Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

More documents

Recommendations

Info

............. 4 I början av maj kom Vladik, 14, till gatupatrullen tillsammans med gatupojkarna från torgkanten. Han berättade inte mycket om sig själv, men erkände att han hade rymt hemifrån, för att han hade tagit pengar och vågade därför inte återvända. Vid gatupatrullen väntade Vladik alltid med intresse på bibelberättelsen, som alltid kommer efter matutdelningen. När jag berättade om den förlorade sonen, hände något överraskande. Berättelsen fick Vladik att brista i bitter gråt. “Tant Natasha, jag vill också återvända hem. Jag vill inte vara här. Mamma kanske förlåter mig. Kan ni ringa och fråga henne” [ Mission Possible 4/2004 ] På kvällen ringde jag hem till Vladik. Modern var inte hemma men systern sa: ”Mamma gråter efter Vladik hela tiden”. Nästa dag, duschdagen, var Vladik först på plats. Han blev förbryllad och ögonen fylldes av tårar när han hörde att han var väntad hemma. Vladik tvättade sig, åt snabbt och väntade otåligt på att få åka hem. Dörren öppnades. En trött kvinna ryckte till när hon såg Vladik. Hon kastade sig om halsen på pojken och kramade honom hårt. Vi klev in i en liten fattig lägen-het. Modern berättade, att mannen hade lämnat henne ensam med tre barn. För att försörja sin familj arbetade hon hårt, EKATERINBURG NATASHA IVANOVA DEN FÖRLORADE SONENS ÅTERKOMST mer än hon orkade, som kock i en matsal. Vladik var född med ett hjärtfel och efter operationen skyddades han från all ansträngning. Pojken blev själ-vcentrerad och brydde sig inte om andras problem. För ett år sedan började Vladik pröva droger och stjäla pengar av modern och grannar. Familjen fick ersätta allt detta. Till slut tog han alla pengar, som han hittade i hemmet och rymde. Efter att ha levt flera månader på gatan och i värmetunnlar har ”den förlorade sonen” Vladik återvänt hem – förhoppningsvis klokare efter allt han upplevt. NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • NYHETER • Invigning av Moskvas barnhem I slutet av augusti öppnar vi den nya barnhemsbyggnaden. Barnen flyttar dit i början av höstterminen. Den unga mamman fick en son Omslagsflickan i förra numret har fått en son, som inte mår bra. Han är på sjukhus. Barnhemmets barn på bondgården Barnen från barnhemmet har varit hela sommaren på bondgården i Jaroslavl. Av solen, som skinit mellan regnskurarna, har allt tagits tillvara och i barnbassängen badade inte bara barnen! Vi hoppas på bättre väder under slutet av sommaren, så att skörden inte tar skada. Bulgarien: 200 elever Romerbarnens utbildningsprogram är nu inne på femte året. Över 200 barn i 16 klasser lär sig att läsa och skriva. I våra nya projektplatser Kameno och Svobodas i Östbulgarien fick 35 barn betyg i båda platserna. Hundratals gåvogivares stöd gör detta
KRASNOJARSK LJUBA EPONTSHINTSHEVA [ Mission Possible 4/2004 ] När vi ser sådana här förändringar i barnens och föräldrarnas liv, förstår vi att vårt arbete inte är förgäves! Vår lust att göra mer bara växer! Epilepsi, skelning, skabb och talsvårigheter försvann Nastja lämnade barnhemmet som en frisk flicka När sommaren kom fylldes Krasnojarsks gator återigen av alkoholister och gatubarn. Poliserna kör flegmatiskt iväg barnen till mindre synliga ställen. När man betraktar antalet övergivna barn på gatorna, känns det som att myndigheterna inte har situationen under kontroll. Ungdomsbrottsligheten växer och frodas. ”Om vi inte idag med all kraft försöker hjälpa dessa barn och deras föräldrar, i vilket samhälle lever vi då i imorgon? Det behövs inte mycket mer än förståelse och vänskap, och situationen börjar förändras. Ett härligt bevis på detta är ett exempel som jag vill berätta. På golvet hittades en gråtande, förvriden liten flicka I januari bad myndigheterna oss att hjälpa den 4-åriga Nastja. Grannarna hade hittat den gråtande flickan på golvet, helt utpumpad efter ett epilepsianfall och med spår av misshandel i ansiktet. Moderns pojkvän hade slagit barnet i fyllan. Vi tog hand om den lilla späda flickan som såg på oss med tillitsfulla ögon. Läkaren konstaterade att Nastjas tal var på en 1-årings nivå. Epilepsianfallen och talsvårigheterna berodde uppenbarligen på stark stress. Dessutom skelade flickan, och hon hade skabb. Läkeprocessen startade Vi försökte hjälpa Nastja att bli fri från sin rädsla och skyddade henne från all oro. Vi fick snart gehör: hon kom och satte sig i vår famn för att få kärlek som hon inte mött tidigare. Vi gladdes över varje litet framsteg. Rehabilitering förändrade modern Vi fick kontakt med modern Tatjana. Hon berättade följander för mig. ”Jag drack ständig. Nastja föddes för tidigt och var sjuk redan då. Jag lämnade henne ofta ensam när jag gick ut för att festa. Snart förlorade jag jobbet och myndigheterna hotade mig med att frånta mig mina föräldrarättigheter. Nastja kom hit till barnhemmet. När jag två månader senare kom för att hälsa på, blev jag överraskad, för här fanns det en vänlig, kärleksfull atmosfär. Jag såg att Nastja var i goda händer och att ingen ämnade ta henne ifrån mig.” Tatjana förstod att hon måste förändra sitt liv. Hon gick med på att bli inlagd på ett kristet rehabiliteringscenter och vi ordnade en plats för henne. Tillsammans igen Nu, fyra månader senare, är modern en helt annan människa. Hennes stora glädje är dock Natasjas tillfrisknande. De svåra epilepsianfallen har upphört, skelningen är borta och talet har gått framåt. arbete möjligt. Ditt bidrag är livsviktigt! 5 ..............
Page 1 and 2: 4/2004 September HJÄLPER GATUBARN
Page 3: han har redan svårt att gå. Vi f
Page 7 and 8: När modern blev fri, var Aljona 13

Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?