Ny doktor i Lund ... ... och doktorn i Stockholm lägger ut texten - DIK

More documents

Recommendations

Info

Ny avhandling i Lund ger kliniska implikationer Lunds universitet har fått en ny doktor! här kommer en rapport från pernille holcks disputation. imitten av december lystes Lund upp av såväl en ny logopeddoktor som besök av Michael Perkins från Sheffield University. Perkins föreläste dagen innan disputationen för en stor skara intresserade. Han inledde med att prata om vad pragmatik och pragmatiska problem är och återkom flera gånger till att det handlar om (minst) två personer. Vi kan alltså varken ta allt ansvar själva i samtalet eller lägga alla problem hos den andre. Detta stämmer väl överens med resultaten från Pernille Holcks avhandling vilket var huvudorsaken till Perkins besök i Lund. Pernille har i många år varit kliniskt verksam logoped inom barn- och ungdomshabiliteringen men har sedan några år tillbaka även omsatt sina kliniska iakttagelser i teoretiskt arbete. Pragmatik vid rörelsehinder Avhandlingen omfattar fyra delstudier och temat är pragmatik, primärt hos barn med olika typer av rörelsehinder. Eftersom svårigheter hos barn med cerebral pares (CP) inte har uppmärksammats i lika hög grad som exempelvis barn med ryggmärgsbråck (spina bifida med hydrocephalus, SBH), undersöktes i en av delstudierna pragmatiska problem hos denna specifika grupp. Resultaten i avhandlingen tyder på att barn med rörelsehinder ofta har pragmatiska problem. En av jämförelsegrupperna bestod av barn med pragmatisk språkstörning (pragmatic language impairment, PLI) och PLIgruppen hade betydligt större svårigheter och dessutom inom fler språkliga domäner. Kliniskt relevant är iakttagelsen att språkförståelse bör bedömas på såväl ord-, sats- som textnivå eftersom ett barn kan ha svårigheter enbart på en av de senare nivåerna. Vikten av att se barnet bakom diagnosen poängteras i avhandlingen, eftersom ett rörelsehinder lätt överskuggar annan problematik och kan leda till att man bortser från exempelvis pragmatiska brister. Fler likheter än skillnader. Men ... I studie ett jämfördes tre kliniska grupper av barn; med cerebral pares, med spina bifida, med pragmatisk språkstörning samt en kontrollgrupp. Undersökningen visade att det fanns fler likheter än skillnader mellan de kliniska grupperna. De enda signifikanta skillnaderna som framkom var att barnen med PLI presterade sämre på uppgifter gällande inferens, grammatisk produktion och korttidsminne än de andra grupperna. Syftet i studie två var att jämföra hur sjukgymnaster respektive logopeder samtalade med barn med cerebral pares under intervention. De skillnader som uppmärksammades var bland annat att sjukgymnasten pratade om fler ämnen utanför behandlingssituationen. Sjukgymnasterna tenderade att prata mer medan logopederna ställde fler frågor. Sjukgymnasten, och andra vuxna kring barnet kan vara goda samtalspartners för dessa barn och ge tillfällen till ”småprat” som komplement till logopedens intervention. Felsvar i fem kategorier Delstudie tre fokuserar på bokstavlig och inferentiell förmåga hos grupperna. Även här skiljde barnen med PLI ut sig. Ett mönster bland felsvaren kunde skönjas och delas in i fem underkategorier; externa associationer, textrelaterade svar, lexikala associationer, ingen uppenbar referens samt kategorin ”vet ej”. Dessa kategorier kan komma att bli kliniskt mycket relevanta eftersom de ger oss idéer om hur interventionen kan läggas upp. En spännande upptäckt var att barnen med cerebral pares var betydligt bättre på inferentiell förståelse än bokstavlig förståelse. Delstudie fyra utgörs av en mer detaljerad analys av den narrativa förmågan hos barnen med cerebral pares. Vid jämförelse med barn med typisk utveckling fann man inga signifikanta skillnader förutom att barnen med typisk utveckling använde fler kausala konjunktioner (eftersom, därför att). Tvekfenomen korrelerade positivt med informationspoäng (ju längre berättelse och mer information desto fler tvekljud) vilket kan vara en strategi för att ge sig själv tid att hitta ord. Läs och begrunda Avhandlingen är relevant läsning för logopeder verksamma inom habiliteringen men även för logopeder som arbetar med barn med språkstörning. I studien kring logopeder och sjukgymnasters samtal med barn med cp konstateras att sjukgymnasterna är bättre på vardagligt prat medan logopederna tränar barnet i större ut - sträckning. Detta är en intressant iakttagelse som opponenten och respondenten samtalade om en god stund. Kan detta vara ett sätt för logopeden att bedriva indirekt intervention? Eller är det kanske sjukgymnastens ”ovetande” som gör samtalet så bra att vinsten går förlorad genom att uppmärksamma det? Respondent och opponent bjöd oss närvarande att ta del av ett intressant samtal kring pragmatik och pragmatiska problem. Min förhoppning är att fortsättning följer! text: Ketty Holmström, leg. logoped, Malmö foto: Privat 6 LogopedNytt 1/10
Titel: Pragmatic ability in children with early onset brain damage and children with pragmatic language impairment av Pernille Holck (pernille.holck@med.lu.se). Opponent: Professor Michael Perkins, Department of human communication, Sheffield University. Handledare: Ulrika Nettelbladt, professor i logopedi, Lunds universitet. Annika Dahlgren Sandberg, professor i psykologi, Göteborgs universitet.
Page 1 and 2: Medlemstidning för Nummer 1 | febr
Page 3 and 4: SLOF box 760, 131 24 Nacka slof@dik
Page 5: SLOF:s svar angående demensriktlin
Page 9 and 10: Lågteknologi på hög nivå Handfa
Page 11 and 12: Partner User sortera meddelandena e
Page 13 and 14: avhandling i tvåspråkighetsforskn
Page 15 and 16: Årsbokslut på logopedmottagningen
Page 17 and 18: utbildning om ätovilja under höst
Page 19 and 20: Efter en mycket späckad helg med b
Page 21 and 22: Lediga platser & kurser Logopedmott
Page 23 and 24: Logopeder med lokalfackligt förtro

Ny doktor i Lund ... ... och doktorn i Stockholm lägger ut texten - DIK

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?