Helgon - Svarta Galten

Helgon 

Sankt Mikau (Kastaria) 

Dag 21, första sommarmånaden 

Kastarias skyddshelgon, kartritarnas skyddshelgon, den rättrådige sonens 

skyddshelgon, skyddshelgon mot tyranniska föräldrar, speciellt 

mödrar. 

Mikaus mor var hövding i Kastaria under 200-talet. Sonen sändes 

till Gregorien för att utbildas till kartritare och där blev han omvänd 

till den rätta tron. Dock vågade han inte berätta detta för sin mor, hövdingen, 

men skickade i hemlighet kartor över sin mors område till den 

gregoriska kyrkan. När hans mor fick reda på detta blev hon rasande 

och tvingade Mikau till lönskaläge för att sedan halshugga honom. 

Sankt Mikau avbildas hållandes sitt huvud i håret i högra handen 

och med kartor under vänstra armen. 

Sankt Narl (Kastaria) 

Dag 18, andra vårmånaden 

Soldaternas skyddshelgon, rådgivarnas skyddshelgon, skyddshelgon 

mot bukskador och magvärk. 

Narl var krigare och rådgivare åt en klanhövding i det hedniska 

Kastaria på 300-talet. Han omvändes till den rätta tron och lyckades 

till slut även omvända sin klanhövding, som vann många strider efter 

att ha fått Guds beskydd. Narl dräptes av klanhövdingens son, som var 

hedning. 

Narl symboliseras med tecknet för den upplåsta nyckeln och ett 

svärd i buken 

Sankt Thondur (Kastaria) 

Dag 19, första vintermånaden 

De resandes skyddshelgon, skyddshelgon för Thondurs pass, skyddshelgon 

mot fall och fallskador, skyddshelgon för en säker resa. 

Thondur var en präst och missionär som på 500-talet försökte 

missionera i Kastaria. Han var dock inte så bra på det, och Gud verkar 

ha haft andra planer för honom. Han bosatte sig i det pass mellan 

Gregorien och Kastaria som idag kallas Thondurs pass. Där hjälpte han 

och räddade många resenärer som inte hittade och hade tagit med sig 

för lite mat. Än idag kan folk som går längs de gamla spåren bli mystiskt 

ledda av ett vandrande ljus och ett plingande ljud i dimman, och 

flera har blivit hårt puttade av en osynlig hand för att sedan inse att 

de varit på väg att vandra ut över ett stup. Thondurs grotta är ett känt 

pilgrimsmål. 

Thondur symboliseras med en stav i den högra handen, en lykta i 

den vänstra och en konformad mössa med en bjällra i toppen. 

Sankt Monessa 

Dag 13, sista vintermånaden 

De svagas och de hungrandes skyddshelgon, skyddshelgon mot hunger 

och fattigdom, och skyddshelgon mot halsbesvär. 

Monessa var biskop i Cittabatti under den svåra svälten 523 och 

många rika hade köpt upp den mat som fanns och vägrade dela med 

sig. Monessa bad då till Gud om ett under och på det sättet fyllde hon 

ett stort lagerhus med utsökt mat som hon började dela ut bland de 

fattiga. De rika ville då också ha av den goda maten och krävde att de 

skulle få sälja den till de fattiga. Monessa vägrade och hann precis dela 

ut all mat innan hon mördades och därigenom led martyrdöden. 

Monessa symboliseras med en pil genom halsen och med bröd och 

kött i händerna. 

1 

KYRKAN NIVÅ 2 

Sankt Tellande av Gregorien (Gregorien) 

Sankt Tellande är Gregoriens och kungamaktens skyddshelgon. Hon 

står för vishet, gudomlig makt och vägledning men även för lojalitet 

och heder. Många ber till henne i tider av oro och förvirring då de inte 

klart kan se sin väg. 

Tellande var dotter till en furste i ett av många små furstendömen 

i centrala Sharran. I tidiga år sökte hon sig till Guds heliga kyrka och 

med tiden prästvigdes hon. Gud sände henne uppenbarelser om ett 

återuppståndet ärofullt Gregorien, och hon förstod att hon kallats att 

ena de splittrade furstendömena och leda de sorgliga resterna av det 

forna Gregorien till ett nytt starkt rike. Hon sökte audiens hos påven 

och väntade tåligt i ett halvt år för att få tala med henne. När påven 

så hörde hennes bud så insåg hon att gud talat till Tellande och utvalt 

henne att ena folket. Med påvens och kyrkans välsignelse löstes Tellande 

från sina prästlöften för att kunna utföra sitt världsliga värv och 

satte ut för att söka sin faders och dennes lydfurstars stöd. Hon blev 

med tiden den första drottningen av det nya enade Gregorien. 

Sankt Tellande avbildas på knä på huvudet uppåt, bedjandes och med 

Guds strålglans skinande i sitt ansikte, och med en krona på huvudet. 

Sankt Etienne 

Dag 7, sista vårmånaden 

Sankt Etienne är krigarnas skyddshelgon och står för alla de positiva 

egenskaper en god krigare skall ha, trofasthet, klokhet, hög moral, 

ståndaktighet, rättvisa, medkänsla och vapenskicklighet. 

Sankt Etienne var en riddare av gregorisk börd. En drake plågade 

hans hembygd och i ett slag förlorade han sin hustru, sina två barn och 

sitt gods när draken gick till angrepp. Nedtyngd av sorg svor Etienne 

att hämnas deras död. Han samlade sitt stridsfolk och kallade på sina 

stridsbrödrar och -systrar. Femton riddare slöt sig till hans sak och i 

två månaders tid jagade de draken kors och tvärs över Alenneslätten 

och kämpade tappert. Slutligen lyckades de nedbringa draken och Etienne 

slog ihjäl den med ett enda mäktigt hugg. 

I striden föll två av de tappra riddarna och när draken dog blandades 

dess blod med de tappra riddarnas och en källa sprang fram på 

platsen. Källan förklarades av Adrianna som helig och den som dricker 

därav sägs bli en trofast och god krigare. Källan beskyddas numer av 

baronätten de Valloise. 

Riddare Etienne var svårt skadad, men hörsammade genast kallelsen 

när Gregoriens kung kallade honom och hans följeslagare till sig. 

De belönades rikligt, men Etienne avböjde belöningar i form av guld 

och rikedomar, då han var nöjd med att ha hämnats sin hustrus och 

sina barns död och önskade ingen ytterligare belöning. Kungen utnämnde 

då Etienne och hans följeslagare till »Rikets beskyddare» och 

de svor alla att stå redo att försvara riket, monarken och befolkningen 

mot alla hot när denna så begärde. Riddar Etienne dog en kort tid därefter 

av de skador han ådragit sig i striden mot draken. Sankt Etienne 

helgonförklarades 15 år efter sin död. 

Helgonet avbildas som en bevingad och barhuvad ung man, iklädd 

en silverne rustning, hållandes ett gyllene svärd och balanserandes rättvisans 

vågskålar. Under hans fötter ligger fienden, draken, besegrad. 

Sankt Teidrus 


Missionärernas skyddshelgon, skyddshelgon mot alver, Guds Följes 

skyddshelgon.

Sankt Teidrus var en av de första av Guds Följe och led martyrdöden 

samma år som Guds Följes skapades. Han dog i sitt värv när han 

försökte missionera bland alverna. När han misslyckats med orden 

gick det hela till stridigheter, varvid han dog. 

Teidrus avbildas som en av Guds Följe med ett svärd i handen. 

Sankt Sedrius 


Alvernas skyddshelgon, havandets och födandets skyddshelgon. 

Sedrius var en präst från Guds Följe som missionerade bland 

skogsfolket och alverna. Han led martyrdöden då han försvarade en 

alvkvinna och hennes nyfödda barn från trollen. 

Helgonet symboliseras med ett alvbarn på den vänstra armen och 

handen i tecknet för utelåsning mot ett troll och en alvkvinna liggande 

på marken bakom sig. 

Sankt Bernarde 

Dag 8, andra sommarmånaden 

Inkvisitionens och kyrkoriddarnas skyddshelgon. Sankt Bernarde ledde 

folket ur den nedanska fångenskapen (se Bibeln, Fjärde boken). 

Kyrkoriddarorden, eller som den kompletta namnet lyder 

Den heliga nyckelns väktare av Sankt Bernardes orden, ansvarar för att 

skydda kyrkan och dess folk mot Nattens gudinna och hennes onda anhang. 

Sankt Thérèse 


Är kyrkoriddares och alla kyrkliga striders (må det vara teologiska, 

retoriska eller fysiska) skyddshelgon. St. Thérese är idealet för alla 

kyrkoriddare, en god krigare, en ödmjuk kyrkans tjänare, de troendes 

försvarare, en välverserad teolog och en inspirerande ledare. 

Sankt Velessa 

Dag 23, första vårmånaden 

Stigfinnarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot troll, skyddshelgon för 

en säker resa. 

Velessa var en stigfinnare i Irebas skogar, känd för att mirakulöst kunna 

hitta de stigar som inte användes av bestar och mörkervarelser för att 

därigenom tryggt kunna leda folk genom skogen. Hon lär också vid flera 

tillfällen ha motat bort troll genom att endast åkalla Gud. Sankt Velessas 

spår används fortfarande och inget troll vågar närma sig denna stig. 

Hon symboliseras av långt hår, med en stav i den vänstra och ett 

horn i den högra handen. 

Sankt Alensius 


Martyrers, resenärers och upptäckares skyddshelgon. 

Sankt Alensius var en mycket vis kringvandrande munk som fick 

i uppdrag från Andrinna att utforska världen. Han var den förste att 

med bläck och pergament framställa kartor. Han mördades grymt 

under en av sina resor vid gränsen mellan nuvarande Lenorien och 

Nedan av blodtörstande hedningar som flådde honom levande och 

sedan brände honom på bål. Någon tid innan sin död hade han dock 

färdigställt den ofta citerade »Mina resor bland de djuriska halvfolken». 

Han avbildas som en enkelt klädd äldre munk, hållande i en karta 

och en passare. 

Sankt Bernadette av Seris (Gregorien) 


Föräldrars, barnaföderskors och föräldralösas skyddshelgon. 

Sankt Bernadette var jordemor i staden Sibilane i nordvästra Gregorien. 

Hon var en mycket religiös kvinna och tillhörde i sin ungdom tertiärorden. 

Som vuxen gifte hon sig med en framträdande medlem i stadens 

råd och födde sex barn. I sitt arbete hjälpte Sankt Bernadette åtskilliga 

barn till livet och var särskilt skicklig att klara även de mest besvärliga för- 

2 


lossningar som annars skulle ha slutat illa. Hennes tjänster efterfrågades i 

hela norra Gregorien. På äldre dar, som änka, drog Bernadette sig tillbaka 

till den extroverta kongregrationen och öppnade ett hem för föräldralösa 

barn, där även fattiga kvinnor kunde få föda sina barn. Sankt Bernadette 

dog vid hög ålder och helgonförklarades en kort tid därefter. 

Hon avbildas som en äldre kvinna i nunnedok, med armarna utsträckta 

som för att famna världen, hållande en rosenkrans i den högra handen. 

Sankt Paulette 


Barnens, ungdomens och oskuldens skyddshelgon, hedras av ogifta 

unga män och kvinnor och anses kunna visa på den rätta vägen i fråga 

om uppförande och uppfostran, varför föräldrar och barnafostrare 

ofta riktar sina böner till Sankt Paulette. 

Sankt Paulette var en ogift och mycket dygdig kvinna av hög moral. 

Hon drev en skola nära gränsen mellan Gregorien och Lenorien för 

välartade unga män och kvinnor. Skolan var känd för sin fina bildning 

och det fina uppträdande som de utexaminerade visade prov på. Trettioåtta 

av Sankt Paulettes elever gjorde storartade karriärer inom Livets 

Nyckel, två blev nunnor, tjugoen blev präster, fem blev kyrkoriddare, 

två blev inkvisitorer, en blev abbedissa och en abbot, tre blev biskopar, 

en kardinal och en blev i slutet av sitt liv påve. På så sätt kunde en hel 

generation av kyrkans ledare sägas stamma från samma skola. Alla 

tackade och hedrade under hela sina liv sin »moder Paulette» för sin 

framgång. Åtta år efter sin död helgonförklarades Sankt Paulette. 

Helgonet avbildas med en bok i sin ena hand och en käpp i sin andra. 

Sankt Marisa 

Dag 5, sista höstmånaden 

Fredsmäklares och diplomaters skyddshelgon, står för endräkt och hårt 

arbete, dessutom Frata och Mosius skyddshelgon. 

Sankt Marisa var rådgivare åt överjarlen i Ireba, utsänd att till varje 

pris stifta fred mellan de båda stridande klanerna Frata och Mosiu. 

Helgonet dog som martyr genomborrad av tusen pilar på slagfältet 

när hon sökte skapa fred mellan dem och med sin egen kropp försökte 

hindra de stridande. Helgonets insats har efteråt framhållits som ett av 

skälen till varför de forna jarlastaterna Frata och Mosiu senare lade alla 

sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att istället gå ihop. 

Marisa avbildas med händerna utsträckta mot två ryttare som 

kommer mot henne från vardera hållet. 

Sankt Sebastian 


Är alla tjänares skyddshelgon, särskilt påklädares och kammartjänares. 

Ofta påbörjas dagen med en bön om Sankt Sebastians stöd och hjälp 

under dagen och om att få vara hans avbild i fråga om uppträdande. 

Man talar ofta om Sankt Sebastians fem dygder – trohet, diskretion, 

tjänstvillighet, godhet och förutseende. 

Sankt Freodora 

Dag 19, första höstmånaden 

Matlagningens skyddshelgon, de kyrkliga ämbetspersonernas skyddshelgon, 

munskänkarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot gift. 

Freodora var vakt åt drottning Hedrainna och fick en ingivelse från 

Gud att dricka upp sin drottnings vin under en fest till Guds ära. Hon 

slet vinbägaren ur drottningens hand och drack hela vinstopet i ett 

svep. Det visade sig att bägaren var förgiftad och hon föll sjuk till marken. 

Hon dog två dagar senare i stora smärtor. 

Freodora avbildas med ett vinstop i handen. 

Sankt Minlessa 


Skogshuggarnas skyddshelgon, skogens skyddshelgon, skogsvandrarnas 

skyddshelgon, skyddshelgon mot ormbett.

Minlessa var en eremit som strövade över myrmarkerna mellan 

Gregorien och Kastaria strax efter det att Guds folk hade återvänt från 

Nedan. Hon spenderade sin tid genom att bekämpa demonerna och 

ormarna i träsken närmare Nedans ogudaktiga land. För henne förtäljde 

Gud om vilka medel som hjälpte mot ormgift och andra gifter. 

Minlessa avbildas med en orm runt högra underarmen och med 

dess huvud i ett fast grepp i högra handen. I vänstra handen har hon 

en stav. 

Sankt Ospita 


Läkekonstens skyddshelgon, skydd mot ormbett, skydd för giftkännare. 

Ospita var lenorisk nunna som var väl bevandrad i läkekonsten i 

början av 100-talet. Ett år var det ovanligt många ormar i trakterna där 

hon var verksam och det var många som dog på grund av smärtsamma 

ormbett. Hon fick då en syn från Gud om att använda ett annat gift, 

giftet från trolltickeekens ollon, som hon gav åt dem som blivit ormbitna. 

Detta räddade många från att dö den sommaren och framöver. 

Sankt Ospita avbildas med en orm runt armen som skyggar från ekollonet 

i hennes hand. 

Sankt Benedicte 


Rättsväsendets, sakförares och rättskipares skyddshelgon, står för rättvisa 

och balans. 

Sankt Benedicte var en nunna som på resa mellan två kloster blev 

skamligt överfallen av ogudaktiga människor som rånade henne, våldförde 

sig på henne och lämnade henne att dö av sina skador. Sankt 

Benedict bad med sitt sista andetag till Gud att de skyldiga skulle straffas. 

Hon bönhördes och de skyldiga dog när en blixt från klar himmel 

fällde en mäktig ek rakt över deras läger. Endast de oheliga skurkarnas 

barn, och de kvinnor och män som var oskyldiga till dådet sparades. 

Avbildas nedkallandes en blixt mot en ek. 

Sankt Gregor 

Dag 31, andra vintermånaden 

Omvårdnadens, välgörenhetens och barmhärtighetens helgon, påminner 

alla om att vandra i Guds ljus och att hjälpa de fattiga och de sjuka. 

Sankt Gregor var under många år av sitt liv munk i ett litet kloster 

i södra Kastaria. Under en tid då markerna och byarna runt omkring 

lidit av en fruktansvärd torka anklagades två fattiga kvinnor för att ha 

hämtat vatten från en helig källa till att dricka och för att ge åt sina 

barn. Munken Gregor vädjade till biskopen att visa medlidande och 

fria de två kvinnorna, men biskopen, som var en bister och lagkunnig 

kvinna, vägrade. Gregor bönföll för kvinnornas skull, men biskopen 

ville inte ändra sig. När biskopen nekat för andra gången började 

starka vindar blåsa och marken att skaka. Gregor höjde då armarna 

mot skyn och ropade högt: »Guds barmhärtighet och godhet är större 

än alla människors makter och lagar! Guds helighet är given till människorna 

i kärlek, och i kärlek måste vi mottaga dem. Om annat än 

kärlek finns i era hjärtan när ni mottager Guds gåvor ska Gud svara 

med vrede!» 

Biskopen blev vid detta så rädd att hon lät frikänna de två kvinnorna, 

varpå marken lugnade sig och vindarna dog ut. 

Efter detta lämnade Gregor klostret för att vandra längs vägarna. 

Med sig fick han endast sin kåpa, sin mantel, sina skor och ett stycke 

bröd. När han kom till den första staden träffade han en fattig gammal 

man som tiggde mat. Till honom gav Gregor brödet, men mannen ville 

först inte ta emot det, rädd för att den gode välgöraren skulle svälta. 

På detta svarade Gregor att han ingen mat behövde, Guds närhet höll 

honom mätt och förnöjd. Efter detta vandrade han vidare, och han 

klarade sig utan att äta någon mat under flera månvarv. På vägarna 

träffade han sedan en ung vandrerska som satt vid vägkanten och gnydde 

över sina ömma fötter. Till henne gav han sina skor och sade att han 

3 


inte behövde dem, för han gick Guds ärenden och då blev vägen aldrig 

lång. Efter detta fortsatte han att gå ända tills det blev vinter och hans 

fötter blev aldrig ens ömma. När det blivit vinter och snön föll över 

landet träffade han på en sjuk gammal änkling som fördrivits från sin 

by då man varit rädda för hans sjukdom. Till honom gav Gregor sin 

mantel med orden: »Trots att du är döende behöver du den mer, ty mig 

håller Guds kärlek varm även i den mörkaste natten.» Sedan vandrade 

Gregor iväg och syntes aldrig till igen, för det sägs att han i soluppgången 

vandrade raka vägen upp i himlen och in i Guds hjärta. 

Sankt Gregors symbol är ett hjärta med en nyckel inuti och ovanför 

detta en uppstigande sol. 

Sankt Gregors dag infaller när det är som allra mörkast och kallast 

och då är det sed att man bjuder in åtminstone någon som har det 

sämre ställt och bjuder på mat. På många ställen hålls det allmänna 

fester på den här dagen dit alla är välkomna och dit man medtar vad 

man kan avvara för att skänka till de fattiga. 

Sankt Dumira 


Jaktens och de vilda djurens skyddshelgon. 

Sankt Dumira är ett av Irebas äldsta och populäraste helgon men 

hon dyrkas även i andra länder. Helgonet är också populärt bland nunnor 

av Sankt Ursulas heliga orden för sin ödmjukhet inför sin heliga 

uppgift. 

Dumira föddes i en gammal och rik ätt och var berömd över hela 

landet för sin skönhet. Hennes hy var mjölkvit, ögonen skimrade som 

ädelstenar och hennes gyllene hår täckte hennes huvud som en slöja 

och nådde ända ner till marken. Men i trakten där hon bodde härjade 

ett vildsint monster som varje nymåne överföll och dödade bönder och 

vandrare. Hennes far och mor skickade då bud till alla stora krigare 

om att den som kunde nedgöra monstret skulle få en stor skatt i belöning. 

Många kom till trakten men lyckades inte med sitt uppdrag utan 

blev själva offer för monstrets käft. Till slut fanns det ingen kvar som 

vågade möta odjuret. Jungfruns far och mor blev då tvungna att själva 

bege sig ut för att förgöra det. Men också de föll efter en lång kamp och 

uppslukades av monstret. Jungfruns sorg visste ingen ände, hon grät 

och ropade ut sin smärta mot den mörka natten. När hon så trodde att 

allt hopp var ute kom det till hennes gård tre varelser som talade till 

henne, en hjort, en örn och en orm. »Även vi lider av odjurets grymhet», 

sade de. »Vi delar din sorg över fäder och mödrar som mördats, 

men det ligger inte i vår makt att dräpa detta nattens vidunder.» 

»Men varför kommer ni då till mig? Jag har ingen kvar som kan 

möta besten, och själv är jag ingen krigare», svarade hon. 

»För att möta vidundret och dräpa det krävs ingen krigare, blott 

någon med rent hjärta och mod.» 

»Hur ska jag kunna jaga och dräpa monstret?» 

»Du kan rida på min rygg så tar jag dig fram snabbare än vinden», 

svarade hjorten. 

»Jag ska vara dina ögon från skyn så att du kan se i det djupaste 

mörker», svarade örnen. 

»Och mitt gift ska du stryka på spjutets spets att förgöra din fiende 

med», svarade ormen. 

Jungfrun tog så ett spjut vars spets hon lade gift på, satte sig på 

hjortens rygg och gav sig av. Örnen ledde henne till monstrets lya, 

djupt i den mörka skogen, i det allra innersta av Giseiban Sus. Där 

kastade vidundret sig snart över henne och kampen blev jämn och 

blodet flöt. När så vidundret öppnade sina käftar för att sluka henne 

föll hennes hår ut ur huvan som skylde det och vidundret, som 

trodde det var självaste solen som kommit fram, ryggade tillbaka. 

Jungfrun stötte då spjutet djupt i hjärtat på monstret, som dog med 

ett fasansfullt tjut. 

Sankt Dumira avbildas sittande på en hjort med örnen på hennes 

högra arm, hållande spjutet i vänstra handen och med ormen som 

halssmycke.

Sankt Konstantin 

Dag 10, tredje vintermånaden 

Skyddshelgon för lagmän, den blinda rättvisans skyddshelgon, skyddshelgon 

mot förhastade domar och beslut, de oskyldigt anklagades skyddshelgon, 

de blindas skyddshelgon, skyddshelgon mot ögonsjukdomar 

Konstantin var en väl ansedd gregorier som levde under slutet av 500talet. 

Han var en lärd lagman som dömde vist bland dem som kom till hans 

domstol. Dock hände det att hans egen son föll offer för en mördare som 

levde bland människorna i staden. Konstantin blev då så vred att han anklagade 

en handelsman, som länge legat i bråk med Konstantin, för mordet. 

Denne fängslades och dömdes till döden, men kvällen innan avrättningen 

kom Gud till Konstantin med orden: »Som en blind man ska du döma, för 

att kunna se endast sanningen och icke vad du själv önskar se.» 

Och så tog Gud ifrån Konstantin synen och Konstantin insåg då 

sitt misstag. Han släppte handelsmannen fri och fann snart den verklige 

mördaren. Han framlevde sina dagar som blind, men dömde än visare 

än förut och fick vid flera tillfällen höra Guds röst som gav honom 

råd att föra vidare till människorna. Dessa finns idag sammanställde i 

boken »Rättvisans ord – Det Gud talade till Konstantin». 

Den helige Konstantin avbildas med tomma ögonhålor, hållande 

de strålande ögonen i händerna. 

Sankt Theodor 


Adelns och välborenhetens skyddshelgon. Förkroppsligar de adliga 

dygderna, ödmjukhet, stolthet, storhet, trohet, ära och mod. 

Theodor var greve i Kastaria när landet fortfarande var en provins 

till Gregorien. Grevinnan i grevskapet norrut var en grym kvinna som 

plågade sitt eget folk och gjorde räder in mot Theodors land, brände fält 

och stal böndernas kreatur. Greven visste att hans plikt var att strida mot 

grevinnan, men han tvekade, för han hade sett i drömmar hur hans egen 

hustru dog i ett sådant slag. När han en dag gick i skogen och grubblade 

över sitt dilemma fick han syn på en blind man som vandrade längs stigen 

utan att tveka på steget. Nyfiken på vem mannen kunde vara följde 

Theodor efter. Den blinde gick med långsamma men självsäkra steg och 

Theodor kunde höra att han högt bad böner där han gick. Efter en stund 

kom den blinde fram till ett stup och utan att tveka föll han över kanten 

men knappt hade hans fötter lämnat marken förrän han förvandlades 

till en fågel som flög högt upp i skyn och försvann. Theodor stod kvar, 

förskräckt över vad han sett, och då kom ett litet barn fram till honom 

och sade: »Framtiden kan ingen utom Gud veta, människans väg är att 

följa de plikter Gud givit dem.» Efter detta försvann barnet och Theodor 

visste vad han måste göra. För sitt folk gick han i strid med grevinnan. 

I slaget leddes hans hand av starka krafter och han sägs ha strålat som 

solen själv. Han segrade och hyllades av alla, men i slaget miste han sin 

högt älskade hustru. Till hennes minne lät han bygga en kyrka av glas 

där alla som gick in botades från sjukdomar. Dock har kyrkans avlägsna 

läge gjort att ingen längre minns var den ligger. 

Sankt Theodors symbol är en nyckel omgiven av en sol. 

Sankt Sabina 


Den heliga Sabina är skyddshelgon för skrivare, lärda och bibelstuderande. 

Hon är populär på läroinstitutioner och kloster, samt hos skrivare. 

Sabina var en skrivare som arbetade för den helige Konstantin och 

skrev ner de budskap han fick från Gud så att de kunde föras vidare 

till andra människor på andra platser och i andra tider. En morgon då 

Gud på nytt talade till Konstantin upptäckte Sabina att Nattens gudinna 

under natten stulit allt bläck så att hon inte kunde nedteckna orden. 

Sabina skar då upp sina armar och använde blodet som strömmade ur 

såren som bläck. Efteråt bad hon Gud om hjälp och nåd och såren slöt 

sig då genom Guds vilja. 

Sabina dog många år senare i kamp mot de nattens demoner 

som önskade stjäla de heliga texterna. Hon lade då sin hand på skrif- 

4 


terna med orden: »Ända in i döden ska jag vaka över dessa ord, ingen 

orättfärdig ska kunna komma dem nära och besmutsa dem med sin 

närvaro, inget av ondskans hantlangare ska kunna förvrida dessa sanningar 

till lögn.» Hon dog därefter men demonerna kunde inte röra 

vid skrifterna. Allt sedan dess kan inga demoner eller andra barn av 

Nattens gudinna vidröra en Bibel eller någon annan helig text. 

Hon avbildas med utsträckta armar med blödande sår på handlederna, 

ibland trampande på en demon. Hennes andra attribut är en uppslagen 

bok med hennes namn på ena sidan och en nyckel på den andra. 

Sankt Clarissa 


Trohetens och ståndaktighetens skyddshelgon. Sankt Clarissa åkallas som 

hjälp under tortyr eller annan plåga och i stunder då lojaliteten sätts på prov. 

Clarissa var en adelsdam från Lenorien, gift med en gregorisk 

prins. När hon en vinterdag var ute på ridtur tillsammans med sin 

ännu unge son tillfångatogs hon av fiender (vissa menar att det var 

nedaner, andra att det rörde sig om upprorsmän). I fiendernas läger 

blev hon under många dagar torterad och plågad, men vägrade att 

berätta något om sin make eller dennes bror konungen. Inte ens när 

hon tvingades se dem mörda hennes son gav hon upp utan förblev 

trogen. Slutligen hängde de henne i ett träd och spetsade henne på ett 

spjut. När hon gav upp livsandan slog trädet ut i blom och alla klockor 

i landet ringde som för att hylla hennes upphöjelse. 

Sankt Clarissa avbildas genomborrad av ett spjut och med blommor 

i håret. Hennes symboler är tre utslagna blommor och en knuten näve. 

Sankt Synijsa 


Bardernas och spelemännens skyddshelgon. 

Synijsa föddes på en båt på havet utanför Lakmariens kust. En 

väldig storm rasade och båten hade börjat slås sönder mot reven, men 

när Sinijsa väl hade fötts lugnade sig stormen och båten blev åter hel 

genom ett mirakel. En gång när hon var nio år gammal besökte hon 

med sin familj en marknad där en lurendrejare predikade och spred 

sina irrläror. Bland dem som lyssnade fanns en bonde med en åsna. 

När bonden bugade för skojaren bugade hans åsna för Synijsa (djur 

kan inte luras med synvillor utan ser saker för vad de är). Synijsa sade 

då lugnt till bonden: »Jag ser att din åsna är både klok och gudfruktig», 

varpå åsnans päls blev till klaraste guld. 

Synijsa spred genom hela sitt liv tur och glädje runt sig, hon var 

skämtsam och öppen och var känd för sin sångröst och sina makalöst 

vackra hymner som kunde få folk att gråta öppet av hänförelse. Hon 

fick tidigt ett rykte om sig att vara mirakelgörerska och man ville 

på grund av detta göra henne till biskop, men Synijsa ville inte utan 

gömde sig i skogen. Dock avslöjades hennes gömställe genom att det i 

övrigt regnade, som brukligt i Lakmarien, men där hon var sken solen. 

Till slut gick hon med på att bli biskop men Synijsa mördades av en 

demon natten innan hon skulle upphöjas. Demonen blev till sten i det 

ögonblick han rände svärdet i Synijsas hjärta och står ännu kvar som 

en staty på stora torget i De Middendorp, där befolkningen varje dag 

kastar sten och ruttna frukter på den. Det händer att människor färdas 

långväga ifrån för att få kasta något på den förstenade demonen, kallad 

»Drek van den Krevtzer». 

Sankt Synijsa helgar sång och musik och är därför barders helgon, 

men genom sin lyckobringande förmåga anropas hon även vid spel, 

tävlingar och vadslagning. 

Hon avbildas alltid leende och spelandes på en harpa, ibland med 

den knäböjande åsnan vid sidan. Hennes symbol är en harpa med 

stjärnor bland strängarna. 

Sankt Nannia 


Bågskyttarnas skyddshelgon.

Nannia var en fattig fåraherde från Ireba som blev driven på flykt från 

sitt hem av hungersnöden. När hon kom till Bosiesti var hon svag och 

klädd i endast trasor. Där pågick då en tävling om vem som skulle få bli 

överjarlens hustru. Driven av hunger och kyla gick hon fram till överjarlen 

och bad om att få delta, men han skickade iväg henne eftersom hon var 

så smutsig och eländig. Men Nannia gav inte upp utan kom åter och bad 

om att få delta. Detta gjorde överjarlen så vred att han då gav henne en 

uppgift så svår att hon omöjligt skulle kunna klara den. För att vinna hans 

hand var hon tvungen att skjuta en pil så högt att den nådde in i himlen 

och tog med sig ner en lock av hår från Sankt Dumiras gyllene hårsvall. 

Nannia riktade då bågen mot himlen och uttalade orden: »För nöden jag 

söker nåd, styr min hand till välsignelse och rättvisa.» Sedan avfyrade hon 

pilen, som försvann upp i skyarna. När den kom tillbaka ner hade den en 

gyllene hårlock med sig. Nannia blev överjarlens hustru och styrde rättvist 

vid hans sida under många år. Sankt Dumiras gyllene hårlock förvaras nu 

i domkyrkan i Surdulis i Bontidu, som var Sankt Dumiras hemstad, och är 

ett av de populäraste vallfärdsmålen i hela den kända världen. 

Sankt Nannia avbildas med en båge riktad mot skyn och med 

solstrålar som riktas ner mot henne. Hennes berömda ord används 

ofta av bågskyttar, och ibland av andra soldater, före slag eller speciellt 

viktiga skott. 

Sankt Sonea 


Suputernas skyddshelgon. 

Sonea var inte en människa med gott leverne, hon var girig, njutningslysten 

och slösade sitt liv på rusdrycker och tobak. En dag när hon 

var på väg mellan två städer såg hon i en korsning Sankt Gregor och 

Sankt Ursula stående på ett stenröse med utbredda armar och vända 

mot henne. Hon överväldigades av en stor kärlek och glädje och lovade 

då att ändra sitt liv till att tjäna Gud och göra sig värdig Guds kärlek. 

Från den dagen levde hon fattigt och gav alla sina pengar till de behövande 

och hjälpte många att hitta den rätta vägen i livet. Hon stängde 

aldrig någon ute, varken suputer, våldsverkare eller prostituerade. 

Sankt Sonea avbildas med utbredda armar och med en nyckel i 

kedja runt halsen. 

Sankt Erika 


Soldaternas skyddshelgon, Kiri Reclusas skyddshelgon, den rättfärdiga 

ordervägrans skyddshelgon. 

Sankt Martin 

Dag 24, sista sommarmånaden 

Böndernas och odlarnas skyddshelgon, välsignar skörden och gör fälten 

dignande. 

Sankt Margot 


Handelns, myntets och köpenskapens skyddshelgon. (Det gregoriska 

guldmyntet brukar därför kallas för »guldmargot».) 

Sankt Ursula 


Ödmjukhetens och de heliga ständernas skyddshelgon. (Stiftade en 

orden.) 

Sankt Florin 


Tjuvarnas och de fattigas helgon. (Stiftade en kongregation.) 

Sankt Corinne 


Läkekonstens, doktorernas och apotekarnas skyddshelgon. 

5 


Sankt Madeleine 


Teologins och filosofins skyddshelgon. Dog av svarthosta när hon hade 

skrivit den sista delen av mästerverket »Guds filosofi». 

Sankt Leopold (Gregorien) 


Bågskyttars och pilmakares skyddshelgon. 

Sankt Élise 


Hantverkares skyddshelgon, även skyddshelgon för sådd och alla skapande 

konster. 

Sankt Amélie 


Skrivares och ämbetsmäns skyddshelgon, står för flit och nit, ärlighet, 

trofasthet och noggrannhet. 

Sankt Clément 


Måltidens, kryddors och alla kockars skyddshelgon, populär även 

bland kryddhandlare. Ofta inleds en måltid med en bön till Sankt Clement. 

Sankt Élodie 


Soldaternas skyddshelgon, sägs även skydda mot sårröta. 

Sankt Jérôme 


De sköna konsternas och även deras utövares skyddshelgon, musik, 

sång, dans, poesi etc. 

Sankt Tova 


Jägarnas skyddshelgon. 

Sankt Andros 


Smedernas skyddshelgon. 

Sankt Novner 


De prostituerades skyddshelgon. 

Sankt Fogina 

Dag 12, sista vårmånaden. 

De latas skyddshelgon. 

Sankt Fom 


Räknekonstens skyddshelgon. 

Sankt Josefin 


Bagarnas skyddshelgon. 

Sankt Krever 


Läkekonstens skyddshelgon. 

Sankt Tuva 

Se särskilt dokument om Glimminges eget helgon.

Helgon - Svarta Galten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?