rulltrimning2 - UT Reel Technology

Rulltrimning del 2
VIKTIGA
KOMPONENTER
Rulltrimning handlar ibland om riktig navelforskning, där små
komponenter måste bytas eller finjusteras för att optimera
rullens prestanda. I artikelseriens andra del går vi igenom de
delar som är kritiska för multirullens kastegenskaper.
Text: Ulf Tingström Foto: Robin Ekman och Thomas Søbirk
F
ör några år sedan fick jag ett upphetsat
mail från en kompis:
»Du ska se min nya Pro Rocket.
Jag bytte ut evighetsskruven mot en
med kullager från en 6600 C5 Mag,
satte dit mitt japanska kullagrade
linspridarhjul, sen bytte jag till
ABEC-7 lager i spolen och smorde
allt med teflonspray. När jag kastade
i lätt medvind med en 40-grams
Vicke sjöng rullen som en galen
turbin och spolen bara spann«.
Kamraten hade läst på nätet vad som behövdes och förälskelsen
var total. En knapp månad senare ringde han. Det han inte
skrivit, var att rullen var hopplös i motvind med beten under
40 gram och att fladdriga skedar inte var att tänka på. Men nu
hade rullen lugnat ner sig och det gick rätt bra även med beten
runt 20 gram, fast de bruna spåren från rullen vittnade om att
både spolaxellagren och lagren i ändarna på linspridarens
ledskruv var rostskadade.
Det var 2004 och en lös sammanslutning entusiaster testade
allt de sprang på för att överträffa varandra i alltmer exotiska
tilltag. De var tillbaka i mopedåldern och ingenting var omöjligt,
men nu precis som då, blev priset för »innovationerna« med
jämna mellanrum väldigt högt.
tröghetsmomentet. Det finns massor av små detaljer man
kan förändra och optimera i en multirulle om man är nyfiken
och intresserad. I den här artikeln kommer vi att reda ut en
del tekniska begrepp och gå igenom detaljer som är kritiska för
multirullens kastegenskaper.
Allt som snurrar när spolen är frikopplad från vevpartiet kallas
»högfartssystemet« och på en typisk multirulle är det spolen
med linspridaren. Med all respekt för åtgärder som minskar
linspridarens inverkan, måste det understrykas att spolen, spolaxellagringen
och smörjmedlet är avgörande för rullens kastegenskaper.
Även om linspridarsystemet har marginell betydelse
kommer vi att gå igenom det senare i artikeln.
Är det skillnad på spole och spole? Med flätlina och ett spänstigt
kolfiberspö får spolen bara ett par hundradels sekunder på sig
att varva upp och maxvarvtalet är helt avgörande för kastets längd.
En lätt spole accelererar snabbare än en tung och hinner nå ett
högre varvtal på den korta tid spolen har på sig att öka hastigheten.
Tröghetsmomentet hos en roterande spole hämmar accelerationen,
men när den väl roterar vill den fortsätta i samma hastighet,
oavsett om betet förmår dra ut linan eller inte. Ju längre ut
från spolaxeln massan befinner sig, desto större blir den lagrade
energin i spolen och därmed svårigheterna att kontrollera den.
Inom fysiken kallas fenomenet för svänghjulslagen.
Ett exempel på betydelsen av massans placering är Ambassadeurens
spole idag jämfört med en spole från 1972. I en Ambassadeur
5500 av årets modell väger spolen 19 gram utan lina, medan
spolen i 1972 års 5000C med samma linkapacitet väger 25 gram.
Rullarna uppför sig ändå snarlikt och har ungefär samma räckvidd.
Axeln som sitter i 1972 års spole väger visserligen 6 gram,
men eftersom den är placerad i centrum blir inverkan försumbar.
Axlar i titan eller aluminium ger med andra ord ingen påverkan
på tröghetsmomentet. >>
73

74
RULLTRIMNING del 2
Originalspole från ABU. Trimsatsspole från ABU. Spole från Avail. ABU Whiffle.
För några år sedan tog ABU fram en spole med stor trumma.
Vi entusiaster såg möjligheten att reducera mängden lina och
därmed minska rotationsmomentet. Spolen väger 23 gram, att
jämföras med en djup originalspole med lina upp till samma
nivå, som väger 25 gram. Men vid test uppförde sig spolarna
väldigt lika, vilket hade sin förklaring i att den grunda spolens
trumma har en väl tilltagen godstjocklek, placerad långt ut
från centrum.
reducerad spolvikt. Hål på rätt ställen i en struktur kan reducera
den totala vikten avsevärt utan att hållfastheten försämras.
Men på alla föremål som rör sig snabbt genom luften skapar ett
hål ogynnsamma aerodynamiska effekter, likt det som händer
när man drar ner sidorutan på en bil i hög hastighet. Effekten på
en spole är marginell så länge hålen täcks av lina, varför hål i
spolens trumma inte är mycket att oroa sig över. Däremot ger hål
i spolens kant, där luften fritt kan passera igenom, en betydande
bromsverkan. Rätt utformade fungerar hålen som en varvtalsberoende
kastbroms och fenomenet används ibland på castingtävlingar,
där kastaren kalibrerar sin rulle genom att tejpa över
hål tills rullen uppför sig precis som han vill.
Vad kan man då göra åt sin spole? Garagevarianten är att tunna
ner gavelsidorna i en svarv. Man reducerar vikten på spolen där
betydelsen är som störst, men den blir även försvagad och riskerar
att kollapsa när linan sätts under press. Man kan även borra hål i
gavlarna, men förutom de aerodynamiska effekterna får sjövattnet
mycket lättare att leta sig in i rullen, vilket kräver att man delar på
den efter varje fisketur i salt eller bräckt vatten.
Det finns idag tre tillverkare av lätta prestandaspolar till
multirullar. Avail i Japan, samt ABU och UT Reel Technology i
Sverige. Samtliga tre tillverkare använder aluminiumlegeringar,
som är avsevärt hårdare och tåligare än vad som vanligtvis används
i fiskerullar, men det gör samtidigt tillverkningen besvärlig och
dyr. De grunda spolarna är väldigt lika till det yttre och rymmer
ungefär samma mängd lina. Med sina 9 gram är Avails spole klart
lättast, medan spolarna från ABU och UT båda väger 11 gram.
Spolen från Avail är enbart dimensionerad för UL-fiske med
nylonlina och klarar inte de extrembelastningar som flätlinefiske
kan utsätta den för, men rätt använd är den bra. Spolen från
ABU har lättats med ett hundratal hål, medan spolen från UT
är tillverkad i tunt gods – och båda är konstruerade för att tåla
tungt flätlinefiske.
spolaxellager. Förutom att minska spolens tröghet måste
lagringarna ha minimal friktion för att spolen ska nå maximalt
varvtal. Under betets flykt genom luften sjunker varvtalet sakta
och då får spolen inte hamna i plötslig resonans eftersom
vibrationer förkortar kastet dramatiskt. Det maximala varvtalet
hos en spole överstiger sällan 20 000 varv per minut, men
accelerationen från noll till max kan ibland ske snabbare än en
hundradels sekund. Ska man beakta alla parametrar blir kraven
på spolaxellagringen extrema.
Det finns huvudsakligen två olika principer av spolespolaxellagring.
Antingen sitter spolen ihop med axeln, som är
lagrad i gavlarna, eller är spolen lagrad i sitt eget nav och roterar
runt en stillastående spolaxel. Ingen av de två principerna kan
dock sägas vara bättre än den andra rent principiellt.
Tillverkarna av multirullar använder sig idag av antingen
kullager eller glidlager för att lagra spolen. I butiken får man >>
En lätt spole accelererar
snabbare än en tung och
hinner nå ett högre varvtal
på den korta tid spolen har
på sig att öka hastigheten.
KULLAGER FÖR
MULTIRULLAR
På marknaden finns flera företag som har specialiserat sig
på fiskerullar och som säljer keramhybridlager i par, med
eller utan smörjmedel, för 300-400 kronor.
ZPI i Japan har sin egen typiska lösning som säljs genom
Japan Tackle. Ett välspecificerat djupspårslager med
diamanthårda kiselkarbidkulor utan sidoplåtar, designat
för att gå torrt. Ljudet när spolen varvar upp skär genom
öronen så att håret reser sig, men räckvidden är bra. Dock
inget för saltvatten.
ABU har tagit fram en egen serie keramhybridlager till
sitt trimkit. Designparametrarna redovisas inte och de
säljs heller inte separat, men de sägs fungera bra i rullar
med trimsatser från ABU.
TG’s Rocket Fuel i England har keramhybridlager i
kategorin traditionella lager, men stor möda har lagts på
att de ska passa ihop med den egna oljan, Rocket Fuel.
Lagren har utvecklats för extrema kastlängder med långa
spön, nylonlina och tunga vikter. TG har lyckats väl och
är nog bäst i sin nisch.
UT Reel Technology i Sverige har en serie egna keramhybrider
som är designade för maximal prestanda i system
med egentillverkad spole och Rocket Fuel Yellow Label.
Specifikationer och designparametrar redovisas inte, men
lagrens förmåga att accelerera och att ge jämnt flyt åt
betet genom luften har hittills inte överträffats. Lagren
kan köpas separat men de behöver rätt olja och en lätt
spole för att komma till sin rätt.
Spole från UT.
ABU originalspole och fyra spolar med mindre linkapacitet som är framtagna för att
minska tröghetsmomentet och för att göra det enklare att kasta lätta beten.
ÖKAD PRESTANDA
FÖR BEGRÄNSADE
PLÅNBÖCKER
Multirulle i Ambassadeur 6000-storlek, spön längre än 10 fot
och beten över 45 gram:
Byt ut spolaxellagren mot keramhybridlager som efter urtvättning
smörjs med en droppe Rocket Fuel Yellow Label. Smörj resten av
högfartssystemets delar med samma olja. Men tänk dig för, rullens
register blir smalare och det blir besvärligare att hantera beten som
fladdrar och väger under 30 gram.
Multirulle i Ambassadeur 5000-storlek och beten från 12-25 gram:
Byt ut spolaxellagren mot keramhybridlager som efter urtvättning
smörjs med en droppe Rocket Fuel Red Label. Smörj resten av
högfartssystemets delar med samma olja. För att reducera tröghetsmomentet
rivs lina av så du har knappt 4 mm kvar till spolens kant.
Var beredd på att du kan behöva öka bromskraften hos rullens
kastbromssystem med fler eller tyngre vikter, men låt bli att
ansätta den mekaniska bromsen.
Multirulle för jerkfiske:
Ska rullen bara användas till jerkfiske kan du byta ut spolaxellagren
mot oljebronsbussningar som tryckimpregnerats med Rocket Fuel
Red Label. Smörj även resten av högfartssystemets delar med
samma olja. Glidlagringen låter spolen accelerera snabbare än vad
den skulle ha gjort med ett standardkullager, då ett vanligt,
välsmort stålkullager kanar på spolaxeln de första varven under
den våldsamma fartökningen.
75

76
RULLTRIMNING del 2
lära sig att kullager är den enda riktiga, medan glidlager, eller
bussningar som det även kallas, har låg status.
Glidlager, som i den ursprungliga Ambassadeuren var av sintrad
oljebrons, är en oerhört robust och nära nog självsmörjande
lagring som kan liknas vid en svamp. När spolen varvar upp blir
lagringen varm, oljan expanderar och »blöder ut« på spolaxeln.
När betet landat och spolen stannat, kallnar lagret och oljebronset
suger upp oljan igen. Efter inkörning och smörjning roterar en
oljebronslagrad spole lika lätt som en kullagrad med olja i sig.
Tyvärr har så gott som alla tillverkare av rullar med glidlager gått
ifrån oljebrons för att istället använda massiva bussningar. De är
förvisso tåliga, men också skramliga och glappet i lagringen ger
dessutom upphov till vibrationer som begränsar rullens kastegenskaper.
Även en precisionstillverkad oljebronsbussning blir
skramlig utan olja, men efter en eller ett par droppar brukar den
tystna och ge långa kast. Glidlager lämpar sig särskilt väl i
jerkrullar, då oljefilmen i en välsmord glidlagring accelererar
blixtsnabbt och stora beten med stort luftmotstånd begränsar
räckvidden och eliminerar behovet av en mer exotisk lagring.
De rostfria kullager som idag sitter i fiskerullar är i regel
vanliga djupspårslager av samma typ och design som används lite
överallt inom industrin. De är helt av metall och har alla ungefär
samma uppbyggnad och geometri. De rostfria legeringar som är
lämpliga för kullager är inte av syrafast typ, vilket gör att de kräver
regelbunden rengöring och smörjning för att fungera bra vid
fiske i bräckt eller salt vatten.
Men det finns också tillverkare som tänkt till lite. Shimanos
»A-RB-lager«, vars stålkulor har belagts med ett keramiskt skikt
som gör dem ythårda och glatta, fungerar bra så länge skiktet är
intakt. ABU har i sina »HPCR-lager« valt en rostfri legering som
är något mer saltvattenstålig än den legering som traditionellt
används, men den är å andra sidan inte lika tålig mekaniskt.
keramiska lager. När man diskuterar »keramlager« för fiskerullar
avses så kallade »keramhybridlager«, där inner- och ytterringarna är
av stål, medan kulorna är av ett keramiskt material. Fördelarna med
en keramhybrid jämfört med ett kullager av stål, är att kulorna är
mycket glattare, de är självsmörjande, åldersbeständiga, extremt
hårda och formstabila under belastning. Dessa egenskaper gör att
en keramisk kula snurrar igång lättare än en stålkula och att den
bibehåller sin form även vid extrema varvtal eller under extrem
press. Kulornas hårdhet gör att de fortsätter att vara helt runda
under sin livstid, medan en metallkula gradvis förlorar sin rundhet.
Keramiska kulor är även elektriskt isolerande, vilket minskar risken
Även en tränad betraktare har svårt att skilja ett genomarbetat högprestandakullager
från standardlager eller billiga keramhybrider som kan köpas på postorder.
Förutom att minska spolens
tröghet måste lagringarna ha
minimal friktion för att spolen
ska nå maximalt varvtal.
för galvaniska strömmar mellan lagrets olika delar. Det gör lagret
något mindre känsligt mot saltvatten, men det bildas korrosionsgropar
i banorna under kulorna om saltvatten får ligga i lagret.
Ett keramhybridlager är alltså betydligt slitstarkare i längden.
När kullager beskrivs används ofta bokstavskombinationen
»ABEC« som enda kvalitetsmått. Det är en standardiseringsnorm,
precis som ISO eller DIN – och ju högre tal, desto högre
precision har de specificerade delarna. ABEC specificerar dock
bara toleransen på de yttre dimensionerna och på lagerbanornas
noggrannhet jämfört med ideala banor. Normen säger ingenting
om banornas design, om kulornas noggrannhet, kulramens
design, om de ingående materialen, eller lagrets axiella och
radiella spel. Normen säger heller ingenting om sidoplåtar eller
plats för smörjmedel. Med andra ord är det en alltför oprecis
beskrivning när man söker efter lämpliga lager till en fiskerulle.
Enkla keramhybrider kan köpas på nätet till en kostnad från
50 kronor och uppåt. Det är vanliga djupspårslager med högt
ABEC-tal, men kulorna är ofta av tveksam kvalitet för att hålla
nere priset. Det finns lager med och utan skyddsplåtar. Lagren
är ofta fyllda med fett, men efter noggrann tvättning i lösningsmedel
fungerar de bättre än originallagren med en bra prestandaolja.
Lager med skyddsplåtar rekommenderas, annars kommer
oljan att stänka ut och hamna antingen inne i spolen, eller
någon annanstans i rullen där den inte gör någon nytta.
Det finns också flera företag som har specialiserat sig på fiskerullar
som säljer keramhybridlager. Här får man i mångt och
mycket vad man betalar för, men de är i alla lägen klart bättre
än originallagren på fabriksrullarna.
linspridaren och dess inverkan. På felaktiga grunder får ofta
linspridaren, som fördelar linan jämnt över spolen och även drivs
av densamma, skulden för en rulles bristfälliga kastegenskaper.
Rullar utan linspridare har generellt bättre kastegenskaper
och hittills har alla knep och innovationer för att behålla linspridaren,
men minska dess inverkan, bara haft marginell eller
negativ inverkan. >>

78
RULLTRIMNING del 2
Ett sätt att reducera
inverkan från en
synkroniserad linspridare
är att byta
drevet i rullens gavel
mot ett lättat eller
ett med kullager.
Konstruktionerna varierar, men alla linspridare styrs av en
ledskruv, ofta kallad »evighetsskruv«, som är kopplad till spolen.
I moderna multirullar förekommer två varianter, den synkroniserade
och den urkopplingsbara. Den synkroniserade är
direktkopplad till spolen och följer med oavsett om spolen är
frikopplad eller inte, medan den urkopplingsbara står still när
spolen roterar. Den urkopplingsbara linspridaren höjs ofta till
skyarna av teoretiker som har glömt att spolen i alla fall måste
bromsas för att inte övervarva. Linan måste passera ut genom
linspridaren via mer eller mindre branta vinklar, vilket medför
att den gärna fastnar i underliggande lager. För att undvika
trassel måste därför kastbromskraften ökas.
En kullagrad evighetsskruv är ytterligare ett försök att nå
ökad räckvidd, men lagren ställer mest till med förtret. De sitter
exponerade för salt och smuts och kräver mycket underhåll. Vid
omfattande tester på gräsmatta har jag nästan lyckats bevisa att en
keramhybridlagrad evighetsskruv är bättre än en vanlig välsmord
plastlagrad, men inte mer än så – och om lagren förorenas
fungerar en plastlagrad bättre.
Linspridardrevet är en annan uppmärksammad komponent.
Det finns varianter som är kullagrade med stållager, med lätthål,
samt med lätthål och keramhybridlager. Kullagring av linspridardrevet
kan ge något större totalt prestandabidrag än en kullagrad
evighetsskruv, men det är fortfarande marginellt. Ett linspridardrev
med lätthål accelererar lättare än ett massivt, men hålen
skapar viss aerodynamisk bromsverkan. Totalt sett är dock ett lättat
drev bättre än ett massivt, även om det är marginellt.
Märkligt nog diskuteras sällan själva linspridaren. Den far
fram och tillbaka och väger sina dryga 6 gram. Vid varje vändning
tar linspridaren pulsvis energi från spolen. Om spolaxelns
lagring inte är bra, hamnar »pulsbeteendet« lätt i resonans med
spolen, vilket är förödande för räckvidden. ABU har i sitt trimkit
minskat inslaget med en linspridare tillverkad i plast och aluminium.
UT Reel Technology har ett keramiskt ledstift (knivbult),
Två varianter som reducerar linspridarens inverkan och
friktionen i evighetsskruven. En lätt, specialupphängd linspridare
med ytbehandlad och kullagrad evighetsskruv från ABU, samt
ett lätt och glatt keramiskt ledstift från UT.
som reducerar vikten något, men som framförallt reducerar
friktionen mot evighetsskruven. ABU har behållit ledstiftet av
stål, men har lagt ett keramiskt skikt på evighetsskruvens yta.
Det finns många vägar att gå, men innan man börjar fundera
på en ombyggnad av linspridaren ska man vara helt säker på att
spole och spolaxellager är optimala, att glidytorna är smorda och
att rullen är väl kalibrerad. Sen får man inte glömma vad ett
riktigt bra spö kan göra.
vad behöver man göra? Allt börjar med att man tar väl hand
om sin rulle. Även slarvern kan börja med lite försiktigt skruvande,
som gör att han lär sig mer om sin rulle, vilket i sig ökar fiskeupplevelsen
och intresset för att ta hand den. Även om du inte har
budget att satsa på det du helst skulle vilja ha, finns en del knep att
ta till. Tänk först igenom rullens användningsområde; betestyper
och betesvikter, spöets längd och vilken lina som används. Du
måste också acceptera att rullen inte kan bli bra på allt utan
omfattande och kostsamma ingrepp.
Många rulltrimsentusiaster väljer att köpa en pinal i taget för
att nyfiket se vad varje del har för inverkan, eller i tron att spara
pengar. Det sker dock sällan genomtänkt och blir oftast dyrare i
slutändan än om man hade satsar på en komplett och genomtänkt
uppgradering från början. Delarna i en komplett sats utgör
en kedja där varje länk har optimerats för att allt ska passa ihop.
Systemet ger rullen ett avsevärt bredare register än den hade
innan, med bättre kastlängder och förmåga att hantera även
riktigt lätta beten utan att offra förmågan att hantera tunga beten.
Det går dessutom åt betydligt mindre kraft för att få iväg betet
– en fördel som verkligen känns bra i rygg och axlar efter en
intensiv fiskehelg. •
Fotnot: »Rulltrimning del 3« publiceras i fiske-feber nr. 4/2009.
I artikelseriens tredje del kommer vi att titta närmare på multirullens
slirbroms, vevparti och utväxling.