Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

4/2004 September
HJÄLPER GATUBARN I RYSSLAND OCH ÖSTEUROPA
Gatubarnen bakom Ural
I storstäderna i Sibirien finns det tiotusentals gatubarn, som ingen hjälper.
För några månader sedan började Mission Possibles nya gatupatrull arbeta
i Ekaterinburg, som ligger öster om Ural. Ekaterinburg är en miljonstad med
20 000 hemlösa barn. Vi har fått kontakt med tiotals barn, som bor i
avloppstunnlar, vid värmeledningar och i källare. Fruktansvärda berättelser
kommer fram från stadens gömmor.
Läs mer på sid. 2-4.

.............
2
EKATERINBURG
NATASHA IVANOVA
[ Mission Possible 4/2004 ]
Ekaterinburgs nya gatupatrull:
Från miljonstadens
gömmor hittades tusentals
bortglömda gatubarn
Sibiriens alkoholism och fattigdom
driver fortfarande tusentals barn
ut på gatan. I städerna, som ligger
på den asiatiska sidan av Ryssland,
finns det få som hjälper och
barnen är i genomsnitt yngre än
på Moskvas och S:t Petersburgs
gator. Enligt myndigheterna finns
det 20 000 hemlösa barn i vårt nya
arbetsområde, Ekaterinburg.
Vår nya gatupatrull leds på heltid
av Natasha Ivanova, grundskolelärare
och ungdomsledare i församlingen.
Hon började gatuarbetet
med frivilliga medhjälpare i april.
Mission Possible har registrerat
en lokal organisation där,
”Ekaterinburgs sociala rehabiliterings
center Möjligheten”.
Gatubarnens gömställen
runt om i staden
Vi har fått kontakt med barn i källare och
vid fjärrvärmeledningarna. När de har
lärt känna oss har de vågat berätta om
sina gömställen, där det finns fler gatubarn.
Duschmöjlighet,
stort glädjeämne för barnen
Vi har nu tre platser som vi regelbundet
besöker med mat. Vi har återkommande
kontakt med 40 barn, som besöker vår
patrull. Av militären fick vi 12 liters mattermosar.
Maten köper vi från en närbelägen
skolmatsal.
På måndagar skjutsar vi barnen till
Epidemicentrum för dusch och avlusning.
De är alltid väldigt glada för detta.
En del har inte tvättat sig på två månader!
Vi ger dem kläder och skor då vi har den
möjligheten.
Barn som utnyttjats och rymt
Den största delen av barnen kommer från
områden utanför Ekaterinburg. De har
rymt från barnhem eller alkoholisthem.
En del av barnen, som bor vid värmeledningarna
har redan varit åtta år på
gatan. Ungefär hälften sniffar lim eller
använder andra droger. Ingen har gått i
skolan på länge.
Vova, 10, rymde från barnhem-met,
för att de större pojkarna våldtog de
mindre. Stas, 13, pojken från ett alkoholisthem,
säger att hans största önskan är
att pappa och mamma slutar dricka och
att han skulle kunna bo hemma.
Pojkarna i avloppstunnlarna
I en avloppstunnel hittade vi femton 10-
14 åriga pojkar. Anton, 14, har kommit
från Kurgan. Hans alkoholiserade mor
skickade iväg honom från bostaden, där
de bodde, för att minska på kostnaden!
Anton hamnade i hård behandling på
gatan. I Kurgan blir det ofta slagsmål
mellan ”vanliga” pojkar och gatupojkar.
Man nöjer sig inte enbart till knytnävar,
utan man har hällt bensin på de misshandlade
och sedan tänt på…Anton kom
till Ekaterinburg, där man ”endast” slår.
Sjukdomar och sår – svårt att
komma under vård
13 åriga Maksim klarar sig inte utan lim.
Han har svår skörbjugg, magen är svullen,
synen är dålig, benen har böjt sig och

han har redan svårt att gå. Vi försöker att
få honom under sjukhusvård. Maksim har
inga papper, vilket skapar problem. Han
lever på gatan med sin alkoholiserade mor,
som har supit bort bostaden.
De flesta barnen har hudsjuk-domar
och svampinfektioner. På sommaren finns
det problem med fästingar. Vi förde 11
åriga Andrei till sjukhuset, där de tog bort
två fästingar från hans rygg.
En gång när vi kom för att ge mat till
barnen, var en del av dem svårt slagna. De,
som inte hade hunnit undan, hade blivit
slagna av ”de vanliga”. Vi fick lita på våra
egna vårdmetoder, för sjukhuset tog inte
emot barnen.
Fyra barn har lämnat gatan!
Under de första månaderna har vi lyckats
få bort fyra barn från gatan. Zhenja, 16,
återvände till barnhemmet. Hans målsättning
är att avsluta grundskolan och efter
det söka praktikplats på fabriken. Tillsammans
med ett par andra killar har han
börjat besöka församlingens träffar.
Vi diskuterade mycket med 16 åriga
Anton om att återvända hem. Han har en
mor och en syster. Vi pratade om att hans
närvaro är viktig för familjen. Till en början
[ Mission Possible 4/2004 ]
ville han inte höra talas om detta och kunde
inte tro att han skulle kunna vara behövd
av någon. Till slut fick vi honom att ändra
sig. Han fick tvätta sig, vi gav honom
rena kläder och skjutsade hem
honom!
Marina, 13, rymde he-mifrån
för att styvfar slog henne. Hon
slutade även skolan och började
umgås med gatubarnen och hade
bestämt sig för att tillbringa hela
sommaren med dem. Som resultat
av ett flertal diskus-sioner bestämde
hon sig för att åter-vända hem.
Nästa dag kom hon springande
från skolan till gatu-patrullen
och berättade glatt, att mamma
inte hade varit arg eller slagit
henne, utan att hon blivit
väldigt glad och hela tiden
väntat på henne.
Fortsätter på nästa
sida. >>
3
..............

.............
4
I början av maj kom Vladik, 14, till gatupatrullen
tillsammans med gatupojkarna
från torgkanten. Han berättade inte
mycket om sig själv, men erkände att han
hade rymt hemifrån, för att han hade tagit
pengar och vågade därför inte återvända.
Vid gatupatrullen väntade Vladik
alltid med intresse på bibelberättelsen,
som alltid kommer efter matutdelningen.
När jag berättade om den förlorade sonen,
hände något överraskande. Berättelsen
fick Vladik att brista i bitter gråt.
“Tant Natasha, jag vill också
återvända hem. Jag vill inte vara här.
Mamma kanske förlåter mig. Kan ni
ringa och fråga henne”
[ Mission Possible 4/2004 ]
På kvällen ringde jag hem till Vladik.
Modern var inte hemma men systern sa:
”Mamma gråter efter Vladik hela tiden”.
Nästa dag, duschdagen, var Vladik först
på plats. Han blev förbryllad och ögonen
fylldes av tårar när han hörde att han var
väntad hemma. Vladik tvättade sig, åt
snabbt och väntade otåligt på att få åka
hem.
Dörren öppnades. En trött kvinna
ryckte till när hon såg Vladik. Hon
kastade sig om halsen på pojken och
kramade honom hårt.
Vi klev in i en liten fattig lägen-het.
Modern berättade, att mannen hade
lämnat henne ensam med tre barn. För
att försörja sin familj arbetade hon hårt,
EKATERINBURG
NATASHA IVANOVA
DEN FÖRLORADE SONENS
ÅTERKOMST
mer än hon orkade, som kock i en matsal.
Vladik var född med ett hjärtfel och
efter operationen skyddades han från all
ansträngning. Pojken blev själ-vcentrerad
och brydde sig inte om andras problem.
För ett år sedan började Vladik pröva
droger och stjäla pengar av modern och
grannar. Familjen fick ersätta allt detta.
Till slut tog han alla pengar, som han
hittade i hemmet och rymde.
Efter att ha levt flera månader på
gatan och i värmetunnlar har ”den
förlorade sonen” Vladik återvänt hem –
förhoppningsvis klokare efter allt han
upplevt.
NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER •
Invigning av Moskvas barnhem
I slutet av augusti öppnar vi den nya
barnhemsbyggnaden. Barnen flyttar dit
i början av höstterminen.
Den unga mamman fick en son
Omslagsflickan i förra
numret har fått en
son, som inte mår
bra. Han är på
sjukhus.
Barnhemmets barn på bondgården
Barnen från barnhemmet har varit hela
sommaren på bondgården i Jaroslavl. Av
solen, som skinit mellan regnskurarna, har
allt tagits tillvara och i barnbassängen
badade inte bara barnen! Vi hoppas på
bättre väder under slutet av sommaren, så
att skörden inte tar skada.
Bulgarien: 200 elever
Romerbarnens utbildningsprogram är nu
inne på femte året. Över 200 barn i 16
klasser lär sig att läsa och skriva.
I våra nya projektplatser Kameno och
Svobodas i Östbulgarien fick 35 barn
betyg i båda platserna.
Hundratals gåvogivares stöd gör detta

KRASNOJARSK
LJUBA EPONTSHINTSHEVA
[ Mission Possible 4/2004 ]
När vi ser sådana här förändringar i barnens och föräldrarnas
liv, förstår vi att vårt arbete inte är förgäves! Vår lust att göra
mer bara växer!
Epilepsi, skelning, skabb och talsvårigheter försvann
Nastja lämnade barnhemmet som en frisk flicka
När sommaren kom fylldes
Krasnojarsks gator återigen av
alkoholister och gatubarn. Poliserna
kör flegmatiskt iväg barnen
till mindre synliga ställen.
När man betraktar antalet övergivna
barn på gatorna, känns det
som att myndigheterna inte har
situationen under kontroll. Ungdomsbrottsligheten
växer och
frodas.
”Om vi inte idag med all kraft
försöker hjälpa dessa barn och
deras föräldrar, i vilket samhälle
lever vi då i imorgon? Det behövs
inte mycket mer än förståelse och
vänskap, och situationen börjar
förändras. Ett härligt bevis på detta
är ett exempel som jag vill berätta.
På golvet hittades en gråtande,
förvriden liten flicka
I januari bad myndigheterna oss att hjälpa
den 4-åriga Nastja. Grannarna hade hittat
den gråtande flickan på golvet, helt utpumpad
efter ett epilepsianfall och med
spår av misshandel i ansiktet. Moderns
pojkvän hade slagit barnet i fyllan. Vi
tog hand om den lilla späda flickan som
såg på oss med tillitsfulla ögon.
Läkaren konstaterade att Nastjas tal
var på en 1-årings nivå. Epilepsianfallen
och talsvårigheterna berodde uppenbarligen
på stark stress. Dessutom skelade
flickan, och hon hade skabb.
Läkeprocessen startade
Vi försökte hjälpa Nastja att bli fri från
sin rädsla och skyddade henne från all
oro. Vi fick snart gehör: hon kom och
satte sig i vår famn för att få kärlek som
hon inte mött tidigare. Vi gladdes över
varje litet framsteg.
Rehabilitering förändrade modern
Vi fick kontakt med modern Tatjana. Hon
berättade följander för mig. ”Jag drack
ständig. Nastja föddes för tidigt och var
sjuk redan då. Jag lämnade henne ofta
ensam när jag gick ut för att festa. Snart
förlorade jag jobbet och myndigheterna
hotade mig med att frånta mig mina
föräldrarättigheter. Nastja kom hit till
barnhemmet. När jag två månader senare
kom för att hälsa på, blev jag överraskad,
för här fanns det en vänlig, kärleksfull
atmosfär. Jag såg att Nastja var i goda
händer och att ingen ämnade ta henne
ifrån mig.”
Tatjana förstod att hon måste förändra
sitt liv. Hon gick med på att bli inlagd på
ett kristet rehabiliteringscenter och vi
ordnade en plats för henne.
Tillsammans igen
Nu, fyra månader senare, är modern en
helt annan människa. Hennes stora glädje
är dock Natasjas tillfrisknande. De svåra
epilepsianfallen har upphört, skelningen
är borta och talet har gått framåt.
arbete möjligt. Ditt bidrag är livsviktigt!
5
..............

.............
6
Ljus i nytt fönster –
[ Mission Possible 4/2004 ]
det finns
inga omöjliga
fall!
ODESSA
SASHA OSIPOV
De hopplösas grupp
Det finns en grupp gatubarn som jag i
mina ögon betraktar som ”hopplösa” fall.
De är omöjliga problembarn, som inte
låter sig påverkas av något. De är höga
på droger och lim och de gör vad som
faller dem in och bryr sig inte om några
som helst råd.
Olegs nerförsbacke
räckte ända till botten
Oleg Kovalev skulle kunna vara ett av
dessa fall. När vi lärde känna honom var
han 14 år. Nu är han 17.
Oleg föddes i Odessa, familjen var
helt vanlig. När han var 12 år, dog modern.
Fadern tog hand om de fyra barnen.
Det svåra livet fick honom att fly in i
alkoholens värld.
Pengarna räckte inte till hyra. Fadern
sålde sin bostad för en struntsumma och
köpte ett litet ruckel utanför Odessa.
Oleg började leta efter äventyr. Dessa
”äventyr” gjorde honom bekant med varje
polisstation i Odessas omgivning, deras
häkten och specialceller.
Han sjönk allt djupare, använde
droger, bodde i kloakkamrarna, portgångar
och åt ur soptunnorna.
Aljona fastnade i drogfällan
redan som 13-åring
För ett år sedan lärde Oleg känna Aljona.
Flickan har en tragisk bakgrund. Hon vet
inte vem som är hennes far, och modern
levde ett vilt liv och hamnade i fängelse
på grund av drogaffärer.

När modern blev fri, var Aljona 13 år
gammal. Hela den tiden, som modern
satt inne hade flickan skött sig själv. Hon
hade hamnat i dåligt sällskap och börjat
sniffa lim. Det första hon gjorde på
morgonen var att ta fram limpåsen och
röka en cigarett, först därefter kunde hon
ta sig upp ur sängen. Modern hann bara
vara fri ett litet tag, när hon återigen åkte
fast för drogaffärer.
De ungas knarkkvart
Vid den här tiden träffade Aljona Oleg,
som förde ner henne allt djupare i
drogträsket. De bodde i Aljonas lägenhet
och Olegs knarkarkompisar började
samlas där. Snart stängdes el och värme
av eftersom räkningarna inte betalades.
En av de unga gjorde en installation
som gav el till lägenheten. Glädjen varade
i en vecka, sedan började det brinna i de
avskalade ledningarna. Det var tur att
ingen var hemma då. De limfyllda
möblerna brann snabbt, fönstrena sprack
och röken vällde ut på gatan.
Vi vet inte hur branden släcktes. Men
lägenheten blev helt utbränd, och hade
varken fönster, dörrar, möbler eller annat
kvar. De unga orkade inte sörja detta,
utan bosatte sig i köket.
Babyn förde dem till verkligheten
Livet fortsatte i samma stil tills Aljona
märkte att hon väntade barn. Hon blev
skärrad och förstod att något måste göras
och livet måste bli annorlunda. Aljona
kom till oss för att få råd.
Vi besökte Aljona och Oleg dagligen
[ Mission Possible 4/2004 ]
med vår sjuksköterska Elisabeth. Vi
diskuterade mycket vad de borde göra
för att styra livet på rätt kurs.
De blev starkt motiverade. De körde
iväg narkomanerna som bosatt sig hemma
hos dem. Oleg började rehabilitering och
letade efter arbete.
En obeskrivlig röra!
Vi började renovera lägenheten. Det var
något fruktansvärt! Stora berg av brända,
stinkande rester, sotiga möbelskelett som
fungerade som hemvist åt herrelösa
hundar och katter.
Nytt fönster, ny attityd till livet
Vi installerade ett nytt fönster och en låsbar
ytterdörr. Detta hjälper Oleg och
Aljona att återgå till ett normalare liv. Vi
tapetserade väggarna, och en av våra
medarbetare gav dem sin gamla soffa.
Därefter stod el- och rörarbetena i tur.
Till arbetet och skolan
Oleg sa att han skulle vilja gå i kvällsskola
för att kunna slutföra grundskolan och
sedan kunna bli bilmontör. Vi försöker
ordna detta. Fastän Oleg är 17 år har han
bara gått i skolan i tre år.
Oleg fick arbete på ett bygge, och så
fick familjen de första ärligt förtjänade
pengarna. Han går till arbetet sex dagar
i veckan och på söndagarna har de börjat
gå i kyrkan.
Vi hjälpte dem att ordna sina personbevis.
Jag var tvungen att resa runt
på många ställen för att samla in
nödvändiga uppgifter. Under tiden
ordnade Elisabet läkarkontroller åt Aljona.
Aljonas mor döende i AIDS
Några veckor senare släpptes Aljonas
moder ut ur fängelset eftersom hon hade
tuberkulos och AIDS. Hon får nu vård,
men har mycket dåliga odds att klara sig.
Vad som är omöjligt för oss
människor...
Så här började de ungas liv sakta att
förändras, steg för steg. Det var inte lätt
men dag för dag, vecka för vecka har vi
sett hur Gud har hjälpt dessa unga
människor.
Tidigare hade jag svårt att tro att deras
liv kunde förändras till det bättre. Vi kan
inte hjälpa alla men med Guds hjälp kan
vi nå många fler. Ibland glömmer vi detta
och deppar ihop. Men när Gud är med
oss sker det under.
7
..............

Gatubarnsprojekten
Vårt arbete riktar sig mot en svår
målgrupp: de barn och undgomar som
bor och lever helt på gatan. Vi når dem
genom regelbunden gatupatrullering,
dagcenter och barnhem. Vi har över
700 barn som regelbundet får hjälp.
Våra medarbetare är lokal personal.
Vi har totalt ca. 40 medarbetare. I
tillägg till barnhemsarbetet arbetar vi
på gatorna fem dagar i veckan. Vi har
lokalt registrerade Mission Possibleföreningar.
MOSKVA
• Gatupatruller
(matutdelning, veckobad och
förstahjälpen för gatubarn)
• Barnhem ("shelter home") för 25 barn
S:t Petersburg
• Gatupatruller
• Dagcenter, keramikverkstad
KALININGRAD
• Gatupatruller
• Dagcenter
JAROSLAVL
• Bondgård, sommarläger och
rehabiliteringscenter
KRASNOJARSK
• Gatupatruller
• Barnhem
("shelter home") för 10-16 barn
ODESSA (UKRAINA)
• Gatupatruller
• Dagcenter öppnas snart
BULGARIEN
• Matutdelning och undervisning åt
barn i romerslummen i 7 platser
Vad med och
rädda de
förlorade.
[ Mission Possible 4/2004 ]
Avsändare: Mission Possible Sweden, Gamla Kyrkvägen 26, 18253 Danderyd
Hjälper gatubarn i Ryssland och Östeuropa
Mission Possible Sweden
Gamla Kyrkvägen 26
182 53 Danderyd
Tel: 08-755 08 79
info@missionpossiblesweden.com
www.missionpossiblesweden.com
Mission Possible Finland
PL 120, FIN-01451 Vanda, Finland
Tel: +358 (0)9 838 70128
Fax +358 (0)9 838 70122
mission.possible@icon.fi
www.mp-net.org
Stöd vårt hjälparbete:
Vår verksamhet finansieras genom
gåvor. Tack för ditt stöd!
SVERIGE:
Postgiro: 90 11 54 - 5
FINLAND:
Nordea 230918-15317
Sampo 800019-9292
OKO 572068-218443
Insamlingstillstånd OKU935A
Mission Possible arbetar för att hjälpa gatubarn med FN:s barnkonvention som
grund. Syftet är att ge helhetshjälp till barn som är utom räckhåll för andra
hjälpinsatser. Vi bedriver gatubarns-projekt i Ryssland och Östeuropa.
Vår kostnadsfria informationstidning utkommer 6 gånger per år på
svenska och finska samt engelsk nätupplaga.
Layout: Zeniitti/Tryck: Jyvässeudun paino Oy