Hela tidningen som PDF-fil - Finlands svenska baptistmission

Missionsstandaret 

1 

Nr 6 15 juni 2001 Årgång 109 

Baptisternas 

sommarkonferens 

Hummelholmen 

15-17 juni 

FOTO: PETER SJÖBLOM 

SIDAN 2 

Wilhelm på 

de sju haven 

Baptister 

på Irland 

SIDAN 6-7 

MITTUPPSLAGET 

Jesus i centrum 

bland Esseunga 

Glad sommar! 

Vi ses i augusti 

”ÅTTAN”, SIDAN 10

2 

(Konspiratio är latin och betyder samstämmighet, samverkan, endräkt.) 

FREDAGEN 

Kl 19.00 

Kl 20.30 

Kl 22.00 

I begynnelsen… 

* Ledare: Sam Pettersson & Sara Sjöberg 

* Sång: Tove Wingren 

* Tal: Peter Halldorf 

Pastorsgrillen 

S(c)enkväll med Jani 

* Cafévärd: Jani Edström 

* Gäst: Peter Halldorf 

* Sång: Stekta Gröna Tomater 

(Michaela Lidman, Robert Granholm m fl) 

Kl 23.30- Midnattskonspiratio – Sinnesrogudstjänst 

24.00 * Ledare: Leif Olin 

LÖRDAGEN 

Kl 8.00 Paddling för morgonpigga 

Kl 8.30-9.30 Frukost 

Kl 9.00 Morgonjumpa 

Kl 9.30 Kanotäventyr (för tonåringar) 

* Ledare: Ida Östdahl (tfn 050-356 2995) 

Förhandsanmälan (max 25 delt.) 

Kl 10.00- 

Seminarier 

12.00 * Talare: Peter Halldorf 

1. Dit du icke vill – om överlåtelsen åt Guds vilja. 

2. Kyssa spår efter män som frid förkunnar – 

följeslagare på salighetsvägen. 

Kl 12.00 Lunch 

Kl 14.00- 0-100 på 45 minuter (barngudstjänst för alla) 

14.45 * Ledare: Catarina Olin 

* Musik: Mikael Ahlskog & band 

Kl 15.00 Kaffepaus 

Kl 16.00 Sånggudstjänst (radierad) 

* Sång: Betaniakören 


Kl 17.30 

Kl 19.00 

Kl 20.30 

Kl 22.00 

Kl 22.00 

Konspiratio 

på Hummelholmen 

15-17 juni 2001 

Middag 

Konferenskväll 


* Musik: Thommy Bergström 

Pastorsgrillen 

Cafékväll 

* Cafévärd: Catarina Olin 

* Musik: Thommy Bergström 

Helkväll med Relli Underhållning & Röj Ab: 

”Inte utan min TV!” 

(för ungdomar och unga vuxna) 


Upprop för rwandisk pastorsstipendiat 

Hjälp Samuel att studera 

För år 2000 fanns ett budgetanslag 

på 10.000 mk för stöd till pastorsutbildning 

i Rwanda, men inga medel 

sändes ut under året, delvis på 

grund av att relationerna mellan de 

danska och rwandiska baptistsamfunden 

inte fungerade och delvis på 

grund av att tillräckliga medel inte 

kommit in. 

Nu verkar samarbetet mellan samfunden 

att börja normaliseras. Det 

finns också ett konkret projekt vi kan 

bidra till. En stipendieansökan för 

förberedande pastorsstudier vid Reformed 

Theological College i Uganda 

har nämligen kommit från Samuel 

Nkurunziza, Evariste Habiyakares 

svåger. 

Nkurunziza blev tvungen att avbryta 

sina gymnasiestudier på grund 

av kriget 1994 och kan därför inte 

studera vid pastorsseminariet i 

Rwanda, där det krävs att man slutfört 

gymnasiestudier eller motsvarande 

för att man skall komma in. 

Efter det förberedande året planerar 

Nkurunziza att fortsätta vid det tvååriga 

pastorsseminariet i Uganda. 

Samuel Gasana, ledare för det rwandiska 

baptistsamfundet, har skrivit 

ett rekommendationsbrev för Nkurunziza, 

och betonar samtidigt vikten 

av att Rwanda får välutbildade 

pastorer. 

Inskriptionen äger rum redan den 

11 juli 2001. Familjen, inklusive tre 

barn (4 år, 2 år, 2 mån.) kommer att 

bo i Uganda under studietiden. Skolan 

ligger strax utanför huvudstaden 

Kampala, vilket är åtta timmars 

bussfärd från Kigali i Rwanda. 

Genom att stöda Nkurunziza kan 

vi på ett konkret sätt hjälpa det 

rwandiska baptistsamfundet att få 

flera pastorer. 

Studiekostnaderna uppgår till 

drygt 1.100 mark per månad. Det 

inkluderar uppehälle för hela famil- 

Samuel Nkurunziza från Rwanda kommer att studera till pastor i Uganda 

och behöver vår hjälp. Han kommer att bo i Uganda tillsammans med sin fru 

Bernadette Muhayimpundu och deras tre barn. 

jen. Bidragsgivare efterlyses, gärna 

även personer som kan gå in för ett 

regelbundet understöd. De som vill 

stöda Samuel Nkurunziza, och i 

förlängningen församlingsarbetet i 

Rwanda, uppmanas kontakta missionsföreståndaren 

(tel. 317 8559) 

med det snaraste. (ML) 

Scout-tivoli! 

* Aktiviteter man själv får pröva * Alla åldrar välkomna 

* Öppet lördag från 12.30 * Liten avgift (till missionen) 

SÖNDAGEN 

Kl 8.30-9.30 Frukost 

Kl 9.30 Morgonandakt 

* Peter Halldorf 

Kl 11.00 Gudstjänst 

* Parentation * Nattvard 

* Ledare: Nils Erik Vikström 

* Predikan: Peter Halldorf 

* Musik: Rwandagruppen 

* Pwokarenbibeln med Marianne Liljeström 

Kl 13.00 Missionsmåltid 

* Ambulerande program: Rwandagruppen, m fl 

BARNPROGRAM 

Ansvariga: Birgitta Edström, Eva Högberg, Tua Långnabba. 

Samling: för 0-3-åringar i sandlådan, för 4-12-åringar i barntältet. 

Fredagen 

Kl 19.00- * Inledning: Beni Edström 

20.30 * Intressegrupper: fotboll, bokhörna, pyssel, etc. 

Lördagen 

Kl 10.00- * Inledning: Susanne Kackur 

12.00 * Äventyrsspårning 

* Intressegrupper 

Kl 19.00- * Inledning: Tomas Koskinen 

20.30 * Catarina Olin & hennes finurliga filurer 

* Snickeri: Peter Sundqvist 

* Intressegrupper 

Söndagen 

Kl 11.00- * Inledning: Sebastian Dahlman 

12.30 * Intressegrupper 

Konferensgäst 

De norska baptisternas 

informationskonsulent och 

journalist på baptisternas 

tidning Banneret, Roger Dahl, 

kommer att övervara sommarkonferensen 

som de 

Norska och nordiska baptisternas 

representant. 

Roger Dahl kommer att 

frambära en hälsning under 

lördagskvällens möte. Roger 

Dahl har sin hustru Inger-Lise 

och deras tre barn med på 

resan till Finland. Vi säger 

varmt välkommen till Finland! 

Expeditionstider 

under sommaren 

Missionsstandarets redaktion 

är stängd veckorna 26-30, 

dvs från 25 juni till 29 juli. 

Missionsföreståndaren finns 

på expeditionen på tisdagar 

mellan kl 9 och 13 under 

semestertiden, utom vecka 

26, men då finns ekonomisekreteraren 

på plats. 

Nytt besök från 

Kiambu, Kenya 

FOTO: PES 

Pastor Thomas Muthee besökte i 

mars detta år Finland och höll två 

bönekonferenser, en i Åbo och en i 

Kristinestad. Muthee och hans församling 

The Prayer Cave Church 

(församlingen bönegrottan) är bekant 

från filmen ”Transformations” 

som handlar om hur Gud genom bön 

totalt förvandlat fyra platser på jorden. 

Muthee har nu lovat sända två av 

sina goda medarbetare för uppföljningskonferenser 

hösten 2001. Dessa 

två är Peter och Carol Munderu. 

Peter är äldstebroder i Muthees församling 

och Carol är böneledare. 

Bägge undervisar Guds Ord. 

Uppföljningskonferenserna hålls 

5-7.10 i Åbo, 9-10.10 i Ekenäs och 

12-14.10 i Jakobstad. 

Arrangör är Bön för Finland rf i 

samarbete med lokala församlingar. 

Vid morgonkaffet 

De blåser såpbubblor där i pressen: 

Rubriker skimrar mot läsarns sky. 

Om de når ovanför vardagsstressen 

får vi se världens scen, stark och ny. 

Därute grönskar i skog och marker 

det liv som Gud gav, som skall bestå 

så länge skogarna står som parker 

och skorstenspiporna det förstår. 

Men inuti brinner längtan ännu 

att leva livet som Gud själv vill, 

att se med hjärtat och att bli vän nu 

med alla dem som hör livet till. 

Hjördis Förars 

Vilken nyhetstorka det skulle bli om 

alla höll de tio budorden! 

Hur kommer det sig att skandaler 

springer, då sanningen måste krypa 

Quips and Quotes


3 

Missionsstandaret Nr 6 15 juni 2001 

Finlands svenska 

baptistmissions och dess 

ungdomsförbunds 

tidning 

Utkommit sedan 1892. 

Tidigare namn: Finska 

Månadsposten, Finska 

Missionsbladet (1903), 

Missions-Standaret (1915) 

12 nummer per år 

Redaktörer: 

Sten-Göran Liljeström, 

Peter Sjöblom (layout) 

Ansvarig utgivare: 

Roy Holmlund 

Postadress: 

PB 54, 65101 Vasa 

Redaktion 

och expedition: 

Rådhusgatan 44, Vasa 

Telefon: 06-317 8559 

Fax: 06-317 8550 

E-post:mst@baptist.fi 

Expeditionstid: 

må-fr kl 9-12. 

Redaktionsråd: 

Roy Holmlund (ordf), 

Maj-Lis Ede, Rurik 

Lindqvist, Inez Revahl 

Prenumerationer: 

Henry Månsus 

Prenumerationspriser: 

I Finland 220 mk, 

i Norden och Baltikum 

240 mk, övriga länder 

(med flyg) 310 mk. 

Gåvoprenumeration 

175 mk, övriga Norden 

195 mk, övriga 

länder 310 mk. 

Med studie- eller 

pastorsrabatt: 175 mk. 

Frikyrkligt tidningspaket: 

FTPMST, 625 mk. 

Andra kombinationer: 

EVMST 330 mk, KBMST 

360 mk, NBMST 295 mk. 

Annonspriser: 

5,50 mk/spmm. 

Förlovnings-, vigsel- och 

födelseannonser 

75 mk/st. 

Bankgiro: 

Vörå Sb 497111-213391 

Merita 228218-61965 

Sampo 800012-252311 

Vasa 2001 

Oy I-Print Wasa Ab 

”…dit folk längtar att söka sig för 

att möta en medmänniska och för 

att möta Gud Oberoende av i 

vilket tillstånd de befinner sig.” 

Vilka människomöten äger rum på våra 

möten i församlingarna Vem går på 

våra förmiddagsmöten och kvällssamlingar 

I våra frikyrkoförsamlingar är de vanliga 

mötesbesökarna några medelålders och äldre 

personer. Ibland är några yngre personer också 

med, om det är någonting speciellt. Söndagsskolor 

finns visserligen ännu både här och där, 

men också dessa har dött ut på en del håll. 

Scoutingen blomstrar, men scouterna ser vi inte 

så ofta i själva kyrkorummet. 

Om man ser till det totala antalet deltagare i 

olika aktiviteter under en vecka i en församlings 

liv, kanske det inte ser så illa ut i alla fall Ändå 

minskar medlemsantalet i församlingarna stadigt 

för varje år. Skall vi förbereda oss på en 

långsam död Eller skall olika frikyrkoförsamlingar 

följa exemplet i Vörå och slå sig 

samman Vi kanske rent av skall slå på stora 

trumman för den förenade finlandssvenska frikyrkan 

Av rent ekonomiska orsaker blir väl 

detta det enda alternativet så småningom, om 

den nuvarande trenden håller i sig. 

Har frikyrkan i Finland någon framtid Ja – 

om den blir en verklig och relevant mötesplats 

där det finns en levande dialog mellan människor 

vars främsta önskan är att möta Gud. 

Ofta är våra möten möteslösa mötesplatser. Vi 

går dit och nickar åt varandra och Gud, för att 

sedan gå hem och känna oss nöjda med att vi 

åtminstone satt vår fot i kyrkan. 

Men hur ofta möts vi egentligen Hur ofta sker 

det verkliga möten mellan människor, där vi 

upplever att Herren är med 

Hur göra församlingen 

till en verklig mötesplats 

”Jag blev glad är man sade till mig: ’Vi skall gå 

till Herrens hus’”, står det i Psaltaren (Ps. 122:1). 

Men vi behöver väl inte gå i kyrkan för att möta 

Gud heller Han finns ju överallt. Visst. Men 

kyrkan är en plats som är helgad åt Herren, och 

sannolikheten är stor att vi just där kan höra Guds 

tilltal. Visst kan hela naturen, speciellt så här i 

sommartid, upplevas som ett Guds tempel 

också. Det behöver dock inte råda något motsatsförhållande 

mellan dessa två mötesplatser. Som 

lemmar i Kristi kropp behöver vi ändå varandra 

också rent konkret. Om lemmarna sällan möts, 

måste väl någonting ha gått ur led Det är en 

invalidiserad kropp 

.Vi behöver nå ut till dem som finns utan 

för kyrkan. Det är ju församlingens 

främsta uppgift. 

När såg du senast i din församling en narkoman, 

en alkoholist eller en kvinna av det lätta 

gardet Eller en homosexuell, som kanske till 

och med lever i ”öppen synd” Det var rätt länge 

sedan, eller hur För majoriteten av oss har inte 

sådana bekanta. Och om vi har det, skulle vi inte 

vilja ta dem med till ett förmiddagsmöte. Ändå är 

det inte de rättfärdiga som Jesus uppsöker, utan 

syndare. 

Trots all så kallad öppenhet som vi har i 

samhälle och kyrka är fördomarna egentligen sig 

ganska lika som förr. Vad skulle reaktionen bli 

om en person utifrån – eller ännu värre, en 

församlingsmedlem – kom till ett förmiddagsmöte 

och luktade öl eller sprit Risken är stor att 

majoriteten av församlingsmedlemmarna skulle 

ägna resten av dagen åt att diskutera hur det kom 

sig. Skulle någon tala direkt med personen 

ifråga Och skulle någon acceptera att det kanske 

finns församlingsmedlemmar vars samvete 

tillåter dem att dricka någonting starkare än 

mjölk ibland 

Detta var ett enkelt exempel. Det finns andra, 

betydligt mera komplicerade lustar och laster 

som ingen skulle drömma om att nämna i kyrkan. 

Men de finns där. 

Hur skall vi igen kunna göra kyrkorna till 

verkliga mötesplatser, dit folk längtar 

att söka sig för att möta en medmänniska 

och för att möta Gud Oberoende av i 

vilket tillstånd de befinner sig. Faktum är att han 

ju vill möta oss på just den nivå vi befinner oss. 

Vi behöver inte putsa utanskriften, inte göra oss 

fina och märkvärdiga eller försöka vara några 

moraliska A-människor för att besöka kyrkan. 

Förnyelse av gudstjänsten kan säkert också 

vara till hjälp för att öppna folks ögon för Gud, 

kyrkan och församlingen. För visst är det lätt att 

fastna i vissa ramar, som med tiden blir så fasta 

att församlingsmedlemmarna blir helt beroende 

av dem, men dessa ramar kan bli så avskräckande 

att utomstående inte vågar sig dit. 

Vi får hoppas att studien Naturlig församlingsutveckling 

av Christian A. Schwartz kan hjälpa 

oss som församlingar att sätta fart på tillväxten 

igen. Vem vet vad som kan börja hända sedan de 

olika församlingarna inom Finlands svenska 

baptistmission kommit underfund med sina respektive 

församlingsprofiler. Läs mera om detta i 

missionsföreståndarens ruta här nedan. Läs 

gärna också den recension av boken som Mattias 

Levälahti skrev i Missionsstandaret nr 3/2001. 

Vi behöver fungerande visioner och strategier 

med långtidsperspektiv, men detta fritar oss inte 

från vårt personliga ansvar på daglig basis. Den 

heliga Anden har ett personligt intresse av var 

och en av oss här och nu. Kan vi höra honom 

tala 

Vågar vi be att Herren rubbar våra cirklar så, 

att våra kyrkor kan rymma nya människor, som 

i vår gemenskap hittar fram till frälsande Gudsmöten 

Jesus frälsar, Jesus helar – men vi kan 

bereda vägen. 

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

Nästa 

nummer... 

... utkommer 24 augusti. 

Manus till det 

numret bör vara redaktionen 

tillhanda 

senast fredagen den 

10 augusti. Kortare 

notiser tas emot 

senare. 

k 

■ FRIKYRKLIGA 

PASTORSDAGAR 

kommer att hållas på Torppa 

kursgård, Ylöjärvi, 7-10 

oktober 2002. Observera att 

tidpunkten blivit ändrad. 

K O R T & 

N Y T T 

Det är endast döda fiskar 

som färdas medströms. 

Polskt ordspråk 

Utgivningsdatumet för detta nummer av 

Missionsstandaret är samma dag som 

sommarkonferensen inleds på Hummelholmen. 

De som har stått för planeringen av 

programinnehåll och det praktiska hoppas att 

dagarna ska bli till glädje 

och inspiration för alla åldrar. 

Vår konferensgästtalare, 

Peter Halldorf, kommer 

att vara flitigt i farten 

och många har uttalat stor 

förväntan inför att få höra 

honom i seminarier och 

möten. Konferensen har ju 

också ett eget barn- och 

ungdomsupplägg vilket bidrar 

till att hela familjen ska 

trivas. 

■ ■ ■ 

(NFU) står för Naturlig församlingsutveckling. 

Det är 

en församlingsstudie som 

Missionsföreståndarens kalender 

gjorts i över 1000 församlingar över hela världen. 

Utifrån den studien har man sedan fått fram vissa 

principer som är lika relevanta över hela världen 

(Guds principer) för att en församling ska växa. 

Det är de så kallade åtta kvalitativa särdragen hos 

växande församlingar. Dessa 

kan vi idag få fram genom en 

undersökning i församlingen, 

och sen kan vi praktiskt börja 

göra något för att utveckla det 

särdrag som ligger lägst. 

En samling kring detta kommer 

att hållas i Oravais den 8 

juni. Representanter för församlingarna 

är inbjudna. Stefan 

Sigfrids från Sionförsamlingen 

i Vasa kommer också att 

delta med information kring 

NFU. 

Tidigt i höst kommer vi att 

genomföra en undersökning för 

att få fram en profil för frikyrkorna 

i Svenskfinland. Samtidigt 

kommer också församlingar 

som är med att få en församlingsprofil som 

kan analyseras för den egna församlingens växt 

och utveckling. Vi återkommer till detta inför 

hösten. 

Vad sker i sommar 

Efter konferensen blir det medverkan i storscoutlägret 

på Kilen i Sideby. Hela vecka 26 är vikt för 

lägret. Vecka 27 blir det tältmöten i Lillby där jag 

kommer att medverka med förkunnelsen tre kvällar. 

För övrigt blir det att jobba på hemmakontoret 

plus att det blir en dag i veckan (tisdagar) på 

expeditionen i Vasa. Semester blir det först från 

vecka 32 i ett par veckors tid. 

Vill här och nu redan slå ett slag för Bibeldagarna 

17-18 augusti på Hummelholmen. Temat 

för dagarna bli ”Hängiven andlighet”. 

Så får jag önska er alla en riktigt skön sommar 

till hela er varelse – ande själ och kropp! 

Hälsningar 

Nils Erik

4 


Nytt projekt i Österbotten för att utveckla 

den regionala och lokala missbrukarvården 

Hur ordna den regionala och lokala 

missbrukarvården 

Projektet Regional utveckling 

av missbrukarvården i Österbotten 

har pågått sedan februari i vinter. 

Avsikten med projektet är att 

kartlägga missbrukarvården i 

svenska Österbotten och dess utmaningar 

inför framtiden. Kartläggningen 

skall utgöra en grund 

för vidareutveckling av vården av 

missbrukare i regionen. Projektet 

utgår ifrån lokalsamhällets behov. 

I samband med kartläggningen 

har det framgått att det finns skillnader 

i serviceutbudet på regional 

och lokal nivå. Servicen koncentreras 

till städerna Vasa, Jakobstad 

och Karleby. De mindre kommunerna 

och städerna köper sin 

specialservice därifrån. Därför har 

den lokala social- och hälsovården 

en viktig uppgift att hjälpa personer 

med rusmedelsproblem. Resursbristen 

har lett till att det inte 

Befrielse 

alltid finns möjlighet till specialisering 

och kompetensutveckling. 

I de flesta kommuner i svenska 

Österbotten finns det behov av och 

möjlighet att utveckla den lokala 

missbrukarvården. Behoven finns 

inom varierande områden, alltifrån 

tidig upptäckt av missbruk till 

långvarigt stöd för personer med 

missbruksproblem. 

Utgångspunkten för projektet är 

att föra tjänsterna så nära behoven 

som möjligt. Eftersom antalet 

hjälpsökande personer med rusmedelsproblem 

i de mindre kommunerna 

verkar vara litet kan inte 

servicen överdimensioneras. Det 

verkliga antalet personer med behov 

av stöd är klart större. Trots 

litet antal hjälpsökande är det viktigt 

med lokal utveckling av missbrukarvården. 

Vården bör få en 

tydligare profilering och bli mer 

utåtriktad. Till exempel kan personalen 

ambulera i stället för att 

Befrielse är inte någonting som lätt 

förstås. Börja samtala om hur man 

konfronterar demoner och en del 

människor börjar rulla med ögonen 

och säga att du har gått för långt. 

En del kommer att anklaga dig för 

att hitta en demon under varje sten. 

Andra kommer att berätta för dig hur 

de blivit skadade av någon hemsk 

erfarenhet, när de i sin desperation 

efter svar gått med på att utsätta sig 

för bön för befrielse och då blivit 

uppmanade att ”spy upp” demoner 

och att göra allt möjligt konstigt i 

samband med en gruvlig ”befrielse”-session. 

Jag har sett och hört mycket på det 

här området. Även om jag vet att 

man ibland handskas illa med befrielse 

och ibland till och med är arrogant, 

tror jag fullt och fast att det 

finns en aspekt av andlig krigföring i 

många mänskliga problem. 

Paulus konstaterar detta klart och 

tydligt. I 2 Kor. 10:4-5 står det: ”De 

vapen vi strider med är inte svaga 

utan har makt inför Gud att bryta ner 

fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 

och allt högt som reser sig upp 

mot kunskapen om Gud. Och vi gör 

varje tanke till en lydig fånge hos 

Kristus.” 

Det finns kristna som inte vill tro 

att de kan ha demoniska problem. 

Personligen tror jag att ett problem 

som inte försvinner efter bön, fasta, 

viljestark föresats eller medicinsk 

behandling kan ha en demonisk orsak 

som man måste ta itu med på ett 

andligt sätt. Problem som är svåra att 

handskas med, såsom vrede, drogberoende 

och t.o.m. sexuellt beroende 

eller alkoholism, tror jag har 

man förväntar sig att hjälpbehövande 

själva söker sig till vården. 

Utveckling av samarbete mellan 

kommunerna kan möjliggöra etablering 

av lokal verksamhet. 

Projektet kommer att: 

* arrangera lokala resursmöten 

inom missbrukarvården. 

* utveckla regionala och lokala 

planer inom missbrukarvården. 

* stöda föreningar, organisationer 

och församlingar i arbetet 

med svenskspråkiga missbrukare 

och i drogförebyggande 

insatser. 

För mera information kontakta 

projektledare Patrik Lindgren. 

Tfn 06-7243510, 050-5700 663, 

e-post: patrik.lindgren@ 

sininauhaliitto.fi KRAN, 

filialkontor, Södermalmsgatan 

12, 68600 JAKOBSTAD 

andra rotorsaker. Det kan finnas fästen 

i anden och själen som man måste 

ta itu med, likaväl som med syndfulla 

vanor eller beteenden som man 

agerar ut. 

Du kan hålla med eller inte hålla 

med om detta. Du kanske tycker att 

befrielse inte är någonting centralt i 

evangeliet eller att det upphörde på 

Bibelns tid. Men om du tittar på Jesu 

tjänst kan du inte undgå att lägga 

märke till befrielsetjänsten. Du ser 

den på nästan varje sida i evangelierna. 

Jag tror bestämt att Hans 

tjänst är densamma idag som den var 

då – att frälsa, hela, befria och att 

predika evangeliet om riket. Att ta 

bort befrielse från den ekvationen, 

tror jag, är att förminska evangeliet. 

Jesus förstår verkligen behovet av 

att ge befrielse till dem som är 

”bundna”. Många verser visar oss 

Hans respons på de behov som folk 

f 

Spalten 

F R I T T F O R U M 

Fritt Forum är öppen för läsarnas inlägg. Insändarskribenternas åsikter sammanfaller 

inte nödvändigtvis med redaktionens åsikter. 

Fri på Sonens bekostnad 

Jag tror att signaturen ”Jag är väl 

klen i tron” tar upp en mycket 

viktig fråga, när han/hon undrar 

om Gud är blodtörstig eftersom det 

måste till ett blodigt offer för att 

åstadkomma försoning mellan Gud 

och mänskor. Jag har några funderingar 

om det så jag kan lika gärna 

dela med mig. 

Nej, Gud är inte blodtörstig. Han 

är rättfärdig. I våra dagar töjs och 

vrids rätten på så många sätt, att vi 

har svårt att se den enkla skillnaden 

mellan rätt och fel. Vi är för korta i 

rocken. Men Gud vet. Livet har sina 

lagar och när vi bryter dem, skadar vi 

oss själva. 

Jag tänker mig ett exempel. En far 

har en son som vill leva som han vill 

och så går han och får AIDS p.g.a. 

sitt eget felaktiga handlande. Han 

insjuknar och tänker att han fick 

straff för sin synd. Det kan vi säkert 

förstå, men inte på det sättet att Gud 

sitter i himlen och tänker: ”Han ska 

straffas med döden.” Jag tror att Gud 

liksom fadern sörjer. De skulle så 

väldigt gärna hindra ”dödsdomen”, 

men sjukdomen har sitt förlopp. Naturen 

har sina lagar och livet kräver 

sin rätt. 

Vi vill alla vandra vår egen väg, i 

som kom till Honom för hjälp hade. 

I Matt. 4:24 står det att de sjuka kom 

till honom långväga ifrån och ”man 

förde till honom alla som led av olika 

slags sjukdomar och plågor, besatta, 

månadssjuka och lama, och han botade 

dem”. 

Jesus instruerade Sina lärjungar 

att driva ut demoner i Matt. 10:8 och 

Mark. 16:17. I Luk. 10:17 uttrycker 

de 72 apostlarna sin förvåning över 

att ”till och med de onda andarna 

lyder oss i ditt namn”. I Luk. 4:36 är 

befrielse ett tecken på stor auktoritet 

för människorna: ”Alla blev mycket 

god tro eller i trots, med eller utan rätt 

upplysning, och våra felaktiga val 

har sina naturliga följder som leder 

till död. Det var det som Gud såg, fast 

vi inte ser det. Då sände han Jesus, 

som ensam kunde gå emot det onda, 

utan att färgas, utan att dras med. Det 

står i Hebr.2 att djävulen hade hand 

om döden, därför att han stod bakom 

frestelserna och Gud som är rättfärdig 

kunde inte förneka att mänskorna 

frivilligt lyssnade till honom. 

Så djävulen hade vissa rättigheter... 

ända tills Jesus stod där, lät sig förrådas, 

gripas, dömas, dödas. Alltsammans 

helt orättvist. Han tog ”smittan”, 

följderna av det onda, och lät 

det komma över sin egen person. 

Han betalade frivilligt priset som vi 

kostade, tog dödsdomen som p.g.a. 

rättvisan hängde över våra huvuden. 

Från den dagen har han makten, vi är 

betalda. Gud har bevisat att han är 

rättfärdig, men också nådig och 

mycket kärleksfull, som låter oss 

lösgöras från dödens makt på sin 

sons bekostnad, dvs i hans namn. 

Men det är enda vägen, för Gud är 

fortfarande rättfärdig. 

HJÖRDIS FÖRARS 

häpna och sade till varandra: ’Vad är 

det med hans ord Med makt och 

myndighet befaller han de orena andarna, 

och de far ut.’” 

Försök föreställa dig evangelierna 

utan befrielse och du kommer att 

märka hur ofta vår Herre konfronterade 

demoner och befriade människor. 

Låt oss prisa Honom idag för 

Hans väldiga makt över fiendens arbete. 

(www.newmanmagazine.com) 

Hängiven andlighet 

Bibelhelg på Hummelholmen, Nykarleby, 17-18 aug. 

Allmän information 

Seminarieföreningen tillsammans med Smedsby bönehus 

rf inbjuder dig igen till Bibelhelg på det natursköna 

lägerområdet Hummelholmen i Nykarleby. 

Vi vill även med årets Bibelhelg försöka fånga 

andligheten utifrån ett bibliskt perspektiv. Bland andra 

Leif-Erik Holmqvist, hemkommen efter några år som 

pastor och rektor i Stockholm, medverkar med tre studier. 

Han har på nära håll fått följa med utvecklingen i 

bland andra Brommadialogen, Brobygget och 

Sinnesroandligheten. Genom samtalen, stillheten tror vi 

att Guds Ande vill verka helande. 

Vi vill också ge tid för umgänge och gemenskap så att 

helgen på det sättet blir ett gränsöverskridande mellan 

olika generationer och intresseområden. Tillsammans 

söker vi Herrens vägledning inför Ordet. 

Arr: Baptisternas seminarieförening rf, Smedsby 

bönehus rf och Svenska studiecentralen. 

Praktiskt 

Anmäl dig i så god tid som möjligt. Vi behöver få 

anmälningarna senast den 13 augusti för att kunna planera 

maten och ordna med övernattningen i hyddor. 

Avgiften för dagarna är 300 mk. Lakan eller sovsäck/ 

dyna tas med. Anmälan görs till Leif Olin, Hindersgränden 

51, 65410 Sundom. Tel. 050-313 8175. 

Väl mött inför ordet 17-18 augusti! 

Program 

FREDAGEN 

17.00 Middag 

18.00 Inledning 

18.30 Samling 1 med Leif-Erik Holmqvist. 

Andlighet för kropp och själ. Samtal. 

20.00 Samling 2 med Mai-Britt Vehkaoja. 

Andlighet – det goda samtalet. 

21.00 Servering 

21.30 Samtal, förbön och sång 

LÖRDAGEN 

8.00 Frukost 

9.00 Samling 3 med Rafael Edström. 

Bibelstudium utifrån Rom. 1-3, 1 Kor. 1-7. 

10.00 Kaffe 

10.30 Samling 4 med Leif-Erik Holmqvist. 

Andlighet för rättvisa och solidaritet. Samtal. 

11.30 Samling 5 med samtal. Andlighetens betydelse 

i det vardagliga livet. 

12.30 Lunch 

Fritid och meditation 

14.30 Kaffe 

15.00 Samling 6 med Mai-Britt Vehkaoja. 

Andlighet – det goda samtalet. 

16.00 Samling 7 med samtal. 

Att hitta sin andliga jämvikt. 

17.15 Middag 

19.00 Offentlig samling 8 med avslutning. 

Leif-Erik Holmqvist. Andlighet för tolerans 

och gemenskap. Nils Erik Vikström leder. 

Servering. Avslutning.


5 

b 

Livet vid 

Gertruds ström 

Om livets 

paradoxer 

Tommy Hellstens senaste bok heter 

”Ju mindre du gör desto mer får du 

gjort”. Boken är mycket kompakt. 

Där finns inga lättlästa avsnitt. Hela 

tiden krävs det att du reflekterar och 

försöker komma bakom orden, förstå 

vad han egentligen menar. Men 

orkar du det finner du många viktiga 

senteser om människolivet. Mycket 

handlar om att vi måste bli vuxna och 

ta ansvar för vårt eget liv och den 

otrygghet som är en del av det. Här 

några exempel: 

En människa som är otrygg i sitt 

inre måste alltid göra det hon kan 

och behärskar, för hon vågar inte 

göra fel. 

Eftersom vi lever i en kultur där 

prestation och effektivitet är övervärderade 

är det inte lätt att motivera 

vikten av vila och stillastående. 

– Endast den som är modig vågar 

välja att skydda sig själv i en situa- 

B Ö C K E R 

Tre manuskript fick pris i Församlingsförbundets förlags 

barnboks- och romantävlingar Märg och Mening 

Monika Vikström-Jokela vann 

Församlingsförbandets nya 

barnbokstävling med ett manuskript 

om elvaåriga Ellen Annorlunda. 

I romantävlingen, som nu 

ordnades för tredje gången, delade 

Mats Fontell och Uffe Virta på 

första plats med en ungdomsroman 

respektive en roman med historisk 

anknytning. 

Mats Fontells manuskript Tre 

dagar karakteriseras som en fartfylld 

och tankeväckande ungdomsroman. 

Berättelsen gestaltar på ett 

trovärdigt sätt unga människors 

vänskap, vånda och växtvärk i en 

tid som ropar efter mål och mening, 

genom att ta upp frågor kring döden, 

kärleken och mänskliga relationer, 

skriver tävlingsjuryn. 

Mats Fontell (f.1962) är ungdomsarbetsledare 

i Borgå svenska 

domkyrkoförsamling och bland 

annat också känd som trubadur i 

Svenskfinland. 

Göta Häger har skrivit en bok om 

livet vid Gertruds ström, dvs Inremissonshemmet 

i Larsmo, och hur 

det kom till. Bokens underrubrik är 

”Om trohet mot den himmelska synen”, 

och det är just det som hela 

boken kan sägas gå ut på och som gör 

den så intressant. Göta känner väl till 

hemmet, mellan åren 1983 och -99 

var hon biträdande föreståndare där. 

Göta börjar med att berätta om det 

förra vilohemmet Betel och dess föreståndare 

Sandra Westerlund. Det 

var detta Betel som kom att bli Inremissionshemmet 

i oktober 1966 då 

Luthersk Inremission köpte det. Betel 

hade så småningom tjänat ut och 

en ny byggnad uppfördes. I september 

1982 kunde man hålla invigningsfest 

för det nya Hemmet. 

Berättelsen om Sandra Westerlund 

är verkligen en uppfordrande 

skildring som rakt på sak redogör för 

oss vad troheten mot den himmelska 

synen kan kosta. Det kan kosta så det 

svider, men det uppvägs mångfaldigt 

av den andliga välsignelse som 

troheten föder och för med sig. 

Det är en mångsidig verksamhet 

som bedrivits och fortfarande bedrivs 

vid Inremissionshemmet, allt 

från barnverksamhet till olika slag 

av mötesaktiviteter för pensionärer. 

Hemmet vid strömmen har fått 

vara en brobyggare på många sätt. 

Där är alla välkomna, oberoende av 

trostillhörighet. Därför är det också 

många, många som under årens lopp 

fått stanna till och vila sig där några 

dagar för att hinna ifatt sig själv, ta 

del av Ordet och bönen i en kravlös, 

andlig atmosfär. Just den goda atmosfären 

är en sak som många personer 

brukar kommentera. Vad beror 

den på Helt säkert är den ett 

”arv” från Sandra Westerlunds dagar. 

Största delen av boken handlar om 

ögonblicksbilder av olika personer 

som passerat revy på Inremissionshemmet 

under alla dessa år. Göta 

nämner bara deras förnamn och lika 

bra är det. Vi behöver inte nödvändigtvis 

känna till deras identitet. De 

många livsödena berättar om vilken 

stor Gud vi har, en Gud som verkligen 

kan och vill gripa in i våra liv på 

ett konkret sätt, till hjälp, stöd och 

upprättelse. 

Vi får också i boken en liten inblick 

i personalens strävsamma liv, 

även om den delen inte behandlas så 

utförligt. Det har inte varit friktionstion 

där alla andra offrar hälsan för 

arbetet. 

Om man lever under kronisk tidsbrist 

är man aldrig tillräckligt närvarande 

för sig själv för att hinna 

lyssna till det som händer på insidan. 

Människan känner inte sin själs 

långsamhet. 

Människan börjar förändras först 

när vägran att förändras blir för 

plågsam. Det är alltså plåga och 

lidande som driver oss att växa och 

utvecklas. 

Boken handlar om vårt behov av 

att bejaka vår svaghet, att kunna avstå 

och om att leva i relationer som 

förutsätter meningsfull ensamhet. 

På två ställen berör han äktenskapet. 

Och de verkar lösryckta ur ett 

större sammanhang. Det enda han 

har att säga är att det behövs styrka 

att bryta upp från en ohållbar relation. 

Mycket av det som behandlas i 

denna bok har funnits i Hellstens 

tidigare böcker. Det som jag tyckte 

bäst om och som inte tagits upp tidigare 

är bokens sista kapitel: ”Söker 

du evigheten – lev här och nu”. Han 

talar om att det karaktäristiska för ett 

meningsfullt liv är att det inte kan 

vara likgiltigt hur man lever det. Det 

finns en riktning, en mening och ett 

mål. 

Jesu födelse är en vändpunkt i historien. 

”Tiden blev en plats där evigheten 

beredde sig rum. Det ord som 

vanligen används om detta under är 

inkarnationen, att Gud blir kött. 

– Evigheten har gjort en inbrytning i 

tiden. – Inkarnationen är Guds svar 

på det bottenlösa ropet i människan. 

Där händer det som människan i alla 

tider väntat på: hennes evighetslängtan 

får ett svar. – Efter döden följde 

uppståndelsen, efter förlusten följde 

en rörelse som förändrat världshistorien 

och vars slutliga kraft ingen 

ännu sett. Om du söker evigheten, 

lev i dess inkarnation: lev här och nu. 

Lev i kärlek.” 

Tommy Hellsten 

JU MINDRE DU GÖR DESTO 

MER FÅR DU GJORT 

Cordia / Fontana Media 2001 

H JANSSON 

– Jag försöker lyfta fram den 

vilsenhet som vår tid kännetecknas 

av, den oerhört sköra tonårskärleken, 

de svåra familjekonstellationerna, 

vänskapens betydelse 

och Gud mitt i en kaotisk värld, 

säger Mats Fontell om sin roman. 

”Inte minst vill jag i Tre dagar 

skapa församlingsarbetare, så som 

jag vill se dem. Eller inte se dem!” 

Uffe Virtas manuskript Teckenmakaren 

karakteriserar juryn som 

en roman som kan förliknas vid en 

mångbottnad arkeologisk utgrävning 

i tid och rum, där händelserna 

utspelar sig i Baltikum och Finland. 

Teckenmarkaren ger en fängslande 

bild av tron under olika historiska 

skeden. 

En blandning av historia, religion 

och fantasi, så betecknar Uffe 

Virta (f.1940) själv sitt manuskript. 

Virta är förtidspensionerad 

reklamkonsult från Sibbo. 

En berättelse med humor och i 

Tro spelar en stor roll 

i det dagliga livet 

”Vi vågar inte tänka att Gud 

skulle vara frånvarande eller 

dagdrömmande. En Gud som inte 

gör någonting. Han är inte undanstoppad 

långt borta i något 

hörn av universum, där han inte 

bryr sig, inte hyser några känslor, 

inte tänker någonting, inte är 

involverad i sin skapelse. Var säker 

på att…Gud gör sig känd på 

underbara och otaliga sätt.” 

– Joni Eareckson Tada 

Det behövs tro för att gifta sig 

eftersom äktenskapslöften är – 

just det – löften. Det behövs tro 

för att kunna skicka sina barn till 

skolan. Det behövs tro för att gå 

till läkare och få ett recept ifyllt 

och att ta medicinen när vi får 

den. Det behövs tro för att äta i en 

restaurang, sätta in pengar på 

banken, skriva under ett kontrakt, 

köra på motorvägen, eller för att 

våga stiga ombord på ett flygplan, 

eller för att kliva i en hiss. Tro är 

inte en slags religiös upplevelse, 

det är limmet som hjälper till att 

hålla folks liv ihop. 

Men kom ihåg, tro är bara så 

bra som sitt föremål. Om vi litar 

på människor, får vi vad människor 

kan göra; om vi litar på oss 

själva, får vi vad vi kan göra; om 

vi litar på Gud, får vi vad Gud kan 

göra. Men vad menas det med att 

”lita på Gud” När du läser Hebreerbrevet 

11, det stora kapitlet 

om tro, upptäcker du fyra grundläggande 

fakta. 

1. Tro börjar med en uppenbarelse 

från Gud. Vad dessa ”troshjältar” 

gjorde var som svar på 

vad Gud sagt åt dem. Tro är inte 

när vi mentalt övertygar oss själva 

om att Gud står på vår sida. Tro 

är när vi lyssnar till vad Gud har 

att säga i sitt Ord och handlar 

utifrån det. 

2. Tron växer när man har en 

relation till Gud. Förtroende är en 

livsbejakande ton om Ellen Annorlunda 

gav Monika Vikström-Jokela 

första priset i tävlingsklassen för 

barnböcker. 

Juryn skriver i sin motivering att 

bidraget trovärdigt skildrar elvaåriga 

Ellens brottning med de frågeställningar 

annorlunda värderingar 

medför. Detta att ”vara annorlunda” 

ges en positiv färg, utan 

att de svårigheter det medför i relationer 

till klasskamraterna förnekas, 

skriver juryn. Juryn fäste särskild 

uppmärksamhet vid den livsbejakande 

tonen och humorn. 

Själv beskriver Vikström-Jokela 

huvudpersonen Ellen som något 

av en mycket finlandssvensk flick- 

Sune. Monika Vikström-Jokela 

(f.1960) är producent för barnprogrammen 

vid FST och har i sitt jobb 

skrivit en hel del manuskript till 

korta novellfilmer för barn och deltagit 

i manusgruppen för ett par 

större barndramaproduktioner. 

relation som endast kan byggas 

upp vartefter tiden går. Att låna 

3.500 mk till en främling och förvänta 

sig att han ska betala tillbaks 

det är inte tro; det är ett 

antagande. Människorna som beskrivs 

i Hebreerbrevet 11 var 

människor som talade med Gud 

och som hade en relation till Honom. 

De visste hurudan Hans karaktär/personlighet 

var och att de 

kunde lita på hans löften. 

3. Tro motiverar oss att göra 

Guds vilja. Sann tro är inte när 

man gläder sig åt vad Gud säger; 

det är när man gör vad Gud säger. 

Tro är inte att diskutera Guds 

vilja; det är att lyda Guds vilja. 

Jakob berättar för oss att ”tro utan 

gärningar är död.” 

4. Tro, som praktiseras i handling, 

ger oss Guds vittnesbörd. 

Sann tro vilar på Guds objektiva 

Ord, som den Helige Ande vittnar 

om. Tro är ”beviset på sådant som 

ej blivit sett”(Heb.11:1), och ordet 

bevis betyder ”övertygelse”. 

När vi har en sann biblisk tro 

produceras den inre övertygelsen 

att Gud kommer att göra det Han 

säger. 

Kristna med liten tro är räddhågade 

människor som tvivlar på 

Guds Ord och oroar sig mycket. 

Följaktligen kan de inte vara redskap 

för Gud eller ge ett starkt 

vittnesbörd till de förlorade. I 

stället för att vandra i tro och 

lägga beslag på sitt arv i Kristus, 

vandrar de i tvivlets vildmark och 

går miste om det bästa som Gud 

tänkt med deras liv. 

Låt oss be att vår tro ska vara 

sådan att den kommer att dra oss 

– och andra – inte bort ifrån, men 

i stället närmare den levande Guden. 

Vi borde lyssna till Jesu ord: 

”Som ni tror skall det ske med er” 

(Matt. 9:29). 

(www.newmanmagazine.com) 

Rekordmånga manuskript, totalt 

74 stycken deltog i romanpristävlingen. 

Också i barnbokstävlingen 

var skörden riklig, hela 43 

manuskript hade inkommit. De tre 

prisbelönta manuskripten torde nå 

bokhandelsdisken lagom till julen. 

Hedersomnämnande fick barnboksmanuset 

Hokus Pokus och 

jungfru Maria av Isela Valve, bibliotekarie 

från Åland och romanmanuset 

En massa konfrontationer 

av Kaj Korkea-aho, gymnasist från 

Esse. 

Juryn för romaner bestod av författaren 

Birgitta Boucht, rektor och 

kulturskribent Björn Wallén och 

förlagschef Leif Westerling. Barnboksjuryn 

bestod av forskaren i 

barnlitteratur Maria Lassén-Seger, 

kyrkoherde Helene Liljeström och 

förlagsredaktör May Vikström. 

(KT)

6 


Wilhelm och Gladys Bonn: 

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

Han har seglat på de 

sju haven, hon har 

skött marktjänsten 

WWilhelm 

och Gladys Bonn 

var i de forna hemknutarna 

i samband med 

påskhelgen, och Mst 

passade på att få en intervju med 

dem. De har levt en stor del av sina 

yrkesverksamma liv i ”förskingringen” 

och bor sedan 20 år tillbaka i 

Norge. Eftersom Wilhelm är sjöman 

kom vägen att gå via de sju haven 

innan de fasta bopålarna slogs ner i 

Drammen. 

Intervjun görs i Wilhelms barndomshem 

i Malax. Det har de renoverat 

och byggt ut med en modern 

tvätt- och bastuavdelning, så det ser 

ut som vilken modern villa som 

helst. Där tänker de slå sig ner som 

bofasta invånare nästa år då Wilhelm 

blir pensionär, såvida inte skattemyndigheterna 

krånglar till det för 

dem. 

Wilhelm är äldst av fem bröder, av 

vilka en är död. Föräldrarna, som var 

småbrukare, hette Erik och Edla. 

Faderlös vid 10 års ålder 

Pappa Erik dog då Wilhelm vara 10 

år gammal, och minstingen Alf var 

då endast fem veckor gammal. Så 

tiden som följde blev tuff för mor 

Edla. Bröderna fick på grund av avsaknaden 

av pappan lära sig att stå på 

egna ben tidigare än vad som annars 

skulle varit fallet. 

Wilhelm gick i samskolan i Malax. 

Efter att ha gått ut femman den 

31 maj 1951 var han hemma bara 

några veckor, innan han tillsammans 

med klasskamraten Sven Nystén for 

till Göteborg, med siktet inställt att 

gå till sjöss. Han var då 16 år gammal. 

Sven hade varit i Sverige tidigare, 

han hade på sommaren året 

innan arbetat på ASEA i Ludvika. 

Men det var inte så enkelt att bli 

sjöman. 

– Sjömansförmedlingen i Göteborg 

tog inte emot oss, därför att vi 

inte hade några referenser, berättar 

Wilhelm. Vi hade heller ingen framgång 

på varven. 

Efter det bakslaget resonerade 

pojkarna som så, att de får väl åka till 

ASEA i Ludvika då. Då de sökte 

jobb på arbetsförmedlingen där, 

nämnde de att de egentligen hade 

tänkt sig ut till sjöss. Och det resulterade 

faktiskt i att arbetsförmedlingen 

fixade sjömansjobb åt både 

Wilhelm och Sven. 

Jungman på M/S ”Elida” 

– Jag kom som jungman till en skeppare 

Olsson och hans bror på deras 

båt M/S ”Elida” på Gullholmen ut- 

UR BONNS PRIVATA ARKIV 

M/S Gripsholm gick mellan Göteborg och New York. Wilhelm Bonn 

mönstrade på i december 1951. 

anför Lysekil. Sven kom till kusttankern 

M/T ”Castor”. Det var en 

besvikelse att vi inte kom till samma 

båt. Men det fick vi lov att acceptera. 

Huvudsaken var att vi kom ut till 

sjöss. 

Första uppdraget för Wilhelm var 

minsann inget latmansgöra. ”Elida” 

fraktade gatsten från ett stenbrott i 

Lysekilstrakten till södra Sverige. 

– Jag plockade gatsten så att fingeravtrycken 

försvann, säger Wilhelm. 

Men ”Elida” fraktade också spannmålsprodukter: 

majs, korn, ryps och 

foderkakor. Båten gick enbart i svensk 

kustfart. 

Det här jobbet hade Wilhelm till i 

början av november 1951, då han 

mönstrade av ”på grund av fartygets 

uppläggning”, som det stod i tjänstgöringsbetyget. 

Efter avmönstringen 

arbetade han några veckor som en 

slags allt-i-allo på stadshotellet i 

Lysekil. Där blev han bestulen på 

sina hopsparade slantar. 

– Det är alltid bra att ha en god 

kamrat att vända sig till i sådana 

situationer, konstaterar Wilhelm. 

Sven sände mig pengar så att den 

förestående resan till Göteborg var 

tryggad. Sven hade vid det här laget 

mönstrat av sin båt. 

Svenska Amerikalinjens 

M/S ”Gripsholm” 

– Vi for nu till Göteborg igen och den 

här gången blev vi godtagna på Sjömansförmedlingen, 

eftersom vi hade 

papper på att vi arbetat på båt. Vi 

hade beslutat att vi i det längsta skulle 

försöka komma ut på samma fartyg. 

Det tog därför mycket längre tid 

att komma ut än om vi skulle ha 

mönstrat på olika fartyg. Vår målsättning 

blev till slut uppfylld, då vi 

den 17 december 1951 mönstrade på 

Svenska Amerikalinjens M/S ”Gripsholm”, 

vars huvudrutt var Göteborg- 

Bremerhaven (i Tyskland)-Halifax 

(i Kanada)-New York. Vi kunde inte 

ha fått en bättre julklapp det året! 

– Restiden var mellan åtta och 

fjorton dagar beroende på vädret, 

berättar Wilhelm vidare. Tiden gick 

fort på detta flytande hotell med 

ständigt nya människor. Varje fartyg 

har sina arbetsrutiner. Det är klart att 

det var något helt annat att jobba på 

”Gripsholm” än på ”Castor” och 

”Elida”. Säkerheten är viktig – speciellt 

på ett passagerarfartyg. Brandoch 

livbåtsövningar är viktiga delar 

av beredskapen. Däcksbesättningen, 

till viken Sven och jag hörde, skulle 

bl.a. fungera som livbåtsbefälhavare. 

För att kvalificera sig för denna 

viktiga uppgift blev vi instruerade i 

samband med livbåtsövningar, som 

vanligtvis leddes av överstyrman 

med assistans av de andra styrmännen. 

Denna utbildningsfas avslutades 

med en livbåtsövning i New York, 

då de blivande livbåtsbefälhavarna 

skulle visa vad de lärt sig. Inspektörer 

från Kungliga Kommerskollegium, 

nuvarande Sjöfartsverket, 

följde noga med övningarna. De utfärdade 

sedan Båtmansintyg, som 

för Svens och Wilhelms del blev det 

första maritima behörighetsbrevet. 

– Några resor efter det vi avlagt 

provet för båtmansintyget, fick vi 

mitt i natten och i ganska grov sjögång 

på allvar praktisera det vi övat. 

Befälhavaren beordrade sjösättning 

av ”vaktens livbåt”, i detta fall den 

förliga livbåten på babords sida. En 

passagerare hade hoppat eller fallit 

överbord. Vi rodde runt i området en 

god stund utan att finna det minsta 

Gladys och Wilhelm Bonn bor nu i Drammen i Norge, men planerar att om drygt 

ett år återflytta och bosätta sig i Malax. 

spår. ”Gripsholm” anlände till hamn 

denna gång med ett namn struket på 

passagerarlistan. En okänd medmänniska 

hade fått en våt och kall 

grav i Nordatlanten. 

– Det har under den fortsatta 

seglatsen blivit många livbåtsövningar. 

Den goda grunden för dessa 

blev lagd på ”Gripsholm”. De erfarenheter 

jag fick med mig därifrån 

var mycket nyttiga, inte minst då jag 

själv så småningom skulle leda livbåtsövningar 

på andra fartyg. 

– Sven mönstrade av ”Gripsholm” 

i april 1952. Följande resa kom vi till 

Helsingfors med amerikafinländare, 

varav många skulle uppleva de olympiska 

spelen. Det var mycket högtidligt 

vid ankomsten: hornmusik, tal 

med ett speciellt välkommen till 

landsmännen som förväntansfyllda 

trängdes vid relingen på passagerardäckena 

för att få en glimt av den 

festprydda huvudstaden i sommarskrud. 

På kajen stod ivrigt viftande 

människor som försökte urskilja de 

släktingar de kommit för att möta. 

Det var alltid en speciell stämning då 

vi anlöpte hamnar, men detta överträffade 

allt vad jag hittills varit med 

om. Jag mönstrade av ”Gripsholm” i 

slutet av juli samma år och for hem 

på min första semester. Jag hade under 

tiden ombord blivit uppmönstrad 

till lättmatros. 

Wilhelm mönstrade ut som jungman 

på hösten 1952 från Stockholm 

ombord på tankfartyget ”Urania 

Gorthon” som hörde till Gorthonrederierna 

i Helsingborg. Befattningen 

uppgraderades snart till lättmatros. 

– Vi gick huvudsakligen på Västindien 

(Curacao och Venezuela), varifrån 

vi fraktade olja till Kontinenten 

och Skandinavien. 

Personalgrupper på båtar 

Det här med personalgrupper och 

yrkesbeteckningar på båtar kräver en 

liten förklaring. Wilhelm berättar att 

man delar in personalen i däcks-, 

maskin- och kökspersonal. På passagerarbåtar 

finns ytterligare andra 

uppdelningar. 

På däck är lägsta rang jungman 

och högsta befälhavare. Befälhavaren 

är chef för hela personalen. 

Manskapsindelningen på däck är: 

jungman, lättmatros, matros, båtsman, 

timmerman (avskaffad på 60- 

talet) och pumpman på tankfartyg. 

I maskin finns: motorelev, 2:e och 

1:a motorman, smörjare, reparatör, 

elektriker, maskinister och maskinchef. 

Befälsindelningen är: 3:e styrman, 

2:e styrman, överstyrman, befälhavare. 

Överstyrmannen måste på större 

fartyg ha sjökaptensbrev, vilket 

betyder att han kan ta över kommandot 

vid behov. 

Tre års studier vid 

Åbo Navigationsskola 

På den här båten arbetade Wilhelm i 

två perioder, den första som lättmatros 

och den andra som matros, åtskiljda 

av drygt en månads semester, 

fram till sommaren 1954. Han började 

sin sjöbefälsutbildning vid Åbo 

Navigationsskola, där han blev antagen 

till understyrmansklassen hösten 

1954. Understyrmansbrevet fick 

han efter ett års studier. 

Sedan följde 11 månaders militärtjänstgöring 

i Dragsvik. För att kunna 

fortsätta befälsutbildningen krävdes 

mera sjöpraktik. Han fick erbjudande 

om 3:e styrmans anställning 

från Gorthonrederierna och reste i 

juni 1956 till Aarhus i Danmark för 

att mönstra på ett torrlastfartyg som 

skulle gå till Kemi för att lasta trävaror. 

– Det är den enda resa jag gjort i 

finska farvatten som befäl, konstaterar 

Wilhelm. Under lastningen kom 

besked från rederiet att jag omedelbart 

skulle resa till Hamburg för att 

gå ombord i deras nyaste tankfartyg. 

– Bonn, nu är det slut här, du skall 

snarast resa till Hamburg och ”Ragna 

Gorthon”, sade befälhavaren. 

– Kommen ombord blev jag positivt 

överraskad över att det var fråga 

om 2:e styrmans anställning, säger 

Wilhelm. Jag mönstrade av i juli 

1957 för att fortsätta vid Åbo Navigationsskola. 

En sjöman älskar inte 

bara havets våg 

Wilhelm hade några år tidigare träffat 

Gladys Söderholm från Närpes. 

– Vi förlovade oss 1957 i Gamla 

Stan i Stockholm, berättar Gladys. 

Efter förlovningen följde för Wilhelms 

del andra året på Navigationsskolan. 

Från hösten 1958 och under 

en del av 1959 var det igen arbete till 

sjöss. Wilhelm och Gladys gifte sig i 

augusti 1959. 

– Sen började jag tredje året på 

Navigationsskolan och avlade sjökaptensexamen 

1960. 

– 25 år gammal, inflikar Gladys. 

Första året som gifta bodde de i 

Åbo hos en släkting till Gladys. 

– Jag skötte hushållet och en liten 

flicka, säger Gladys. 

Gladys är barnskötare till utbild-


7 

Spännande att segla med 

pappas båt, tyckte säkert 

Kristina och Markus när 

de fick följa med sin 

pappa Wilhelm på 

seglats. 

s k IOPP-certifikat. IOPP står för 

”International Oil Pollution Prevention 

Certificate”, dvs Internationellt 

oljebekämpningscertifikat. 

Alla snälla sjömansgossar – och -flickor får julklappar... 

ningen. Hon hade arbetat flera år i 

Kristinestad innan de gifte sig. Ibland 

ryckte hon in där för kortare 

perioder också senare. Ibland var 

hon också med på Wilhelms sjöresor. 

För det mesta var hon dock 

hemma, och det var inte så lätt alla 

gånger. 

– Avskedet var svårt, då Wilhelm 

for till sjöss. Jag skulle ju vara ensam 

hemma och ha ansvar för allting på 

hemmaplan. 

År 1966 flyttade Wilhelm och 

Gladys till Vasa. 

– Wilhelm fortsatte sitt arbete till 

sjöss, berättar Gladys. Jag hade tillfälliga 

arbeten och så var jag ibland 

med honom till sjöss. 

Arbete på Salénrederierna 

i Stockholm 

År 1964 hade Wilhelm börjat arbeta 

på Salénrederierna i Stockholm. Orsaken 

till det var att de var bland de 

första i Europa som införde en just 


tjänstgöringsordning, kallad ”7-2”, 

vilket innebar att man var ute till 

sjöss sju månader och efter det hade 

två månaders semester. 

– Det var som ett himmelrike jämfört 

med det tidigare systemet, säger 

Wilhelm. Jag blev också fast anställd 

på rederiet viket gav mig en helt 

annan trygghet än tidigare. Det här 

systemet förbättrades gradvis till ett 

”4-4”-system. Det här tvingades 

fram av den allt större stressen ombord 

på de stora tankfartygen. Många 

av personalen var tvungna att stanna 

ombord hela tiden. Man kunde överhuvudtaget 

inte gå i land. Det var 

egentligen endast under varvsvistelse 

man kunde gå i land. 

Överstyrman 

på tankfartyg 

Med undantag av arbetet på ”Elida”, 

Kemiresan och ”Gripsholm” har 

Wilhelm hela tiden arbetat på tankfartyg. 

– Från små båtar till de allra 

största, säger Wilhelm. Jag har officiellt 

arbetat som överstyrman mest 

hela tiden. Vid ett par tillfällen har 

jag också fungerat som befälhavare. 

Wilhelm hade kunnat arbeta som 

befälhavare mera permanent om han 

velat. Men som sådan måste man 

godkänna manskapets spritinköp, 

och det ville han inte göra. 

– Jag sade att jag kunde bli befälhavare 

om jag fick en ”vit” båt (dvs 

ingen sprit ombord). Jag var på god 

väg att få min vilja igenom, men sen 

lyckades det ändå inte till slut. 

– Arbetet på ett tankfartyg är väldigt 

specialiserat. Varje semester 

skulle vi gå på fortbildningskurser; 

de var dock kostnadsfria för oss. 


Det Norske Veritas 

Då Wilhelm år 1980 mönstrade av 

för ordinarie semester blev han uppringd 

av Det Norske Veritas, det 

enda klassningssällskapet i Norden. 

De hörde sig för om han skulle vilja 

arbeta hos dem. De var i startgroparna 

med en ny verksamhet, ”Maritimt 

miljöskydd”: åtgärder mot oljeförorening, 

speciellt från stora tankfartyg. 

Det var en person som tidigare 

jobbat ihop med Wilhelm som 

numera arbetade på Veritas och visste 

vad Wilhelm kunde i det här sammanhanget. 

– Jag hade i mitt arbete på tankbåtarna 

prövat på nya tankrengöringsmetoder, 

berättar Wilhelm. 

En specialöverenskommelse träffades 

mellan Salénrederierna och 

Veritas på i första hand sex månader. 

– Den 15 april 1980 började jag 

arbetet i Norge. Efter ytterligare en 

sex månaders period blev det fast 

anställning på Det Norske Veritas 

(DNV), som har sitt huvudkontor i 

Bœrum, en bit utanför Oslo. Men det 

var ett svårt val. Salén erbjöd mig en 

inspektörstjänst som var väldigt 

lockande. Efter mycken bön och 

vånda stannade jag för Veritas. En 

viktig parameter i mitt val var en 

formulering i DNV:s målbeskrivning: 

”The objective of DNV is to 

safeguard life, property and the 

environment.”, vilket betyder “Målet 

för DNV är att trygga liv, egendom 

och miljön.” 

Följande år flyttade Gladys och de 

två barnen, Kristina och Markus, 

också till Norge. Så länge familjen 

bodde i Vasa hade Gladys varit hemmafru. 

– I Norge har jag jobbat 14 år på 

köket vid Blåkorskliniken, en alkoholistanstalt, 

som drevs i kristen 

regi. Jag blev pensionär den 1 november 

1996. 

Dottern Kristina är numera bosatt 

på Åland där hon jobbar som lantbruksavbytare. 

Sonen Markus omkom 

i en tragisk bilolycka år 1990. 

Arbetsuppgifter på Veritas 

Att Wilhelm blev landkrabba betydde 

inte att han bara gjorde skrivbordsarbete. 

Han åkte fortsättningsvis 

ut till olika fartyg för diverse 

granskningsarbeten. På Saléns hade 

Wilhelm varit med om att utveckla 

den s k crudespolningen (crude oil 

washing), dvs rengöring av tankfartyg 

med råolja (crude oil). I arbetet 

på Veritas har ingått väldigt mycket 

informationsarbete med föreläsningar 

vid olika läroinrättningar runtom i 

världen, inte bara i Norden. Han har 

varit och undervisat så långt borta 

som i Singapore och Hong Kong. En 

”exotisk” undervisningsanstalt i Malmö, 

där Wilhelm också föreläst, är 

World Maritime University, som 

drivs av FN-organisationen International 

Maritime Organization (IMO). 

Där utbildas sjöfartsadministratörer 

och lärare. De flesta studerandena 

kommer från u-länder. 

– Jag har varit med och utbildat de 

flesta portugisiska sjöbefäl, speciellt 

då det gällt crudespolningen, som är 

ganska svår och ställer stora krav på 

säkerhet, berättar Wilhelm. 

– Det gäller också att följa upp 

olika fartyg och kolla att de har föreskriven 

utrustning och ordentliga 

papper. Alla tankfartyg måste ha ett 

Trivs bra i Norge 

Wilhelm och Gladys trivs bra i 

Norge. Att de acklimatiserade sig så 

fort var delvis baptistförsamlingens 

förtjänst. De är medlemmar i Baptistmenigheten 

Ebeneser i Drammen, 

den församling där vår missionsföreståndare 

Nils Erik Vikström 

var pastor i fem år. Wilhelm 

sjunger med i församlingens kör. 

Han är en boren sångare, som också 

ofta sjunger solo. 

– Det var yngste brodern Alf som 

fick honom att börja sjunga, minns 

Gladys. 

Wilhelm var en mogen man då han 

blev kristen. Han blev frälst år 1962 

i Närpes. 

– Jag började uppleva kallelsen 

från Gud mer och mer intensivt. På 

ett tältmöte upplevde jag att jag inte 

hade så många chanser kvar. Där 

räckte jag upp handen till tecken på 

att jag ville bli frälst. 

Följande år döptes han och blev 

medlem i Malax baptistförsamling. 

Ta hand om främlingen! 

Wilhelm och Gladys vet vad det vill 

säga att bo i främmande miljöer. 

Därför har de också ett stort hjärta för 

flyktingar. Wilhelm vill uttrycka ett 

varmt tack till Håkan Nitovuori, 

Margareta Smith-Edström, Rafael 

Edström och andra för deras insatser 

för att tillvarata flyktingarnas rättigheter. 

– Man ska visa barmhärtighet mot 

invandrarna och inte tvinga polis och 

andra att agera bödlar, säger Wilhelm. 

Jag är illa rädd att man i Finland 

bryter mot FN:s resolution vad 

beträffar barnen. 

I Drammen har Bonns haft god 

kontakt med en kosovoalbansk familj, 

som fick s k ”kyrkoasyl” där. 

Numera är den familjen bosatt på 

Västlandet. Då Wilhelm och Gladys 

en gång skulle hälsa på dem, hade 

barnen berättat att ”farfar” skulle 

komma på besök. Några kompisar 

hade då snusförnuftigt påpekat att de 

inte har någon farfar eller farmor i 

Norge. ”Det har vi visst det”, blev 

svaret. Och det var ju sant på sitt sätt. 

– Man får så mycket igen, konstaterar 

Gladys. De visar sådan omsorg. 

Wilhelm blir pensionär den 31 

mars 2002. Men de kommer att vänta 

med att flytta till Malax tills våren 

infunnit sig ordentligt här på våra 

breddgrader. Så tidigast i maj kan vi 

vänta dem tillbaka för gott. 

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

8 


Hängiven 

baptistförsamling 

i förändringarnas Irland 

JJag uppmanar er att stänga av 

era mobiltelefoner då vi samlas 

till gudstjänst”, säger pastor 

Terry Price då han ska inleda 

sin söndagspredikan. Strax 

därefter hörs en ljudlig signal från 

någons mobiltelefon. Det är pastorns 

egen telefon som ringer. Han ser 

något besvärad ut, ber om ursäkt, tar 

dock upp telefonen och svarar. 

”Tack för det”, säger han kort och 

avslutar samtalet. Ingen kunde ens 

ana att samtalet var arrangerat. ”Vad 

skulle ni säga om jag påstod att det 

var Gud som ringde mig och ville 

tala med mig” frågar Terry sin församling. 

Terrys idéer till liknelser 

tycks aldrig ta slut och varje söndag 

samlar han en till brädden full kyrka 

som kommer för att lyssna till hans 

predikan. 

Vi anlände med vår familj till Irland 

för ett och ett halvt år sedan. Att 

vi inte kunde komma in i de trånga 

bussarna med barnvagnen, eller att 

vi inte hade någon bil var inget hinder 

för oss att ta oss till baptistkyrkan, 

det fanns ju taxi. Och snart nog 

visade det sig att det var pengar som 

mer än nog betalade igen sig i form 

av välsignade människorelationer 

och en samhörighet med en Kristen 

församling. 

Centrum av staden Cork ligger i en dal och den omsluts av höga kullar. 

En hängiven församling 

Baptistkyrkan i Cork ligger i stadens 

absoluta centrum. Utrymmena är 

långt ifrån glamorösa, kanske typiskt 

för många officiella utrymmen 

på Irland. Det är ju först på senare tid 

man har haft råd att börja tänka på de 

yttre faciliteterna, kanske har också 

mentaliteten alltid varit mer flegmatisk 

för såna saker. Däremot har man 

satt stor vikt på att mötas och att 

umgås. Det här gäller också för 

baptistförsamlingen i Cork. Måhända 

att utrymmena är slitna och asketiska, 

men Ordet är stort och samlingen 

av människor som kommer 

varje söndag är hängiven. 

Det är kanske bäst att tala om samling 

då man beskriver den skara 

människor som samlas i kyrkan. 

Antalet medlemmar som själva församlingen 

utformas av är nämligen 

litet. Endast 60 personer har registrerat 

sig som medlemmar. De resterande 

som fyller kyrkan varje söndag 

är studenter, ett betydande antal 

utlänningar som är tillfälligt bosatta 

i staden, samt givetvis människor 

som inte tagit steget ut till ett medlemskap. 

Till söndagsskola samlas 

25 barn och unga. Barnen är indelade 

i mindre grupper enligt deras ålder. 

Predikan i Cork baptistförsamling 

är med betoning på bibelundervisning. 

En bok eller ett evangelium 

i Bibeln gås systematiskt igenom 

och en söndagspredikan utgår från 

ett kapitel åt gången. Pastor Terry 

Price inleder med någon vardagshändelse, 

ofta en barnvänlig sådan 

eftersom barnen sitter med en halv 

timme innan de går till söndagsskola 

eller lekgrupp. Vardagshändelsen är 

konkret, ofta humoristisk, men avslutas 

alltid med en allvarlig och 

beslutsam länk till Gud och vad det 

innebär att vara kristen. 

Själva predikan är väldigt undervisande 

och huvudpunkterna i budskapet 

belyses ytterligare med hjälp 

av overheadprojektor. Före predikan 

delas veckoprogrammet ut, och på 

baksidan av pappret finns tomma 

rader som är ämnade för anteckningar 

från predikan. Predikningarna 

kan nästan uppfattas som bibelstudier, 

men de har alltid en klar 

anknytning till nuet och den realitet 

vi lever i dag. Varje söndag får 

åhörarna till uppgift att lära sig en 

bibelvers utantill under den kommande 

veckan. ”Hemläxan” gås igenom 

följande söndag genom att församlingen 

upprepar bibelversen 

högt tillsammans. Det som är annorlunda 

och speciellt för oss är att nattvarden 

åtnjutes varje söndag. 

Många aktiviteter 

Onsdagen efter att vi anlänt till staden 

fann jag mig själv på ”damernas 

bibelstudium”. Att jag inte hade någon 

bil och att jag hade två små barn, 

i åldrarna tre år och två månader, var 

inte något hinder. Det verkade som 

om Gud tog tag i mig och skuffade 

mig ut genom dörren till vårt hus. 

Naturligtvis hade jag även stor hjälp 

av att få skjuts med en trossyster. 

Damernas bibelstudium är en av de 

lyckade aktiviteterna som står på 

programmet varannan onsdag morgon 

i pastorns hem. Pastorns fru, Pat 

Price, är ansvarig eldsjäl bakom studiet. 

Damernas bibelstudium är en viktig 

mötesplats för alla de kvinnor 

som har tillfälle att träffas dagtid. 

Aktiviteten är väl organiserad med 

en cirkulerande barnvakt, vilket betyder 

att man kan ta barnen med. 

Som alla aktiviteter här så börjar 

man med kaffe och te och en liten 

pratstund innan själva bibelstudiet 

med bön inleds. De damer som möter 

upp på bibelstudiet har även bildat 

en bönekedja för akuta ärenden. 

Bönekedjan fungerar genom telefonkontakt. 

Varannan torsdagskväll samlas 

”hemgrupperna”. Den hemgrupp 

som vi hör till samlas i vårt hem. 

Denna, åter av Gud ledda, lösning 

tillgreps på förslag av en av våra 

vänner. Så kunde vi genast från början 

ansluta oss till en hemgrupp eftersom 

de andra, i motsats till oss 

nykomlingar, hade möjlighet att få 

tag på barnvakter. Vi kunde alltså 

lägga våra barn hemma och strax 

därefter ta emot våra vänner för att 

samlas till bibelstudium och bön. 

Ansvaret för kvällste cirkulerar, och 

vi behövde alltså bara öppna vårt 

hem. 

Förutom dessa aktiviteter finns 

det även möjlighet att gå på gudstjänst 

på söndag kväll, eller att samlas 

till bön i kyrkan på onsdagskvällarna. 

Även männen har en skild 

mötesform i form av gemensam frukost 

en lördag i månaden. 

Nu och då samlas man till middag 

i kyrkan efter predikan på söndag 

förmiddag. Middagen utformas enligt 

knytkalasmodell, så att varje familj 

hämtar med sig en förrätt och en 

efterrätt för fyra personer. På så sätt 

får alla litet av varje. Vi har tyckt om 

idén eftersom gemenskapen är viktig. 

Vad är det då som attraherar i 

predikningarna i baptistkyrkan i 

Cork varje söndag Det räcker inte 

med att pastorn är trevlig och varm 

som person, eller att han är bra att 

uppträda. Pastor Terry Price lyckas 

enligt mitt tycke med just precis det 

som en söndagspredikan är avsedd 

att ge, nämligen att förmedla Guds 

budskap till oss människor i dag och 

att genom detta fylla oss med tillit 

och energi. Då vi upplever denna 

helande känsla en söndag förmiddag 

där vi sitter i bänken, vet vi att vi vill 

komma även nästa söndag för att få 

uppleva samma sak igen! 

JAANA HÖGLUND 

Faktaruta om Cork 

FOTO: ANDERS HÖGLUND 

Staden Cork är belägen på Irlands sydkust. Det är den näststörsta 

staden i republiken Irland och den har ett invånarantal på ca 

150 000. Staden grundades på 600-talet, ursprungligen på 

träskmark, varpå även stadens iriska namn ”Corcaigh” syftar. 

Centrum av staden ligger således i en dal och den omsluts av 

höga kullar. Cork har en klar medeltida stadsstruktur med trånga 

och smala gator. 

Cork omges av en böljande grön och naturskön landsbygd. I 

grevskapet Cork och granngrevskapet Kerry finns mängder av 

sevärdheter, såsom gamla slott, ruiner, fornminnen, vackra anlagda 

parker och dramatisk bergsnatur. Atlantkustens närhet 

bjuder på oslagbara sandstränder och höga klippor. 


Baptistkyrkan på MacCurtain Street ligger i stadens absoluta centrum.


9 

Stora förändringar på 20 år 

Ett samtal med pastorsparet i Cork Baptist Church, 

Terry och Pat Price 

1. Hur länge har ni arbetat 

i Cork 

– Nio år. Vi flyttade till Dublin från 

Wales i England år 1980 för att stanna ett år 

på Irland. Det som skulle bli ett år blev tolv 

år i Dublin. Då församlingen i Cork blev 

utan pastor kände vi att Gud kallade oss hit. 

Nu har vi bott på Irland i 21 år. Så länge 

hade vi aldrig tänkt stanna. 

2. Har Irland förändrats mycket 

under er tid här och hur skulle ni 

beskriva det moderna Irland 

– Förändringen under dessa tjugo år är 

alldeles otrolig. Ännu år 1980 var Irland ett 

mycket religiöst och konservativt samhälle. 

Den katolska kyrkans auktoritet var 

uppenbar. Idag har det andliga till stora 

delar ersatts av materiella behov, människornas 

prioriteringar har ändrats. I dag är 

Irland ekonomiskt sett ett utvecklat och 

välmående land. Atmosfären är mer öppen, 

Irland vill vara en del av det moderna 

Europa. På sätt och vis har även öppenheten 

gentemot evangeliet blivit större i och 

med att den katolska kyrkans auktoritet 

och makt kraftigt minskat. Nackdelen med 

öppenheten är dock att även nya religioner 

etablerar sig, såsom islam och buddhism. 

– Idag har irländarna ett stort behov av 

att vara accepterade. I stället för att befolkningen 

minskar såsom under de tidigare 

årtiondena på grund av stora utvandringar 

så ökar Irlands befolkning nu i rasande 

takt. Bristen på arbetskraft har lockat 

många utlänningar till landet och det är 

mycket troligt att vi kommer att 

få stora problem med rasism. 

3. Har då den ekonomiska 

boomen på Irland eller ”The 

Celtic Tiger”, påverkat det 

andliga livet 

– Jovisst. Jobbet har blivit 

mycket viktigare nu. Pressen i 

arbetslivet är större och i stället 

för att hänge sig åt det andliga så 

hänger man sig i dag åt sitt jobb. 

Flera butiker har öppet varje söndag 

och människorna tillbringar 

sin fritid i supermarknader. Tidigare 

var söndagen helgad för 

kyrka och familj. 

4. Vad är målsättningen med 

ert arbete i baptistkyrkan i 

Cork och på Irland 

– Att undervisa Guds ord, att 

som pastorspar erbjuda stöd och 

omsorg om människor, att erbjuda 

stöd för att tjäna Gud tillsammans, 

att nå ut till nya människor 

samt att utveckla ledarskapet 

i kyrkan. 

– Eftersom vi utgör en kyrka 

och församling i centrum av en 

universitetsstad och således har 

väldigt många människor som 

kommer och går, så måste vi 

sträva till att hela tiden bli flera, 

det vill säga församlingen måste 

växa. Våra möten samlar många 

utlänningar och studenter som 

bor i Cork för en kortare tidsperiod. 


Pastorsparet Patricia och Terry Price 

är båda aktiva inom arbetet i församlingen. 

6. Har baptistkyrkan någon 

kontakt med den katolska kyrkan på Irland 

– Inte på ren kyrklig nivå eftersom våra synsätt skiljer sig så radikalt. Men på 

individuell nivå har vi kontakt med många katoliker, även präster och biskopar. 

Kontakten med katolskt troende människor är förresten nog ett måste med tanke 

på att de utgör nittio procent av befolkningen!” 

Intervju: Jaana Höglund 

FOTO: JAANA HÖGLUND 

Cork har en klar medeltida stadsstruktur med 

trånga och smala gator. 

Frikyrkotrender – 

Ledarskap 

Jag har minst 17 böcker i 

min bokhylla som uteslutande 

handlar om kristet 

ledarskap. Sedan tillkommer 

mängder med andra 

böcker som på det ena eller andra 

sättet tangerar detta ämne. Det 

anmärkningsvärda är dock att så 

lite av undervisningen i dessa 

böcker betonar det som Bibeln 

understryker. I en bok sammanför 

författaren åtta listor, gjorda av 

åtta olika ledare och konsulter, 

som beskriver vilka kriterier man 

skall ställa på kristna ledare. När 

jag går igenom alla dessa krav 

inser jag att de flesta och i deras 

ögon viktigaste kraven, helt 

saknas i Nya testamentets ”listor”! 

Med det säger jag inte att dessa 

kriterier är oviktiga eller helt 

saknar relevans men det är ändå 

intressant att fundera över varför 

det är på detta viset. 

Jag är själv mycket intresserad 

och fascinerad av att läsa om 

framgångsrika företagsledare och 

politiker. På den ”profana” 

marknaden finns en uppsjö av 

ledarskapslitteratur, och det verkar 

som att det mesta som sedan väller 

fram på den kristna marknaden i 

samma ämne mest är blåkopior 

och svagt justerat ”stöldgods” av 

de mest trendsättande ledarskapsgurus 

från det stora landet i 

Väster. 

Några kriterier som återkommer 

i den lilla samling böcker om 

kristet ledarskap som jag har är 

orden vision och målsättning. 

Flera av författarna anser att detta 

är det absolut viktigaste att en 

ledare i församlingstjänst är i 

besittning av. Men när man 

fingranskar Paulus lilla innehållsförteckning 

på kristet ledarskap 

som han ger till sin lärjunge 

Timotheos, (1) lyser dessa ord 

med sin frånvaro. Inte heller Titus, 

som fått i uppdrag att tillsätta ett 

kompetent ledarskap på Kreta, (2) 

får några sådana anvisningar från 

den store aposteln. 

Andra egenskaper som dessa 

författare anser vara viktiga är 

förmågan att entusiasmera, att man 

kan analysera läget osv. När Petrus 

ger sina råd till församlingsledarna 

som lever utspridda i det romerska 

riket, glömmer han helt bort att 

nämna dessa saker... (3) 

De ärrade apostlarnas krav på 

ledarskap i den kristna församlingen 

landar i om man är mogen 

som människa – har en prövad och 

stabil karaktär. De betonar också 

vikten av att man är väl insatt i 

den kristna tron eftersom falska 

apostlar och villolärare stryker 

runt knuten. Det sista som verkar 

vara av stor vikt är att den 

blivande ledaren kan fungera i de 

nära relationerna. Kan man inte 

klara av att handskas med sina 

interna relationer i familjen skall 

man inte lura sig själv att det skall 

bli bättre någon annanstans. Men 

varken Petrus eller Paulus dryftar 

begrepp som vision eller målsättningar... 

Jag tror att om man är ledare 

och är kallad av Gud till en sådan 

uppgift, ligger mycket av dylika 

ting i det naturliga. Man har i sin 

personlighet ordning och reda, 

man kan entusiasmera och tänka 

lite långsiktigt. Men det är egentligen 

inte sådana krav som är de 

viktiga när man betraktar det kristna 

ledarskapet. Martin Lönnebo 

behandlar detta i ett tal han höll 

vid en prästvigning: ”Det är självklart, 

att du ska vara en vanlig 

människa bland människor, hel, 

personlig, ödmjuk och ärlig. För 

något sådant behövs dock inte en 

prästvigning. Det räcker med folkvett 

– och personlig mognad. (4) 

Dessutom ställer jag mig frågan 

om detta med klart utmejslade 

visioner är så fantastiskt viktigt 

egentligen Om så vore fallet, 

varför finns det så lite av den 

undervisning i Nya testamentet 

Det grundläggande uppdraget vi 

fått är att gå ut och göra lärjungar. 

Det är en kraftig och fullt tillräcklig 

utmaning och ”vision” för alla 

slags församlingar. Den är bra och 

nödvändig att spegla sig i med 

jämna mellanrum. Sedan är det 

självfallet viktigt med lyhördhet 

och beroende till den helige Ande 

hela tiden, men det ingår på något 

sätt i grundkunskapen med att 

vara kristen! 

John Wimber fick ofta höra att 

han var så smart, vis och förnuftig 

i sitt församlingsbyggande och 

samfundsbyggande. Han själv 

gensvarade: ”Jag är inte smart, jag 

är dum! Jag försöker bara göra det 

som Anden säger till mig att 

göra”. 

Kanske är det den visionen som 

vi som ledare behöver drabbas av: 

En vision att behaga Gud och 

Honom allena och förhärliga Hans 

namn här på jorden. 

Mycket av de råd och listor som 

ges i dessa böcker syftar till att vi 

skall bli så framgångsrika ledare 

som möjligt. Och det är självfallet 

viktigt att vi förvaltar våra gåvor 

väl. Men ibland kan jag känna en 

underton av bekräftelsehunger och 

framgångshets i dessa skrifter. Vi 

blickar upp till Bill Hybels 

17 000-medlemmars kyrka och 

längtar efter att få receptet som 

gör att vi kan baka vårt eget 

Willow Creek och få bli intervjuade 

och resa runt och föreläsa 

på konferenser om hur även de 

andra kan lyckas! 

Jag vet inte hur det är med dig, 

men jag känner mitt eget hjärta... 

John Wimber talade ofta om 

detta och med skärpa att vi aldrig 

kan ställa krav på Gud. Vi 

förtjänar ingen framgång. Vi kan 

göra allt rätt och slita som djur 

som ledare i våra församlingar, 

men det gör oss inte förtjänta av 

församlingstillväxt eller dylik 

framgång. John Wimber sa ofta att 

vi är Guds växelpengar. Han 

spenderar oss efter sitt eget tycke 

och efter sin viljas beslut. Vår 

salighet och lycka är att våra namn 

är skrivna i livets bok, inte att 

demonerna är oss underdåniga. (5) 

MAGNUS TUNEHAG 

Veckobrev nr 22, 2001 

(www.johanneskyrkan.org) 

Noter: 

1.) 1 Tim 3:1-10. 

2.) Tit 1:5-11 

3.) 1 Pet 5:1-4. 

4.) Sid 101, ur ”Kristendomens återkomst”. 

Martin Lönnebo, Skeab 

Förlag, 1982. 

5.) Luk 10:17-21

10 


sidan 

(tidigare 

sidan åtta) är 

SBFU:s sida. 

Bidrag sänds 

till denna 

tidnings 

redaktion 

eller direkt 

till SBFU:s 

kansli, på 

adress PB 

54, 65101 

VASA. 

åttanDen här 

Esseunga vill ha 

JESUS 

i centrum 

Svenska baptisternas i 

Finland ungdomsförbund rf 

Besöksadress: 

Rådhusg. 44 A, Vasa. 

Postadress: 

PB 54, 65101 VASA. 

Tfn: 06-317 8559; 

fax: 317 8550; e-postadress: sbfu@baptist.fi 

Ungd.sekr. Magnus Mikander (vikarie), 

tfn 0500-761 289 

Humle 

festivalen 

Med över 20 år i nacken 

presenteras Humlefestivalen 

2001. Platsen är välbekanta 

Hummelholmens lägergård i 

Monäs, Nykarleby ca 70 km 

norr omVasa och tidpunkten 

för årets festival är 10-12 

augusti. 

CIRCADIAN RHYTHM, USA 

Circadian Rhythm släppte 

våren 2001 sitt debutalbum 

”Over Under Everything”. 

Bandet har funnits sedan 1996 

och på senare tid har de haft 

upp till 150 spelningar per år. 

”Människorna vill ha det som 

är äkta och vårt mål är att vara 

ärliga och äkta”, säger 

sångaren Will Pavone. 

Musikstilen kan beskrivas 

som modern pop/rock med 

lovsångsinfluenser. Circadian 

Rhythm spelar på lördag kväll. 

LAILA DAHL, Sverige 

Kännetecknande för Laila är 

hennes okonstlade scennärvaro 

och låtar som berör. 

Musiken kan beskrivas som 

gitarrbaserad melodiös pop. 

På 80-talet inledde Laila sin 

musikaliska bana och 1991 

deltog hon i Melodifestivalen 

med låten ”Annie” Efter två 

mammaledigheter tar Laila 

upp sången igen. På Humle 

gör Laila en unplugged konsert 

med band på fredagskvällen. 

Jumpin China är ett band 

från Helsingfors som grundades 

1998, och våren 2000 kom 

deras första EP ut. Mikael 

Svarvar Band håller som bäst 

på att spela in en skiva. Till 

Humle kommer han med 

välbekanta musiker från 

Sverige. De övriga banden på 

årets festival är: Paddington, 

Minus SF, Monica Penn, 

Couch, Filip Koskinen Band, 

Lyrical Empees, Blank, Ee-or 

och Springbrunnsqvartetten. 

På lördagens Showcase får 

nybildade band en chans att 

uppträda och etablera sig. 

På Humle bildar konserter, 

utställningar, taizéandakter 

och talkshow en helhet som 

kombinerat med människor, 

mat, vackra augustinätter och 

Gudsnärvaro en oslagbar 

helhet. Festivalen avslutas 

med en gudstjänst på 

söndagen. 

Mer info finns på hemsidan: 

www.baptist.fi/humle eller fås 

av Magnus Mikander. 

I Esse är det ganska livligt på ungdomsfronten 

i baptistförsamlingen. 

Där finns ca tio mycket aktiva ungdomar 

i åldern 14 till 19 år. Men också 

de vill ha lite sommarlov, så Mst 

passade på att besöka dem då de hade 

säsongavslutning den 26 maj. 

Ungdomssamlingen denna gång 

hölls hos Elin Kanckos som dagen 

innan fyllt år och passade på att fira 

denna begivenhet tillsammans med 

de andra ungdomarna på lördagen. 

Jag räknade inte antalet ungdomar, 

men det vara nog flera än tio som var 

med denna kväll. 

Hållit på i snart fyra år 

Ungdomarna har arrangerat sina ungdomssamlingar 

i snart fyra nu, de 

senaste två åren i egen regi. Först var 

det inte så många med, och en del av 

dem som var med i början är inte 

med längre. Förstås. 

På min fråga om de har något uppgjort 

program blir svaret nekande. 

– Den som har något att säga till 

församlingens uppbyggelse, säger 

det, konstaterar Anders Pettersson. 

Vi satsar mycket tid på bön med och 

för varandra. 

Ett organiserat program får de däremot 

ta del av på tisdagssamlingarna 

i den lutherska församlingsstugan, 

där de numera alltid är med. Där anordnas 

den kvällen bibelstudium och 

bön under ledning av ungdomssekreteraren, 

som sedan ett par månader 

tillbaka är Göran Ena. 

Ungdomsledare före honom var 

Tommy Johansson. I församlingsstugan 

rör sig deltagarantalet om ca 20 

ungdomar i början av kvällen så länge 

konfirmanderna är med. De går dock 

tidigare än de andra. Officiellt slutar 

samlingen kl 22. Man kan ju inte hålla 

på så länge då alla ska till sina skolor 

eller arbeten dagen efteråt. 

Ekumenik och församling 

Denna gemenskap med lutheranerna 

har baptistungdomarna idkat i ca ett 

år. 

– Nu är vi oftast med lutheranerna, 

säger Henrik Pettersson. 

Det betyder också att de egna 

ungdomssamlingarna inte längre är 

lika många per år som tidigare. 

Engagerar sig ungdomarna också i 

de vanliga förmiddagsgudstjänsterna 

– Vi turas om att leda gudstjänster, 

berättar de. Sen har vi en egen ungdomsgudstjänst 

några gånger per år. 

Då är det vi som står för hela programmet. 

Den vanliga söndagsgudstjänsten 

kl 10 är för tidigt, tycker ungdomarna. 

Det är inte så lätt att komma 

upp i tid för att vara med då. Kl 11 

skulle vara ett klart bättre klockslag. 

Bullaligan i Jakobstad 

Esseungdomarna utsträcker också 

sitt engagemang till Jakobstad, där de 

är med i Bullaligan. Det var Tommy 

Johansson, tidigare ungdomsledare 

i den lutherska 

församlingen i Esse, och Wolfgang 

Falk, tidigare pastor i Esse 

baptistförsamling, som startade den 

verksamheten för fyra år sedan. Där 

har nu Esseungdomarna varit med 

aktivt cirka ett och ett halvt år. 

Bas för Bullaligan är ”Station 1”, 

som är SLEF:s (Svenska Lutherska 

Evangliföreningen) lokal. 

Jesus i centrum 

– Vi försöker ha Jesus i centrum, 

säger Henrik Pettersson. Nu brinner 

nästan alla för Jesus. Allt som bidrar 

till (den andliga) kroppens uppbyggelse 

är viktigt, fortsätter han. Vi 

Bengt Pettersson, Jens West, Elisabeth Back och Elin Kanckos. 

Anders Pettersson, Mikael Ahlvik och Markus Pettersson. 

Simon Kanckos, Henrik Pettersson och Daniel Skog. 

tycker att församlingen är lite styv 

och stel. 

– Vi satsar på förbön och det som är 

viktigt, fyller Anders Pettersson i. 

På tal om församlingen tycker Anders 

inte att de har några problem att 

förstå den äldre generationen. 

– Vi brukar vara med på församlingens 

bönemöten också, säger Anders. 

– Vi satsar på det centrala, Bibeln 

och bönen, fortsätter 

Henrik. Vi är inte så mycket för 

underhållning. 

Henrik är med i planeringsgruppen 

för ungdomssamlingarna på Hummelholmen, 

men där tycker han att maten 

och underhållningen får för stor plats. 

Andan i ungdomsgruppen är god, 

det är det ingen tvekan om. Det råder 

ett öppet och förtroendefullt förhållande 

mellan deltagarna. 

– Vi känner varandra bra, konstaterar 

Bengt Pettersson. 

Mera bönemöten! 

Då nu bönen och gemenskapen sägs 

ha en så framskjuten plats faller det 

sig naturligt att be ungdomarna ge 

exempel på bönesvar. Det var väl inte 

så många spontana svar som gavs, 

men här är ett par stycken i alla fall. 

Elaine Nybacka berättade om sin 

far, Kim, som tidigare varit alkoholiserad. 

– Jag bad mycket för honom, att 

han skulle bli frälst, säger Elaine. Och 

nu är han frälst! 

Daniel Skog berättade hur det gick 

till då han en dag gick med på sin 

flickväns uppmaning att komma med 

på ett möte. 

– Det kan väl inte vara så farligt att 

pröva, tänkte jag. Det var Johan 

Candelin som talade i det mötet. Jag 

tänkte att om Jesus verkligen var där 

och ville bevisa det, då skulle Johan 

hälsa på mig speciellt. Och det gjorde 

han – på långt avstånd. Det fick mig 

verkligen att tänka till. 

Hur skulle mötena då se ut om 

ungdomarna fick bestämma undrar 

jag. 

– Vi skulle ha bönemöten mer än en 

gång per vecka, säger Henrik Pettersson. 

Jesus skulle vara mera central. 

Alla i mötet skulle bidra med något. 

Som det nu är, är gudstjänsten mera 

en föreställning än en gemenskap. 

Hur är det med 

samhällsengagemang då 

På min fråga hur de ställer sig till 

samhällsengagemang tycktes de flesta 

inte vara speciellt intresserade. Henrik 

konstaterar för sin del att han inte 

skulle vilja vara med i något politiskt 

parti. Inget engagemang får ske på 

Herrens bekostnad. 

Det kom också fram att ungdomarna 

tycker att en del av deras fäder 

engagerar sig för mycket i för många 

olika nämnder. Däremot saknas de 

ofta på församlingens möten. Det är 

brist på medelålders personer i församlingens 

verksamhet. Detta är ett 

problem som Esse baptistförsamling 

delar med många andra församlingar. 

– Det kan finnas en fara med att 

engagera sig politiskt, att det bara 

leder till en massa diskussioner, tror 

Lena Pettersson. 

– Men talkoarbete, det är bra, fastslår 

Anders. 

Samlivsfrågor 

Till sist blir det tal om några aktuella 

samlivsfrågor. Hur ställer sig ungdomarna 

till företeelser som samboförhållanden 

och till homosexualitet 

– Sambo, nej, i princip är det inte 

bra. 

– Utövad homosexualitet är synd, 

säger Henrik. Fast vi gör oss inte 

bättre än de homosexuella. Men homosexualitet 

är fel. 

Känner de då någon som är homosexuell 

Inte egentligen, visade det 

sig. 

– Det är väl inte så vanligt på landet. 

Än sen partnerskap då 

– Partnerskap är inte alls försvarligt, 

säger Anders och konstaterar i 

samma andetag att man inte ska fresta 

någon annan. 

Svartvitt är bäst 

Ungdomarna vill förändring och det 

är positivt. Men samtidigt kan vi konstatera 

att man som ung gärna ser 

saker och ting i svartvitt, antingen – 

eller. Senare i livet brukar man oftast 

nyansera sina ställningstaganden. 

Därmed ökar också antalet grånyanser, 

vilket inte alltid är något positivt 

det heller. 

På min fråga om de inte ser frågeställningarna 

för mycket i svartvitt 

blir svaret nekande. 

– Jag tror inte att de första apostlarna 

såg några gråzoner, säger Anders. 

Med på ungdomssamlingen denna


11 

av Janna Ede 

Krönikan 

Förändring och mod 

Och mod till förändring 

MUSIKSPALTEN 

En spalt om musik: musikaliska 

nyheter, recensioner, 

skvaller och annat smått och 

gott med Anders ”Nadde” 

Blomberg, känd från bl a Rock 

and Act i Radio extrem. 

Den här gången ger han lite 

lyssnartips för sköna sommardagar. 

Dagarna kommer och dagarna går 

Allting förändras, men inget består 

Just när du tror att du hittat hem 

Kommer en ny förändring igen 

Den kommer om och om igen 

Dagarna kommer och dagarna går 

Bara din längtan består. 

Orden är Lisa Nilssons, men jag känner 

väl igen mig i dem. ”Just när du tror att du hittat hem 

kommer en ny förändring igen...” Det tycks vara så att vi 

människor aldrig riktigt får luta oss tillbaka, dra en lättnadens 

suck och konstatera att vi har alla svar vi skulle behöva. När 

vi närmar oss ett svar dyker en ny fråga alltid upp. Men jag 

tror det är bra. Vi behöver nya frågor för att utvecklas som 

människor. Utan kris ingen utveckling. 

Våra liv består av lycka och lidande. Ibland är det mer av 

den ena sorten och ibland av den andra. Van Morrison 

sjunger om livet i ”Sometimes we cry”. Sången berättar om 

att det finns stunder då vi vet, och stunder då vi inte vet. 

Dagar då vi ser oss i spegeln och vill ge upp, då vi inte ens 

vill försöka. Stunder då vi gråter… Det är det som är livet. 

”Syntymän ja kuoleman välissä on tämä elämä”– mellan 

födelsen och döden är livet. Vi rör oss mellan liv och död, 

lycka och lidande. Våra liv pendlar konstant mellan de två 

motpolerna. Samtidigt är lycka inte nödvändigtvis avsaknad 

av lidande och lidande inte heller avsaknad av lycka. Våra liv 

är en salig blandning som helt enkelt inte alltid är salig… 

Livet kan inte fejkas, det måste levas. Oberoende av vad. 

Våra liv blir aldrig som i TV-serierna (fast å andra sidan är 

kväll var också Markus Petterson, 

som är ett par år äldre än de 

andra. Han studerar första året 

vid Helsingfors universitet med 

teoretisk fysik som huvudämne. 

Jag frågar också honom om 

hans inställning börjat gråna sedan 

han kommit ut i ett större 

sammanhang. 

– Nej, jag ser fortfarande allting 

i svartvitt, säger han. 

Markus är med i Studentmissionen 

i Helsingfors och sitter 

också med i dess styrelse. 

Smittande energi 

Pratstunden med Esseungdomarna 

var onekligen uppfriskande. 

Det är sällan man träffar 

så unga människor som är så 

verbala och som kan och vill 

dela med sig av sina åsikter. Vi 

får be och hoppas att deras entusiasm 

och energi fortsättningsvis 

får smitta av sig och kanaliseras 

på ett fruktbart sätt i Esse 

och i de olika sammanhang där 

de rör sig. Vi har alla – unga 

som äldre – en del av sanningen 

och det gäller att hitta ett fungerande 

samspel för att maximera 

gemenskapen. 

Det där om föreställning var 

speciellt intressant… Tänk om 

det faktiskt är så, att vi för det 

mesta bara ägnar oss åt att delta 

i en församlingsföreställning, 

där gemenskapen förvandlats 

till ett teoretiskt begrepp Det 

tål att tänka på. 

STEN-GÖRAN 

LILJESTRÖM 

(text & foto) 

”Men 

att leva 

kräver 

mod. 

väl det något vi får tacka Gud för…) och sällan blir livet 

som man tänkt sig. Dessutom är det ju så att allt inte 

bara har sin tid, utan också tar sin tid. Det finns saker 

och omständigheter vi människor inte kan påverka. Trots 

detta är det mesta upp till oss själva. Vi har getts en 

mängd möjligheter och livet blir vad vi gör det till. 

Men att leva kräver mod. Mod att ibland ta nya 

chanser trots att man är nöjd med det man har. Mod att 

ibland tålmodigt stanna kvar, trots att en annan väg är 

enklare och mer lockande. Vi måste själva hitta svaren på 

våra egna frågor. Det finns inga patentlösningar och att 

jämföra liv sinsemellan är fåfängt. Var och en av oss har 

ändå sin egen väg att gå. Antoine de Saint-Exupéry säger: 

”Välj inte de asfalterade gatorna! Gå de vägar, som ännu 

ingen har gått, så att du lämnar spår efter dig och inte bara 

damm.” 

En annan fransman (vars namn tyvärr kommit bort) har 

skrivit en dikt om att våga kasta sig in i det äventyr som 

kallas livet: 

Kom fram till randen av stupet. 

Nej, vi kommer att falla. 

Kom fram till randen av stupet. 

Nej, vi kommer att falla. 

De kom fram till randen av stupet. 

Han knuffade dem, och de flög. 

Vi måste våga leva. Våga ta chanser. Och ta emot vad livet 

ger. Många gånger är vi rädda för förändringar, men livet 

knuffar oss över branten bara för att vi ska förstå att vingarna 

bär. 

Bollen är rund! – och tecknar i sin flykt från foten inte sällan en helt annorlunda 

båge än den vackra och målinriktade man tänkt sig. När dessutom fotbollsmål har 

en tendens att stå felplacerade, förstår man vilket svårt spel fotboll är. Men är man 

med i Pass Hiid, så är man nöjd och glad bara för det! 

Pass Hiid 8 (eller 15) juli 

”Pass Hiid” – Elimförsamlingens fotbollskupp 

i Kvevlax – spelas i år söndagen 

den 8 juli (eller följande söndag om 

vädret krånglar) med start och anmälan 

av laget kl 12.00; finaler kring midnatt. 

Turneringens lag består av både damer 

och herrar i en ålder från 13 år och uppåt. 

Varje lag har tre damer och fyra herrar på 

plan, förutom avbytare. Man spelar på 

liten plan med små mål, ingen offside och 

ca 27 minuter långa matcher. Deltagaravgiften 

är 200 mk/lag. Varje lag får spela 

minst tre matcher. 

Pass Hiid indelar lagen i två grupper: 

Vinna eller försvinna för de mera seriösa 

fotbollsspelarna, Lekande lätt för 

FOTO: PETER SJÖBLOM (-99) 

dem som vill ha mera av glädjefotboll. 

De nio först anmälda lagen per zon 

garanteras plats i Pass Hiid 2001. Anmäl 

ditt lag i god tid (senast 26 juni)! 

För lekande lätt-gruppen gäller att den 

mest roande speldräkten får pris. Nytt för 

i år är bland annat att det är obligatoriskt 

med maskot. Lag utan maskot eller speciell 

lekande lätt-speldräkt börjar varje 

match med att motståndaren får skjuta en 

straff. Med lekande lätt-speldräkt avses 

något utöver den vanliga fotbollsmunderingen 

– t ex pannband, speciell skjorta, 

smink el dyl. 

För info och anmälan, kontakta Roland 

Nylund (050-5901902). 

SOMMAREN 

SOMMAREN INNEBÄR ALLTID en form av frihet. Man är 

gladare och friare och rörligare. Sommaren innebär 

också mycket musik. Man kanske åker på festivaler 

och införskaffar sig musik som för alltid kommer att 

förknippas med denna sommar och dess händelser. 

Därför vill jag denna gång rekomendera en del intressanta 

skivor som du kan prova på om du söker bra 

musik. 

VI SKALL BÖRJA MED den tunga musiken och mannen som 

gjort dess comeback i Sverige, Christian Liljegren. 

Narnia har kommit med sitt tredje album som de 

kallar Desert Land. Denna gång har man valt att göra 

en tyngre skiva så man har tonat ned keyborden och 

gett mer utrymme för gitarren. Skivan har många 

toppbetyg i Metalpressen världen över. Något för alla 

dem som gillar hårdrock. När du en gång håller 

Narnia i din hand kan du också passa på att införskaffa 

Christian Liljegrens sidoprojekt, bandet Wisdom 

Call. Där fortsätter han med att övertyga att han 

är man som kan hårdrocken. 

FÖR DEJ SOM INTE GILLAR hårdrock kan jag rekomendera 

en hel rad intressanta skivor som är en säker satsning 

på grund av god kvalité. 

VI BÖRJAR MED POINT of Grace som kallar sin nya skiva 

Free To Fly. Dessa fyra tjejer är bland de största 

succéerna inom kristen musik de senaste tio årena. 

Garanterat bra. 

GILLAR DU VÄSTKUSTPOP/rock kan jag rekommendera 

Avalon och deras Oxygen. Vill du ha musik med 

texter att fördjupa dej i och fundera på så är Sarah 

Masens The Dreamlife Of Angels att rekommendera. 

Hon är kanske den nuvarande mest orginella och 

intressantaste text och låtskrivaren vi har inom kristen 

musik. 

ÄR MAN BEUNDRARE AV Glenn Kaiser kan man ju förstås 

inte missa hans Carolina Moon. Vill man beundra 

vackert gitarrspel och en speciell sångröst, men 

verkligen vara säker på att det är kvalité ska man 

direkt plocka fram Phil Keaggys Inspirable. 

ANNAT ATT REKOMMENDERA är: Bryan Duncan Joyride, D C 

Talk Solo och Smalltowns Poet Third verse. 

HA NU EN RIKTIGT TREVLIG sommar, hoppas du hittar musik 

som gör din sommar oförglömlig. 

Ansvarsveckan 

ger ut serietidning 

NADDE, e-post: rockandakt@yle.fi 

Ansvarsveckans material i år består av en serietidning, ett 

idéhäfte om hur serietidningen kan användas och en affisch. 

Temat i serierna tangerar Ansvarsveckans tema om hållbar 

konsumtion. 

Serierna handlar om ungdomar i olika länder, om hur de lever 

och hur de ser på sin framtid. Tecknarna kommer från fyra olika 

världsdelar: från Tanzania i Afrika, Indien i Asien, Kuba i 

Mellanamerika och från Finland. Det är första gången en 

serietidning av det här slaget ges ut i Finland. 

Serietidningen blir i liggande B5-format med fem serier à tre 

sidor. Den trycks på tunt serietidningspapper, pärmen kommer 

att vara i färg medan innehållet är svartvitt. Förutom serierna 

presenteras också tecknarna i tidningen. 

Målgruppen för serietidningen är främst ungdomar, men 

också vuxna. 

Målgruppen för idéhäftet är i första hand personer som 

jobbar med ungdomar, men också personer som arbetar med 

vuxna och barn kan använda sig av tipsen. 

Materialet skickas enligt planerna ut i augusti. 

Ansvarsveckan är de kristna kyrkornas och samfundens 

gemensamma vecka för fostran till internationalism. Närmare 

uppgifter och materialbeställningar från Stiftsrådet i Borgå 

stift/Ansvarsveckan, Kajsaniemig. 10, 00100 Helsingfors, 

epost: ansvarsveckan@evl.fi.

12 


Livsord 

Berättelser om Anden 

Anden har många namn. 

På hebreiska ruah, 

pneuma på grekiska och 

spiritus på latin. Anden 

har också många bestämningar. 

Guds Ande, livets ande, nådens 

ande, pingstens ande, hoppets 

ande, kärlekens ande. Eller helig 

Ande. Kanske helst i obestämd 

form numera. För att undvika 

missförstånd. 

Här följer några korta berättelser 

om Anden. Det finns flera, ja 

många fler. En del känner bara du 

till. Många andra känner vi igen 

oss i tillsammans. Den första jag 

kommer på låter ungefär så här: 

Gudsvinden, Anden, drar fram 

över kaos och vatten och skapar 

ljus och liv. Livet tar form i växter 

och djur. Till sist människan. En 

andefylld varelse, som Gud gör 

levande med sin andedräkt. Bilden 

av Skaparen och Livgivaren läggs 

djupt ner i människan. Anden är 

tecknet, inseglet, på gudstillhörigheten. 

Nästa berättelse är mer problematisk, 

inte lika självklar. Kanske 

för att Anden inte alltid är lätt att 

känna igen. Det uppstår lätt 

distortion och störningar i mottagning 

och i tolkning. Ibland vet vi 

varken ut eller in. 

Jeremia har profetians ande. 

Hananja sin egen. Jeremia talar 

sanningen. Hananja det som folk 

vill höra. Särskilt kungen. Men som 

Jeremia säger så blir det. Därför 

är det Jeremia vi minns. Vem 

minns Hananja 

Det är viktigt att man lyssnar rätt 

till Anden. Och till rätt ande. 

Vilken ande Ingen vet ju varifrån 

den kommer och vart den går. Bara 

att den är. Som Gud är. 

Kung Saul drabbas av en ond 

ande. Är den från Gud eller någon 

annan Inget svar. Saul lider tills 

musiken får honom lugn. David 

spelar. Saul vilar. Ännu en stund. 

Den onda anden drar bort. Alltid 

kommer den tillbaka. Fram med 

harpan och spela bort det onda. 

Det lyckas alltid. Nästan. En dag 

finns inte harpan där. Och ingen 

som spelar. Saul blir galen. Han 

söker tröst i en ande. En död ande. 

Profeten Samuels ande. Saul, du 

var kallad till kung. Men ditt liv 

blev en djup tragedi. Försoning 

fann du i din egen död. 

Anden är ibland svår att finna. 

Än här och än där. Tills Anden 

finns där man minst anar det. Fråga 

profeten. Han vet. 

Elia möter jordskalv och 

stormbrus. Men Anden fanns i 

suset. Ljudlös och närvarande. 

Ingen tvekan. Vilken tröst för den 

tappre kämpen. Inte längre ensam. 

Till sin lärjunge testamenterar Elia 

dubbelt upp. Tacka och ta emot 

Elisa. Anden är med dig. 

Anden döljer sig ibland för en 

kortare eller längre tid. Den drar 

sig tillbaka. Kanske för att återhämta 

sig. Eller för att invänta rätt 

tidpunkt. Sedan återkommer den 

med ny kraft. I en ny tid. 

Det är mörkt och kallt. Människorna 

är vilsna och söker ljuset. 

En dag står ljuset mitt ibland dem. 

I spalten Livsord uppmanas 

skribenterna att utgå från ett 

bibelord. 

Det är Anden som talar. En röst 

som ropar. I öknen. I staden. 

Andens ljus lyser klart. Många vill 

inte se. Kan inte se. Som Saulus. 

Andens ljus lyser upp alla mörka 

rum. Lyser sanning. Bereder väg. 

Vittnar om liv. Man står inte ut. 

Om man inte är beredd att ge upp. 

Och låta Anden bränna bort 

skrotet. Läka och hela. Forma och 

leda. 

Anden födde kyrkan, Guds 

församling. Kallad av Gud att vara 

Kristi kropp. Ett tecken för 

världen. Ett vittne om trohet. Tills 

allt en gång fullbordas. Tills målet 

har nåtts. Frälsningen. Räddningen. 

Anden blir till eld. Stora lågor 

på mångas huvuden i Jerusalem. 

Anden lär oss att tala. Översätter 

Babels många språk till ett och 

samma tungomål. Guds röst. Kristi 

kärlek. Andens kraft. Nu kan vi gå 

ut och möta livet. Nu när Anden 

getts åt oss. Av nåd. 

I Bibelns nyare del är Anden 

Jesu ande, Kristi ande. Genom 

Anden görs under och tecken. 

Småningom träder bilden av 

Anden fram allt tydligare. Anden 

är inte bara Guds kraft. Anden är 

Gud. Gud är Ande. 

Meningen med livet är att 

uppfyllas av Anden. Paulus, som en 

gång förblindats av Andens ljus 

upprepar. – Låt er alltså uppfyllas 

av Anden. Att han vågar. Men han 

får ju sin syn igen. Och kan se 

mera och djupare än de flesta. 

Med Anden ges många gåvor. 

Nådegåvor. En del gåvor har 

ansetts värdefullare än andra. 

Rankinglistan varierar från tid till 

tid. Ibland har man trott att 

tungotalet varit Tecknet på Anden. 

Vishet, också en gåva, är att se att 

samma Ande verkar i alla nådegåvor. 

Man säger att Anden blåser 

vart den vill. Man hör den blåsa. 

Ibland ser man det också. På träd 

som viker sig och människor som 

faller. Var än Anden blåser sätter 

den spår. 

Det händer på Azuza Street. En 

ofta bortglömd gata i kyrkohistoriens 

huvudkvarter. Där faller 

Anden. Hårt och tungt. Det känns 

och hörs. Anden vill ena och 

förena. Bygga broar av kärlek. 

Inspirera till handling. Men snart 

uppstår splittring. Är det Anden 

Jag tvivlar. Knappast Guds ande. 

Men som sagt. Anden blåser vart 

den vill. Bara Aladdin kan hålla 

anden i en flaska. Men så är han 

också bara en saga. I verkligheten 

lyckas det inte. Fast många 

försöker. De tror mera på sagor än 

på Ordet. Men bokstäver kan inte 

fjättra anden. Läror kan inte 

begränsa den. Anden är fri och 

svingar sig högt över våra horisonter. 

Och i samma stund är den nära 

och viskar Guds närvaro i ditt öra. 

Lyssna till Anden. 

Jag ber till Anden. Kom helige 

Ande, förnya hela din skapelse. 

Och mig med. 

Ära vara Fadern och Sonen och 

Den helige Ande, nu och alltid och 

i evigheters evighet. Amen. 

JAN EDSTRÖM 

Den slutgiltiga 

utgåvan av Bibel 2000 

Isamband med bibeljubileet 

vid 1:a advent 1999, då den 

nya svenska bibelöversättningen 

Bibel 2000 högtidligen 

togs i bruk, framhölls det att det 

egentligen var en tjuvstart. Bibelkommissionen 

fortsatte med sitt arbete 

ännu under hela år 2000 för att 

färdigställa notapparaten. Nu föreligger 

den kompletta Bibel 2000 i 

den sk. SOU-upplagan. (Bibelkommissionen 

var en statlig utredning; 

SOU står för Statens offentliga utredningar, 

av vilka Bibelöversättningen 

bär numret 2000:100.) Den 

upptar hela sex band. I december 

kommer Bibeln i ett enda band i 

läsarvänligt utförande att finnas på 

bokhandelsdiskarna. 

Det som kommit till jämfört med 

Bibeln från 1999 är för det första 

parallellhänvisningar. Sådana fanns 

också i den förra översättningen, 

1917. Det är bibelställen där samma 

saker berörs, eller där liknande uttryck 

brukas. Genast i början ges ett 

åskådligt exempel: Första Moseboken 

börjar med: ”I begynnelsen 

skapade Gud himmel och jord. Jorden 

var öde och tom, djupet täcktes 

av mörker och en gudsvind svepte 

fram över vattnet.” Den första hänvisningen 

är Joh. 1:1ff.: ”I begynnelsen 

fanns Ordet, och Ordet fanns hos 

Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i 

begynnelsen hos Gud. Allt blev till 

genom det, och utan det blev ingenting 

till av allt som finns till.” Den 

andra hänvisningen är Jer 4:23: ”Jag 

ser på jorden – den är öde och tom, på 

himlen – där finns inget ljus.” Både 

Johannesevangeliet och Jeremia anspelar 

på skapelseberättelsen. 

I Nya testamentet har den forskande 

läsaren stor nytta av att det i 

vart och ett av evangelierna anges 

om samma berättelse, liknelse osv. 

finns i något av de andra evangelierna. 

Likaså anges i de i stor utsträckning 

parallella Kunga- och 

Krönikeböckerna i Gamla testamentet 

var motsvarande stoff står att läsa. 

I den förra översättningen stod 

parallellhänvisningarna inne in texten, 

som var på bruten vers. Eftersom 

man nu gått in för en vanlig textspegel, 

finns hänvisningarna längst 

nere på sidan som fotnoter. Man har 

inte kopierat dem från den gamla 

kyrkobibeln, utan gjort en ny sammanställning. 

Generellt kan man 

säga att Bibel 2000 har klart mindre 

parallellhänvisningar än 1917 års 

översättning. 

Om dessa har minskat, har däremot 

de förklarande (fot)noterna ökat 

desto mera. I 1917 finns det ytterst 

Risto Nurmela (bilden 

t v), teol.dr och docent 

i GT-exegetik vid Åbo 

Akademi, kommenterar 

den kompletta 

utgåvan av Bibel 2000 

som nu föreligger. 

Den inkluderar den 

fullständiga notapparaten. 

sparsamt med sådana, men i Bibel 

2000 finns de på nästan varje sida. 

Detta utgör också en skillnad till den 

finska översättningen från 1992, 

som fortsätter traditionen med restriktivt 

bruk av noter. T.ex. under Joh 

1:1 läser vi: ”I begynnelsen fanns. 

Jesus identifieras här med det gudomliga 

ord som enligt i Mos 1:1ff. 

frambringade världen...” I början av 

profetböckerna ges upplysningar om 

profetens person, om sådana kan 

ges. Under Jes 1:1 får vi också läsa: 

”Endast kap. 1-39 innehåller ord av 

Jesaja, kap. 40-66 är senare (se noter 

till 40:1 och 56:1). De första 39 kapitlen 

består av flera delsamlingar av 

profetord och berättelser från olika 

tider (jfr noter till 24-27; 36-39).” 

En annan viktig funktion hos de 

förklarande noterna är att upplysa 

läsaren om att grundtextens innebörd 

ibland är osäker eller tvetydig. 

Så är fallet ganska ofta. T.ex. i 1 Mos 

1:2 har vi den vid dethär laget flitigt 

diskuterade översättningen ”en gudsvind 

svepte fram över vattnet.” Nu 

får vi också läsa i noten: ”Annan 

tolkning ’en våldsam vind’. Den traditionella 

översättningen ’Guds ande’ 

är också språkligt möjlig (hebreiskan 

har samma ord för ’vind’ och 

’ande’) men är här mindre sannolik; 

v. 2 är en grammatiskt sammanhållen 

skildring av kaostillståndet före 

Guds skapelsehandling (v. 3).” Och 

i Jes 1:18, där man frångått den traditionella 

tolkningen och översatt: 

”När era synder är scharlakansröda, 

kan de då bli vita som snö När de är 

röda som purpur, kan de då bli vita 

som ull”, står det i en not: ”Annan 

tolkning: ’Fastän ... skall de bli vita 

som snö,’ ’Fastän ... skall de bli vita 

som ull.’” Här har alltså den traditionella 

tolkningen getts i noten, och 

dessutom utan att ifrågasätta dess 

sannolikhet. 

Utöver de förklarande fotnoterna 

finns i slutet av Bibel 2000 en 

uppslagsdel. Den upptar t.ex. kapitel- 

och versindelning, men också 

förklaringar som har relevans för 

många olika bibelställen och därför 

annars hade måst upprepas ett antal 

gånger. Till dessa förklaringar finns 

hänvisningar bland de förklarande 

noterna under bibeltexten. 

Slutligen har Bibel 2000 en avdelning 

med textkritiska anmärkningar. 

Dessa gäller endast Gamla testamentet; 

för Nya testamentets del hänvisar 

bibelkommissionen till The Greek 

New Testament (Third Edition), utgiven 

av United Bible Societies 

1975. Bibelkommissionen har dock i 

flera fall avvikit från denna edition, 

och redogör för sina egna lösningar i 

fotnoter. För Gamla testamentets del 

är situationen dock en annan; den 

kritiska utgåvan av den hebreiska 

texten, Biblia Hebraica Stuttgartensia, 

är omdiskuterad, och det 

textkritiska läget betydligt mera 

komplicerat. Anmärkningarna till 

Gamla testamentet upptar 112 sidor, 

och till Apokryferna 18 sidor. 

För den som inte behärskar grundspråken 

är de textkritiska anmärkningarna 

måhända inte särskilt upplysande, 

men t.ex. när det frågas varför 

man ändrat översättningen jämfört 

med 1917, får man ofta svar 

genom att slå upp i denna avdelning. 

T.ex. står det i Psalm 12:7 i den 

gamla översättningen: ”Herrens tal 

är ett rent tal, likt silver som rinner 

ned mot jorden, luttrat i degeln, renat 

sju gånger.” Nu heter det: ”Herrens 

ord är rena ord, silver renat i degeln, 

guld sju gånger luttrat.” Man undrar 

vart ”rinner mot jorden” försvann, 

och varifrån man fått ”guld”. I de 

textkritiska anmärkningarna framgår, 

att man gjort en rättelse i den 

hebreiska texten, så att det ord som 

betyder ’till jorden’ istället får betydelsen 

’guld’. 

Bibelkommissionen har dock inte 

redogjort för ändringar i den hebreiska 

vokaliseringen. Endast när man 

ingripit i konsonanttexten har man 

redogjort för det. För teologer i 

församlingstjänst som behärskar hebreiska 

är det oerhört värdefullt att 

de textkritiska bedömningar som 

ligger bakom Bibel 2000 nu föreligger 

i samlad form. 

RISTO NURMELA 

Denna artikel publiceras även i 

Näköala/Utsikt, som utges av 

Ekumeniska Rådet i Finland. 

Guds 

kändis 

”Tänk bara hur många människor 

han med sin berömmelse och sin 

talang kunde dra till Jesus!” kommenterade 

min yngre vän, med hänvisning 

till en välkänd hjälte för den 

kinesiska demokratirörelsen. 

Varför använder inte Gud helt enkelt 

dessa som ser bra ut och som är 

smarta och inflytelserika, för att dra 

folk till Sig Skulle inte det vara det 

mest verksamma och effektiva sättet 

att sprida evangeliet 

Av någon anledning tycks Gud ha 

bestämt sig för att Hans frälsningsplan 

skall genomföras på ”fel” sätt: 

”och det som för världen var oansenligt 

och föraktat, ja, det som inte var 

till, har Gud utvalt för att göra till intet 

det som var till, för att ingen människa 

skall berömmas sig inför Gud. Honom 

har ni att tacka för att ni är i 

Kristus Jesus, som Gud för oss har 

gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse 

och återlösning” (1 Kor. 1:28-30). 

Gud har valt ut dig och mig att vara 

”de enda” i stan. Vi är Guds kändisar 

som skall leva ut Jesus Kristus. Historien 

har om och om igen visat att 

Gud använder de okända och minst 

sannolika kristna för att utöva infly-


13 

Gudstjänst är att 

baka bröd och brygga vin 

Lars och Rolf Edberg är på väg till Kristen sång på Stundars i juli. 

Bröderna Edberg 

sjunger på Stundars 

Det är snart dags igen för Kristen 

sång på Stundars, som i år hålls den 

14-15 juli. Årets sångargäster blir 

bröderna Lars och Rolf Edberg samt 

en familjekvartett från Örnsköldsvik. 

Gästtalare är Håkan Sandström 

från Åbo. 

Högtiden inleds på lördagskvällen 

kl 19 på Stundars och fortsätter med 

Thomasmässa i Solf kyrka kl 21.30. 

På söndag hålls sånggudstjänst i 

kyrkan kl 12 och stort friluftsmöte på 

Stundars kl 14.30. 

Svensk duo 

i finländsk tappning 

Lars & Rolf Edberg har redan hunnit 

bli ett begrepp för den finlandssvenska 

publiken. De flitiga bröderna har 

turnerat genom de svenska bygderna 

i vårt land och fått många vänner i 

såväl Nyland som Åboland och Österbotten. 

Familjen Drott Edberg lämnade 

”Sveriges Nashville”, musikstaden 

Göteborg, och kom via Åland till 

Kyrkslätt och därifrån vidare till 

Esbo. Pappa Drott är en duktig sångare, 

vilket uppskattas mycket i hans 

yrkesutövning som predikant. Av 

den fyrfaldiga barnaskaran var det 

bröderna Lars och Rolf som delade 

fars musikintresse, medan lillebror 

Mikael blev den som satsade på 

predikande och bibellära. Samtidigt 

som bröderna integrerades i det finska 

samhället växte musikintresset 

och Rolf spelade gitarr så mycket 

han hann medan Lars utvecklade sin 

sång. 

Det musikaliska arvet från den 

svenska västkusten har nått Finland 

genom skivinspelningar och artistbesök, 

men sällan möter vi annanstans 

så ”finländska göteborgare” 

tande på de mäktiga människorna. 

Gör det mig lite mindre nervös 

att förmedla evangeliet till 

chefen och till alla de människor 

som jag tycker har en högre 

ställning än jag 

Det är inte mig själv som jag 

upphöjer, utan Jesus! Se till att 

fokus och uppmärksamheten är 

på Honom! (www.idevote.org) 

som Lars och Rolf. De har lyckats ta 

det bästa ur den rika tradition det 

frikyrkliga musikengagemanget har 

skapat och kombinerat det med stänk 

av den finlandssvenska miljön. Lars 

& Rolf Edberg bjuder på musikalitet 

från två kulturer som kompletterar 

varandra på ett fint sätt. 

Lars sticker inte under stolen med 

att han gärna sjunger både Elvis och 

äkta country och det gör mångfalden 

i sångstilarna både inspirerande och 

njutbara. Detta kombinerat med Rolfs 

specialitet, tonsättning och framförande 

av Nils Bolanders känslosamma 

dikter, har gett bröderna ett 

mycket brett fält av glada lyssnare. 

Det finns allt från 5- till 90-åringar 

bland Edbergsvännerna och alla 

upplever att bröderna sjunger just för 

dem. Då Lars och Rolf dessutom 

växlar mellan att uppträda ibland 

som duo med två gitarrer och i något 

större sammanhang tillsammans med 

band blir omväxlingen ännu tydligare. 

Edbergs Band leds av Mikael 

Bergholm, som också producerat 

deras senaste skiva, ”Den enda vägen”. 

Tidigare inspelningar är ”Sånger 

till Dig”, ”Nyckel och Lås”, 

”Nära” och ”Ännu en Sång”. 

Det blir mycket country men också 

traditionell väckelsesång och sockrad 

rock’n’roll. Oberoende av musikstil 

ligger dock evangeliet tydligt 

i förgrunden när bröderna bjuder på 

sin sång. 

Barnatro, livserfarenhet, gudsförtröstan 

och ett budskap om ett försoningsverk 

tillgängligt för alla som 

vill tro, är den röda tråden i varje 

konsert, möte, kafferep och fest där 

bröderna Lars och Rolf Edberg ställt 

sig bakom sina gitarrer. 

När allt är sagt och ingenting gjort, 

är det dags att ajournera konferensen. 

… 

Förhalning är den grav i vilken 

tillfället begravs. 

… 

En optimist har lika ofta fel som en 

pessimist, men han har betydligt 

mera roligt. 

Quips and Quotes 

Imitt inlägg i senaste Mst, det 

som berörde ”gudstjänstens 

förnyelse”, skiljde jag mellan 

sammankomst och gudstjänst. 

Jag skrev att vi på söndagen kommer 

samman för att tillbe Gud i ande och 

sanning och för att få bekräftelse på 

vårt uppdrag i världen. I världen tjänar 

vi Gud; i vår vardagliga gärning 

är vi hans medarbetare i den fortsatta 

skapelsen. 

För att möta och tillbe honom behöver 

vi inte vara många. Två eller 

tre räcker. Vi behöver inga artister 

och ingen teknik, och vi behöver inte 

hela tiden göra det bättre. Mötet med 

Gud kan man varken göra bättre eller 

sämre. Antingen möts man eller så 

möts man inte. Lika litet som man 

kan vara litet gravid kan man mötas 

lite grand. 

För att tjäna honom – för att vara 

rättrådiga, rättfärdiga – måste vi vara 

kreativa. Vi bör – som Emilia Fogelklou 

säger det – ”förhålla oss skapande 

till vår värld”. Vi är förpliktigade 

att vittna om det sällsamma i 

livsprocesserna och vi måste ”för att 

övervinna materialets tröghet” hela 

tiden uppöva vårt kunnande för att 

göra vittnesbördet trovärdigt. Redan 

att skriva en artikel som denna kräver 

ett kunnande som jag ännu inte 

besitter. Jag skulle vilja göra det så 

mycket tydligare. Det viktigaste är 

emellertid inte att göra någonting 

bra. Det enda som gäller är att göra 

allting helhjärtat. 

Jag skrev vidare att nattvarden 

är den tilldragelse som sammanbinder 

mötet med Gud med tjänsten åt 

Gud. 

Gudstjänst är att tjäna Gud och att 

tjäna Gud är att skapa tillsammans 

med honom. Gudstjänst är inte att 

samlas klockan 10 på söndagsmorgnarna. 

Det är inte att vara upptagen 

av Gud i en religiös sfär bortom 

vardagen, i en dekoration till det organiserade 

livsrummet. Det är inte 

att befatta sig med Honom. Det är 

inte att resa till Jerusalem för att höra 

ljudet av det vädurshorn som förkunnar 

Messias ankomst. Det är inte att 

kliva upp på taket någonstans i 

Karleby för att invänta Kristus. Det 

är inte att äta bakelser och vänta 

Jesus. Gudstjänst är att bygga hus 

och att bo i dem. Det är att plantera 

trädgårdar och att äta deras frukt. Det 

är att avla söner och döttrar, uppfostra 

dem, och låta dem gifta sig. 

Det är att be för den stad som håller 

en fången, och det är att be att Hans 

rike skall komma. Det är framförallt 

trohet – det är att tro på att livets 

Herre segrar även under de mest vidriga 

förhållanden. Det är att odla... 

att odla säd och plantera vingårdar. 

Det är att baka bröd och brygga vin. 

Och brödet och vinet är Kristi lekamen 

och blod. Bröd och vin är 

lidande, död och uppståndelse. Kristi 

lidande, död och uppståndelse. 

Det är inte så att Kristus finns här 

och där i världen. Hela världen finns 

i honom. Varje sten, varje blomma, 

varje litet kryp, katterna och hundarna, 

alla människor, allt finns i 

honom! Allt och alla längtar efter 

befrielsen. 

Världen blev till genom Jesus 

Kristus, och försoningen, befrielsen... 

nyskapelsen sker genom ho- 

”Mötet med Gud kan 

man varken göra 

bättre eller sämre. 

Antingen möts man 

eller så möts man 

inte. Lika litet som 

man kan vara litet 

gravid kan man 

mötas lite grand.” 

nom. Genom honom, gudamänniskan, 

den sanna människan... genom 

det sant mänskliga. 

Människan är kallad till försoning 

och till att försona. I Jesus Kristus 

försonas vi med skaparen och skapelsen. 

När vi försonas med den som 

skapat oss försonas vi med vårt eviga 

Du. När vi försonas med skapelsen 

försonas vi med oss själva. Vi blir 

hela, heliga. Ty helig betyder att vara 

hel. 

Målet är emellertid inte att de som 

räddas skall placeras i ett väntrum till 

himlen. Målet är – som Johannes 

säger det – att världen skall frälsas. 

Maximos Bekännaren (580-662) säger 

därför att människans uppgift är 

att vara mediator, att förmedla mellan 

världen och Gud. Hon är skickad 

att fullfölja detta uppdrag eftersom 

hon är skapelsens mest karakteristiska 

uttryck; människan är ett mikrokosmos. 

Hela skapelsen finns i 

människan, säger han. Ja, det är så – 

säger han – att hela skapelsen (kosmos) 

är som en människa. Människans 

uppgift i världen är därför att 

bereda rum för Gud så att han kan bo 

mitt i hennes orenhet. Endast så kan 

helgelsen, helbrägdagörelsen äga 

rum. 

Det pågår en ny skapelse i Jesus 

Kristus. Den omfattar allt och alla 

och den sker inte oberoende av oss. 

Den är i sanning beroende av oss och 

vi av den. Den har en kosmisk dimension 

– som Paulus och Maximos 

Bekännaren insett – men utspelas 

väsentligt på det sociokulturella planet. 

Den utgår alltid från den givna 

skapelsen, naturen – oavsett om det 

handlar om träskmarkerna utom oss 

eller inom oss – och den förutsätter 

kreativitet; den kräver av oss att vi 

”förhåller oss skapande till vår 

värld” 

Det är en allmänt utbredd uppfattning 

att kreativiteten är förbehållen 

dem som sysslar med konst, dem 

som skriver böcker, musik, målar 

tavlor, gör filmer etc. Detta är att 

missuppfatta och förneka det sant 

mänskliga. Juristen, städerskan, kokerskan, 

bankdirektören, prästen, 

politikern, läkaren, fysioterapeuten, 

psykologen, läraren är begåvade 

med samma förutsättningar som författaren, 

kompositören, bild- eller 

filmkonstnären. 

Att skapa betyder nämligen att 

hämta fram, att upptäcka, att finna. 

Juristen gör det på sitt sätt, bildhuggaren 

på sitt, predikanten på sitt. 

Människan skapar inte som Gud 

skapar. Människan alstrar ingenting 

ur sig själv, oberoende av allt annat. 

Hon är i sanning en del av allt som 

finns och därför beroende av allt som 

existerar även henne förutan. Men i 

handlingar av igenkännanden hämtar 

hon fram det som redan finns i 

skapelsen. Att tjäna Gud är nämligen 

att ge gestalt åt det hon upptäcker i 

mötet med verkligheten. Skeenden 

och tingen i den organiska och den 

oorganiska naturen meddelar oss sitt 

andliga innehåll – som den judiske 

filosofen Walter Benjamin (1892- 

1940) skulle uttrycka det – och blir 

till liv för oss när vi tolkar dem i ord 

och handling. Människan omsätter 

det hon möter och när hon gör det 

förvandlas hon. 

Kreativiteten är nämligen starkt 

förbunden med individens personlighetsdaning, 

med de processer som 

utbildar personen och håller den 

samman. Kreativitet är därför helgelsens 

förutsättning. Enligt den 

ryske filosofen Nikolaij Berdjajev 

(1874-1975) är skapandet därför 

ingen mänsklig rättighet, snarare en 

skyldighet. 

När människan skapar förändras 

hon. Hon förverkligar inte sig själv; 

hon förverkligas. Ingen har sagt det 

tydligare än Martin Buber (1878- 

1965). ”Den som skapar blir skapad” 

säger han och i denna process 

erhåller hon förmågan att handla rätt. 

Hon blir rättfärdig, rättrådig. Buber 

beskriver denna omvälvande process 

med följande ord: ”Skapelse – 

den sker med oss, den bränner sig in 

i oss, smälter om oss, vi darrar och 

förgås, vi underkastar oss. Skapelse 

– vi deltar i den, vi möter den skapande, 

överlämnar oss åt honom, 

medhjälpare och medarbetare”. 

Alltså, på vardagen ”odlar vi 

säd, anlägger vingårdar, bakar bröd 

och brygger vin”. Att göra så är att 

tjäna Gud. Det är att skapa och omskapas. 

När vi på söndagsmorgnarna 

församlas för att dela brödet och vinet, 

är det för att fira det skaparen 

skapat, glädjas över nåden (glädjas 

över att få vara medarbetare) och 

jubla över uppståndelsens kraft. Här 

kan vi också vänta och lyssna ett 

tidlöst ögonblick innan vi på nytt går 

ut för att utföra de gärningar som 

väntar på oss. 

Låt mig till slut citera Irenaeus 

(130-200 e.Kr). Läs texten gång efter 

annan ända tills du förstår. Dyrka 

upp den och när du fattat skall du 

samla dig till ett glädjeskutt. Irenaeus 

kämpade hela sitt liv för inkarnationen 

mot gnosticismen. Han 

skrev: 

”Såsom vinstockens trä med rötter 

i marken i sin tid bär frukt och 

såsom vetekornet faller i jorden, där 

upplöses och, genom Guds Ande som 

omfattar allt, mångfaldigt uppstår, 

och såsom detta (=sädeskornen och 

druvorna) sedan genom Guds vishet 

kommer till användning bland människor, 

tar emot Guds ord och blir till 

eukaristi, som är Kristi lekamen och 

blod, så kommer också våra kroppar, 

närda av nattvarden, nedsänkta 

i marken och upplösta där, att i sin 

tid uppstå, när Gud ger dem uppståndelsen, 

Gud till ära”. 

ROGER WINGREN

14 

Från olika håll 

Kristen radio stängd i Grekland 

De grekiska myndigheterna har i Aten stängt en kristen radiostation 

som verkat med tillfälligt tillstånd under tolv års tid. Channel 2000, den 

officiella rösten för den Fria evangeliska kyrkan i Grekland, var en av 

de äldsta privata radiostationerna i Aten med omnejd. Regeringstjänstemän 

påstod att stationen störde radiofrekvenserna för den 

grekiska flottan och det grekiska luftvärnet. Men lokala troende säger 

att anklagelserna är ogrundade. Stationen stängdes först tillfälligt 

men den 5 mars krävde Pressministeriet att alla privata radiostationer 

i Aten skulle ansöka om nya tillstånd och samtidigt betala motsvarande 

$20.000. ”Även om Channel 2000 uppfyller alla krav, har 

regeringen beslutat att inte ge stationen permanent licens”, säger 

John Charalambakis, verkställande direktör för Philadelphia International 

Foundation, och tillägger att till och med elektriciteten stängts 

av. (News Bytes/HCJB) 

IBRA:s pionjärområde år 2001 

Västafrika är med sina 278 onådda folkgrupper och 1.408 levande 

språk IBRA:s stora pionjärområde för år 2001. Vi har under de två 

senaste åren fått ca tio förfrågningar om olika insatser i området. 

Öppenheten och visionen hos de lokala församlingarna att nå sina 

landsmän med evangeliet är mycket stor, liksom viljan att satsa 

tillsammans med IBRA. (IBRA) 

Missionsbefallningen 

långt ifrån fullföljd 

Internet har spelat en stor roll då det gäller att påskynda världsevangelisationen, 

men det råder fortfarande stor brist på kristna som 

är villiga att gå med evangeliet till dem som aldrig hört det. 

Dessa uppfordrande ord kommer från missionsledaren George 

Verwer, då han reflekterar över de gångna decenniernas globala 

ansträngningar för att rekrytera flera arbetare till missionsfältet. 

Grundaren av Operation Mobilisering (OM) säger att det ökade 

intresset för mission till stor del beror på internetkommunikationen 

som har gjort det möjligt att dela information bättre och snabbare. 

Men det är ännu en lång väg att gå innan Jesu befallning om att ta de 

goda nyheterna överallt är fullföljd. 

– Världen är definitivt inte evangeliserad ännu, säger han. Tjugofem 

procent eller mera har ännu inte ens hört eller läst evangeliet…Det 

finns så mycket att göra, och vi måste alla enas om att det 

behövs arbetare av alla slag om den här uppgiften ska bli gjord. 

(Charisma News Service) 

Ny behandling kan bota cancer 

Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset i Solna kan bli först och bäst 

i världen med en ny typ av strålbehandling mot cancer. Satsningen 

kommer att kosta närmare 700 miljoner kronor och förväntas bota 70 

procent av alla cancerfall. 

Sedan det prestigefyllda schweiziska kärnforskningslaboratoriet i 

Cern fått upp ögonen för den svenska strålbehandlingsforskningen 

ska det nu bli verklighet. 

– De kontaktade oss och erbjöd sig att delfinansiera projektet. 

Sverige har en långt framskriden cancerforskning, säger Bengt Lind, 

forskare vid Karolinska sjukhuset. 

Metoden går ut på att med en så kallad lättjonaccelerator attackera 

olika typer av cancertumörer. Jonstrålningen träffar tumören mycket 

exakt så att ytterst lite av den friska vävnaden runtomkring påverkas. 

/…/ Men det som är det mest fascinerande med metoden är att vi kan 

mäta den exakta dosfördelningen och justera den under själva 

behandlingen, säger Anders Brahme, utvecklingsansvarig för projektet 

som utförs i en bunker på Karolinska. 

I dag botas cirka hälften av alla cancerpatienter vid de större 

klinikerna i Sverige. (Aftonbladet) 

Pastorsutbildning i grottor i Kina 

I Kina går kristna under jorden för att studera Bibeln. De utnyttjar 

grottor och tunnlar som byggdes av kineser och vietnameser för flera 

decennier sedan. United Press International rapporterar att ett stigande 

antal ”illegala” husförsamlingar utbildar pastorer i grottor i 

norra Kina. Dessa grottor erbjöd skydd åt Mao Tse-tung och hans 

gerillaarmé på 1940-talet. Wolfgang Baake, ordförande för den tyska 

avdelningen av Voice of the martyrs, besökte nyligen en sådan 

hemlig bibelskola. 

– Den var bara knappt åtta meter lång och inte högre än 1,8 meter, 

sade Baake. Ändå inhystes där tre lärare, två personer som hade 

hand om hushållet och 37 studenter som kom från olika delar av Kina. 

Studenterna tillbringar tio månader under jorden. Efter det följer två 

månaders praktik i hemförsamlingen, innan de återvänder för ytterligare 

tio månaders studier. 

– Sedan är de pastorer och förtjänar kanske 20 dollar per månad. 

De riskerar att bli arresterade, torterade och t.o.m dödade, sade 

Baake. Kinas officiellt godkända protestantiska kyrka har ca 20 miljoner 

medlemmar. Ytterligare 75 miljoner hör till oregistrerade husförsamlingar. 

(Charisma News Service/ Centre for Mission Direktion) 


r 

JUNI 

Kl 6.55 

15 Ann-Christine Marttinen 

16 Monica Heikel-Nyberg 

18 Vivian Krokfors 

19 Sten Westerholm 

20 Bo-Göran Åstrand 

21 Ann-Christine Marttinen 

22 Robin Lindberg 

25 Vivian Krokfors 

26 Patrik Frisk 

27 Bo-Göran Åstrand 

28 Pamela Granskog 

29 Robin Lindberg 

30 Patricia Högnabba 

Kl 8.50 

15 Ingmar Weckström 

16 Börje Lillsjö 

18 Öivind Nyquist 

19-20 Håkan Sandvik 

21 Peter Östman 

22 Arla Nykvist 

25 Lars-Erik Björkstrand 

27 Boris Källman 

28 Håkan Snellman 

29 Hjördis Förars 

30 Karl-Erik Wikström 

Kl 19.20 

15,17 Else Witting 

18 Bevarade ord. ”Ett litet grönt 

ord – 23 meditationer” av 

Gunnar Edman. Redaktör: 

Johan Klingenberg 

19-20 Ruth Lawast 

21 Öivind Nyquist 

22 Börje Lillsjö 

24 Erik Vikström 


ord” av Gunnar Edman. 

Red.: Johan Klingenberg 

26 Peter Östman 

27 Hjördis Förars 

28 Karl-Erik Wikström 

29 Boris Källman 

JULI 

Kl 6.55 

2 Maria Sten 

3 Patrik Frisk 

4 Pamela Granskog 

5 Patricia Högnabba 

6 Jutta Franzén 

7 Anders Blomberg 

9 Maria Sten 

10 Jutta Franzén 

11-12 Henrik Backman 

13 Anders Blomberg 

14 Henrik Backman 

16-18 Jukka Leppilampi 

19 Maria Klingenberg 

20 Maria Sundblom 

21 Göran Björk 

23 Maria Sundblom 

24 Ulf Särs 

25 (oklart) 

26 Maria Klingenberg 

27 Göran Björk 

28 Monica Heikel-Nyberg 

30 Ulf Särs 

31 Inger Sjöberg 

Kl 8.50 

2 Börje Mård 

3 Ulla Holmberg 

4 Tor-Erik Store 

5 Helena Hult 

6 Henry Byskata 

7 Bevarade ord. C.S. Lewis. 

Redaktör: Ralf Karlsson 

9 Bernt Mårtensson 

10 Sam Pettersson 

11 Johan Westerlund 

12 Siw Högnäs 

13 Eeva Hanner 




17 Ortodox morgonbön. Pastor 

Markku Salminen 

18 Lisa Enckell 

19 Bertel Widjeskog 

20 Björn Vikström 




24 Charles Isaksson 

25 Hans-Christer Laggnäs 

26 Henric Schmidt 

27 Karin Sandholm 



30 Margareta Puiras 


Kl 19.20 

1 Ulla Holmberg 




3 Harry Blomberg 

4 Börje Mård 


6 Håkan Snellman 

8 Lars-Erik Björkstrand 




10 Tor-Erik Store 

11 Helena Hult 


13 Sam Pettersson 

15 Henry Byskata 




17 Charles Isaksson 

18 Johan Westerlund 

19 Eeva Hanner 

20 Ortodox aftonbön. Pastor 

Markku Salminen 

22 Siw Högnäs 

23 Karin Sandholm 

24 Björn Vikström 


26 Margareta Puiras 

27 Jan-Erik Sandström 

29 Bertel Widjeskog 

30 Henric Schmidt 

31 (oklart) 

AUGUSTI 

Kl 6.55 

1 Anders Lindström 

2 Eva Andersson 


4 Eva Andersson 

6 Helena Byfält 

7 Tomas Ray 


9 Gunilla Meinander 

10 Hans Växby 

11 Tomas Ray 

13 Helena Byfält 

14 Gita Lindgren 

15 Ingemar Johansson 


17 Gunilla Meinander 

18 Hans Växby 

20-24 Kristina Klingenberg 


Kl 8.50 

1 Rafael Edström 

2 Boris Sandberg 

3 Johan Candelin 



6 Göran Hellberg 

7 Kenneth Grönroos 

8 Göran Hellberg 

9 Aysha Andersson 


11 Ina Hannus 

13 Kaj Granlund 

14 Stefan Snellman 

15 Sissel Lund-Stenbäck 

16 (oklart) 


18 Kerstin Granvik 

Finlands svenska baptistmission rf 

R A D I O S P A L T E N 

20 Bror Gammals 

21 Camilla Rahkonen 

22 (oklart) 

23 Gunnar Weckström 


25 Andreas Elfving 

Kl 19.20 

1 Märta von Schantz 

2 Jan-Erik Sandström 

3 Rafael Edström 

5 Rea Anner 

6 Märta von Schantz 

7 Ina Hannus 

8 Boris Sandberg 

9 Kaj Granlund 

10 Kenneth Grönroos 

12 Rea Anner 

13-15 Peter Halldorf 

16 Aysha Andersson 

17 Benita Ahlnäs 

19 Rea Anner 

20 Kerstin Granvik 

21 Stefan Snellman 

22 Benita Ahlnäs 

23 Sissel Lund-Stenbäck 

24 Camilla Rahkonen 

26 Rea Anner 

GUDSTJÄNSTER 

■ Söndagen den 17 juni kl 13.05. 

Gudstjänst från Finska Missionssällskapets 

svenska missionsfest i 

Närpes. Predikant: Stefan Myrskog. 

Liturg: Erik Vikström. Organist och 

kantor: Sam Lindén. Körledare: Jan 

Hellberg. Kör: Furahkören. 

■ Lördagen den 23 juni kl 13.05. 

Gudstjänst med Sundom kapellförsamling. 

Predikant och liturg: 

Gunnar Särs. Organist: Mikael 

Heikius. Solosång: Monica Heikius. 

■ Söndagen den 24 juni kl 13.05. 

Gudstjänst från Hummelholmens 

lägerområde i Munsala. Predikant: 

Peter Halldorf. Mötesledare: Ann- 

Lois Schwind. Sång: Betaniakören. 

(Bandas 16 juni på konferensen.) 

■ Söndagen den 1 juli kl 13.05. 

Gudstjänst från Pingstväckelsens 

sommarkonferens i Jakobstad. 

Predikant: Kenneth Grönroos. 

Mötesledare: Ralf Dahl. Pianist och 

ackompanjatör: Stefan Jansson. 

Sång: Mikael Järlestrand och Lars & 

Rolf Edberg. Övriga medverkande: 

Aril Edvardsen. 


Gudstjänst från Laestadianernas 

fridföreningars sommarmöte i Esse. 

Predikant: Karl-Erik Tjäder. Liturg: 

Kaj Granlund. Organist och kantor: 

Susanne Gunell. 


Friluftsgudstjänst från Arktiska 

museet Nanoq i Jakobstad. Predikant: 

Jan-Erik Nyman. 


Ekumenisk gudstjänst från Kökar. 

Predikant: Iris Wikström. (Bandas 

på Franciskusdagen på Kökar 1 juli.) 


Gospelgudstjänst från Rowlitfestivalen 

i Pargas. Predikant: Björn 

Öhman. (Bandas den 15 juli.) 

■ Söndagen den 5 augusti kl 13.05. 

Gudstjänst med Vasa svenska 

församling. Predikant: Mårten 

Björkgren. 


Gudstjänst med Svenska Lutherska 

Evangeliföreningens missionsläger i 

Lappfjärd. Predikant: Boris 

Sandberg. 


Gudstjänst från Tankar kapell i 

Karleby. Predikant: Tom Tiainen. 

(Bandas den 7 juli.) 

Rådhusgatan 44 B 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA. 

Telefon: 06-317 8559. Telefax: 06-317 8550 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi. 

Bankkonton: 

FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK och Understödskassan): 

Vörå Sb 497111-213391; Merita 228218-61965; Sampo 800012-252311. 

SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Merita 228221-6569; Sampo 800016-551999. 

Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245. 

Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, hemtfn 06-723 7577, 050-323 6188, 

e-post: vikstrom@baptist.fi 

Missionsstyrelsens ordförande: Sam Pettersson, Oksanengatan 3 A 9, 00100 Helsingfors, 

tfn/fax 09-643 931, e-post: spetterssonbetel@online.tietokone.fi 

SBFU: Ungdomssekreterare: Magnus Mikander, tfn 0500-761 289, e-post: sbfu@baptist.fi


15 

f 

F Ö R S A M L I N G S N Y T T 

Döda 

j 

Fem döpta 

i Betania 

På den första pingstdagen växte ju 

församlingen som bekant med vid 

pass tre tusen personer. Fullt så dramatiskt 

var det inte på pingstdagen i 

år i Betania, även om en tydlig 

församlingsväxt skedde. Söndagen 

den 3 juni döptes nämligen fem tonåringar 

i Betania. Alla fem har gått 

på församingens tonårsbibelskola, 

som också fortsätter till hösten. De 

flesta kommer också att gå Kristendomsskolan 

på Humle. 

Dopförrättningen skedde i en fullsatt 

kyrka. Betaniakören medverkade 

även i gudstjänsten. 

J U B I L A R E R 

ELLEN HÖGBERG, medlem av 

Larsmo baptistförsamling, fyller 

100 år den 30 juni. 

ALEXANDRA LASÉN, medlem av 

Purmo baptistförsamling, fyller 93 

år den 30 juli. 

HILDA ROSENVALL, medlem av 

Elim Dragnäsbäck, fyller 85 år den 5 

augusti. 

IRENE SUNDELL, medlem av Munsala 

baptistförsamling, fyller 85 år 

den 12 augusti. 

GÖSTA KARP, medlem av Elim 

Dragnäsbäck, fyller 80 år den 11 

juli. 

LENA-MAJ LILLQVIST, medlem 

av Jakobstads baptistförsamling, 

fyller 80 år den 18 juli. 

EILA ROMS-FORSLUND, medlem 

av Oravais baptistförsamling, 

fyller 80 år den 1 augusti. 

RAINER HEIMDAHL, medlem av 

Larsmo baptistförsamling, fyller 80 

år den 12 augusti. 

GUNVOR WESTSTRÖM, medlem 

av Purmo baptistförsamling, fyller 

75 år den 1 juli. 

RALF ASPHOLM, medlem av Vasa 

baptistförsamling, fyller 70 år den 

21 juli. Firar ej. 

ROGER LINDMAN, medlem av 

Elim Dragnäsbäck, fyller 70 år den 5 

augusti. 

ASTRID SAMULIN, medlem av 

Esse baptistförsamling, fyller 70 år 


SYLVIA SJÖLUND, medlem av 

Larsmo baptistförsamling, fyller 70 


RAINER NIEMI, medlem av Larsmo 

baptistförsamling, fyller 65 år 

den 27 juli. 

KURT TUUF, medlem av Vasa baptistförsamling, 

fyller 60 år den 21 

juni. Firar ej. 

KARL-ANDERS SJÖ, medlem av 

Purmo baptistförsamling, fyller 60 


MARGARETA BATÁN, medlem 

av Elim Dragnäsbäck, fyller 50 år 


Rättelse 

Vi beklagar att ett förnamn blev helt 

fel i listan på dem som fyllde år i 

förra numret. Eva hade blivit ”Ivar”. 

Det var alltså EVA LUND, medlem 

av Jakobstads baptistförsamling, 

som fyllde 70 år den 10 juni. Red. 

FOTO: PES 

Daglig bibelläsning 

Vi har halverat bibelläsningsplanen 

för detta år. Det betyder bara 

två spalter. Genom att följa planen 

läser du igenom Nya testamentet 

och Psaltaren och halva 

Gamla testamentet i år. Andra 

delen av Gamla testamentet kommer 

nästa år. 

Juni 

16 5 Mos. 21 Ps. 108-109 

17 5 Mos. 22 Ps. 110-111 

18 5 Mos. 23 Ps. 112-113 

19 5 Mos. 24 Ps. 114-115 

20 5 Mos. 25 Ps. 116 

21 5 Mos. 26 Ps. 117-118 

22 5 Mos. 27-28:19 Ps. 119:1-24 

23 5 Mos. 28:20-68 v. 25-48 

24 5 Mos. 29 v. 49-72 

25 5 Mos. 30 v. 73-96 

26 5 Mos. 31 v. 97-120 

27 5 Mos. 32 v. 121-144 

28 5 Mos. 33-34 v. 145-176 

29 Josua 1 Ps. 120-122 

30 Josua 2 Ps. 123-125 

Juli 

1 Josua 3 Ps. 126-128 

2 Josua 4 Ps. 129-131 

3 Josua 5-6:5 Ps. 132-134 

4 Josua 6:6-27 Ps. 135-136 

5 Josua 7 Ps. 137-138 

6 Josua 8 Ps. 139 

7 Josua 9 Ps. 140-141 

8 Josua 10 Ps. 142-143 

9 Josua 11 Ps. 144 

10 Josua 12-13 Ps. 145 

11 Josua 14-15 Ps. 146-147 

12 Josua 16-17 Ps. 148 

13 Josua 18-19 Ps. 149-150 

14 Josua 20-21 Apg. 1 

15 Josua 22 Apg. 2 



18 Dom. 1 Apg. 5 

19 Dom. 2 Apg. 6 

20 Dom. 3 Apg. 7 

21 Dom. 4 Apg. 8 

22 Dom. 5 Apg. 9 

23 Dom. 6 Apg. 10 

24 Dom. 7 Apg. 11 

25 Dom. 8 Apg. 12 

26 Dom. 9 Apg. 13 

27 Dom. 10-11:11 Apg. 14 

28 Dom. 11:12-40 Apg. 15 

29 Dom. 12 Apg. 16 

30 Dom. 13 Apg. 17 

31 Dom. 14 Apg. 18 

Augusti 

1 Dom. 15 Apg. 19 

2 Dom. 16 Apg. 20 

3 Dom. 17 Apg. 21 

4 Dom. 18 Apg. 22 

5 Dom. 19 Apg. 23 

6 Dom. 20 Apg. 24 

7 Dom. 21 Apg. 25 

8 Rut 1 Apg. 26 

9 Rut 2 Apg. 27 

10 Rut 3-4 Apg. 28 

11 1 Sam. 1 Rom. 1 

12 1 Sam. 2 Rom. 2 

13 1 Sam. 3 Rom. 3 

14 1 Sam. 4 Rom. 4 

15 1 Sam. 5-6 Rom. 5 

16 1 Sam. 7-8 Rom. 6 

17 1 Sam. 9 Rom. 7 

18 1 Sam. 10 Rom. 8 

19 1 Sam. 11 Rom. 9 

20 1 Sam. 12 Rom. 10 

21 1 Sam. 13 Rom. 11 

22 1 Sam. 14 Rom. 12 

23 1 Sam. 15 Rom. 13 

24 1 Sam. 16 Rom. 14 

Gottfrid Willner 

I en årstid då naturen så konkret 

vittnar om livet, återhämtar sig efter 

en lång vinter och börjar slå ut i 

blom, får Gottfrid Emanuel Willner 

hembud. En 84 år lång livsvandring 

är avslutad. 

Gottfrid växte upp på Vilobacka i 

Överpurmo i en syskonskara på tio 

barn. Hemmet på Vilobacka var en 

kär plats för honom, dit han senare 

under åren i Sverige gärna återkom. 

En del av ungdomsåren gav Gottfrid 

i fosterlandets tjänst. Han var 

med i hela kriget där han tjänstgjorde 

som hästkarl, en färdighet som han 

tillägnat sig redan i barnaåren. 

Gottfrid önskade bli bonde på 

hemgården, men efter mor Hannas 

bortgång fick hans liv en ny vändning. 

Han ville prova på livet i 

Sverige. Första tiden som dräng på 

en bondgård. Sen kom han att arbeta 

Narsfondens 

grundare död 

RAGNAR NARS, 

finlandsättling i 

Tacoma, USA, 

har avlidit i en 

ålder av 82 år. 

Ragnar Nars har 

tillbringat en stor 

del av sitt liv i 

USA. 

Ragnar föddes 

den 19 juni 1918 i Purmo som den 

yngste av 14 barn. Han blev frälst i 

Purmo 1929 och döpt på Hälsingön i 

Larsmo 1931. Från Larsmo hämtade 

han också sin fru Eva, som den tiden 

bar namnet Andersson. 

Tillsammans med sina bröder utvecklade 

han den tidvis blomstrande 

Nars-koncernen. När han sedan flyttade 

till Alingsås var han med om att 

där starta en plaströrsfabrik som 

snabbt blev den största i landet. År 

1962 flyttade Ragnar Nars till USA, 

och fortsatte även där inom plastbranchen. 

Under flera år var Ragnar en av 

stöttepelarna i Jakobstads baptistförsamling, 

under sin tid i Sverige tillhörde 

han Alingsås baptistförsamling. 

De senaste åren har han tillhört 

församlingen New Life Center Church 

i Tacoma. 

Ragnar Nars hade ett stort missionsintresse 

och satsade gärna på 

allt som kunde ge spridning åt evangeliet. 

I slutet av 1980-talet inrättades på 

initiativ av Ragnar Nars en fond vars 

målsättning var att understöda FKFstuderande 

med teologisk inriktning. 

Fonden administrerades via 

denna tidning och kom därför att 

kallas Missionsstandarets Narsfond. 

Ragnar Nars var den som garanterade 

inflödet av pengar i fonden. 

De första stipendierna ur Narsfonden 

delades ut läsåret 1989-90. 

Den senaste utdelningen skedde i 

samband med FKF:s avslutning 1998. 

Under årens lopp har drygt 20.000 

mk på detta sätt delats ut till ett 

femtontal olika FKF-studerande under 

ett decennium. Bidraget till 

studiekassan har säkerligen uppskattats 

av de studerande. Från tidningens 

sida känner vi oss hedrade att på 

detta sätt ha fått vara med och förmedla 

den hjälp broder Ragnar velat 

ge till unga kristna studerande i det 

gamla hemlandet. (Mst) 

på bilfabriken Volvo i Skövde fram 

till pensioneringen, då han återvände 

till hemlandet och bosatte sig i 

Jakobstad. 

Redan i barnaåren kom Gottfrid 

med i gemenskapen i Purmo baptistförsamling. 

Han lät döpa sig i tron på 

sin frälsare Jesus Kristus efter en 

bibelkurs i mars 1935. Sen dess tillhörde 

han Purmo baptistförsamling. 

En tid i början på 1950-talet fungerade 

han som församlingens kassör. 

I början på det här året blev det 

sämre med Gottfrids hälsa. Han var 

med om en operation och bodde på 

ålderdomshem en tid. I början på maj 

kunde han komma tillbaka hem till 

sin lägenhet. Några dagar fick han 

där innan han somnade in i den eviga 

vilan. 

Välsignelseakten hölls i Zionkyrkan 

i Överpurmo den 3 juni. 

Gravläggning på Ebenhaeser gravgård 

och efteråt minnesstund i Zionkyrkan. 

Officiant var Peter Sundqvist. 

För sången och musiken svarade 

Yvonne Stenmark, Peter Sjöblom 

och en sånggrupp bestående av 

syskonbarn. 

Vi minns Gottfrid som en fridsam 

och anspråkslös personlighet. Vi får 

bevara ett ljust och tacksamt minne 

av honom. 

Peter Sundqvist 

Svea Broända 

Svea Broända (f. Romar) i Karleby 

fick hembud 1.4.01 efter en längre 

tids sjukdom. 

Svea blev döpt den 29.06.1930 

och tillhörde Betelförsamlingen i 

Karleby ända till sin död. Hon var en 

verklig kristinna, bönemänniska och 

själavårdare. 

Vid begravningsakten i Baptistkyrkan 

var Rafael Edström officiant, 

och efter gravläggningen hölls minnesstund 

på samma ställe. Det var 

flera som där uttryckte sin tacksamhet 

över vad syster Svea betytt för 

dem. 

Då det var väckelse i församlingen 

i slutet på 1970- och in på 1980-talet 

var det många nyfrälsta som behövde 

själavård och förbön. Dessa 

sökte sig ofta till Sveas stuga på 

Hakalaxsidan. 

En av dem, Anna-Liisa Ylinen, 

vittnade under djup gripenhet hur 

hon fick hjälp och tröst vid olika 

tillfällen. Deras vänskap bestod ända 

tills Svea fick hembud. 

Församlingen är mycket tacksam 

över att vi fått ha en sådan trossyster 

i gemenskapen. 

Vi lyser frid över Svea Broändas 

ljusa minne. 

RH 

Min innerligt älskade make, 

vår kära pappa, vår morfar 

Ragnar Mattias Nars 

Född den 19 juli 1918 i Purmo, 

gick till sitt himmelska hem den 17 april 2001 

i Tacoma, Washington, USA. 

Oändligt saknad av oss, 

men återseendets glädje står kvar 

Eva 

Caritha och Don 

Eivor och Reidar 

Christine och Scott 

barnbarn och barnbarnsbarn 

Mitt liv är där på den andra stranden 

Där livets timglas ej rinner ut 

Och ej till avsked man räcker handen 

Ty himlens glädje tar aldrig slut. 

Begravnings- och minnesgudstjänsten ägde rum den 22 april 2001 i Life 

Center, Tacoma, Washington, USA. För all den varma medkänsla som har 

visats oss i form av brev och inbetalningar till vår älskade Ragnars minne, vill 

vi som familj uttrycka vårt hjärtliga tack. 

Vår käre 

Gottfrid Emanuel 

Willner 

född 19.9 1916 i Purmo 

död 25.5 2001 i Jakobstad 

Med saknad och tacksamhet 

Gideon och Elisabeth 

Betty 

Edit 

Sven 

Anni och Gunnar 

Gunnel och Uno 

Syskonbarn med familjer 

Släkt och vänner 

Purmo baptistförsamling 

Trång är all världen vida 

hjälplös var jordisk vän 

Själen får ro och vila 

allena i himmelen. 

Begravningshögtiden ägde rum den 3 juni i Zionkyrkan i Purmo.

16 


Jag ser hans spår 

Om en psalm som egentligen hör sommartiden till 

Iett tal i fager högsommartid – ort: Väs 

ter-ås, årtal: 1818 måhända och sam 

man-hang: invigning av begravnings 

plats – ingick en dikt vars kvalitet och 

skönhet gjort den älskad och ofta citerad 

genom decennierna. Den är fylld av längtan 

till en fördold Gud, en längtan som skapar 

frågan: Var är den Vän som överallt jag söker 

Diktens fortsättning stryker under längtans intensitet: 

När dagen gryr, min längtan blott sig 

öker; när dagen flyr jag än ej honom finner, 

fast hjärtat brinner. Ack, såge jag hans anlet, 

suckar författaren. Men så går tanken över till 

spåren av Gud i naturen, i allt det sköna som 

omger oss. Och svensk litteraturs vackraste 

och mest skira naturskildring tar form. 

Jag ser hans spår varhelst 

en kraft sig röjer, 

en blomma doftar och ett ax sig böjer. 

Uti den suck jag drar, den luft 

jag andas, 

hans kärlek blandas. 

Jag hör hans röst där 

sommarvinden susar, 

där lunden sjunger, och där 

floden brusar; 

jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala 

och mig hugsvala. 

Ack, när så mycket skönt 

i varje åder 

av skapelsen och livet sig 

förråder, 

hur skön då måste källan vara, 

den evigt klara! 

(305: 2,3,5) 

Men i diktens andra del, 

ty den är klart tudelad, 

återvänder skalden till sin 

gudslängtan och till problemet 

med Guds fördoldhet: 

Likväl ett töcken mig 

från honom stänger: min 

bön, men ej min blick till 

honom tränger… 

Men vid detta livets 

gräns anar skalden en närhet 

till sin längtans mål, ja, 

en åsyn: Vem förer mig till 

dina friska flöden Den stilla döden. 

Var tröst, min ande, hoppas, 

bed, försaka. 

Dig Vännen vinkar, du skall se 

och smaka 

hur ljuv han är… 

Svensk psalms stora gestalt Johan Olof 

Wallin (1779-1839) har skrivit Var är den vän. 

Han hänvisade för sin dikt till melodin av en 

tysk kyrkomusiker och tonsättare, Johann 

Cruger (1598-1662, 20 melodier i Psalmer och 

Sånger). I Psalmer och Sånger finns också en 

folklig koral till psalmen – något att ta i för våra 

körer! En del sångsamlingar, som till exempel 

vår förra Psalm och Sång, har nöjt sig med 

endast första delen av dikten/psalmen. 

J O Wallin avslutade sin glänsande prästkarriär, 

om så får sägas, som Sveriges ärkebiskop 

under ett par års tid. Men psalmarbetet 

tycks ha varit det viktigaste i hans liv (ca 130 

psalmer), inte minst i akt och mening att få fram 

en ny psalmbok som efterträdare till den första 

egentliga svenska psalmboken 

av år 1695. I tio år 

pågick arbetet och år 

1819 ljöd nya psalmer 

jämsides med gamla bearbetade 

i de svenska kyrkorna. 

Arbetet med J O 

Wallin som huvudagerande 

var fullbordat. Ett 

par decennier senare gällde 

för skalden hans egna 

ord. 

Snart till den strand, där böljor 

sig ej häva, 

lik arkens trötta duva skall du 

sväva, 

till herdens famn lik rädda 

lammet ila 

och där få vila. 

J O Wallins namn finns knutet till 44 titlar 

i Psalmer och Sånger (i Svenska psalmboken 

76, i den finlandssvenska 14); 20 av dem står 

han för textmässigt ensam, förutom bearbetningar 

i åtta av dem och tillägg i två av dem. 

34 Vänlig över jorden glänser, 

bearb. Britt G Hallqvist 

55 Vi lovar dig 

63 Dig, ljusens Fader, vare pris 

106 Jerusalem, höj upp din röst 

119 Var hälsad, sköna morgonstund 

131 Stå upp, o Sion, och lovsjung, 


159 Till härlighetens land igen 

176 Din klara sol går åter opp 

177 Pris vare Gud, som låter oss glada 

vakna opp 

197 Den blida vår är inne. 

Dock vers 3, 4 A Frostenson 

247 Befall i Herrens händer, 


305 Var är den vän 

317 Vakna upp! V 1 FG Kloppstock 

319 Så skön går morgonstjärnan fram, 


381 Länge, länge har mitt hjärta sökt, 

bearb. A Frostenson 

437 Det ringer till vila 

522 Du som oss frälst ur syndens band 

556 Jag är det trädet i din gård, 


686 Ni mänskobarn som här i världen, 


722 Med alla Herrens fromma jag till den 

staden går, bearb. A Frostenson 

PS 

Kära sång- och körledare! För avsnittet 753- 

765 i Psalmer och Sånger, Psaltarpsalmer och 

andra sånger ur Bibeln, vill jag påminna om att 

utförligare texter och vackra melodislingor till 

de korta omkvädena finns i koralboken. 

Och kära mötesledare! Jag vill uppmuntra 

till än flitigare användning av sidorna 935-984 

i Psalmer och Sånger! 

Källor: 

O Lövgren: Psalm- och sånglexikon 

L Å Stenström, I och L Spångberg: 

Kända psalmer och deras historia 

RAFAEL HEIMDAHL 

Lite kantstött 

När högsommaren är här är det dags att sitta och 

dingla med benen. På en brygga. I en gunga. 

Över kanten på en hängmatta. Det behöver vi för 

att sedan klara vintern. 

Sakta in på farten, annars kan du missa åtskilligt. Alla 

människor har behov av Gud, regn och stillhet. 

När vi som barn bodde i tält vid Monäsviken fanns vi så 

nära marken. Kände om jorden var våt eller torr när vi drog 

upp blixtlåset på morgonen och klev ut barfota i gräset. 

Bara fötter mot ett trägolv är också en speciell känsla. 

Jag tänker då på ”semas-stögo” där vi stod och huttrade 

efter simturen. Våra små fötter gjorde våta spår på de nötta 

golvbrädena. Även vuxna borde gå barfota då och då. 

Det måste finnas dagar vi inte tvingas redogöra för, 

säger Lars Björklund: 

Det måste finnas dagar 

då ingenting händer 

då kraven faller 

och ingen räknar 

vad du gjort eller inte gjort. 


då tankarna vingkläds 

då det etablerade inte gäller 

och ingen bryr sig om 

vad du bejakar eller förkastar. 


då bara du är viktig 

då relationerna vilar 

och ingen frågar 

vart du går eller inte går. 

Vi får sluta upp med att försöka vara fullkomliga. Vi har 

allt vi behöver för att vara de vi är ämnade till. 

”Svagheten bär på en stor hemlighet, kunskapen om 

vad som egentligen är bestående och värdefullt i livet. – 

Människan har börjat tro att livet inte kan och inte får skada 

henne. – Livet är till för att levas, inte behärskas. Det finns 

inga säkra positioner i livet, det är meningen att vi skall bli 

lite slitna, kantstötta och sårade på vägen. Det är bara då 

som vi samtidigt kan få uppleva livets fröjd, segerrus och 

födelse. Allt det här bildar en helhet, och vi kan inte kräva 

specialportioner av det ena eller det andra.” Tommy Hellsten 

Någon går ännu längre och önskar oss revor i vår 

förträfflighet och ett misslyckande då och då. Kanske för 

att vi skall få uppleva hur Gud lutar sig ned över oss för att 

ta oss i sin famn. 

Ensamt är livets hjärta 

mitt i vårens ljudande fröjd 

om ej över ensliga stigar 

alltings Herre står böjd. 

Vilsen är fågelsången 

mitt i soldagens bloss, 

förgäves framsträckt människohanden, 

Gud, om Du ej vill vandra bland oss. 

Maiken Ekman-Atterlöf 

Den som inte unnar sig en lat stund då och då är det 

synd om. Vi orkar inte mer än vi orkar. Vi borde inte orka 

mer. Kraft och hälsa kan vi inte själva skapa utan det är 

gåvor som ges oss i olika grad. 

Här kan naturen hjälpa oss. Jag läste någonstans att vi 

behöver träd. Ett vårdträd vid vårt hus. Det ger identitet åt 

vår boplats. Vi behöver dem att vårda, att vörda, att älska 

och att sörja. Och i alla våra dagar kan vi njuta skugga och 

frid under trädens susande kronor. 

I vår sommartillvaro finns det plats för lek och bus. 

Flickan Ansja säger en dag till sin mamma: 

– När jag varit ordentlig länge måste jag få vara lite busig. 

Leken är också viktig. Men dagligen tackar många nej till 

mycket fint med en blick på klockan… 

– Hur kan det eviga livet upplevas i timligheten frågade 

en präst på 1800-talet och svarade: Det upplevs i små 

barns glada lekar. Och den leken tjänar inte något till ur 

produktionssynpunkt, men den uttrycker omedelbar 

glädje: det är roligt att vara till! 

Samma livsglädje möter vi hos Bo Setterlind: 

Din mjuka kind, 

din doft av sommar, 

av ängens blommor efter regn – 

Jag somnar in, 

trygg med min kind mot din, 

och denna tystnad är min bästa vän. 

Fall till ro. Kräv mindre av dig själv. Du behöver inte ta dig 

själv så allvarligt. När du märker att du får vara lite sliten 

och kantstött är det lättare att hitta tillfällen till lek! 

Stilla jag möter Dig, Herre, 

bjuds till fest i Ditt hus. 

Vandrar i ängarnas blomning 

sjunger i morgonens ljus. 

LENA 

...men tankarna gå

Hela tidningen som PDF-fil - Finlands svenska baptistmission

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?