6_11_SUPRO_Partssuccession - Kronofogden

stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde i rättegången är. Det
föreligger således inga formella hinder och det krävs heller inte någon form av medgivande från
svaranden för att partssuccession ska kunna ske i ett vanligt tvistemål vid domstol. Det torde
heller inte ha någon betydelse när partssuccession sker. Fråga är då om lagrummet ska vara
analogt tillämpligt inom den summariska processen med hänsyn till ovan nämnda
förarbetesuttalande.
Rent definitionsmässigt innebär partssuccession enligt Ekelöf en ändring av talan, dels eftersom
yrkandet förändras från att svaranden ska förpliktas att betala till den ursprunglige fordringsägaren
till att svaranden ska betala till förvärvaren av fordringen, dels då själva överlåtelsen blir en del av
den grund som förvärvaren åberopar till stöd för yrkandet.[2]
Det finns inget uttalande i propositionen till BfL som tar sikte direkt på frågan om partssuccession
men beträffande ändring av talan anges att: "det bör inte råda något principiellt förbud mot att
sökanden ändrar sin talan innan föreläggande utfärdas för svaranden att yttra sig. Efter det att
föreläggande utfärdats kan sökanden på det summariska stadiet inte förändra sin talan i målet på
annat sätt än att han inskränker den; detta följer av det sätt på vilket den summariska processen
är utformad och behöver inte uttryckligen framgå av lag."[3] Av uttalandet framgår tydligt att det
inte föreligger några hinder mot att ändra sökande i målet innan föreläggande utfärdats men det
ger också stöd för uppfattningen att så inte ska få ske därefter då ett byte av sökande i målet inte
kan anses utgöra en inskränkning av talan.
Fitger har beträffande tillämpligheten av 13 kap. 7 § RB påpekat att paragrafen är skriven för
tvistemål där talan väckts genom stämning men angett att paragrafen kan tillämpas även i en del
andra fall och hänvisat till domstolsavgöranden som rör bl.a. skiljeförfarande och mål vid
bostadsdomstolen om huruvida ett hyresförhållande ska upphöra men säger inget angående
summarisk process. [4]
3.2 Praktiska aspekter
För det fall Kronofogdemyndigheten skulle införa möjligheten att byta sökande i målet efter att
föreläggande skickats ut måste svaranden i målet få någon slags meddelande om detta och kanske
även delges detta. Beroende på när ett sådant meddelande måste skickas ut medför det allmänna
praktiska hanteringsproblem och även praktiska registreringsproblem i suprosystemet.
Om föreläggandet t.ex. redan är delgivet uppstår fråga hur meddelandet ska skickas. Har
svaranden delgetts med vitt kort eller fysiskt på sedvanligt sätt, kan meddelandet kanske skickas
till svarandens angivna adress. Om svaranden däremot delgivits genom kungörelse eller spikning
är svaret inte lika självklart. Ett annat sätt att meddela svaranden om partsbytet skulle kunna vara
att inte skicka ut ett meddelande om detta med en gång utan endast ändra uppgiften om sökanden
när utslaget meddelas. Detta skulle vara enklare och lösa många av de problem som kan uppstå.
Det är dock vara svårt att försvara en sådan hantering med hänsyn till myndighetens allmänna
skyldighet enligt 16-17 §§ förvaltningslagen (1986:223) att kommunicera inkomna uppgifter i
målet med den andra parten innan målet avgörs.
De praktiska problem som uppstår i samband med ett partsbyte på sökandesidan sammantaget
med uttalandena i förarbetena till BfL angående taleändring och den summariska processens art,
talar för att inte tillåta ett byte av sökanden i mål efter det att föreläggande har utfärdats.
3.3 Hantering av begäran om partsbyte
Det sätt varpå Kronofogdemyndigheten ska hantera en begäran om partsbyte varierar givetvis
beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall kanske sökanden endast hör av sig
per telefon och undrar om det är möjligt att byta sökande i målet och nöjer sig med ett muntligt
besked att detta inte är möjligt. Om sökanden inkommer med ett skriftligt yrkande eller på annat
sätt begär att få ett beslut i frågan torde myndigheten tvingas meddela ett formellt beslut i frågan
att sökandens begäran lämnas utan bifall vilket får anses utgöra ett beslut under handläggning
enligt 57 § BfL som inte får överklagas särskilt.
När Kronofogdemyndigheten inte tillåter byte av sökande i enlighet med vad som angivits ovan
uppstår också fråga om hur Kronofogdemyndigheten ska hantera det pågående målet i sak. Om
sökanden ger in en kopia på en överlåtelsehandling eller en skrivelse där det anges att fordran har
överlåtits kan det ifrågasättas om Kronofogdemyndigheten ska meddela utslag där den som
sedermera överlåtit fordran anges som sökande i målet.
De alternativ som ligger närmast till hands torde vara att antingen se ansökan som ogrundad då
sökanden inte längre är borgenär och behandla den som bestridd i enlighet med 23 § BfL eller att