Hela nummer 2007/1 (PDF, 2047 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

More documents

Recommendations

Info

st071.book Page 82 Sunday, March 4, <strong>2007</strong> 5:48 PM 82 politiska metoder, och gentemot ex-Jugoslavien, genom invasionen av Kosovo 1999, därtill militära; ifråga om båda de senare länderna har både kanalen uppifrån eliten och ned och nedifrån befolkningen och upp använts. (v) Relationen till Vitryssland har karaktäriserats av låga krav och lågt stöd från EU:s sida, medan det motsatta – höga krav och högt stöd – gällt gentemot Slovakien. Gentemot ex-Jugoslavien har kraven genomgående varit högt ställda, men stödet har skiftat från lågt till högt. (vi) Resultatet, slutligen, har i fallet Vitryssland varit en negativ reaktion av låg omfattning, i fallet Slovakien en positiv reaktion av hög omfattning, och i fallet ex-Jugoslavien en förändring från en negativ till en mestadels positiv reaktion, som dock hela tiden varit av hög omfattning. I avhandlingens avslutningskapitel drar S. något mer långtgående slutsatser när han argumenterar för vilka strategier för demokratifrämjande som kan förväntas bli mer eller mindre framgångsrika (kap. 7). Det Slovakiska fallet – där EU drevs av ett demokratiintresse, använde politiska och ekonomiska metoder som kanaliserats både uppifrån och nedifrån, ställde höga krav och samtidigt gav starkt stöd – anges som den mest framgångsrika strategin; S. kallar denna strategi ”villkorat samarbete” (democratization through conditional cooperation). Sannolikheten för framgång beskrivs dock som betydligt lägre om den Vitryska strategin används, dvs. utan ett pådrivande demokratiintresse, med enbart ekonomiska metoder och kanalisering nedifrån, samt med låga krav och ett svagt stöd; denna mindre framgångsrika strategi kallar S. ”smittostrategin” (democratization through contagion) utifrån föreställningen att det enda som skulle kunna bidra till en demokratisering av Vitryssland vore att landet passivt ”smittades” av demokratin från närliggande länder. Det ex-Jugoslaviska fallet, slutligen, visar att demokratifrämjande också kan ske genom en ”kontrollstrategi” (democratization through control), där säkerhetsintressen driver och militära tvångsmetoder används; denna strategi riskerar att leda till ett osäkert utfall där demokratisering inte följs av konsolidering (196f). Avhandlingen avslutas med en kort reflektion över studiens begränsningar, vilka samtidigt pekar på behovet av framtida forskningsinsatser. De teoretiska begränsningarna beskrivs som bristen på integrering av inhemska och internationella förklaringsfaktorer, samt frånvaron av ett fler-aktörsperspektiv. De empiriska begränsningarna beskrivs som behovet av att pröva analysmodellen i en annan geografisk och historisk kontext. Styrka och svagheter S:s avh. både ger ett teoretiskt och empiriskt bidrag till forskningsfältet ifråga. Avhandlingen är väl disponerad och klart och tydligt skriven. Genomgången av demokratiseringslitteraturen vittnar om en stor beläsenhet i ämnet. Genom att spjälka upp fenomenet demokratifrämjande i olika aspekter öppnas upp för ett mer nyanserat tänkande om detta fenomen i framtiden. Det råder också brist på aktörsorienterade studier av i synnerhet de internationella förklaringsfaktorerna till demokratisering. De empiriska fallen illustrerar på ett förtjänstfullt sätt hur demokratifrämjande kan variera i praktiken. Samtidigt är det min bedömning att S:s bidrag är mycket mer begränsat än vad han själv försöker göra gällande. Jag håller således inte med om hans egen beskrivning av avhandlingens begränsningar. När det gäller avhandlingens teoretiska insats anser jag, för det första, att bidraget till diskussionen om demokratibegreppet
st071.book Page 83 Sunday, March 4, <strong>2007</strong> 5:48 PM och om förklaringsfaktorer till demokrati är marginellt. När det gäller synen på demokratisering ligger avhandlingen snarare i mittfåran av en dominerande forskningstradition på området, den som brukar gå under benämningen ”the transition paradigm”. Att definiera demokratisering som en ”process” från diktatur till demokrati, och att tala om demokratiseringsprocessers olika ”faser” leder i slutändan – trots S:s medvetenhet om detta (34) – till just den kritik som anförts mot att tolka demokratiseringsprocesser i termer av ett predestinerat slutmål mot vilket alla länder, av något slags inneboende kraft, strävar. 6 När det gäller genomgången av förklaringsfaktorer till demokratisering kan man också sätta vissa frågetecken kring S:s beskrivning av de internationella förklaringsfaktorernas eftersatthet. I själva verket citerar S. själv ett flertal viktigare arbeten på detta område som skrevs redan i slutet av 1980- och i början av 1990-talet. 7 Han försummar dessutom att uppmärksamma den tidigare litteratur som brukar gå under benämningen ”beroendeskolan”, enligt vilken integration i det 6 Den kritik jag åsyftar är givetvis Thomas Carothers, ”The End of the Transition Paradigm”, Journal of Democracy 13(1), 2002. 7 Närmare bestämt Laurence Whitehead, ”International Aspects of Democratization”, i O’Donnell, G., Schmitter, P., & Whitehead, L., red., Transitions from Authoritarian Rule: Comparative Perspectives (Baltimore & London: The Johns Hopkins University Press, 1986); Huntington, Samuel, The Third Wave: Democratization in the Late Twentieth Century (Norman: Oklahoma University Press, 1991); Pridham, Geoffrey, red., Encouraging Democracy: The International Context of Regime Transition in Southern Europe (London: Leicester University Press, 1991); Geoffrey Pridham, Eric Herring & George Sanford, red., Building Democracy? The International Dimension of Democratization in Eastern Europe (New York: St. Martins Press, 1994). 83 internationella kapitalistiska systemet hade en negativ inverkan på förutsättningarna för demokratisering i ett land. 8 För det andra menar jag att värdet av den utvecklade analysmodellen framför allt begränsas av dess tvehågsna och ofullgångna relation till en mer fullfjädrad förklaringsteori. En mer klargörande uppspjälkning av demokratifrämjandets variationer hade enligt min mening varit att utgå från VEM som gör det (aktörer), VARFÖR de gör det (vilka intressen/motiv som vägleder dem), HUR de gör det (exempelvis genom användandet av mer eller mindre villkorade politiska, ekonomiska & militära medel, med olika grad av investerade resurser), samt vilken REAK- TION detta leder till i mottagarlandet (hos elit respektive befolkning). Detta hade gjort den så kallade ”analysmodellen” till en egen liten teoribildning på området. Utifrån denna hade man sedan kunnat utveckla prövbara hypoteser om hur förutsättningarna för demokratisering i ett land påverkas av VEM som är demokratifrämjare, HUR denna demokratifrämjare agerar, och av den REAKTION som detta agerande framkallar (även om det senare givetvis i den tänkta orsakskedjan hamnar väldigt nära det som skall förklaras). Med tanke på att den litteratur om demokratisering S. vill bidra till just har ett förklarande syfte hade en sådan förklarande ambition tett sig helt naturlig. S. söker nu gömma sig bakom vaga formuleringar av 8 Två av de mest välciterade referenserna inom denna litteraturbildning är Andre Gunder Frank, Capitalism and Underdevelopment in Latin America: Historical Studies of Chile and Brazil (New York & London: Modern Reader Papersbacks, 1969); Wallerstein, Immanuel, The Modern World System: Capitalist Agriculture and the Origins of the European World Economy in the Sixteenth Century (New York: Academic Press, 1974). ■ L ITTERATURGRANSKNINGAR
Page 1 and 2:
st071.book Page 1 Sunday, March 4,
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32: st071.book Page 31 Sunday, March 4,
Page 81: st071.book Page 81 Sunday, March 4,
show all

Hela nummer 2007/1 (PDF, 2047 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?