tidningen i PDF-version - Finlands svenska baptistmission

Nr 8 26 augusti 2005 Årgång 113 

Baptister 

på 100-årskongress 

För 100 år sedan arrangerade Baptisternas 

världsallians (BWA) sin 

första världskongress i London. Nu 

återkom man till den brittiska ön för 

att fira detta, inte i London – mest 

av praktiska orsaker – men i Birmingham. 

Staden har ett av Storbrittanniens 

största och bästa konferenscenter 

och det kom väl till pass 

när 12 000 baptister från 200 länder 

skulle sammankomma. 

Även från Finland deltog en grupp. 

Mer om gruppresan i nästa nummer. 

I detta nummer konferensen dag för 

dag samt ett kort referat från en predikan 

av Rick Warren. 

MITTUPPSLAGET 

Sommarerbjudande! 

PRENUMERERA: 

Döttrar på Humle 

FOTO: MAI-BRITT VEHKAOJA 

Sommar är lägersäsong. På åttan fi nns reportage från barnlägret samt 

lite om Humlefestivalen. Festivalen berörs även i ett ledarstick. Ett nytt 

läger för i år var ett kvinnoläger ordnat av SBFK. Temat var Dotter till en 

dotter och deltagarna var kvinnor i olika åldrar. Barnen på bilden, Annie 

Victorzon, Edit Koskinen och Gabriella Victorzon, gjorde ”självporträtt” 

under en av dagarna. 

SIDORNA 8-9 

20 euro 

TILL ÅRETS SLUT 

(gäller nya pren. – även gåvo) 

De för en fi nländare mera exotiska inslagen var många under världskongressen. Gruppen på bilden är från Nagaland och uppträdde 

på ett av de så kallade ”Congress Unplugged”-tillfällena. 

FOTO: PETER SJÖBLOM 

Samaria rf:s versamhetsledare Krister Lindberg (t h) 

utanför Samariahemmet i Pörtom tillsammans med 

hemmets föreståndare Kjell Blomberg. Samaria Pörtom 

är ett av Samarias tre behandlingshem i Finland. 

Samaria fyller 35 

Krister Lindberg fyllde 60 i augusti. Mer än halva sitt 

liv har han arbetat för Samariamissionen som i år fyller 

35 år. De båda jubileerna fi ras gemensamt i Borgå på 

lördag. 

SIDORNA 4-5 

Offerdag för Missionsstandaret 11 september 

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

Inne i tidningen: 

BAPTISTER I VÄRLDEN 

• BWA:s jubileumskongress är temat 

och utgångspunkten för Jan Edström 

som är gästskribent på ledarsidan. 

SIDAN 3 

NFU-HELG 

• Kom ihåg att anmäla dig till skolningshelgen 

för Naturlig församlingsutveckling 

i september. 

SIDAN 3 

KÖKSBORDSSJÄLAVÅRD 

• Liselott J Andersson höll under 

frikyrkokonferensen i Borgå i juni ett 

par själavårdsseminarier. 

SIDAN 2 

DÖD OCH LIV 

• Döden, men i ännu högre grad 

livet, är temat för Roger Wingrens 

krönika. 

SIDAN 9 

NADDES SISTA SPALT 

• Anders ”Nadde” Blomberg, mångårig 

skribent i tidningen, tar farväl 

och går vidare. 

SIDAN 9

2 

Själavård vid 

köksbordet 

Liselott J Anderssons seminarier i Borgå 

Liselott J Andersson, pastor, författare 

och själavårdare från Sverige, höll 

två seminarier om själavård på frikyrkokonferensen 

i Borgå. Det första 

seminariet hölls på torsdag på 14 och 

det andra på fredag samma tid. 

Leif Olin var värd för seminariet och inledde 

med att konstatera att de flesta av de närvarande 

antagligen är bekanta med åtminstone en del av 

Liselotts texter, eftersom hon skrivit flera böcker 

och dessutom medverkat i tidskrifterna Nytt Liv, 

Trots allt och Pilgrim. 

Liselotts rubrik för de två seminarierna var 

själavård vid köksbordet, det vill säga den lekmannamässiga 

själavården som 

“vanliga” människor kan utöva. 

Vardagssjälavård kan handla 

om att våga komma till en annan 

människa när det inte är så lätt 

” – Det hör till 

den mogna 

människan 

att våga ha 

hemligheter. 

En del lämnar 

man inte ut 

till vem som 

helst. 

att komma. Då är det viktigt att 

inte bara gå förbi, och inte heller 

förneka det som skett. Dessutom 

får man inte komma med lösningar 

när sådana inte finns. Det 

handlar ofta om att “gråta med 

dem som gråter”. 

Alfabetisk ordning 

Liselott delade upp sin framställning 

så att torsdagen ägnades åt 

“själavårdens ABC” och fredagen 

åt “själavårdarens ABC”. 

Även om hon inte stannade vid 

varje bokstav i alfabetet, blev det ändå tillräckligt 

många hållplatser för att ge en god och praktisk 

grund för vardagssjälavård. 

A. Anonymt 

Liselott har många år bakom sig som resande förkunnare, 

eftersom hon arbetat som riksevangelist 

inom Svenska missionförbundet. Hennes erfarenhet 

när hon kommer till en ny plats är att alla 

till först ser ut att må ganska bra. Så småningom 

dyker det ändå upp gömda sorger. 

– Det hör till den mogna människan att våga ha 

hemligheter. En del lämnar man inte ut till vem 

som helst. Men samtidigt är det så, att det mest 

personliga ofta är allmängiltigt. 

Liselott tog vid flera tillfällen exempel ur litteraturen. 

Ofta är det nämligen så att det någon 

annan skrivit i en viss situation kan ge oss hopp 

i en helt annan livssituation. 

Mia Marianne och 

Per Filip gästar 

FKF:s 60-årsfest 

Den svenska sångarduon Mia Marianne 

och Per Filip finns bland de medverkande 

när Fria kristliga folkhögskolan ställer 

till med stor jubileumsfest första helgen i 

oktober. 

Det har i år gått 60 år sedan skolans 

grundare, pastor Alfons Sundqvist, tillsammans 

med sina medarbetare inledde 

FKF:s verksamhet i Forsby hösten 1945. 

FKF verkar numera i Vasa vid Kaserntorget. 

Jubileumshögtiden hålls lördagen 

den 8 oktober, dels i FKF:s nya skolhus 

och dels i den närbelägna Merenkurkun 

yläaste. 

Talare vid själva festhögtiden på lördagen 

kl 18 är överdirektör Ole Ehrstedt 

från utbildningsstyrelsen. I konsertavsnittet 

medverkar Mia Marianne & Per Filip 

och FKF-kören. 

Efter serveringen följer kl 21 en mera 

ungdomlig galakväll. Tillsammans med 

FKF-kören uppträder Hannah Westin som 

blev känd som Fame Factory-deltagare för 

ett par år sedan. Dessutom spelar det svenska 

bandet BlueEyesSoul, som bl a varit kompband 

åt Carola, och den lokala kören Blessed Mess. 

Det svenska sångarparet Mia Marianne och Per Filip 

medverkar i FKS:s 60-årsfirande i oktober. 

I samband med jubileumshögtiden hålls 

också två konserter, på fredagen i Kristinestad 

och på söndagen i Jakobstad. I konserterna 

medverkar Per Filip och FKF-kören med 

Hannah Westin som gästsolist. 

Missionsstandaret 

B. Berätta 

Bibelns berättelser utgör en djup källa att ösa ur, 

trots att de är skrivna i en helt annan situation än 

vår. Liselott nämnde Moses utanförskap, Josefs 

konflikt med sina syskon (avundsjuka, skuld, 

möjlighet till försoning), Hannas barnlöshet och 

Petrus i sitt djupa misslyckande som berättelser 

som kan vara till hjälp i olika livssituationer. 

– Det särskilda med Bibelns berättelser är 

ärendet, de är utsända av en Gud som älskar 

människan. 

Också i den goda litteraturen finns mycket 

hjälp och tröst att hämta. Enligt Liselott påstod 

t ex Astrid Lindgren att hennes viktigaste uppgift 

som författare var att “trösta barnen”. Och 

faktum är att man idag ser “Vi ses i Nangijala” 

under många dödsannonser i Sverige. 

– Inget kan ändå överträffa en levande människas 

berättelse. 

Liselott gav även rådet att skriva dagbok, eftersom 

det kan hjälpa en att förstå mer om sig själv 

om man tar sig tid att formulera några rader om sin 

inre människa. Det är att visa respekt för sig själv. 

Inte alla har heller en personlig själavårdare. 

Liselott betecknade bikten som en särskild 

form av berättande. 

– Bikten är andlig och själslig själavård tillsammans 

med någon som är förtroende värd. 

Det är möjligt att äktenskap kunde helas och 

församlingskonflikter läkas om parterna gick till 

regelbunden bikt. Det behöver inte heller alltid 

vara så märkvärdigt, det är mera fråga om att hitta 

rätt person att anförtro sig åt. 

D. Drömmar 

“En människa är inte där hon har sina skor, utan 

där hon har sina drömmar”, har det sagts. 

– Om det finns en dröm man vågar göra något 

av finns mycket hopp för förändring. 

Liselott hänvisade till avsnittet i Mark 5 som 

handlar om synagogföreståndarens dotter och 

menade att också drömmar som vi tror är döda 

kan Jesus återuppväcka. 

E. Ensamhet 

Även om det kanske sällan är det som först 

kommer fram, så står det ofta efter ett par själavårdssamtal 

klart att det stora problemet i själva 

verket är ensamhet. 

Engelskans två ord för ensamhet – loneliness 

och solitude – har ganska olika nyans, där solitude 

står för den positiva, självvalda ensamheten. 

– Ibland måste man igenom “loneliness- 

porten” för att komma ut till vidden i “solitude”. 

Jesus ger oss i Matt 6:6 uppmaningen att gå 

in i det fördolda och han ger oss samtidigt löftet 

att möta oss där. 

– Djupt inne i den som tror finns det kapell där 

Fader, Son och Ande möter – och ger oss kraft att 

matcha all den ensamhet som ibland möter oss. 

F. Förståelse 

– Det största behovet är att bli förstådd. Också i 

all själavård är det viktigaste att försöka förstå. 

Andliga gåvor kan träda till när vi själv upplever 

att gränsen är nådd. 

Liselott berättade att hon som själavårdare ofta 

får arbeta mycket med människors gudsbild. Den 

kan vara svår att rätta till för den sitter så djupt 

i ryggmärgen. 

– Gudsbilder är ofta mycket personliga och 

man behöver inte alltid vara så hundraprocentig 

när det gäller den teologiska riktigheten, bara 

den fungerar. 

L. Lidandet 

Ofta är det när det är tufft att leva som vi söker 

själavård. Författaren CS Lewis ger i sin bok 

Lidandets problem en glasklar framställning av 

det svåra komplexet. I boken Anteckningar under 

dagar av sorg, som han skrev betydligt senare 

efter en personlig förlust, har han en rasande 

uppgörelse med Gud. 

– Tillsammans säger de här böckerna mycket 

om lidandet. På avstånd kan vi se mycket klart, 

men mitt i finns bara ett rop. 

M. Mod 

– Att bli kränkt och lurad tar modet ifrån oss. 

Men det finns ibland andra bilder som andra 

människor sett som kan vara med och ge oss 

nytt mod. Rätt ord från en människa i ett sammanhang 

kan ibland nästan innebära skillnaden 

mellan liv och död. 

R. Relationer 

Liselott använde sig här av en bild och ett litterärt 

citat. 

Bilden var Edward Munchs berömda tavla 

Skriet. De flesta känner till målningen, men få 

vet att den är den sista i en svit bilder som heter 

“kärlek”. 

– Så mycket kan kärleken kosta… 

Det litterära citatet lånade hon från Sven 

Delblanc som skrivit: “Kärleken är det fjun 

från Guds vinge som i vågskålen uppväger allt 

livets bly.” 

– Emellan skriet och fjunet lever vi vårt liv 

med alla dess ingredienser. 

Kärleken är som tre rörelser i rummet: 

• den som böjer sig ner (förälder – barn) 

• sträcker sig upp (att ge och ta emot beundran 

och respekt) 

• ömsesidighet (rör sig på samma plan) 


I sina seminarier på frikyrkokonferensen i Borgå i juni lyfte Liselott J Andersson, pastor, författare 

och erfaren själavårdare, fram vikten av lekmannasjälavården som det inte behövs några utbildade 

terapeuter för att utföra. 

– Alla tre behövs. 

I Joh 15 ger oss Jesus budet att vi ska älska 

varandra. 

I sin bok Gregorius låter Bengt Olsson titelpersonen 

säga: “Det är det första steget på vägen att 

bli en älskande människa, att kunna ta emot…” 

Liselott konstaterade att vissa människor har 

svårare att ta emot än att ge, speciellt verkar det 

gälla dem som har vårdande yrken. 

S. Skulden 

– Erik Ewalds brukade tala om att befria en människa 

till skulden, först då kan hon bli befriad 

från skulden. Utan en äkta skuldupplevelse kan 

hon inte bli avlyft sin skuld. 

Liselott påminner om hur Josef i Egypten 

förlåter sina bröder, men först efter att ha testat 

dem och ställt dem inför skulden. 

– Det här är svårt, speciellt när det gäller dem 

som står oss nära. 

T. Tårar 

– I Uppenbarelseboken (kap 21) berättas det om 

den nya staden, där Gud ska torka bort tårarna 

från våra ögon.Jag tycker det är enastående att 

Gud själv gör det och inte lånar ut sin näsduk 

till en ängel! 

I Ps 56:9 skriver David: “…samla mina tårar i 

din lägel, de står ju i din bok.” 

– Det är en fascinerande tanke att Gud skulle 

bära våra tårar som en nödproviant. 

I tårarna finns något av det sanna mänskliga, 

vi sörjer bara det vi finner värdefullt. 

– “Varför gråter du?” var den fråga Jesus 

ställde till Maria utanför graven. Det är också 

en fråga vi behöver ställa varandra ibland. Det 

kan betyda mycket att få den frågan och att få 

svara på den. 

Ö. Önskebrunn 

Liselott återvände till Astrid Lindgrens bildvärld. 

I Mio, min Mio finns en brunn som viskar 

om kvällen. 

– Jag tänker den som alla våra böner. I Fil 

4:6 uppmanas vi att bära fram alla våra önskningar. 

Vad önskar då Gud? I Luk 19:10 säger Jesus att 

han kommit för att söka efter det som är förlorat 

och upprätta det. 

– Det handlar inte bara om omvändelse, utan 

om alla de dimensioner i en människa som kan 

vara förlorade och behöver upprättas. Irenaeus 

skrev på sin tid att “Guds ära är den fullt levande 

människan, och den fullt levande människan 

skådar Gud”. 

– När allt är slut och vi möter Gud, kommer 

han att fråga oss: “Njöt du av min skapelse?” 

Som svar på den frågan får vi tillfälle att gråta 

och klaga, men också jubla och tacka. Det kan 

inte vara fel att söka det liv som gör att vi också 

mellan tårarna kan tacka. 

PETER SJÖBLOM 

Del 2, Själavårdarens ABC, i nästa nummer.

www.baptist.fi 

Finlands svenska baptistmissions 

och dess ungdomsförbunds 

tidning 

Utkommit sedan 1892. 

Tidigare namn: Finska 

Månadsposten, Finska 

Missionsbladet (1903), 

Missions-Standaret (1915) 

12 nummer per år 

Redaktörer: 

Sten-Göran Liljeström, 

Peter Sjöblom (layout) 

Ansvarig utgivare: 

Leif-Erik Holmqvist 

Postadress: 

PB 54, 65101 Vasa 

Redaktion och expedition: 

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa 

Tfn: 06-346 4501; Fax: 

06-346 4510; E-post: 

mst@baptist.fi 

Prenumerationer: 

Henry Månsus 

Redaktionsråd: 

Maj-Lis Ede, Jan Edström, 

Leif-Erik Holmqvist, Rurik 

Lindqvist, Inez Revahl 

Prenumerationspriser 

2005: 

I Finland 45 euro, i Europa 

50 euro, övriga länder 

(med flyg) 60 euro. Gåvoprenumeration: 

32 euro, 

Europa 40 euro, övriga 

länder 55 euro. Med studie- 

eller pastorsrabatt: 36 euro. 

Frikyrkligt tidningspaket 

(FTP) 118 euro, EVMST 

64 euro, KBMST 70 euro, 

NBMST 56 euro. 

Annonspriser: 

0,95 euro/spmm. 

Förlovnings-, vigsel- och 

födelseannonser 13 euro/st. 

Bankgiro: 

Vörå Sb 497111-213391; 

Nordea 228218-61965; 

Sampo 800012-252311 

Karleby 2005, 

Ab Österbottningen 

Nästa 

nummer… 

…utkommer den 23 

september. 

Manus till det numret 

bör vara redaktionen 

tillhanda senast fredagen 

den 9 september. 

Kortare notiser tas emot 

senare. 

k K 

O R T & N Y T T 

PAMELA HINDS har 

anställts på deltid som ungdomsarbetare 

i Vasa baptistförsamling. 

HÖSTTALKO på Humle 

lördagen den 24 september. 

Mera info på sidan 8. 

EN HEL DEL EXEMPLAR 

av årets tidningar finns fortfarande 

kvar, speciellt av det 

extratjocka sommarnumret. Ta 

gärna till församlingen eller 

dela ut privat. 

Nästa nummer blir för övrigt 

ett Jakobstadsnummer och igen 

lite tjockare än vanligt. 

Jesus Kristus – levande vatten var 

temat när Baptisternas världsallians 

(BWA) firade hundra år den 

27-31 juli i Birmingham, 

Storbritannien. Mer än tolvtusen baptister 

från över tvåhundra länder var 

samlade under fem dagar för att uppleva 

gemenskap och utmanas till vittnesbörd 

och tjänst. Kongressen hölls i 

skuggan av terrordåden i London 

veckan innan och när kongressen inleddes 

gjordes arresteringar av misstänkta 

terrorister i Birmingham. - Att 

ni är här är ett vittnesbörd för offren 

för terrorhandlingarna och för alla förföljda 

kristna i världen konstaterade 

David Coffey, nyvald ordförande för 

BWA. 

När Baptist World Alliance bildades 

1905 i London fanns 85 % av världens 

baptister i Europa och Nordamerika. 

Idag finns 65 % av baptisterna i andra 

delar av världen. Utvecklingen är 

densamma i andra kyrkor och samfund. 

Ett paradigmskifte är på gång, 

kristna från det södra halvklotet 

kommer att evangelisera världen på 

nytt, sade generalsekreterare Denton 

Lotz. Det stora mångkulturella inslaget 

med körer och artister från världens 

alla hörn visade att mycket hänt 

sedan afroamerikanska talare sågs 

som en färgklick i konferensutbudet. 

Ändå domineras ledningen för 

BWA fortfarande av medelålders vita 

män med engelska som modersmål. 

Kvinnor, barn och ungdomar kunde 

ha fått mera utrymme i programmet. 

Om inledningen av kongressen 

var en välregisserad uppvisning 

med rätt förutsägbar retorik 

blev den mot slutet allt mer fokuserad 

på den kristna församlingens roll i 

världen. Syftet med BWA (se www. 

bwanet.org) är att stärka baptisternas 

enhet i Jesus Kristus, att hjälpa människor 

i nöd och att försvara mänskliga 

rättigheter. Att mänskliga rättigheter 

Hemvändare 

Missionsstandaret 3 

Baptistkongress för 

rättvisa och evangelium 

Vet inte om du har 

observerat annonserna 

i sommar. Flera av våra 

morgontidningar har haft 

uppslag om hemvändardagar eller 

hemvändarfester som talat om att nu 

ska det bli storsamling i den och den 

byn. Det har blivit populära samlingar, 

nästan lika omtyckta som släktsamlingar. 

Hemvändardag talar om att någon 

har lämnat hemmet och byn för ett 

antal år sen. Hemvändardag talar 

också om att det tydligen finns behov 

av att få besöka hembygden igen. 

Behov av att få möte de grannar och 

vänner man växte upp med och levde 

sida vid sida med, också få se den nya 

generation som växer upp. 

När vi, min fru och jag, reste till 

Norge för ett antal år sen så sa våra 

två yngsta ”barn” som då ännu bodde 

hemma. ”Det brukar vara barnen som 

flyttar från hemmet och inte föräldrarna.” 

Det är naturligt att barnen flyttar 

hemifrån när de skaffat sig utbildning 

och arbete. Man vill stå på egna 

ben och leva sitt eget liv. 

Nu är sommaren på det sista och en 

del vänder hem igen till den stadigva- 

också gäller homosexuella och 

hiv-positiva och att också många 

baptister har aids förblev dock 

osagt. 

I 

avsaknad av egentliga linjetal 

blev kongressens budskap 

summan av delarna. 

Emeritusprofessor Tony 

Campolo utmanade både unga 

och gamla att satsa sitt liv på det 

som består. – Om Jesus skulle 

ha tvingats välja mellan att gå 

på vattnet eller att trösta en sörjande, 

vad tror ni han skulle ha gjort, 

frågade Campolo. Hans betoning på 

djup spiritualitet och arbete för fred 

och rättvisa presenterat med humor 

och djup självinsikt var trovärdig och 

inspirerande. 

President Jimmy Carter varnade 

i sitt bibelstudium för svartvit fundamentalism 

och stod upp för kvinnans 

rätt att tjäna i församlingen. 

Hans tal var en viktig signal till baptister 

i kulturer där kvinnan ”behandlas 

som ett barn, en slav eller som 

(mannens) egendom”, enligt Dorothy 

Selebano från Sydafrika, ny ordförande 

för BWA:s kvinnosektion. 

”Fromma handlingar som gemensamt 

lovprisande kan inte kompensera 

vår sociala synd”, konstaterade 

pastor Neville Callam från Jamaica 

i sitt bibelstudium. Och visst fanns 

det risk för att de sociala utmaningarna 

för en stund glömdes bort när 

tiotusen röster stämde upp. Den nya 

lovsångsmusiken dominerade ett tidigare 

rätt konservativt baptistiskt 

gudstjänstfirande. När sång(are) och 

musik(er) tjänade helheten blev resultatet 

ändå en inspirerande erfarenhet. 

Med BWA:s 211 medlemssamfund, 

40 miljoner medlemmar 

representerande världens 

omkring etthundra miljoner 

baptister, blir enheten en utmaning. 

Miionsförtåndaren 

rande bostaden 

från sommar och 

semester på sommarvillan. 

Andra 

vänder tillbaks 

igen till jobbet och 

rutinerna som följer 

med det. 

FÖRSAMLINGEN GÅR JU ofta 

under bilden av hemmet. Finns 

det likheter med det ovannämnda? 

Många har under åren 

kommit med i våra församlingar 

genom att i unga år säga ja till ett 

liv i Jesu gemenskap, bli döpta 

och komma med i en hemförsamling. 

Sen har man ”växt upp”, blivit 

mer självständig och saker och ting 

har kommit emellan så man fjärmats 

från ”hemmet”. Men detta behöver inte 

nödvändigtvis betyda att man förlorat 

tron på Gud och gemenskapen med 

Jesus. I självförverkligandet tror jag 

dock att troslivet försvagas och framförallt 

så förlorar man den glädje som 

syskongemenskapen ger i hemförsamlingen. 

BORDE VI PÅ NÅGOT SÄTT också få 

till speciella hemvändardagar i våra 

församlingar? Det är ju så många av 

våra medlemmar som inte besöker 

Southern Baptist Convention 

har som bekant gått ur 

BWA i protest mot BWA:s 

påstådda ”teologiska liberalism”. 

Mot den bakgrunden 

bör väl också generalsekreterarens 

uttalande i sexualmoraliska 

frågor ses: ”Som 

baptister är vi emot föräktenskapliga 

och utomäktenskapliga 

förbindelser och 

homosexuellt leverne.” Det 

viktigaste för BWA är ändå 

att arbeta för rättvisa och 

evangelium, menade Lotz. Kulturkrockar 

och splittring utgör de verkliga 

hotbilderna. Den största sociala 

utmaningen är hiv/aids, det finns en 

hiv-positiv för varje medlem i BWA. 

Teologiskt gäller det för baptister att 

inte låta den karismatiska rörelsen 

lägga beslag på Anden. Baptister bekänner 

sig till en Treenig Gud, Fader, 

Son och Ande. Detta uttrycktes konkret 

när Apostoliska trosbekännelsen 

lästes gemensamt. 

För delegater från små baptistsamfund 

– majoriteten av alla 

världens baptistsamfund är i minoritet 

i sitt hemland – var det grundläggande 

att få uppleva gemenskapen 

med trossyskon från hela världen. 

Lågprisflyg gav möjlighet till en förstklassig 

gemenskap. Men gemenskap 

förpliktar. Delegationen från Finland 

på femtio personer var sannolikt den 

procentuellt största delegationen med 

hänsyn till samfundets storlek. Detta 

om något borde vara en signal till 

Finlands svenska baptistsamfund att 

återuppta sitt aktiva engagemang i 

BWA. Motiveringen bör vara identitet, 

mission, mänskliga rättigheter och socialt 

ansvar. 

JAN EDSTRÖM 

baptistpastor, 

ERF:s generalsekreter are, 

medlem i Mst:s redaktionsråd 

”hemmet”, församlingen 

längre. Är hemmet 

inte attraktivt längre? 

Har vi mod att börja 

rannsaka oss, vi som 

ännu är hemma? Det är 

så lätt att man skjuter 

skulden på de som inte 

trivs i hemförsamlingen 

längre. Vad är det med 

dem när de inte ställer 

upp, möts med oss 

andra när vi samlas till 

gudstjänster och samlingar? 

Kan det vara vi som 

regelbundet samlas 

som seriöst borde 

fundera på hur vi ska 

göra hemförsamlingen mera attraktiv 

på ett naturligt sätt. Är vi för inkrökta i 

oss själva, har svårt att vara generösa 

i vår kärlek och omtanke till varandra. 

Vi har det bra som vi har det – men de 

andra då, som inte längre trivs med 

oss vad gör vi för dem? 

Tänk om denna höst kunde bli en 

riktig hemvändarhöst, när många som 

varit borta kommer hem igen och vi 

får glädjas tillsammans. Vad tänker du 

göra för att det ska bli verklighet? 

”Borde vi på 

något sätt 

också få till 

speciella 

hemvändardagar 

i 

våra församlingar? 

Nils Erik Vikström 

” 

– Någon sa till mig för en tid 

sen: jag har respekt för dem 

som söker sanningen, men 

jag är orolig för dem som 

anser sig ha den. Det tycker 

jag var bra sagt. Man måste 

ständigt granska sina fakta. 

Hans Blix 

i en intervju i Trots allt 

Festival i 

brytningsskede 

Humlefestivalen är 25 år 

och därmed en av 

Finlands äldsta kristna 

musikfestivaler. Tillsammans med 

Midvinterveckan och 

Höstdagarna är den en viktig del 

av många unga finlandssvenska 

kristnas erfarenhet. 

Efter generationsväxlingen 

och återgången till ”Jesusrock” i 

mitten på 1990-talet har festivalkommittén 

återigen börjat inse 

att andlighet inte förutsätter likriktning 

i bön och lovsång. En 

öppen och livsbejakande atmosfär, 

tid för stillhet och nattvard 

som en paus i konsertprogrammet 

borgar för en intressant fortsättning. 

Jubileumsprogrammet 

bjöd på modeshow, gamla tidningsklipp, 

ett festtal och det 

återförenade Sambandet som var 

med och startade festivalen. 

För närvarande är den största 

utmaningen publiktillströmningen. 

Med en 25-årig tradition 

och ett omväxlande program 

vore det dags att satsa ordentligt 

på marknadsföringen. Trots en 

fin hemsida är Humlefestivalen 

ingen virtuell händelse. Det 

är festivaldeltagarna som gör 

att det blir en verklig fest. 

JAN EDSTRÖM 

NFU- seminarium 

i Vasa 9-10.9 

I senaste nummer av 

Missionsstandaret var det ett 

stort uppslag om det seminarium 

som ska hållas i Vasa kring 

Naturlig församlingsutveckling. 

Inte många anmälningar har kommit 

(15.8.) då anmälningstiden 

gick ut. 

Hoppas att 

församlingar 

prioriterar detta 

enastående 

tillfälle med två 

mycket duktiga 

informatörer 

från Sverige 

kring NFU som 

medverkar 

under dagarna. 

Det är Klas 

Eriksson 

(övre bilden) 

och Thomas 

Arvidson som 

varit med i NFU arbetet ända 

sedan starten. 

Anmäl er genast då ni läser 

denna tidning så hinner ni 

ännu komma med – helst 

församlingsvis. Det är bra att 

vara fler från samma församling. 

Se för övrigt Missionsstandaret 

nr 7 från den 1 juli om programmet. 

Anmälan till Nils Erik Vikström, 

nilserik.vikstrom@multi.fi, 

eller per tfn 050-3236188.

4 

Förföljelse mot kristna i Indien 

På många håll i Indien upplever de kristna svår förföljelse. 

Ett sådant område är delstaten Karnataka. 

I åtminstone ett av distrikten har kristna familjer av 

hinduerna blivit tvångsomvända genom att släpas 

till templet och tvingas tillbe avgudar. En pastor blev 

under en gudstjänst utsläpad av en mobb på hundra 

hinduer, avklädd naken och misshandlad inför allmänheten 

och tvingas nu leva undangömd. 

En av IBRA:s medarbetare och hans församling 

har beskyllts för att vara centrum för kristen 

omvändelseverksamhet i regionen. 35 hinduiska 

Livsord 

I spalten Livsord 

uppmanas skribenterna 

att utgå från ett bibelord. 

Ruben Johansson 

Sträck ut 

din troshand 

Att planera och drömma är en 

naturlig del av det mänskliga 

livet. Särskilt i unga år då utbildning 

och yrkesval är viktiga, 

likaså att hitta en livskamrat 

etc. Men även då människan blir äldre och 

hon märker hur åren bara rinner iväg, kan det 

finnas drömmar och visioner kvar. Hur mycket 

som förverkligas är beroende av hälsa och 

krafter. Livet är mera sårbart ju äldre en människa 

blir. Allt blir mer komplicerat än man 

föreställt sig. 

För en kristen med en livsnära och levande 

tro på Gud är Gudsgemenskapen livsviktig 

i alla förhållanden. Tyvärr kan tidens jäkt 

och stress ta från oss det bästa i den andliga 

gemenskapen. Då bör vi minnas att Gud inte 

överger någon som vill leva i gemenskap med 

honom. Gud finns i vår närhet. Han är alltid 

redo att leda, ge kraft och välsigna. 

Vår kropp är ingen maskin. Den är beroende 

av vila och avkoppling, mat och sömn 

för att fungera rätt. Ibland går det ändå fel. En 

infarkt i hjärnan kan få ödesdigra följder. För 

mig påverkades rörelseförmågan, balansen 

etc. I dag kan jag tacka Gud för att följderna 

inte blev värre. Jag har återfått det mesta 

av rörligheten och balansen. Under denna 

prövotid har jag inte gett upp tron på Guds 

ingripande till ett helande. Det känns tryggt 

att vara innesluten i hans helande omvårdnad. 

Denna tid av prövning blev längre än jag 

kunnat ana. Men när jag i 

sjukhussammanhang har sett 

andra drabbade, har jag förstått 

att Guds nåd varit med 

mig. Vi skall värdesätta våra 

läkare och det ovärderliga 

arbete de utför och tacka Gud 

som ger människan vishet. 

I evangelierna har vi många 

exempel från Jesu verksamhet, 

då han botar och helar 

människor som sökt sig fram 

till honom. Matteus berättar 

om de sjuka i Gennesaret som 

bad att få röra vid hörntofsen 

på hans mantel och alla 

blev botade. En kvinna med 

stor nöd för sitt barn ropade: 

”Herre hjälp, mitt barn plågas 

”Att vår tro 

utsätts för 

prövning 

var inte 

främmande 

för 

Jesus. Han 

utsattes 

själv för 

prövning. 

svår av en demon.” Jesus grep in med orden: 

”Det skall bli som du vill.” Från den stunden 

var dottern frisk. Läs Matt. 14:34-36, 15:21-28. 

Att vår tro utsätts för prövning var inte 

främmande för Jesus. Han utsattes själv för 

prövning. Djävulen försökte locka honom ur 

Gud plan och vilja. Men Jesus segrade över 

varje frestelse. Därför är Jesu seger även vår 

seger då vi följer honom. 

Även när vi upplever ensamhet och övergivenhet 

skall vi minnas Jesus i Getsemane och 

på Golgata. Ingen har upplevt ensamheten och 

att vara övergiven av Gud och människor starkare 

än han. Minns att han bar våra synder, 

sjukdomar och smärtor på Golgata kors. I 

Jes. 53:4-5 heter det: ”genom hans sår blir 

vi helade.” Sträck ut din troshand, ta ett fast 

grepp om mantelfliken och säg likt Jakob i 1 

Mos. 32:26: ”Jag släpper dig inte med mindre 

än att du välsignar mig.” Denna ”saliga” 

envishet ger alltid resultat. Än i dag går det 

kraft ut från Jesus till alla som vill ha hans 

hjälp. Hur omöjligt det än ser ut: Ge inte upp! 


advokater har tillsammans formulerat en skrivelse 

mot församlingen och uppvaktat tjänstemän och 

politiker på alla nivåer. 

Artiklar och insändare mot evangelisk kristen 

verksamhet förekommer i lokalpressen så gott som 

varje vecka – tyvärr finns även katoliker och andra 

namnkristna med i drevet mot de troende. Det verkar 

som om hindupartierna utvalt det här distriktet som 

ett försöksområde inför nästa års val. Om man får 

framgång där, så försöker man med samma metoder 

också på andra håll. 

Be gärna för denna situation. (IBRA) 

I 

Iår firar Samariamissionen 

sitt 35årsjubileum. 

Redan 

1969 grundades det 

som då hette Socialmissionen 

i Östra 

Nyland rf. I november samma år 

hyrdes huset Betlehem i Veckjärvi 

i Borgå och holländaren Kees Verbeek 

blev föreståndare för hemmet 

som inledningsvis hade sex platser. 

Först 1984 bytte föreningen namn till 

Samaria-missionen/-lähetys rf och 

2001 förkortades namnet till Samaria 

rf. Vill man fördjupa sig i Samarias 

historia och i detaljer om verksamheten 

rekommenderas läsning av den 

35-årstidning som föreningen utgett. 

Där får man även möta en del av de 

människor som antingen fått hjälp, 

arbetat där eller på annat sätt understött 

föreningen. 

Blygsam start 

Om starten kanske var blygsam, så 

har arbetet utvecklats desto mer sedan 

dess. Idag har man tre vårdhem. Av 

dem har två, Betlehem i Borgå med 12 

platser och Samaria-hemmet i norra 

Pörtom med 7 platser, en klar kristen 

linje medan det tredje och största, 

nämligen Samaria-hemmet i Borgå 

(14 platser) verkar enligt en karitativ 

vårdmodell där man får mat, husrum, 

hjälp med hälsovård mm. Klienten har 

själv möjlighet att välja vilkendera 

vårdmodellen han önskar. 

Vidare har man stödbostäder för 

före detta missbrukare i Helsingfors, 

Vanda, Lovisa och Borgå. Man 

bedriver också öppen vård i form av 

två dagcenter, i Lovisa och Helsingfors 

(Brödkyrkan), för rusmedelsmissbrukare, 

arbetslösa och andra 

utstötta. 

Klienterna på rehabiliteringshemmet 

i Borgå besöker dagligen Samarias 

snickeri i Illby där de sysselsätts 

på terapiavdelningen. 

Man räknar med att dagligen i 

medeltal 120 personer i Finland får 

hjälp genom Samarias arbete. Enligt 

vårdstatistiken för 2004 hade man 

sammanlagt 10819 vårddygn i vårdhemmen 

och 6297 i stödbostäder samt 

20893 besök i den öppna vården. Av 

besöken i den öppna vården utgjordes 

ungefär häften av dem som besökt 

föreningens loppmarknader i Helsingfors, 

Sibbo, Borgå och Lovisa. 

Trettio anställda i Finland 

Personalen som utför detta omfattande 

arbete består idag av omkring 

30 anställda samt ett 50-tal frivilliga 

medarbetare. Sedan några år har man 

även ett omfattande arbete i Estland, 

Samaria Eesti, med huvudkontor i 

Haapsalu och tre vårdhem av vilka det 

största ligger i Pärnu. För utvecklandet 

av arbetet där får man för tillfället 

EU-bidrag, men från Samaria i Finland 

bidrar man ändå årligen med ca 

20 000 euro till Estlandsarbetet. 

Kyrkoledare gripen i Kina 

Zhang Rongliang, en av de mest betydande kristna 

ledarna bland de icke-registrerade husförsamlingsrörelserna 

i Kina, arresterades i början av december 

i sitt hem i provinsen Henan. 

Den 54-årige pastor Zhang är ledare för en 

husförsamlingsrörelse som beräknas ha tio miljoner 

medlemmar och tillhör den icke-registrerade 

protestantiska kyrkan som sammanlagt uppskattas 

uppgå till minst 50 miljoner. De officiella registrerade 

protestanterna uppges av myndigheterna vara 

mellan 15 och 20 miljoner. 

PAF (Penningautomatföreningen) 

har i ett treårigt 

projekt bidragit till inköpet 

av några stödbostäder i Helsingforsregionen, 

men i övrigt 

erhåller Samaria inget direkt 

samhälleligt ekonomiskt stöd 

för sitt arbete utöver de vårdersättningar 

kommunerna 

betalar för utnyttjade vårddygn. 

Kommunernas vårdersättning står 

för ungefär en fjärdedel av inkomsterna 

och intäkterna från försäljning 

på loppmarknaderna och från snickeriet 

för ungefär en femtedel. Resten 

ska täckas på annat sätt. Därför är 

man till stor del beroende av gåvor 

från medlemmar, församlingar och 

spontana gåvogivare. De frivilliga 

bidragens andel av intäkterna har de 

senaste åren rört sig mellan 12 och 

20 procent. 

Under 2004 hade man en omsättning 

på omkring 1,6 miljoner euro, 

där den vanliga verksamheten stod för 

1,1 milj och resten hänfördes till det 

PAF-stödda projektet med införskaffande 

av stödbostäder. 

Socialråd 2001 

– När jag ser tillbaka blir jag rörd 

över hur Herren varit med i stort och 

smått. Utan Guds välsignelse kunde 

det aldrig blivit vad det blivit, säger 

Krister Lindberg, avlönad verksamhetsledare 

sedan 1985. 

Krister har dock varit med i arbetet 

nästan ända från början eftersom han 

suttit med i föreningens styrelsen 

sedan 1972, inledningsvis som sekreterare 

men från 1974 som ordförande 

och verksamhetsledare. Som erkänsla 

för sitt arbete för de utslagna blev han 

2001 utnämnd till socialråd. 

– Jag ser utnämningen som en uppskattning 

för att kristna gör en insats 

för de svaga i samhället. I början 

var samhällets inställning 

ganska skeptisk, 

men efterhand som man 

såg att arbetet bar frukt 

blev inställningen positivare. 

Krister är dock mån 

om att påpeka det som 

en av hans klienter också 

sade när Krister fått sin utnämning: 

"Utan oss skulle du inte fått den där 

titeln!" 

– Speciellt glad är jag över att vi 

har en utgivande personal. Det är inte 

alltid så lätt att hitta lämpliga personer 

när det inte är några topplöner vi kan 

erbjuda. 

Gick i land 1971 

Efter några år som maskinmästare på 

Silja Line beslöt sig Krister Lindberg 

i början av 70-talet, bl a för familjens 

skull, för att mönstra av för gott. Han 

fick ganska omgående jobb på Neste 

i Borgå och jobbade heltid där under 

hela tiden han byggde upp verksamheten 

på Samaria ända tills han 1985 

gav upp det välavlönade jobbet för att i 

stället bli verksamhetsledare på heltid 

i Samariamissionen. Det var ett trossteg 

som föregicks av månader i bön 

följt av familjeråd. 

– Arbetet utvecklades alltmer och 

vi hade redan elva anställda. Jag insåg 

att jag var tvungen att välja om jag 

ville utveckla Samaria ytterligare. 

Krister fick familjen med på noterna 

även om det yngsta barnet undrade om 

hon skulle få några julklappar det året. 

Just familjens stöd har varit viktigt 

för Krister, som samtidigt erkänner 

att han ibland prioriterat Samaria för 

högt på bekostnad av familjen. 

Krister och Kate Lindberg har tre 

barn och numera även sju barnbarn. 

Att Kate jobbade dagtid och kunde 

vara hemma på kvällarna när barnen 

Zhang blev kristen 1963, döptes i hemlighet 

1969 och har sedan dess suttit sammanlagt 12 år i 

fängelse under fem olika perioder. En desinformationskampanj 

har startats i Kina för att svartmåla och 

framställa kristna som farliga fanatiker. 

– Det är mycket troligt att myndigheterna nu vill 

klassa pastor Zhang som en sektledare för att kunna 

ge honom ett hårt straff. Trots att han 1998 tillsammans 

med några andra huvudledare skrev under 

ett dokument om den kristna tron som ligger helt i 

linje med den normala kristna huvudfåran i världen, 

kommenterar Wilgot Fritzon, missionsföreståndare 

på Ljus i Öster. (Ljus i Öster) 

Ett liv med Samaria 

Samaria rf kan med 

fog kallas Krister 

Lindbergs livsverk. 

Visserligen var han 

inte med och grundade 

den förening 

som sedermera 

blev Samaria- 

missionen, men 

han har varit med 

nästan från starten 

och varit verksamhetsledare 

sedan 

1974, avlönad sådan 

sedan 1985. 

Lördagen den 27 

augusti firar Samaria 

rf 35 år och 

Krister passar 

samtidigt på att 

fira sin 60-årsdag. 

"Utan oss 

skulle du 

inte fått den 

där titeln!" 


var små gjorde det möjligt för Krister 

att engagera sig i arbetet med Samaria. 

Även Kate har under alla år varit mer 

eller mindre konkret med i arbetet och 

i dag är hon kontorschef på Samaria. 

Ekumenisk förening 

I styrelsen för Samaria är de flesta 

frikyrkor samt även den lutherska 

kyrkan representerade. 

– Baptist/pingstlinjen är dominerande 

i vår teologi. Vi är ingen församling 

förstås, men glada om de 

av våra klienter som blir frälsta även 

låter döpa sig. Vi försöker inte tvinga 

någon till det steget, men i den mån 

de får klarhet i de frågorna vägleder 

vi dem gärna. Troendedopet är i det 

fallet en viktig handling som kan 

hjälpa den omvända människan att 

begrava det gamla. 

Eftersom Krister i år fyller 60 

och han jobbat med Samaria i drygt 

trettio år – han var 28 när han fick ta 

över huvudansvaret som ordförande 

– varav de senaste tjugo som avlönad 

verksamhetsledare, så tycker han det 

vore dags att någon annan tar över. 

– Inom tre år borde vi hitta någon 

som kan gå parallellt med mig en tid 

innan han eller hon tar över ansvaret 

för arbetet. 

Bland annat vill Krister gärna få 

mera tid för sina barnbarn som idag 

finns utspridda i Borgå, Karis och 

Korsnäs. 

Sin fritid tillbringar Krister gärna 

ute på sjön, eller så sätter han sig och 

målar. Han har sysslat med målning 

i många år och 40 av hans tavlor 

kommer att finnas utställda i samband 

med jubileet. Många år i rad har han 

också målat av något av Samarias 

olika hus. Dessa konstverk har sedan 

tryckts upp som julkort som sänts till 

Samarias understödare och vänner. 

– Nu har barnbarnen börjat beställa

Barbro och Kenneth Grönroos 

till Filadelfi a Helsingfors 

Första söndagen i juli blev det offi ciellt bekräftat 

att Kenneth och Barbro Grönroos blir pastorspar i 

Filadelfi aförsamlingen i Helsingfors. 

Paret Grönroos delar tjänsten så att Kenneth har 

en 75 procents anställning och Barbro 25 procent. 

De tillträder tjänsten i början av oktober. Övrig tid 

kommer de att ägna åt missionsarbete och andra 

uppdrag. (Korsets Budskap) 

Kjell Blomberg 

(t v) är föreståndare 

på Samaria 

Pörtom. Hemmet 

i Pörtom är det 

nyaste av Samarias 

hem i Finland 

och det enda i 

Öster botten. Krister 

Lindberg har 

varit med i arbetet 

betydligt längre. 

tavlor också, men det ska helst vara 

djurmotiv. 

Jubileumsinsamling 

Lördagen den 27 augusti fi ras Samarias 

35-årsjubileum och Kristers 

60-årsdag samtidigt. Festligheterna 

äger rum i Kulturhuset Grand i 

Borgå. En jubileumsinsamling är 

igång hela året. För tio år sedan 

gav en motsvarande insamling drygt 

200 000 mk. Krister vågar inte riktigt 

hoppas på lika stort gensvar den 

här gången, men den som vill bidra 

kan i alla fall betala in på 405010- 

28750 (Aktia). 

– Också de små bidragen är viktiga 

i sammanhanget. Det är just de 

pengarna som gör att vi kan hålla 

kvar klienterna längre. Även om man 

kan räkna med Guds kraft, så krävs 

det ändå lång tid att återanpassa en 

klient till "normala" levnadsmodeller. 

Här kunde församlingarnas roll 

bli större, tycker Krister som också 

gärna skulle hitta fl era vård- och 

stödfamiljer som på hemmaplan 

bistår dem som skrivs ut. 

PETER SJÖBLOM 

Billy Grahams sista kampanj 

Kampanjen med Billy Graham (86) i Flushing Meadows 

i New York pågick i tre dagar. Fler än 80 000 

människor kom för att lyssna på lördagen. Utanför 

parken kunde man se evangelisten på gigantiska 

storbildsskärmar. /…/ 

Det var den åttonde kampanjen i New York. Den 

första höll år 1957. /…/ Nu nästan 50 år senare såg 

veteranevangelisten bräcklig ut och stöddes av sin 

son när han gick upp i talarstolen. Det är ett mirakel i 

sig att Billy Graham kan genomföra en kampanj med 

tanke på sina svåra sjukdomar, som inbegriper både 

SAMARIA 

Kjell Blomberg är föreståndare 

på Samariahemmet 

i Pörtom sedan 

ungefär två år på en 

60-procentig tjänst. Till 

sin hjälp har han Kenneth 

Nygård (75%) som 

jobbat drygt tre år och 

Marina Sigfrids (60%) 

som redan jobbat fem år 

på Samaria. 

Kjell Blomberg har en pastorsutbildning 

från FKF i grunden. 

Dessutom har han studerat 

psykologi, men de studierna 

är inte slutförda. Han har också tidigare 

erfarenhet av drogproblematiken eftersom 

han arbetat 2,5 år som terapeut på 

A-kliniken i Jakobstad. 

– Arbetet som terapeut gav ett brett 

perspektiv då jag under en kort tid 

stötte på så många olika levnadsöden 

i så många olika samhällsskikt med 

olika bakgrund och olika långt hunna i 

drogmissbruket. Ofta var de som hunnit 

längre in i sitt missbruk mindre benägna 


att anlita terapi än de som fortfarande 

hade kvar familj och arbete. 

En vanlig dag 

En vanlig dag på Samaria i Pörtom börjar 

med morgonsamling kl 9. Då läser man 

ett kapitel ur Bibeln och samtalar kring 

det. 

– De kommenterar vad texten väcker 

för tankar. Sedan försöker vi göra en 

tillämpning på deras liv och situation. 

Det går överraskande bra att få fram för 

klienterna relevanta samtal utgående 

från Bibeln. 

På förmiddagen utför man lite olika 

ärenden. Två gånger i veckan är man t ex 

till butiken, HVC, apoteket osv. 

Klockan 12 är det lunch. De av klienterna 

som är matkunniga turas om är göra 

maten. Diskturerna delar man också på. 

På eftermiddagen ordnas olika typer 

av sysselsättning, alternativt utfl ykter 

eller andra spontana aktiviteter. 

– Ibland går det väl lite trögt. Men 

gräsmattan är i alla fall i bra skick. 

Spontana samtal 

En viktig del av vården är de spontana 

samtalen med klienterna, där man genast 

Parkinson och prostatacancer. /…/ 

I sin femton minuter långa predikan på lördagskvällen 

riktade sig veteranevangelisten speciellt 

till unga människor. Han talade i liknelser, visade 

sin kunskap om Star Wars-fi lmerna, och uppehöll 

sig vid frågan hur man fattar riktiga beslut i sitt 

liv. /…/ 

Billy Graham beräknas ha talat till fl er människor 

än någon annan evangelist genom tiderna, 

omkring 210 miljoner. Det slår inte ens påven 

Johannes Paulus II. 

Med på kampanjen i New York var också Billy 

Grahams mångårige medarbetare Cliff Barrows och 


kan interagera. 

– Det handlar om att bryta negativa 

lösningsmodeller och ändra tankebanor, 

från “jag är ingenting värd” till att kunna 

lösa konfl ikter och ta itu med problem. 

Förmågan till konfl iktlösning är ofta 

bristfällig, något som kanske bidrar till 

fl ykten in i alkoholen. 

På eftermiddagen har man oftast också 

en temasamling där man tar upp olika 

ämnen. 

– Ibland lånar vi från AA:s material 

(AA=anonyma alkoholister), ibland 

något mera psykologiskt material. Det 

vore på sätt och vis lättare om vi hade 

en modell att följa, som man har t ex på 

Tolvis och Pixne där man håller sig till 

AA:s metoder. Vi blandar lite härifrån 

och därifrån. Det fi nns alltså både för 

och nackdelar med att inte ha färdiga 

modeller men samhället vill ofta ha ett 

recept på hur man botar. Ofta är det 

ändå bättre med individuellt utformade 

modeller. Det är svårt att ha samma 

koncept åt alla. 

Inga kvällsaktiviteter 

Ordnade kvällsaktiviteter har man inte 

på Samaria, utan det blir närmast fri 

samvaro. Man har heller ingen personal 

på plats under kvällar och nätter, utom 

de gånger Kjell som pendlar 120 km från 

Nykarleby väljer att sova över av praktiska 

orsaker. Det fungerar ändå oftast 

bra utan kvälls- och nattövervakning. 

– Regeln är att om någon är berusad 

när personalen kommer på morgonen, så 

åker den personen ut. Det fungerar som 

tillräcklig broms i de fl esta fall eftersom 

de allra fl esta som är här är det av fri vilja. 

Någon gång har nåd fått gå före lag, men 

i de fl esta fall fungerar det bra. Och klienterna 

håller också efter varandra. 

Kjell tycker att Samaria-hemmets placering 

är bra. Det är lämpligt avstånd till 

butiker och sånt. Men det kunde kanske 

ligga lite längre från riksåttan. När 

intervjun görs är Kjell ensam på plats av 

personalen. Marina är på uppköp med ett 

par av klienterna och Kenneth är ledig. 

Långa vårdtider 

På Samaria har man allt från långt 

gångna kroniker till unga killar. Kjell 

håller med om att det ibland kan innebära 

en risk att de yngre tar efter de äldre. 

Ofta har man rätt långa vårdtider, från 

tre månader till 1,5 år. 

– En del har efter avslutad vård försökt 

klara sig själva men efter att de misslyckats 

kommit tillbaka ibland upprepade 

gånger. Ibland upplever vi att man 

trampar på stället och ibland kan man se 

små framsteg. 

Hela Svenskfi nland är upptagningsområde. 

Österbottningar sänds oftast till 

Pixne-kliniken eftersom det är ett samkommunsprojekt 

vilket innebär att alla 

kommuner som är med i projektet betalar 

en summa per invånare oberoende om 

den nu 96-årige 

George Beverly 

Shea, som har 

varit med på 

nästan alla Grahams 

417 kampanjer 

som började 

år 1947. Det 

var Shea som år 

1957 i New York 

introducerade den nu välkända sången ”How Great 

Thou Art” (”O store Gud”) för den kristna världen. 

(Trons Värld/News Bytes/BWA) 

– ett kristet alternativ 

i missbrukarvården 

I stort sett hälften av 

klienterna blir frälsta 

man sänder klienter dit eller inte. Det här 

gör att Samaria i vissa fall upplever att de 

kommer lite i kläm. Samtidigt kompletterar 

de olika vårdhemmen varandra. 

– I Pixne är det mera kursbetonat, med 

en månads prep-kurser t ex. Det fungerar 

bättre på icke-kroniker, medan vi kanske 

är bättre på att behandla kronikerna tack 

vare våra längre vårdtider. Tolvis har 

också haft några av sina klienter här av 

olika anledningar. Samarbetet är gott. 

Det är bara den kommunala fi nansieringen 

kring arrangemangen som kan 

vara mera problematisk. 

För tillfället är alla klienter österbottningar, 

från Pedersöre, Kronoby, Jakobstad, 

Nykarleby, Kristinestad och Närpes 

(trots att en del av de här orterna också är 

med i Pixne samkommunsprojekt). 

Hälften frälsta 

Samaria är ett kristet behandlingshem. 

Hur vanligt är det då att klienterna blir 

omvända? 

– Jag har arbetat som församlingspastor 

i nio år och under den tiden inte sett 

människor bli frälsta så ofta som på det 

här stället. Åtminstone hälften av klienterna 

har blivit frälsta, även om man 

förstås inte alltid kan veta om det blir 

bestående. De tar i alla fall ställning för 

att de tror, och att få uppleva det gång 

på gång är en av de positiva sakerna 

med det här jobbet. Det har hänt fl era 

gånger att man blivit överraskad över 

utvecklingen. 

Kjell berättar att man funderat mycket 

på eftervården, hur den bäst kunde ordnas 

för att inte klienterna ska hamna in i sina 

gamla hjulspår. 

– Det bästa är väl att söka individuella 

lösningar. Idag har vi t ex en klient som är 

utskriven men som vi ordnat stödboende 

åt här på andra sidan vägen. 

Efterlyser ”eldsjälar” 

Kommunikationen till samhället och 

inte minst församlingarna tycker Kjell 

kunde vara ännu bättre. Han efterlyser 

“eldsjälar” i församlingarna. 

– Det som behövs är människor som 

kan ta hand om klienterna i eftervården 

och erbjuda dem vanlig vänskap. 

Samaria besöks ibland av pastorer och 

andra som bl a hjälper till på eftermiddagssamlingarna, 

men det här kunde 

utvecklas ännu mera. 

– Det är en dubbeleffekt i detta, dels får 

de besökande lära känna stället, dels är 

det samtidigt lite avlastning för oss. 

 

Samariamissionens 35-årsjubileum 

kommer inte att uppmärksammas speciellt 

i Pörtom. Man sparar sig till 2007 

då det är 10 år sedan Samaria-hemmet i 

Pörtom invigdes. 

PETER SJÖBLOM

6 

B Ö C K E R 

b 

En bok om hopp 

”Och hjärtat vänder sig om” heter Åsa Molins 

bok. Det är hennes första. Hon är mycket be - 

vand rad i Bibelns berättelser och använder dem 

jämsides med exempel från skönlitteraturen. 

Några av rubrikerna från boken: 

Hopp är farligt 

Vad som än händer 

Någonting måste gå sönder 

Det enfaldiga hoppet 

Aldrig för sent 

En framtid utan formel 

Gång på gång framhåller Molin att det inte 

Tolvtusen 

baptister i 

Birmingham 

BWA fi rade 100 år sedan 

första världskongressen 

Till baptisternas Världsallians’ 100-årskongress i Birmingham, 

Storbritannien (det finns ett Birmingham 

i USA också) kom drygt 12 000 människor från alla 

världens hörn. Temat var Jesus Kristus – levande 

vatten. För kvällsmötena onsdag-fredag hade man 

dessutom skilda teman. Onsdagens var Frälsningens 

vatten, torsdagens Medkänslans vatten och fredagens 

Att fyllas av Andens kraft. 

Konferensplatserna 

var International 

Convention 

Center (ICC) och 

National Indoor 

Arena (NIA). De 

båda ställena ligger inom lagom 

långt promenadavstånd från varandra. 

De fl esta samlingar hölls i 

ICC, där det fi nns elva auditorier 

av olika storlekar. Alla kvällsmöten 

hölls i NIA, där ca 12 000 

människor kunde få plats. I NIA 

höll också ungdomarna till med 

sina olika samlingar. 

Säkerhetsarrangemangen i 

synnerhet i NIA var – av förståeliga 

skäl – ganska omständliga. 

Detta märktes åtminstone för 

oss som hörde till pressmännen. 

Dessutom var ”reglerna” 

inte desamma varje dag, vilket 

var ganska irriterande. Jag tror 

inte att vanliga mötesbesökare 

märkte just någonting av detta, 

eftersom de fl esta inte kom i närkontakt 

med vakterna. 

Programutbudet på konferensen 

var stort och eftersom man 

inte kunde gå på allt man hade 

velat gällde det att försöka välja så 

att man fi ck ut det mesta möjliga 

enligt de personliga preferenser 

man hade. Jag konstaterade ett 

par gånger i efterhand att jag nog 

valt ”fel” och skulle haft större 

utbyte av att gå på någonting 

annat. 

Bibelstudier 

och lovsång 

Dagen började med bibelstudium 

och lovsång kl 9.30. Ungdomarna 

startade redan en halv timme 

tidigare, kl 9.00. För de olika 

dagarna fanns olika teman för 

bibelstudierna. Torsdagens tema 

var dopet, fredagens Att fyllas av 

Andens kraft. 

Studiet på lördagen var speciellt, 

för då vigdes David Coffey 

till sin nya tjänst som ordförande 

för BWA efter Billy Kim. 

Bibelstudiet på lördagen hölls 

i NIA och talare var Neville Callam 

från Jamaica. Söndagens studium 

kallades ”världens största 

söndagsskola” och talare där var 

USA:s expresident Jimmy Carter, 

som starkt betonade kvinnornas 

roll och hur fel de samfund handlar 

som inte tillåter t.ex. kvinnliga 

präster. ”Ska vi utesluta mer än 

hälften av de hängivna kristna 

människorna (dvs kvinnorna)? 

Det är ju just vad man gör i 

många protestantiska och katolska 

kyrkor.” 

Unplugged och 

Fokusgrupper 

Efter bibelstudiet fanns det 

en mängd olika saker att välja 

mellan mitt på dagen och under 

eftermiddagen. Jag valde att gå på 

Congress Unplugged och Focus 

Groups (torsdag-fredag). 

Programmet på Congress 

Un plugged var en salig blandning 

av fakta och skoj. Man intervjuade 

alltid någon aktuell person 

som var med på konferensen. 

Sen fanns det olika sånginslag. 

Däremellan kommenterades vad 

som hände på kongressen på olika 

sätt, ibland med smålöjlig, engelsk 

humor som man hade levt 

gott utan. Det var tydligen folk 

som hade klagat på den engelska 

humorn därför att de inte förstått 

den. Inte så underligt, för jag tror 

inte den är gångbar i alla delar av 

världen. Men för övrigt var det 

ett piggt och annorlunda inslag i 

konferensutbudet. 

Fokusgrupperna var många, 

hela åtta stycken. Jag valde att gå 

på ”Fattig i en rik mans värld” och 

”Förföljelse och religiös frihet”. 

I dessa grupper uppmanades 

publiken att kommentera vad 

som sades. Och många åhörare 

gav verkligen svar på tal! I den 

första fokusgruppen var det en 


är ur gynnsamma omständigheter som hoppet växer, 

men trots lidande och omöjliga situationer. Hon lyfter 

också fram den speciella gemenskap som uppstår när 

vi vågar dela sprickorna i våra liv. 

Några citat: 

– Samhörigheten fi nns i delandet. 

– Allt sedan uppståndelsen läcker evigheten in. 

– Guds löfte till oss fram till dess att han kommer tillbaka 

är framförallt löftet om närvaro genom Anden. 

– Det är de med svag röst: barn, gamla, handikappade, 

poeter och konstnärer som kommer att vara de 

som lär oss mest om vad ett liv i uppståndelsens hopp 

betyder. (EP) 

– Av oss vill Gud skapa ett folk, en grupp människor, 

svart man som i slutet av mötet 

till drog sig berättigad uppmärksamhet 

då han anklagade arrangörerna 

för att ha missat den viktigaste 

faktorn i sammanhanget: 

rasism, som han menade fi nns 

överallt även om vi väljer att inte 

tala om det. 

Lovsång och 

kvällsgudstjänst 

Efter Fokusgrupperna hann man 

pusta ut lite innan det var dags att 

söka sig till NIA och lovsångsdelen 

som började 45 minuter 

som inte längre styrs av rädsla därför att vi vet att 

Gud har kontroll. 

Himlen är mycket viktig för att vi skall bli bärare 

av hoppet. Det grundar sig på Guds trofasthet. En 

dag skall vi få del av hans härlighet. Vi önskar att 

problemen skall få en lösning, men hur det än går 

är hoppets ankare fäst hos Gud. Himlen påverkar 

oss i dag. Det är ingen fl ykt. 

Åsa Molin 

OCH HJÄRTAT VÄNDER SIG OM 

Bokförlaget Libris 2005 

BWA:s nya 

ordförande 

David Coffey 

(tv) vid en 

presskonferenstillsammans 

med 

BWA:s generalsekreterare 

Denton 

Lotz. 

FOTO: S-G 

LILJESTRÖM 

innan kvällsmötet. För att få en 

bra plats (med tanke på att man 

ville fotografera) gällde det att 

vara ute i god tid, helst en timme 

före utsatt tid! 

De som ledde lovsången på 

kvällarna var verkligen proffsiga 

och inspirerande. På onsdagskvällen 

var det Kethoser Kevichusa 

från Nagaland som höll i 

trådarna och det gjorde han verkligen 

med den äran. Sångurvalet 

var bra. På torsdagen var det om 

möjligt ännu bättre, åtminstone 

om man gillar latinamerikanska 

HJ 


rytmer. Då var det Joel Sierra 

från Mexiko som inspirerade oss 

att sjunga både på engelska och 

spanska. Han hade en ovanlig 

karisma som smittade av sig. På 

fredagen var det Samuel Agyei 

från Storbritannien som ledde 

lovsången. På lördagen fi ck så 

äntligen en kvinna komma till 

tals (eller ”sångs”) som lovsångsledare. 

Det var Melanie Burns 

från USA. 

I avslutningsmötet på söndag 

eftermiddag var det Graham 

Kendrick från Storbritannien 

som höll i taktpinnen under lovsången. 

Den lovsången höll inte 

riktigt samma standard som man 

hunnit bli van med under de andra 

dagarna. Den enda av hans sånger 

som man blev riktigt inspirerad 

att sjunga med i var hans paradnummer 

(från 80-talet?) ”Shine, 

Jesus shine”. 

Halleluja till 

hög volym 

Till allra sist i avslutningsmötet 

förenade sig de fl esta av de 

olika körerna – ca 400 personer 

– som framträtt under veckan i 

Spår av dina egna 

Föräldrar som nyckeln till självinsikt är tema för Hans 

Olav Tungesviks bok Spår av dina egna. De fl esta av 

de 16 kapitlen börjar med en persons berättelse från 

sitt liv och sin uppväxttid. Sedan resonerar författaren 

om detta och har en del allmänna refl ektioner. 

Boken tar inte bara upp problem utan också positiv 

påverkan. Boken väcker känslor. 

Tungesvik är läkare, specialiserad i psykiatri. 

Men är likväl lättläst. Du hittar få svåra ord och 

de är förklarade på ett enkelt sätt. Tungesvik har 

under mycket lång tid arbetat med människor och 

deras problem. 

Temat för BWA:s 100-årskongress 

i Birmingham var 

”Jesus Christ Living Water” 

(Jesus Kristus – levande 

vatten). De fl esta samlingarna 

hölls i International 

Convention Center (ICC) som 

är ett av de största i Storbritannien. 

Det gällde att veta 

vart man skulle för att hitta 

rätt bland alla vindlingar. 

FOTO: S-G LIILJESTRÖM 

Billy Kim från Sydkorea 

avgick efter fem år som BWAordförande. 

På onsdagskvällens 

möte fi ck han tillfälle 

att predika. 

ett gemensamt framförande av 

Hallelujakören ur Händels Messias. 

Dirigent var Tony Peck. Det 

var en mäktig avslutning som lät 

riktigt imponerande trots att de 

knappast kan ha haft speciellt 

mycket tid på sig att öva. 

En negativ sak med lovsångsdelen 

var ljudvolymen. Då man 

har så högt ljud att det inte hörs 

speciellt mycket från publiken 

fastän den uppgår till 10 000 

människor eller mer, då är det 

inte riktigt bra. Den enda fördelen 

med den ljudnivån är att 

alla ”kråkor” kan sjunga för full 

hals, för det är ändå ingen som 

hör om de sjunger falskt. (Jag 

inkluderar mig i den skaran.) Det 

verkade som om ljudnivån höjdes 

på lördagen, för det var först då 

som jag märkte att jag borde ha 

haft öronproppar. Kanske var 

ljudet inte störande om man satt 

på läktarna? 

Billy Kim predikade 

på onsdagskvällen 

Öppningsmötet på onsdagskvällen 

var en storstilad samling. NIA 

var i det närmaste fullsatt och

Helt naturligt kan det vara på sin plats med råd 

till föräldrar: 

– Ge barnen all den kärlek ni mäktar. 

– Var rättvisa så att inget barn känner sig försummat. 

– Stå upp för tydliga värderingar och ge barnet 

den etiska vägledning det behöver. 

– Undvik alla former av kränkande och hårdhänthet 

bestraffning. 

H O Tungesvik 

SPÅR AV DINA EGNA 

Bokförlaget Libris 2005 

HJ 

En ukrainsk dansgrupp uppträdde en av kvällarna. 

I Norden är vi bortskämda med gratis utbildning 

inom de fl esta branscher. Så är inte fallet i många 

länder i världen. Kenya hör till dem. Det är inte 

många år sedan grundutbildningen (grundskolan) 

blev helt gratis och fortfarande kostar t.ex. ett år 

i gymnasiet i Kiambu 7.000 USD per läsår. Det är 

ganska enkelt att förstå att många familjer inte har 

råd med någon vidareutbildning för sina barn. Det 

innebär att de växer upp med minskade chanser 

att få jobb. Kriminalitet och drogmissbruk följer 

Lovsången gavs en framträdande plats under konferensen. Här är det en lokal grupp 

som leder i lovsång. 

Emmett Dunn var huvudansvarig 

för kongressens 

arrangemang och den som 

höll sina vakande händer 

över allt det administrativa. 

avgående BWA-ordförande Billy 

Kim från Korea höll en predikan 

fylld av retorik men också lättsmält 

humor. Sånginslagen under kongressen 

var många och professionella. 

Naturligtvis var detta koreanernas 

kväll i och med Kim var huvudtalare. 

De koreanska körerna och grupperna 

var så färggranna att de kunde riva 

upp ögonen på den mest skumögde. 

Men sjöng bra gjorde de också. 

Senare i mötet fi ck också andra 

synas under den obligatoriska 

”Nationernas vandring”, då representanter 

för olika länder gick runt 

i NIA med namnskyltar som visade 

vilka länder de kom från. En del av 

dessa personer var också väldigt 

färggranna. 

Blyth på torsdag, 

Ishola på fredag 

Myra Blyth från Storbritannien var 

huvudtalare på torsdagens kvällsmöte. 

Hon har många strängar på 

sin lyra och är sångare och textförfattare. 

Men hon har arbetat med 

mycket annat också. För närvarande 

är hon föreläsare i gudstjänstutformning 

och ekumeniska studier 

vid Regent’s Park College där hon 


ANSVARSVECKAN 23-29 OKTOBER 

Sätt stopp för den fattigdom som ärvs från generation till generation! 




också bedriver doktorandstudier i 

gudstjänstliv. Hon konstaterade i 

sin predikan bl.a. att ”vår kallelse 

är att vara påskfolk i en långfredagsvärld”. 

Solomon Ishola, generalsekreterare 

för den Nigerianska baptistkonventionen 

var fredagskvällens 

huvudtalare. Han är både teol.dr. 

och fi l.dr. från Southwestern Baptist 

Theological Seminary i Fort Worth, 

Texas, USA. Han predikade utgående 

från kvällens tema ”Att fyllas 

av Andens kraft”. 

Hans predikan var närmast en 

bibelutläggning, som var bra i sig 

men inte innehöll någonting nytt. 

Dessutom använde han inga illustrationer 

eller personliga kommentarer 

som skulle ha gjort det mera uppfordrande. 

Jag hade stadigt ”fl ankstöd” 

den kvällen så det hade inte 

gjort så mycket om jag somnat, 

inklämd som jag var mellan två 

ofta i arbetslöshetens fotspår. HIV grasserar och hotar 

lägga hela generationer i graven. Problemen går igen 

i följande generation. 

Årets frikyrkliga ansvarsveckoinsamling tar sikte 

på att lindra nöden åtminstone på en plats på jorden, 

Kiambu i Kenya. Pengarna som samlas in under 

ansvars veckan 23-29.10.2005 utgör en länk i kedjan 

som skall ge fattiga praktisk utbildning till att bli 

kockar, skräddare, metallarbetare, snickare och hårfrisörer. 

Den lokala samarbetspartnern är Trons Ords 

När mellan tolv och tretton 

tusen konferensbesökare 

samlas på en relativt 

begränsad yta blir det en 

salig röra! Programutbudet under de 

fem konferensdagarna 27-31 juli på 

Baptisternas Världsallians’ 100-årskongress 

var stort. Många samlingar 

gick parallellt så man kunde förstås 

inte vara med på allt man hade 

velat höra. Glimtar från några olika 

samlingar kommer att ges i nästa 

nummer av tidningen. Här ska vi 

bara beröra ett av de mera angelägna 

budskapen i ett av kvällsmötena. 

Grundade USA:s mest 

snabbväxande församling 

Rick Warrens (bilden) predikan 

på lördagskvällen hade ett budskap 

som mången konferensbesökare 

sent kommer att glömma. Han 

är bekant för många genom sina 

två böcker ”The Purpose-Driven 

Church” (Svensk övers.: Församling 

med mål och mening) och ”The Purpose-Driven 

Life” (Svensk övers.: 

Leva med mål och mening), vilka 

båda sålt i miljonupplagor. Han är 

också grundare av den omtalade 

församlingen i Saddleback, Lake 

Forest, Kalifornien, en församling 

som vuxit med rekordfart och sägs 

vara den snabbast växande församlingen 

någonsin i USA. Men det var 

ändå ingenting som bara gick av sig 

självt. Warren provade på en mängd 

olika arbetsmetoder. När den ena 

inte fungerade, prövade han något 

nytt. I dag har församlingen 16 000 

medlemmar och har planterat 34 dotterförsamlingar. 

Guds rike det viktigaste 

Predikan föregicks av att en grupp 

ungdomar dramatiserade berättelsen 

om då Jesus tvättade lärjungarnas 

fötter. Var är Guds rike? frågade 

Warren. Jo, det är varhelst Jesus är 

kung. Guds rike är multinationellt, 

internationellt, kraftfullt, evigt och 

oundvikligt. 

bastanta afrikanskor, av vilka den 

ena var Isholas fru! 

Warren och Vasconcelos 

på lördag och söndag 

Rick Warren, sydstatsbaptisten som 

grundat Saddleback Church, den 

snabbast växande församlingen i 

USA, var huvudtalare på lördagens 

kvällsmöte. Om honom har jag skrivit 

på annat ställe i tidningen. 

Fausto Vasconcelos från Brasilien 

var huvudtalare i avslutningsmötet. 

Han tillträder nu tjänsten som 

direktor för Evangelisation, utbildning 

och forskning vid BWA. Han 

efterträder på den posten Tony Cupit 

som går i pension. Vasconcelos var 

tidigare pastor i First Baptist Church 

i Rio de Janeiro. Han uppmanade 

åhörarna att vara ”kloka vittnen”. 

Warren menar att Gud i dag vitaliserar 

den lokala församlingen som 

han väljer att använda. Kristendomen 

växer nu snabbast på de håll i 

världen där lekmän står i ledarskapet. 

Han citerade Jes. 43:19: ”Se, jag 

gör något nytt. Redan nu visar det 

sig. Märker ni det inte? Jag skall göra 

en väg i vildmarken och strömmar i 

öknen.” 

Församlingarna på det södra halvklotet 

exploderar av tillväxt. Detta 

är en tid för optimism, men vi måste 

öppna våra ögon. Vi måste också inse 

att vi aldrig kommer att helt kunna 

komma överens då det gäller våra 

olika (gudstjänst)stilar. Faktum är ju 

att det första mordet skedde på grund 

av en sådan tvist. 

Fem svåra åkommor 

eller globala jättar 

Warren nämnde fem svåra åkommor 

i världen, fem åkommor som 

kan betraktas som globala jättar: 1) 

Andlig tomhet, som är det största 

problemet. 2) Egocentriskt ledarskap. 

Idag har vi små Saddams 

överallt. 3) Fattigdom. 4) Sjukdom. 

Många gånger känner vi till botemedlen 

men av olika saker används 

de inte. 5) Analfabetismen. 

– För att utrota de globala problemen 

måste vi arbeta tillsammans, 

församling med pastor Thomas Muthee i spetsen. 

Muthee och hans närmaste medarbetare har i fl era 

omgångar besökt Svenskfi nland med inspiration till 

bön och förbön. Nu fi nns chansen att återgälda en del 

av välsignelsen. 

För varje insamlad euro utökas summan med 

fyra euro från Finlands biståndsanslag. Ge en gåva, 

förändra människors vardag. Gåvan kan betalas in 

på Frikyrklig Samverkan rf:s konto i Aktia 497044- 

227039, referens 1054. (BK) 

EKO FRÅN BWA:S 100-ÅRSKONGRESS I BIRMINGHAM: 

Vi behöver en ny reformation – och 

den enda strategin är lokalförsamlingen 

S-G LILJESTRÖM 

inte bara fi ra gudstjänst tillsammans. 

Dags för ny reformation 

Det fi nns bara en strategi och det 

är den lokala församlingen. Warren 

nämnde fem sätt som Jesus använde 

sig av i sin tjänst: 1) Han planterade 

en församling. 2) Han utrustade 

vissa ledare. 3) Han hjälpte de fattiga. 

4) Han brydde sig om de sjuka. Han 

botade dem från alla slags sjukdomar. 

5) Han utbildade nästa generation. 

– Jesus säger till dig just nu: Jag 

vill använda dig. 

Warren konstaterade att det nu 

är dags för en ny reformation, som 

denna gång måste handla om vårt 

beteende, vad vi gör, och inte vad vi 

tror. Vi måste sluta debattera Bibeln 

och ”göra den”, dvs tillämpa den. 

Antar vi utmaningen? 

Warrens budskap var mycket 

evangeliskt med en stark betoning 

på vikten av att föra människor till 

en levande tro. Det är ju på det sättet 

som en församling växer! 

– Vi behöver miljontals nya församlingar. 

”Ännu en själ för Jesus!” 

Warren berättade om sin fars nöd 

för själars frälsning ännu då han 

låg på sitt yttersta och ”talade sina 

drömmar”. Han nämnde inget om 

sina olika personliga livsintressen 

som varit nog så viktiga för honom 

under hans aktiva dagar. Nej, en av de 

saker han hela tiden upprepade var: 

”one more soul for Jesus”, ”ännu en 

själ för Jesus”. Rick, du måste föra 

ännu en människa till Jesus! 

– Det fi nns ingenting som är viktigare 

än Guds rike, konstaterade 

Warren till sist. Kommer det i himlen 

att fi nnas någon som är där tack vare 

ditt kristna vittnesbörd? Gud har 

ett syfte med ditt liv och han vill 

använda dig. 

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 


Dorothy 

Selebano 

från Sydafrika 

är ny 

ordförande 

för BWA:s 

kvinnodepartement. 

Dorothy är 

änka (sedan 

1987) med tre 

barn, talar 

sex språk 

fl ytande och 

har akademisk 

examen 

i sjukvård, 

sociologi och 

teologi.

8 

här 

sidan är 

SBFU:s sida. 

Bidrag 

sänds till 

denna 

tidnings 

redaktion 

eller direkt 

till SBFU:s 

kansli, på 

adress PB 

54, 65101 

VASA. åttanDen 

Svenska baptisternas i Finland 

ungdomsförbund rf 

Besöksadress: 

Rådhusg. 44 K 5, Vasa. 

Postadress: 

PB 54, 65101 VASA. 

Tfn: 06-3464 515; 

fax: 346 4510; 

e-postadress: sbfu@baptist.fi 

Ordförande Åsa Kackur, 

tfn 050-353 8744 

asa.kackur@baptist.fi 

Ungdomssekreterare: 

Caroline Södergård-Hahn, 

tfn 050-5426719 

FÖLJ MED 

OCH SE 

till Bjärka-Säby 

Helgen 4-6 november 

ordnas Pilgrims Höstmöte 

med temat “Följ med 

och se” på Nya Slottet 

Bjärka-Säby och Stiftsgården 

Vårdnäs i Sverige. 

Höstmötet riktar sig till 

alla mellan 19-39 år som 

vill uppleva gemenskap 

och uppbyggelse. 

Gå in på www.tidskriftenpilgrim.nu 

för att läsa 

mera om helgen. Finns 

intresse så ordnar vi en 

resa från SBFU. 

Kostnad för konferensdeltagande, 

logi och resa 

tur-retur blir ca 150 euro. 

I det priset ingår även 

frukost. 

Intresserad? 

Kontakta Åsa Kackur 

så fort som möjligt, 

senast 15 september, 

på tel 050-353 87 44 

eller via e-post: 

asa_kackur@hotmail.com 

HÖSTTALKO 

Lördagen den 24 

september ställer vi med 

gemensamma krafter i 

ordning Hummelholmen 

inför vintern. Många olika 

arbetsuppgifter finns, 

så det finns jobb åt alla. 

Lunch serveras 12.30. 

Välkomna med. 

Ett varmt 

och innerligt 

TACK! 

Från ungdomsförbundets 

sida vill vi tacka alla 

som på något sätt ställt 

upp för verksamheten 

på Hummelholmen 

sommaren 2005. 

Tack alla förebedjare, 

ledare, planeringsgrupper, 

talkofolk, understödjare, 

bagare och donatorer. 

Gud välsigne er! 

SBFU 

genom ordförande 

Åsa Kackur 

Tisdagen den 28 juni 

var det igen dags för 

barnläger på Hummelholmen. 

Det var 

närapå ett femtiotal 

förväntansfulla 

och glada barn som kom för att 

inkvarteras med sina respektive 

ledare i det något kyliga vädret. 

Efter middagen kunde ledare och 

barn bekanta sig med varandra 

för att så småningom samlas till 

kvällssamling. 

Kvällssamlingen innehöll som 

sig bör sånger, lekar och sketcher 

samt en mycket uppskattad 

improvisationsteater. I den 

bjöd ledarna på sig själva till 

100 % och barnen fick sig ett 

gott skratt. 

Kvällssamlingen avslutades 

utomhus med tafatt-lekar som 

till exempel kryptippa. Ledarna 

var jagare och barnen villebråd. 

Behöver det sägas vem som avgick 

med segern i leken då barnen tog 

vid för att jaga ledarna? 

När man har som roligast går 

tiden snabbt och man samlades 

snart till kvällsandakt och flagghalning. 

Kvällsmålet avnjöts i 

lägergården varefter tandborstningen 

tog vid. Säkert var det en 

och annan som hade lite svårt att 

somna denna första kväll trots 

godnattsaga, aftonbön och godnattsång. 

Men klockan 22.00 var 

det ändå tyst som sig bör. 

Bilhorn och pärlor 

På onsdagen och torsdagen följde 

programmet i stort sett samma 

mönster. Några barn vaknade 

långt innan Evas väckning med 

tjutande bilhorn. Förväntansfulla 

inför dagens program samlades 

man till flagghissning och andakt 

med Mikael Lidman. Temat för 

Mikaels andakter under lägret 

var ”Andens frukter”. 

Årets bibelstudier hölls av 

Tua Långnabba i Samlingsboda. 

Ledare och barn grupperade sig 

på filtar på golvet. Rubriken under 

de två dagarna var ”Pärlor.” Tua 

introducerade finstämt och på ett 

konkret sätt Martin Lönnebos 

”frälsarkrans” för barnen. Under 

två pass per dag fick barnen lära 

sig betydelsen av bland annat 

Gudspärlan, tystnadspärlan, kärlekspärlan 

och inte minst om 

jagpärlan. Jagpärlan är pärlemor- 

festival 

på humle 

för 25:e 

gången 

Årets upplaga av Humlefestivalen var den 

tjugofemte i ordningen sedan starten 1980. 

Det här uppmärksammades på olika sätt 

under helgen, bland annat med fotoutställningar 

och tidningsurskipp men även med en 

jubileumsshow på lördagskvällen. 

Påfallande många av årets band kom från 

Sverige, bland annat lördagens huvudartist 

Samuel Ljungblad med band som med sin 

gospel-soul-funk-musik fick publiken att leva 

med. 

Med tanke på utbudet och på att det var 

jubileumsår kunde man kanske förväntat 

sig lite bättre publiktillströmning. Fredagen 

hade i alla fall ca 250 besökare och lördagen 

nästan 400. (PES) 


Barnläger med pärlor 

Några av ledarna på årets barnläger. Stående i mitten är artikelförfattarna Gunborg Lillvik (helvitt) och Brigitte Fagerström (svartvitt). 

skimrande därför att ”för Gud är 

du en pärla. Så vacker och fin är du 

i hans ögon”. Barnen fick sedan 

trä sina egna pärlor. 

Texter, böner och sånger i 

anslutning till varje pärla limmades 

in i ett medföljande häfte. 

Tanken var att varje barn skulle 

få ta hem sitt armband och sitt 

texthäfte vid lägrets slut. Frälsarkransen 

kan sedan användas 

dagligen eller tas fram vid de 

tillfällen i livet då man behöver 

den. 

Äventyr i det fria 

På eftermiddagarna var det dags 

för äventyr ute i det fria. Barnen 

utförde hyddvis olika uppdrag vid 

nio olika stationer. För väl utfört 

uppdrag fick barnen en guldsten 

eller en silversten. Dessa stenar 

samlades under de två dagarna 

för att bytas ut mot något kladdigt 

att använda vid finalen på torsdag 

kväll. Man kunde förvärva 

guldstenar trots att uppdraget 

inte gick så strålande om man 

var duktig att heja på varandra. 

Detta sporrade lagandan i positiv 

bemärkelse. 

När barnen på torsdagskvällen 

fick veta vad kladdet skulle 

användas till gick det inte att ta 

miste på deras förtjusning. Ett 

vilt jubel utbröt och koncentrationen 

var total då barnen fick ta 

ljusgrönt ”slime” på en sked för 

att föra den över en hinderbana 

och hälla över den i en kopp. Allt 

”slime” som barnen lagvis fick 

ihop i sin kopp skulle de få smeta 

ner ledarnas armar och ben med. 

Men man fick minuspoäng om 

man kladdade på sig själv eller 

utanför de linjer som ledarna 

tejpat sig med. Knän och armbågar 

var gräns. 

Efter kladdkalaset blev det 

simning i det ljumma Monäsvattnet. 

De flesta avslutade med bastu 

och dusch innan kvällsmålet. Den 

sista kvällen blev något sen, så 

det var förståeligt att några barn 

drabbades av hemlängtan. Men 

när kvällssången Bred dina vida 

vingar ljöd var det slutligen tyst 

i hyddorna. 

Himlafest till slut 

Till fredagens avslutande ”himlafest” 

samlades ledare, barn 

och ett stort antal föräldrar och 

syskon. Programmet bjöd på 

sång, sketcher, israelisk dans och 

praktikanterna Sofia Lundin och 


Frida Wiik presenterade berättelsen 

om den dyrbara pärlan. 

Tua gav en sammanfattande 

presentation av frälsarkransen 

för att föräldrarna också skulle få 

en inblick i vad årets bibelstudier 

handlade om. Saft och bakelse 

avnjöts till sist i den festprydda 

matsalen. 

För oss förstagångsansvariga 

blev saldot för detta barnläger en 

positiv upplevelse. Vi upplevde 

en verkligt fin gemenskap med 

både de ”pärlor” som föräldrar 

skickat på lägret och de ”pärlor” 

som ställde upp och bidrog till 

att lägret kunde genomföras. Vi 

får bara hoppas att lägerverksamheten 

på Humle får fortsätta 

i samma anda. 

Brigitte Fagerström 

och Gunborg Lillvik 

Humlefestivalen är 

i bästa fall ett möte 

mellan generationer. 

När festivalen 

startade för 25 år 

sedan som Humle 

Rock var inte alltid 

förståelsen mellan 

generationerna så 

god åtminstone på 

det musikaliska 

planet. Idag är det 

pionjärernas barn 

som går på festival. 

Detta illustrerades 

konkret i år när far 

och son Edström, 

Elias (t v) och Jani, 

tidvis tillsammans 

skötte programpresentationen. 

Jani syntes även på 

scenen under jubileumsshowen 

i den 

för kvällen återförenade 

(så när som 

på en frånvarande 

medlem) gruppen 

Sambandet som var 

med om att starta 

festivalen en gång i 

tiden.

Krönikan 

Lovat vare namnet 

Vår tid överbetonar ungdom, 

skönhet och hälsa och får oss att 

glömma att framtidens viktigaste 

innehåll är döden. Döden ger nuet 

dess karaktär och om vi lever ett 

autentiskt liv medför det att vår 

livsuppfattning blir riktig. 

Fyra gånger har havet begärt mig. Fyra 

gånger har Hans vatten väsnats och fradgats. 

Fyra gånger har Hans bränningar svept över 

mig. Fyra gånger har räddaren dragit mig upp 

ur fördärvet. 

Min första räddare var Håkan, en granne på 

andra sidan Risöviken. Jag kunde inte simma 

och hade hamnat på djupt vatten. Den andra 

hette Jaakko, en arbetskamrat i Tammerfors. 

Vi brukade tillbringa timmarna efter arbetet 

vid simstranden nedanför Pyynikki, strax 

invid sommarteatern. Där dök jag en kväll rakt 

på en sten och drogs upp blodig, omtumlad, 

och hjärnskakad. Min tredje räddare var en 

studiekamrat, en god vän. Han var från Norge 

och hette Einar. Invid vägen mellan Nice och 

Saint Tropez simmade vi ut i ett stormigt 

Medelhav. När jag skulle simma i land svepte 

bränningarna över mig och drog mig utåt 

till dess krafterna fullständigt sinade. Fjärde 

gången handlar om två beslutsamma män från 

Pörtom. Jag hade somnat vid ratten mitt på 

blanka eftermiddagen, gjort en volt på fel sida 

om vägen och hamnat på taket i ett vattenfyllt 

dike. Två namnlösa bönder såg min belägenhet, 

skyndade till min hjälp med traktor och drog 

mig i ordets verkliga betydelse upp ur fördärvets 

grop. Bilen blev skrot. Min drömmarrock 

av siden, den som jag inhandlat i New York, 

och som jag tyckte så mycket om och som mina 

medvandrare helt säkert avundades mig, och 

min handtelefon förstördes av vattnet. Själv var 

jag oskadd, om än gul och blå. Fyra gånger har 

vattnet begärt mig. Varje gång fanns någon där 

som hjälpte. Kanske änglar finns. 

I Vaajakoski lärde jag mig spela ”hukkuvan 

valitus”, ”den drunknandes klagan”. Somrarna 

58/59 tillbringade jag där för att lära mig finska. 

Jag bodde i baptistkapellet hos pastor Jaakko 

Kalliomäki och den del av familjen som bodde 

tillsammans med honom. Kapellet ligger fortfarande 

på samma plats, på en kulle högt över 

den lakritsdoftande dalen. Här lärde jag mig, i 

likhet med Madicken att paraplyer inte duger som 

fallskärm. Här lärde jag mig också att bönekampen 

kan vara tung och påfrestande. Efter det att 

Hilma-täti på onsdagskvällarnas (obligatoriska) 

bönemöten avslutat sin överentimmeslångabönemonolog 

var mina knän ömma och som jag inbillar 

mig, fulla av skavsår. Det ord hon ständigt 

upprepade var ”kallis”, ”kallis”. Jag visste inte 

då vad det betydde. 

Jaakko Kalliomäki var den som lärde mig 

spela ”hukkuvan valitus”. För att kunna spela 

”hukkuvan valitus” måste man stämma om 

Kvinnor samlade på Humle 

Tre dagar under fruntimmersveckan 

var det samling på vårt 

lägerområde i Monäs. En och en, 

två och två, tre och tre eller fyra 

och fyra kom de: Sally, Carita, 

Mia, Berit, Maj-Lis, Ragni, Ann- 

Britt… 

Mai-Britt Vehkaoja hälsade välkommen 

på måndagseftermiddagens 

kaffe. Vid kvällssamlingen 

talade Mai-Britt, Harriet och Christian 

Sten sjöng, ackompanjerade av 

Sofia Wallin. 

Varje gång det var samling vid 

borden var samtalen i full gång, 

antingen om hur man för andlig 

dagbok eller att disktrasan hålls 

fräsch när man slår kokande potatisvatten 

på den och sedan sköljer 

kallt. Eller vems dotter man är. Det 

sista handlade också samlingarna 

om till stor del. Ann-Christine 

Falks ämne på tisdagen var: Vem 

gitarren. Jag blev en mästare på att stämma 

om gitarren. Sedan var det lätt att spela den 

klagofyllda låten. Jag minns inte längre vare 

sig låten eller omstämningen. Jag tror överhuvudtaget 

att jag allt mindre minns hur det är 

att klaga. Kanske jag ärvt detta av mor Margit 

som ständigt uppmanar sina barn och barnbarn 

att se fram mot att bli gammal. Mor Margit är 

förnöjsam hon. Jag har heller inget behov att 

stämma om mig till klagovisor. 

Det är inte enbart vattnet som begärt mig. 

2001 drabbades jag av en livshotande blödning på 

mellersta hjärnhinnan. Jag klarade mig oskadd 

ur händelsen, men jag är tacksam för den. Den 

rehabiliterade min känslighet, som under årens 

lopp avtrubbats. 

Den 29 maj detta år fick jag en liten hjärtinfarkt. 

Jag försattes i högrisksituation och i rask 

takt skickades jag till Vasa, där jag angiograferades 

och genomgick en by-pass-operation på 

fem ställen. Jag hade gått med en tidsinställd 

bomb inom mig. 

Tiden efter operationen har varit en lycklig 

tid. Jag håller nu på att uppnå samma fysiska 

kondition som jag hade för tjugo år sedan. ”Första 

dagen får du inte gå utanför huset”, sade den 

läkare som hemförlovade mig. Han visste inte 

att jag med stor iver hade tjuvtränat i sjukhusens 

korridorer och trappor. Vid ett av dessa träningspass 

träffade jag Rita från labbet, just då när jag 

i full karriär löpte raksträckan från Bädden (där 

åldringarna vårdas). ”Har du varit och anmält 

dig?” frågade hon. Jag log. 

Så första dagen höll jag mig till tomten, 

bildligt talat fastknuten i ett band som min kära 

hustru Maj-Lis fullständigt kontrollerade. På så 

sätt påminde saken om förhållandena i Tabernaklet 

fordomdags. När översteprästen gick in 

i det allra heligaste band man fast honom med 

ett band för att kunna dra ut honom i det fall 

han svimmade eller dog. Jag varken svimmade 

eller dog. Sedan följde hon med mig på 

färderna kring de närmaste kvarteren. Det 

var fina promenader med goda samtal. Nu är 

detta inte längre möjligt. Tempot är rasande 

och etapperna långa. Blicken målmedveten. 

Ambitionerna wingrenskt stenhårda. Maj-Lis 

är jag? I samtalen kom många svar 

fram. Bland annat detta: 

”Jag är kungadotter! 

Gud är min far. Med stor omsorg 

om mig och i oändlig kärlek till mig 

har han skapat mig. 

Jag är föremål för hans kärlek 

och det ger mig stor trygghet när 

jag tänker på vem jag är.” 

Onsdagens ämne var: Vad vill 

jag? Där lyftes bland annat pilgrimsvandringens 

sju nyckelord 

fram: långsamhet, frihet, enkelhet, 

bekymmerslöshet, tystnad, 

delande och andlighet. Av dessa 

valde vi det vi tyckte att vi var i 

störst behov av och funderade hur 

vi skulle nå det. 

Vår livskallelse är det som hos 

oss själva väcker en glöd och kan 

vara till nytta för andra. 

Monica Koskinen talade om hur 

vi alla bär spår av våra egna. Hur 

” 

Vår tid överbetonar 

ungdom, skönhet och 

hälsa och får oss att 

glömma att framtidens 

viktigaste innehåll 

är döden. 


Roger Wingren 

detta kan påverka oss på olika sätt, 

men också att vi inte måste känna 

oss instängda i detta. Så instruerade 

hon oss inför den väv var och en av 

oss skulle göra. Det föddes många 

tankar, när vi följande kväll valde 

material och färger till väven. När 

vi sedan tittade på resultatet beundrade 

vi speciellt det som flickorna 

Edith, Annie och Gabriella hade 

gjort. De gjorde också gipsfigurer 

den kväll Caroline Södergård Hahn 

besökte lägret. 

Förutom den goda mat Humles 

köksarbetare bjöd på tillredde en 

del av deltagarna under Beriths 

ledning en trerättersmiddag på tisdagen 

och dukade fint för aderton 

personer. 

Det var goda dagar som bjöd på 

en bra blandning av avkoppling och 

aktiviteter. 

Elisabet 

har börjat cykla. 

Det sägs att man ärver kärlsjukdomarna av 

sin far. Jag har uppenbarligen ärvt annat också. 

Pappa brukade halvblind varje dag cykla från 

Pörkenäs till stan för att hämta posten. För det 

mesta tog han omvägen via Nykarleby. 

För en vecka sedan gick jag 20 km med en 

snittfart på sju km i timmen. Maj-Lis försökte 

få tag i mig men jag hörde inte ringsignalerna. 

Hon var inte nådig när jag slutligen ringde 

upp. ”Du måste ju vara sjuk”, sade hon. 

Kanske hon har rätt. Kanske är det ändå så, 

att hjärnblödningen påverkat mig. Hon hade 

nämligen den dagen varit och fyllt på mitt 

medicinförråd. På apotekets receptbeskrivning 

stod ”mot hjärnbrist”, alltså uttryckligen 

bokstaverat med ”hj”. 

Jag förlägger ofta mina träningspass så att 

jag kan besöka mor Margit på Folkhälsan 

Östanlid. Hon är varje gång lika glad och 

säger att hon väntat mig, och skyndar sig alltid 

att placera en tjock tidning på besökarstolen. 

Jag är ju genomsvettig och stolstyget får inte 

förstöras. Den tjockaste tidning hon har är Missionsstandaret. 

Otaliga är de gånger jag suttit 

på förslaget till kapell på Hummelholmen. 

”Vad gör du på dagarna?” brukar hon fråga. 

”Jag promenerar och gymnastiserar”, säger 

jag och demonstrerar vilka rörelser jag måste 

göra för att såren och bröstbenet skall växa 

ihop på rätt sätt. En av rörelserna innebär att 

man sätter tummarna mot bröstet och roterar 

med armarna. När jag visade henne rörelsen 

sade hon: ”inte gör du väl det där utomhus”. Jag 

försäkrade henne att detta endast sker bakom 

lyckta dörrar. ”Bra”, sade hon lättad, ”annars 

kan någon tro att du är en ängel som försöker 

flyga hem”. 

Min hustrus farfar, den legendariske affärsmannen 

och predikanten Karl Nars fick domen 

att han skulle dö inom två år. ”He komber int ti 

ske naa he”, sade han och levde i ytterligare tjugo 

år. Maj-Lis minns honom, när han på sin ålders 

höst väldig och vördnadsbjudande sitter i sin 

läderfåtölj på kontoret på Storgatan i Jakobstad 

och låter röken från en tjock cigarr stiga mot 

taket liksom en tacksägelse. Doften av cigarr är 

fortfarande välbehaglig för henne. 

Nej, jag är ingen ängel som försöker flyga 

hem. Inte heller har jag börjat gå på tårna för 

att bli mer andlig. Inte heller stämmer jag om 

min gitarr för att kunna spela ”den drunknandes 

klagan”. Jag säger som Maj-Lis morfar 

Emil Wikström, hjälten från ofärdsåren i 

början av senaste sekel, då han 1963 låg på sitt 

yttersta: ”noo sku ja kuna leva liiti till… noo 

hinder ha tä vaa”. Och när jag ser de uppgifter 

som väntar på mig sjunger jag mitt Halleluja, 

”lovat vare namnet”. När jag ser min hustru 

Maj-Lis, sjunger jag ”lovat vare namnet”. När 

jag träffar mina barn och barnbarn utbrister jag 

”lovat vare namnet”. 

Nadde 

tar farväl 

Anders ”Nadde” Blomberg gör 

reflektioner kring litteratur 

och musik. 

Så kommer 

den stund då jag får avsluta och 

lämna bakom mig ett uppdrag som 

jag tagit på mig och lovat utföra. 

Det var på Midvinterveckan 1995-96 

som Peter Sjöblom frågade mig om jag 

kunde tänka mig att börja skriva en kolumn 

om musik för Missionsstandaret. 

Det lät ju 

intressant och efter att 

ha funderat igenom 

saken så lovade jag att 

göra det så länge jag 

höll på med mitt radioprogram 

Rock and akt. 

Den första kolumnen 

kom i mars 1996. Den 

fick heta Musikspalten. 

Musikspalten fick 

innehålla artiklar om 

artister och deras liv, 

gospelmusikens historia, 

skivrecensioner 

och framför allt hur den 

kristna populärmusiken 

utvecklades från en 

doldis till en betydande 

industri under hela 

Naddes pärlor 

”Nu upplever 

jag i alla 

fall att jag 

kommit till 

den stund då 

det är dags 

att ta farväl 

av er för 

denna gång. 

1990-talet och hur den blev rumsren inom 

de flesta kretsar. Också att kristna artister 

kunde sjunga klart ut om sin tro trots att 

de gjorde sina skivor på profana bolag och 

att kristna artisters skivor gjorda på kristna 

bolag spelades på profana radiostationer. 

År 2002 på sommaren skrev jag min 

sista musikspalt och två år senare avslutade 

jag mitt radioprogram på Radio 

Extrem. 

Men jag fortsatte min kolumn i Missionsstandaret 

och började skriva blandat både 

om musik och litteratur. Mer och mer började 

kolumnen handla om litteratur, mina 

läsupplevelser och underbara författare. 

Nu upplever jag i alla fall att jag kommit 

till den stund då det är dags att ta farväl av 

er för denna gång. I nio år har Missionsstandaret, 

med Peter och Sten-Göran 

främst, haft förtroende för mig och ni kära 

läsare. 

Jag kommer säkert hela mitt liv att få 

vara tacksam över denna möjlighet att ha 

fått skriva en kolumn. Det har tränat och 

fostrat mig. Nu är det andra uppdrag som 

väntar om hörnet och om Herren dröjer 

och vi lever så vet man aldrig, kanske jag 

är här i igen med skriverier. 

Tack skall ni ha, jag önskar er en riktigt 

skön höst. 

Anders ”Nadde” Blomberg 

FOTO: MAI-BRITT VEHKAOJA 

Lägret generationsövergripande tema, Dotter till en dotter, illustreras bra av deltagarna på bild: 

mormor Ragni Liljeström med dotter Ann-Britt Victorzon och barnbarnen Gabriella och Annie.

10 


r 

Döda R A D I O S P A L T E N 

Ruth Olin 

Ruth Elisabeth Olin, f. Pettersson, 

medlem av Forsby baptistförsamling, 

fick hembud den 12 

juli 2005. Hon föddes i Korsnäs 

den 19 februari 1916 i en troende 

jordbrukarfamilj med många 

syskon. Ruth kom till tro och blev 

döpt den 6 mars 1932 i Korsnäs 

baptistförsamling. 

Till pedersörebygden kom hon 

som kontrollassistent i början av 

1940-talet, först till Kållby och 

sedan till Purmo. I Purmo träffade 

hon Edvin Olin, de gifte sig 

och bildade familj på Vesterbacka 

i Purmo och i familjen föddes fem 

barn: Rose-Maj, Christer, Leif, 

Marianne och Gun-Lis. 

När Rut flyttade till bygden 

knöt hon genast kontakt med 

Forsby baptistförsamling och 

den stora ungdomsskara som 

fanns i församlingen då. Här 

fann hon sitt livslånga andliga 

hem och sin gemenskap. Hon 

välkomnades som medlem i 

Forsby baptistförsamling den 23 

mars 1943 och har sedan dess 

varit en trogen medlem som känt 

varmt för församlingen genom 

praktiska insatser, förböner och 

offer. Rut var en realistisk kristen 

och baptist med båda fötterna på 

jorden. Hon var handlingskraftig 

och generös och hon värnade 

varmt om de svaga och delade 

med sig åt många. 

Hennes livsuppgift blev jord- 

Herbert Mauritz 

Söderqvist 

Pastor Herbert Mauritz Söderqvist, 

Pedersöre, medlem av 

Forsby baptistförsamling, fick 

hembud torsdagen 14 juli 2005 

på sjukhus i Jakobstad efter en 

prövosam sjukdomsperiod. Han 

föddes 26 februari 1931 i Borgå 

landskommun där han som ung 

kom i kontakt med frikyrklig 

verksamhet i Metodistförsamlingen 

där han också blev konfirmerad. 

Söderqvist kom hösten 

1947 till Österbotten och gick på 

Fria kristliga folkhögskolan som 

då var belägen i Forsby. Han tog 

starkt intryck av den väckelseatmosfär 

och levande gudstjänstkultur 

som fanns i baptistförsamlingen 

i Forsby. Den 30 maj 1948 

blev han döpt i Vasa baptistförsamling. 

Herbert studerade till 

pastor i Baptisternas predikantseminarium 

i Vasa 1948-1950 

och blev färdig med studierna 

våren 1950. Under hösten 1950 

samt 1952-1953 var han resepredikant 

för Vasa distrikts- och 

missionsförening 

Med undantag för åren 1955- 

1957 då han var instruktör i 

Finlands svenska nykterhetsförbund, 

verkade han som pastor och 

församlingsföreståndare ända 

till sin pensionering 1996. Han 

tjänade baptistförsamlingarna i 

Forsby/Bennäs 1953-1955, 1981- 

1989, Elim Dragnäsbäck, Vasa 

1957-1962, Esse 1962-1967, 1989- 

1991, Helsingfors 1967-1981 och 

Närpes 1991-1996. Han var den 

borne församlingspastorn, en 

god förkunnare och församlingsledare. 

I sitt arbete intresserade 

han sig för människor i alla åldrar. 

I Forsby startade han GK (Goda 

Kamrater)-verksamhet bland 

barnen under sin första pastorsperiod 

där. Under Helsingforstiden 

skapade han i Betel bl.a. ett 

andligt hem under studietiden 

för många studerande ungdomar 

från andra delar av landet. I Helsingfors 

var han också något av en 

sjukhuspastor för personer från 

olika delar av landet som vistades 

på sjukhus i Helsingfors. Herbert 

höll en positiv och levande kon- 

brukarhustruns med allt vad det 

innebar av arbete och möda, 

tidigt och sent, i en helt annan tid 

än den vi lever i idag. Hemmet 

på Vesterbacka gav en god uppväxtmiljö 

för barnen och en trygg 

plats att återvända till under livet. 

Rut hade en stor släkt- och vänkrets 

som hon trofast höll kontakt 

takt över alla samfundsgränser 

med människorna på de platser 

han verkade och upprätthöll även 

senare kontakt och vänskapsband 

med dem. Under sina år i Helsingfors 

upprätthöll han en livlig 

kontakt med trossyskon i forna 

Sovjetunionen och distribuerade 

även senare ett stort antal biblar 

dit vilket var möjligt bl.a. från det 

lilla postkontoret i Forsby. Under 

ett par perioder vistades han som 

pensionär tillsammans med sin 

hustru Anne-Marie i Norge. 

Söderqvist var medlem åren 

1957-1969 och ordförande 1961- 

1968 i Svenska Baptisternas i 

Finland Ungdomsförbund och 

deltog bl.a. i förhandlingarna 

vid köp av och förverkligande av 

lägerområdet Hummelholmen i 

Monäs samt som lägerchef och 

ledare i många av SBFU:s läger. 

Han var i olika perioder från 

1968 medlem av styrelsen för 

Finlands svenska baptistmission 

och medlem i styrelsen för 

Baptisternas seminarieförening 

1961-1965. I Landsutskottet för 

kristligt nykterhetsarbete var han 

medlem under åren 1960-1968, 

sekreterare och under en tid 

medlem i Finlands svenska nykterhetsförbunds 

ungdom. Kristliga 

beväringsgruppen i Dragsvik, 

som under militärtiden blev 

en tillflykt för troende beväringar 

från hela Svenskfinland, grundades 

av honom 1951. 

Många kommer att minnas 

Herbert Söderqvist som en rakryggad 

pastor och vänsäll kristen 

medvandrare med glimten i ögat 

Vår kära mor, mormor, farmor och svärmor 

Ruth Elisabeth Olin 

född 19.2. 1916 i Korsnäs 

död 12.7. 2005 i Purmo 

I ljust och tacksamt minne bevarad 

Rose-May 

Christer och Anneli, Joakim, Charlotta 

Marianne och Sten-Göran 

Tanja och Jarno 

Linda och Thomas 

Simon 

Leif och Catarina 

Maria och Johan, Alina 

Anders och Julia 

Linnéa 

Gunlis och Richard 

Emma 

släkt, vänner, Forsby baptistförsamling 

Tack kära mor för böner du bett 

Tack för allt som dina barn du gett 

Det blir så tomt där hemma 

men i minnet hörs din stämma 

och i våra hjärtan finns du kvar 

med. Trots arbetet på gården var 

hemmet alltid öppet för dem, men 

även för församlingens möten 

och symöten. På senare år även 

för utländska gäster som besökt 

trakten genom barnens församlings- 

och missionsarbete. 

Ruts hälsa sviktade de senaste 

åren men hon har skött hemmet, 

och ett gott ord på vägen. Ett 

av hans älsklingsuttryck ”Lovad 

vare Herren, dag efter dag bär 

han oss.” besannades i hans liv, 

i synnerhet under den sista svåra 

vandringsetappen. 

Han sörjes närmast av makan 

Anne-Marie, sonen Peter och 

dottern Lisbeth med familjer. 

Begravningen ägde rum i Saronkyrkan, 

Forsby den 23 juli. 

Hans-Erik Jansson 

Herbert Söderqvist 

Närmare ett hundratal vänner, 

kolleger och släktingar samlades 

med de närmaste lördagen den 

23 juli för att ta avsked av Herbert 

Söderqvist i Saronkyrkan i 

Forsby. 

Mikael Lidman officierade 

vid begravningsakten medan 

Birgitta Ahlskog sjöng och P-E 

Wingren tjänade som kantor. Ute 

vid gravgården täcktes graven av 

en riklig blomsterskörd och medarbetarna 

i baptistmissionen tog 

avsked av sin kollega genom att 

sjunga ”Härlig är jorden”. 

Minnesstunden hölls i Bennäs 

församlingshem och leddes av 

Hans-Erik Jansson. Ett mycket 

stort antal inbetalningar hade 

gjorts till Herberts minne. Minnesord 

uttalades av vänner och 

kolleger. De tecknade bilden av 

en vän som gång på gång vittnat 

om att ”grunden håller” trots 

motgångar och svårigheter. De 

påminde också om hur Herbert 

hade glimten i ögat och att grundtonen 

hos honom var glädje. 

Under sin långa pastorsgärning 

utmärktes Herberts Söderqvists 

tjänst av att evangelistlågan 

brann i hans hjärta. Hans trofasthet 

när det gällde hem- och 

sjukbesök betonades också. Hans 

brobyggande verksamhet, både i 

vårt land och sedan också i Sovjetunionen, 

lyftes fram. Herbert 

höll också under många år på med 

omfattande bibelspridning per 

post till det forna Sovjet. 

Förutom den egna rörelsens 

pastorskolleger, medarbetare och 

församlingsmedlemmar delgav 

också Erik Hellsten och Arne 

Herberts minnen och uttryckte 

tagit aktivt del i och intresserat 

sig för barn och barnbarn, 

grannarna, baptistmissionen 

och församlingen. Hon var den 

senaste tiden klart medveten om 

att hennes dagar var räknade och 

gav ofta uttryck för det. Trots 

det kom budet om att Herren 

tagit hem sin tjänarinna, om än 

på ett barmhärtigt sätt, ändå så 

oväntat 

Begravningen ägde rum i 

Saronkyrkan fredagen den 22 

juli. Under välsignelseakten tjänade 

Rafael Edström och Leif 

Olin som officianter. Vid orgeln 

satt Margareta Smith-Edström 

och Birgitta Ahlskog sjöng. Efter 

gravläggning på Purmo gravgård 

hölls minnestund, som leddes 

av Catharina Olin, i Kyrkhemmet 

i Purmo. Sång framfördes 

av medlemmar i familjen och 

duettsång av Birgitta Ahlskog 

och Marianne Liljeström. Rose- 

Maj Olin, Marianne Liljeström, 

Leif Olin, Tanja Seppä (äldsta 

barnbarnet), Rafael Edström och 

Hans-Erik Jansson talade varmt 

till Ruths minne. En stor skara 

släkt, vänner och grannar visade 

med sin närvaro sin uppskattning 

och tacksamhet över den 

gemenskap de upplevt med Ruth 

och den omtanke de fått ta del av 

genom henne. 

Vi tackar Gud för Ruth Olin och 

lyser frid över hennes minne! 

Hans-Erik Jansson 

sin tacksamhet. Med sång medverkade 

Birgitta Ahlskog och 

Karolin Högberg samt Mikael 

Lidman och Rurik Lindqvist. 

Minnesstunden avslutades med 

ord av tack av sonen Peter. 

Vi lyser frid över vår vän 

och kollegas minne. Den sista 

sträckan här i livet var inte lätt, 

men nu har Herbert Söderqvist 

nått den eviga vilan. Må det vara 

en tröst för makan Anne-Marie 

och barnen Peter och Lisbeth med 

familjer. Vi saknar dig, Herbert! 

MBVoja 

Minnet av Herbert 

Söderqvist 

För 57 år sedan möttes Herbert 

Söderqvist och jag på juniorlägret 

i Lillby, närmare bestämt i 

sandgroparna i Härmälä, 0,5 km 

från Betel, som hade flyttats till 

Lillby året innan. Det var mitt 

första juniorläger. Herbert blev 

min gruppledare. Han var blott 

fem år äldre än jag, men en brinnande 

evangelist, som samtidigt 

hade avverkat sitt första år vid 

vår predikantskola. Lägret var i 

sin början, men efter första bibelstudiet 

i gruppen ställde Herbert 

frågan om det var någon i gruppen 

som ville bli frälst. Jag ville, men 

vågade inte säga det. Svante Sjöblom 

från Nars såg min situation 

och meddelade åt Herbert direkt 

så att hela gruppen hörde det. 

Ännu kan jag höra orden: ”Erik 

vill nog han.” Herbert frågade 

naturligtvis om det var sant och 

jag fick bekräfta att så var fallet. 

Vi vandrade i väg med Ulla Sjö, 

som även besvarade frågan med 

ja, till böneladan. Herbert bad 

Valdine Renlund komma med. 

Innan kvällen den dagen hade ett 

30-tal av lägrets deltagare uttalat 

samma önskan om att bli frälst. 

Herbert höll även ett vakande 

öka på mig efter den dagen. Han 

såg till att jag uppförde mig som 

det anstod en nyfrälst pojke. Jag 

hade på min pappas inrådan läst 

igenom Bibeln ett år före lägret 

och hade en gnagande oro för att 

jag inte skulle få följa med när 

Jesus kommer igen, så därför blev 

jag mer än lycklig över att äntli- 

Kl 6.55 

AUGUSTI 

26 Jan Edström 

27 Kristina Klingenberg 

(repris) 

29 Hedvig Långbacka 

30 Stefan Forsén 

31 Henry Byskata 

Kl 8.53 

26 Axel Carlberg 

27 Familjeandakt. Lars 

Collmar läser ur sin bok 

Helga Hund i Betlehem 

29-31 Gunnar Weckström 

Kl 19.20 

26 Rune Lindblom och 

Lucas Snellman 

28 Tacksamhet. Producent: 

Mårten Blomqvist 

29 Karolin Högberg (repris) 

30 Axel Carlberg 

31 Harry Blomberg 

Kl 6.55 

SEPTEMBER 

1 Hilkka Olkinuora 

2 Stefan Forsén 

3 Karl Sällström 


6 Monika Winberg-Nikkola 


8 Henrik Hult 


10 Gun Erikson-Blomfelt 


13 Monika Winberg-Nikkola 


15 Claus Terlinden 

16 Henrik Hult 

17 Birgitta Sandås (repris) 

19 Stefan Djupsjöbacka 

20 Henrik Hult 

21 Claus Terlinden 

22 Agneta Ara 


24 Maria Repo 

Kl 8.53 

1-2 Gunnar Weckström 





6 Hjördis Förars 

gen vara på den säkra sidan. 

Åren gick. Omsider fick jag 

rådet av mina äldre kamrater 

i Purmo baptistförsamling att 

söka mig till FKF. Där hade Herbert 

gått redan 1947-1948. Han 

hade blivit döpt den 30 maj 1948, 

blott två månader innan lägret 

startade. Inte att undra på att 

predikantskoleleven brann av nit 

för själars frälsning. Det gjorde 

även jag efter min omvändelse, i 

synnerhet på följande läger 1949 

på Helsingön i Larsmo. Min bror 

John hade upplevt startandet av 

Kristliga beväringsgruppen i 

Dragsvik, där Herbert var med 

bland initiativtagarna. 

När jag med familj flyttade till 

Helsingfors 1965 och Herbert 

omsider blev pastor där, skulle 

arbetet i församlingen och dess 

äldstekår ge rika år av gemenskap 

såväl i församlingen, i dess 

äldstekår, i ungdomsarbetet och 

gemenskap med familjen Söderqvist. 

Ett minne och ett uttryck 

som Herbert ibland använde i 

sina predikningar har följt mig 

genom livet. Det fälldes på ett 

församlingsmöte i Helsingfors, 

då en av församlingens äldstebröder 

låg dödssjuk i cancer på 

sjukhus. Herbert hade besökt 

honom och den sjukes hälsning 

till församlingen var: ”Grunden 

håller.” Omsider fick Herbert 

även uppleva den svåra och långa 

sjukdom som Hjördis led av för 

att slutligen själv även få gå lidandets 

väg. Men grunden höll! Han 

kunde ofta i sina predikningar 

vittna om människoöden han 

hade mött. 

Sedan vi kom till Vörå och 

7 Kenneth Grönroos 

(repris) 

8 Margareta Puiras 

9 David Grönlund 




12-16 Johan Candelin 




19 Clas Abrahamsson 


21 Ronny Thylin (repris) 

22 Clas Abrahamsson 

23 Nils Erik Vikström 




Kl 19.20 

1 Läsningar till kyrkans 

dagliga bön. Uppläsare: 

Peter Nynäs 

2 Anni Maria Laato 

4 Guds omsorg. Textläsare: 

Helena Hult och 

Johan Klingenberg. 

Prod: Patricia Högnabba 

5 Karin Saarukka 





Peter Nynäs 

9 Anna Maria Laato 

11 Jesus ger liv. Textläsare: 

Helena Hult och Johan 

Klingenberg. Producent: 

Patricia Högnabba 

12 Sam Pettersson (repris) 





Peter Nynäs 


18 En kristen människas 

frihet. Textläsare: 

Helena Hult och Johan 

Klingenberg. Producent: 

Patricia Högnabba 

19 Boris Salo 





inköpet av Niemis bageri blev 

verklighet efter Jenny Hannus 

död 1973, hade vi ett flertal besök 

av Herbert som talare på tältmöten 

m.m. Han blev då även personligt 

bekant med Ellen Niemi, 

som sålde bagerifastigheten åt 

baptistmissionen och därefter var 

en flitig mötesbesökare så länge 

möten hölls i ”hennes bönehus.” 

Många är de ungdomar, 

numera äldre, som kan vittna om 

de glada stunder de haft genom 

alla de uppmuntrande ord de fått 

av Herbert om det så gällt nykterhetsarbete, 

ungdomsarbete, frimärkssamlande, 

kontakterna 

österut (bibelspridningen inte 

att förglömma) osv. Mitt första 

ryska nya testamente fick även 

jag av Herbert. 

Den nya tiden i Herberts andra 

äktenskap har synligt varit till 

stor välsignelse för Herbert, som 

nu fullbordat sitt lopp, bevarade 

tron och fått gå för att möta sin 

Frälsare. 

Frid över Herberts ljusa 

minne! 

Erik Liljeström 

Ett varmt tack till alla som på 

olika sätt hedrat minnet av 

Herbert 

Söderqvist 

och som delar vår sorg och 

saknad. Tack också för förböner, 

hälsningar, besök och 

hjälp under hans sjukdomstid. 

Anne-Marie, Peter och 

Lisbet med familjer

Peter Nynäs 


25 Det dubbla kärleksbudet. 

Producent: Mårten Blomqvist 

GUDSTJÄNSTER 

Söndagen den 28 augusti kl 

13.03. Gudstjänst med Liljendals 

församling. Predikant och liturg: 

Håkan Djupsjöbacka. Organist 

och kantor: Antti Jokinen. Sång: 

DeiWind. Textläsare och förebedjare: 

Ann-Mari Saarinen, 

Hanna Djupsjöbacka, Frida och 

Arvid Ådahl. 

Söndagen den 4 september 

kl 13.03. Gudstjänst med Jakobstads 

svenska baptistförsamling. 

Predikant: Leif-Erik Holmqvist. 

Mötesledare: Birgitta Edström. 

Organist och pianist: Per-Erik 

Wingren. Sång: Mikael Lidman. 

Vittnesbörd: Sara Mikander. 


kl 13.03. Gudstjänst med Åbo 

svenska församling. Predikant: 

Eero Sepponen. 


kl 13.03. Gudstjänst med 

Frälsningsarméns Tempelkår i 

Helsingfors. Predikant: Camilla 

Rahkonen. Mötesledare: Margareta 

Silander. Musik: Waltter 

Aarnisalo, piano och Templets 

hornmusikkår. Sång: Torbjörn 

Bildo och Templets strängmusikkår. 

Körledare: Paula Luoma. 

Vittnesbörd: Gun-Viv Glad-Jungner. 


kl 13.03. Gudstjänst med Grankulla 

svenska församling. Predikant: 

Torsten Sandell. 

TV-gudstjänst 18.9 

Gudstjänst från 

Bengtskärs fyr. Predikant: 

ärkebiskop em. John Vikström. 

Sändning 18.9.2005 

kl 12.00 i FST och TV2. 

Regi: Leif Lindgren 

Inspirationsdag 

för kvinnor 

En inspraionsdag för kvinnor 

hålls i Elimkyrkan, 

Kvevlax, lördagen den 24.9 

med start kl.10. Medverkande 

är Marita Kackur, 

Birgitta Sandås, Magdalena 

Hellström med fl era. 

Programmet innehåller 

lovsång, undervisning, mat 

och gemenskap samt möjlighet 

till personlig förbön. 

Dagen avslutas med en 

lovsångs- och förbönssamling 

kl. 18.30. Kvinnor i alla 

åldrar är varmt välkomna 

till den här dagen. 

Anmälan om deltagande 

kan göras till Anna-Stina 

Strand per e-post: anna. 

stina@netikka.fi eller tel: 

041-4918930 senast 21.9. 

Avgiften 20 € för hela 

dagen. Närmare information 

kan fås på www. 

elimkvevlax.fi . 

j 

J U B I L A R E R 

ELLEN WALDENSTRÖM, 

född Stormåns den 15.9.1905 

i Forsby, bosatt i Kalifornien, 

USA, fi rar sin 100-årsdag vid 

en släkt- och familjebjudning 

anordnad av sonen Roger 

Waldenström på Labor Day 

den 4 september i Granite 

Bay, Kalifornien. Hon 

föddes på Stormåns i Forsby 

intill ”gamla bönehuset” i 

det hus som hennes farfar 

baptistpionjären Petter 

Stormåns byggde och i vars 

övervåning han startade en 

folkskola med Maria Ekqvist 

som lärare. 

Ellen Waldenström har 

tillsammans med sin make 

Walde, född vid Nybränn i 

Purmo, varit bosatt i 

USA sedan 1928. Ellen 

Waldenström som döptes i 

Forsby den 21.11.1923 har 

varit en aktiv medlem i Bethel 

Baptist Church i Chicago. 

Makarna Waldenström 

var bosatta i Chicago i 40 

år och en kort tid i Tacoma, 

Wash., men fl yttade senare 

till Menlo Park, Calif. Ellen 

är änka och numera bosatt på 

ett servicehem för åldringar 

i Mountain Wiew, Calif. och 

är en pigg och vital jubilar om 

än hörseln numera är svag. 

Forsby baptistförsamling, 

släkt och vänner i hemlandet 

lyckönskar den hundraåriga 

jubilaren. (H-E J) 

SAGA EDE, medlem av 

Purmo baptistförsamling, 

fyller 96 år den 26 september. 

GUNVOR WINGREN, 

medlem av Vasa 

baptistförsamling, fyller 80 år 

den 11 september. 

MARIANNE TESSARI- 

GUNN, medlem av Forsby 

baptistförsamling, fyller 60 

år den 12 september. Hon är 

bosatt i Mönchaltorf, Schweiz. 

GOTTFRID KOCK, medlem 

av Oravais baptistförsamling, 


STIG VIKMAN, medlem 

av Purmo baptistförsamling, 


RALF KNUTS, medlem av 

Munsala baptistförsamling, 


BIRGITTA ÖSTMAN, 

medlem av Vörå 

frikyrkoförsamling, fyller 50 

år den 28 augusti. 

Tror du på underverk? Riktiga, 

påtagliga mirakel som kan 

undersökas och analyseras? Har 

du personligen träffat någon 

mänska som upplevt ett under 

i sitt liv? 

Jovisst! Hela livet är ju ett 

under. Du själv också. En äldre 

kristinna berättade att hon upplever 

hundra under varje dag. 

Men det är väl mera de dramatiska 

förvandlingarna som vi 

kallar under. 

Vid Kristen sång på Stundarssamlingar 

den 9-10 juli medverkade 

en grupp mänskor som 

upplevt dramatiska under i sina 

egna liv, ”hopplösa fall” som 

radikalt förvandlats. 

Under de trettio år som Kristen 

sång på Stundars verkat har 

en lång rad kända och mindre 

kända artister och förkunnare 

medverkat på mötena. I år hade 

en särskild grupp kallats – en 

sånggrupp från LP (Lewi Pethrus)-stiftelsen 

i Sverige. Fjorton 

personer varav ca hälften hade 

varit djupt sjunkna i sprit- och 

narkotikaträsket. Nu sjöng de 

och vittnade om hur Jesus hade 

befriat dem då de helt överlämnade 

sina liv åt honom. Två av 

männen är hemma från Finland, 

Markku Liljeström och 

Ilpo Ahlholm, som sedan fl era år 

är medarbetare i LP-stiftelsens 

arbete för att rädda alkoholister 

och narkomaner. Ilpo minns hur 

han som trettonåring ”oskyldigt” 

startade med några öl. Sedan 

gick det bara nedför. Tillsammans 

med två unga kamrater 

fl ydde han till Sverige undan ett 

väntande fängelsestraff i Riihimäki 

centralfängelse. Ilpo sjönk 

allt djupare. 

Missbrukat allt 

– Det fi nns ingenting som jag inte 

missbrukat, berättar han. Alkohol, 

hasch, marijuana, opium, 

kokain och till slut heroin. Mot 

slutet drack jag rakvatten bara 

för att få något i mig. Så följde 

brott på brott: stölder och försäljning 

av droger för att få pengar 

till mera sprit och droger. Jag 

slutade som kriminell heroinist 

på Sergels torg i Stockholm. 

Det blev fängelsevistelser med 

jämna mellanrum. 

Under den sista fängelsevistelsen 

träffade jag en kristen 

vårdare som delade med sig av 

Bibelhelg i Betania i Jakobstad 

Välkomna till intressanta föreläsningar i Betaniakyrkan i 

Jakobstad 23-24 september. 

Rubrikerna är: Att vara människa, att vara kristen och att 

vara kyrka. Föreläsare är Per Åkerlund från Skellefteå. Per 

Åkerlund är präst inom svenska kyrkan och förlagschef för 

Artos förlag. Han har både i utgivningen av böcker och sin 

förkunnelse arbetat med den första kristna kyrkans budskap 

och kan förmedla gedigna kunskaper kring det gemensamma 

arv där alla kristna kyrkor har sina rötter. Programmet börjar 

fredag kl. 19.00 och fortsätter på lördag kl. 13 och 15.00. 

Närmare information L-E Holmqvist 040 7589207. 

Finlands svenska baptistmission rf 

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA. www.baptist.fi 

Telefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi 

Bankkonton: 

FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan): 

Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311. 

SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999. 

Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fi 

Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245. 

Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050- 

527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fi 

SBFU: ordförande Åsa Kackur, tfn 050-353 8744, e-post: asa.kackur@baptist.fi 


Kristen sång på Stundars 

med besök från LP-stiftelsen 

En av de vackra byggnaderna på Stundars 

bildar fond för gästerna från LP-stiftelsen. 

sin tro på Jesus och Guds möjligheter 

att hjälpa. I min ensamhet 

i fängelsecellen bad jag om 

syndernas förlåtelse och hjälp 

med den fruktansvärda ångest 

som plågade min själ. Jag bad att 

Jesus skulle bli Herre i mitt liv. 

Där i fängelsecellen började det 

nya livet som jag lever i dag. 

Den kristna vårdaren hjälpte 

sedan Ilpo att komma till ett 

behandlingshem den sista delen 

av fängelsestraffet. Det blev LPstiftelsens 

hem på Strandgården 

i Rönninge utanför Södertälje. 

Det är nu femton sedan Jesus 

gjorde undret och gav Ilpo ett 

nytt liv. Nu är han fältarbetare 

på Strandgården och räcker 

hjälpande händer till dem som 

sjunkit i träsket som han själv 

räddats ur. 

Inga hopplösa fall 

Ilpos vittnesbörd är bara ett 

av de livsöden som den gästande 

LP-gruppen på Stundars 

kunde berätta om. Det var trosstärkande 

vittnesbörd om den 

levande Jesus som gör under 

och befriar syndens slavar i dag. 

Och att både vittnesbörden och 

sången kom från mänskor som 

själva upplevt förvandlingens 

under i sina liv kunde man inte ta 

miste på. ”Det fi nns inga hopplösa 

fall, slog 54-årige Markku 

Liljeström fast. Han hade också 

i unga år hört till de utslagna 

som blivit förvandlade av Guds 

kraft. ”Gud har gjort mitt liv till 

en lovsång. Nu får jag leva i frid 

och harmoni.” 

Det fi nns också de som arbetar 

för ”samhällets olycksbarn” i 

våra bygder. Marina Sigfrids 

Retreat nära havet. En plats för 

att lyssna och vara. Avslappning, 

tid för tystnad, ro för kropp och 

själ på Merilä lägergård utanför 

Jakobstad 30.9.-2.10. 

Vi samlas under dagen till 

fyra gemensamma bönetillfällen: 

morgon, mitt på dagen, på kvällen 

och inför natten. Innehållet i dessa 

formar vi tillsammans genom växelläsning 

av texter ur Psaltaren 

och Nya testamentet samt sånger 

ur olika kyrkliga traditioner. Ett par 

gånger om dagen inbjuder vi till 

andlig vägledning, en halvtimmes 

undervisning kring hur vi utvecklar 

vår andlighet. Det blir tid för vila, 

Korsordet i förra numret var inte 

bara svårläst, det var i praktiken 

omöjligt att lösa! De tre tappra 

lösare som ändå sänt in sina förslag 

borde egentligen få specialpris! 

De får i alla fall vara med i 

den vanliga utlottningen. 

Att texten var oskarp berodde på 

ett felval i något skede som gav till 

följd att texten blev tryckt som en 

fyrfärgsbild. Och när passningen 

inte var fullständig blev resultatet 

”suddigt”. Vi beklagar. 

Korsordet hade ändå varit lösligt 

– om än svårläsligt – ifall jag inte 

i ett sent skede av utrymmesskäl 

Sök stillheten i höst 

Korsordsproblem 

FOTO: ROY HOLMLUND 

berättade att Samariamissionen 

har tre hem för de utslagna, 

varav ett i norra Pörtom. ”Utan 

Samaria skulle jag inte vara vid 

liv i dag”, intygade en man som 

därmed bekräftade hur viktigt 

det arbetet är. 

Leif Olin som ledde friluftsmötet 

på söndag är föreståndare 

för Tolvishemmet i Malax, ett 

behandlingshem för missbrukare. 

Han framhöll betydelsen 

av det ar betet inte minst för unga 

mänskor som fastnat i drogmissbruk 

av olika slag. Också i 

Österbotten. 

Ichtys-kören sjöng 

Programmet för Kristen sång 

på Stundars inleddes med Sommarkväll 

i den kristna sångens 

tecken på lördag kl 19. Sedan 

följde konsert i Solf kyrka med 

gospelkören Ischtys och Thomas 

Koskinen som dirigent och medverkan 

av Marina Sigfrids och 

Mikael Svarvar. 

I söndagens gudstjänst klockan 

12 i Solf kyrka predikade 

LP-stiftelsens direktor Kerstin 

Eriksson. Friluftsmötet på Stundars 

kl 14.30 hölls i fl ödande 

solgass som gjorde att åhörarna 

helst sökte sig till trädens 

skugga. 

Kollekterna under samlingarna 

steg till ca 4 000 euro. 

LP-stiftelsens sångare som medverkade 

under hela högtiden 

gjorde en fi n insats genom sitt 

aktuella budskap om befrielse 

till ett liv i harmoni med Gud och 

mänskor. De var själva levande 

bevis på att det inte fi nns några 

hopplösa fall. 

ROY HOLMLUND 

promenader, enskild andakt, att 

skriva eller läsa. Lämplig litteratur 

fi nns att låna under retreaten. Du 

kan boka tid för samtal eller Taktil 

stimulering som är en stressreducerande 

beröring. 

Måltiderna intas under tystnad 

medan vi lyssnar till stilla musik. 

Tystnaden innebär att vi avstår 

från att samtala med varandra och 

ger på det sättet var och en möjlighet 

att lyssna inåt bli uppmärksam 

på sina egna känslor och genom 

det sitt eget samtal med Gud. 

Ledare är Leif-Erik och Gertrud 

Holmqvist. Anmälan före 25.9 till 

040-7589207 eller 040-8296198. 

sett mig tvungen att snabbt konstruera 

om den nedersta delen i 

akt och mening att kapa bort några 

rader längst ner. Det lyckades, 

men i hastigheten glömde jag bort 

att ändra texten i ett par rutor! 

MEN, om man byter ut ledtråden 

”liten byggsten” mot ”liljeväxt” 

och ”har väl vasaloppsåkare” mot 

”efter klock men före vara” och 

dessutom tillsätter ett ”a” i slutet 

av ”är mentalt allvarlig(a)” så bör 

det gå att lösa. Senast 6.9 vill vi ha 

svaren. Lycka till! (PES) 

PS På vår hemsida fi nns en pdfversion 

av sidan. DS 

SBFK 

”Se mig!” 

SBFK:s höstsamling, 

höstmötet, närmar sig. 

Här kommer programmet 

och annan information. 

En folder om höstmötet 

sänds till församlingarna 

i början av september. 

Fråga efter den! 

SBFK:s höstmöte 

SE MIG! 

Tid: Lördag 1 oktober 

Plats: Zionkyrkan, Purmo 

PROGRAM: 

09.30 Välkomstkaffe 

10.00 ”Vi ser varandra”, 

inledning 

10.30 ”Se mig!”, föreläsning,skolkurator 

Ann-Britt 

Victorzon 

12.15 Lunch 

13.00 SBFK-info med 

bl.a. Thailandhälsning 

13.30 ”Se mig!”, bibelstudium, 

pastor 

Anne-Marie 

Söderqvist 

15.00 Kaffe 

15.30 Andakt och avslutning, 

Maj-Lis Ede 

Deltagaravgift: 15 €. 

Anmälan: senast den 

24 september till M-B 

Vehkaoja, Baptistkyrkan 

Rådhusgatan 44 

D, 65100 Vasa eller per 

tfn 044-33 22 722 eller 

per e-post, mai-britt. 

vehkaoja@baptist.fi 

VÄLKOMMEN! 

Sommarsaldo 

Sommarens lägerverksamhet 


är nu förbi. I SBFK:s 

program för sommaren 

fanns bl.a. ansvar för 

andel i köksbiträdets lön 

och vårt första (!) egna 

läger. Om lägret fi nns 

rapport på annan plats 

i denna tidning. Vi har 

ännu framför oss hösttalkot 


den 24 september. Så, 

häng med ända till slutet 

på säsongen! 

Mai-Britt Vehkaoja, 

SBFK:s ordförande 

Svenska baptisternas i Finland 

kvinnoförbund (SBFK) = samarbetsorgan 

för kvinnoverksamheten 

i baptistförsamlingarna samt 

ett forum för alla kvinnor som 

önskar vara med. 

Dina frågor, 

mina svar?! 

Kära Vän! Har du frågor 

som gäller Din tro, din 

frälsning, ditt dop, din 

församlingstillhörighet, din 

religionsfrihet? Ring 050- 

5275042. Full diskretion 

utlovas. 

Med vänlig hälsning 

Erik Liljeström 

SALT i höst 

Tidtabell för höstens 

sändningar: 

28.8 (TV1+FST) ”Tack”, 

gäst Anna-Lena Laurén 

(repris 30.8 i FST) 

11.9 (TV1+FST) ”Under”, 

gäst Peter Lüttge (repris 

13.9 i FST) 

25.9 (TV1+FST) ”Kärlek”, 

gäst Patrik Gullström 

(repris 27.9 i FST) 

Livsåskådningsprogrammet 

SALT har nyligen 

belönats med svenska 

YLE: s bragdpris, som 

delas ut för extraordinära 

och banbrytande insatser.

Initiativtagare till en 

egen tidning för baptisterna 

i Finland var 

pastor Erik Jansson 

(1848-1927) tillsammans 

med Johan Liljestrand. 

Liljestrand var hemma från 

Korsholm men hade kommit 

till tro och låtit döpa sig i 

Svartvik i Sundsvallstrakten 

1873. Han drev också en tid 

under Sverigevistelsen en 

bokhandel och var ombud för 

kristna tidningar. På 1880-talet 

återvände han till Finland och 

var verksam som predikant i 

Tölby, Vasa och Jungsund. 

En viktig förutsättning 

var att F. Peterson, 

generalsekreterare för de 

amerikanska baptisterna, 

hade lovat understöd 

för projektet och man 

hade dessutom en duktig 

medarbetare på gång från 

Tunadal i Sverige, pastor 

Israel S Österman (1850- 

1931). Han skulle samtidigt 

ansvara för predikantkurserna. 

Österman var fyrtiotvå 

år när han tog ansvar 

för baptisternas tidning 

och predikantutbildning i 

Svenskfinland. Österman 

hade varit en predikant i 

flera lokalförsamlingar inom 

En vanlig torsdag delade vi kålsoppa och livsberättelser. 

Ännu när hon gått kunde jag se för mig en flicka 

med väderbitna kinder och snöblöta vantar. Kände 

värmen som mötte henne i köket och i fars famn. Såg 

också storebror Otto som gick en tur på fjället. 

En annan dag läste jag om köttsoppan, som hörde till i Vivi- 

Ann Sjögrens barndom. Hon beskrev vedspisen och hur man 

satte spiskroken under bottnen på grytan, så att soppan skulle 

hållas lagom varm för den som kom hem senare. Jag kände 

igen bilden. Så var det också i vårt kök. 

För Vivi-Ann är maten så mycket mera än näringen för 

dagen, samtidigt som det finns annat än mat som mättar. 

”… landskapet och samtalet mellan tuggorna var vår egentliga 

föda.” Mathållningen är en del av de kulturer hon möter. Resenär 

är en av benämningarna på Vivi-Ann. 

Hon reser alltid nära folket och med alla sinnen fulla av 

förundran. Hon handlar sina grönsaker på byns torg och köper 

brödet direkt av bagaren. Tältet som hon slår upp står flera 

dagar på samma plats och hon blir snabbt en del av människorna 

på den plats där hon just då är. Tar hon in på hotell 

äter hon sitt morgonmål på närmaste gatucafé. Där hälsar 

ortsbefolkningen på henne redan andra dagen. 

* * * 

Vid bordet i mitt barndomshem var det vanligt med 

matgäster, allt mellan lantmätare och resande pastorer. Alltid 

bjöds det då på det bästa vi hade. Det var väl en motreaktion 

på detta som fick mig att servera korvsoppa när en rikssvensk 

pastorsfamilj åt hos mig på ”skolas skulla”. 

– Mitt hem var fyllt av gudstro, matos och kärlek. Rikare kan 

ingen barndom vara. 

Ungefär så tror jag det var Pär Lagerkvist uttryckte sig. 

Ett hem utan matdoft saknar något. Minns hur hemlängtan 

kastade sig över mig då jag kom till studiebostaden och kände 

bulldoft i trapphuset. Doften av nybakat unnar jag alla barn 

att få växa upp med. ”Mat kräver tid” står det på vårt kylskåp. 

Tänker på det medan rotfrukterna bryns gyllenbruna. 

Nära ansluten till maten är omsorgen. W Coleman uppmanar 

oss: 

Antingen det handlar om mammas hus, 

mosters veranda, mormors kök 

Baptismen i Finland 150 år 

Mättnad 

Vi kommer att i den här rutan varje nummer under 

året berätta om människor och episoder ur baptismens 

historia i vårt land. En historik håller på att 

utarbetas och planeras utkomma i december 2005. 

Historiken kan förhandsbeställas via kansliet i Vasa. 

Finska Månadsposten 

– baptisternas första egna tidning 

Sundsvalls missionsförening. 

Han var en av predikanterna 

som döpte de närmare hundra 

personer som döptes vid ett 

enda tillfälle vid Bänkåsviken 

på Alnö utanför Sundsvall 

1878. 

Frågan om egen 

tidning kunde med dessa 

förutsättningar tas upp på 

konferensen i Jakobstad 

1892 och ombuden från 

församlingarna beslöt att 

tillsätta en tidningskommitté. 

Som modell för tidningen 

hade man dels Svenska 

Baptistsamfundets tidning 

Wecko-Posten, men 

också Nya Wecko-Posten 

som utgavs av svenska 

baptisterna i USA. Ett svenskt 

baptistsamfund hade bildats 

där bland emigranter från 

Sverige redan på 1850-talet. 

En veckotidning visade 

sig ekonomiskt ohållbart 

så resultatet blev en 

månadstidning. Hösten 

1892 utgavs provnumret 

av tidningen, som kallades 

Finska Månadsposten i Vasa. 

Upplagan var 3000 ex. Till 

redaktörer för tidningen utsågs 

I. S. Österman, ansvarig 

utgivare E. Jansson och 

medredaktör J. Liljestrand. 

I programförklaringen 

betonades att tidningen 

skulle verka i en ”varm 

religiös riktning” och arbeta 

för kristlig uppbyggelse, 

befrämja nykterhet och sann 

upplysning. 

Tillstånd för tidningen fick 

man från Pressöverstyrelsen 

den 18 oktober 1892. Det 

första egentliga numret 

av tidningen Finska 

Månadsposten trycktes och 

distribuerades i november och 

därefter utkom tidningen den 

25:e varje månad. 

Finska Månadsposten 

var samfundets tidning 

fram till 1903 när rörelsen 

splittrades i två grenar: 

Svenska konferensen och 

Nationalkonferensen. Finska 

Månadsposten blev då tidning 

för Nationalkonferensen 

men lades ned 1909 när 

rörelsen återförenades. 

Svenska konferensen 

startade tidningen Finska 

Missionsbladet som 

sedan sammanslogs 

med ungdomsförbundets 

tidning Ungdomsstandaret 

och blev det nuvarande 

Missionsstandaret 1915. 

Leif-Erik Holmqvist 

eller din systers trånga våning, 

återvänd dit där du är älskad, 

accepterad, saknad, omhuldad, 

uppmuntrad och får stöd – villkorslöst. 

R S Thomas säger: ”Det finns två sorts hunger, hunger efter 

bröd och den karga själens hunger efter ljusets nåd.” 

Från tid till tid kan vi uppleva en livshunger som är mycket 

stark. 

I sin bok om Helene Schjerfbeck låter författaren Rakel 

Liehu henne säga: 

”Jag vänder silkesbandet i Matteusevangeliet och läser 

bergspredikan för första gången på länge. I en månads tid 

läser jag den varje kväll. Som de varma bröden på bordet i det 

kala källarbageriet är för mig orden i tullindrivarens berättelse.” 

Jesus talar om ett behov att göra Guds vilja. När han förde 

kvinnan vid Jakobs brunn i kontakt med Gud, var det så viktigt 

för Jesus att han sade till lärjungarna: 

– Min mat är att göra dens vilja som har sänt mig. 

När någonting väsentligt händer kan vi ana känslan av mättnad. 

Andra dagar mättar ingenting. Varken husmanskost eller 

godis. Det sägs att svenskarna är de som äter mest sötsaker 

per person. Vad berättar det om deras otillfredsställelse? 

Men finländarna har inget att berömma sig av. Sättet att 

bota oron är inte bättre i vårt land. Det går åt många glas att 

ersätta förlorad glädje, om munnens fröjder är det enda sätt 

på vilket vi människor blir tillfreds. 

Rwandisk dopgudstjänst i Åbo 

Söndagen den 24 juli hölls 

en rwandisk dopgudstjänst 

i den finska baptistförsamlingens 

kyrka i Åbo. Det blev en 

mycket stark upplevelse för alla 

som hade tillfälle att vara med. 

De tre ungdomar som döptes 

är barnbarn till den rwandiska 

pastorn Samuel Sekimonyo, som 

är bosatt i Åbo sedan ett par år 

tillsammans med en del av sin 

familj. 

Att Samuel hade möjlighet att 

döpa dessa sina barnbarn i Finland 

var säkert en stor glädje för 

honom. Det är svårt att beskriva 

min egen upplevelse som var 

mycket stark då jag tänkte på 

alla de lidanden denne man varit 

med om i samband med kriget i 

Rwanda. Det är ett stort under och 

Guds nåd att han överhuvudtaget 

lever. 

En annan pastor från Rwanda, 

nämligen Basaramba som är 

bosatt i Vasa, ledde gudstjänsten 

som formades till en genuin 

rwandisk gudstjänst. 

Max Söderberg höll doppredikan 

på svenska och tolkades 

till kinyarwanda av Evariste 

Habiyakare. En grupp rwandier 

sjöng flera sånger på sitt modersmål. 

Deras glädje och gripenhet 

Taizé sörjer den mördade broder Roger 

Taizérörelsens grundare, broder Roger, mördades den 

16 augusti. Den 90-årige protestantiske munken knivhöggs 

av en psykiskt sjuk kvinna under aftonbönen. 

Runt 2 500 ungdomar hade samlats till bön i Försoningskyrkan 

i Taizé i östra Bourgogne. En 36-årig 

rumänska högg broder Roger tre gånger med kniv 

innan hon övermannades och överlämnades till polisen. 

Broder Roger var död inom en kvart, trots att en 

närvarande läkare försökte hjälpa. 

Kvinnan hade smugit upp bland bröderna, vilket 

Att avstå ger också en känsla av välbehag. Jesus säger: 

– Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 

Har vi förstått meningen med den livsvägen: Att släppa vår 

önskan att ha kontroll och behovet att förutse livet. Vi skall inte 

bita oss fast utan släppa taget om vårt liv för att vinna det på 

nytt i luften. Denna vecka har jag läst om Carothers. Det som 

gjorde intryck på mig var hans innerliga tillit till Gud. Hur han 

var öppen för tilltal från Gud. (Så måste jag ta med ett uttryck 

han använde för att förklara hur tät dimman var: Till och med 

fåglarna går till fots.) 

I en presentbok läste jag: 

”Stor som människa är man om man gläder sig åt att någon 

annan får skörda där man sått.” 

Jesus antydde kanske det när han talade om Johannes 

Döparens storhet. Det är kanske här människans längtan och 

Guds längtan följs åt. Min uppgift är en del av min identitet. 

– Den som aldrig behövt säga nej till något på grund av 

ansvar för en annan, borde kanske be om en kallelse i livet. 

Att göra det man skall göra tillför energi, även om det är slitsamt, 

så säger T Sjödin. 

Vid sidan av uppdraget i livet finns behovet av tillhörighet. 

I-M Ericsson skriver: 

Glimtvis, i kortare eller längre stunder, 

kan vi få uppleva att tillvaron vidgar sig. 

Guds närvaro blir så påtaglig 

att en känsla av fullständig mättnad 

och tillfredsställelse infinner sig. 

– Jesus menar på fullt allvar att han är den enda verkliga 

födan för människans själ, skriver Pienesoho. 

Mats Backholm skriver i sin senaste bok: ”Det är när vi förlorar 

kontakten med Gud, som vi förs ut på ett livslångt sökande 

efter bekräftelse. Behovet är ett med vårt väsen, liksom hungern 

efter mat och törsten efter dryck.” 

Men vi kan få uppleva Guds närvaro, kortare eller längre 

stunder. Dessa glimtar kan vara så påtagliga att vi får en 

känsla av mättnad och tillfredsställelse. 

Bibeln uttrycker det: att mättas av hans åsyn. En dag skall 

vi fullkomligt få uppleva det. Men redan nu är vår gudslängtan 

det sköraste och dyrbaraste vi äger, kännetecknet på att vi 

är människor. Tar vi inte den på allvar saknar vi den verkliga 

mättnaden i tillvaron. 

…men tankarna gå 

Tre rwandiskaungdomar 

döptes den 

24 juli i finska 

baptistförsamlingens 

kyrka 

i Åbo. Max 

Söderberg 

höll doppredikan 

i vad som 

i övrigt blev en 

mycket rwandiskgudstjänst. 

FOTO: EBBA 

CARLING 

ryckte alla med sig, även oss som 

inte förstod språket. 

Något som ytterligare gjorde 

tillfället till ett ännu starkare 

minne var att det exakt på dagen 

var femtio år sedan pastor Samuel 

och hans fru Véredianne vigdes 

till äktenskap. Vi passade på och 

firade deras guldbröllopsdag i 

samband med den efterföljande 

serveringen som hade ordnats av 

Ebba Carling. 

Jag känner mig hedrad och 

tacksam över att jag fick vara med 

vid detta unika tillfälle. 

MAX SÖDERBERG 

ingen av dem märkte eftersom de stod vända åt andra 

hållet. Den tårögde talesmannen broder Emile berättade 

för pressen hur de hörde ett skrik. När de vände 

sig om var det redan för sent. 

– Vi förstod genast att det var allvarligt för vi såg hur 

blodet började flöda, säger broder Emile till La Croix. 

Broder François, en av broder Rogers närmaste 

medarbetare, berättade därefter för de församlade i 

kapellet vad som hänt, och han uppmanade dem att 

stanna kvar och be. (Dagen) 

LENA

tidningen i PDF-version - Finlands svenska baptistmission

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?