Skörd

Det finns också radiometrisk teknik som påminner om Fieldstar (Algerbo & Ehlert, 2000).
Fieldstar använder dock endast isotoper av Americum, medan systemet för skördemätning i
potatis också använder isotoper av Cesium (Thylén, pers. medd.). Skördemätningen fungerar
genom att radioaktiv strålning av olika våglängder sänds genom den potatis som transporteras
på elevatorn i upptagaren. Systemet kan skilja potatisen från jord och sten, vilket är en fördel.
Det finns dock inte i praktisk användning. Det är också kontroversiellt (i vissa länder
förbjudet) att använda radioaktiv strålning på detta vis.
I Sverige har JTI på försök använt en optisk sensor för att mäta potatisskörden (Algerbo &
Ehlert, 2000). Sensorn består av en optisk kamera och en ljuskälla. När potatisarna
transporteras genom ljusstrålen ger de en skugga som noteras av den optiska kameran. Den
projicerade ytan måste sedan relateras till en vikt på potatisen. Därför mäts ett antal potatisar
av kända storlekar med kameran och vägs med en våg. Praktiska försök har visat att kameran
överskattar skörden med mellan 6 och 11 %. Ju jämnare och rundare potatisen är desto bättre
noggrannhet blir det. Därför har sorten en viss betydelse för resultatet. System kan inte,
liksom systemen med vågceller, skilja potatisar från sten och jord. En fördel med den optiska
sensorn är att man utöver skörden får storleksfördelningen på potatisen. Det är en viktig
kvalitetsaspekt på matpotatis.
Vall
Vall är ingen enhetlig gröda utan kan bestå av många olika arter och artblandningar.
Vattenhalten i skörden är en annan mycket varierande faktor. Normalt används den skördade
vallen som foder på den egna gården och skördeuppskattning förekommer bara för hela
skiften. En stor andel av vallarealen finns inom skogs- och mellanbygd, med mer eller mindre
kuperad mark och med generellt större jordartsvariationer än inom slättområden.
Fördelningen mellan gräs och klöver i blandvallar har i viss mån visat sig variera med
topografin. På lägre belägna områden minskar ofta klöverandelen snabbare. Det kan bero på
flera saker. Högre mullhalter i svackorna ger bättre kvävetillgång, vilket gynnar gräsen.
Klöver är också känsligare än gräs för perioder med stående vatten. I lågt belägna områden
med mulljordskaraktär kan också tillgången på fosfor och kalium vara begränsande, vilket
missgynnar klöver mer än gräs.
Vid undersökningar i området kring Kinnekulle noterades skördevariationer i vall på upp till
50 % mellan lättjord och lerjord under torra förhållanden (Magnusson & Söderström, 1994). I
tyska undersökningar har man uppmätt skördevariationer i vall mellan 3 och 15 ton/ha
(Lindén & Åfors, 1997). Torka orsakar snabbare åldrande hos grödan, vilket i sin tur
påverkar näringsinnehållet. Variation i topografi och jordart kan således antas orsaka
skillnader i både skördad mängd, näringsinnehåll och kvalitet. I mjölkproduktion med hög
avkastning är det mycket viktigt att foderkvaliteten är jämn.
Det finns flera system för skördemätning i vall internationellt, men inget används idag
praktiskt. De flesta systemen bygger på någon typ av exakthack (Algerbo & Thylén, 1998).
Skördemätningar vid ensilageskörd har gjorts genom mätning av avståndet mellan
inmatningsvalsarna i hacken (Ehlert & Jüschnik, 1997), genom kontinuerlig vägning av den
skördade mängden i vagnen eller med olika typer av sensorer monterade på hacken. Vid
skördemätning genom mätning av avståndet mellan inmatningsvalsarna visade sig
skördevärdena vara beroende av vattenhalten, men också av mognad och sort. Genom att
26