Att ge och ta emot bekräftelse - Moodle 2

More documents

Recommendations

Info

12 försöker också att tänka lite på vem hon är – vad kan det komma, vad kommer det att bli, jag vet ju var de är på praktik ock så ... » (H:5) Denna planering innehöll också att i gruppen bestämma sig för och bland studenterna fördela olika tema, att fundera över. Att fördela tid och utrymme så att var och en av studenterna fick lika mycket, beskrevs också som ett sätt att strukturera arbetet. Under handledningen antecknade handledaren stödord, konkreta saker, men också känslan i det som berättades. I avslutningsskedet med arbetet av den beskrivna upplevelsen, kunde handledaren generalisera situationen genom att lyfta upp innehållet med hjälp av tematisering, d v s namnge vad som avhandlats. De sista tio minuterna av handledningstiden använde alla till att föra minnesanteckningar. Efter handledningen summerade handledaren vad som hänt, dokumenterade för sig själv vad som blev bra eller mindre bra, som en form av bekräftelse. Studenternas upplevelse av bekräftelse och icke bekräftelse vid olika handledaråtgärder. Studenterna beskrev att de upplevde bekräftelse när handledaren noterade närvaro och kommenterade de som var frånvarande. Handledarens sätt att se på den person som talade, hennes kroppsspråk och sätt att röra sig uppmärksammade studenterna och upplevde det som bekräftelse och engagemang. När handledaren visade att det fanns tid och utrymme för studentens problem i gruppen, upplevdes det som bekräftelse. Att handledningen följde samma mönster, det yttre handlandet var lika från gång till gång, upplevdes som en trygghet, man visste vad som skulle komma. Studenterna beskrev att kamraternas bekräftelse var lyssnande och VÅRD I NORDEN 1/2000. PUBL. NO. 55 VOL. 20 NO. 1 PP 9–14 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science delande av situationer och känslor eftersom de är i likartade situationer. Däremot upplevde studenterna att handledarna hade svårare att till fullo dela studentsituationerna. Av de kamrater i gruppen som man hade haft mer kontakt med, kunde också en bekräftelse till den egna personen upplevas. Flera studenter ställde sig dock frågande till om handledaren kunde bekräfta dem personligen då de ej tidigare haft någon närmare kontakt. Att få en hel grupps odelade uppmärksamhet och delande var för studenterna en ny och ovan situation som i sig kunde upplevas som bekräftelse. Handledarens åtgärder kunde i dessa ovana situationer till och med kännas som «överbekräftelse» för studenterna. För att bekräftelse skulle upplevas som äkta måste det finnas en ärlighet, så att det inte blev bekräftelse för bekräftelsens skull. Kontinuitet, struktur samt sättet att hantera problemställningar var de åtgärder som studenterna beskrev att de upplevde att handledarna använde för att visa bekräftelse. Studenterna beskrev att dessa åtgärder kunde upplevas både som bekräftelse och icke bekräftelse. Kontinuitet beskrevs som återknytande till tidigare handledningstillfälle. Handledaren kunde antingen fråga om någon hade någonting kvar från ett tidigare tillfälle som behövde diskuteras, eller att hon själv återknöt till föregående, vilket kunde upplevas som en positiv kontinuitet. «Det är ju klart, hon har ett sånt sätt så att hon visar att hon har hört vad man har sagt, och hon kommer ihåg från gång till gång vad vi pratat om. Det är ju ett sätt att bli bekräftad ...»(S:3) Handledning kan användas för att få lämna ifrån sig upplevelser, som kan vara svåra eller som berört en som person. Om handledaren vid nästa handledningstillfälle återkom till detta, kunde det upplevas som att hon höll fast vid det som redan var färdigbehandlat. I stället för positiv kontinuitet fick man stanna upp i det som är svårt flera gånger och kom inte vidare i gruppens process. Detta upplevdes som icke bekräftelse. Att använda sig av utdelade uppgifter för att få struktur i handledningen t ex att ha tänkt igenom något till nästa gång, kunde upplevas positivt, så länge det fanns en möjlighet att tacka nej till uppdraget. Att som handledare styra arbetet i gruppen så att alla kommer till tals, och ingen blir lämnad kunde vara en positiv upplevelse. Flera studenter beskrev dock i flera sammanhang, vikten av att få vara i fred och bara sitta med och delta i gruppens arbete. Att bli «infångad» och indragen kunde upplevas som obehagligt, hämmande och icke bekräftande. På vilket sätt handledaren mötte och behandlade problemställningar och hur fokuspersonen såg ut att må, kunde vara avgörande för hur studenterna i fortsättningen valde att ta upp olika situationer. Handledaren kunde bekräfta genom att vara stödjande eller vägledande. «...har man då känt att handledaren lyssnar så är det lättare att föra fram det. Man blir hörd. Så det är säkert väldigt viktigt även om man själv inte är i centrum…» (S:13) Handledarens åtgärder kunde också upplevas som hämmande, icke bekräftande. «För det kan vara så att om man tar upp en sak så liksom handledaren gräver ner sej och det kan uppta en timme. Det är jobbigt för alla faktiskt, inte bara för den som är i centrum. ...» (S:8) Att komma med svåra problemställningar till handledningen kunde ge tillfälle till djupa diskussioner. Genom gruppens och handledarens stöd upplevdes bekräftelse. Om arbetet i gruppen gick för fort, d v s kom ner i för djupa diskussioner för snabbt, kunde det upplevas som icke bekräftande. «Vissa gånger har vi gått litet för djupt då, och då känner jag att jag vill ha förtroende med dem som man sitter med, men det känner jag inte riktigt än…» (S:8) Användande av erfarenheter av bekräftelse i handledning i kommande yrkesfunktion som sjuksköterska Handledarna beskrev att handledning är en viktig del i utvecklandet av identiteten som sjuksköterska. Genom att lämna det som känns svårt i handledningsgruppen, och få bekräftelse genom delandet, kan förmågan att använda de känslomässiga uttrycken i kontakten med patienter och medarbetare utvecklas. Att komma till insikt om sig själv, sina egna bra och dåliga sidor, våga granska sig själv och tillåta sig själv att misslyckas eller lyckas kunde vara resultat av arbetet med bekräftelse i handledningsgruppen uttalade handledarna. Studenterna beskrev att de genom att få bekräftelse och lära sig att se behov av och ge bekräftelse i handledningsgruppen, lärde sig hur betydelsefullt ett bekräftande förhållningssätt är. De uttryckte att detta utvecklar relationen till patienter och medarbetare. Behovet av ett forum för bearbetande av känslor och delande av upplevelser, väcktes med handledning. Genom att delta i handledningen, kan en bekräftelse upplevas på att yrkesidentiteten till sjuksköterska håller på att växa fram. «Ja, det är väl en slags bekräftelse på yrkesrollen som man är på väg in i. Man
kommer att bli en sjuksköterska och där är handledningen en slags bekräftelse av det...»(S:1) Diskussion För att studera ett komplext fenomen, som bekräftelse kan anses vara, behöver man använda sig av flera olika metoder för att erhålla en mångsidig information, detta förfaringssätt beskrivs som s k metodtriangulering (10). Taylor & Bogdan (13) framhåller att genom att använda flera metoder i belysandet av ett fenomen, minskas undersökarens påverkan och dessutom framkommer en djupare och klarare förståelse. Genom att använda begreppsanalys, litteraturstudie och intervjuer som metoder, erhöll vi en bred information om begreppet bekräftelse, allmänt och i sammanhanget handledning i vårdarbete. Det empiriska resultat vi beskrivit hade eventuellt blivit annorlunda om vi väntat med vår studie en termin, så att studenterna hunnit erfara handledning och därmed bekräftelse under längre tid. Svårigheten att få studenter till vår undersökning hade kanske minskat om vi väntat eftersom deltagande i handledning var ett nytt moment under utbildningen. Trots den korta handledningstiden kunde både handledare och studenter ändå öppet och beredvilligt dela med sig av sina erfarenheter av bekräftelse. Kollegorna ställde gärna upp, de två som avböjde motiverade tydligt sina ställningstaganden. Däremot fanns det en svårighet i att intervjua kollegor, som har samma intresse för handledning som vi själva. Att dela intresseområde kan vara en fördel, förståelse och engagemang finns på båda håll, men kan också vara en nackdel, då området är alltför välkänt för både undersökarna och respondenterna. Vi såg ett samband mellan de resultat som vår begreppsutredning (12) och vår empiriska studie visade. Bejakande och bestyrkande var de dimensioner, som starkast framträdde i begreppsanalysen och det var även de begrepp som beskrevs tydligast i den empiriska studien, både hos handledare och studenter. Den bestyrkande dimensionen gavs betydelsen ge stöd, delande. Studenterna beskrev att bejakande och stöd var något som upplevdes i handledningssituationen, där både handledarens och kamraternas insatser var viktiga. Litteraturstudien (12) gav som resultat kategorierna identitetsutveckling, gensvar, ansvar och dialog. Bekräftelsen är viktig för identitetsutvecklingen och behövs som gensvar och dialog i uppbyggandet av relationer. Bekräftelse i handledning behöver inte alltid betyda att få positiv kritik eller att en åsikt delas, utan att få en ärligt svar kan vara en bekräftelse i sig, påpekade studenterna. I begreppsutredningen (12) framkom att kunskapen som uppnås genom ärlighet, är till nytta för att lära känna sig själv och andra, och kan användas i uppbyggandet av relationer, privat och i yrkesrollen. Den mest betydelsefulla bekräftelsekällan är människans relation till sig själv, eftersom den syftar till att bevara vår självvärdering inför oss själva. Genom den äkthet i bekräftelsen som framkom i den empiriska studiens resultatet kan en utveckling av den egna bekräftelsen växa fram. Studenterna betonade att för att kunna bekräfta andra måste en erfarenhet av att ha upplevt känslan av bekräftelse finnas. I vår litteraturstudie (12) framkom att för att uppnå en identitet som omvårdande sjuksköterska, omvårdande här i betydelsen bekräftande, måste en bekräftande erfarenhet finnas. Handledarna beskrev användandet av bekräftelse, som en strävan efter att vid varje handledningstillfälle bekräfta varje student på något sätt. Klimatet i handledningsgruppen är av stor vikt vid skapandet av en bekräftande miljö, där delandet kan äga rum, betonade handledarna. Studenterna beskrev att delandet är bekräftelse dem emellan. Severinsson & Lindström (8) betonar att handledningens främsta syfte är att stärka och medvetandegöra yrkesidentiteten. I handledningen får de handledda bekräftelse genom gruppens stöd och i denna gemenskap kan sjuksköterskan växa i sin yrkesprofession. Detta sker genom den gemenskap som växer fram i handledningsgruppen, underströk studenterna i vår studie. Handledarna kände bekräftelse i suprahandledningsgruppen i delandet av upplevelser eftersom de blev lyssnade på och tagna på allvar. De beskrev också behovet av att bli bekräftade på att de är på rätt väg i sin handledarfunktion. De behövde bekräftelse dels på sin roll som handledare, så att inte lärarrollen fick övertaget i handledningssituationen, dels i ledarrollen i handledningsgruppen, så att syftet med handledningen tydliggjordes. Däremot uppgav ingen handledare att de upplevde bekräftelse i handledningen med studenterna. Studenter deltar i många grupper. För att handledning skall kännas meningsfull, skall den skilja sig från andra «diskussioner» i undervisningen, och syftet vara klart uttryckt. För att komma till djup dialog och god interaktion i gruppen krävs lång tid, vilket också handledare och studenter betonade i vår studie. Vi tror att studenterna hade upplevt bekräftelse till person även från handledarna om undersökningen gjorts vid ett tillfälle då handledningen pågått under längre tid. Att arbetssättet i handledningen inte skiftar utan hålls konstant från gång till gång, upplevs som en trygghet, en bekräftelse. När handledaren ger signal om att det finns tid och utrymme för det problem som kommer upp, upplevs det som bekräftelse. Då studenterna beskrev handledarnas arbetssätt framkom kontinuitet, struktur och sättet att hantera problemställningar som de mest betydelsefulla faktorerna. Eftersom vi i resultatet visat att dessa handledaråtgärder kan upplevas både som bekräftande och som icke bekräftande av studenten, är det av stor vikt att som handledare vara lyhörd för hur studenten upplever den använda handledaråtgärden. Upplevs åtgärderna som icke bekräftande, stannar förmodligen handledningsprocessen i gruppen av och ett icke bekräftande förhållningssätt blir rådande. Om åtgärderna däremot upplevs som bekräftande fortskrider och fördjupas handledningsprocessen. Gemensamt för handledarnas beskrivning av sitt tillvägagångssätt är att de förtydligar, summerar och dokumenterar sina intryck. Denna process sker oftast efter avslutat handledningstillfälle. Kan detta vara handledarnas sätt att för sig själva, och i vissa fall inför studenterna hantera vissa problemställningar, uppnå struktur och få kontinuitet i det som hänt i handledningssituationen, d v s de handledaråtgärder som för studenterna var mest framträdande? Vi har i resultatet beskrivit tre olika sätt att handleda. Två av de beskrivna sätten att handleda kan sägas vara studerandestyrda, dvs studenternas respons bestämmer takt, djup och innehåll i handledningen. Det ena inriktar sig mot den enskilda individens och det andra mot gruppens respons. Det tredje däremot beskriver ett handledarstyrt agerande där handledaren MAUD HALVARSSON OG INGRID JOHANSSON 13
Page 1 and 2: Maud Halvarsson leg. sjuksköterska
Page 3: synonym, som både handledare och s

Att ge och ta emot bekräftelse - Moodle 2

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?