rulltrimning1 - UT Reel Technology

Rulltrimning del 1
MULTIRULLENS
KONSTRUKTION
& FUNKTION
För många är det första försöket både trassligt och skrämmande.
Vissa ger bara rullmodellen en chans, medan andra inleder
en livslång kärlekshistoria. Multirullen förknippas ofta med det
förhatliga skatboet, men rätt justerad och väl omhändertagen ger
den ett fiske som både är angenämare och effektivare!
Text: Ulf Tingström Foto: Robin Ekman och Thomas Søbirk
A
nders vadar före mig på revet
och hojtar en del danska
varningar som jag omöjligen
kan begripa. Det tregradiga
vattnet når till midjan och
var femte våg sköljer upp i
ansiktet. I bilen en halvtimme
tidigare, hade Anders
med stor entusiasm berättat
att han numera vadar ut på
ena revet för att sedan kasta
över till nästa rev, på drygt 90 meters avstånd, där de stora, skygga
öringarna står i lä bakom revets kant.
Efter ytterligare en stunds vadande pekar Anders i sydlig
riktning och tacklar med en grön Bornholmerpil på 24 gram.
Cirka fem sekundmeter vind från sidan ska nog inte ställa till det.
Jag avvaktar lite, mest för att studera Anders nya upptäckter.
Han skickar iväg betet och jag kan tydligt se hur det landar på
andra sidan revet. Perfekt! Anders flinar och visar upp en tom
rullspole, samma spole vi tidigare hade laddat med 135 meter ny,
fräsch flätlina. Anders jerkar hem betet på sitt speciella sätt och
har plötsligt fast fisk. Visserligen en lekfärgad, men ändå fin öring
på 3-4 kilo – som högg på 100 meters avstånd!
Händelsen är hämtad ur verkliga livet och i detta fall var
det en trimmad multiplikatorrulle som öppnade för helt nya
fiskemöjligheter. En korrekt utförd rulltrimning ger ett betydligt
angenämare fiske, och även om man kan köpa nya delar för en
mindre förmögenhet, kommer man förvånansvärt långt genom
att bara lära sig sin rulle, göra några små förbättringar och sedan
ta väl hand om den.
krav förr och nu. Multiplikatorrullen har flera egenskaper
som gör den överlägsen andra rullmodeller, den har exempelvis
en bra känsla ända ut i veven även med mycket lina ute, utmärkt
invevningskraft oavsett motstånd och ingen risk för lintvinning
när man drillar fisk.
Alla rullar av multiplikatortyp som idag finns i handeln har i
allt väsentligt sitt ursprung i den klassiska Ambassadeuren, som
konstruerades av Åke Murwall på ABU och lanserades som
produkt 1953. Ambassadeuren var på sin tid i mångt och mycket
en revolution. Rullen ansågs lätt att kalibrera, den var robust,
med ett extremt stort register och en utmärkt slirbroms. Kastegenskaperna
var helt acceptabla även med moderna mått och
grundkonstruktionen står sig fortfarande efter mer än 50 år.
Utvecklingen av andra delar av utrustningen har dock varit rena
revolutionen. Dagens spön utklassar äldre utgåvor på alla sätt och
de moderna linorna ger helt nya möjligheter, samtidigt som de
ställer helt andra krav.
På 50-talet hade den typiska fiskaren en räckvidd på kanske 25
meter med sitt 18-grams drag. Spolens toppvarvtal översteg >>
87

88
RULLTRIMNING del 1
Vredet som reglerar den
mekaniska kastbromsen hittar
man på rullens ena gavel.
I det här fallet sitter den
på gaveln utan vev, men
den kan även vara placerad
på vevsidan.
Till vänster ser man den moderna typen av centrifugalbromssystem
med snap-on-snap-off vikter. Till höger syns
den äldre varianten med lösa vikter av bakelit.
knappast 7000 varv per minut och det mjuka spöet och den elastiska
linan gjorde att spolen fick en halv sekund på sig att accelerera.
Idag förväntar sig fiskaren, som nu har ett spänstigt 9-fots kolfiberspö
och en stum lina, att kasta samma 18-grams drag 50
meter. För att nå dit måste spolens varvtal vara det dubbla, men
eftersom spöets »flex« är det enda som ger efter när spolen skall dras
igång, blir tiden som spolen får på sig att accelerera inte längre än
några hundradels sekunder. Dagens multirullefiskare står alltså
inför helt andra förutsättningar och helt andra krav på rullen.
uppbyggnad och kastbromssystem. På en multirulle sitter
spolen vinkelrätt mot spöet och roterar både när linan spolas av
och när den vevas in. Rullen har ofta en linspridare som ser till
att linan vevas på jämnt. På ena gaveln sitter en vev och innanför
den sitter utväxling och slirbroms. Spolen kan frikopplas från
vevpartiet och för att kontrollera den frikopplade spolen finns ett
eller flera kastbromssystem, vars uppgift är att begränsa spolens
varvtal så att linan precis hinner löpa av spolen. Utan kastbroms
kommer spolen att rotera fortare än vad betet hinner dra linan av
spolen, vilket resulterar i överslag, backslag, trassel, skatbo eller
vad man nu väljer att kalla eländet. Fiskaren får i vilket fall ägna
sig åt något helt annat än det han eller hon hade tänkt sig.
Bland dagens rullar finner man tre typer av kastbromsar:
mekanisk broms, centrifugalbroms och magnetbroms. Den
På en modern magnetbromsad
rulle sitter kastbromsreglaget lätt
tillgängligt på gaveln. Bromsen kan
enkelt justeras efter rådande
vindförhållanden för att passa det
bete man använder för stunden.
Kastegenskaperna var
helt acceptabla även
med moderna mått och
grundkonstruktionen står
sig fortfarande efter
mer än 50 år.
mekaniska bromsen är varvtalsoberoende och har samma bromskraft
oavsett hur fort spolen roterar. Med en skruv komprimerar
man spolaxeln eller så spänns ett spolaxellager upp axiellt.
Bromsen fungerar precis som handbromsen på en bil, och slitaget
på rullen kan jämföras med om man skulle åka runt med bilens
handbroms åtdragen. Värst slitage ger konstruktioner med ett
axiellt tryck på ett spolaxellager. Lagret går varmt i varenda kast
och slitaget blir lavinartat.
Centrifugalbromsen är varvtalsberoende och bromskraften
ökar kvadratiskt med varvtalet. Det betyder att om spolen roterar
tre gånger så fort får man nio gånger så stor bromskraft. Centrifugalbromsen
är en enkel konstruktion, som är äldre än Ambassadeuren,
men den fungerar väldigt bra än idag och är lätt att kalibrera. >>
VÄLJ RÄTT OLJA!
OLÄMPLIGA
OLJOR
• Silikonoljor – oavsett typ och
fabrikat. Förorenar hela rullen
inklusive bromsbanor och till och
med spöet och linan. Gummi
löses upp och delar på rullen kan
plötsligt bli såphala för att sedan
bli klibbiga. Även linans egenskaper
kan förändras av silikonolja.
• Spraysmörjor – CRC5-56 och
WD40 omtalas ofta som rullens
frälsare, men de är inget annat
än bra rostlösare som mest
består av fotogen och en liten
del tjock motorolja. När fotogenet
dunstat har man kvar en
kladdig film som mest drar till
sig smuts. Teflonspray är inte
bättre och saknar alla former av
korrosionsskydd. Teflon och salt
kan dessutom bilda en grynig
massa vars effekter man inte
vill uppleva.
• Undvik alla »mirakelsmörjor«
och oljor utan tydlig innehållsdeklaration
som säljs under namn
som »Lightning«, »Rocket«,
»Turbo« osv. Många plagierar
andras varumärken och man vet
inget om innehållet.
OLJOR DU KAN KÖPA
PÅ MACKEN
• Tunn motorolja, exempelvis syntetisk
0W-30 och liknande, är betydligt tjockare
och trögare än vanlig rullolja. Ingen
högfartsolja för fiskerullar men den
skyddar bra.
• ATF-olja – mycket vanlig som kullagerolja
i industrin. Bra som smörjmedel, lagom
tunn, bra korrosionsskydd och användbar
även i en rulle utan att vara speciell.
• Symaskinsolja – är i regel samma olja
som följer med rullen. Ett bra smörjmedel
men inget annat än det du redan har.
• Syntetiska cykeloljor – har i regel riktigt
bra skyddande egenskaper, men de är
tjockare än vanlig rullolja, vilket oftast gör
dem mindre användbara.
• Dieselolja, lampolja och fotogen är fantastiska
högfartsoljor som dunstar snabbt
och vid »översmörjning« blir rullen lika förorenad
som när man använt smörjspray.
När oljan dunstat försvinner all smörjverkan
och lager och glidytor slits hårt.
• Rapsmetylester, RME eller biodiesel
– fantastiska smörjegenskaper och ångar
heller inte bort vid normala temperaturer.
Dock är RME godis för vattenlevande
mikroorganismer och därför biologiskt lätt
nerbrytbart. Resterna kan mest liknas vid
härsket margarin.
Smörjmedel för din multiplikatorrulle. Om du unnar din bästa
fiskekompis produkter av högsta kvalité är sannolikheten stor att
ni kan glädja varandra genom hela livet…
PRESTANDAOLJOR FÖR
FISKERULLAR
• Rocket Fuel – beprövad och välrenommerad
familj av oljor som funnits på marknaden i
20 år och som kan köpas i fyra viskositeter.
Oljorna har enkel uppbyggnad, är kolvätebaserade
och stabila över tid. Vanligast är
Yellow Label (den näst tunnaste) och den
lämpar sig väl för rullar som typiskt används i
svenska vatten. Red Label är något tjockare och
lämpar sig väl i lite tyngre rullar och för glidlager.
Den tunna Tournament Formula är en
supersnabb olja som knappt erbjuder något
korrosionsskydd alls, men den är utmärkt vid
fiske i riktig kyla. Den tjockaste kallas Liquid
Grease och är ett halvflytande fett med ett
fantastiskt korrosionsskydd, lämplig för linspridarens
bana och för IAR-lager.
• Quantum Hot Sauce – tunn och mycket
snabb olja med utmärkta egenskaper, särskilt
i kyla. Korrosionsskyddet är begränsat och
kräver att man ser över rullen ofta i salta
förhållanden.
• Daiwa har flera oljor med väldigt olika
sammansättning. Den som säljs tillsammans
med »needle oilern« är en bra prestandaolja,
om än något tjock när termometern kryper
under +10 ˚C. De tunna oljorna från Daiwa är
likt Quantum Hot Sauce utmärkta i låga
temperaturer, men erbjuder inget vidare
korrosionsskydd.

90
RULLTRIMNING del 1
Du kommer långt med lite kärlek och omvårdnad. Om man
regelbundet smörjer spolaxellager och vevparti är sannolikheten
stor att rullen överlever sin ägare. Allt du behöver för att serva
en multirulle in i minsta detalj är en mindre skruvmejsel,
en riktigt liten mejsel eller grov nål, 10 mm nyckel, fett, olja
och gärna en sprängskiss på rullen.
Systemets urkonstruktion har en pinne som går genom spolaxeln
och på varje »spröt« kan man sätta en cylindrisk vikt. Genom att
välja vikter av olika storlek kan man kalibrera sin rulle så att
bromssystemet precis låter linan löpa av spolen i samma takt som
betet drar ut den. Centrifugalbromsen är lika aktuell idag och
den förekommer i rullar av alla prisklasser.
Magnetbromsen är också varvtalsberoende och bygger på induktion.
Bromskraften ökar linjärt med varvtalet, vilket innebär att om
spolen roterar tre gånger så fort får man tre gånger så stor bromskraft.
Bromskraften kalibreras genom att man ändrar avståndet
mellan den roterande spolens sida och magneterna. På moderna
magnetbromsade rullar kan man reglera kraften via ett reglage på
spolens utsida. Detta är en fantastisk fördel när man fiskar med
olika beten eller i blåsigt väder då man enkelt kan kalibrera om
rullen inför varje kast och på så sätt alltid få maximal räckvidd.
naturlagarnas påverkan. Många talar om friktionen som
det enda fenomen som påverkar rullens kastegenskaper, men friktionen
är vida underordnad spolens tröghet. Tröghetsmomentet,
eller »svänghjulsverkan«, dvs. den ackumulerade rörelseenergin
hos den roterande spolen, är en för oss multirullefiskare mycket
mer intressant naturlag. Den gör dels att spolen inte vill accelerera,
men värre är att när spolen väl roterar, så vill den fortsätta i
samma hastighet oavsett om betet förmår dra ut linan eller inte.
För att visualisera fenomenet kan man tänka på ett fritt
Att stämma av en rulle
innebär dock att man
medvetet gör dess register
smalare för att på så vis
vinna egenskaper den
annars inte haft.
hängande cykelhjul, hur mycket kraft som behövs för att få fart
på hjulet, hur länge det snurrar av sig självt och att det inte låter
sig stoppas hur som helst.
Friktionen skall inte negligeras när man är ute efter maximal
räckvidd, men spolaxellagringar med friktion är i praktiken bara
en variant av mekanisk kastbroms. Värre är det med vibrationer,
dvs. harmoniska svängningar i spole och spolaxellagringar. Utan
att gräva ner sig i komplicerad matematik kan man säga att vibrationerna
stjäl kraft från betet under accelerationen och sedan på
ett okontrollerbart sätt vid vissa varvtal då spolen bromsas i varierande
grad. Dessa två fenomen minskar tillsammans räckvidden.
vad är rulltrim? Många likställer rulltrim med total ombyggnad
av rullens så kallade högfartssystem (spole, spolaxellager,
linspridare och dess drivsystem), där många av delarna byts ut till
en kostnad som är högre än vad rullen en gång kostade. Men så
behöver det faktiskt inte vara.
Enkel trimning, eller »tuning« (avstämning) som britterna
kallar det, handlar mycket om att just »stämma av«, eller i en >>

92
RULLTRIMNING del 1
lite vidare mening »kalibrera« rullens kastegenskaper till just det
fiske man bedriver, utan att byta hela innanmätet. Klassisk
tuning är just finkalibrering, men det finns fler enkla knep som
inte kostar särskilt mycket och som i vissa fall kan få avgörande
inverkan på fisket. Dessutom skall man inte glömma vevpartiet,
som kan bli mycket trevligare med lite handpåläggning. Att stämma
av en rulle innebär dock att man medvetet gör dess register smalare
för att på så vis vinna egenskaper den annars inte haft.
Vilka enkla åtgärder kan man då göra för att rullen ska fungera
bättre? Att kalibrera sin rulle är steg ett, sen kommer det som i vardagligt
tal brukar kallas »kärlek och omvårdnad«. Man kommer
förvånansvärt långt med att ta väl hand om sin rulle. Om man
smörjer spolaxellagren regelbundet med den olja som levererades
med rullen, delar på den och smörjer upp vevpartiet med vattenavvisande
fett en gång per säsong, då överlever den antagligen sin
ägare. Om ork eller intresse att sköta om rullen saknas, glöm då
allt vad rulltrim heter och ägna dig helhjärtat åt fiske, men räkna
också med att få köpa en ny rulle efter bara någon säsongs flitigt
användande.
kalibrering av kastbromssystemen. Oavsett vad man fiskar,
vilken typ av lina eller spö man använder, skall rullen kalibreras.
Det innebär kort sagt att man ställer in rullen så att fiskaren
enkelt och bekvämt, med sitt spö och den lina som sitter på
spolen, kan kasta de beten han vill utan att drabbas av trassel.
För bästa räckvidd och minsta slitage används inte någon
mekanisk broms alls, utan man låter rullens varvtalsberoende
bromssystem kontrollera spolen. Vid grundkalibreringen börjar
man med maximal bromseffekt och väljer det bete i lådan som är
mest svårkastat, men som ändå används ganska ofta. Om betet
kan kastas utan bekymmer minskar man stegvis bromskraften tills
man får trasseltendenser, då man backar och går tillbaka ett steg.
På moderna centrifugalbromsade rullar har man s.k. snap-onsnap-off
vikter som kan knäppas fast om man vill minska
bromskraften. På äldre rullar finns vikter i olika storlek som man
kan byta. Det går även bra att kombinera bromsvikter av olika
storlek eller bara köra med en vikt.
Om du drabbas av backslag eller trassel trots maximal bromsverkan
bör du fundera på om betet är lämpligt för kombinationen
av rulle och spö. Tro till exempel inte att det går att kasta
en flytande 4-grams vobbler med en standardrulle utan problem.
Om det trasslar trots att betesvalet kan anses rimligt, kan du prova
att riva av 10 meter lina och kasta igen. Om rullen har magnetbroms
sitter det i regel ett graderat reglage på gaveln och man
kalibrerar kraften enligt samma metod, d.v.s. börja på max och
reducera kraften tills man hittar ett optimalt läge. >>
UT REEL TECHNOLOGY
Ulf Tingström, mannen bakom UT Reel Technology, är inte
bara en ingenjör med stort engagemang för multirullar,
han är också en inbiten sportfiskare.
Hjärnan bakom UT Reel Technology heter Ulf Tingström och är 49 år
gammal. Han har fiskat sedan barnsben, men har även ett extremt
teknikintresse och ett stort engagemang för multiplikatorrullar.
Grunden till de djupa kunskaperna inom rullteknologi växte fram
när Ulf för ett tiotal år sedan spolade flätlina på en rulle och inget
fungerade som det skulle – räckvidden försvann och spolen över- varvade.
Han undersökte rullen och fann en mängd kompromisser som
kunde göras betydligt bättre. Ulf, med ett förflutet inom laser- och halvledarindustrin,
angrep då problemställningarna på ett ingenjörsmässigt
sätt, med syfte att öka både dynamik och prestanda. Både hans
egna och kamraternas fiskerullar blev snart föremål för allehanda förbättrande
åtgärder. Två stora inspiratörer var Micke Boettge på Sportfiskeboden
i Täby, med ett förflutet inom castingsporten, och Anders Sörman,
en finmekaniker som tillverkat vitala delar till castingen.
Tillsammans tog man fram nya komponenter till rullarna och plötsligt
nåddes prestandanivåer ingen tidigare trott var möjligt.
Byggandet av uppgraderingssatser blev snart mer än en hobby
och 2006 startade Ulf bolaget UT Reel Technology AB. Företaget är
fortfarande en bisyssla, men i dagsläget säljer han uppgraderingssatser
till såväl privatpersoner som butiker över hela världen.
Mer information om verksamheten hittar du på företagets hemsida:
www.utreel.com
– John Zafaradl
Man kommer förvånansvärt
långt genom att bara lära
sig sin rulle, göra några små
förbättringar och sedan
ta väl hand om den.

94
RULLTRIMNING del 1
Många undrar säkert varför det
behövs korrosionsskydd när rullens
kullager är »rostfria«. Legeringen som
lagren är tillverkade av definieras som
rostfritt stål, men det är inte syrafast
stål. Rostfria kullager i fiskerullar är
ythårda, formstabila och mekaniskt
slitstarka, men de tål inte saltvatten.
Dock klarar de sig fint i en viss sälta
om de rengörs regelbundet och
smörjs med en bra olja.
Så här tvättar du rullens spolaxellager: Bada lagren i aceton eller kemiskt ren bensin, antingen utomhus eller i ett ventilerat utrymme.
Placera därefter lagret på exempelvis spetsen av en blyertspenna och snurra tills det går »lätt-lätt«. Undvik pennor av plast då dessa kan
reagera på lösningsmedlet. När lagren är urtvättade och torra, roterar man försiktigt in en droppe väl vald olja i varje lager.
Jag träffar ofta entusiaster som har monterat bort allt vad
kastbromssystem heter och de hävdar gärna att de kastar längre
än alla andra. En baksida de sällan pratar om är att de antagligen
också köper mer lina än alla andra. Om en stum flätlina används
är det i princip omöjligt att till fullo utnyttja de fantastiska kastegenskaperna
hos moderna kolfiberspön om man skall kontrollera
spolen med tummen.
acceleration och smörjmedel. Alla rullar får bättre räckvidd
om man gör så att spolen accelererar lättare. Enklaste sättet att
underlätta accelerationen är att tvätta ur spolaxellagren och
sedan smörja dem med en tunnare olja. Förståelsen för smörjmedlets
inverkan på rullens kastegenskaper har de senaste åren
nått en vidare krets, även om den stora massan mest ser det som
något kladdigt som skyddar mot rost.
Oljor för fiskerullar är lite av en djungel och många tillverkare
kommer tyvärr undan med riktigt dåliga produkter som aldrig
borde användas där vatten, eller ännu mindre saltvatten, kan
förekomma. Gemensamt för samtliga smörjmedel är att de består
av en basolja som i olika utsträckning blandas med tillsatser.
Basoljan kan utgöras av destillerat kolväte, syntetisk olja eller en
ester, medan tillsatserna kan vara friktionsminskande, göra oljan
tjockare eller verka stabiliserande.
När man diskuterar smörjning finns anledning att skilja på
multirullens högfartssystem, det vill säga spolen och allt som
hänger ihop med den när spolen är frikopplad, och lågfartssystemet,
som lite slarvigt kan likställas med rullens vevparti med
utväxling, slirbroms och frikoppling.
Det innebär att man ställer
in rullen så att fiskaren
enkelt och bekvämt, med
sitt spö och den lina som
sitter på spolen, kan kasta
de beten han vill utan att
drabbas av trassel.
I högfartssystemet är oljans korrosionsskydd en viktig egenskap,
men oljan skall även reducera friktionen, dämpa vibrationer, den
kan fungera som kastbroms i kullager och, om dess egenskaper
optimerats, fungera som en utmärkt ryckstartdämpare i kastets
startskede när spolen accelereras.
När man köper olja får man i allmänhet det man betalar för,
men det finns även produkter som är rena bedrägerier. I faktarutan
har jag listat några exempel och delat upp dem i kategorierna:
»olämpliga oljor«, »sånt man köper på macken« och »prestandaoljor
för fiskerullar«. •
Fotnot: »Rulltrimning del 2« publiceras i fiske-feber nr. 3/2009.
I artikelseriens andra del kommer vi att gå närmare in på olika
komponenter och ge handfasta tips på hur du kan trimma och
optimera din multirulle för en viss typ av fiske.