Läs här - Webbhotell SLL

Vi var 7 doktorer, en sjuksköterskechef från Sös ortopedklinik och även 2 Sös-medicinare +
ytterligare 2 kompisar dvs. totalt 11 som övernattade på ett dagis vi hyrt i Motala.
Jag och f.d. Sös-ortopeden (numera Sabb.) Ricard Miedel hade tränat med Fredrikshofs
"Nacka Värmdö-snabbgrupp" under våren i syfte att komma under 7.30 på Vätternrundan.
Sedan första starten för 5 år sen har han idogt hetsat en till att köra snabbare och snabbare
för varje år. En ekvation som gått alldeles utmärkt ihop då vi ju bara blir yngre och yngre
med tiden!!!
Vi startade alltså med denna Fredrikshofsgrupp kl. 09.42 på lördagmorgonen och fick därför
sova ut till skillnad från de övriga "Sösarna". Vi var sedan c:a 40 st "rövare" som efter
starten låg och snurrade i en Belgisk kedja. I början faktiskt 2 st belgiska kedjor som turades
om att ligga först.
Efter en hysterisk adrenalinstinn inledning med hård och stundom rätt ryckig körning i
motvinden ner mot Jönköping så fick dock Ricard punktering efter c:a 4 mil. Då han insåg att
det var kört vad gäller det uppsatta målet (samt osannolikheten att komma ikapp mig tror jag
:-) ) så vände han och cyklade hem till Motala-dagiset istället.

Jag själv kämpade vidare i den roterande klungan, men fick rätt snart långa stunder lägga
mig bakom och låta andra yngre och starkare förmågor gör mer av dragjobbet. I motvinden
ner till Jönköping var det många som förtog sig varefter det inte var så många som orkade
dra på den andra (västliga) sidan av Vättern. Vinden här tycktes tyvärr inte vara lika
förmånlig som den varit bromsande för oss på östsidan.
Efter en paus med vätskepåfyllning etc. i Fagerhult så kände man sig dock lite fräschare igen
och med nya krafter drog vi igång i ett rasande tempo. Jag körde sen hårt i kedjan rätt länge
tills det plötsligt började ta emot. Krampkänningar i låren och jag började knapra
krampmotverkande tabletter så gott det gick. Och på grunda av den troliga placeboeffekten så
lättade krampen en del och jag kunde trampa på bättre ett tag varefter krampkänningarna
återkom igen. Så höll det på och varje gång krampen tilltog trodde jag att jag skulle bli
tvungen att släppa klungan. I mål hade jag sen käkat upp hela burken.
Av oförklarlig anledning gjordes också ytterligare ett depåstopp efter Hammarsundet då det
egentligen inte var särskilt långt kvar till mål. Kanske det var då 7.30-målet gick upp i rök! I
röran där i depån visade det sig också sedan att några av de starkaste cyklisterna inte hann
ut på vägen igen innan klungan i sin iver drog iväg. Förståeligt nog var de som blivit
avhängda på detta snöpliga sätt inte direkt tacksamma. Vi andra kan bara skylla på att vi då
var så trötta och därmed ouppmärksamma att detta hände utan vår avsikt! Det ska också
sägas att vartefter det blandat in sig en hel del andra cyklister som hakat på vår klunga och
många av de 40 "ursprungliga rövarna" också av olika anledningar fått släppa, så vart det
rätt oorganiserat mot slutet. I mål var det nog bara omkring ett drygt tiotal från
ursprungsgruppen som fanns kvar.
Sluttiden blev 7.33. Delad 122 plats med en medelhastighet på 39.7 km/h är dock något jag
får vara helt nöjd med! Jag blir nog trotts allt inte yngre än mina nu 51 år!
Per Ekman
Ortopeden Södersjukhuset
SÖS IF