Vida Vyer 1, 2013.pdf - Gambiagrupperna

Nr 1/2013 

Gambiagrupperna 

Vida Vyer

Vida Vyer 

Tidning för 

ISSN 2000-5679 

Ansvarig utgivare: Ruth Plate 

Redaktionsadresser 

Ruth Plate, Finkgatan 35 

565 31 Mullsjö 

ruth.plate@gmail.com 

Tel. 0392 - 131 32 

och 

Ing-Britt Filipsson 

Gunnarsbovägen 23 

565 32 Mullsjö 

ing-britt@gambiagrupperna.org 

Mobil: 0768 10 33 50 

Vill du skriva i Vida Vyer, 

sänd då texten i Times New 

Roman som ren textfil i ordbehandlingsprogrammet 

till 

båda redaktionsadresserna, 

skicka bilderna i ”jpg”. 

Citera gärna, men ange alltid 

källan! 

Prenumeration 

År 100:- 

Lösnummer / st 40:- 

Plusgiro 90 02 38-7 

Bankgiro 900-2387 

Märk talongen " Vida Vyer" 

Manusstopp: nr 1—1 febr. 

nr 2—1 maj, nr 3—1 okt. 

Gambiagruppernas kansli: 

kansli@gambiagrupperna.org 

Ordförande Siv Kanon 

siv-kanon@spray.se 

tel. 0586-52407, 51357 

Hemsida: 

www.gambiagrupperna.org 

FIOHG i Gambia: 

e-post: office@fioh.org 

Omslagsbild: Skolflicka 

Foto: Robert Kärrlander 

2 Vida Vyer 1/ 2013 

Tillbakablick till 80-talet 

Här får vi återigen ta del av 

Barbro Eketorps efterlämnade 

anteckningar. Denna gång en 

text från 1989 som visar hur 

många byggprojekt som var 

igång i Gambia. Barbro hade 

vid det laget varit en drivande 

kraft i Gambiagrupperna i ett 

decennium. Det verkar som 

att Dan Mendy här är i början 

av sin karriär som byggmästare 

hos oss. Friktionerna är 

många. Barbro är ilsk på de 

katolska ”fathers” som lägger 

sig i verksamheten och besviken 

på Dan för att han inte 

rättar sig efter vad som planerats. 

Birgit och Lisbeth är de 

då anställda volontärerna, som 

var verkliga kämpar. Barbros 

man Sven murar spisar av 

egen konstruktion. 

Idag är Dan Mendy still going 

strong i vår organisation och 

har under åren hunnit träna 

upp många bygglag. FIOH har 

under en följd av år på grund 

av sitt goda rykte fått uppdrag 

från Gambias regering, bland 

annat ett antal tvåvåningsskolor. 

Av Alfred Hodels text 

(s.5) framgår att även andra 

beställare använt sig av 

Från red. 2 

Ordföranden har ordet 3 

Lina Gamble Forum Syd 4 

Mina år i Gambia 5 

Vuxenutbildning 6 

Resultat: Framgång för GG 7 

Intryck från Gambia 8 

Utvärdering av Segra-pro…10 

FIOH:s bygglag. Alltså har det 

byggts enormt mycket, även 

efter Sidas restriktioner, som 

gjorde att Gambiagrupperna 

inte längre fick några bidrag till 

skolbyggen. 

Sveriges regering sätter kvalitet 

och resultat i centrum för landets 

bistånd i utvecklingsländer. 

Mirjam Granrot räknar upp 

en hel rad goda resultat ur senaste 

rapporten till Forum Syd, 

som vi alla bör vara stolta över. 

Segragruppen har åkt runt i 

Gambia för utvärdering av 

läsinlär-ningsprojektet. De är 

imponerade av det arbete som 

görs ute i skolorna under Kristina 

Lundahls ledning. Skolministeriet 

i Gambia har lovat 

ställa en del medel till förfogande, 

så att vi kan fortsatta 

denna verksamhet. En förstudie 

angående ett liknande program 

i matematik kan eventuellt 

komma till stånd. Som en förberedelse 

för detta sändes Ingela 

Hansson på Världsbankens 

rekommendation till en matematikkonferens 

i Berlin, vars 

innehåll hon redovisar för. En 

utveckling att hoppas på. 

Ruth Plate 

Barbro Eketorp 12 

Internationell konferens 15 

Samrådsmötet 16 

Glimtar och glädjeämnen 17 

Seminarium i Karlskoga 19 

Viktigt från valbered… 20 

Vad vill Sverige… 20 

Stöd arbetet… 20

Så nu har det hänt och är gjort. Från och med den 

första januari i år är Future In Our Hands i Gambia, 

det vill säga FIOH, uppdelat i två. Den ena 

delen, Future In Our Hands Sweden, FIOHS, och 

den andra Future In Our Hands The Gambia, FI- 

OHTG. Men på sätt och vis är det ingen större 

skillnad. Arbetet som skall utföras är detsamma. 

Personalen är densamma, pengarna kommer från 

samma pengapåse och reglerna, Terms and conditions, 

är desamma. Gambiagrupperna i Sverige är 

precis som förut. 

Avtal som beskriver de båda nybildade delarnas 

förhållanden till varandra, liksom avtalet som 

Forum Syd kräver av FIOHTG är nu skrivna. Vi 

har under hela hösten bollat avtalsförslag mellan 

Gambia och Sverige. I slutet av november åkte 

Sven-Erik Ring och undertecknad till Gambia för 

att på plats gå igenom det slutgiltiga avtalsförslaget 

med den gambiska personalen. 

Det vi till sist gjorde var att ta kontakt med en 

gambisk advokat, som fick våra avtalsförslag med 

önskan om att advokaten skulle skriva dem så att 

de stämde överens med gambisk lag. Advokaten 

hann inte bli färdig med avtalen, innan Sven-Erik 

Ring och jag åkte tillbaka till Sverige. Kristina 

tog därför, när hon åkte till Sverige, med de av 

vår gambiske chef Yahya underskrivna avtalen 

till oss för underskrift. Jag 

sände tillbaka dem till 

Gambia med vår praktikant 

Fredrikas föräldrar som 

skulle besöka sin dotter i 

Gambia under julen. Så 

viktiga papper kan man 

tyvärr inte skicka med 

post. 

Man lär sig alltid något 

nytt. Det här med kontrakt 

och vad det innebär skiljer 

sig nog en hel del från 

Sverige till Gambia. För 

oss innebär ett avtal att då 

är allt färdigdiskuterat och 

färdigförhandlat och klart. 

Nu är det bara att följa avtalen. I Gambia är det 

inte säkert att det är färdigförhandlat fast avtal är 

påskrivna. Det är bland annat av den anledningen 

vi behöver ha två volontärer i Gambia, fast vi endast 

beviljats bidrag för en volontär. Vi vill ju så 

gärna att den här nödvändiga delningen skall bli 

lyckosam (annars hade vi inte fått något Sida/ 

Forum Syd-bidrag). Det är för mycket begärt att 

våra i övrigt mycket duktiga och kompetenta 

medarbetare i Gambia skall klara instruktioner 

och krav från Forum Syd, när vi svenskar haft 

fullt upp med att förstå och hantera dem. 

Ordföranden: Om nya avtalet 

Jag påstår inte att det är säkert att den svenska modellen 

är bäst eller riktigast, men det är utifrån den 

modellen vi till sist får pengar. Det är ett slags moment 

22. Allt vad vi företar oss ska ha sin grund i 

vad folket uti byarna i Gambia kommer fram till att 

de behöver stöd och hjälp med, men sedan är det 

Sidas och Forum Syds riktlinjer och bestämmelser 

som gäller. Det är detta SOG som samordnare skall 

förhålla sig till. Vi skall inte påverka eller trycka på 

med vad vi tycker är det som skall utföras, men vi 

måste se till att det som utföres är regelriktigt enligt 

svenska normer. Konstigt kan man tycka, men man 

måste också beakta att det är svenska skattemedel vi 

handskas med. 

Mycket tid och energi har gått åt, men samtidigt så 

har det också varit ett mycket intressant och spännande 

arbete. 

Vem trodde väl att Gambia skulle bli det land som 

fick en generell arbetstidsförkortning. Från och med 

första februari har presidenten bestämt att man skall 

arbeta fyra dagar i veckan, det vill säga måndagtorsdag 

mellan 8.00-18.00. Fredagen skall vara helt 

ledig. Lördag och söndag är ju redan sedan tidigare 

lediga. Det blir 36 timmars arbetsvecka. De nya arbetstiderna 

gäller inte riktigt alla. Skolorna till exempel 

skall bedriva undervisning på lördagar. 

Paraplyorganisationen Tango förhandlade fram att 

NGOs, det vill säga organisationer 

som vår får arbeta även 

på fredagar. 

Anna Ekström, direktör på 

skolverket är orolig för att 

svenska elevers läsförstålese 

sjunker. ”Att läsa och förstå 

är grunden för att kunna ta 

vara på sina rättigheter”, säger 

Anna. 

Vi i Gambiagrupperna är också 

oroliga för att gambiska 

elevers läsförståelse inte ska 

öka, så att de verkligen kan ta 

vara på sina rättigheter. Därför 

fortsätter vår kamp med 

insamling av egeninsats och 

läsinlärningsprogrammet, så att barnen i Gambia 

också får en chans till en rättvis demokratisk framtid. 

Ni i Gambiagruppernas olika föreningar bidrar 

stort för att Gambia skall gå en bättre tid till mötes, 

men vi behöver bli fler. I den andan inbjöd Habo 

Gambiagrupp till ett intressant seminarium där Anders 

Pettersson bland annat berättade om bistånd 

genom tiderna. I Karlskoga fick ungdomar möjlighet 

att delta i ett seminarium för att lära sig mer om 

bistånd och Gambia. Katarina Pettersson och Miriam 

Granrot stod som värdar. Anders Pettersson 

fanns även med här. 

1/ 2013 Vida Vyer 3

Ett stort tack till anordnarna till de båda seminarierna 

som gav stor och nyttig kunskap och förhoppningsvis 

nya medlemmar. 

I en vanlig firma, industri med mera kan man i stort 

beräkna hur mycket inkomster man kan räkna med 

om affärerna går bra. I en biståndsorganisation som 

Gambiagrupperna handlar det inte bara om att vara 

duktig och driftig. Det kan ibland vara så, att när vi 

varit riktigt framgångsrika med vad vi åstadkommit 

i Gambia, så får vi mindre pengar kommande år på 

grund av mindre generell tilldelning till biståndsorganistioner 

genom Forum Syd. Det är vad som hänt 

detta år. Vi har haft stora framgångar med alla de tre 

program vi jobbat med, ändå blev vårt bidrag kraftigt 

sänkt på grund av Sidas sänkta tilldelning till 

Forum Syd. Ändå har vår handläggare sagt oss att 

vi fått en relativt stor del. Men som alltid så måste vi 

vara optimister och träget jobba vidare. 

Till sist ett stort tack till vår avlidna medlem Anna- 

Maj Gustafsson, som testamenterade 40 000 kronor 

till Gambiagrupperna. I samband med begravningen 

kom det in nästan 15 000 kronor genom släkt och 

vänner som hörsammat hennes önskan. 

Siv Kanon 

Gambiagrupperna – Future In Our Hands. Total 

kostnad 2010-12: ca 13,6 miljoner 

16 byar i Gambia har deltagit i ett byutvecklingsprogram 

under 2010-2012.1 Insatsområdet präglas av 

perioder med torka, matbrist, låg utbildningsnivå 

och få möjligheter till försörjning. Utrymmet för att 

arbeta med demokrati och mänskliga rättigheter är 

starkt begränsat i Gambia. 

1 300005203 (projektår 2010); 300005537 (projektår 2011-2012) 

Projekten har bland annat arbetat med att stödja och 

stärka existerande by- och skolkomittéers organisering. 

Kommittéerna uppmuntras att genomföra sin 

egen problemanalys och själva ta initiativ till lösningar. 

FIOH har bidragit med utbildning och stöd 

inom efterfrågade områden, till exempel organisationsutveckling, 

hur man gemensamt driver spannmålsbanker, 

basal hälsa och gemensam odling. 

FIOH har också bedrivit Civic Education inom teman 

som hiv, genus och icke-diskriminering. En av 

effekterna som rapporteras är stärkt organisering i 

byarna kring frågor som rör vatten- och matförsörjning 

och inkomstgenererande verksamhet. Detta har 

i sin tur haft en positiv påverkan på grundläggande 

behov/rättigheter. Vid Forum Syds fältbesök observerades 

att besökta byar fortfarande hade överskott 

av spannmål i sina förråd, trots att svält utlysts och 


* * * * * * * * 

Från vår handläggare på Forum Syd, Lina Gamble, har kommit meddelande till vår ordförande 

Siv Kanon om att ha Gambiagrupperna som fallstudie, se nedan! 

Bykommittéer med kraft att förändra (Gambia) 

World Food Program levererade mat till närliggande 

byar. 

I en av byarna hade FIOH vid projektplaneringen tre 

år tidigare noterat svält, ett svagt hälsotillstånd och 

utbredd apati. Under fältbesöket 2012 observerades 

inga tecken på undernäring bland barnen, det fanns en 

tydlig organisering på bynivå och samtal visade på 

medvetenhet om vad FIOH:s insatser inneburit för 

byns utveckling. 

Enskilda fall visar hur personer ur målgruppen på 

konkreta sätt använt kunskapen om rättigheter för att 

påverka sin egen eller andras situation. Ett exempel 

handlar om en 13-årig flicka som hävdade sin rätt att 

slutföra sin utbildning istället för att giftas bort som 

tredje fru åt en äldre man. Genom kunskaperna hon 

förvärvat genom projektet tog hon kontakt med rätt 

myndighet som ingrep i flickans fall. Fallet används 

nu som ett statuerande exempel av andra flickor. 

Projekten visar hur viktigt det är att deltagarna upplever 

en relevans när det gäller de aktiviteter som 

genomförs. Organisering kring praktiska frågor har 

bidragit till att rättigheter tillgodosetts. Arbetet har 

enligt Forum Syd goda förutsättningar att generera 

spridningseffekter på längre sikt och ett fördjupat 

rättighetsfokus.

Åren flyger iväg. Vart har åren sen 2007 tagit 

vägen? Att tiden går fortare här i Afrika 

än i Sverige stämmer inte men det känns så. 

Allt tar dubbel tid här. I Sverige åker jag till 

Bildelen och köper vad jag behöver. Hitta en 

reservdel här kan ta upp till en hel dag. No 

problem in The Gambia. 

Jag anställdes som ekonomiansvarig volontär. 

Det dröjde inte länge förrän jag även 

blev ansvarig för byggsektorn. I början var 

denna sektor liten. Under senare år har det 

skett en expansion som ingen trodde eller 

förväntade sig. Från runt 11,000,000 GMD 

till ofantliga 70,000,000 GMD. 

Ett av de första uppdragen kom från Holland: 

Byggande av Kampama psykiatriska 

klinik. Jöran Lindström gjorde ett fantastiskt 

arbete med beräkning samt uppstart av byggandet. 

Vid invigningen, där TV, radio, tidningar 

samt ministrar från regering var närvarande, 

blev FIOH mycket kända i Gambia. 

Därefter kom fler och fler uppdrag från olika 

sponsorer. 

Under min tid har vi byggt ett bibliotek i 

Chamen. Ett uppdrag från UNICEF omfattade 

26 toaletter, 13 borrhål inklusive solarsystem 

och åtta skolkök. Vi har byggt lärarbostäder 

på olika platser i landet. Kontrakt att 

bygga skolor innebär samtidigt byggande av 

toaletter. FIOH byggde från Banjul till långt 

bortom Basse. Orter vi byggde var följande: 

Sutukoba, Sare Gubu, Sutuma Sere, Kerr 

Layen, Arrangaleh, 

Sibanor, Sami Karantaba, 

Panchang, Jamagen, 

Sareh Mussa, Sare 

Abdou, Pallele, Lebba, 

Waliba Kunda, Bayaba, 

Changai, Fridawsi, 

Fass Bajong, Wellingara 

Yareh, Reneru, 

Sambel Kunda, Jaume 

Kunda, Banni, Tabanani, 

St. Patricks, Dasilami, 

Sare Babou, Kerr 

Jarga, Medina Sancha, 

Boraba (31olika byar) 

Pakaliba, Bureng samt 

Soma (tre olika byar 

med två skolor i varje). 

Mina år i Gambia 

Vidare byggde vi i Bakau ochTallinding 

(en tvåvåningsskola i varje by). I Armitage 

skola i Janjanbureh har vi byggt tre nya toaletter 

samt renoverat fyra toaletter. 

Pågående byggnationer som bör vara klara i 

mars är: St Peters, Brusubi, Njoro Jattaba, 

Misira ( fyra byar, en tvåvåningsskola i varje), 

Jamagen och Karenna Ahmadiyya ( en 

treklassrumskola i varje), St. Therese, Serekunda, 

och Tallinding (två tre-vånings skolor 

i varje by). Sammanlagt tolv nya skolor. 

Därtill håller vi på med renovering av 144 

klassrum samt 15 lärarbostäder. 

Total byggnation under min tid blir 51 nya 

skolor, åtta nya skolkök, 29 nya toaletter, 

13 borrhål inklusive solarsystem, lärarbostäder 

och olika renoveringsobjekt. Dessutom 

FIOH-kontoret samt volontärbostäder 

vilka jag haft den äran att bygga. 

Jag har haft förmånen att jobba med duktig 

personal: Dan, Dembo, Lamin på konstruktionssidan. 

Augustus, som har blivit en kär 

vän under åren, har jag också haft ett nära 

samarbete med. 

Jag får många gånger frågan om jag ångrade 

att jag lämnade Sverige. Svaret är absolut 

nej. Avslutningsvis vill jag tacka medlemmar, 

samt övriga bidragsgivare som har 

bidragit till en liten förbättring för barnen i 

Gambia. Ett tack till styrelsen för förtroendet 

under åren i Gambia. 

Alfred Hodel 


Lärarfortbildningsenheten har ju fullt upp 

med att genomföra studiedagar i de sju områden 

(kluster) som vi har tilldelats. 

SEGRA-programmet består av nio studiedagar 

som fördelas under hela läsåret. 

Dessutom genomförs uppföljning av vilken 

inverkan utbildningen har på undervisningen. 

Under de år som vi har arbetat med 

detta, har vi sett att det är viktigt att det 

finns personal på plats som kan påverka och 

svara på frågor eller genomföra skolklusterbaserade 

studiedagar. Därför har vi utbildat 

vad vi kallar klustertränare, fyra i varje 

kluster. Det är lärare som har visat framsteg 

under programmets gång som har valts ut 

för extra utbildning. De förstärker också 

våra egna fortbildningsteam när de är ute på 

jobb. 

Nu har Lärarfortbildningen fått effekter 

som vi inte hade räknat med. Detta har inträffat 

i byn Madina Sancha i Lower River 

Region (Region 4). Madina Sancha ligger i 

Kaiaff cluster där också våra byutvecklingsbyar 

Sare Sarjo och Njolfen är belägna. 

Byn ligger alldeles på gränsen till Cassamas 

i Senegal och befolkningen är i huvudsak 

Wolofs som tros ha utvandrat från Norra 

banken för att hitta bättre möjligheter till 

odling. 

År 2010-2011 startade Ministeriet en skola 

i byn. Under första läsåret var den endast av 

gräs men vi fick i uppdrag att bygga en 

skolbyggnad, som Unicef betalade, med tre 

klassrum så 2011-2012 flyttade skolan in i 

nya lokaler. Eftersom skolan är så ny, har 

eleverna aldrig arbetet med någon annan 

En deltagare i kvällsundervisningen skriver på 

tavlan medan läraren dikterar meningar. 


Vuxenutbildning 

form av läsinlärning än SEGRA och många 

elever har nu lärt sig läsa och skriva redan 

under de första skolåren. 

Föräldrarna insåg snart att deras barn lär sig 

mycket snabbare nu och i oktober 2012 tog 

de initiativ till att starta vuxenutbildning. 

De vände sig till lärarna som utbildats i 

SEGRA och bad dem organisera undervisning 

även för föräldrar. Det finns visserligen 

möjlihet att lära sig läsa på det lokala 

språket men de vill lära sig engelska och att 

läsa på engelska. 

En deltagare läser högt ur SEGRAS lärarhandledning 

. Sedan översätter han dem till wolof 

för att visa att han förstått innehållet i texten 

Lärarna visade sig vara villiga att anta utmaningen 

och organiserar nu undervisning 

efter mörkets inbrott. Föräldrarna vill också 

kompensera lärarna för deras extra arbete 

och lägger därför 50 Dalasi var varje månad. 

På bara två månader har många av de 

50 deltagarna lärt sig att läsa och skriva på 

engelska genom att använda SEGRAmetoden. 

Att vårt påverkansarbete fått det här resultatet 

är fantastiskt. 50 föräldrar som kommer 

med ficklampor för att lära sig läsa och 

skriva så att de kan följa sina barns utbildning. 

Att initiativet dessutom kommer 

från byborna själva gör det hela ännu mer 

inspirerande, tycker jag! 

Kristina Lundahl

RESULTAT: FRAMGÅNGAR FÖR GAMBIAGRUPPERNA 

Rapporter om minskade bidrag, stora förändringar 

inom organisationen och en allt tuffare 

konkurrens globalt om biståndspengarna kan 

lätt göra att man glömmer bort allt det positiva 

som faktiskt händer. På bara några år har 

Gambiagrupperna gått från att vara en relativt 

liten organisation som enbart byggde 

skolor till att nu vara en av de ledande organisationerna 

i Gambia när det kommer till 

rättighetsbaserat arbete. Med den nybildade 

gambiska organisationen FIOHTG öppnas 

nya möjligheter. Personalen känner av det 

ökade ansvaret vilket leder till större motivation 

i arbetet, där nya idéer föds dagligen. 

Kraven från de stora bidragsgivarna på ett 

ökat resultatfokus ger oss en möjlighet att 

stanna upp och se över vilka resultat Gambiagrupperna 

kan visa upp. 

Och resultaten finns där. I den senaste slutrapporten 

till Forum Syd kan bland annat 

följande resultat noteras: 

* I Wellingara Yareh noteras att 

kvinnorna deltar när stora beslut 

ska tas och männen hjälper till 

med hushållssysslor såsom att 

hämta vatten och ved. 

• Tre omskärerskor har valt att helt 

sluta med könsstympning av flickor 

efter att de informerats om effekterna 

och i byn Sare Njobo deklarerar 

hela byn att man tagit avstånd från 

sedvänjan. 

• Efter utbildningar i medborgerliga 

rättigheter har fler börjat ställa 

krav på sina lokalvalda politiker 

att tillgodose de utvecklingsbehov 

som finns. Det har också lett till en 

ökad kunskap om de rättigheter 

som finns i Gambias grundlag, en 

man berättar att tidigare blev han 

rädd när han såg en polis i byn 

men nu vet han vad deras uppgift 

är och vilka rättigheter han har om 

han skulle bli arresterad. 

* Gambiagrupperna har bidragit till att 

bygga bagerier i några byar. I Nyawurlung 

berättar ordföranden i byutvecklingskommittén 

stolt att de har 

”kört iväg” personen som tidigare 

kom och sålde bröd från en annan by. 

”Nu kan även vi äta bröd och dricka 

te till frukost”. 

* Över 50 entreprenörer som deltagit i 

entreprenörsutbildningar har registrerat 

ökade inkomster till följd av 

de nya kunskaperna om företagande. 

* Spannmålsbanker finns nu i alla 16 

VDP-byarna (Village Development 

Program) och gör att de mest utsatta 

familjerna får stöd under månaderna 

innan skörden, då det är som svårast 

att få tag på mat. 

Dessa är några av alla de resultat som vi stolt 

kan uppvisa. Med fortsatt engagemang i Sverige 

och i Gambia kan denna positiva utveckling 

fortsätta trots svårigheter som 

ibland uppstår längs vägen. 

Mirjam Granrot 


Vi reser för att se en annan verklighet, 

för att komma bort från det vi 

är vana vid och utmanas i en ny 

kontext och situation. Vi reser för 

att vila, för att komma bort från en 

grå vardag och hitta lugnet vi längtar 

efter. Ibland reser vi för att förstå 

mer om världen och, som under 

den här resan, förstå vad vår kraft 

och vårt engagemang ger för resultat. 

I november fick en grupp 

svenskar, största delen medlemmar 

i Habos Gambiagrupp, möjligheten 

att besöka Gambia och bland annat 

se verksamheten som FIOH bedriver i några 

av byarna. Som praktikant för FIOH fick jag 

möjligheten att följa med och dokumentera 

resan och samtidigt se mer av landet. 

Här kommer en liten berättelse från de 

fyra dagar vi var på resande fot tillsammans. 

När vi kom fram till byn Changai i region 

fem, möttes vi av en folkmassa som 

välkomnade oss med dans och trummor. 

Kvinnorna dansade och skrattade åt våra 

försök att följa med de underbara rytmerna. 

Glädjen strömmade över och efter 

en stund satt vi under ett mangoträd 


Intryck från Gambia 

och överlämnade presenter från Sverige, 

bland annat lampor som drivs av solceller 

till skolan. De kommer göra mycket nytta i 

en by där det inte finns el. Därefter fick en 

grupp möjlighet att gå en rundtur i Changai 

och se hur människor bor på landsbygden i 

Gambia, ett liv som på många sätt skiljer sig 

från det liv vi lever i Sverige. 

Resten av gruppen fick möjlighet att följa 

med rektorn och se skolan. Det var fascinerrande 

att se barnens glädje över att få vara i 

skolan och att FIOH:s arbete med SEGRA 

ger resultat. Det var också roligt att se hur 

det växer i skolträdgården och hur kunskapen 

från den framgångsrika studieresan till 

Senegal omsätts i praktiken. Förra året fick 

två personer möjligheten att besöka projekt i 

Senegal med fokus på miljö och trädgård, 

och de visade stolt upp hur de använt kunskapen 

i Changai. 

Förutom Changai besökte vi även två skolor 

i Basse, där första skolan var för barn med 

funktionshinder. Där fick vi lära oss tecken-

språk, och framför allt lyssna på när föräldrar 

och lärare berättade om situationen för 

funktionshindrade i Gambia. Efteråt besökte 

vi en skola som FIOH stöttar med lärarfortbildning, 

och vi kunde prata med rektorn 

kring hur viktigt SEG- 

RA-programmet har varit 

för att öka läs- och skrivkunnigheten 

hos barn. Förutom 

skolor besökte vi även 

ett ”skill-center” för kvinnor, 

där det fanns lite hantverk 

till försäljning och vi 

fick träffa kvinnor som jobbade 

där. 

Hur ska utvecklingssamarbete 

bedrivas? Hur kan vi 

se att ansträngningarna för 

att samla in pengar i Sverige 

ger resultat? Det var svåra 

frågor som ställdes under 

besöken till de olika projekten, och för flera 

i gruppen var det första gången de besökte 

Afrika. Det väckte många funderingar 

kring fattigdomen, och något som berörde 

mycket var att kvinnlig omskärelse fortfarande 

är vanligt i Gambia. När det gällde 

projekten var reaktionerna blandade. Flera 

tyckte det var spännande att se hur det skett 

en positiv förändring i Changai, där FIOH 

jobbat ett tag, och att överhuvudtaget hela 

landet har utvecklats med mer elektricitet 

och delvis bättre vägar. Allt var inte positivt, 

flera upplevde klassrummen vi besökte 

som smutsiga och reagerade på att byggnader 

och lokaler lämnas att förfalla. 

När frågor kring jämställdhet och kvinnornas 

situation i landet kom upp, var 

det för flera svårt att förstå hur mycket 

arbete som är kvar för att det ska 

bli rättvist mellan könen i Gambia. 

Frågor väcktes också kring hur uppföljning 

av projekt fungerar, vilka 

krav som ställs på de skolor man jobbar 

med och hur bistånd kan ges på 

bästa sätt, något som diskuterades 

vidare med FIOH på mötet måndagen 

efter resan. Många i gruppen 

kände att deras förståelse för utveck- 

lingssamarbete växte och att de fick se med 

egna ögon, hur fattigdom är ett verkligt problem 

och hur viktigt det är med utbildning. 

Resans huvudsyfte var att besöka projekt och 

fundera över den komplicerade verkligheten, 

men det fanns också tid för att 

hitta lugnet när man blivit matt 

av alla intryck. Under resan till 

Changai besökte vi marknaden, 

åt spännande mat, lyssnade på 

musik och dans och fick tillgång 

till information om Gambia 

genom den fantastiska guiden 

Aladdin. Han förklarade allt 

ifrån hur äktenskap arrangeras 

mellan familjer och hur bröllopet 

ofta sker utan att brudparet 

är närvarande, till hur jordnötter 

odlas och skördas och mycket 

annat. Det var också en upplevelse 

att bo på Janjanbureh 

Camp, tänk dig en morgon när du sitter och 

äter frukost. Plötsligt kommer en apa och 

snurrar runt, får tag i en bit vattenmelon och 

försvinner lika fort. Kvinnan bredvid dig skriker 

till lite förfärat, och snart skrattar hela 

sällskapet över det komiska i hela situationen, 

att personalen måste vara redo med pinnar och 

inte släppa maten med blicken en enda sekund 

– annars får aporna tag i den. 

Vi reser för att möta en annan verklighet, och 

i mötet med människor kan vi förstå vår egen 

verklighet bättre. Den här gången lämnade vi 

alla Gambia med nya tankar och intryck och 

med en förväntan inför att se mer positiv utveckling 

i landet. 

Sara Svensson 



Utvärdering av Segra-projektet 

De fem år vi har arbetat med Segraprojektet 

har varit mycket spännande, roliga 

och lärorika på alla tänkbara sätt. Vi har 

under resans gång fått tillfälle att lära känna 

många intressanta och trevliga människor 

samt lärt oss mycket engelska och en hel 

del om engelsk/gambisk läsinlärning. 

Vi är nu färdiga med del 2 av vårt Segramaterial 

och i november for tre av oss ner till 

Gambia för att avsluta vårt arbete med materialet. 

Den 24 november for Carina, Kerstin och 

Christina tillsammans med Kristina Lundahl 

och Siv Kanon till region fem. När vi 

stannade i Janjanbureh kändes det som vi 

nått resans mål. Men det blev ytterligare två 

skumpiga timmar i bilen innan vi kom fram 

till Sami Pachonki. 

Mörkret hade börjat lägga sig när vi kom 

fram, men vi hann med att se en fotbollsmatch. 

På kvällen deltog vi när Kemo och 

”the clustertrainers” förberedde morgondagens 

workshop i stearinljusets sken. 

Vi blev imponerade av deras koncentration 

trots den sena timmen och de primitiva förhållandena. 

Dagen därpå började vi med en bönestund 

tillsammans med lärarna, eftersom det var 

det muslimska nyåret. Därefter deltog vi i 

dagens workshop. Lärarfortbildarna och 

”the clustertrainers” lyckades inte bara förmedla 

kunskap, utan även ett förhållningssätt 

som var öppet och positivt. 

För att få veta hur Segramaterialet mottagits 

och fungerar hade vi före resan sammanställt 

en utvärderingsenkät.124 lärare deltog 

i utvärderingen. Enkäten visade att samtliga 

lärare använde sig av stamspråken i sin 

undervisning. Det gläder oss, eftersom vi 

anser att det är nödvändigt för att kunna 

lära sig läsa. 

Dagen avslutades med ett besök i byn Sami 

Pachonki, vilket gjorde stort intryck på oss. 

Byinvånarnas levnadsförhållanden gav oss 

många tankar och funderingar.

Nattsömnen var väl inte den allra bästa och 

toalettbesöken visade sig vara svårare än vi 

kom ihåg från tidigare resor, men vi vaknade 

förväntansfulla inför nästa dags skolbesök. 

Vi delade oss i två grupper och åkte 

runt och besökte följande skolor: Tabanani, 

Demfai, Ranero och Karantaba, Changai 

och Fori. I en av skolorna planerar man att 

göra ett ”Segra-klassrum” med allt material, 

dit andra lärare kan komma och få inspiration. 

Det är ett imponerande arbete som görs ute 

i skolorna och vi träffade engagerade och 

duktiga lärare. 

Tillbakaresan gick via Janjanbureh 

där vi stannade över natten. 

Vilken lyx!! Rinnande vatten och 

en egen säng. Hemresan gick i 

övrigt bra med en liten reservation 

för väntan på färjan i Barra 

som kändes ganska lång. Vi ska 

inte klaga! Vi mådde bra och var 

friska. I ambulansen som stod 

bredvid fanns de som hade det 

betydligt värre. 

På söndagen firade vi första advent 

i Missionskyrkan i Serrekunda. 

Efter gudstjänsten drack vi adventskaffe 

och åt saffransbröd och pepparkakor. Vi 

satt under mangoträdet i Kristinas trädgård 

och sjöng ”Nu tändas tusen juleljus”. 

Vi kommer att med tacksamhet och glädje 

tänka tillbaka på våra år med Segra. Vår 

förhoppning inför framtiden är att Segra ska 

leva vidare och ge många barn möjlighet att 

lära sig läsa. 

Ann Johansson 

Carina Ring 

Kerstin Beskow Schölin 

Christina Jansson 


Genomgång med Dan Mendy av varje FIVH-byggprojekt 5/4 89 

Dan Mendy är gambier – i kubik! Med det 

menar jag glad, lättsam, ställer alltid upp, har 

ett kolossalt kontaktnät, fixar allt, jobbar 

veckan runt om det behövs, kommer gärna 

även sena kvällar för genomgångar, är känslosam 

– får lätt tårar i ögonen, har mycket 

svårt att erkänna att han har fel, totalt okänslig 

för överenskomna tider, kör bil tufft men 

bra (när vi är med), är mycket ovan vid långtidsplanering. 

Jag tror inte vi kan ändra på att han är ovarsam 

– med bilen till exempel, det är de flesta 

gambier, i gengäld klarar han de flesta haverier 

på ett eller annat sätt – med gott humör. 

Vi kan ingenting göra åt att han fyller flaket 

med folk och fä – han skulle bli utskämd i 

sitt land om han inte gjorde det. Det är fullständigt 

naturligt! 

(…) 

Jag tycker mycket om Dan Mendy - och sliter 

ofta mitt hår för hans skull. Jag kan inte 

påminna mig att jag träffat någon gambier 

som erkänt sig förkrossad, när han gjort nåt 

dumt. Tid, det är vad man har gott om på 

hela den kontinenten; en punktlig gambier 

skulle rent av verka onaturlig. Dan har lidit 

mycket under missionens överförmynderi 

och jag tror han är smått allergisk mot dylikt, 

även om han inte visar det. 

Först de två svårt försenade, nu färdiga skolbyggena 

Fula Bantang och Bullock. – Hur 

kommer det sig att båda skolorna spricker? 

Dan: Kom ihåg att det inte är jag som startat 

byggena – det beror på dåligt underarbete. 

Jag kunde inte riva ner allt, när jag fick ta 

över i december 87. Min bedömning: Dan 

har faktiskt räddat dessa två skandalbyggen 


trots allt. Det finns packar med rapporter om 

missionens försummelser genom åren. 

Kanilai lärarbostad – nästan det värsta jag 

sett. Hur kommer sig det? Dan: (såg åtminstone 

generad ut) Rektorn startade bygget 

innan allt var bestämt ens. Han ledde själv 

bygget med lokala arbetare (bönder), jag levererade 

material. Han avvisade till exempel 

virke till fönster och dörrar – det skulle han 

skaffa själv. Min bedömning: Dan har inte 

varit där tillräckligt mycket. 

Han har inte klarat av den tuffe Paul Kujabi. 

Birgit är den som besökt Kanilai nästan varje 

månad. Man kan bo i lärarhuset till januari 

1990, sen måste det rivas till grunden. FIVH 

kan inte ståta med sådana byggen. Ny SIDAansökan 

– det lär finnas 10.000 kr kvar. 

Mansajang secondary tre block à sex klassrum. 

Dan: Det bygget har jag heller inte startat. 

(Nej, inte första blocket.) Jag har hela tiden 

varit i otakt med Fr Smyth (missionens school 

manager i Basse/Mansanjang). En oduglig 

byggmästare, som missionen envisades med 

att ha kvar för att han var billig, var anställd. 

Jag godkände inte till exempel dörrarna och 

inte takstolarna. Det hade försvunnit cement… 

(Jag var själv med när Dan tog över bygget 

och kan intyga att detta är sant. Missionens 

odugligheter återigen, vilket jag påpekade 

för biskopen och Fr Comer vid vårt första – 

stormiga – möte i januari i år.) 

Men faktum kvarstår: Dan har inte varit tillräckligt 

mycket och länge i Mansanjang för 

att se till bygget. Man måste ständigt se till 

byggena i Gambia, även om man har en anställd 

byggmästare på plats.

Fr Smyth har tagit på sig sin del av ansvaret 

– men icke Dan! Missionen betalar. Dan tar 

hela sitt bygg-gäng med och räknar med att 

rätta till vad som är överenskommet med 

missionen och volontärerna under maj månad. 

Med en eller annan veckas förskjutning 

förmodligen. 

Fajikundaköket skulle varit klart hösten 88, 

men var bara halvfärdigt när vi kom i januari 

89. 

Dan: Jag hade besvärligt med Paul Bojang 

(vår problemmurare) och till slut gav jag 

honom kontrakt på hela bygget inkl. spisarna. 

– Är Paul van att ta hela kontrakt? 

Dan: Det vet jag inte. Men han försvann i 

flera månader och det var inte förrän ni kom 

som vi hittade honom i Somita, där han 

byggde kök i en government school. Rektorn 

ville inte släppa honom förrän han var 

klar med bygget. Sven försenades minst fyra 

veckor på grund av Paul. Men nu finns det 

fler murare som kan mura spisar… 

I Kaimo väntar man sen ett år på att Dan ska 

komma och lära dem göra toaletter!!! Där 

brister det sannerligen i planering och omdöme. 

Sånt har vi inte byggmästare till, det 

ska de göra själva. Några säckar cement kan 

man leverera i förbifarten om man lovat. 

Sintet Primary – återigen ett bygge som Dan 

inte startat. (Nån mission gav missionen 

några tusen och Fr Comer satte igång bygget. 

Sen bidde det inte mer på flera år.) Enligt 

uppgift är rektorn rosenrasande för att 

Dan inte kommer och gör klart (vad det nu 

innebär). Dan: Det är de som inte gjort klart 

vad de åtagit sig. Men det är högst en veckas 

jobb kvar. 

Bessi. Jag vet att Bessi fick vänta och vänta 

på att Dan skulle sätta ut bygget våren 88. 

Ändå var han ideligen där… Dan: Det har 

varit krångel hela tiden mellan kristna och 

muslimer och Fr Dorr har totalt negligerat 

bygget, vilket av någon anledning också försenat 

det hela. (Det är klart nu.) 

Bwiam secondary metal workshop: Rektorn 

är arg för att Dan inte kommer och gör golvet 

klart. (Obegripligt att golvet inte kan göras 

klart utan Dan!) 

Dan: Rektorn såg inte till att det kom fram 

sand i tid. Snickeriet tog muraren (som re- 

dan fått betalt för ogjort jobb) till sitt bygge, 

och där är han än. Janne: Det är bara att hämta 

murarn, sand finns att köpa vid snickeriet 

och cement att låna… 

I Sotokoi och N´Demban ligger man i startgroparna 

för att börja skolbyggena (väntar på 

klarsignal från volontärerna). Byborna är 

ovanligt samarbetsvilliga på båda ställena. 

Men det ska hädanefter alltid vara yrkesfolk 

på våra byggen, det är volontärerna, Janne 

och jag helt överens om, kanske till och med 

missionen, visa av skadan. Byborna hjälper 

till med att göra mud blocks, gräva och få 

fram sand och grus, även om vi betalar transporterna. 

Bönderna kan jobba januari – april, 

endast då. Men problemet är att Dan inte hinner 

vara supervisor för dessa två byggen nu, 

för det är viktigast med: 

Bwiam primary skolbygge, snart två år försenat 

på grund av missionen och endast missionen. 

Vi tolererar inte missionens inblandning 

– tekniskt – längre i de byggen vi betalar. Vi 

tolererar inte heller spruckna byggen på 

grund av dåligt grundarbete. Janne har lagt 

ner ett mycket stort arbete på att lära Dan 

”sitt” sätt att göra grunder (hel, mycket stark 

betongsula, rikligen bevattnad!, på vilken 

man ställer väggarna). Det är naturligtvis inte 

okänt i Gambia – och Dan säger att han 

mycket väl känner till byggsättet. Men att 

svara på varför i himmelens namn han inte 

gör så, det kan han inte. Janne har talat allvar 

med Fr Comer – eftersom missionen inte tror 

på gambier – och sagt att Dan har bestämt att 

övergå till detta byggsätt. Och att det är Dan 

som bestämmer i fortsättningen, ingen aldrig 

så maktlysten father. 


Bwiam primary kan mycket väl börja byggas 

i juni enligt Dan, även om det kommer 

en del regn. Det är bara bra för betong och 

cementsten med regn, som inte brukar vara 

så häftigt i början av säsongen. Gud give att 

det kan påbörjas i juni! Bwiam-bygget tär 

på allas våra nerver. Det blir dessutom ett 

testbygge för Dan. 

Dan har, mot volontärernas uttryckliga vilja, 

startat African Art-bygget, dessutom på 

det gamla ”dåliga” sättet. Enligt Janne är 

det en ”variant” av det nya sättet. Enligt 

Dan är det det enda möjliga med tanke på 

grundförhållandena. 

Jag visade min ilska över att Dan lovat ta 

hand om det misslyckade bygget i Kerewan 

secondary på Norra Banken (skandalbygge 

i helt annan regi, som måste rivas). Dans 

svepskäl: Men hon den norska damen var så 

envis… Dan har definitivt inte tid att fara 

till Norra Banken, två dagsresor var gång, 

minst. Problemet är att han älskar att fara 

ikring och har svårt att säga nej… 


Det olycksaliga förhållandet att Dan inte 

fick sin bil under hela första året har utan 

tvivel varit bidragande till att byggena gått 

på sparlåga/kryckor – trots att volontärerna 

hela tiden ställt upp med sin bil så mycket 

som möjligt. I hur hög grad det spelat in kan 

ingen säja. Dan har blivit illa behandlad av 

oss på grund av detta. Jag beundrar honom 

för hans tålmodighet! 

Jag förordar: 

att Dan får sin chans ett år till 

att han inte får bonus, men kompenseras 

rikligen för att han använt sin egen 

skralt-bil utan en enda sur min 

att vi väntar med att bjuda honom till 

Sverige. 

Som sagt, Birgit och Lisbeth kommer att 

kommentera detta och fylla i. 

Det framgår, va´, att det inte är så alldeles 

enkelt att jobba i Gambia. 

Ur Barbro Eketorps efterlämnade papper 

******* 

Till Minne av Anna-Maj 

Hösten kom. Vi gladdes åt färgprakten runt 

omkring oss. Ändå blev mitt hjärta sorgset. 

Anna-Maj Gustavsson fanns inte längre bland 

oss. 

För Gambiagrupperna har Anna-Majs insats 

haft stor betydelse. I många år arbetade hon i 

det tysta. Hon talade gärna om vad den lilla 

människan kan uträtta. Ja, hon var en sann 

Gambiavän. 

Det blev många skolor i Gambia som sponsrades 

med pengar som Anna-Maj och hennes 

vänner i Ulricehamns Gambiagrupp arbetade 

ihop. Oförtrutet skaffade hon fram vinster till 

årligen återkommande lotterier. Hon satt 

utanför ICA i Ulricehamn och sålde lotter till 

förmån för Ulricehamns Gambiagrupps arbete 

i Gambia. 

En trogen Gambiavän - så minns vi Ann-Maj. 

Barbara Johansson

Internationell konferens i Berlin 3-4 december 2012 

Ämne: Räknefärdigheter 

Inledningstal hölls av Madhav Chavan, 

årets vinnare av WISE Prize, som är utbildningens 

nobelpris. Mr Chavan gjorde även 

en kort presentation av sitt arbete med att 

utbilda fattiga barn i Indien. 

På förmiddagen jobbades det i grupper, allt 

efter intresse: 

* Utveckling av räknefärdigheter i de tidiga 

skolåren 

* Studieresultat och bedömning 

* Användning av mobiler i matematikundervisningen 

* Vad kan man lära från arbetet med läsinlärning? 

Vilka lärdomar kan användas för 

ökad måluppfyllelse i räknefärdigheter? 

Eftermiddagens föredragshållare: 

Edward Barnett, Storbritannien, jobbar för 

Department for international development. 

Motsvarar svenska SIDA. Han har tidigare 

jobbat med utbildning och utveckling i Malawi. 

Han har också erfarenhet av att jobba 

med Världsbanken. 

Akiko Kageyama, Japan, har jobbat för 

projektet ”School For All” i Niger de senaste 

sex åren. 

Elaine Simmt, Kanada, är doktor i matematik 

vid universitetet i Alberta. Tillsammans 

med kollegor från Kanada har hon tittat på 

matematikutveckling på landsbygden i Tanzania. 

Nästa dag redovisades goda exempel från 

fältarbete runt omkring i världen: 

Leanne Kettlerlin-Geller, USA, är docent 

i utbildning och ledarskap. Hennes forskning 

fokuserar på formativ bedömning, vilken 

ska hjälpa eleverna att gå vidare i sin 

utveckling. 

Aarnout Brombacher, Sydafrika, har bland 

annat startat ett företag som hjälper till att 

utveckla lärarfortbildning. Företaget skriver 

också läroböcker, i huvudsak inriktade på de 

tidigare skolåren. 

Madhav Chavan, Indien, fortsatte att redovisa 

hur hans medarbetare utbildar barn i 

Indien. 

Abigail Bucavales, USA, jobbar med ett 

matematikmaterial som är baserat på 

”Sesame Street”. I Sverige sändes barnprogrammet 

Sesam Street på 1970 – 80-talet. 

”Fem myror är fler än fyra elefanter” hämtade 

inspiration från Sesame Street. 

Efter nya grupparbeten fortsatte föredragen: 

Shirin Lutfeali, som jobbar för Rädda barnen. 

De håller på att utarbeta ett material för 

matematik. Materialet är tänkt att användas i 

landsbyar, där hela byn involveras i barnens 

matematikutveckling. Materialet är inte färdigställt 

i skrivande stund. 

Hilde Lemey, från en tysk organisation för 

internationellt samarbete, har jobbat nio år i 

Afghanistan med de allra fattigaste av fattiga. 

Läroplanen har hon gjort själv. Det enda 

materialet hon har haft tillgång till är tomma 

yoghurtburkar. 

Daniel Ansari, University of Western Ontario, 

redogjorde för ett tvåminuters-test 

som visar var i utvecklingen en elev står. 

Dagen avslutades med en tio minuters redovisning 

från de fyra olika arbetsgrupperna. 

Vidare diskuterades hur arbetet ska fortsätta. 

Fokus lades på hur man får i gång en 

”rörelse” runt hela världen. 

Hur får man till en 

satsning på matematik 

liknande den som skett 

på språk? 


Mina egna reflektioner 

Först vill jag rikta ett tack till Gambiagrupperna 

som gjorde det möjligt för mig att delta 

i den internationella matematikkonferensen 

i Berlin. Det var oerhört fascinerande att 

lyssna på de olika föredragshållarna. 

Alla professorerna med all sin matematikkunskap 

var i och för sig intressanta att lyssna 

på och föra en diskussion med, men 

egentligen kom de inte med något nytt revolutionerande. 

Vi är ganska väl insatta i vad 

som ska till för att elever ska lära sig. 

Det som gav ett bestående intryck var 

”fotfolket” med sina berättelser från eget arbete 

med elever i olika utvecklingsländer. De 

visade att man med små medel kan utveckla 

matematiken. De vittnade om att det viktigaste 

är att få med sig hela byn, en slags byutveckling. 

Först då blir det möjligt att på ett 

utvecklande sätt utbilda eleverna. 

Jag deltog i den grupp som arbetade med utveckling 

av räknefärdigheter i de tidiga skolåren. 

Min reflektion är att det var mycket 

snack och lite verkstad, vilket inte är så 

VARMT 

VÄLKOMNA 

16 Vida Vyer 1/2013 

konstigt. Detta är ett första trevande försök 

att nå ut. Det är svårt att få i gång en snöboll 

som rullar av sig själv. Vi kan sitta i Berlin 

och tycka, tänka och tro, men sen måste det 

till handling. Jag antar att konferensens syfte 

är att människor med samma intresse träffas 

och utbyter erfarenheter. Erfarenheter som 

sedan kan användas på fältet. 

Det allra viktigaste med mitt deltagande i 

konferensen är de kontakter som har skapats 

med olika människor och organisationer. Om 

Gambiagrupperna i framtiden tänker satsa på 

matematikutbildning gäller det att ta hjälp av 

beprövad erfarenhet och den senaste forskningen. 

Det är viktigt att utgå från goda exempel 

som kan appliceras på liknande förhållande 

i Gambia. Dessutom är det onödigt 

att uppfinna hjulet två gånger. Jag tror mig 

ha en del värdefulla kontakter som Gambiagrupperna 

skulle kunna ha god hjälp av. 

Konferensens grupparbete och föredrag 

kommer att länkas till konferensdeltagarna. 

Jag vidarebefordrar gärna dessa länkar. 

Ingela Hansson 

************************************************** 

SAMRÅDSMÖTE 

Boka in 2013 års 

samrådsmöte i Mullsjö 

7-8 september 2013 

På Mullsjö Folkhögskola 

Familjen Sagers sommarhus på Ryfors

Glimtar och glädjeämnen från Gambia. 

Genast. när jag kommit igenom kontrollen 

med mina väskor, hör jag en välbekant röst, 

som ropar: ”welcome, mama Inger, you are 

coming again!” 

Det är ett av våra första fadderbarn, Foday 

Jarju, som kommit till flygplatsen. Han har 

avancerat på det lilla hotellet i Brufut, där 

han arbetat i många år. 

Gambiagruppen i Östergötland började med 

fadderbarn 1982 och när gruppen hade blivit 

för stor delades den och Gambia Öst 

fortsatte och utökade verksamheten med 

Sisawo Sisay som ansvarig i Gambia. Förra 

året firade jag 30-årsjubileum med Sisawo 

som hedersgäst och många gamla fadderbarn 

som särskilt inbjudna gäster. Vi har 

under årens lopp fått se många barn växa 

upp, studera målmedvetet och kunna skaffa 

ett arbete och försörja sin familj och även 

hjälpa sina syskon med skolgång. En del av 

dem har med utbildningen i bagaget tagit 

sig till Europa och även där lyckats få en 

tillvaro med jobb och familj och kunnat 

hjälpa sin storfamilj i Gambia. 

Åter till Foday! Efter Upper Basic, som det 

hette på den tiden, fick han arbete som säkerhetsvakt 

på Amerikanska ambassaden, 

men där kunde vi inte besöka honom, så 

under många år hade vi ingen kontakt. Vid 

ett besök i Brufut fick han se mig i en bil 

och sprang efter tills vi gick av och vi kunde 

pratas vid. Då hade han börjat arbeta på 

hotellet och bodde med fru och fem barn i 

Manjaikunda, några stenkast från FIOH. 

Det var så roligt att hälsa på hans familj och 

han berättade stolt, att hans tre äldsta flickor 

gick i skolan och var så duktiga. Nu går 

alla barnen i skolan och det är alltid så trevligt 

att träffas! 

Till festen på FIOH-gården kom två andra 

gäster, som jag inte träffat sedan skoltiden. 

En stor överraskning, men som tur var kände 

jag igen dem och kom ihåg namnen! 

Botto Fatty talade om, att han aldrig glömmer 

den dagen, när han blev kallad till Sisawo. 

Där fanns två tubab och han blev så 

blyg och nästan rädd, när kvinnan hängde 

en ryggsäck på hans rygg och talade om, att 

han skulle få börja skolan. Han hade tjatat 

på sin pappa men fått nej, pappa hade inte 

råd. Han sprang hem och kunde knappt vänta 

till morgonen, då han med sin ryggsäck blev 

mottagen i Primary 1. 

Botto med fru och kompis 

Botto hade också bra betyg och efter skolan 

fick han jobb på en bank, där han stannat. Efter 

några år fick han ett tvåårigt stipendium 

av banken och är nu försäkringsansvarig med 

en mycket bra lön. Han kommer fortfarande 

ihåg sina faddrar Ann och Ulla Forslund och 

tänker med tacksamhet på dem. Botto var ivrig 

att träffa mig, ringde första kvällen och 

bjöd mig hem till Fadjikunda på lunch nästa 

dag. Han är tämligen nygift och bor fint bara 

ett stenkast från sin kompis Lamin Sawo. 

Han hade ingen fadder, men vi hjälpte honom 

vid behov, hans familj klarade det mesta. Lamin 

har också ett välbetalt arbete, fru och sex 

barn, alla större i skolan, ”of course” säger 

han. 

Så måste jag ge plats för ett par flickor i kavalkaden 

av fadderbarn! Den ena, Mary Jarju, 

har kommit till oss för ett par år sedan, lärarföräldrarna 

har klarat hennes utbildning till 

High School examen, men när hon kommit in 

på universitetet, blev utgifterna för stora. Vi 

lyckades hitta en fadder till Mary Jarju (22 

år), som läser Development studies och tar 

examen till jul 2013. Hon har i sitt senaste 

betyg 28 ämnen, alla med toppbetyg, hon är 

bland de tio bästa av 200 elever! Mary vill 

helst kunna fortsätta studierna utomlands, 

kanske i något afrikanskt land.Tyvärr kunde 

jag inte träffa Mary själv denna gång, hon var 

med sin klass på en studieresa till Dakar, men 

pappa Sylvester Jarju kom ett par gånger till 

FIOH, där jag bodde. 


Isatou Sowe 

Den andra flickan, Isatou Sowe, har vi följt 

sedan Primary i Kerewan. En duktig flicka, 

som också kämpat målmedvetet. Hon hade 

mycket svår malaria och orkade inte med 

skolan så bra ett par år, men efter att ha repeterat 

en kurs, kämpade hon vidare. Hennes 

sponsor är jämngamla Kristina, vars föräldrar 

Karin och Tomas naturligtvis stått bakom. 

Båda flickorna har valt samma bana, 

läraryrket, Kristina är just färdig och Isatou 

har ett år kvar. De har en fungerande årlig 

brevväxling och Isatou är så glad över att 

kunna skicka med mej små presenter hem till 

Kristina. 

I Upper Basic i Kerewan går Janding Jallow, 

som är jämngammal med Karin och Tomas 

andra flicka och de började ungefär samtidigt 

i skolan. Janding går nu i grade 10, hon är 

äldst av sju barn och som alla flickor har hon 

fått hjälpa mamman med småsyskonen och 

då kommer ofta läxor i sista hand. Just det 

året, när hon hade eftermiddagsskola, var 

hennes betyg sjunkande. Efter en förmiddag 

med tvätt och barnpassning,var det inte lätt 

att samla sig för lektioner till klockan sex på 

kvällen. Dessutom var läraren trött och undervisningen 

inte så effektiv. Vi ser samma 


problem i alla skolor med tvåskift. Varje 

gång jag kommer till Kerewan kommer Janding 

och hälsar på, ofta med sin yngre syster 

och någon av småpojkarna Det är roligt för 

henne att få brev och kort från sin sponsor 

och hon försöker att skriva svar och skickar 

alltid en liten present. 

I vår Gambia Öst-grupp har vi alltid haft resglada 

medlemmar och flera år var Kerstin 

och Anders Beckman volontärer i Gambia. 

Då går det lättare att hålla en god kontakt 

med fadderbarnen. Dessutom har vi haft en 

mycket bra och pålitlig koordinator i 

Gambia, Sisawo Sisay, som hela tiden har 

betalat ut pengar, när han fått föregående års 

betyg och på flera sätt kontrollerat, att pengarna 

verkligen gått till barnens skolgång. För 

drygt tre år sedan blev han sjuk och då kunde 

hans äldste son ersätta honom. Lamin Sisay 

var då vår nyanställde gambiske kassörhjälp 

till Alfred Hodel, numera kassör för den 

gambiska delen, FIOHTG. Sisawo finns i 

bakgrunden och kan bistå Lamin med historik 

och goda råd. 

Inger Grünning 

Janding tillsammans med systern och brodern

Diskussionsrikt seminarium om utvecklingssamarbete 

Karlskoga Gambiagrupp anordnade ett ungdomsseminarium på Karlskoga Folkhögskola lördagen 

den 9 februari 2013. Ett tjugotal ungdomar deltog. Målsättningen var att informera 

och diskutera utvecklingssamarbete, med Gambia och FIOH:s arbete där som exempel. 

Landet Gambia 

Katarina Pettersson visade bilder och presenterade Gambia ur olika vinklar, dels hur religionen 

i det muslimska Gambia påverkar livet. Några bilder visade Gambias geografi, med den 

dominerande Gambiafloden, som delar landet i två hälfter och hur det påverkar livet. Bilderna 

visade också hur människor lever längst inne i landet, hur fattigdomen, den politiska situationen 

och den afrikanska kulturen till stora delar styr gambiernas vardag. 

Skadliga sedvänjor 

Mirjam Granrot och Fredrika Uggla redogjorde för hur skadliga sedvänjor 

och traditioner påverkar människornas liv. Främst drabbas unga flickor 

genom könsstympning och tidiga äktenskap. FIOH arbetar för att minska 

de skadliga traditionernas inverkan. 

Biståndsarbete/ utvecklingssamarbete 

Huvuddelen av dagen ägnades åt att belysa olika former av 

utvecklingssamarbete. Anders Pettersson ledde diskussionerna, som innehöll 

olika praktiska övningar och spel, både i grupper och individuellt. Inte minst deltagarnas 

egna reaktioner i olika situationer ledde till många intressanta, fruktbärande diskussioner. 

Utvärderingen efteråt visade att seminariet varit uppskattat och önskemål om fler seminarier 

med mera av historia, kultur, sedvänjor och utvecklingssamarbete framfördes. 

Sten-Åke Pettersson 


VIKTIGT! Information från valberedningen 

Alla har vi ett ansvar för att valberedningen ska kunna göra ett bra arbete. 

Vi tror att det finns mycket kompetenta personer ute i grupperna som valberedningen 

inte har någon kännedom om. 

Därför behöver valberedningen hjälp från samtliga grupper. 

Vårt önskemål är att få svar från samtliga grupper före påsk oavsett om ni 

har någon att nominera eller inte. 

Då börjar valberedningen se över nomineringarna och SOG:s behov av kompetenser. 

Valberedningen Birthe Afvander, Christina Bergåse och Ing-Britt Filipsson 

0140-14 781 el. 0702 26 79 48 //0155-28 46 04 el.0703 56 53 34 //0392-10825 el. 0768 10 33 50 

Vad vill Sverige med biståndet? 

Ländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning ska vara grunden för de insatser som 

Sverige gör inom utvecklingssamarbetet. Bistånd ska vara efterfrågestyrt. Beslut om prioriteringar 

och insatser ska i ökad utsträckning ske i de fattiga länderna, av regeringarna där 

och ländernas befolkningar. Det internationella utvecklingssamarbetet ska komplettera utvecklingsländers 

egna ansträngningar att åstadkomma utveckling. Ur Regeringens hemsida 

Annonspriser 

Vida Vyer 

1/1 –sida 2000:- 

1/2 –sida 1200:- 

1/3 –sida 900:- 

1/4 –sida 600:- 

1/8 –sida 300:- 

1/16 –sida 150:- 

Säljes/köpes (två rader) 50:- 

Annonsunderlag skickas till 

ing-britt@gambiagrupperna.org 

Stöd Stöd arbetet arbetet för 

för 

demokrati demokrati o o jämställdhet 

jämställdhet 

• Skicka ett sms med texten 

Gambia 50 till nummer 729 70 så bidrar 

du med 50 kr 

• Skänk ett valfritt belopp 100 kr, 200 kr 

eller 500 kr till postgiro 90 02 38-7 

eller bankgiro 900-2387 

• Märk talongen ”Gambiavän” 

• Kontakta Gambiagruppernas kansli för 

mer information om verksamheten i 

Gambia. 

OBS!!! NÄSTA MANUSSTOPP 1 MAJ 2013

Vida Vyer 1, 2013.pdf - Gambiagrupperna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?