Fakta om nervsmärta – neuropatisk smärta

Fakta om nervsmärta
Nervsmärta – neuropatisk smärta – är ofta en långvarig och ihållande smärta
som uppstår som en följd av en skada eller sjukdom i nervsystemet.
Definitionen på långvarig smärta är att den ska ha varat i minst tre månader. i
Nervsmärta kan orsakas av olika sjukdomar, såsom exempelvis diabetes,
bältros, stroke, multipel skleros (MS) och cancer. Nervsmärta kan också
orsakas av kirurgi eller skador. Av de patienter som genomgår kirurgi
ii, iii
beräknas mellan 2 och 10 procent få långvarig nervsmärta.
Förutom att det värker och gör ont kan smärta starkt påverka både fysiska
och sociala funktioner, påverka sömnen och skapa ångest och depression.
Det finns ett starkt samband mellan långvarig smärta och försämrad
livskvalitet.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) framhåller i rapporten
”Metoder för behandling av långvarig smärta” att långvarig smärta inte är
detsamma som akut smärta. Bakom långvarig smärta ligger delvis bestående
förändringar i kroppens smärtsystem, både i nervbanor som förmedlar
smärta och i andra vävnader vilket gör att smärtkänsligheten ökar. Sömnen
påverkas negativt när smärta stör nattsömnen och sömnbrist ökar i sin tur
smärtkänslighet. Smärta föder mer smärta. Till detta kommer att smärta gör
att man spänner sig, oroar sig och känner efter. Smärtan kan komma att
dominera hela vardagen. iv
HUR KÄNNS SMÄRTAN?
Nervsmärta kan upplevas på en mängd olika sätt. Den kan uppträda som
huggande, brännande, molande, ilande, bultande, utstrålande, skärande och
krampaktig men även orsaka känslor av hetta eller kyla.
NERVSMÄRTA – SÅ VANLIGT ÄR DET
Förekomsten av nervsmärta i en given befolkning är notorsikt svårberäknad.
En sammanvägning av ett flertal erkända studier ger inte bättre precisering
än mellan en och åtta procent. v, vi, vii, viii, ix, x ”Det finns anledning att anta att

sanningen finns någonstans i mitten av detta intervall” som det står i
Läkemedelsverkets dokumentation. xi
Lågt räknat bedöms cirka 100 000 individer i Sverige lida av neuropatisk
smärta, men flera studier talar alltså för en betydligt högre prevalens. En
beräkning från Läkemedelsverket som är baserad på en matematisk modell
ger vid handen att 1,45 % av den totala populationen, 75 600 kvinnor och 56
700 män, lider av behandlingskrävande nervsmärta. xii Samma beräkningar
visar att omkring 4 700 nya fall tillkommer varje år. Många är
sjukskrivna. xiii
NERVSMÄRTA – TVÅ OLIKA FORMER
Man skiljer på perifer nervsmärta och central nervsmärta beroende på var
skadan finns.
• Perifer nervsmärta är långvarig smärta som beror på en nervskada i
det perifera nervsystemet – nervbanor utanför hjärnan och
ryggmärgen. Perifer nervsmärta kan till exempel orsakas av en skada
eller ett kirurgiskt ingrepp, tryck på eller inklämda nerver som vid
diskbråck, eller nervpåverkan på grund av tumörer eller inflammation.
Exempel på sjukdomar som kan orsaka perifer nervsmärta är diabetes
och bältros.
Även cytostatika och strålning kan ge upphov till perifer nervsmärta. xiv
• Central nervsmärta utgår från den del av nervsystemet som
inbegriper hjärnan, förlängda märgen eller ryggmärgen. Orsakerna
bakom central nervsmärta är mindre utforskad och oftast mer
komplicerad än för perifer nervsmärta. Central nervsmärta kan uppstå
efter skador på hjärna eller ryggmärg eller sjukdom som stroke och
multipel skleros (MS).

VAS-SKALAN – BEDÖMNING AV SMÄRTANS
SVÅRIGHETSGRAD
Upplevelsen av smärta är subjektiv beroende på den enskilda individens
psykologiska och känslomässiga reaktioner. Det är svårt att veta hur ont en
annan människa har. En metod för att försöka bedöma smärtans
svårighetsgrad är den så kallade VAS-skalan. Skalan går från 0 till 10 där 0
står för ingen smärta alls och 10 för värsta tänkbara smärta. Bedömningen
görs av patienten själv. Fördelen med detta är att patienten vid upprepade
tester jämförs med sig själv vilket gör det möjligt att bedöma effekten av
smärtlindrande behandling.
DIAGNOS OCH UTREDNING – SMÄRTANALYS
För diagnos är det nödvändigt med en smärtanalys för att försöka ta reda på
vad som orsakar smärtan. Det görs bland annat med hjälp av patientens
sjukdomshistoria och en smärtteckning som kan väcka misstanke om
nervskador. En smärtanalys kan innefatta frågor som:
• Patientens egen beskrivning – smärtor kan markeras på en teckning av
en kropp.
• När gör det ont?
• På vilket sätt gör det ont?
• Hur ont har du (smärtskala)?
• Är det något som förvärrar eller minskar smärtan?
• Påverkas sömnen?
Smärtans utbredning och karaktär kan säga något om vilken nervstruktur
som är drabbad och olika test kan visa på känselrubbningar – känseln kan
vara både ökad eller minskad för olika typer av retningar som beröring,
värme, kyla och yttre smärta, som nålstick.
Smärtanalys är viktig också därför att olika läkemedel hjälper i olika grad
mot de olika typerna av smärta. En smärtanalys hjälper därför läkaren att
välja rätt behandling.

Så behandlas nervsmärta
Vid neuropatisk smärta/nervsmärta ska i första hand själva orsaken till
smärtan behandlas. Vid till exempel smärtsam diabetesneuropati strävar
man efter att hålla själva grundsjukdomen under god kontroll. xv Om
smärtan orsakas av att nerver kommit i kläm kan trycket avlastas med
kirurgi. Om orsaken till smärtan inte går att komma åt behandlas symtomen.
Långvarig nervsmärta kan vara svårbehandlad (terapiresistent eller
terapirefraktär). I genomsnitt kan cirka 30 till 40 procent av patienterna med
perifer nervsmärta uppnå en 50-procentig smärtminskning
efterfarmakologisk behandling. Vid central nervsmärta är resultaten
sämre. xvi
LÄKEMEDEL
Antidepressiva läkemedel verkar genom att påverka signalsubstanser i
nervsystemet. De har betydelse inte bara för depression och ångest utan
också för kroppens smärtmekanismer. Läkemedlen finns i olika grupper,
äldre antidepressiva läkemedel (tricykliska antidepressiva) och något nyare
så kallade SNRI-läkemedel som kan användas vid diabetesrelaterad
nervsmärta.
Läkemedel mot epilepsi har visat sig effektiva även mot nervsmärta. Vad
man utnyttjar är epilepsiläkemedels förmåga att dämpa överaktivitet och
överretlighet i nervsystemet och därmed minska smärtsignalerna.
Opioider har varierande effekt vid nervsmärta, men används ibland i akuta
situationer.
All smärtbehandling ska följas upp noga. Om patienten inte får tillräcklig
smärtlindring bör ändring av dosen eller byte av preparat övervägas.

ANNAN BEHANDLING
Rehabilitering. Det finns starkt stöd för att behandling av smärta där man
kombinerar olika metoder ger bättre resultat än enstaka åtgärder. Breda och
samordnade rehabiliteringsprogram med en kombination av psykologiska
och sociala insatser, fysisk aktivitet och sjukgymnastik leder på sikt till att
xvii
smärtan minskar hos de flesta. Fler kan återgå till arbete och sjukskrivningarna
blir kortare. Det finns en rehabiliteringsgaranti, som omfattar
xviii
patienter med långvarig smärta.
Ryggmärgsstimulering. Metoden bygger på den så kallade gate-teorin som
förenklat går ut på att aktivering av nerver som inte sänder smärtsignaler
kan minska uppfattningen av smärta – smärtsignalerna konkurreras ut. Vid
ryggmärgsstimulering görs detta på elektrisk väg genom ett implantat som
placeras i ryggraden. xix
Transkutan nervstimulering (TENS) bygger liksom ryggmärgsstimulering
på gate-teorin, men här sker stimuleringen med hjälp av elektroder på
huden. xx
Kognitiv beteendeterapi (KBT) kan hjälpa individens förmåga att hantera
de svårigheter som smärtan kan orsaka och ge en ökad känsla av kontroll. xxi
i Metoder för behandling av långvarig smärta, Rapport, SBU 2006, s. 23.
ii Behandlingsrekommendation: Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta,
Läkemedelsverket 6:2007, s. 10 (eg. s. 2 av 8)
iii Kehlet H, Jensen TS, Woolf CJ: Persistent postsurgical pain: Risk factors and prevention.
Lancet 2006; 367:1618–25
iv Metoder för behandling av långvarig smärta, Rapport, SBU 2006, s. 26.
v Bowsher D. Neurogenic pain syndromes and their management. Br Med Bull.
1991;47(3):644–66 (a)
vi Bowsher D, Rigge M, Sopp L. Prevalence of chronic pain in the British population: a
telephone survey of 1037 households. The Pain Clinic. 1991;4(4):223–30 (b).
vii Bennet GJ. 1997. Neuropatic pain: an overview. In: Borsook D, ed. Molecular
neurobiology of pain. Seattle, WA: IASP Press.

viii
Daousi C, MacFarlane IA, Woodward A, et al. Chronic painful peripheral neuropathy in
an urban community: a controlled comparison of people with and without diabetes. Diabet
Med 2004;21(9):976–82.
ix
Bennett MI, Blair BH, Torrance N, et al. The S-LANSS Score for Identifying Pain of
Predominantly Neuropatic Origin: Validation for Use in Clinical and Postal Research. J
Pain 2005;6(3):149–58.
x
Torrance N, Smith BH, Bennett MI, et al. The epidemiology of chronic pain of
predominantly neuropathic origin. Results from a general population survey. J Pain
2006;7(4):281–9.
xi
Bakgrundsdokumentation, Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta,
Läkemedelsverket 6:2007, s.23 (eg, 7 av 41)
xii
ibid, s. 24 (eg, 8 av 41)
xiii
Metoder för behandling av långvarig smärta, Rapport, SBU 2006, s. 52 f.
xiv
Samuelsson, H. Neuropatisk smärta, Internetmedicin uppdat. 2012-04-02
xv
ibid
xvi
ibid
xvii
Metoder för behandling av långvarig smärta, Rapport, SBU 2006, s. 159 ff.
xviii
Rehabiliteringsgarantin, Sveriges Kommuner och Landsting
xix
Metoder för behandling av långvarig smärta, Rapport, SBU 2006, s. 327 ff.
xx ibid, s. 327 ff.
xxi ibid, s. 173, 215 ff.
LYR20120921PSE01