Helgon - Svarta Galten

More documents

Recommendations

Info

Sankt Teidrus var en av de första av Guds Följe och led martyrdöden samma år som Guds Följes skapades. Han dog i sitt värv när han försökte missionera bland alverna. När han misslyckats med orden gick det hela till stridigheter, varvid han dog. Teidrus avbildas som en av Guds Följe med ett svärd i handen. Sankt Sedrius Dag 16, första sommarmånaden Alvernas skyddshelgon, havandets och födandets skyddshelgon. Sedrius var en präst från Guds Följe som missionerade bland skogsfolket och alverna. Han led martyrdöden då han försvarade en alvkvinna och hennes nyfödda barn från trollen. Helgonet symboliseras med ett alvbarn på den vänstra armen och handen i tecknet för utelåsning mot ett troll och en alvkvinna liggande på marken bakom sig. Sankt Bernarde Dag 8, andra sommarmånaden Inkvisitionens och kyrkoriddarnas skyddshelgon. Sankt Bernarde ledde folket ur den nedanska fångenskapen (se Bibeln, Fjärde boken). Kyrkoriddarorden, eller som den kompletta namnet lyder Den heliga nyckelns väktare av Sankt Bernardes orden, ansvarar för att skydda kyrkan och dess folk mot Nattens gudinna och hennes onda anhang. Sankt Thérèse Dag 7, sista vintermånaden Är kyrkoriddares och alla kyrkliga striders (må det vara teologiska, retoriska eller fysiska) skyddshelgon. St. Thérese är idealet för alla kyrkoriddare, en god krigare, en ödmjuk kyrkans tjänare, de troendes försvarare, en välverserad teolog och en inspirerande ledare. Sankt Velessa Dag 23, första vårmånaden Stigfinnarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot troll, skyddshelgon för en säker resa. Velessa var en stigfinnare i Irebas skogar, känd för att mirakulöst kunna hitta de stigar som inte användes av bestar och mörkervarelser för att därigenom tryggt kunna leda folk genom skogen. Hon lär också vid flera tillfällen ha motat bort troll genom att endast åkalla Gud. Sankt Velessas spår används fortfarande och inget troll vågar närma sig denna stig. Hon symboliseras av långt hår, med en stav i den vänstra och ett horn i den högra handen. Sankt Alensius Dag 22, sista vintermånaden Martyrers, resenärers och upptäckares skyddshelgon. Sankt Alensius var en mycket vis kringvandrande munk som fick i uppdrag från Andrinna att utforska världen. Han var den förste att med bläck och pergament framställa kartor. Han mördades grymt under en av sina resor vid gränsen mellan nuvarande Lenorien och Nedan av blodtörstande hedningar som flådde honom levande och sedan brände honom på bål. Någon tid innan sin död hade han dock färdigställt den ofta citerade »Mina resor bland de djuriska halvfolken». Han avbildas som en enkelt klädd äldre munk, hållande i en karta och en passare. Sankt Bernadette av Seris (Gregorien) Dag 1, andra sommarmånaden Föräldrars, barnaföderskors och föräldralösas skyddshelgon. Sankt Bernadette var jordemor i staden Sibilane i nordvästra Gregorien. Hon var en mycket religiös kvinna och tillhörde i sin ungdom tertiärorden. Som vuxen gifte hon sig med en framträdande medlem i stadens råd och födde sex barn. I sitt arbete hjälpte Sankt Bernadette åtskilliga barn till livet och var särskilt skicklig att klara även de mest besvärliga för- 2 KYRKAN NIVÅ 2 lossningar som annars skulle ha slutat illa. Hennes tjänster efterfrågades i hela norra Gregorien. På äldre dar, som änka, drog Bernadette sig tillbaka till den extroverta kongregrationen och öppnade ett hem för föräldralösa barn, där även fattiga kvinnor kunde få föda sina barn. Sankt Bernadette dog vid hög ålder och helgonförklarades en kort tid därefter. Hon avbildas som en äldre kvinna i nunnedok, med armarna utsträckta som för att famna världen, hållande en rosenkrans i den högra handen. Sankt Paulette Dag 2, andra sommarmånaden Barnens, ungdomens och oskuldens skyddshelgon, hedras av ogifta unga män och kvinnor och anses kunna visa på den rätta vägen i fråga om uppförande och uppfostran, varför föräldrar och barnafostrare ofta riktar sina böner till Sankt Paulette. Sankt Paulette var en ogift och mycket dygdig kvinna av hög moral. Hon drev en skola nära gränsen mellan Gregorien och Lenorien för välartade unga män och kvinnor. Skolan var känd för sin fina bildning och det fina uppträdande som de utexaminerade visade prov på. Trettioåtta av Sankt Paulettes elever gjorde storartade karriärer inom Livets Nyckel, två blev nunnor, tjugoen blev präster, fem blev kyrkoriddare, två blev inkvisitorer, en blev abbedissa och en abbot, tre blev biskopar, en kardinal och en blev i slutet av sitt liv påve. På så sätt kunde en hel generation av kyrkans ledare sägas stamma från samma skola. Alla tackade och hedrade under hela sina liv sin »moder Paulette» för sin framgång. Åtta år efter sin död helgonförklarades Sankt Paulette. Helgonet avbildas med en bok i sin ena hand och en käpp i sin andra. Sankt Marisa Dag 5, sista höstmånaden Fredsmäklares och diplomaters skyddshelgon, står för endräkt och hårt arbete, dessutom Frata och Mosius skyddshelgon. Sankt Marisa var rådgivare åt överjarlen i Ireba, utsänd att till varje pris stifta fred mellan de båda stridande klanerna Frata och Mosiu. Helgonet dog som martyr genomborrad av tusen pilar på slagfältet när hon sökte skapa fred mellan dem och med sin egen kropp försökte hindra de stridande. Helgonets insats har efteråt framhållits som ett av skälen till varför de forna jarlastaterna Frata och Mosiu senare lade alla sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att istället gå ihop. Marisa avbildas med händerna utsträckta mot två ryttare som kommer mot henne från vardera hållet. Sankt Sebastian Dag 4, andra sommarmånaden Är alla tjänares skyddshelgon, särskilt påklädares och kammartjänares. Ofta påbörjas dagen med en bön om Sankt Sebastians stöd och hjälp under dagen och om att få vara hans avbild i fråga om uppträdande. Man talar ofta om Sankt Sebastians fem dygder – trohet, diskretion, tjänstvillighet, godhet och förutseende. Sankt Freodora Dag 19, första höstmånaden Matlagningens skyddshelgon, de kyrkliga ämbetspersonernas skyddshelgon, munskänkarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot gift. Freodora var vakt åt drottning Hedrainna och fick en ingivelse från Gud att dricka upp sin drottnings vin under en fest till Guds ära. Hon slet vinbägaren ur drottningens hand och drack hela vinstopet i ett svep. Det visade sig att bägaren var förgiftad och hon föll sjuk till marken. Hon dog två dagar senare i stora smärtor. Freodora avbildas med ett vinstop i handen. Sankt Minlessa Dag 28, första vintermånaden Skogshuggarnas skyddshelgon, skogens skyddshelgon, skogsvandrarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot ormbett.
Minlessa var en eremit som strövade över myrmarkerna mellan Gregorien och Kastaria strax efter det att Guds folk hade återvänt från Nedan. Hon spenderade sin tid genom att bekämpa demonerna och ormarna i träsken närmare Nedans ogudaktiga land. För henne förtäljde Gud om vilka medel som hjälpte mot ormgift och andra gifter. Minlessa avbildas med en orm runt högra underarmen och med dess huvud i ett fast grepp i högra handen. I vänstra handen har hon en stav. Sankt Ospita Dag 17, första vårmånaden Läkekonstens skyddshelgon, skydd mot ormbett, skydd för giftkännare. Ospita var lenorisk nunna som var väl bevandrad i läkekonsten i början av 100-talet. Ett år var det ovanligt många ormar i trakterna där hon var verksam och det var många som dog på grund av smärtsamma ormbett. Hon fick då en syn från Gud om att använda ett annat gift, giftet från trolltickeekens ollon, som hon gav åt dem som blivit ormbitna. Detta räddade många från att dö den sommaren och framöver. Sankt Ospita avbildas med en orm runt armen som skyggar från ekollonet i hennes hand. Sankt Benedicte Dag 16, sista vårmånaden Rättsväsendets, sakförares och rättskipares skyddshelgon, står för rättvisa och balans. Sankt Benedicte var en nunna som på resa mellan två kloster blev skamligt överfallen av ogudaktiga människor som rånade henne, våldförde sig på henne och lämnade henne att dö av sina skador. Sankt Benedict bad med sitt sista andetag till Gud att de skyldiga skulle straffas. Hon bönhördes och de skyldiga dog när en blixt från klar himmel fällde en mäktig ek rakt över deras läger. Endast de oheliga skurkarnas barn, och de kvinnor och män som var oskyldiga till dådet sparades. Avbildas nedkallandes en blixt mot en ek. Sankt Gregor Dag 31, andra vintermånaden Omvårdnadens, välgörenhetens och barmhärtighetens helgon, påminner alla om att vandra i Guds ljus och att hjälpa de fattiga och de sjuka. Sankt Gregor var under många år av sitt liv munk i ett litet kloster i södra Kastaria. Under en tid då markerna och byarna runt omkring lidit av en fruktansvärd torka anklagades två fattiga kvinnor för att ha hämtat vatten från en helig källa till att dricka och för att ge åt sina barn. Munken Gregor vädjade till biskopen att visa medlidande och fria de två kvinnorna, men biskopen, som var en bister och lagkunnig kvinna, vägrade. Gregor bönföll för kvinnornas skull, men biskopen ville inte ändra sig. När biskopen nekat för andra gången började starka vindar blåsa och marken att skaka. Gregor höjde då armarna mot skyn och ropade högt: »Guds barmhärtighet och godhet är större än alla människors makter och lagar! Guds helighet är given till människorna i kärlek, och i kärlek måste vi mottaga dem. Om annat än kärlek finns i era hjärtan när ni mottager Guds gåvor ska Gud svara med vrede!» Biskopen blev vid detta så rädd att hon lät frikänna de två kvinnorna, varpå marken lugnade sig och vindarna dog ut. Efter detta lämnade Gregor klostret för att vandra längs vägarna. Med sig fick han endast sin kåpa, sin mantel, sina skor och ett stycke bröd. När han kom till den första staden träffade han en fattig gammal man som tiggde mat. Till honom gav Gregor brödet, men mannen ville först inte ta emot det, rädd för att den gode välgöraren skulle svälta. På detta svarade Gregor att han ingen mat behövde, Guds närhet höll honom mätt och förnöjd. Efter detta vandrade han vidare, och han klarade sig utan att äta någon mat under flera månvarv. På vägarna träffade han sedan en ung vandrerska som satt vid vägkanten och gnydde över sina ömma fötter. Till henne gav han sina skor och sade att han 3 KYRKAN NIVÅ 2 inte behövde dem, för han gick Guds ärenden och då blev vägen aldrig lång. Efter detta fortsatte han att gå ända tills det blev vinter och hans fötter blev aldrig ens ömma. När det blivit vinter och snön föll över landet träffade han på en sjuk gammal änkling som fördrivits från sin by då man varit rädda för hans sjukdom. Till honom gav Gregor sin mantel med orden: »Trots att du är döende behöver du den mer, ty mig håller Guds kärlek varm även i den mörkaste natten.» Sedan vandrade Gregor iväg och syntes aldrig till igen, för det sägs att han i soluppgången vandrade raka vägen upp i himlen och in i Guds hjärta. Sankt Gregors symbol är ett hjärta med en nyckel inuti och ovanför detta en uppstigande sol. Sankt Gregors dag infaller när det är som allra mörkast och kallast och då är det sed att man bjuder in åtminstone någon som har det sämre ställt och bjuder på mat. På många ställen hålls det allmänna fester på den här dagen dit alla är välkomna och dit man medtar vad man kan avvara för att skänka till de fattiga. Sankt Dumira Dag 3, första höstmånaden Jaktens och de vilda djurens skyddshelgon. Sankt Dumira är ett av Irebas äldsta och populäraste helgon men hon dyrkas även i andra länder. Helgonet är också populärt bland nunnor av Sankt Ursulas heliga orden för sin ödmjukhet inför sin heliga uppgift. Dumira föddes i en gammal och rik ätt och var berömd över hela landet för sin skönhet. Hennes hy var mjölkvit, ögonen skimrade som ädelstenar och hennes gyllene hår täckte hennes huvud som en slöja och nådde ända ner till marken. Men i trakten där hon bodde härjade ett vildsint monster som varje nymåne överföll och dödade bönder och vandrare. Hennes far och mor skickade då bud till alla stora krigare om att den som kunde nedgöra monstret skulle få en stor skatt i belöning. Många kom till trakten men lyckades inte med sitt uppdrag utan blev själva offer för monstrets käft. Till slut fanns det ingen kvar som vågade möta odjuret. Jungfruns far och mor blev då tvungna att själva bege sig ut för att förgöra det. Men också de föll efter en lång kamp och uppslukades av monstret. Jungfruns sorg visste ingen ände, hon grät och ropade ut sin smärta mot den mörka natten. När hon så trodde att allt hopp var ute kom det till hennes gård tre varelser som talade till henne, en hjort, en örn och en orm. »Även vi lider av odjurets grymhet», sade de. »Vi delar din sorg över fäder och mödrar som mördats, men det ligger inte i vår makt att dräpa detta nattens vidunder.» »Men varför kommer ni då till mig? Jag har ingen kvar som kan möta besten, och själv är jag ingen krigare», svarade hon. »För att möta vidundret och dräpa det krävs ingen krigare, blott någon med rent hjärta och mod.» »Hur ska jag kunna jaga och dräpa monstret?» »Du kan rida på min rygg så tar jag dig fram snabbare än vinden», svarade hjorten. »Jag ska vara dina ögon från skyn så att du kan se i det djupaste mörker», svarade örnen. »Och mitt gift ska du stryka på spjutets spets att förgöra din fiende med», svarade ormen. Jungfrun tog så ett spjut vars spets hon lade gift på, satte sig på hjortens rygg och gav sig av. Örnen ledde henne till monstrets lya, djupt i den mörka skogen, i det allra innersta av Giseiban Sus. Där kastade vidundret sig snart över henne och kampen blev jämn och blodet flöt. När så vidundret öppnade sina käftar för att sluka henne föll hennes hår ut ur huvan som skylde det och vidundret, som trodde det var självaste solen som kommit fram, ryggade tillbaka. Jungfrun stötte då spjutet djupt i hjärtat på monstret, som dog med ett fasansfullt tjut. Sankt Dumira avbildas sittande på en hjort med örnen på hennes högra arm, hållande spjutet i vänstra handen och med ormen som halssmycke.
Page 1: Helgon Sankt Mikau (Kastaria) Dag 2
Page 5: Nannia var en fattig fåraherde fr

Helgon - Svarta Galten

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?