › Fri entré!<br />
Examensutställning<br />
Examensutställning<br />
Vernissage må 4 maj kl 17<br />
Elever från Konst och design, Hulebäcksgymnasiet<br />
Anna Anna-- Anna Anna-Ka<br />
Ka Karin Ka rin Liedberg<br />
Liedberg<br />
Vernissage lö16 maj kl 11-15<br />
Målningar och skulpturer<br />
Endre Endre Nemes<br />
Nemes<br />
Grafik och collage<br />
Puzzzle<br />
Puzzzle<br />
Vernissage lö 22 augusti kl 11-15<br />
Samlingsutställning med Birgitta Jorlind Jonson,<br />
Margareta Mannervik, Eva Olsson<br />
4.5 4.5 –– – 11.5<br />
11.5<br />
11 16.5 6.5 – ––– 9.6<br />
13.6 13.6 –– – 18.8<br />
18.8<br />
22.8 22.8 –– – 15.9<br />
15.9<br />
Öppettider må-to 10-20, fr 10-17, lö 11-15.<br />
Helg- och sommartider: 20 maj 10-17, 21 maj stängt, 6, 13 och 20 juni stängt. Fr o m 22 juni<br />
t o m 15 aug; må 10-19, ti-to 10-18, fre 10-15, lö stängt.<br />
Kulturhu<strong>se</strong>t, Biblioteksg. 2, Mölnlycke. Tel. 031-724 32 00, www.harryda.<strong>se</strong><br />
vinn<br />
Konst! bli<br />
150:-/år<br />
pg.273823-5<br />
Konstepidemin vän<br />
2 maj – 30 maj Jenny Krumlinde<br />
“Triceran Beauty in<br />
the garden of fall”<br />
Installation och grafik<br />
Pannrummet:<br />
Kristina Lindberg<br />
Bergrummet:<br />
Nemeshallen<br />
Mölnlycke<br />
kulturhus<br />
Anna-Karin Liedberg<br />
Endre Nemes<br />
Birgitta Jorlind Jonson<br />
öppet: tis–tors 12–17 fre–sön 12–16 / tfn 031–410053<br />
Galleri Konstepidemin<br />
Konstepidemins väg 6, 413 14 Göteborg / galleri@konstepidemin.<strong>se</strong><br />
Kv konstskola, 2–10maj<br />
Bergrummet:<br />
Gerlesborgsskole elever i<br />
samarbete med Isak Eldh<br />
och Magnus Haglund, 23–31maj<br />
30 maj Konstepidemins Dag<br />
5 <strong>se</strong>p – 15 nov till Världen!<br />
Galleri Konstepidemin Satellit till<br />
Göteborgs Internationella Konstbiennal<br />
För aktuell info: www.konstepidemin.<strong>se</strong><br />
Två öppna ateljeer varje vernissagelördag. För Info:<br />
www.konstepidemin.<strong>se</strong>/aktuellt<br />
Konstepidemins Dag 2008<br />
foto: Jenny Krumlinde 2008
Kaspersällskapetdockteater<br />
10 www.zenitkultur.com<br />
SÄLLSKAPET I TEATERSKÅPET<br />
Figurer som häcklar makth<strong>av</strong>arna<br />
Slottsskogen söndagar maj-<strong>se</strong>ptember, Folknöjesdagen 13 <strong>se</strong>ptember<br />
Genom figurerna vågade man häckla makth<strong>av</strong>arna. Kasper dök upp på<br />
medeltiden med påken i bältet och vassa ord på tungan. Kaspersällskapet<br />
håller historierna och dockorna levande.<br />
Erik Wallmon står gömd inuti en person-stor<br />
låda. Det enda som <strong>av</strong>slöjar honom är rösten<br />
som glider upp och ner på skalorna för att<br />
gestalta de olika personerna.<br />
Kaspersällskapet är en amatörgrupp och det<br />
gör till viss del skapandet friare, det är inget<br />
Hela sällskapet hjälps åt att göra dockor till pjä<strong>se</strong>rna. Här <strong>se</strong>r vi några <strong>av</strong> verken<br />
utställda på Frölunda Kulturhus.<br />
tvång för att överleva utan man gör det som<br />
känns viktigt och roligt.<br />
När vi bygger dockorna så gör alla allting,<br />
det är det som gör skapandet så spännande<br />
och roligt. Alla kan komma in och göra det de<br />
känner för, säger Erik.<br />
Eva Stenlund visar upp en docka som är porträttlik<br />
HC Ander<strong>se</strong>n. Eva har gjort ansiktsdragen<br />
och huvudet, hon är bildlärare och tycker om<br />
att arbeta med<br />
skulptur. Den lilla<br />
kostymen är sydd<br />
<strong>av</strong> Annika Wänström<br />
som är förtjust<br />
att pilla med<br />
de små detaljerna.<br />
Malla Täckholm<br />
har gjort fötter,<br />
händer och kropp<br />
och spelade med<br />
dockan i pjä<strong>se</strong>n.<br />
Kaspersällskapet<br />
som förening<br />
är bara ett<br />
år gammal, men<br />
företeel<strong>se</strong>n, att det<br />
produceras figurteater<br />
i Frölunda<br />
Kulturhus är<br />
Annette Cegrell-<br />
Skölds förtjänst.<br />
Hon arbetar som dockteaterpedagog<br />
<strong>se</strong>dan 70-talet och<br />
blev anställd på kulturhu<strong>se</strong>t under 80-talet.<br />
I Annettes uppdrag är att intres<strong>se</strong>ra vuxna<br />
och barn för att göra dockteater. Det har hon
uppenbarligen lyckats bra med. Annette har<br />
naturligtvis ett stort intres<strong>se</strong> för konstformen<br />
och berättar gärna om dess historia.<br />
Från början handlade det inte alls om barnteater.<br />
Det var istället ett sätt för skådespelare att<br />
kriti<strong>se</strong>ra makten men undgå prygel och andra<br />
obehagligheter. Bakom skynket var det svårt<br />
att bevisa vilken skådespelare som sa vad. Det<br />
hände att dockor blev beslagtagna, då var det<br />
bara att tillverka nya och hitta ett annat ställe<br />
att spela på.<br />
Det var Karl Khulin som började spela dockteater<br />
i Göteborg vid <strong>se</strong>kelskiftet. Han underhöll<br />
i Slottsskogen, på den tiden då parken var<br />
ett riktigt folknöje. Det var inte många som ens<br />
funderade på att resa bort, under industri<strong>se</strong>mestern<br />
var Slottsskogen helt packad med<br />
folk.<br />
Annette har länge önskat återuppliva Kasperspelen<br />
i parken, under ett samtal med Eriks<br />
fru berättade hon om planerna. Erik, som till<br />
vardags är fastighetsskötare, blev själaglad när<br />
han fick förslaget att han skulle spela.<br />
Men vägen till en aktiv dockteaterproduktion i<br />
Frölunda har inte varit självklar.<br />
Under en lång tid var det bara jag och Annette<br />
här. Hon satte ut annon<strong>se</strong>r i lokal<strong>tidningen</strong> att<br />
man kunde komma hit och få göra dockteater,<br />
helt gratis och öppet för alla. Då var det ingen<br />
som kom. Sedan skrev hon att man fick betala,<br />
att det var en studiecirkel med termins<strong>av</strong>gift,<br />
plötsligt fanns det ett stort intres<strong>se</strong>, säger Erik<br />
och skrattar.<br />
Idag har Kaspersällskapet tolv medlemmar<br />
men det är fortfarande oftast Erik som spelar.<br />
För det mesta är dockteaterspel ett enmansjobb,<br />
även om det går att vara flera.<br />
Hela en<strong>se</strong>mblen har spelat samtidigt en gång, i<br />
urpremiären <strong>av</strong> HC Ander<strong>se</strong>n, berättar Erik.<br />
Erik menar att det är stor skillnad mot att bara<br />
agera i samspel med publiken, alla måste vara<br />
väl införstådda med manus och möjligheterna<br />
till improvisation minskar. Kaspersällskapet<br />
har kanske varit mest synligt för göteborgarna<br />
i Slottsskogen under sommarmånaderna. De<br />
har en egen fast scen, ett litet rött trähus vid<br />
Anette Cegrell-Sköld har<br />
arbetat som dockteaterpedagog<br />
<strong>se</strong>dan<br />
70-talet. Idag engagerar<br />
hon både barn och vuxengrupper<br />
i denna undangömda<br />
konstform.
Kaspersällskapetdockteater<br />
12 www.zenitkultur.com<br />
ankdammen. När det är föreställning går skådespelaren<br />
in genom dörren på baksidan och<br />
slår upp luckorna på framsidan, nedanför<br />
på grä<strong>se</strong>t står barn och vuxna för att titta på<br />
Kasper och hans nya påhitt.<br />
– I sommar kommer han att få besök från både<br />
England och Italien, <strong>av</strong>slöjar Erik.<br />
Andra dockteatersällskap och fantaster är välkomna<br />
att sätta upp egna föreställningar på<br />
Slottskogsscenen.<br />
Sedan ett par år tillbaka arrangerar Kaspersällskapet<br />
också en Folknöjesdag vid scenen<br />
i slutet <strong>av</strong> sommaren. Då återupplivas stämningen<br />
från början <strong>av</strong> 1900-talet. Förutom kasperspel<br />
kan man lyssna på historieberättare,<br />
köpa karamellstrutar, delta i gammaldags tävlingar<br />
och dockteater.<br />
Annette berättar att gycklare<br />
och taskspelare<br />
under medeltiden fungerade<br />
som viktiga nyhetsförmedlare,<br />
ofta var det<br />
enda sättet för bofasta<br />
att få reda på vad som<br />
hände utanför hemtrakterna.<br />
För att livnära sig<br />
lärde de sig alla möjliga<br />
konster och även en del<br />
praktiska kunskaper som<br />
tandutdragning.<br />
– På Folknöjesdagen<br />
spänner vi upp ett skynke<br />
dit man kan gå för att bli<br />
<strong>av</strong> med dåliga tänder,<br />
förklarar Eva, det sprutar<br />
blod och tänderna flyger<br />
åt alla håll, fortsätter hon<br />
förtjust.<br />
Lite lugnande är det<br />
kanske att de <strong>se</strong>dan visar<br />
upp en ask med skulpterade<br />
och målade tänder.<br />
Dagens barnvänliga kasperföreställningar<br />
får<br />
inte heller vara för råa.<br />
Ibland är det nästan lite<br />
synd. Vi kan inte visa<br />
att Kasper slår sin fru<br />
och sina barn. På ett sätt<br />
hycklar vi när vi säger att<br />
barn inte ska <strong>se</strong> sådant på<br />
teater när det är verklig-<br />
heten i många hem, funderar Erik.<br />
Samtidigt förstår han att Kasperteatern kan<br />
upplevas mycket starkt <strong>av</strong> barnen, kanske<br />
starkare än TV, som går att stänga <strong>av</strong> när det<br />
blir för hemskt. I andra delar <strong>av</strong> världen an<strong>se</strong>r<br />
man att barn är en aning mer hårdhudade. Det<br />
har Annette erfarenhet <strong>av</strong> och hon tycker inte<br />
att man ska gå över grän<strong>se</strong>n.<br />
– En gång arbetade jag med kasperspelare som<br />
visade hur Kasper stoppar en annan figur i en<br />
säck och slår på den med en påk och skrattar.<br />
Jag sa att de inte kunde visa det för barn, men<br />
de förstod inte alls, det var ju det roligaste i<br />
hela pjä<strong>se</strong>n!<br />
MIRIAM LÖWENSTEIN<br />
Erik Wallmon brukar oftast inte synas när han spelar dockteater, en dörr i baksidan <strong>av</strong><br />
skåpet låter skådespelaren göra en hemlig entré.
SOFIA BERGMAN<br />
måleri & glas<br />
Vernissage 13 juni kl. 10–14<br />
Utställningshallen, Öckerö bibliotek<br />
Utställningen pågår till 13 augusti<br />
031-97 63 48 www.ockero.<strong>se</strong><br />
STADSVANDRING<br />
i Harry Martinsons fotspår<br />
Torsdag 14 maj kl 18<br />
Samling Vasagatan 2 A<br />
Söndag 17 maj kl 14<br />
Samling Vasagatan 2 A<br />
Vi går i den nobelprisbelönade författarens<br />
fotspår genom Haga över Första Långgatan,<br />
besöker Billmanska salen vid Masthuggstorget,<br />
Stigbergsliden och <strong>av</strong>slutar<br />
med ett besök i vindskupan i Kungssten<br />
som Harry och Moa bodde i vintern<br />
1929-30.<br />
Arr: Zenit<br />
För mer information ring: 0707 56 38 17<br />
Kerstin Sarvimäki keramik 9 maj - 2 juni<br />
SKÅL! Sintra fi rar 25-årsjubileum 5 juni - 30 juni<br />
Sommarbutik<br />
4 juli - 15 aug<br />
Anna-Karin Arvidsson keramik 22 aug - 15 <strong>se</strong>p<br />
Kerstin Sarvimäki<br />
KONSTHANTVERK<br />
Galleri & Butik Landsvägsgatan 5 Göteborg<br />
T. 031 775 01 20 www.sintra.o.<strong>se</strong><br />
Öppet må - fr 11 - 18 lö 11 - 16<br />
Brunnsparken<br />
Telefon: 031-807550<br />
www.palace.<strong>se</strong>
Anne Damgaard textil<br />
14 www.zenitkultur.com<br />
ANNE DAMGAARDS RAFFINE-<br />
RADE DRAPERINGSKONST<br />
Vita <strong>se</strong>gel, svarta änglar<br />
och ett piggsvin<br />
Danskan Anne Damgaard visar nutida klädkonst i gyllene 1700-talsmiljö<br />
i en drömlik föreställning i flera lager skira tyger.<br />
Ett något spöklikt skimmer<br />
svävar över Stockholmsrummet.<br />
Kontrasten mellan de lätta, transparenta<br />
kreationerna, i lager<br />
på lager, och den strama gust<strong>av</strong>ianska<br />
inredningen skapar<br />
en säregen spänning. Belysningen<br />
är svag och moiréeffekten<br />
– vattringarna på tygytan -<br />
framträder inte till fullo på den<br />
<strong>av</strong> mu<strong>se</strong>et inköpta klänningen<br />
”Late Autumn Dress Blue”<br />
(1998). Den har turnyreffekt – en<br />
förhöjd uppbyggnad <strong>av</strong> stus<strong>se</strong>n -<br />
och den skiftande turkos-svarta<br />
färgen ger associationer till en<br />
spelande påfågel. Vad som heller<br />
inte syns är den mästerliga skärningen<br />
- två ovala tygstycken,<br />
som urringats i mötet och hålls<br />
uppe <strong>av</strong> styva nylonband. En<br />
dröm i sju lager tyll!<br />
Anne Damgaard mottog Nordic<br />
Award in Textiles 2008. Pri<strong>se</strong>t på<br />
250.000 kronor är det största i sitt<br />
slag i Norden och delas ut <strong>av</strong> Stiftel<strong>se</strong>n<br />
Fokus Borås. I år firar det<br />
10-års jubileum, men på grund<br />
<strong>av</strong> det finansiella läget, ligger<br />
man lågt med arrangemang.<br />
Finland kommer dock, även här<br />
att uppmärksammas, då pri<strong>se</strong>t i<br />
Anne Damgaard i sin ateljé, Köpenhamn<br />
Röhsska Mu<strong>se</strong>et till 2 juni
år går till finskan Silja Puranen.<br />
Anne Damgaard <strong>se</strong>r sig själv som en blandning<br />
<strong>av</strong> klädskapare och textilkonstnär.<br />
– Genom koncentrerat och tidskrävande arbete<br />
lär jag känna materialet väl, förklarar hon.<br />
Experimenterandet är viktigt. Jag arbetar med<br />
draperingar direkt på docka.<br />
Anne är disciplinerad och kritisk, men samtidigt<br />
öppen för spontana idéer. – Hela tiden<br />
fotograferar jag de olika stadierna i proces<strong>se</strong>n.<br />
Tillskärningarna utgår från moduler. Först<br />
var det kvadrater, <strong>se</strong>dan blev det cirklar och<br />
ovaler, som kan sättas samman och ringas ur.<br />
Jag eftersträvar ett samspel mellan kropp, tyg<br />
och rörel<strong>se</strong>. Färger och ljus är oerhört viktiga<br />
för mig, fortsätter hon.<br />
Hennes material – ofta bomullsgaze, sidenorganza<br />
och nylontyll är infärgade i olika toner.<br />
Dekoren är sparsam - maskinsydda stickningar,<br />
zigzag- och kantsöm. En <strong>se</strong>rie från år<br />
2004 har dock ett tryckt stramt rektangelmönster.<br />
Över hennes kreationer framtonar en <strong>se</strong>nsuell<br />
elegans, en dramatisk fantasi, som bottnar<br />
i inspiration från talrika konstarter. Hon<br />
talar om PH-lampans skärmar, som ger ett<br />
mjukt ljus, - likt färgskiftningarna i hennes tyllager<br />
- de vibrerande färgfälten i Mark Rothkos<br />
måleri, flätningar och luftiga färgstråk<br />
hos fransmannen Bernard Frize, brutna linjer<br />
i Frank Gehrys arkitektur, konstfärdiga draperingar<br />
hos Madeleine Vionnet i fransk haute<br />
couture.<br />
Vid årsskiftet 2006-2007 bjöd Anne Damgaard<br />
på en minnesvärd föreställning i Öksnehallen<br />
i Köpenhamn. Hon visade 6 ljusa och<br />
7 mörka klänningar till amerikanen George<br />
Crumbs elförstärkta stråkkvartett ”Black<br />
Angels 13-7” , komponerad under Vietnamkriget<br />
(1970). Stråkarna fördes <strong>av</strong> fyra kvinnliga<br />
musiker i Mes<strong>se</strong>rkvartetten, iklädda Annes<br />
Damgaards klänningar. Det blev en sinnlig<br />
helhetsupplevel<strong>se</strong> också åtföljd <strong>av</strong> video, ljus<br />
och ljud. Här fanns klänningar som hissade<br />
vita <strong>se</strong>gel eller flygande drakar och dramatiska<br />
mörka plagg med böljande spiraler, som<br />
anspelade på Crumbs 13 sat<strong>se</strong>r.- All materia<br />
gick upp i luft, benämnde författaren Knud<br />
Romer installationen.<br />
Idag har hon tack vare stipendiet nya möjlighe-<br />
Frize Dress, nylontyll, 2001.Tillhör Textilmu<strong>se</strong>et, Borås.Foto: Jan Berg.<br />
www.zenitkultur.com 15
Anne Damgaard textil<br />
16 www.zenitkultur.com<br />
ter att skapa fritt. Hennes kreativitet åtföljs <strong>av</strong><br />
ett sublimt tidskrävande hantverk. Hon säger<br />
att hon gärna återvänder till tyllen. Det taggiga<br />
lilla piggsvinet förvandlades till en band-<br />
och tyllrörsskulptur, svävande fritt från kroppen,<br />
som ett virtuost målat tuschtecken. Den<br />
lilla djurhistorien går att läsa om i utställningskata-<br />
logen. Slutet på historien blev den dynamiska<br />
”Porcupine Dress”/Piggsvinsdräkt, som<br />
nu ingår i Stiftel<strong>se</strong>n Fokus Borås permanenta<br />
samlingar.<br />
Några <strong>av</strong> de mörka kreationerna tillkom för<br />
att anspela på musik, komponerad under Vietnam-kriget.<br />
Nu exponeras de till behagfulla<br />
toner <strong>av</strong> tidstypisk salongsmusik. Förändringen<br />
ger upphov till andra reflexioner. Det<br />
här är inte säsongsbetonat mode, utan klädkonst,<br />
som Anne Damgaard nu vill förmedla<br />
till Japan.<br />
MARIANNE ERIKSON<br />
Klänningen ”Ro<strong>se</strong>”, nylontyll över klänningen ”Black and White”, tunt ylle, 2008. Foto:Jan Berg
Billy Hellsten<br />
MÅLERI, SKULPTUR, 18/4 – 9/5<br />
Välkommen till Galleri Edvins<br />
utställningar i Skövde<br />
Öppet tisd – fred kl 12 –18, lörd kl 10 –15<br />
SANDTORGET - ENTRÉ VIA EDVINS CORNER - TEL 0704 22 11 66<br />
GALLERI<br />
EDVIN<br />
EDVIN<br />
GALLERI<br />
Grafik i Väst<br />
konstnärsägt galleri och grafikbank<br />
2 - 20.5 Ewa Carlsson<br />
”Plea<strong>se</strong> be Seated”<br />
23.5 - 10.6 Självporträtt<br />
Samlingsutställning med<br />
Grafik i Västs medlemmar<br />
5.8 - 2.9 Nya medlemmar<br />
Samlingsutställning med<br />
Grafik i Västs nya medlemmar<br />
5 - 23.9<br />
Internationell utblick<br />
Vilnius graphic art center<br />
Diana Rad<strong>av</strong>iciute<br />
Saulius Valius<br />
Storgatan 20 - Götabergsgatan 1, 411 38 Göteborg, 031 - 711 38 39<br />
Öppet: tis - sön 12-16, ons 12 -18, giv@ramverk.<strong>se</strong>, www.ramverk.<strong>se</strong>
Gunilla Fridholm keramik<br />
18 www.zenitkultur.com<br />
SINNLIG KERAMISK HUMOR<br />
Gunilla Fridholm knådar fram<br />
kvinnofigurer med attityd<br />
Alingsås Konstförening, Stampens Kvarn, Keramik, 1/8 –24/8<br />
Att stiga ned i Gunilla Fridholms ateljé i Lerumsvillans källare, är som<br />
att upptäcka ett sagoland <strong>av</strong> mjukt skiftande former och färger. Längs<br />
hyllor och k<strong>av</strong>aletter samsas fint folk med fattigare satar, kritiskt eller<br />
mer ömsint betraktade <strong>av</strong> konstnärens uppmärksamma blick, eller stolta<br />
exotiska mansfigurer iklädda österlandets tunga glänsande tyger.<br />
Hemlighetsfullt låsta askar, som kunde gjorts<br />
<strong>av</strong> läder eller i dyrbart trä, och antikens arkaiskt<br />
leende skålar speglas i vartannat, allt i<br />
samma keramiskt magiska formspråk, men<br />
med mjukt varierande färguttryck.<br />
– Jag tycker om att arbeta med olika slags<br />
leror, säger Gunilla Fridholm. Många gånger<br />
knölar jag ihop leran, delar och sätter ihop den<br />
igen för att behålla den ursprungliga massans<br />
särart. Oftast är leran väldigt foglig och snäll.<br />
Det kan gå väldigt kvickt att hitta ett uttryck,<br />
ler hon.<br />
En <strong>av</strong> hennes stora figurer har skadats under<br />
bränningen och hon måste göra en helt ny.<br />
– Även om man kan bli väldigt besviken i<br />
ögonblicket lär man sig faktiskt mer och mer<br />
att ta smällarna när saker spricker, säger hon<br />
med en lätt suck.<br />
Hon arbetar ofta med en sinnlig humor i sin<br />
keramik. Stolarna får kropp, eller tvärtom;<br />
ibland förlänas människokroppen ett djuriskt<br />
drag, eller djuret ett människolikt, allt efter<br />
figurernas inneboende karaktär och konstnärens<br />
humör. Mycket <strong>av</strong> livfullheten både i<br />
konstverken och i brukskeramiken uppstår ur<br />
tummarnas och de andra fingrarnas <strong>av</strong>tryck i<br />
leran.
Gunilla Fridholm keramik<br />
20 www.zenitkultur.com<br />
– Många <strong>av</strong> de här bulliga runda figurerna<br />
med sina kroppsliga former skulle kunna<br />
göras mycket större, säger hon. De kunde faktiskt<br />
göras jättestora, säger hon eftertänksamt.<br />
I en <strong>av</strong> hennes tidiga bilder befinner sig Rödluvan<br />
på nytt uppdrag. Hon styr sagans farliga<br />
vargar med silkeståtar.<br />
– Visst <strong>se</strong>r det litet oroligt ut, säger Gunilla Fridholm<br />
skrattande. Men hon klarar det bra. Inget<br />
<strong>av</strong> det är skissat eller uttänkt, allt sker intuitivt,<br />
direkt ur händernas arbete med leran.<br />
Inte sällan stiger stadiga kvinnofigurer med<br />
<strong>av</strong><strong>se</strong>värd attityd ur <strong>se</strong>dvanligt mjuka vasformer.<br />
Under <strong>se</strong>nare tid har hon inte kunnat<br />
använda sin högra arm och hand; kanske en<br />
arbetsskada, hon vet ännu inte riktigt. Större<br />
föremål, som höga vackra trädgårdskrukor,<br />
har hon med viss saknad tvingats <strong>av</strong>stå från.<br />
– Det gör nästan ont bara att tänka på att bulta<br />
upp en hög kruka. Samtidigt är det ju<br />
så roligt att följa krukans tillblivel<strong>se</strong>.<br />
Vardagsmadonnor står ihop med rena<br />
bilderboksmadonnor. Tidigare har hon<br />
gjort en krubba till Lerums kyrka. En<br />
liten grupp <strong>av</strong> mäktigt heliga änglar<br />
står på arbetsbordet.<br />
– En prästfamilj, säger hon. Den lilla<br />
glada flickan med ljus gloria kan nog<br />
vara jag, ler Gunilla Fridholm. En<br />
figur som är nöjd med sina traditioner,<br />
skrattar denna prästdotter, inte så litet<br />
självironiskt.<br />
– Just nu jobbar jag mest med ett litet<br />
annorlunda offentligt uppdrag på<br />
Härryda Kulturhus. De har byggt till;<br />
en yttervägg blev innervägg, och när<br />
arbetet var klart stack ett rör ut högst<br />
upp. Det kanske kunde vara något för<br />
en keramiker att ta hand om, tycks<br />
de ha resonerat sig fram till. Men det<br />
var inte bara ett rör som stack ut utan<br />
också några tegelstenar. Jag gjorde ett<br />
förslag på en pilaster där olika keramiska<br />
föremål ska utgöra droppar<br />
nedåt mot golvet i ett vattenspel. Det<br />
ska vara klart i november, berättar<br />
Gunilla Fridholm.<br />
– Men det börjar bli dags att på allvar<br />
ställa in mig inför sommarens utställning.<br />
Jag har bett Maria Spaak att vara<br />
med, både hennes måleriska och textila<br />
uttryck stämmer väldigt bra ihop<br />
med mina keramiska färger. Jag är inte helt<br />
klar över vilka grejer jag ska ha med, men just<br />
nu tar jag fram ett antal nya figurer och föremål.<br />
Under många år har hon arbetat med kvinnans<br />
form i va<strong>se</strong>r och i andra föremål, med<br />
tydlig styrka i föremålets gestaltade uttryck. I<br />
motsats till skyltfönstrens huvudlöst kroppsfixerade<br />
dockor, tycks hennes figurers saknade<br />
huvuden kunna utläsas ur kroppsuttryckets<br />
kraftfulla förlängning. En <strong>av</strong> de <strong>se</strong>naste står på<br />
arbetsbordet, stadigt på jorden, med armarna<br />
i sidorna. Man kan fråga sig hur länge bordets<br />
omgivande, komiskt högdragna, figurer<br />
kan uthärda att förbli i denna stabila matronas<br />
höklikt övervakande sällskap!<br />
ANDERS THURESSON
Fabian Kallerdahl jazz<br />
22 www.zenitkultur.com<br />
NATURLIGA FUSIONER<br />
ÖVER GRÄNSERNA<br />
Fabian Kallerdahl <strong>se</strong>r komponerandet<br />
som ett hantverk<br />
Jazzpianisten och kompositören Fabian Kallerdahl bygger skulpturer <strong>av</strong><br />
musik, ö<strong>se</strong>r ur massor <strong>av</strong> preferen<strong>se</strong>r och infallsvinklar, vill ha med så<br />
mycket som möjligt. I spelögonblicket kan uttrycket, paradoxalt nog, gå<br />
från oerhörd komplexitet till <strong>av</strong>skalad renhet.<br />
Tillsammans med brodern Jo<strong>se</strong>f<br />
och trummi<strong>se</strong>n Michael Edlund<br />
spelar han i trion MusicMusic-<br />
Music en musik som är på liv och<br />
död.<br />
– Det finns ju något oförklarligt<br />
i konsten, nästan andligt, när allting<br />
stämmer. Man står i något<br />
slags självklar kontakt med ögonblicket<br />
eller inspirationen. Det<br />
gäller att hitta den där känslan<br />
som gör att man når nästa nivå,<br />
och nästa och nästa, säger Fabian<br />
Kallerdahl.<br />
Fabian Kallerdahl, vanligtvis<br />
kallad Fabbe, började spela piano<br />
för att det helt enkelt fanns tillgängligt<br />
hemma. Från början<br />
lärde han sig spela flöjt.<br />
– Men instrumentet passade inte<br />
mig, med hela ritualen <strong>av</strong> isär<br />
och hopskruvande, packa ned<br />
och packa upp, så alltifrån från<br />
sjuårsåldern har jag spelat piano<br />
och lyckades faktiskt hålla det<br />
kvar under puberteten fast jag då<br />
spelade hårdrockstrummor. När<br />
jag kom hem stod pianot i hallen
och väntade på mig; jag brukade sitta där och<br />
jamma litet grand.<br />
I MusicMusicMusic är vi inspirerade <strong>av</strong> många<br />
slags musiker och varierande stilar. Coltrane,<br />
Miles D<strong>av</strong>is, Abdullah Ibrahim, annan musik,<br />
rock och pop och allt möjligt. Det här gäller<br />
för oss alla tre i bandet. Vi är inte rädda för<br />
att blanda in andra stilar. På vår nästa platta<br />
kommer vi att ta in arabiska tongångar. Vi funderar<br />
litet på att kalla den More is More, skrattar<br />
Fabian Kallerdahl en aning självironiskt.<br />
Gruppen brukar roa sig med både låttitlarnas<br />
och skivornas namn. En skiva heter till exempel<br />
One, Two, Free! Det är nog litet typiskt för<br />
den här goa Göteborgstrion, som för övrigt<br />
består <strong>av</strong> lillbrorsan (åldersskillnad två år),<br />
Jo<strong>se</strong>f Kallerdahl på bas och Michael Edlund<br />
trummor.<br />
– Vi ska spela i Paris och London i höst, när<br />
Sverige tar över det svenska ordförandeskapet<br />
för EU. Vi spelar in vår nya platta i maj i Åke<br />
Lintons studio. Allting är redan färdigt, varenda<br />
låt. Skivsläppet blir först i oktober.<br />
Oftast arrar jag det jag komponerar. Vi är ett<br />
extremt arrangerat och komponerande band.<br />
Samtidigt finns det ett slags hemlig ekvation<br />
mellan arrangemang och improvisation. I bästa<br />
fall hittar man en frihet som står ett stycke över<br />
arren om man hittar rätt. Jag har så många preferen<strong>se</strong>r,<br />
det är så roligt att spela med massor<br />
<strong>av</strong> infallsvinklar och referen<strong>se</strong>r. Jag bygger en<br />
skulptur <strong>av</strong> musik, vill ha med så mycket som<br />
möjligt. Då kan man också, paradoxalt nog,<br />
hitta ett renskalat uttryck, säger Fabian Kallerdahl.<br />
Det går från komplexitet till renhet mitt i<br />
spelögonblicket.<br />
– Vi gör musik på liv och död. Vi spottar inte<br />
ur oss musik; allt ska stämma, från soundet till<br />
skivomslaget. Vi står för vad vi gör, i alla led,<br />
säger han.<br />
Som med så många andra jazzpianister genom<br />
tiderna, hör man ofta Fabian Kallerdahl nynna<br />
medan han spelar. För en lyssnare kan det<br />
fungera som ledstjärna inåt i låtens musikterräng<br />
men vad betyder det för honom själv?<br />
– Väldigt viktigt! Komposition är för mig något<br />
experimentellt. Jag är hård mot mig själv när<br />
jag komponerar. Jag kan inte ha en låt med<br />
något slags halvtaskig fras; det håller inte när<br />
man komponerar. Nynnandet är bra när man<br />
komponerar; man spelar och känner efter: Så<br />
kanske det är bra? Kanske så! Kanske så... Jag<br />
gillar att betrakta kompositionen som ett hantverk.<br />
Idéerna är inget problem; det är bara att sätta<br />
sig ned så kommer det. Jag är glad att jag har<br />
lätt att hitta idéer, det har jag gratis. Men jag<br />
jobbar på hantverket. Ibland snor jag grejer<br />
som jag har hört och gör dem litet bättre, skrattar<br />
Fabian Kallerdahl.<br />
– Dessutom tycker jag om att skriva musik för<br />
scenen. Olof Lindqvist, tidigare regissör på<br />
Göteborgs Stadsteater, g<strong>av</strong> mig stor inspiration<br />
i sin uppsättning <strong>av</strong> Lång dags färd mot natt,<br />
där jag förutom att skriva musiken var med på<br />
scenen i en omarbetad betjäntroll. Sedan dess<br />
har jag både skrivit för Malmö Stadsteater och<br />
för teatern i Bergen, där jag gjorde musik till<br />
Shakespeares Macbeth. Det blev mystisk och<br />
suggestiv musik; i vår platta, med samma titel,<br />
kunde vi bara använda vissa delar.<br />
I höst ska vi göra en liten turné i Sverige men vi<br />
spelar mer och mer utomlands, vi får mer och<br />
mer kontakter och vi får <strong>se</strong> vad som händer<br />
framöver. Annars är Göteborg en bra stad för<br />
jazzen, här finns flera småscener där man får<br />
komma in och jamma, ett öppet och tillåtande<br />
klimat, säger han.<br />
– Vi spelar lika mycket i andra genrer som<br />
inom jazzen. Vår musikgeneration har blivit<br />
mer öppen för naturliga fusioner över grän<strong>se</strong>rna.<br />
Vi tre är väldigt hårda och bångstyriga,<br />
vi vill att det ska vara på riktigt, vi brinner för<br />
det. Då kan det också låta litet hur som helst.<br />
Vår trummis Michael är den som <strong>se</strong>r till att vi<br />
äter. Han är bra på att foku<strong>se</strong>ra på det basala.<br />
Jo<strong>se</strong>f och jag är så uppstressade. Vi bröder är<br />
musikaliskt lika på ett slags genetiskt plan, vi<br />
har samma timing, samma slags musikalitet.<br />
Han är egentligen mer poporienterad och det<br />
har bara blivit så att jag som pianist komponerar.<br />
Jo<strong>se</strong>f har stark känsla för melodik och form<br />
och sammanhang, medan jag själv lätt förlorar<br />
mig i enskildheter. Basister får ofta en speciell<br />
roll.<br />
Jag spelar också i andra konstellationer, i ett<br />
par jazzgrupper och med pop - och rockmusik.<br />
Dessutom kompar jag några sångerskor.<br />
Det ger mycket näring åt mitt spel; ju mer jag<br />
testar desto bättre blir det, ler Fabian Kallerdahl.<br />
ANDERS THURESSON<br />
www.zenitkultur.com 23
Marie Almqvist måleri<br />
24 www.zenitkultur.com<br />
LJUSÖPPNINGAR,<br />
HORISONTER OCH<br />
VERTIKALER<br />
Marie Almqvist följer en slingrande väg<br />
Marie Almqvist är en både intuitiv och medveten målare. Hennes bilder<br />
berättar om livets paradoxer, verklighetens olika sidor och de hemlighetsfulla<br />
andliga rummen. Hon har långsamt, steg för steg och med ett<br />
filosofiskt förhållningssätt till bilden och människans tillvaro arbetat<br />
sig fram till ett uttryck, som vill spegla tid, historia och rymd.<br />
I botten är hon grafiker, men måleriet har<br />
alltid funnits jämsides med annan yrkesverksamhet.<br />
Hon studerade vid Domens Konstskola<br />
i Göteborg på 90-talet, vidareutbildade<br />
sig <strong>se</strong>dan inom grafisk design och fick idén till<br />
kultur<strong>tidningen</strong> Zenit, som hon startade som<br />
nätprodukt 2003 tillsammans med journalisten<br />
Jan Bergman.<br />
Synen på liv och arbete ändrade sig i samband<br />
Galleri KC Väst, 16-31 maj<br />
med ett växande intres<strong>se</strong> för meditation. Vardagen<br />
som alltid är sprängfull med sociala förpliktel<strong>se</strong>r,<br />
praktiska göromål och olika ställningstaganden<br />
blev lättare att ta kommando<br />
över. Hon lärde sig leva med små förväntningar<br />
och med långsamma steg framåt. Taoismen<br />
med sin koncentrerade levnadsvisdom<br />
och allmänmänskliga inriktning har påverkat<br />
henne under lång tid.<br />
– När jag målar lämnar jag vardagens alla triviala<br />
problem och går in i en annan värld, som är<br />
tyst och kr<strong>av</strong>lös. Jag söker någonting bortom<br />
det synliga och bortom det vi tror oss förstå.<br />
Det är faktiskt målningarna, som hjälper mig<br />
att få tillit till livet. De vägleder mig på ett<br />
märkligt sätt och jag har en slags dialog med<br />
varje bild, när den är klar. Det blir som ett inre<br />
självporträtt och det är inte så viktigt att målningarna<br />
”föreställer” något. Jag är mer intres<strong>se</strong>rad<br />
<strong>av</strong> det som inte syns. Under den bearbetade<br />
ytans olika lager och strukturer kan man<br />
få en skymt <strong>av</strong> tidens spår. Livet och konsten<br />
är fullt <strong>av</strong> paradoxer och man måste kunna<br />
<strong>se</strong> både lju<strong>se</strong>t och mörkret, som delar <strong>av</strong> en<br />
helhet. Ingenting är antingen- eller utan både-<br />
och. Det är också intressant HUR man <strong>se</strong>r på<br />
olika företeel<strong>se</strong>r. Det finns ingenting som är
www.zenitkultur.com 25
Marie Almqvist måleri<br />
26 www.zenitkultur.com<br />
entydigt och flera aspekter kan vara lika värdefulla.<br />
Det viktiga är hur man upplever det som<br />
händer. I det tätaste mörker finns det alltid en<br />
ljuspunkt, även om vi inte <strong>se</strong>r den från början.<br />
Att kunna <strong>se</strong> både den ljusa och mörka sidan<br />
är ett sätt att stå ut med livets paradoxer.<br />
Små förtätade bilder och stora arkitektoniska<br />
konstruktioner i olja bär ofta på helt olika<br />
uttryck. Luften laddas i trånga utrymmen<br />
eller kan frigöras i en luftig atmosfär. Variationerna<br />
är oändliga men ett genomgående motiv<br />
är det slutna rummet med trappor eller ljusöppningar,<br />
där formerna med åren blivit alltmer<br />
abstrakta och ljusbärande. Under sina<br />
resor i Sverige och utomlands har hon fascinerats<br />
<strong>av</strong> byggnader med starka uttryck och<br />
spår <strong>av</strong> mänskligt liv i tjocka flagnande murar<br />
och fönstergluggar, där lju<strong>se</strong>t letar sig in. Det<br />
skapar speciella känslor och stämningar.<br />
Marie Almqvist har för närvarande två olika<br />
ateljéer men strävar efter att koncentrera arbetet<br />
i ett större utrymme med mer rymd och ljus.<br />
Idag kan bilderna skifta i uttryck beroende<br />
på arbetslokalen. Varje målning är genomarbetad<br />
under långa perioder, oftast flera år,<br />
med lager på lager, där tiden och proces<strong>se</strong>n<br />
får spegla händel<strong>se</strong>r, stämningar och olika<br />
upplevel<strong>se</strong>r. Med palettkniven skapar hon<br />
strukturer och spår <strong>av</strong> förflutet liv och lasurernas<br />
många lager ger krackeleringar med<br />
inbyggda minnen <strong>av</strong> mänsklig närvaro. När<br />
underliggande ljusare färglager tillåts tränga<br />
upp genom mörkare överskikt blir målningen<br />
hemlighetsfull och skimrande med dold ljuskälla.<br />
Med jämna mellanrum målar hon dessutom<br />
över alla bilder med vit färg och börjar<br />
om hela arbetsproces<strong>se</strong>n!<br />
– Jag <strong>se</strong>r mina målningar som en slags livsväg,<br />
steg för steg framåt. Jag målar intuitivt,<br />
börjar på ett ställe på ett sätt och slutar på ett<br />
helt annat. Jag kan inte förut<strong>se</strong> hur målningen<br />
kommer att <strong>se</strong> ut när den är klar, den växer<br />
fram sakta i sin egen takt. Det händer ofta oförut<strong>se</strong>dda<br />
saker på vägen och riktningen kan<br />
ändras. Det är därför viktigt att inte hänga upp<br />
sig på slutresultatet utan stanna upp ibland<br />
och reflektera över proces<strong>se</strong>n och <strong>se</strong>dan långsamt<br />
gå vidare. Jag lever mitt liv ungefär på<br />
samma sätt som mina målningar blir till. De<br />
vägleder mig många gånger, visar ett sätt att <strong>se</strong><br />
på tillvaron, skapar en inställning och en tillit<br />
till livet. Livskvalitet handlar om hur man hanterar<br />
allt som sker i vardagen.<br />
I ateljén arbetar hon fri från strukturerade<br />
tankar och sinnet är helt öppet för det undermedvetna.<br />
I den utdragna arbetsproces<strong>se</strong>n är<br />
det mycket som kan hända med målningen.<br />
Tiden går, synsättet förskjuts, och hon själv<br />
hinner kanske förändras som människa. Det<br />
slutliga resultatet är en helt ny bild, men med<br />
en historia.<br />
På <strong>se</strong>nare tid har bilderna öppnat sig mer och<br />
blivit ljusare och rörel<strong>se</strong>n sträcker sig ibland<br />
utanför bilden.<br />
– Det kan <strong>se</strong> ut som om det finns många horisonter<br />
i mina målningar, men det som inte<br />
alltid syns direkt är att det också finns vertikala<br />
vägar. Den vertikala vägen är själens väg.<br />
Den viktigaste vägen kan vara den som är svårast<br />
att upptäcka och verkar vara mest arbetsam<br />
att ta sig fram på.<br />
GUN HELLERVIK
Värva vänner och få grafiskt b<br />
Zenit, kultur<strong>tidningen</strong> i Väst är som du kanske vet en ideell förening som arbetar för att synliggöra kulturen i västra Sverige<br />
med oss <strong>av</strong> denna till dig och dina vänner. Om du har någon vän eller bekant som du tycker skulle behöva mer konst och kult<br />
ranter, och dessutom få en pre<strong>se</strong>nt <strong>av</strong> oss som tack för din gärning. Värva tre vänner inklusive dig själv och få ett grafiskt bla<br />
Grafiskt blad 1<br />
Titel: Två personer i en kanot<br />
Teknik: Giclée<br />
Pappersstorlek: 30x21 cm<br />
motiv ca 26x17<br />
Upplaga: 130 st<br />
Värde: 1000 kr<br />
Konstnär: Kimmo Hakonen<br />
Grafiskt blad 2<br />
Titel: Trashbins<br />
Teknik: Giclée<br />
Pappersstorlek: 30x21 cm<br />
motiv ca 26x17<br />
Upplaga: 130 st<br />
Värde: 1000 kr<br />
Konstnär: Kimmo Hakonen
lad värt 1000 kr<br />
. Vi som arbetar med Zenit har en passion i konsten och vill gärna dela<br />
ur i sitt liv så har du ett ypperligt tillfälle att värva dem som prenumed<br />
<strong>av</strong> konstnären Kimmo Hakonen som värvningspre<strong>se</strong>nt.<br />
En ettårsprenumeration kostar 180 kr.<br />
Ni får 4 nummer <strong>av</strong> Zenit hem i brevlådan.<br />
Person 1 som vill prenumerera på Zenit<br />
Namn:_________________________________<br />
Företag:________________________________<br />
Gata:__________________________________<br />
Postnr:_______Ort:_____________________<br />
E-post:________________________________<br />
Namn:_________________________________<br />
Företag:________________________________<br />
Gata:__________________________________<br />
Postnr:_______Ort:______________________<br />
E-post:________________________________<br />
Jag har värvat prenumeranterna 1, 2, 3 nedan<br />
och vill ha grafiska bladet nr ___ som värvningspre<strong>se</strong>nt.<br />
Det skall skickas till adres<strong>se</strong>n nedan.<br />
Jag har värvat - skicka det grafiska bladet hit:<br />
Namn:_________________________________<br />
Företag:________________________________<br />
Gata:__________________________________<br />
Postnr:_______Ort:_____________________<br />
E-post:________________________________<br />
Person 2 som vill prenumerera på Zenit Person 3 som vill prenumerera på Zenit<br />
Namn:_________________________________<br />
Företag:________________________________<br />
Gata:__________________________________<br />
Postnr:_______Ort:______________________<br />
E-post:________________________________<br />
Grafiskt blad 3<br />
Titel: Only god knows<br />
Teknik: Giclée<br />
Pappersstorlek: 30x21 cm motiv<br />
ca 26x17<br />
Upplaga: 130 st<br />
Värde: 1000 kr<br />
Konstnär: Kimmo Hakonen<br />
Porto<br />
Kultur<strong>tidningen</strong> Zenit<br />
Flaggatan 7 C<br />
413 16 Göteborg<br />
REGLER:<br />
1. Du kan själv vara en <strong>av</strong> personerna<br />
som blir värvad, genom att nyteckna<br />
eller förlänga din prenumeration<br />
2. Betalning från alla prenumeranterna<br />
krävs innan värvningspre<strong>se</strong>nten<br />
skickas.
PG Thelander måleri<br />
30 www.zenitkultur.com<br />
ALLA MÄN ÄR FISKAR MEN<br />
ALLA KVINNOR ÄR FÅGLAR<br />
PG Thelander målar en<br />
annorlunda reinkarnation<br />
PG Thelander arbetar alltid med komplementfärger. Finns det grönt så<br />
måste den röda färgen också in någonstans. Allt för kompositionen och<br />
balan<strong>se</strong>n. Blir det för vackert måste det tas ned. Kalles K<strong>av</strong>iar finns med<br />
ibland för tubens vällustigt blåa färg och för att den fungerar som ett<br />
slags Madeleinekaka.<br />
Moroten hittade in i måleriet för att det var så<br />
ont om orange; den gulröda grönsaken kom<br />
att bli ett tacksamt objekt i hans tematiska bildvärld.<br />
– Ofta är man blind för vardagsföremål. Man<br />
Göteborgs Konstförening 16/5-7/6<br />
kan plötsligt upptäcka den. Blindheten.<br />
Just nu sysslar jag mycket med ett reinkarnationstema,<br />
ja, inte särskilt allvarligt menat,<br />
säger PG Thelander med ett illmarigt hissat<br />
ögonbryn. I alla fall går detta tema igen på<br />
olika sätt i flera <strong>av</strong><br />
de motiv som jag<br />
jobbar med.<br />
– Man kan väl<br />
säga att jag angriper<br />
det från litet<br />
olika håll. I tre<br />
målningar varierar<br />
jag ett och<br />
samma motiv, det<br />
vill säga färjkarlen<br />
Karon som<br />
ror de döda över<br />
floden Styx till<br />
dödsriket Hades<br />
ingång. Hans farkost<br />
är en jolle,<br />
<strong>av</strong> en typ som<br />
jag lyckades hitta<br />
under en promenad<br />
i Stockholms<br />
äldre varvsområden.<br />
Den visade<br />
sig stämma helt<br />
perfekt för mina
syften.<br />
De här målningarna är <strong>av</strong><strong>se</strong>värt mycket mindre<br />
än tidigare ”Styx”-farkoster. Men det finns ett<br />
egenvärde både i upprepningen och i variationerna.<br />
Vem eller vad denne Karon egentligen<br />
har som last är också det en öppen fråga. Ironi<br />
har blivit ett fult ord nu för tiden men jag inte<br />
låta bli att använda mig <strong>av</strong> dess mer finstilta<br />
medel, ler han.<br />
Mer eller mindre väl dolda budskap och referen<strong>se</strong>r<br />
till andra konstnärer finns det gott om<br />
i PG Thelanders måleri. Rubens tre gracer rör<br />
sig i enkelt blyertstecknad dans över roddarens<br />
bakgrund, i nästa ögonblick upptäcker<br />
man en gammal tidningsannons för något klädesplagg,<br />
svagt skymtande likt en hägring,<br />
under nästintill heltäckande pen<strong>se</strong>ldrag. Här<br />
och var skruvas bildelementen fast med solida<br />
målade muttrar.<br />
– Det är väl kanske inte första gången jag skruvar<br />
fast dem i mina bilder, skrattar han. Men<br />
på samma sätt som vissa detaljer utgör något<br />
slags trompe l’ oeil – effekter, talar de tydligt<br />
om att elementet ska sitta där det sitter, att<br />
det inte kan flyttas. Det är på samma sätt som<br />
andra vardagsdetaljer i mina verk; små nära<br />
ting är väldigt viktiga för mig.<br />
I flera nu aktuella grafiska blad kommer till<br />
exempel flugor att sätta sig där han funnit<br />
intressanta landningsplat<strong>se</strong>r för dem. Han <strong>se</strong>r<br />
till att göra dem så verklighetstrogna som möjligt,<br />
allt för att skapa den nödvändiga illusion,<br />
vars uppgift är att distan<strong>se</strong>ra verket från konstnärlig<br />
pretention, som både vill montera ned<br />
dess allvar och närma motivet till vardagen.<br />
– Jag tänker nog mycket på vad jag gör, i bild-
PG Thelander måleri<br />
32 www.zenitkultur.com<br />
berättandet. Muttrarna markerar att de här<br />
elementen skall sitta fast just här och ingen<br />
annanstans, både formellt och kompositionellt.<br />
Det är väldigt viktigt var den eller den<br />
detaljen skall komma att hamna, vilken riktning<br />
den har. Som i den målning som jag just<br />
nu håller på med, visar PG Thelander.<br />
Denna handlar på många sätt om målaren<br />
Dick Bengtsson. Kanske handlar den också<br />
om ett möjligt släktskap i de mångtydiga tecknens<br />
och riktningarnas värld. PG Thelander<br />
har tecknat <strong>av</strong> en <strong>av</strong> dotterns barnteckningar<br />
och <strong>se</strong>dan överfört den till duken. Ja, visst<br />
finns ett barnsligt drag i båda konstnärernas<br />
uttryck, en ödmjuk ömhet parad med oförutsägbar<br />
frisläppt skärpa. Kanske är målningen<br />
något <strong>av</strong> ett hommage till årsbarnet Bengtsson,<br />
som gick bort för inte så länge <strong>se</strong>dan, blott 53<br />
år gammal.<br />
Från blickens ofrånkomliga mutteröga hänger<br />
en klargul spade i en rostig tråd, besläktad med<br />
barnteckningens linjekaos. Till spaden, tänker<br />
betraktaren, hör naturligtvis en lika gul, men i<br />
bilden frånvarande, hink. Målningen är gjord i<br />
två delar, den ena i rikt mättad färgskala, den<br />
andra till och med i livlös <strong>av</strong>saknad <strong>av</strong> vithet.<br />
Ingen tvekan om att delarna samtalar, men<br />
vad talar då den bleka figur om, som likt Dick<br />
Bengtsson håller ett laddat tecken i sin hand?<br />
Inte det tecken han var först <strong>av</strong> alla med att<br />
använda tidigt i sitt måleri, hakkor<strong>se</strong>t, men det<br />
svarta slag <strong>av</strong> kors som leder ned i jorden.<br />
– Jag kan inte låta bli de konsthistoriska referen<strong>se</strong>rna,<br />
jag älskar att känna igen saker som<br />
jag har <strong>se</strong>tt. Det kan vara rätt<br />
enkla bilder som ger mig en<br />
lust att jobba, men inte för<br />
att förbrylla folk. Jag har<br />
hållit på med det här <strong>se</strong>dan<br />
13 – 14-årsåldern, började<br />
på ”deken” på Konstfack<br />
när jag var 17, gick där i<br />
fyra år och <strong>se</strong>dan Konstakademin.<br />
En <strong>av</strong> mina lärare<br />
ansåg att jag borde ägna<br />
mig åt illustration. Då blev<br />
jag sur men in<strong>se</strong>r nu att det<br />
kanske ligger något i det,<br />
jag sysslar ju med något<br />
slags berättel<strong>se</strong>r.<br />
På sjuttiotalet började jag<br />
göra ömkliga mansfigu-
er i både måleri och grafik. Jag kände plötsligt<br />
igen mig i ett verk <strong>av</strong> den franske konstnären<br />
Jean Dubuffet. Han hade porträtterat en<br />
god vän vid namn Henri Calet. Bilden talade<br />
så starkt till mig att jag inte kunde frigöra mig<br />
från vad jag tyckte att den sade. Min fru och jag<br />
hade just fått barn, jag blev hemmapappa fast<br />
jag helst <strong>av</strong> allt ville arbeta. Jag led litet grand,<br />
kände mig litet patetisk, ler PG Thelander.<br />
– När jag ville använda mig <strong>av</strong> Dubuffets bild<br />
i ett <strong>av</strong> mina grafiska blad fick jag ett stilfullt<br />
godkännande brev tillbaka, fransmännen<br />
är väldigt artiga, i alla fall i brevform, skrattar<br />
han. Senare gjorde jag fler variationer på<br />
samma tema; det var så moroten och pingvinen<br />
kom in i bilden som fler användbara metaforer<br />
för det manligt ömkliga eller ömkansvärda.<br />
Kvinnorna är i min värld mer formbara<br />
och mer positiva.<br />
Därför har de i två målningar, om reinkarnation,<br />
fått formen <strong>av</strong> ägretthägrar. I den ena<br />
har männen blivit sillar. Alla män är fiskar<br />
men alla kvinnor är fåglar, tänkte jag. Det blir<br />
litet banalt när man formulerar det i ord, men<br />
det sätter igång mig. Målningens långa rader<br />
<strong>av</strong> sillporträtt repre<strong>se</strong>nterar min pojkklass i<br />
skolan, ohöljt beundrande den tidens megastjärna,<br />
Silvana Magnani. I den andra är hon<br />
i färd med att, i motori<strong>se</strong>rad röd skottkärra,<br />
fraktas till underjorden. Motorn har jag själv<br />
hittat på; den är säkert livsfarlig, skrattar PG<br />
Thelander.<br />
ANDERS THURESSON<br />
www.zenitkultur.com 33
Helena Mutanen installation<br />
34 www.zenitkultur.com<br />
Vem är Helena Mutanen?<br />
Skapar tankeställare som skall väcka<br />
de svårare frågorna<br />
Helena Mutanen vill inte skrämma besökaren med sina hjärnhalvor och<br />
stirrande stubbar. Snarare handlar det om att väcka frågor om identitet<br />
och självbild. I Varbergs Konsthall/Hamnmagasinet gräver Helena i<br />
våra innersta gömmor.<br />
Helena Mutanen vill inte bli betraktad som<br />
skräckkonstnär eller humorist. Då har man<br />
bara skrapat på ytan, verkens symbolik har<br />
djupare bottnar och betydel<strong>se</strong>r.<br />
– Förstorar man upp skräck och humorinslagen<br />
kanske det tyder på att man inte vågar gå<br />
in i sitt eget djup. Humor är ett sätt att locka<br />
Konsthallen/Hamnmagasinet i Varberg 18 april till 17 maj<br />
till sig betraktaren, men jag är ingen komiker<br />
utan använder det bara som ett verktyg, förklarar<br />
Helena.<br />
Hon vill att hennes konst ska vara<br />
tankeställare. Den ska helst få<br />
människor att fundera på svårare<br />
frågor. Helena vill gärna gräva i<br />
de mörkaste skrymslena, jaget<br />
och de rädslor som döljer sig<br />
hos de flesta människor. Med en<br />
enkel form vill hon ta upp komplexa<br />
ämne och verken går att<br />
tolka i flera olika nivåer.<br />
I det gamla hamnmagasinet i<br />
Varberg som idag fungerar som<br />
konsthall finns tre återkommande<br />
figurer – hänglå<strong>se</strong>t, hjärnan<br />
och nyckeln. Helena förklarar<br />
att hon arbetar mycket med<br />
identitet, tankar och minnen.<br />
– Det är också urtypiska symboler<br />
som vi använder i vårt dagliga<br />
språk, som när vi säger att något<br />
har låst sig.<br />
Språk är något som fascinerar<br />
Helena, hur det är med och<br />
formar vårt jag och självmedvetenhet.<br />
På en vägg sitter hjärnhalvor intill varandra,<br />
lite påminnande om en rad med bokstäver.<br />
– Hjärnan är på ett sätt identiteten, jaget.
Helena funderar vidare och säger att liv<strong>se</strong>rfarenheter<br />
formar vårt jag, vi bär dem med oss<br />
och kan inte välja bort dem. De är låsta till oss<br />
och <strong>se</strong>dan kommer hon åter in på lå<strong>se</strong>n. På<br />
golvet står två massiva hänglås i svart betong.<br />
Hon gillar formen som är både enkel och komplex.<br />
Det ger utrymme för fler betydel<strong>se</strong>r och<br />
tolkningar, lå<strong>se</strong>n kan bland annat uppfattas<br />
som hantlar, attachéväskor eller gr<strong>av</strong>stenar.<br />
Hänglå<strong>se</strong>n kan också stå för minnen som är<br />
låsta till oss. På en ring hänger lå<strong>se</strong>n packade<br />
intill varandra, som minnen bildar de en<br />
ny enhet. På ringen bredvid hänger det en<br />
hjärna.<br />
Helena har nyligen, inför en föreläsning i<br />
Norge, gjort en kartläggning <strong>av</strong> sina år som<br />
konstnär. Därför har hon blivit tvungen att formulera<br />
många konstnärliga tankar i ord, något<br />
som varit svårare än vad hon väntat sig.<br />
– När jag arbetar är det helt ordlöst, idéerna<br />
kommer underifrån. Jag måste vara helt i min<br />
egen värld och jag vet att många konstnärer<br />
just därför har svårt att prata om vad de gör.<br />
Hon har också upptäckt mönster i sina verk<br />
som hon själv varit helt omedveten om. Larver<br />
eller maskar dök upp sommaren 2007 då hon<br />
filmade en kompost där det verkligen myll-<br />
rade <strong>av</strong> levande organismer.<br />
– Men ännu tidigare gjorde jag en ost <strong>av</strong> gammalt<br />
maskätet trä.<br />
Idag är larverna med i White remains. Ett verk<br />
som bryter <strong>av</strong> mot tematiken, i mitten myllrar<br />
larverna, omgivna <strong>av</strong> de vita grenarna och en<br />
vit, späd stubbe. Det innehåller också ett par<br />
överraskningar, en gren slutar i ett finger och<br />
stubben tittar tillbaka med ett uppspärrat öga.<br />
– Jag tycker ändå att det går bra ihop med<br />
nycklarna, det är lite samma pinnighet. Men<br />
det är alltid svårt<br />
med utställningar,<br />
man kan aldrig få<br />
rum med allt som<br />
man vill ha sagt,<br />
säger Helena.<br />
I en diagonal från<br />
de vita lämningarna<br />
ligger en cirkelrundupphöjning<br />
där tu<strong>se</strong>ntals<br />
nycklar, tätt<br />
sammanfogade,<br />
vrider sig i spiraler.<br />
Den vita rundeln<br />
kan repre-<br />
www.zenitkultur.com 35
Helena Mutanen installation<br />
36 www.zenitkultur.com<br />
<strong>se</strong>ntera en cell och nycklarna DNA molekyler,<br />
som också står för jaget, identiteten.<br />
Spiralformen har också följt med länge i Helenas<br />
konstnärskap. Som barn såg hon skräckfilmen<br />
Spiraltrappan och minns den fortfarande.<br />
– Skräckfilm är intressant, främst de psykologiska<br />
historierna. Skräckfilm kan vara en form<br />
<strong>av</strong> terapi.<br />
Under delar <strong>av</strong> sin studietid, som pågick i<br />
ungefär nio år, arbetade hon på Gamla Rival,<br />
en <strong>av</strong> de sista stora singelbiograferna i Stockholm.<br />
– Det var en ganska speciell stämning, mot<br />
slutet kom det inte så många besökare och<br />
vi var bara ett<br />
par stycken som<br />
arbetade där på<br />
kvällar och <strong>se</strong>na<br />
nätter. Det påverkade<br />
säkert bild<strong>se</strong>endet,<br />
man<br />
samlar på sig<br />
minnen. Jag gillar<br />
att titta på rekvisita<br />
och kulis<strong>se</strong>r.<br />
Helenas verk går<br />
i Varberg mest<br />
i svartvitt, men<br />
främst är det inte<br />
inspirerat <strong>av</strong> den<br />
gamla filmen,<br />
utan kommer sig<br />
<strong>av</strong> hennes relation<br />
till materialet.<br />
Hon tycker att<br />
det kan kännas<br />
som att döda<br />
ytan, ta bort dess<br />
andning om man<br />
målar den. Här är<br />
det betong, vax,<br />
brons och lätt<br />
betsade trädgrenar<br />
som talar till<br />
besökaren.<br />
– Att arbeta med<br />
form i händerna<br />
ger en direkt kontakt<br />
som inte är<br />
den samma med<br />
foto eller en mål-<br />
ning, tycker Helena, jag har lättare för att ta till<br />
mig objekt och skulpturer, säger hon. Samtidigt<br />
menar hon att det är viktigt att inte begränsa<br />
sig. Idén ska styra tekniken och inte tvärtom.<br />
Passar en idé bäst som film eller som en målning<br />
så ska man göra det och inte begränsa sig<br />
till enbart fotografi eller skulptur. Själv börjat<br />
med att måla, redan som liten blev hon uppmuntrad<br />
<strong>av</strong> en lärare som också var konstnär<br />
att stanna kvar efter skoltid för att utveckla sin<br />
talang. Hon fortsatte länge med bilden men<br />
under åren på konstskolorna gick hon mer och<br />
mer över till de rumsliga objekten.<br />
Lite film har det också blivit, bland annat Road<br />
Movie från 2006, med tung rockmusik i bakgrunden<br />
<strong>se</strong>r man ett fladdrande lakan glida<br />
fram över en motorväg.<br />
– Jag tycker att det är väldigt spännande med<br />
biologi och är övertygad om att jaget sitter i<br />
hjärnan, men det betyder inte att jag saknar<br />
intres<strong>se</strong> för det andliga. Lakanet kan <strong>se</strong>s som<br />
ett spöke eller dra tankarna mot den korsfäste<br />
jeususfiguren.<br />
Helena tycker att det biologiska livet är fantastiskt,<br />
tillblivel<strong>se</strong>n och alla arter som finns, individens<br />
första steg mot en identitet och språk,<br />
som bildar en så komplex helhet. Denna tillblivel<strong>se</strong><br />
finns också <strong>av</strong>bildad på utställningen,<br />
nycklar svävar kring uppradade nyckelhål<br />
med en fråga om vart de kommer att hamna.<br />
MIRIAM LÖWENSTEIN
ZENITS KULTURSTIPENDIUM 2009<br />
tilldelas<br />
Teresia Björk<br />
frilansdansare<br />
Motivering:<br />
För hennes skapande energi och närvaro och förmåga<br />
att ta upp frågor i samtiden i olika konstformer.<br />
Tidigare pristagare: Antonio Sognasoldi 2007,<br />
Marta Runemark 2008<br />
Pri<strong>se</strong>t kommer att överlämnas på Zenits<br />
vårfest på gamla vattentornet i Slottsskogen<br />
söndag 3 maj kl 14-16<br />
BILLGRENS II<br />
6 JUNI - 30 AUGUSTI<br />
Sjöallén 6 | 432 44 VARBERG | 0340- 881 83<br />
www.konsthallenhamnmagasinet.<strong>se</strong><br />
Arr. KULTUR & FRITID<br />
Öppet: TISDAG- SÖNDAG KL. 11.00- 16.00<br />
Teresia Björk
Jenny Krumlinde installation<br />
38 www.zenitkultur.com<br />
MED VISUALITET SOM<br />
DRIVKRAFT<br />
Jenny Krumlinde<br />
arbetar med rumslighet<br />
och dimensioner<br />
Triceran beauty in the garden of fall,<br />
Galleri Konstepidemin 2 – 31/5<br />
Plastsäckar, discobollar och en övergiven<br />
husvagn. Materialen i Jenny Krumlindes<br />
konst är lika varierade som de kan tyckas<br />
oväntade i sin kombination. Någon enhetlig<br />
stil tycker konstnären själv inte att hon<br />
har, utan menar att hon gör det hon känner<br />
för.<br />
− Men rumslighet är genomgående,<br />
liksom dimensionerna: ofta arbetar jag<br />
med stora objekt. Och jag gillar installation<br />
som form, där kan man få in allting,<br />
säger hon.<br />
Vardagsrummet hemma i lägenheten på Högsbohöjd,<br />
fungerar tillfälligt som ateljé. Här står<br />
arbetsbordet centralt placerat. Med varsamma<br />
händer måttar och tejpar Jenny Krumlinde<br />
svarta plastsäckar efter en given modell. Allteftersom<br />
låter hon ytan glida ner till en mjuk<br />
hög på golvet.<br />
I hennes utställning och totalinstallation Triceran<br />
beauty in the garden of fall, på Galleri<br />
Konstepidemin, kommer objektet att blåsas<br />
upp och ha en dominerande roll. Här pre<strong>se</strong>nteras<br />
också måleri, foto och skulptur i form <strong>av</strong><br />
manipulerade readymades. Allt till ljudet <strong>av</strong><br />
bearbetat naturljud, synkroni<strong>se</strong>rat till ett beat.
− Jag vill inte gå för mycket in på vad utställningen<br />
handlar om. Om mina tankar kring<br />
verket blir för tydliga så kan kanske inte<br />
betraktaren få en egen upplevel<strong>se</strong> <strong>av</strong> det. Men<br />
på ett konceptuellt plan så handlar det om vår<br />
konsumtionskultur, säger Jenny Krumlinde.<br />
− På ett känslomässigt plan handlar det om<br />
poesi och storslagenhet. Jag har ett nästan<br />
perverst intres<strong>se</strong> för visualitet, estetik,<br />
rumslighet och<br />
material, tillägger hon och skrattar.<br />
Jenny Krumlinde är född 1970 i Stockholm,<br />
men uppväxt på Ven. Konstintres<strong>se</strong>t ledde<br />
henne först till teoretiska studier. När hon var i<br />
30-årsåldern sökte hon en förberedande konstutbildning.<br />
– Inte ens då vågade jag tänka tanken att jag<br />
skulle bli konstnär. Jag trodde att man skulle<br />
ha målat <strong>se</strong>dan man var liten, även om jag<br />
egentligen visste att samtidskonsten <strong>se</strong>r annorlunda<br />
ut. Det var först när jag började<br />
måla som
Jenny Krumlinde installation<br />
40 www.zenitkultur.com<br />
jag förstod att jag ville bli konstnär och allting<br />
exploderade.<br />
Jenny Krumlinde fortsatte utbilda sig vid<br />
danska Aeroe Konsthøjskole 2002 där hon kom<br />
att lämna måleriet för att arbeta med andra<br />
konstformer.<br />
– Jag tror att det var för att mitt måleri blev allt<br />
mer konceptuellt och att det till sist var naturligt<br />
att byta uttryck. Antagligen hade jag redan<br />
då en drivkraft <strong>av</strong> att arbeta rumsligt, förklarar<br />
hon.<br />
På engelska Kent Institute of art & design studerade<br />
hon vidare och <strong>av</strong>slutade sin utbildning<br />
på Valand i Göteborg, 2007.<br />
Ett <strong>av</strong> hennes verk från tiden på Aeroe, är<br />
Car<strong>av</strong>an. Jenny Krumlinde fann en övergiven<br />
husvagn i naturen och kände att hon ville göra<br />
någonting med den.<br />
– Jag målade insidan vit för att både belysa och<br />
radera den, för att visa på dess plats i ett konsumtionsled.<br />
Den är förbrukad och har nått<br />
sin slutstation. Jag<br />
såg det också som<br />
ett tredimensionelltlandskapsmåleri.<br />
Att arbeta på plats<br />
med sina verk<br />
är något Jenny<br />
Krumlinde återkommer<br />
till under<br />
vårt samtal. Vissa<br />
<strong>av</strong> hennes verk är<br />
platsspecifika och<br />
andra anpassas<br />
till viss del efter<br />
det utrymme där<br />
de ställs ut.<br />
Ofta arbetar<br />
Jenny Krumlinde<br />
med förbrukat<br />
eller okonventionellt material. Det kan finnas<br />
en miljöaspekt, säger hon, men den kan vara<br />
tvetydig. Så som i installationen Dinosaurpool-hou<strong>se</strong><br />
(2008), bland annat bestående <strong>av</strong><br />
en enorm uppblåsbar Tyrannosaurus Rex.<br />
Där kan dinosaurien bland annat <strong>se</strong>s som en<br />
symbol för miljökatastrofen genom vilken den<br />
dog ut.<br />
– Men samtidigt är konstobjekt konsumtionsobjekt<br />
och materialkrävande. Ett uppblåsbart<br />
objekt behöver en fläkt för att hållas uppblåst<br />
och förbrukar energi för att kunna existera.<br />
Mina verk går kanske inte alltid att tolka efter<br />
en alltigenom logisk modell, men som konstnär<br />
förbehåller jag mig rätten att inte vara helt<br />
logisk, säger Jenny Krumlinde.<br />
Ser du din konst som politisk?<br />
– Konst är alltid till viss del politisk men bör<br />
vara någonting annat än ren politik. Den egentliga<br />
drivkraften för mig är det visuella men jag<br />
skulle samtidigt inte kunna uttrycka det formmässiga<br />
utan någon form <strong>av</strong> koncept.<br />
Visualiteten kan fungera som en direkt kommunikation<br />
mellan verket och dess betraktare,<br />
en direkthet som intres<strong>se</strong>rar Jenny Krumlinde.<br />
– Det ger en demokratisk aspekt. Visualiteten<br />
kan ge betraktaren något utan att han eller hon<br />
behöver några förkunskaper. Sedan kan olika<br />
människor ta till sig olika saker, på skilda plan.<br />
Den slutgiltiga läsningen<br />
kan till och<br />
med gå djupare än<br />
vad jag själv tänkt.<br />
Vårt samtal börjar<br />
gå mot sitt slut.<br />
Jenny Krumlinde<br />
ska arbeta vidare<br />
med sin installation.<br />
Den sista<br />
veckan jobbar hon<br />
på plats i galleriet.<br />
Hon har redan<br />
idéer om kommande<br />
verk, men<br />
tillägger att fram<br />
till utställningen<br />
kan hon inte tänka<br />
på något annat än<br />
det som gäller just<br />
nu. Avslutningsvis frågar jag om hennes egna<br />
tankar om sin konst.<br />
– På ett personligt plan kan det handla om att<br />
göra en fet installation, en plats att vara i. En<br />
stärkande upplevel<strong>se</strong> och något att vila i. Men<br />
jag vill också gärna att man, på något sätt, ska<br />
få tänka till.<br />
MARIA RADEMARK
Tina Haldorsson måleri<br />
42 www.zenitkultur.com<br />
ETT COLLAGE AV KÄNSLOR<br />
Tina Haldorsson målar organiska former<br />
Organiska former med delar man associerar till naturen finns i Tina<br />
Haldorssons måleri. Man <strong>se</strong>r svävande former i ett obestämt rum. Men<br />
det är helheten som är det viktiga. Bilderna blir collage <strong>av</strong> känslor. Och<br />
deras språk är skönheten.<br />
– Jag är en känslomänniska som inte vill vara lagom! säger hon.<br />
Konsten är ett starkt behov hos henne.<br />
– Det är min frizon, mitt rum att vara fri och<br />
obunden i. Jag har ett behov att uttrycka mig<br />
fritt från yttre kr<strong>av</strong>.<br />
Hon gör målningar med mycket färg och<br />
många former. De föreställer saker från livet<br />
som inte går att prata om.<br />
Galleri Olsson & Uddenberg, Vårsamling 7/5 - 30 /5<br />
Galleri Lucifer, Skövde t.o.m 10/5 . (Öppet enl. ök.)<br />
– Färgerna och formerna är ett språk som är<br />
sig själv nog. De behöver inte översättas eller<br />
tolkas, säger hon.<br />
Det finns väl egentligen inget direkt föreställande<br />
eller igenkännbart.<br />
– Ibland tycker jag mig känna igen ett föremål,<br />
ibland tycker sig en betraktare <strong>se</strong> ett annat.<br />
Man kan ana föremål och verklighetsfragment<br />
men inte identifiera dem. Empati,<br />
eller säg inkännande fungerar bättre.<br />
Ibland kan hon själv förstå vad det är och<br />
ibland inte.<br />
– Jag kan inte, och framför allt känner jag<br />
ingen vilja eller behov att begripa själv.<br />
Jag känner när jag kommit dit jag ska<br />
med en målning. Och det räcker.<br />
Målandet och tecknandet är för mig en<br />
inåtvänd känslomässig upplevel<strong>se</strong>. Känslor<br />
och tankar blir till färg och form.<br />
– På ett intuitivt sökande sätt skapar jag<br />
i måleriet en värld där allt kan hända.<br />
Betraktaren är inbjuden att känna och<br />
tänka sina egna tankar och känslor.<br />
Det finns inga regler för Tina Haldorsson<br />
när hon skapar sin konst och därför<br />
naturligtvis inga för betraktaren.<br />
– Målningarna heter Utan titel, något<br />
annat skulle inte kännas rätt. Bilderna
är öppna och associativa och det<br />
går inte att nita fast med några få<br />
ord.<br />
– Jag kräver inte <strong>av</strong> mig själv att<br />
det skall finnas någon förklaring.<br />
Det är känslan som är betydel<strong>se</strong>full.<br />
Och den litar jag på. Jag<br />
behöver inte förstå det intellektuellt<br />
och jag vill att andra skall<br />
ha samma frihet att tolka som jag<br />
har när jag skapar.<br />
– Säg så här; Jag målar det jag har<br />
behov <strong>av</strong>, jag gör det jag behöver….<br />
Hon visar också blandteknikarbeten. Där<br />
ligger färgformerna mot vit botten.<br />
– Tomrummet får tala och<br />
det blir en luftigare känsla i<br />
bilderna. Det känns som det<br />
blir en större stillhet i blandteknikarbetena.<br />
De är mer<br />
direkta. Man kan <strong>se</strong> dem som<br />
ett slags känslodagböcker.<br />
Hon kan <strong>se</strong> att det vuxit fram<br />
ett slags måleriskt språk.<br />
– Men stil? Jag tänker inte i<br />
sådana termer. Det är inte viktigt<br />
att hitta en stiletikett på<br />
det jag gör. Men visst kan man<br />
känna igen min färgskala från vissa arbetsperioder.<br />
Det finns till exempel många målningar<br />
med rött och rosa i. Rött är min powerfärg.<br />
www.zenitkultur.com 43
Tina Haldorsson måleri<br />
44 www.zenitkultur.com<br />
Den ger mig kraft och därför använder jag den<br />
ofta.<br />
På den här utställningen, som är hennes första<br />
i Skövde visar hon arbeten från de <strong>se</strong>naste två<br />
åren.<br />
Men nu jobbar hon med något helt annat.<br />
– Jag har fått en utsmyckningsuppdrag till en<br />
förskola i Landvetter. Och det är ett intensivt<br />
arbete med den just nu. Det ska bli en skulpturgrupp<br />
i sten och brons. Den heter Mysten<br />
och prin<strong>se</strong>ssan. Jag ska göra figurer i barnens<br />
skala som tål att lekas med. Så nu jobbar jag<br />
med formtillverkning och bronsgjutning.<br />
Och så planerar hon för Konstrundan i Majorna<br />
25-27 april. Då kommer det massor med folk<br />
till ateljén.<br />
– Roligt och jobbigt.<br />
Tinas blandteknikarbeten kommer även att<br />
visas på Galleri Olsson & Uddenbergs Vårsamling<br />
BO BORG
Välkomna till<br />
ZENITS VÅRFEST<br />
Söndag 3 maj kl 14-16<br />
Gamla Vattentornet, Slottsskogen<br />
Tag ett glas cider, mumsa på tilltugg<br />
från grillen och mingla<br />
Specialpris på vårnumret och prenumeration<br />
Vi på redaktionen vill träffa våra<br />
läsare!<br />
Tag buss 60 från t ex Drottningtorget eller<br />
Prinsgatan till sluthållplats August Kobbsgatan,<br />
Masthugget så <strong>se</strong>r du vattentornet.<br />
SAY COLOUR AND ART<br />
LEG (Alberto Ramirez o D<strong>av</strong>id Partida), Kent Larsson,<br />
Dag Ronny Petter<strong>se</strong>n, Mikael Vilkas, Kenson, Anders<br />
Wollin<br />
18 april - 14 juni<br />
Vasa konsthall vid Chalmers<br />
Läraregatan 3, 411 33 Göteborg<br />
Tel. 031-16 05 72, Mobil 0708-20 24 81<br />
Öppettider:<br />
tisdag-fredag 12-18,<br />
lördag-söndag 12-16<br />
Måndag stängt<br />
www.vasakonsthall.<strong>se</strong>
Carl Reichenberg grafik<br />
46 www.zenitkultur.com<br />
NATUR OCH APOKALYPTISKA<br />
LANDSKAP<br />
Carl Reichenberg skapar konst<br />
med datorteknik<br />
Drömmar om dramatiska landskap utgör grunden för flera <strong>av</strong> Carl<br />
Reichenbergs bilder.<br />
– Ända <strong>se</strong>dan jag var liten har jag drömt mycket. Ofta vandrar jag<br />
genom landskap som jag inte känner igen. Det är lite <strong>av</strong> de stämningarna<br />
som jag har försökt fånga, säger han.<br />
Landskapen i drömmarna är vanligtvis inte<br />
obehagliga, förklarar han, utan det är den<br />
starka upplevel<strong>se</strong>n <strong>av</strong> dem, de öppna slätterna<br />
och skogarna, som han skildrar. I hans<br />
bilder kan de få formen <strong>av</strong> karga och ödsliga<br />
landskap eller egendomligt belysta bergssluttningar<br />
och himl<strong>av</strong>alv.<br />
Återkommande är det artificiella lju<strong>se</strong>t som<br />
bely<strong>se</strong>r mer eller mindre igenkänningsbara<br />
former. Det för mina tankar till både övernaturliga<br />
krafter och miljöförstöring, det <strong>se</strong>nare<br />
något som konstnären inte förnekar, men inte<br />
heller direkt medger. Det är upp till betraktaren<br />
att tolka.<br />
– Men något är på väg att hända. Jag kallar<br />
dem apokalyptiska landskap, så kanske är det<br />
vad som väntar.<br />
Han gör också bilder utifrån temat natur, med<br />
undertiteln ”former jag<br />
skulle kunnat hitta i naturen”.<br />
– De utgör den mer<br />
abstrakta sidan <strong>av</strong> mina<br />
motiv. Det är bilder som<br />
man kan associera till<br />
natur, men samtidigt är<br />
det ju ett vitt begrepp,<br />
säger Carl Reichenberg.<br />
– En mineralog kommenterade<br />
en <strong>av</strong> mina bilder<br />
på Galleri Rita i våras.<br />
Jag förstår att du inte kan<br />
ha <strong>se</strong>tt det, men om man<br />
skulle göra ett geologiskt<br />
snitt i ett mineral skulle<br />
man få just en sådan ljusbrytning.<br />
Arbetet med ljus och
stämningar är viktiga komponenter<br />
i Carl Reichenbergs<br />
skapande. Grundtanken är att<br />
göra vackra bilder.<br />
– Jag får säga som Roy Friberg,<br />
en <strong>av</strong> mina f<strong>av</strong>oritkonstnärer,<br />
sa när Folke Edwards<br />
frågade vad han ville med sin<br />
konst: Jag vill helt enkelt göra<br />
vackra bilder. Och som Aristoteles<br />
sa ”Vi behöver bilder för<br />
att tänka”, säger Carl Reichenberg<br />
och ler.<br />
– Det finns en lust att uttrycka<br />
sig i bild hos oss människor.<br />
En inneboende drift att konkreti<strong>se</strong>ra<br />
våra tankar och känslor,<br />
i mitt fall stämningar. Men<br />
det är också viktigt för mig att<br />
bilderna är tekniskt perfektionistiska.<br />
Som utgångspunkt använder<br />
han fotografier och bearbetar<br />
dem i datorn.<br />
– Jag kan utgå från en bild <strong>av</strong><br />
nästan vad som helst. Det är<br />
precis som leran för en keramiker, ett material<br />
som jag <strong>se</strong>dan formar. Sättet jag jobbar på i<br />
datorn påminner om traditionella tekniker, jag<br />
skrapar och målar över och ibland går formandet<br />
sin egen väg. Det är bara handens rörel<strong>se</strong>r<br />
som är annorlunda.<br />
Varje bild kan innebära hundratals moment<br />
innan den är färdig för att överföras till, i det<br />
här fallet akvarellpapper, med trycktekniken<br />
giclée fine art.<br />
– Giclée är franska och betyder sprutad. Det<br />
är en vidareutveckling <strong>av</strong> bläckstråletekniken<br />
men med ljusbeständiga pigment. Det krävs<br />
en fantastisk maskinpark för att trycka bilder<br />
i tekniken. Jag har inte en sådan själv, men får<br />
hjälp <strong>av</strong> en god vän som är fotograf. Tillsammans<br />
går vi igenom bilderna på datorn så att<br />
de blir kalibrerade så som jag tänkt.<br />
Inför en tidigare utställning, berättar Carl<br />
Reichenberg, att han provade en mängd olika<br />
akvarellpapper tills han fann ett som fungerade<br />
enligt hans önskemål.<br />
– Jag vill få fram den matta ytan, lite som i en<br />
akvarell. Men det är också viktigt att pappret<br />
kan återge färger från renaste vitt till ordentlig<br />
svärta.<br />
Giclée fine art är en teknik som kan användas<br />
för att mångfaldiga verk men Carl Reichenberg<br />
berättar att han alltid bara tar fram ett<br />
exemplar <strong>av</strong> varje.<br />
Det var för 11-12 år <strong>se</strong>dan Carl Reichenberg<br />
började arbeta med sina bilder i datorn. Intres<strong>se</strong>t<br />
för konstnärligt skapande påbörjades dock<br />
betydligt tidigare.<br />
– Jag började måla när jag var 14 år. Jag var<br />
www.zenitkultur.com 47
Carl Reichenberg grafik<br />
48 www.zenitkultur.com<br />
hemma hos Inge Schiöler, såg hans verk och<br />
blev helt tagen. Jag fick även en premiebok<br />
med bilder <strong>av</strong> Van Goghs målningar. De inspirerade.<br />
Carl Reichenberg utbildade sig till arkitekt vid<br />
Chalmers Tekniska högskola, gick ut 1966, och<br />
har bland annat arbetat 13,5 år som stadsarkitekt<br />
i Borås kommun. Idag driver han <strong>se</strong>dan 19<br />
år eget företag vid sidan om sitt konstnärliga<br />
skapande.<br />
– Jag är något så märkligt som en arkitekt som<br />
jobbar med juridik, i form <strong>av</strong> plan och byggrätt.<br />
Det arbetar jag med på deltid och ägnar<br />
minst lika mycket tid åt bildskapandet.<br />
Som konstnär arbetade han tidigare i andra<br />
tekniker, så som akryl, akvarell och pastell.<br />
– Jag fick en nytändning när jag köpte en<br />
dyrbar dator för att arbeta med juridiken. Jag<br />
tänkte att nog måste jag väl kunna använda<br />
den till något mer. Jag provade flera olika bildprogram<br />
men snabbt utkristalli<strong>se</strong>rade det sig<br />
att det var Photoshop jag ville arbeta med. Jag<br />
kände mig för och fann oanade möjligheter.<br />
Carl Reichenberg berättar att han fortsätter att<br />
experimentera och utveckla sitt skapande. Nu<br />
<strong>se</strong>nast har han börjat arbeta helt utan fotografiska<br />
ursprungsbilder.<br />
– Jag har hittat ett helt abstrakt märkligt bildspråk<br />
i datorn. Vi får <strong>se</strong> vad det kan bli <strong>av</strong> det,<br />
<strong>av</strong>slutar han hemlighetsfullt.<br />
MARIA RADEMARK
Kalendarium 2009<br />
21/4 Chatwalk #5: Ledarskap i kultur<br />
och näringsliv<br />
23/4 Sponsringsworkshop för kultur<br />
medlemmar<br />
23/4 Medlemsträff på Göteborgs<br />
Kon<strong>se</strong>rthus<br />
11/5 Medlemsträff på Hotel Gothia<br />
Towers<br />
14/5 Seminarium: Kultur som<br />
regional utvecklingskraft i ett<br />
internationellt perspektiv<br />
24/9 Seminarium på Bok & Bibliotek:<br />
”Avtryck och Intryck – därför<br />
är det lönsamt för företag att satsa<br />
på kultur”<br />
Kultur och Näringsliv är Sveriges ledande<br />
organisation för samarbeten mellan<br />
näringslivet och kulturen. På vår hemsida<br />
hittar du aktuella nyheter, aktiviteter och<br />
information, www.kulturnaringsliv.<strong>se</strong>.<br />
KONSTHALLEN<br />
T o m 24 maj<br />
Fredrik Hofwander<br />
teckningar<br />
Astrid Göransson<br />
tecknad film<br />
4 juni – 9 augusti<br />
Pasi Välimaa<br />
textila installationer<br />
Riitta Päiväläinen<br />
foto<br />
KONSTMUSEET<br />
GALLERIET<br />
T o m 17 maj<br />
Högskolan för fotografi och film<br />
elevutställning<br />
28 maj – 9 augusti<br />
5 smyckar Skövde<br />
Anna Ekholm, Roland Persson, Andreas<br />
Eriksson, Anders Jakob<strong>se</strong>n, Jenny Palén<br />
Trädgårdsgatan 9, Skövde, www.skovde.<strong>se</strong><br />
Tel 0500-49 85 61. Fri entré (Lars Lerin utställningen Entré 30 kr)<br />
SOMMAR<br />
2009<br />
Galleri Floras Rike<br />
www.trebocker.<strong>se</strong><br />
Humlegårdsgatan 8<br />
412 74 Göteborg<br />
TEL 031-83 12 76<br />
forlaget@trebocker.<strong>se</strong><br />
Göteborgs botaniska trädgård<br />
Sommarprogram 2009<br />
6 juni – 9 augusti<br />
Sintra konsthantverk<br />
firar 25-årsjubileum<br />
i Botaniskas galleri<br />
med grupputställningen<br />
Den inre trädgården<br />
Göteborgs botaniska trädgård<br />
Carl Skottsbergs gata 22 A<br />
413 19 Göteborg<br />
www.gotbot.<strong>se</strong>
Ingela Brimberg opera<br />
50 www.zenitkultur.com<br />
HYLLAD FÖR KATJA KABANOVA<br />
Sopranen Ingela Brimberg gör sin första<br />
roll på Göteborgsoperan<br />
Sopranen Ingela Brimberg gör sin första roll på Göteborgsoperan som<br />
Katja Kabanova i Leos Janáceks opera med samma namn. Recen<strong>se</strong>nterna<br />
har prisat hennes rollprestation och kallat den kolossal och gripande.<br />
– Vi får <strong>se</strong> när D<strong>av</strong>id frågar efter fika första<br />
gången, ler Ingela Brimberg.<br />
Det är några dagar efter premiären och hon har<br />
mycket rymd i tillvaron. Tid för familjen som<br />
kommit ner från Stockholm för att <strong>se</strong> henne i<br />
den dramatiska rollen som Katja Kabanova.<br />
Ingelas trettonåring Isak har alltid varit ganska<br />
road <strong>av</strong> att <strong>se</strong> sin mammas föreställningar,<br />
men åttaåringen D<strong>av</strong>id har aldrig fallit för det.<br />
Fem minuter efter att ridån gått upp brukar<br />
han mest vara intres<strong>se</strong>rad <strong>av</strong> att veta när det<br />
ska bli fikapaus.<br />
Ingela <strong>se</strong>r ut genom personalmatsalens stora<br />
fönster, där utanför är hamnens vatten gröngrått<br />
och vårhimlen spricker upp på sina ställen.<br />
Det är första gången Ingela jobbar på Göteborgsoperan,<br />
och hon trivs.<br />
– Det känns jättebra att vara här, hu<strong>se</strong>t är supertrevligt<br />
och det akustiska svaret från salongen<br />
är väldigt bra. Det känns lättsjunget, och så<br />
är det goa gubbar här, ler hon. Lättarbetat på<br />
många plan.<br />
Trots att Ingela utbildade sig vid Operahögskolan<br />
i Göteborg så känns hennes entré på<br />
Göteborgsscenen inte som en återkomst, utan<br />
snarare som en ny bekantskap.<br />
– När jag gick utbildningen var det totalt vattentäta<br />
skott mellan operahögskolan och<br />
operan, förklarar hon. Det är annorlunda nu.<br />
Det tycker jag är väldigt positivt.<br />
Hittills har Ingela hållit sig till svenska opera-<br />
Göteborgsoperan 4 april-23 maj<br />
hus, med ett undantag för en sväng till Danmark.<br />
Nu när barnen börjar bli stora lockar<br />
utlandet allt mer och nästa år ska hon tillbaka<br />
till Danmark igen. Hon sneglar även mot andra<br />
nordiska länder och mot England.<br />
– Det känns som att med det röstfacket jag har<br />
är min bästa tid nu, säger hon.<br />
Musik har funnits med som en viktig ingrediens<br />
under hela Ingela Brimbergs liv.<br />
– Jag har alltid sjungit, säger hon och skrattar<br />
åt hur klyschigt det låter. Jag finner mycket<br />
glädje i musiken.<br />
Hon har lyssnat, och lyssnar fortfarande,<br />
mycket på rock. I 20-årsåldern väcktes hennes<br />
intres<strong>se</strong> för operan. Parallellt med psykologistudier<br />
tog hon sånglektioner och operan<br />
blev en hobby som upptog mycket <strong>av</strong> hennes<br />
fritid.<br />
– Psykologlinjen var rolig och jättebra. Jag fick<br />
mycket positiv respons och växte självförtroendemässigt.<br />
Strax efter att hon blivit färdig psykolog började<br />
hon på operahögskolan i Göteborg. Att<br />
välja operan före psykologin var inget svårt<br />
val.<br />
– Sången har hela tiden varit drömmen. Det<br />
är både precision och kraft i utövandet. Det<br />
är det underbaraste jobb man kan ha när man<br />
står där på scen och allt klaffar. Det är en kick,<br />
som att klättra i berg. Men det är tufft också,<br />
man ska helst alltid leverera på topp, även om
man har maginfluensa eller<br />
halsfluss.<br />
Att vara frilansande operasångare<br />
handlar inte enbart<br />
om att fila på sin röst och stå<br />
på scen. Man behöver också<br />
kunna sälja in sig själv.<br />
– Det är en enorm konkurrens.<br />
Sverige är nerlusat<br />
med fantastiskt bra sångare<br />
och samtidigt är operaintres<strong>se</strong>t<br />
litet. Man behöver<br />
vara skicklig på att hantera<br />
sitt nätverk.<br />
Ingela har, liksom många<br />
andra inom branschen, en<br />
agent som sköter ansökningar<br />
och har hand om<br />
administrativt arbete.<br />
– Men det här jobbet fick jag<br />
utan agent, ler hon.<br />
Katja Kabanova är en ung<br />
kvinna som är ingift i en<br />
gammal rysk köpmanskrets.<br />
– Det handlar om pengar<br />
och om att hålla skenet<br />
uppe, något som ofta återkommer<br />
i Janáceks operor.<br />
Frågor kring vad dubbelmoralen<br />
kan driva människor<br />
till.<br />
Katja, som är full <strong>av</strong> liv<br />
och fantasi, är olycklig i sitt<br />
äktenskap och plågas <strong>av</strong> sin<br />
missnöjda svärmor till den<br />
grad att hon till slut tar livet<br />
<strong>av</strong> sig.<br />
– Hon är skör och känslig,<br />
men stark, fortsätter Ingela.<br />
Musiken är otroligt kraftfull och känslosam,<br />
den är full <strong>av</strong> impul<strong>se</strong>r till oss på scenen. Det<br />
är en opera utan arior eller utsvävningar som<br />
gör att man stannar upp i tiden. Det är svårt<br />
att värja sig. Man kliver på tåget och <strong>se</strong>dan är<br />
det bara att hänga med. Man kan inte fega ur<br />
på slutet.<br />
Att Katja är en <strong>av</strong> många kvinnogestalter som<br />
måste dö på scen tycker Ingela symboli<strong>se</strong>rar<br />
en kvinnokraft som inte har någonstans att ta<br />
vägen.<br />
– Jag kan känna att man blir bekräftad i att vi<br />
kvinnor inte får vara för mycket, men att fan,<br />
Ingela slår näven i bordet. Vi ska inte ge upp<br />
för det.<br />
Ingela funderar en stund och lutar sig tillbaka<br />
i stolen.<br />
– Sedan är det något visst med människor som<br />
dör på teatern. Det är någon slags lättnad och<br />
en form <strong>av</strong> rening. Det är starka känslor och<br />
folk dör, men ändå står man där själv levande<br />
efteråt.<br />
ELSA LETH<br />
www.zenitkultur.com 51
Hannu Sarenström litteratur<br />
52 www.zenitkultur.com<br />
VET VAD SOM<br />
FÅR OSS MÅ BRA<br />
Hannu Sarenström med bok<br />
om sina trädgårdsvisioner<br />
Hannu Sarenström har bott i tjugo år på Kinnekulle nu. Då kom han<br />
för att vila sig från det hektiska storstadslivet i Göteborg. Och på den<br />
vägen är det.<br />
– För tjugo år <strong>se</strong>dan hade jag aldrig <strong>se</strong>tt annat<br />
än en nattklubb i hela mitt liv. Det var dags för<br />
något nytt. Jag tänkte flytta till Mexiko. Men<br />
ville pröva på Bullerbyn ett tag först. Så jag<br />
hyrde på Kinnekulle.<br />
– Jag blev fångad <strong>av</strong> den kreativa verksamhet<br />
det är att jobba i en trädgård. Och så mådde<br />
jag så bra <strong>av</strong> att vara i en trädgård och att påta<br />
i jorden. Det är annat än storstaden att ha en<br />
ljudmiljö som domineras <strong>av</strong> lycklig fågelsång.<br />
Man blir delaktig i en massa positiva proces<strong>se</strong>r<br />
som händer.<br />
Men det var inte trädgård på heltid då.<br />
– Min ambition då var att måla. Jag gick på gra-<br />
Trädgårdsvisioner, Hannu Sarenström, Prisma<br />
fikutbildning i Skövde. Men trädgårdsintres<strong>se</strong>t<br />
tilltog och tog allteftersom över allt mer.<br />
Nu är Hannu Sarenström författare, föreläsare<br />
och trädgårdsutställningsmakare på heltid.<br />
Bland hans böcker kan nämnas Rimfrost och<br />
trädgårdsdrömmar, Vårkänning, Hannus mat<br />
och Vinterkalas. Och han har gjort trädgårdsutställningar<br />
på Sofiero och Göteborgs lustgårdar.<br />
På trädgårdsmässan 2008 fick han första<br />
pris.<br />
– Jag kan ju inget annat än mat och trädgård.<br />
Så jag är mycket glad att jag kan ägna mig åt<br />
det.<br />
Hans nya bok är rykande färsk och heter Trädgårdsvisioner.<br />
Den förmedlar 20 års erfarenheter<br />
<strong>av</strong> att få vackra rabatter som fungerar.<br />
Och hans tanke om att förena trädgården med<br />
naturen<br />
– Boken är en berättel<strong>se</strong> om mig och min trädgård<br />
som den <strong>se</strong>r ut nu. Det är en faktabok i<br />
form <strong>av</strong> en berättel<strong>se</strong>. Jag reflekterar över mina<br />
beslut. Min trädgårdshistoria präglas <strong>av</strong> gyllene<br />
stunder och glömda misslyckanden. Det<br />
vill jag dela med mig <strong>av</strong> på ett sätt som kan<br />
styrka och inspirera.<br />
– Min erfarenhet blir mitt budskap. Man måste<br />
jobba, träna, öva på och förkovra sig och framför<br />
allt lära sig hur systemen fungerar.
– Jag jobbar med styrd natur. Först då kan trädgården<br />
bli en fristad för skapande.<br />
- Det viktiga med min bok är att jag vill inspirera.<br />
Jag vill aldrig skriva nån på näsan om vad<br />
som är vackert. Men jag berättar gärna vad jag<br />
tycker. Och jag låter gärna andra lära sig <strong>av</strong><br />
både mina misstag och lyckokast.<br />
Kopplingen konst och trädgård.<br />
– En trädgård<br />
komponeras<br />
i mycket efter<br />
samma principer<br />
som den goda<br />
konsten. Det<br />
handlar om färg<br />
och form, nyan<strong>se</strong>r<br />
och kontraster.<br />
Själv är jag<br />
nog en minimalist<br />
med dekorativa<br />
inslag i mitt<br />
trädgårdsskapande.<br />
Trädgårdskonst?<br />
– Jag tycker<br />
mycket om pryd-<br />
nader. De hör till den klassiska trädgården<br />
Han är själv en driven och anlitad fotograf.<br />
– Jag fotograferar själv till mina böcker. Jag är<br />
ju där där lju<strong>se</strong>t är som vackrast.<br />
Hans syn på trädgården har förändrats med<br />
den gedigna erfarenhet han fått genom åren.<br />
– Jag har varit i den romantiska bubblan. Det<br />
”Gula praktrudbeckior<br />
i <strong>se</strong>ptember, jag<br />
vill att mina rabatter<br />
skall upplevas<br />
som blommande<br />
från tidig vår tills<br />
frosten kommer till<br />
jul.”<br />
”Det är viktigt för mig<br />
att min trädgård har en<br />
atmosfär, det skall vara<br />
speciellt att komma in<br />
i den. Jag är ju lyckligt<br />
lottad med ett vackert<br />
hus och ett fantastiskt<br />
morgonljus, båda hjäper<br />
till med atmosfären.”<br />
www.zenitkultur.com 53
Hannu Sarenström litteratur<br />
”Jag har delat in min<br />
trädgård i en huvudrabatt<br />
och orkesterdiken, huvudrabatten<br />
bestämmer blomryttmiken<br />
och i augusti<strong>se</strong>ptember<br />
blommar den<br />
vita skogsastern i stora<br />
fält. Det ger en magisk<br />
känsla med mycket vitt så<br />
<strong>se</strong>nt på säsongen, nästan<br />
som om molnen skulle<br />
fallit ner. Huvudrabatten<br />
i bakgrunden, stärks <strong>av</strong><br />
den vitblommande upplevel<strong>se</strong>n.”<br />
54 www.zenitkultur.com<br />
handlade om att odla sina drömmar. Nu är<br />
jag mer jordnära. Jag är så upptagen med att<br />
skriva och föreläsa att jag måste ha en trädgård<br />
som mera sköter sig själv så att jag kan njuta<br />
och vila på de få lediga stunder jag har. Trädgården<br />
ska vara mitt lugn och min sjukförsäkring.<br />
Hannu Sarenström bor på Pos<strong>se</strong>ska gården på<br />
Kinnekulle. Här finns hans vision materiali<strong>se</strong>rad.<br />
– Mina drömmar har blivit visioner. Nu är<br />
visionen att ha fungerande system <strong>av</strong> växter<br />
som jag trivs med. Och de ska fungera hela<br />
säsongen från tidig vår till <strong>se</strong>n höst. Och att<br />
växterna ska vara planterade på ett sätt att<br />
de tillför varandra något. Alla växter har sitt<br />
berättigande om de får sitt sammanhang. Och<br />
jag vill i mina böcker och föredrag hjälpa folk<br />
att låta sina växter få goda grannar.<br />
Och vad ska en mat- och trädgårdsinspiratör göra<br />
i sommar?<br />
– Jag ska förstås gräva i trädgården hela sommaren.<br />
Och så ska jag jobba med en ny matbok.<br />
Det blir en uppföljare till min Vinterkalas. Den<br />
har arbetsnamnet Sommarkalas.<br />
Till sist, när vi nu har tillgång till en expert på<br />
både trädgård och mat, ber vi förstås om ett<br />
par tips.<br />
– När det gäller mat rekommenderar jag smörstekt<br />
abborre. Särskilt god om man metat den<br />
själv. Ramslöksgrädde är det självklara tillbehöret<br />
för oss på Kinnekulle.<br />
– I trädgården vill jag lyfta fram Vit Skogsaster.<br />
Den sprider sig snabbt. Blommar två månader<br />
och ger ett snövitt moln <strong>av</strong> skir poetisk skönhet.<br />
BO BORG<br />
”Att följa en rabatts blomning från vår till häst hör till en<br />
<strong>av</strong> trädgårdens mest naturlika upplevel<strong>se</strong>r, tulpanblomning<br />
i huvudrabatten.”
Karin Broos, Östra Ämtevik<br />
Grafik o Måleri 27/6 - 26/7<br />
”Vatten är källan till alla tillvarons möjligheter”<br />
Vällkommen på vernissage lördag 27/6<br />
Toner <strong>av</strong> stråkmusik kl. 12.50<br />
Mu<strong>se</strong>ichef Elisabeth Göthberg inviger kl 13.00<br />
PANNCENTRALEN GALLERI<br />
Johannesberg Mariestad<br />
Parkvägen 10B<br />
542 32 Mariestad<br />
Tel 0501 78111<br />
Mobil 070 762 0359<br />
konst@panncvanner.com<br />
www.panncentralen.nu<br />
Öppettiderna tisd, torsd 15-18, onsd 12-18, lörd-sönd 12-16<br />
THINA SEGERSTRÖM<br />
16 maj - 31 maj<br />
Välkommen på vernissage 16 maj 12 - 16<br />
Galleri PS<br />
Tis-ons 13-16 tors-sönd 12-16<br />
Kaponjärgatan 4, Göteborg, Telefon 070 6771559<br />
www.gallerips.<strong>se</strong><br />
l<br />
l<br />
l<br />
l l<br />
Nutida konsthantverk i traditionsrik miljö /// galleri /// butik /// kafé<br />
Mellannääs, Nääs slott, Floda /// 0302-30008<br />
Nutida konsthantverk i traditionsrik miljö /// galleri /// butik /// kafé<br />
Mellannääs, Nääs slott, Floda /// 0302-30008<br />
Välkommen till vårt nya hus på tre våningar och 300 m<br />
Maj Anders Ljungberg /// silversmide<br />
Juni Mona Strand /// textil<br />
Ina Kristine Hove, Norge /// glas<br />
Juli Finsk glas- och smyckeskonst<br />
Augusti, Mårten Medbo /// keramik<br />
2 .<br />
Verksamheten är konstnärsdriven och hu<strong>se</strong>t är beläget i<br />
en Välkommen rik kulturmiljö till vårt omgiven nya hus <strong>av</strong> på glittrande tre våningar vatten och inom 300 m<br />
området Nääs Slott. I butiken finns konsthantverk <strong>av</strong><br />
hög kvalitet från ett trettiotal konstnärer ifrån olika delar<br />
<strong>av</strong> Sverige. Galleriet visar regelbundet utställningar <strong>av</strong><br />
nutida nordiska konstnärer. Här finns också ett rum att<br />
exponera mer processinriktade utställningar. På tredje<br />
plan finns en studio för gästande konstnärer. Kaféet med<br />
ute<strong>se</strong>rvering erbjuder gott fika med rättvi<strong>se</strong>märkt kaffe.<br />
Öppet dagligen maj–aug, 11–18, <strong>se</strong>pt–april fre–sön 11-16.<br />
Nääs Slott strax efter Floda vid E20 tre mil öster om Göteborg.<br />
2 .<br />
Verksamheten är konstnärsdriven och hu<strong>se</strong>t är beläget i<br />
en rik kulturmiljö omgiven <strong>av</strong> glittrande vatten inom<br />
området Nääs Slott. I butiken finns konsthantverk <strong>av</strong><br />
hög kvalitet från ett trettiotal konstnärer ifrån olika delar<br />
<strong>av</strong> Sverige. Galleriet visar regelbundet utställningar <strong>av</strong><br />
nutida nordiska konstnärer. Här finns också ett rum att<br />
exponera mer processinriktade utställningar. På tredje<br />
plan finns en studio för gästande konstnärer. Kaféet med<br />
ute<strong>se</strong>rvering erbjuder gott fika med rättvi<strong>se</strong>märkt kaffe.<br />
Nutida konsthantverk i traditionsrik miljö<br />
Mellannääs, Öppet dagligen maj–aug, Nääs 11–18, Slott<strong>se</strong>pt–april<br />
fre–sön 11-16.<br />
Öppet tis – sö 11 – 18, må 17 - 20<br />
www.naaskonsthantverk.<strong>se</strong><br />
Nääs Slott strax efter Floda vid E20 tre mil öster om Göteborg.<br />
www.naaskonsthantverk.<strong>se</strong><br />
l l<br />
l <br />
l
Henry Bronett opera<br />
56 www.zenitkultur.com<br />
OPERA PÅ BORGGÅRDEN<br />
Henry Bronett tar allvarligt på komiken<br />
Italienskan i Alger, Läckö Slott 11/7-1/8<br />
Tradition<strong>se</strong>nligt blir det sommaropera även i år på borggården på Läckö<br />
slott. Men valet <strong>av</strong> regissör till årets föreställning är mera otraditionellt.<br />
Det är cirkusdirektören, clownen, poeten Henry ”Får jag be om<br />
största möjliga tystnad” Bronett man valt. Han har visat stora talanger<br />
även på musikteaterns område med succéföreställningen Cirkusopera<br />
som han skrev och regis<strong>se</strong>rade för Värmlandsoperan. På Läckö ska han<br />
regis<strong>se</strong>ra Rossinis komiska opera Italienskan i Alger.<br />
– Det är modigt <strong>av</strong> Läckö att<br />
våga fråga mig. Och att jag<br />
vågade tacka ja beror förstås<br />
på att jag får jobba med ett så<br />
starkt och bra team. Det gör att<br />
jag törs vara en glad amatör i<br />
operabranschen. `<br />
– Egentligen var det min diktsamling<br />
Närmare nu som g<strong>av</strong><br />
producenten idén att välja mig<br />
som regissör till årets opera.<br />
Vilken är din relation till Läckö<br />
slott?<br />
– Jag har ett mycket tacksamt<br />
förhållande till Läckö. När vi<br />
var på turné och bland annat<br />
stannade i Lidköping ett par<br />
dar hade jag mycket sorg. Jag<br />
åkte till Läckö och var i den<br />
underbara miljön. Det kontemplativa,<br />
vackra och harmoniska<br />
fanns där när jag som<br />
bäst behövde det. Sånt glömmer<br />
man inte.<br />
Han är förtjust i Rossinis opera
och har en klar idé om hur den ska göras.<br />
– Det ska bli roligt. Och då måste man ta manu<strong>se</strong>t<br />
på allvar. Det måste man med all komik.<br />
Annars blir det studentspex, och det ska vi<br />
inte ha på Läckö. Det skulle kunna bli lättköpt,<br />
men det ska vi undvika.<br />
Vad handlar Italienskan i Alger om?<br />
– Mustafà har tröttnat på sin hustru Elvira för<br />
att hon är för snäll. Han vill ha något rivigare.<br />
Piraten Haly skickas ut för att finna en italienska<br />
- de verkar fräcka, tycker Mustafà. Och<br />
<strong>se</strong>dan startar förvecklingarna slag i slag…..<br />
– Både musiken och handlingen är livsbejakande,<br />
<strong>se</strong>nsuell och kåt. Ouvertyren är mustig<br />
och glad och en <strong>av</strong> de mest spelade operamelodierna.<br />
Och så är det den varma humorn. Victor<br />
Borge sa att det kortaste <strong>av</strong>ståndet mellan två<br />
människor är ett leende. Opera handlar om<br />
kontakt och det är min utgångspunkt.<br />
Har den ett budskap i vår tid?<br />
– Grä<strong>se</strong>t är inte alltid grönare på andra sidan.<br />
Man ska inte ha så bråttom att bryta upp relationer.<br />
Hur tänker du som regissör?<br />
– Den här operan spelas inte så ofta. Så vi har<br />
ingenting gratis. Men det viktiga är att det inte<br />
blir mekaniskt skådespeleri där skådespelarna<br />
visar vad de lärt sig på scenskolan. Artisterna<br />
måste vara närvarande. Och även, eller kanske<br />
särskilt, i en komisk handling måste sångarna<br />
visa sig vara öppna och sårbara. Alla konstarter,<br />
det må vara poesi, cirkus eller opera handlar<br />
var på sitt sätt om det som är viktigt i livet.<br />
Och man hittar utifrån sammanhanget det<br />
bästa sättet att gestalta det. Men grundprincipen<br />
är att man måste mena vad man säger.<br />
Publiken vill bli berörd och det ska man bli <strong>av</strong><br />
vår föreställning.<br />
Han jobbar med en regi som foku<strong>se</strong>rar på de<br />
medverkande.<br />
Ulrika Skarby spelar<br />
italienskan.<br />
www.zenitkultur.com 57
Henry Bronett opera<br />
58 www.zenitkultur.com<br />
Slottet öppnar 1 maj.<br />
– Vi ska alla jobba utifrån insikten om att ”jag<br />
är så här”. Gör vi det kommer det att bli en<br />
ärlig och bra föreställning.<br />
– Som regissör vet jag förstås hur jag vill ha<br />
det. Men jag säger inte till skådespelarna hur<br />
de ska agera. Men som i det övriga livet handlar<br />
det om mötena med de medverkande.<br />
Mötet gör resultatet bättre än man kan tänka<br />
ut själv. Jag blir ett slags kreativ lekledare som<br />
ska skapa en atmosfär som bubblar <strong>av</strong> kreativitet.<br />
Och den obligatoriska frågan till den som också är<br />
cirkusdirektör. Blir det djur i föreställningen?<br />
– Jag ville ha både kameler och elefanter men<br />
det föll på allergirisken, skrattar han.<br />
Vad gör du mest nuförtiden?<br />
– Jag har ingen titel. Jag bara arbetar. Allt möjligt<br />
intressant dyker ju upp. Ju svårare utmaning<br />
desto bättre. Du vet hur vi är på cirkus. Vi<br />
vet ingenting om opera. Men vi vågar, skrattar<br />
han. Jag ska bryta kutymer i den här föreställ<br />
ningen. Vänta er ingen traditionell opera inom<br />
ramarna.<br />
Och du skriver dikter?<br />
– Min fösta diktsamling kom ut förra året. Den<br />
handlar om vår sårbarhet. Svårigheten att vara<br />
i nuet. Att vi inte <strong>se</strong>r varandra för att så mycket<br />
står i vägen.<br />
Och förelä<strong>se</strong>r?<br />
– Jag är inte folkbildare utan inbillare, skrattar<br />
han. Jag förelä<strong>se</strong>r om konflikthantering och<br />
emotionellt ledarskap.<br />
Några ord till publiken?<br />
– ”Ja” är det vackraste ordet i svenska språket.<br />
Kom till Läcköoperan med öppna hjärtan och<br />
sinnen, så ordnar vi resten.<br />
BO BORG
EN FANTASTISK ROLL<br />
Markus Schwarts trivs med Rossini<br />
Det kan aldrig gå rutin i projekten på Läcköoperan. Till varje års projekt<br />
på borggården rekryterar man de bästa sångare man får tag i. I en <strong>av</strong><br />
de ledande rollerna som Mustafá sjunger och spelar Markus Schwartz.<br />
– Jag skulle provsjunga för en roll men blev<br />
sjuk och missade den viktiga<br />
auditionen. Men de hade hört<br />
mig på Göteborgsoperan och<br />
ville höra mig och jag fick den<br />
fantastiska rollen som Mustafá.<br />
– Jag är en basbaryton och<br />
Rossiniroller passar mig riktigt<br />
bra.<br />
Det är första gången han medverkar<br />
på Läckö, så han är fylld<br />
<strong>av</strong> förväntan.<br />
– Miljön är ju helt unik. Och<br />
Rossinis operor är ju så fyllda<br />
<strong>av</strong> bra musik och humor. Och<br />
jag har flera fina sångnummer<br />
och en riktigt bra aria.<br />
En komisk opera ställer många<br />
speciella kr<strong>av</strong>.<br />
– Man ska ju spela en person på ett lustigt<br />
sätt. Men samtidigt vara medveten om att den<br />
person man spelar inte vet att han är komisk.<br />
Man måste skapa en rollfigur som samtidigt<br />
är mänsklig och lustig, buffa som vi säger på<br />
fackspråk. Utmaningen blir att inte förlora sig<br />
i lustigheterna och tappa kontakten med medmänniskan.<br />
– Och operan är ett allkonstverk. Ingen text<br />
utan musik och ingen musik utan text. Allt<br />
ska samverka musiken, regin, rolltolkningen,<br />
miljön.<br />
Markus Schwartz är född<br />
1978. Han har gått på Adolf<br />
Fredriks musikklas<strong>se</strong>r, Sibeliusakademin<br />
och Operahögskolan<br />
i Stockholm. När<br />
han prakti<strong>se</strong>rade på Göteborgsoperan<br />
blev han genast<br />
kontrakterad och han ingår<br />
numera i dess fasta en<strong>se</strong>mble.<br />
– När jag gick på Operahögskolan<br />
hade jag en lista på<br />
drömroller. Av dem har jag<br />
redan gjort Styvpappan i<br />
Askungen <strong>av</strong> Rossini, Figaro i<br />
Figaros bröllop. Och i november<br />
ska jag spela Papageno i<br />
Trollflöjten på Göteborgsoperan.<br />
Och nu Mustafá, en ledande roll i årets opera<br />
på Läckö Italienskan i Alger <strong>av</strong> Rossini.<br />
– Det ska bli spännande att spela med den här<br />
talangfulla en<strong>se</strong>mblen. Inte minst med regissören<br />
Henry Bronett. Han är en humanist, mångsysslare<br />
och nytänkare som säkert kan hjälpa<br />
oss hitta den rätta varma humorn som gör den<br />
här föreställningen till något alldeles extra.<br />
BO BORG
Ewa Leyman måleri<br />
60 www.zenitkultur.com<br />
ATT SPRIDA MIN GLÄDJE<br />
ÄR UNDERBART<br />
Ewa Leyman målar klippor i h<strong>av</strong>et och frukter<br />
Om man åker spårvagn kan man ibland höra Ewa Leyman och hennes<br />
make Ulf och deras vänner spela ukulele.<br />
– Alla säger: ´vad glad man blir´. Man behöver inte vara proffs för att<br />
sprida glädjen, säger hon och bjuder på solformat bröd med strålar i<br />
sidorna och en burk med fikonmarmelad att lägga på.<br />
Att hon bakar var tredje<br />
dag är ett <strong>av</strong> hennes andra<br />
glädjeämnen här i livet.<br />
Efter en fika vid köksbordet<br />
i villan på Toredalsgatan<br />
på Hisingen fortsätter<br />
vi in i ateljén där det<br />
hänger livsbejakande oljemålningar<br />
med motiv <strong>av</strong><br />
klippor i h<strong>av</strong>et, blommor<br />
och saftiga frukter som<br />
pumpor och druvor.<br />
Men hon målar också djur<br />
och människor.<br />
I början väckte det förundran<br />
att hon målade stora<br />
frukter som försvann ut i<br />
ramen.<br />
– Vid en utställning på<br />
Långedrags P<strong>av</strong>iljong sa<br />
en dam: ´Så här får man<br />
inte måla´!. Men <strong>se</strong>dan hände något och hon sa<br />
till slut att det var fantastiskt och fräckt.<br />
Att många <strong>av</strong> naturmotiven har en skärgårdskänsla<br />
är inte så konstigt. Vid vår flyttar Ewa<br />
och Ulf upp till en husvagn på campingen i<br />
Fjällbacka och stannar över sommaren.<br />
– Jag målar ute från påsk till midsommar och<br />
står på klipporna eller sitter i vår lilla båt. Det<br />
Käringöns Skeppshandel i augusti<br />
är underbart. Det är inte så mycket folk. Allt<br />
har sin period.<br />
Vid midsommar öppnar hon sin fjällbackaateljé<br />
i ett gammalt hus på Galärbacken där<br />
hon sitter och målar hela säsongen medan<br />
besökarna kommer och går och <strong>se</strong>r på hennes<br />
bilder i en utställning.<br />
Ett hus som varit både godisbutik och pub.<br />
Av samhällets gamla fick hon veta att det varit
Målning <strong>av</strong> ön Bogen<br />
likhus för länge <strong>se</strong>dan. En kontrast mot det<br />
hon håller på med i dag.<br />
Andra veckan i augusti<br />
när turistströmmen sinar<br />
sticker Ewa och Ulf ut<br />
med båten igen i den<br />
vackraste skärgård de har<br />
hittat.<br />
– Det är en otrolig frid.<br />
Det är det som är grunden,<br />
att njuta stillheten.<br />
Men jag älskar kontakten<br />
med folk, också. Det är<br />
jätteskoj.<br />
Hon är med i flera en<strong>se</strong>mbler<br />
som spelar ukulele,<br />
ett band med 14 medlemmar,<br />
ett med Ulf och ett<br />
par till som heter Ukulele<br />
4 You och ett med nio<br />
tjejer som kallar sig Ukulele<br />
Ladies.<br />
– Så ensamt är det inte att<br />
vara konstnär.<br />
Dessutom håller de kur<strong>se</strong>r i ukulele för personalen<br />
på Lundby sjukhus, där Ulf gått på<br />
dialys efter två njurtransplantationer.<br />
Och<br />
på våren samlas entusiasterna<br />
till ukulelefestival<br />
i Flunsåsparken.<br />
Hon hinner med att<br />
spela dragspel, också.<br />
– Vi är inte kloka i den<br />
här familjen. Vi har<br />
alltid roligt.<br />
Händer det någon<br />
gång att hon känner ett<br />
uns <strong>av</strong> tvivel inför att<br />
bara måla vackert och<br />
spela glatt och häftigt<br />
får hon uppmuntran<br />
på nära håll.<br />
– Jag pratade om det<br />
med den äldsta <strong>av</strong><br />
mina tre döttrar och sa:<br />
´Vad är det jag håller<br />
www.zenitkultur.com 61
Ewa Leyman måleri<br />
62 www.zenitkultur.com<br />
på med´? Hon sa: ´Tänk så många blir glada <strong>av</strong><br />
dina målningar. Sen behöver du inte tänka så.<br />
Att glädja folk är kanske din uppgift i livet´.<br />
Och visst är det så.<br />
– Att sprida min glädje är underbart, säger<br />
Ewa Leyman.<br />
Det är en intensiv process att göra bilderna i<br />
långa arbetspass.<br />
– Det har hänt att jag gråter när jag målar. Det<br />
blir så vackert och jag lyssnar på klassisk lugn<br />
och härlig musik.<br />
Hon känner konstnärer som har svårt att<br />
skiljas från de verk de älskar mest men hon<br />
säljer hellre de t<strong>av</strong>lor hon är riktigt nöjd med i<br />
förhoppning att de ska betyda lika mycket för<br />
köparen.<br />
– Det är därför jag målar. Men ibland målar jag<br />
väggarna för att de inte ska gå att flytta, pekar<br />
hon på ett motiv <strong>av</strong> ett citronträd från golv till<br />
tak efter en inspirerande resa till Sicilien. Som<br />
g<strong>av</strong> dem vänner för livet. Den stora målningen<br />
<strong>av</strong> en himmel som hänger över sängen i sovrummet<br />
är på väg ner till medelh<strong>av</strong>sön.<br />
Ewa Leyman tycker om att lura ögat med ett<br />
rep som hon målar runt bilden. Stilen är naturalistisk<br />
med stänk <strong>av</strong> surrealism.<br />
– På något vis är jag alltid med själv, <strong>av</strong>slöjar<br />
hon och visar en reflektion i ett glas i en bild.<br />
Tittar man noga <strong>se</strong>r man att det är konstnären<br />
själv vid sitt staffli i speglingen.<br />
I juni har hon en utställning i Viken i Skåne.<br />
Och i augusti väntar en på Käringöns Skeppshandel.<br />
JAN BERGMAN<br />
Målning <strong>av</strong> Korsö
GALLERI AVENY<br />
UTSTÄLLNINGAR SOMMAR OCH FÖRSTA HÖSTUTSTÄLLNINGEN<br />
THOMAS EKVALL<br />
7 MAJ - 23 MAJ<br />
Thomas Ekvall<br />
Vill du ha dina utställningar<br />
eller kulturevenemang<br />
exponerade för över 4500<br />
kulturkonsumenter?<br />
Zenits Kulturguide som drivs i samarbete med artmate.<strong>se</strong><br />
har nu över 4500 besökare per månad.<br />
Du kan kostnadsfritt lägga in dina utställningar<br />
på www.artmate.<strong>se</strong>.<br />
ANDERS KAPPEL<br />
12 SEPTEMBER - 27 SEPTEMBER<br />
Anders Kappel<br />
Teatergatan 26, 411 35 Göteborg, Tel: 031-16 26 22, Fax: 031-18 67 17,<br />
E-post: galleri<strong>av</strong>eny@swipnet.<strong>se</strong>, Hemsida: www.galleri<strong>av</strong>eny.<strong>se</strong><br />
Elisabeth Ro<strong>se</strong>nlund<br />
Tempera och olja<br />
22–28 augusti 2009<br />
Galleri Oliven<br />
Olivedalsgatan 16, 413 10 Göteborg<br />
Tel. 070-568 86 08<br />
Öppet: lör–sön 12–16, mån-tor 12–18,<br />
ons 12-20, fre 12–15<br />
www.zenitkultur.com 63<br />
www.elisabethro<strong>se</strong>nlund.<strong>se</strong>
Margareta Orreblad gallerist<br />
64 www.zenitkultur.com<br />
”ENGÅNGSGALLERIET”<br />
HAR BLIVIT 40 ÅR<br />
Margareta Orreblad visar unga konstnärer på Mors Mössa<br />
– Det ger ju så mycket, säger galleristen Margareta Orreblad om sin<br />
dagliga gärning som en dag i april under namnet Mors Mössa firade<br />
40 år.<br />
Inte alla gallerister har den uthålligheten, men så har hon också valt sin<br />
egen väg.<br />
Bara en sådan sak som att Mors Mössa stod<br />
öppet under påskhelgen när andra gallerier<br />
höll stängt gjorde att Margareta träffade många<br />
konstnärer och andra kulturarbetare som inte<br />
Margareta Orreblad <strong>se</strong>r tomrummet i galleriet som en viktig del i<br />
visningen och upplevel<strong>se</strong>n <strong>av</strong> konst.<br />
annars har tid att besöka utställningar.<br />
Mors Mössa som <strong>se</strong>dan länge ligger i<br />
Haga började egentligen sin bana i Kungälv<br />
där det redan fanns ett Fars Hatt.<br />
– Men det där vet alla. Det är ointressant, pro-<br />
testerar hon när jag går tillbaka i historien.<br />
Före galleriet ägnade hon sig åt bland annat<br />
konststudier med regelbundna besök på biennaler,<br />
och hon kom att utbilda sig till pedagog.<br />
Även det betecknar hon<br />
som ”ointressant” i och<br />
med att det ligger så långt<br />
tillbaka så att hon upplever<br />
det som ett annat liv.<br />
– Men nyfiken har jag<br />
alltid varit.<br />
Inför galleriets 40-årsdag<br />
har många vänner till<br />
henne hört <strong>av</strong> sig via mejl<br />
både från Sverige och<br />
utomlands. Kontakterna<br />
med presumtiva utställare<br />
är från både när och<br />
fjärran även till vardags.<br />
Ben Baker som <strong>av</strong>slutade<br />
sin utställning på 40-årsdagen<br />
är ett exempel på<br />
det, en Englandsfödd<br />
man född 1971 som kom<br />
förbi och visade sina blyertsteckningar efter<br />
att inte ha ställt ut under tio års tid.<br />
Svaret på Margareta Orreblads uthållighet<br />
som gallerist finns sannolikt i de många kontakterna<br />
med konstintres<strong>se</strong>rade jorden runt,<br />
eller de konststuderande från omgivande<br />
skolor som tittar in med jämna mellanrum.
– Det är nödvändigt för mig att hålla på med<br />
galleriet, säger hon.<br />
Om Margareta upplever arbetet som gallerist<br />
som slitsamt och dåligt betalt så är det inget<br />
hon nämner i första taget. Fast visst kan hon<br />
”medge” att hon arbetar stenhårt, ty när det<br />
är klart med en konstnär återstår många praktiska<br />
uppgifter att ta itu med när det gäller<br />
exempelvis utformning <strong>av</strong> utställningen och<br />
marknadsföringen <strong>av</strong> densamma.<br />
– Mycket att göra kring en utställning, det är<br />
det som är roligt.<br />
Att Mors Mössa skulle vara verksamt i minst<br />
fyra decennier var inget Margareta räknade<br />
med när hon en gång öppnade galleriet våren<br />
1969. Som hon själv säger är 40 år inget man<br />
kan planera ens med livet.<br />
Vad är ditt starkaste minne från de här 40 åren?<br />
– Jag har många minnen, men jag är också en<br />
person som ogärna <strong>se</strong>r tillbaka. Jag <strong>se</strong>r hellre<br />
framåt och nya vägar, säger Margareta Orreblad<br />
som tillägger att det hänt mycket genom<br />
åren.<br />
– Det har varit väldigt roliga år.<br />
I slutet <strong>av</strong> 1960-talet gällde bara olja på duk,<br />
och skulpturer skulle i regel vara placerade på<br />
sockel, allra minst.<br />
– Jag hade ställt skulpturer på golvet, minns<br />
hon.<br />
Sett till utvecklingen <strong>av</strong> material och uttryckssätt<br />
har det hänt otroligt mycket inom konsten<br />
genom åren, menar galleristen som säger att<br />
rätt material i rätt sammanhang kan ge <strong>se</strong>värd<br />
konst.<br />
– I dag är allting möjligt. Det har varit en fantastisk<br />
period att ha haft galleri. Jag gillar motstånd<br />
och utmaningar, eller rättare sagt jag<br />
gillar konstnärer som utmanar. Det tilltalar<br />
mig.<br />
Medan många gallerier har en mer eller<br />
mindre uttalad profil efter vilka konstnärer<br />
man låter ställa ut har Margareta Orreblad inte<br />
valt någon speciell inriktning utan givit plats<br />
för alla typer <strong>av</strong> uttryck. Dock, ett särskilt drag<br />
hos konsten hon ställer ut tycker hon är viktigt.<br />
– Det som gör motstånd och inte bara upprepar<br />
och är dekorativt, deklarerar galleristen.<br />
Mors Mössa skiljer sig även gentemot andra<br />
gallerier genom att inte ha ett särskilt ”stall”<br />
<strong>av</strong> konstnärer knutna till sig. En utställning<br />
– <strong>se</strong>dan åker de ut och får aldrig mer åter-<br />
komma.<br />
– Finns så många andra konstnärer som är<br />
värda den chan<strong>se</strong>n och som står på tur.<br />
Att välja ”säkra kort” som utställare bland etablerade<br />
namn är inget för henne.<br />
– Jag talar inte om bra eller dålig konst, om<br />
den berör mig vill jag ställa ut den. Att bara ha<br />
pengar som drivkraft är förkastligt. Jag måste<br />
utgå från mig själv. Om konsten berör mig kan<br />
den även beröra andra, och det har visat sig<br />
i 40 år att det fungerar, förklarar hon med en<br />
antydan till leende.<br />
Husregeln att utställaren åker ut efter första<br />
gången säger hon sig kunna ångra ibland, men<br />
hon har samtidigt fått stöd för sitt förhållningssätt<br />
från aktiva konstnärer.<br />
– Konstnärer har stora möjligheter att öppna<br />
dörrar till plat<strong>se</strong>r där ingen tidigare har varit<br />
– och den chan<strong>se</strong>n tycker jag man ska ta som<br />
konstnär och gallerist.<br />
Nästa utställning efter Ben Baker är klar, och<br />
även programmet för hela hösten är lagt.<br />
– Jag tröttnar inte. Eller, jag orkar inte sluta.<br />
Blir väl tvungen till det så småningom, men<br />
just nu tänker jag inte på det.<br />
KENNETH ERIKSSON<br />
Gästboken är inget perfekt mått på antalet besök, men<br />
Margareta Orreblad får varje dag nya namnteckningar.<br />
I bakgrunden Humans <strong>av</strong> Ben Baker.<br />
www.zenitkultur.com 65
Sofia Bergman glas måleri<br />
66 www.zenitkultur.com<br />
BLAND MAGNOLIOR OCH<br />
SNÖKRISTALLER<br />
Sofia Bergman fångar naturens livfullhet<br />
i måleri och glas<br />
Magnolior knoppas och slår ut i blom. Några slokande kronblad vittnar<br />
om att blomningstiden är kort. Sofia Bergman har ägnat den <strong>se</strong>naste<br />
tiden åt dem och arbetar intensivt. Det gäller att passa på. Med pen<strong>se</strong>l<br />
och oljefärg återger hon dess karaktärer, sinnliga och levande, i en ljus<br />
men mättad palett.<br />
Sommarvärmen ligger i luften när jag besöker<br />
Sofia Bergman i hennes ateljé på Studio<br />
Q, i Klippan. Det är en i<br />
sig inspirerande plats, ljus,<br />
med utsikt över Göta älv<br />
och upp mot Älvsborgsbron.<br />
Här står landskapsmålningar<br />
på lut mot staffliet.<br />
Väntar på signering. I<br />
fönstret en magnoliakvist,<br />
hämtad från konstnärens<br />
trädgård, och motiv för<br />
flera <strong>av</strong> hennes verk.<br />
– Magnolia är en fascinerande<br />
blomma, den äldsta<br />
som finns. Jag tycker om att den blommar på<br />
bar kvist och att den är så levande i sin karaktär,<br />
både stark och svag med sina öppna och<br />
slokande kronblad, säger Sofia Bergman.<br />
Hon skildrar gärna blommor och landskap i<br />
sin konst. Berättar att hon förundras över växtlighetens<br />
kraft och blommors förmåga att återkomma<br />
från år till år. Pelargoner, som väcker<br />
minnen från mormors tid, är en annan f<strong>av</strong>orit.<br />
Bland annat för sina möjliga färgskiftningar<br />
i bladverk och blommor, från vitaste vitt till<br />
djupaste rött. Sofia Bergman fångar upp växternas<br />
egenarter i snabba skis<strong>se</strong>r, foku<strong>se</strong>rar<br />
på helheten, snarare än detaljer, och blandar<br />
färgen länge.<br />
Utställningshallen Öckerö bibliotek, 13/6 – 13/8<br />
– Jag kan stå i timmar och blanda färg, det är<br />
en så härlig konsistens. Samtidigt så har jag<br />
fyra till fem grundfärger som jag ofta använder;<br />
bränd umbra, ockra, coelinblått och ibland<br />
kadmiumrött eller kadmiumgult. Det är spännande<br />
att <strong>se</strong> vad man kan göra med få färger.<br />
I landskapen tycks en mer dämpad färgskala<br />
komma fram och pen<strong>se</strong>ldragen blir svepande.<br />
Ibland tornar trädsiluetter vid horisonten.<br />
– Naturen ger mig mycket. Det är en sådan<br />
frid att vandra i skogen eller över fälten. Jag<br />
är ingen vattenmänniska, men jag tycker om
att måla horisonter. De är både lockande,<br />
<strong>av</strong>lägsna och nära.<br />
Naturen är också något som inspirerar Sofia<br />
Bergman i hennes arbete som glasformgivare.<br />
I ateljén står några <strong>av</strong> hennes <strong>se</strong>naste produkter<br />
från <strong>se</strong>rien Snö, framtagna tillsammans<br />
med glasblåsarna på Broakulla Glas & design,<br />
Johansfors Glasbruk, i Småland. Det var hos<br />
dem hon började arbeta med glas i början <strong>av</strong><br />
2000-talet.<br />
– De lärde mig allting från grunden och hade<br />
ett stort tålamod, säger Sofia Bergman och<br />
skrattar.<br />
– Om man jämför med måleriet där man är<br />
ensam med sina tankar och bilder, är arbetet<br />
på bruket ett grupparbete där jag jobbar nära<br />
glasblåsare och efterarbetare. I ateljén kan jag<br />
jobba med skis<strong>se</strong>r, men det är när jag är på<br />
plats på glasbruket som jag får mest idéer. Då<br />
jobbar jag nästan dygnet runt och medan jag<br />
håller på med en form föds tankar om nya.<br />
Hennes Snöglas består <strong>av</strong> tjockt klarglas med<br />
ett virvlande mönster <strong>av</strong> vita fläckar, eller snöflingor,<br />
som Sofia Bergman kallar det.<br />
– Det är vackert med vitt och glas. För mig är<br />
det en kombination <strong>av</strong> hettan i gla<strong>se</strong>t, när det<br />
är varmt och formas, och det kalla i snö. Glas<br />
blir ju också vasst likt snökristall när det kallnat.<br />
De hör ihop.<br />
I <strong>se</strong>rien finns både dricksglas, tårtfat, ljuslyktor,<br />
skålar och va<strong>se</strong>r. Allt anpassat efter funktion.<br />
– Jag gör saker som jag själv skulle vilja ha.<br />
Det är stora härliga va<strong>se</strong>r för magnoliakvistar,<br />
va<strong>se</strong>r där jag vikt ut formen för att den ska<br />
passa tulpaner, och små skålar för karameller.<br />
Jag tänker hela tiden på funktionen.<br />
Bland Sofia Bergmans nyare produkter finns<br />
också Vinmästarnas Glas, två former <strong>av</strong> vinglas<br />
framtagna tillsammans med André Teikmans<br />
och vidareutvecklade från skis<strong>se</strong>r <strong>av</strong><br />
Maitre Thierry Manoncourt, Château Figeac.<br />
– Det behövs egentligen bara två sorters vinglas.<br />
Ett mer slutet för äldre viner och ett mer<br />
öppet för unga viner som behöver syre för att<br />
utvecklas, förklarar Sofia Bergman, som också<br />
är mycket vinintres<strong>se</strong>rad.<br />
Förutom glas och måleri arbetar Sofia Bergman<br />
också med ekonomi i sin mans företag.<br />
Därtill har hon en stor familj, med fyra barn.<br />
Det var när det yngsta barnet föddes och Sofia<br />
Bergman var i slutet <strong>av</strong> 30-års åldern, som hon<br />
började måla. Bakom sig hade hon då en lång<br />
arbet<strong>se</strong>rfarenhet inom reklambranschen, där<br />
hon arbetat med allt från att vara art director<br />
och projektledare till att driva egen reklambyrå.<br />
– Jag undrade hur jag skulle få allt att gå ihop.<br />
Samtidigt var jag trött på reklamvärlden, där<br />
man alltid är kreativ för någon annan. Jag hade<br />
nästan aldrig hållit i en pen<strong>se</strong>l, men bilderna<br />
trängdes i huvudet på mig. Ja, tänkte jag, jag<br />
ska banne mig börja måla.<br />
Kur<strong>se</strong>r på medborgarskolan <strong>av</strong>löstes <strong>av</strong> Folkuniversitetet<br />
och på den vägen är det. I dag arbetar<br />
Sofia Bergman vanligtvis två till tre dagar i<br />
veckan med sitt måleri. Hon tycker om balan<strong>se</strong>n<br />
mellan sina olika arbeten. I ateljén, berättar<br />
hon, kan hon komma till ro med sig själv<br />
och sina funderingar, lämna dem vid staffliet<br />
när hon går hem och återuppta dem när hon<br />
kommer tillbaka.<br />
MARIA RADEMARK<br />
www.zenitkultur.com 67
Thina Segerström konst<br />
68 www.zenitkultur.com<br />
UPPTÄCKTSFÄRD MED FIGURER,<br />
FRAGMENT OCH FOTOGRAFIER<br />
Thina Segerström känner för formen<br />
Thina Segerström är en erfaren skulptör och konstnär med många<br />
utställningar och uppdrag bakom sig. Hon har en levande nyfikenhet<br />
för att upptäcka formen<br />
– Jag vet inte om jag är så<br />
lågmäld, svarar<br />
Thina Seger-<br />
ström<br />
på frågan<br />
om hon känner igen<br />
beskrivningen <strong>av</strong> sin konst.<br />
Hon talar mycket om formens laddning<br />
men menar att det inte finns ett enkelt<br />
budskap, ibland kan det inte artikuleras i ord.<br />
Kanske kan hon uppfattas som lågmäld för att<br />
hon hellre låter konsten tala själv än att hon<br />
talar om den. Däremot tycker hon att det är<br />
givande att få höra vad andra <strong>se</strong>r.<br />
Thina berättar hur de dramatiska formerna i<br />
Landskap, ett stort klot balan<strong>se</strong>rar på en ned-<br />
Galleri PS 16-31/5<br />
förslutning och i backen står ett litet hus, fick<br />
en utställningsbesökare att tolka det som en<br />
bild <strong>av</strong> det stora samhällsörat som lyssnar på<br />
den lilla medborgaren.<br />
– Själv betraktade jag det som ett formproblem.<br />
Visst finns det ett hot i den stora formen,<br />
den kan ju rulla på den mindre. Det<br />
är spännande att få veta att den<br />
väcker sådana tankar, det viktigaste<br />
för mig är att man tänker<br />
vidare när man <strong>se</strong>r sakerna.<br />
Det är ett år <strong>se</strong>dan Thina <strong>se</strong>nast<br />
figurerade här i Zenit. Då låg fokus<br />
till stor del på det abstrakta verken,<br />
på mellanrummen som ramades in.<br />
– Det är roliga lokaler att ställa ut i, det<br />
är små rum som skapar en förtätning,<br />
säger Thina.<br />
Eftersom utställningen har varit inbokad<br />
länge har Thina till viss del haft PS lokaler<br />
i åtanke när hon arbetat. Kråkan är kanske<br />
den skulptur som kommer att synas mest,<br />
med sin betraktande blick och fågelfötterna<br />
stadigt stående på den tegelröda träd-piedestalen.<br />
På något vis går den väl ihop med den<br />
lilla granen som också fått en ordentlig träbit<br />
att stå på.<br />
Sedan går det över i mer abstrakta former igen,<br />
eller i gränslandet mellan abstrakt och figurativt<br />
som Thina ofta arbetar i.<br />
– Jag kan fortfarande få lite rampfeber, det
känns alltid lika nytt och roligt. Varje utställning<br />
är också en sorts förflyttning åt något<br />
håll, menar Thina.<br />
Det blir också en del tvådimensionella bilder,<br />
tryck som görs med plåt, färg och fotografier.<br />
– Jag är väldigt intres<strong>se</strong>rad <strong>av</strong> fotografi och<br />
använder både gamla och sådana som jag tagit<br />
nu. Ofta kommer de bara med som abstrakta<br />
fragment, på andra kan man <strong>se</strong> lite mer <strong>av</strong><br />
bilden.<br />
Det är nästan omöjligt att inte bli nyfiken på<br />
vilka människorna är som skymtar fram i<br />
plåten. På ett tryck som skiftar i flera färger <strong>se</strong>r<br />
man en blå bild uppe i högra hörnet, ett litet<br />
barn sitta i knät på två vuxna.<br />
– Det är faktiskt jag och det är mina sommarföräldrar.<br />
På den tiden fanns nästan inte<br />
<strong>se</strong>mester så då hade man sommarföräldrar<br />
istället. De ägde en bondgård och det var<br />
roligt att vara där under sommaren. Just detta<br />
trycket är ganska mycket mitt liv, men tillsammans<br />
skapar bilderna något annat än vad de<br />
föreställer från början.<br />
Landet, eller naturen, känns ofta närvarande i<br />
Thinas skulptur och bilder. Det är ofta stugor<br />
eller ladugårdsformer,<br />
sällan höghus. Får, älgar<br />
och kor kikar ibland fram<br />
eller betar vid knuten.<br />
Ändå är hon både uppväxt<br />
och bor inne i Göteborgs<br />
stadsmiljö.<br />
– Jag promenerar ofta till<br />
ateljén och då tittar jag<br />
mycket på hu<strong>se</strong>n, arkitekturen<br />
och formerna.<br />
Form och perspektiv<br />
är alltid närvarande<br />
i Thinas tankevärld.<br />
Varför hon har en sådan<br />
blick vet hon inte riktigt.<br />
Kanske har morbrodern<br />
som var skulptör haft ett<br />
visst inflytande.<br />
– På spårvagnen är det<br />
många människor som<br />
är inkopplade och lyssnar<br />
på musik, de tittar<br />
oftast inte så mycket<br />
omkring sig. Det är ett<br />
annat sätt, de upplever<br />
ju också något. Men jag<br />
skulle inte kunna göra så,<br />
jag tycker om att <strong>se</strong> utåt, iaktta det som sker<br />
omkring oss.<br />
Hus och byggnader är återkommande i Thinas<br />
verk. Hu<strong>se</strong>t kan symboli<strong>se</strong>ra vad man vill och<br />
dess betydel<strong>se</strong> är inte självklar.<br />
– Det kan vara en människa. När det är en till<br />
g<strong>av</strong>elform kring den första kan det vara livet,<br />
eller begränsningar.<br />
Jag<br />
arbetar ganska<br />
intuitivt, tittar<br />
och tänker,<br />
det innefattar<br />
så väldigt<br />
mycket, funderar<br />
Thina.<br />
Sedan berättar<br />
hon om sin<br />
fascination för<br />
kartor. Thina<br />
kan sitta hur<br />
länge som helst<br />
med en kartbok,<br />
mönstren<br />
www.zenitkultur.com 69
Thina Segerström konst<br />
70 www.zenitkultur.com<br />
<strong>av</strong> små vägar. Människans<br />
spår intres<strong>se</strong>rar<br />
henne, <strong>se</strong>r man<br />
en stig och ett litet<br />
hus betyder det att<br />
det finns någon där,<br />
husprickarna blir<br />
som symboler för<br />
människor.<br />
Kartorna dyker upp<br />
här och var i verken,<br />
som ristningar och<br />
reliefer. De finns<br />
bland annat med<br />
i den stora bronsstatyn<br />
på Kungälvs<br />
skogskyrkogård.<br />
Thina har fått flera<br />
offentliga uppdrag<br />
och som ett resultat<br />
<strong>av</strong> det kan man<br />
hitta hennes verk<br />
här och var i Göteborg<br />
med omnejd. I<br />
Hagas tegelväggar,<br />
buktar sig betongen<br />
till fåglar och vågor.<br />
I Kortedala sitter en<br />
liten man och dinglar<br />
med benen från<br />
en tegelsten, bilder<br />
är fastgjutna i <strong>se</strong>kelhu<strong>se</strong>ts<br />
väggar och<br />
en ko strövar förnöjsamt<br />
rakt emot<br />
betraktaren.<br />
Thina skulle aldrig<br />
kunna nöja sig med<br />
att bara gjuta en<br />
platta och bygga<br />
ihop en form. Det är<br />
nödvändigt att lägga<br />
på, nästan spackla,<br />
skrapa och bearbeta<br />
materialet. Ristningarna<br />
bildar mönster<br />
och tecken som går<br />
att läsa på oändligt<br />
många vis.<br />
MIRIAM<br />
LÖWENSTEIN
Marie Almqvist<br />
16–31 maj<br />
Pernilla Deurell<br />
25 apr–10 maj<br />
KONSTNÄRSCENTRUM VÄST<br />
www.konstnarscentrum.org<br />
Erik Dahlbergsgatan 6<br />
411 26 Göteborg<br />
Tel/fax: 031-711 54 47<br />
Njut <strong>av</strong> det västsvenska kulturlivet<br />
enkelt och bekvämt...<br />
Vill du ha fyra nummer med 76 sidor i varje fulla med det bästa <strong>av</strong> hela Västsveriges<br />
kulturliv? Du får läsa intervjuer med intressanta och aktuella människor inom konst,<br />
teater, musik, dans och litteratur. Listan kan göras lång.<br />
Zenit bevakar kulturlivet i väst och nu kan du få hem ett helt års prenumeration <strong>av</strong><br />
<strong>tidningen</strong> för endast 180 kr.<br />
För att prenumerera fyll i talongen nedan och skicka in eller betala in direkt till vårt Plusgiro<br />
111810-8 och glöm inte att skriva namn, adress och att det gäller prenumeration <strong>av</strong><br />
Zenit.<br />
Ja, jag vill prenumerera på Zenit, kultur<strong>tidningen</strong><br />
i väst för 180 kr för ett helt år. 4 nummer med<br />
kultur från Västsverige.<br />
Namn:_________________________________<br />
Företag:________________________________<br />
Gata:__________________________________<br />
Postnr:_______Ort:__________________<br />
E-post:________________________________<br />
Professionell hemsida 3500:-<br />
Webshop färdig att ta order 3500:-<br />
Internetprogrammering för att<br />
effektivi<strong>se</strong>ra er verksamhet via Internet<br />
Mer info www.darkbread.nu Pri<strong>se</strong>r exklusive moms<br />
www.darkbread.nu Epost: info@darkbread.nu<br />
Tel: 031-46 90 66, Mobil: 0708-77 68 00<br />
Porto<br />
Kultur<strong>tidningen</strong> Zenit<br />
Flaggatan 7 C<br />
413 16 Göteborg
Lutz Baar måleri<br />
72 www.zenitkultur.com<br />
I gränslandet till det osynliga<br />
Lutz Baar målar det eteriska rummet<br />
Tidaholm och Sankt Petersburg. Där är Lutz Baar aktuell med utställningar<br />
i år. Med sina bilder vill han göra det osynliga lju<strong>se</strong>t synligt.<br />
Samtalet kretsar inledningsvis inte så mycket<br />
kring den utställning i Tidaholm som är närmast<br />
förestående för Lutz Baar när vi träffas i<br />
hans hem i Partille, utan mer om höstens utställning<br />
i Sankt Petersburg. Han fick chan<strong>se</strong>n tillsammans<br />
med Marie Almqvist att repre<strong>se</strong>ntera<br />
Sverige efter att en rysk konstnär bosatt i<br />
Sverige och St Petersburg hjälpt stadens konstmu<strong>se</strong>um<br />
med inriktning på icke konformistisk<br />
konst att söka utställare till The level of the <strong>se</strong>a,<br />
en utställning som samlar konstnärer från alla<br />
länder runt Östersjön. Sökmetoden var att gå<br />
igenom hemsidor i respektive land.<br />
Lutz Baar, med utbildning från Schule für Freie<br />
und Angewandte Kunst i Berlin och verksam i<br />
många år som art director, beskriver sig inte<br />
som någon miljöaktivist men kommer ändå att<br />
jobba med miljötemat till Sankt Petersburg. En<br />
målning i ett litet mindre format har han tagit<br />
fram som skiss inför fortsättningen, där han<br />
foku<strong>se</strong>rar på vad som har hänt <strong>se</strong>dan människan<br />
bosatte sig runt vattendrag.<br />
– Från början var naturen en idyll, <strong>se</strong>n kom<br />
människan. Trädstockar ruttnar bort, men<br />
metallen blir kvar, konstaterar<br />
Lutz Baar som<br />
låter en rostfläck i den<br />
luftiga och lätta målningen<br />
påminna om de<br />
mänskliga spåren.<br />
Att det blev en utställning<br />
i Tidaholm i april,<br />
ja det beror till stor del<br />
på att hans fru kommer<br />
därifrån.<br />
Hans konstnärliga idé<br />
kretsar annars kring det<br />
eteriska rummet, det vill<br />
säga det ljus som inte är<br />
synligt. Lju<strong>se</strong>t blir ju<br />
inte synligt för vårt öga<br />
förrän det träffar en yta,<br />
resonerar han och tar<br />
regnbågen som exempel<br />
på eteriskt ljus.
Stilleben med blå vas<br />
– Färgerna finns inte där, vi uppfattar dem<br />
bara.<br />
– Jag vill komma åt rummet som inte är åtkomligt<br />
för ögat, men jag in<strong>se</strong>r att det blir bara en<br />
illusion, säger Lutz Baar.<br />
Apropå illusioner har världen enligt Baar bara<br />
två dimensioner, och han tycker att tredimensionella<br />
bilder är primitivt. Han förklarar upplevel<strong>se</strong>n<br />
<strong>av</strong> volymen i rummet med att det är<br />
hjärnan som skapar den genom att lägga till<br />
den tredje dimensionen.<br />
– Världen är platt, säger han med eftertryck.<br />
Influen<strong>se</strong>rna i hans målningar kommer dels<br />
från Cézanne, men drag finns även från Kandinsky<br />
och Klee. Men mest påverkan kommer<br />
från en tyskfödd amerikan vid namn Lyonel<br />
Feiniger som till skillnad från Klee och Kandinsky<br />
jobbade mer strikt med formerna, och<br />
inte heller var lika lekfull.<br />
Med Feiniger har Baar också<br />
det gemensamma i en vilja att<br />
bryta lju<strong>se</strong>t och låta det bilda<br />
egna prismatiska former.<br />
Proces<strong>se</strong>n mot en slutlig bild<br />
går alltid genom datorn där<br />
skis<strong>se</strong>rna dras upp genom att<br />
börja jobba på gamla bilder.<br />
Delvis handlar det om att<br />
bryta det vita arkets tyranni.<br />
– Det är en väldig stress innan<br />
man känner att det fungerar,<br />
förklarar Lutz Baar. Men jag<br />
<strong>se</strong>r arbetssättet också som<br />
en tidsbesparande metod,<br />
en större bild kan ta tre, fyra<br />
dagar med målning innan jag<br />
vet vad som är rätt.<br />
Från de gamla bilderna i<br />
datorn säger Lutz att han kan<br />
jobba vidare utifrån någon<br />
fläck <strong>av</strong> färg som inspirerar<br />
till den nya bilden.<br />
– Om jag gjort en skiss i datorn<br />
så har jag fått ur mig det jag<br />
velat jobba med, då kan jag<br />
känna mig lugn <strong>se</strong>dan.<br />
Han är inte ensam i hu<strong>se</strong>t<br />
över att känna sig nöjd med<br />
att en ny bild stannar på hårddisken,<br />
även hustrun glädjer<br />
sig över att de inte förökar sig ytterligare.<br />
De många målningarna börjar bli ett logistiskt<br />
problem där de tar upp allt större plats i källarens<br />
utrymmen.<br />
KENNETH ERIKSSON<br />
H<strong>av</strong>et och civilisationen (arbetsnamn på en<br />
skiss till Sankt Petersburg-utställningen)
Caroline Lindqvists textil<br />
74 www.zenitkultur.com<br />
MED INSPIRATION FRÅN<br />
EGYPTEN<br />
Stygnen visar vägen<br />
för Caroline Lindqvist<br />
De broderade stygnen i Caroline Lindqvists vävar kan vara både små<br />
och stora, framför allt tar de en betydande del <strong>av</strong> arbetstiden att sy.<br />
Sömnaden har också stor del i hur slutresultatet uppfattas.<br />
Väggarna i ateljén hos Caroline Lindqvist i<br />
Heestrand har bara enstaka färdiga textilier<br />
uppsatta permanent, desto större yta <strong>av</strong> väggen<br />
används som upphängningsyta för de textilier<br />
som är under arbete. Det är när vävarna hängts<br />
upp som hon bestämmer sig för vad som even-<br />
Textil bild, Bohusgalleriet, Uddevalla 2-20/5<br />
tuellt ska läggas till i bilden.<br />
När Zenit besöker ateljén återstår flera dagar<br />
innan hennes kommande utställning har vernissage.<br />
Många, framför allt små kvadratiska<br />
bilder i ungefär formatet 15 gånger 15 centimeter,<br />
är redan klara och ligger upptr<strong>av</strong>ade på ett<br />
bord. Med spegelglas<br />
i de djupa ramarna<br />
blir de utformade<br />
som tittskåp, det ger<br />
också mer ljus över<br />
textilen.<br />
– De små bilderna<br />
kan jag leka mer<br />
med under hela<br />
tiden som jag arbetar<br />
med dem, de är<br />
mer spontana. De<br />
stora är mer välplanerade<br />
från början.<br />
Jag vill ju inte lägga<br />
en månads arbete<br />
på en stor bild och<br />
inte vara säker på att<br />
jag gillar resultatet,<br />
förklarar Caroline<br />
Lindqvist.<br />
Broderierna är fästa<br />
på en botten <strong>av</strong> sisal<br />
som hon färgar och
väver själv på den vävstol som står i ateljén.<br />
– En bra botten skapar liv i ytan.<br />
Bilderna fick tidigt nära inspiration från afrikanska<br />
textilier och mer specifikt egyptisk tradition..<br />
– Efter 20 år som konstnär finns historien kvar<br />
i bakhuvudet, men jag har utvecklat mig. Det<br />
ena följer det andra när jag sitter och syr, berättar<br />
Caroline.<br />
Framför allt de stora vävarna bär starka färger<br />
i bland annat rött och grönt, men det blir ändå<br />
harmoni och balans i bilden, menar hon.<br />
Caroline Lindqvist jobbar mycket med linjen i<br />
sina bilder, och hon säger att det framför allt är<br />
i de stora bilderna som hon får utmana broderiet<br />
på de stora ytorna.<br />
– Stygnen är en del <strong>av</strong> bilden, understryker<br />
hon.<br />
– Det är inte helt platt, något finns det som<br />
bryter upp det regelbundna.<br />
Rött, guld och grönt är flitigt använda färger<br />
i Caroline Lindqvists, som hon själv kallar,<br />
dekorativa arbetssätt men hon spelar också<br />
emellanåt på andra strängar som vitt och<br />
andra ljusa färger. Med ljusa färger att arbeta<br />
med handlar bilden mer om form, tycker hon.<br />
– Stygn och linjer får mer betydel<strong>se</strong>.<br />
Caroline vill ändå inte sträcka sig så långt som<br />
att säga att det blir två olika uttryck beroende<br />
på om hon jobbar med starka kulörer eller mer<br />
tillbakadragna ljusa toner.<br />
– Det är samma formspråk i bilderna, konstaterar<br />
hon.<br />
De Lindqvistska bilderna har ofta geometriska<br />
figurer, delvis för att hon själv gillar<br />
det och delvis för att tekniken och materialet<br />
sätter grän<strong>se</strong>r. De små bilderna innehåller<br />
också speglingar snarare än skarpa kontraster.<br />
I varje bild finns det också något element som<br />
trots sin långt ifrån dominanta hållning ändå<br />
pockar på uppmärksamhet. Ett enklare sätt att<br />
förklara egenskaperna hos Caroline Lindqvists<br />
bilder är att ta en <strong>av</strong> hennes bilder i ateljén som<br />
exempel. På vit botten finns en mörkare ring,<br />
och längs ringen befinner sig en röd boll. Inte<br />
stor, inte skarp, den pockar på uppmärksamhet<br />
utan att störa.<br />
– Även om det är stilla bilder så är det ändå<br />
någon slags rörel<strong>se</strong> i dem, säger Caroline Lindqvist.<br />
KENNETH ERIKSSON<br />
www.zenitkultur.com 75
Bokförlaget där författaren själv bestämmer<br />
FÖRLAG är ett laddat ord. Det står för något stort, något som har makt. Skicka in det<br />
perfekta manu<strong>se</strong>t, annars har du det snart i retur med ett förtryckt refu<strong>se</strong>ringsbrev överst.<br />
Kringgå detta och ge ut via oss i stället – det är varken speciellt dyrt eller komplicerat.<br />
Du lämnar ditt manuskript med eventuella illustrationer till oss och vi sätter text och<br />
bild i rätt format och trycker boken eft er det exakta behovet. Under arbetets gång kan<br />
vi hjälpa dig med allt från scanning, bildbearbetning, layout och textsättning till textcoachning,<br />
korrekturläsning, översättning och lektörsomdömen.<br />
B44<br />
B<br />
PRESS<br />
Kontakta oss så berättar vi mer.<br />
BMW-Ligan - Smash and grab<br />
Patric, Danskt band, 332s. ISBN: 978-91-86237-03-5<br />
B4PRESS<br />
www.b4press.com, info@b4press.com, Ekedalsgatan 18,<br />
414 66 Göteborg, Tel: 031-14 09 97<br />
NYHET<br />
Vi öppnar egen bokbutik<br />
i slutet <strong>av</strong> maj! Kom in och<br />
titta, handla, diskutera<br />
eller spela ordspel...<br />
Vi följer Patric på brottets bana genom ett till synes slött polissverige. Men kompisar<br />
dör, kompisar tjallar, och fängel<strong>se</strong>murarna blir alltmer bekanta. Efter en lång karriär<br />
är Göteborgspoli<strong>se</strong>n honom på spåren...<br />
Love & Respect - En bikerroman<br />
Björn Ljungquist, Danskt band, 524s. ISBN: 978-91-85189-95-3<br />
Följ ”Grip<strong>se</strong>ns” spännande levnadsöde, från arbetargrabbens oskyldiga upptåg till<br />
den genuine bikerns hårdförhet, till ett liv där samhällets lagar upphör att gälla och<br />
bikervärldens egna regler med Love & Respect träder in.<br />
Krigsbarn - En generations öde<br />
Hans Bergstedt, Danskt band, 250s. ISBN: 978-91-86237-00-4<br />
Vid 78 års ålder grep Hans Bergstedt möjligheten att, innan de alla gått ur tiden, få<br />
några <strong>av</strong> Tysklands krigsbarn att berätta sin omskakande historia. Han förvånades<br />
själv över deras villighet att dela med sig <strong>av</strong> en tid som för många tyskar är förknippad<br />
med skuld.
Change language