Ladda ner texten här… - Tankekraft

More documents

Recommendations

Info

SVEN-OLOV WALLENSTEIN I den fjärde föreläsningen skiftar emellertid perspektivet och Foucault gör en hel serie utvikningar som till en början kan verka förvirrande. Framför allt introduceras här begreppet ”gouvernementalité”, som vi kunde översätta med ”regerandekomplex”, och ett nytt undersökningsfält förefaller öppnas, nämligen frågan om staten: hur kan statsapparaten förstås med utgångspunkt i de tidigare maktanalyserna; vilket är en fråga som till stor del var frånvarande eller rentav explicit avvisades i hans tidigare verk. ”Är det möjligt”, skriver Foucault, ”att placera in den moderna staten i en allmän maktteknologi som skulle vara det som säkerställer dess mutationer, dess utveckling och dess funktion? Kan man tala om någonting sådant som ett ”regerandekomplex” som skulle vara för staten vad segregationsteknikerna var för psykiatrin, disciplinens tekniker för straffsystemet och biopolitiken för de medicinska institutionerna?” (STB 124) Detta nya intresse ska inte nödvändigtvis fattas som ett avsteg från de tidigare maktanalyserna, inte heller som ett avvisande av det biopolitiska temat, utan snarare som ett nytt perspektiv som visar att det är först på statens nivå som disciplinens mekanismer löper samman – men inte i termer av en stat som instrument för klassdominans (som i den traditionella marxistiska analysen) eller som en byråkratisk självreglerande maktstruktur (som i en viss typ av funktionalistisk sociologi), utan som ett högst sammansatt fenomen. Staten har ingen essens, den är inte en universalie utan bara ett ”rörligt utsnitt av ett ständigt pågående förstatligande”, den ”rörliga effekten av en regim av multipla regeringstekniker” (NB 79), aldrig en autonom källa till makt och därmed alltid en zon av konflikt. I en lång historisk tillbakablick leds vi till en analys av regeringskonstens ursprung i den tidiga kristendomen (”herdens” roll i pastoratet), via den kristne pastorns transformation till en ”människans ledare” under 1500-talet, till ”statsförnuftets” uppdykande och idén om en ”polisvetenskap” (police eller Polizeiwissenschaft, det vill säga teorin om en genomgripande metod för att övervaka samhällets alla funktioner i termer av effektivitet, som utvecklas från 1600-talet och framåt, och till sist sammanfattas som systematisk doktrin om administrationsteori av von Justi) och det är inte förrän i den sista föreläsningen som vi återvänder till frågan om biopolitiken, som nu återigen ses i relation till den politiska ekonomins roll och ”poliseringen” av samhället. Dessa utförliga historiska analyser av regerandekomplexets genealogi förefaller på så sätt ge biopolitiken mindre vikt, och vi ser snarare framträdandet av det som senare skulle bli ett av Foucaults huvudteman, ”att styra över sig själv 4
LIVETS POLITIK och över andra”, vilket utgör temat för de två sista föreläsningsserierna från 1982-84, 4 där han vänder tillbaka till subjektet och dess självrelation som ”etiskt” problem (vilket inleds i föreläsningarna från 1981-82, L’Herméneutique du sujet, som i huvudsak behandlar antika texter). I en mening skulle vi i denna sekvens av texter (där det förvisso fortfarande finns viktiga lakuner, framför allt föreläsningarna mellan 1979 och 1981, Du gouvernement des vivants och Subjectivité et Vérité) kunna rekonstruera en stegvis förskjutning från disciplineringsteknikernas olika aspekter till en teori om subjektet, där frågan om biopolitiken var tvungen att förbli hängande i luften, som vore den ett slags mellanstation, eftersom den fortfarande var alltför knuten till en maktproblematik som tenderade att utesluta de processer genom vilka människor gjort sig själva till subjekt, vilka Foucault allt mer kom att fatta i betydelse av en etik i ordets vidaste bemärkelse. Denna tolkning understöds också av de två sista banden av Sexualitetens historia där temat om makten, staten och biopolitiken förefaller ha försvunnit helt. Visst fog kan finnas för en sådan tolkning, men man måste ändå se hur temat ”regerande” integrerar frågan om biopolitik i ett vidare sammanhang snarare än lämnar den åt sidan (även om detta sammanhang inte går att rekonstruera endast utifrån de texter som Foucault själv publicerade). Den efterföljande föreläsningsserien, Biopolikens födelse, ger frågan ytterligare en vinkling genom att på ett överraskande sätt koppla den till den liberala politiska traditionen, som nu ses som en exemplarisk regeringsteknik för utövande av biomakt, just genom att den utgör en kritik av statsförnuftets ”polisiära” regeringskonst och upptäckten av en ny konst som snarare handlar om statens gränser. Problemet gäller hur ett en regering kan begränsa sig själv, vilket pekar hän mot en helt ny typ av politisk rationalitet: hur uppnå maximal effektivitet genom ett minimum av ingrepp? Detta är för Foucault liberalismens problem som det tar form under slutet av 1700-talet, redan innan ordet som sådant slagit igenom i den politiska terminologin. Detta sker framför allt inom den politiska ekonomins teori, som därmed tränger undan idén om en yttre begränsning genom ”rätten” som statens grundval, och liberalismen kommer på så sätt att utgöra fundamentet för den nya maximeringen av livet, vilket kan synas överraskande. Ty är inte befolkningen just ett objekt för kontroll, för en makt som utövas uppifrån och ner, för allehanda åtgärder och program som administreras av staten eller partier, alltså den raka motsatsen till det vi traditionellt uppfattar som ”liberalism”, där individens fria val står i centrum? 5
Page 1 and 2: LIVETS POLITIK: FRÅN TERRITORIUM T
Page 3: LIVETS POLITIK för reproduktion. I
Page 7 and 8: LIVETS POLITIK lena i rörelse, och
Page 9 and 10: LIVETS POLITIK pet suveränitet led
Page 11 and 12: LIVETS POLITIK det handlar inte om

Ladda ner texten här… - Tankekraft

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?