6_11_SUPRO_Partssuccession - Kronofogden

Ställningstagande rörande partssuccession på sökandens sida i
pågående mål
Byte av sökande (partssuccession) i mål enligt lag (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning ska som huvudregel inte tillåtas om begäran om partssuccession framställs efter det
att föreläggande i målet har utfärdats. Om en sådan begäran framställs i målet, ska detta hanteras
enligt vad som framgår av bifogade rättsliga promemoria.
Anders Nordenfors
Processägare
Henrik Wallman
Föredragande
____________________________________________________________
Dnr 801-915-11/121
RÄTTSLIG PROMEMORIA
1 Sammanfattning
Promemorian behandlar frågan om och när det är möjligt att i pågående mål genomföra en
partssuccession på sökandens sida inom den summariska processen. Slutsatsen som dras är att
det inte är möjligt att genomföra ett sådant byte efter det att föreläggande i målet har utfärdats.
Om sökanden överlåtit saken i målet och sökanden och/eller förvärvaren begär en partssuccession
i målet efter det att föreläggande utfärdats, ska denna begäran lämnas utan bifall och målet bör
avvisas p.g.a. hinder enligt 21 § lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
(BfL).
2 Bakgrund, frågeställning och syfte
Partssuccession innebär att en ny part inträder i en process istället för en tidigare ursprunglig part i
ett mål. I doktrinen görs en åtskillnad mellan universalsuccession som åsyftar fall då
tvisteföremålet övergår till ett annat rättssubjekt än den som ursprungligen väckt talan,
exempelvis p.g.a. att denne avlidit eller försatts i konkurs, och singularsuccession som åsyftar fall
då tvisteföremålet frivilligt överlåtits. Partssuccession kan ske både på kärandens/sökandens sida
och på svarandens sida. Denna rättsliga promemoria behandlar endast singularsuccession på
sökandens sida inom den summariska processen.
På grund av önskemål från större ingivare har fråga uppkommit inom den summariska processen
angående vilka möjligheter som finns för sökanden att under handläggningens gång få till stånd ett
byte av sökande i målet p.g.a. att fordran har överlåtits, s.k. borgenärsbyte. Historiskt sett har
Kronofogdemyndigheten i allmänhet inte tillåtit detta efter att föreläggande utfärdats i målet men
undantag har såvitt känt också förekommit. Det har inte funnits några interna föreskrifter i frågan.
Syftet med promemorian är att fastställa om och när partssuccession på sökandens sida är möjlig
inom ramen för den summariska processen.
3 Gällande rätt m.m.
3.1 Regler i lagen om betalningsföreläggande och handräckning och i rättegångsbalken.
I BfL finns inga bestämmelser angående partssuccession. I 18 § BfL anges dock att ansökan ska
innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken (RB).
I propositionen till BfL angavs det att det saknades behov av en uttrycklig hänvisning till
rättegångsbalkens regler om tvistemål då den nya lagen skulle innehålla mer detaljerade regler om
förfarandet än den äldre handräckningslagen. Istället uttalades allmänt beträffande
rättegångsbalkens tillämplighet i den summariska processen att det i vissa situationer kan framstå
som naturligt att söka ledning i principer som ligger bakom RB:s regler i olika hänseenden.[1]
I rättegångsbalken finns mer detaljerade regler om partssuccession. Beträffande borgenärsbyte
anges i 13 kap. 7 § RB att överlåter käranden det, varom tvistas, å annan, må denne utan ny

stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde i rättegången är. Det
föreligger således inga formella hinder och det krävs heller inte någon form av medgivande från
svaranden för att partssuccession ska kunna ske i ett vanligt tvistemål vid domstol. Det torde
heller inte ha någon betydelse när partssuccession sker. Fråga är då om lagrummet ska vara
analogt tillämpligt inom den summariska processen med hänsyn till ovan nämnda
förarbetesuttalande.
Rent definitionsmässigt innebär partssuccession enligt Ekelöf en ändring av talan, dels eftersom
yrkandet förändras från att svaranden ska förpliktas att betala till den ursprunglige fordringsägaren
till att svaranden ska betala till förvärvaren av fordringen, dels då själva överlåtelsen blir en del av
den grund som förvärvaren åberopar till stöd för yrkandet.[2]
Det finns inget uttalande i propositionen till BfL som tar sikte direkt på frågan om partssuccession
men beträffande ändring av talan anges att: "det bör inte råda något principiellt förbud mot att
sökanden ändrar sin talan innan föreläggande utfärdas för svaranden att yttra sig. Efter det att
föreläggande utfärdats kan sökanden på det summariska stadiet inte förändra sin talan i målet på
annat sätt än att han inskränker den; detta följer av det sätt på vilket den summariska processen
är utformad och behöver inte uttryckligen framgå av lag."[3] Av uttalandet framgår tydligt att det
inte föreligger några hinder mot att ändra sökande i målet innan föreläggande utfärdats men det
ger också stöd för uppfattningen att så inte ska få ske därefter då ett byte av sökande i målet inte
kan anses utgöra en inskränkning av talan.
Fitger har beträffande tillämpligheten av 13 kap. 7 § RB påpekat att paragrafen är skriven för
tvistemål där talan väckts genom stämning men angett att paragrafen kan tillämpas även i en del
andra fall och hänvisat till domstolsavgöranden som rör bl.a. skiljeförfarande och mål vid
bostadsdomstolen om huruvida ett hyresförhållande ska upphöra men säger inget angående
summarisk process. [4]
3.2 Praktiska aspekter
För det fall Kronofogdemyndigheten skulle införa möjligheten att byta sökande i målet efter att
föreläggande skickats ut måste svaranden i målet få någon slags meddelande om detta och kanske
även delges detta. Beroende på när ett sådant meddelande måste skickas ut medför det allmänna
praktiska hanteringsproblem och även praktiska registreringsproblem i suprosystemet.
Om föreläggandet t.ex. redan är delgivet uppstår fråga hur meddelandet ska skickas. Har
svaranden delgetts med vitt kort eller fysiskt på sedvanligt sätt, kan meddelandet kanske skickas
till svarandens angivna adress. Om svaranden däremot delgivits genom kungörelse eller spikning
är svaret inte lika självklart. Ett annat sätt att meddela svaranden om partsbytet skulle kunna vara
att inte skicka ut ett meddelande om detta med en gång utan endast ändra uppgiften om sökanden
när utslaget meddelas. Detta skulle vara enklare och lösa många av de problem som kan uppstå.
Det är dock vara svårt att försvara en sådan hantering med hänsyn till myndighetens allmänna
skyldighet enligt 16-17 §§ förvaltningslagen (1986:223) att kommunicera inkomna uppgifter i
målet med den andra parten innan målet avgörs.
De praktiska problem som uppstår i samband med ett partsbyte på sökandesidan sammantaget
med uttalandena i förarbetena till BfL angående taleändring och den summariska processens art,
talar för att inte tillåta ett byte av sökanden i mål efter det att föreläggande har utfärdats.
3.3 Hantering av begäran om partsbyte
Det sätt varpå Kronofogdemyndigheten ska hantera en begäran om partsbyte varierar givetvis
beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall kanske sökanden endast hör av sig
per telefon och undrar om det är möjligt att byta sökande i målet och nöjer sig med ett muntligt
besked att detta inte är möjligt. Om sökanden inkommer med ett skriftligt yrkande eller på annat
sätt begär att få ett beslut i frågan torde myndigheten tvingas meddela ett formellt beslut i frågan
att sökandens begäran lämnas utan bifall vilket får anses utgöra ett beslut under handläggning
enligt 57 § BfL som inte får överklagas särskilt.
När Kronofogdemyndigheten inte tillåter byte av sökande i enlighet med vad som angivits ovan
uppstår också fråga om hur Kronofogdemyndigheten ska hantera det pågående målet i sak. Om
sökanden ger in en kopia på en överlåtelsehandling eller en skrivelse där det anges att fordran har
överlåtits kan det ifrågasättas om Kronofogdemyndigheten ska meddela utslag där den som
sedermera överlåtit fordran anges som sökande i målet.
De alternativ som ligger närmast till hands torde vara att antingen se ansökan som ogrundad då
sökanden inte längre är borgenär och behandla den som bestridd i enlighet med 23 § BfL eller att

avvisa ansökan p.g.a. hinder enligt 21 § BfL då det framkommit att sökanden inte längre har
talerätt beträffande den överlåtna fordran. Annorlunda uttryckt kan frågan sägas vara om den
omständigheten att fordran har överlåtits utgör en bristande processförutsättning eller en materiell
fråga.
Det går inte att hitta några generella kategoriska uttalanden i frågan. Ekelöf har berört frågan
flyktigt och beträffande det fallet att svaranden erkänner fordran men påstår att käranden överlåtit
fordran till tredjeman anfört att det förekommer att käranden i sådana fall sägs sakna talerätt.[5]
Fitger har inte heller berört frågan mer ingående men anfört att det ibland i anledning av den
omtvistade rättighetens anknytning till ett innehav av en fastighet eller annat eller annat innebär
en överlåtelse på sökandens sida i allmänhet att avvisning ska ske p.g.a. bristande talerätt.[6]
Andra uppfattningar förekommer också, t.ex. NJA 2008 s. 733 som rörde fråga om resning där
klaganden till stöd för resningsansökan anfört att han efter att en dom vunnit laga kraft fått reda
på att den fordran tvisten rörde hade överlåtits av käranden under handläggningens gång. Högsta
Domstolen som avslog ansökan av skäl som det inte behöver gås in närmare på, anförde utanför
skälen (obiter dictum) att käromålet på svarandens invändning i allmänhet ska ogillas om
tvisteföremålet överlåtits och förvärvaren inte inträder i rättegången, eftersom käranden inte
längre är berättigad enligt sitt yrkande.
Det går således inte att finna något entydigt svar på frågan i rättspraxis eller litteratur och det går
heller inte att säga att något av alternativen är direkt felaktigt. För att erhålla en enhetlighet
mellan de handläggande enheterna bör dock målet i första hand avvisas p.g.a. hinder enligt 21 §
BfL.
4 Kronofogdemyndighetens bedömning
I BfL finns inga regler om partssuccession. I lagmotiven till BfL uttalas inget specifikt angående
överlåtelse av fordringar, men det görs uttalanden där det med hänvisning till den summariska
processens utformning och särart anförs att sökanden inte ska tillåtas ändra sin talan efter att
föreläggande utfärdats. En partssuccession på sökandens sida är att anse som en taleändring.
Även om större ingivare inom fordrings- och betalningssektorn med hänsyn till utvecklingen kan ha
ett befogat intresse av allt högre flexibilitet vid det summariska förfarandet hos
Kronofogdemyndigheten i samband med överlåtelse av fordringar torde det med hänsyn till
resonemangen i avsnitt 3 stå klart att byte av sökande i målet inte ska tillåtas efter det att
föreläggande utfärdats i målet. För det fall den omtvistade fordringen i målet överlåtits efter det att
föreläggande utfärdats bör målet i första hand avvisas p.g.a. hinder enligt 21 § BfL.
[1] Prop 1989/90:85, om ny summarisk process, sid. 38.
[2] Per-Olof Ekelöf, Rättegång II, åttonde upplagan (1996), sid 153. Det har inte gått att finna
några uttalanden angående frågan om huruvida partssuccession utgör en ändring av talan i Fitgers
kommentar till rättegångsbalken men Ekelöfs slutsats förefaller inte vara särskilt kontroversiell.
[3] Prop 1989/90:85, sid. 51.
[4] Fitger, Rättegångsbalken m.m. vid 13 kap 7 § sista stycket i kommentaren.
[5] Ekelöf, Rättegång II, sid 75.
[6] Fitger, Rättegångsbalken m.m. vid 13 kap 7 § sista stycket i kommentaren.