Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
© Stefan Nylander 2006 1<br />
Far <strong>och</strong> <strong>son</strong> i <strong>röda</strong> <strong>gardets</strong> <strong>tjänst</strong><br />
Händelserna i Västnyland 1918 har varit relativt<br />
dåligt dokumenterade framtill Sture Lindholm<br />
publicerade sin bok i ämnet år 2005. I februari<br />
1918 utkämpades två regelrätta slag kring de vita<br />
fästena i Sjundeå <strong>och</strong> Kyrkslätt, <strong>och</strong> i början av<br />
april s.å. landsteg den tyska Östersjöflottan i<br />
Hangö <strong>och</strong> fördrev de <strong>röda</strong> från Västnyland. Men<br />
den största blodspillan skedde då det var dags för<br />
den vita hämnden. Fånglägret i Dragsvik utanför<br />
Ekenäs, där 2997 rödgardister dog, var landets<br />
mest beryktade <strong>och</strong> lämnade efter sig landets<br />
största massgrav.<br />
Frans Olof Ahlbäck.<br />
Hangö-avdelningen av <strong>röda</strong> gardet sägs ha<br />
grundats i slutet av januari 1918, d.v.s. bara en<br />
dryg vecka innan inbördeskriget bröt ut den 27<br />
januari. Den bild som utformas när man läser<br />
förhörsprotokollen <strong>och</strong> domsluten över Frans<br />
Olof <strong>och</strong> Väinö Olof Ahlbäck skiljer sig på många<br />
punkter när det gäller både motiv <strong>och</strong><br />
bevekelsegrunder till varför dessa valde att<br />
ansluta sig till rödgardisterna. Frans (f. i Bjärnå<br />
1876) var familje<strong>far</strong> med ekonomiska bekymmer<br />
samt hustru <strong>och</strong> två minderåriga barn att försörja<br />
medan <strong>son</strong>en Väinö (f. i Dragsfjärd 1901) agerade<br />
mer av per<strong>son</strong>lig övertygelse <strong>och</strong> förmodligen<br />
med ett visst mått ungdomlig äventyrslust. Under<br />
förhören, efter att <strong>far</strong> <strong>och</strong> <strong>son</strong> Ahlbäck i maj 1918<br />
hade häktats, uppger Väinö vid ett tillfälle att han<br />
hade tillhört <strong>röda</strong> gardet i Hangö från början<br />
medan han något senare säger sig ha anslutit sig i<br />
november. Till saken hör att Hangö-avdelningen<br />
officiellt grundades först den 29 januari 1918 <strong>och</strong><br />
enligt medlemsförteckningen är Väinö antecknad<br />
som medlem redan från denna dag. Trots sin<br />
ringa ålder hörde han tydligen till grundarna av<br />
sagda avdelning. Fadern Frans däremot finns<br />
inskriven som medlem från den 6.3.1918, men vid<br />
ett av förhören uppgav han dock att han tillhört<br />
rödgardisterna alltsedan hösten 1917. 1 Den 7 mars<br />
stängde Röda gardet i Hangö kommunens nödhjälpsabete<br />
för alla män mellan 18 <strong>och</strong> 50 år <strong>och</strong><br />
skrev automatiskt in männen i Röda gardet.<br />
Förmodligen var Frans en av dessa. De som<br />
vägrade blev nämligen utan arbete <strong>och</strong> lön. Både<br />
<strong>far</strong> <strong>och</strong> <strong>son</strong> var också medlemmar i Hangö arbetarförening<br />
<strong>och</strong> enligt andra källor vet vi att<br />
initiativet till bildandet av en Hangö-avdelning<br />
inom <strong>röda</strong> gardet hade sitt ursprung just i den<br />
lokala arbetarföreningen.<br />
Väinö Olof Ahlbäck <strong>och</strong> Hilda Amanda Sirén med<br />
dottern Helvi Irma.<br />
Vilka var då orsakerna till att <strong>far</strong> <strong>och</strong> <strong>son</strong> Ahlbäck<br />
anslöt sig till rödgardisterna? Vid båda de förhör<br />
som gjordes med Väinö framhåller han enbart<br />
1 Som chef för III kompaniet, vilket Frans tillhörde, nämner<br />
han Kalle (Karl Albin) Elias<strong>son</strong>, f. 20.3.1989. Han var till yrket<br />
filare i Hangö, men uppges under händelserna 1918 ha<br />
försvunnit. Hans vidare öden är obekanta.
© Stefan Nylander 2006 2<br />
ideologiska skäl. Väinö hade framtill rödgardisternas<br />
uppror varit anställd på tillfälliga nödhjälpsarbeten<br />
i Hangö. Beträffande fadern är<br />
bilden annorlunda. Han hade varit anställd som<br />
stenarbetare vid A.B. Granit från december 1914<br />
till januari 1915 samt från april 1916 till juli s.å.<br />
Han var såldes arbetslös under vårvintern 1918<br />
<strong>och</strong> hade av <strong>röda</strong> <strong>gardets</strong> hangöavdelning<br />
utlovats lön för vakt<strong>tjänst</strong>, 450 mk/mån. för sig<br />
själv, 100 mk för hustrun <strong>och</strong> 25 mk för vart barn.<br />
Det är således inte svårt att förstå att det främst<br />
var ekonomiska skäl som fick Frans att ansluta<br />
sig, vilket han också uppgav vid förhören.<br />
Rödgardisterna hade i början av 1918 skaffat sig<br />
ett övertag i Villmanstrand med omgivning i<br />
avsikt att säkerställa vapentransporterna från<br />
Ryssland. Väinö, som framtill den 26 mars hade<br />
gjort främst vakt- <strong>och</strong> patrull<strong>tjänst</strong> i Hangö reste i<br />
slutet av samma månad till Luumäki, där han<br />
blev satt att göra vakt<strong>tjänst</strong>. I april genomförde<br />
rödgardisterna bl.a. massavrättningar i Villmanstrand,<br />
men huruvida Väinö var närvarande vid<br />
dessa framgår inte ur förhörshandlingarna.<br />
Vitgardisterna intog staden den 26 april, varefter<br />
kvarvarande rödgardister häktades. Väinö lyckades<br />
emellertid hålla sig undan ännu några<br />
dagar. Han häktades på bangården i Kotka den 4<br />
maj. Dagen innan, d.v.s. den 3 maj hade hans <strong>far</strong><br />
Frans häktats i sin bostad vid Långgatan i Hangö<br />
(Lessis villa). Frans var vid häktningen beväpnad<br />
medan Väinö vid förhören uppgav att han dagen<br />
innan lämnat sitt gevär i en järnvägsvagn. Väinö<br />
förpassades till lägret för krigsfångar i Lahtis,<br />
Hennala garni<strong>son</strong>, medan Frans sändes till lägret<br />
Ekenäs, Dragsvik. 2<br />
Med både Frans <strong>och</strong> Väinö hölls två förhör. Frans<br />
förhördes första gången den 28.5 då han förutom<br />
vad som ovan nämnts vidare uppgav att han<br />
erhållit 110 mk i lön samt tre meter tyg till<br />
benkläder (byxor) <strong>och</strong> ett par lädersulor. Han<br />
sade sig inte ha medverkat i några strider, inte<br />
skjutit ett enda skott, enbart utfört vakt- <strong>och</strong><br />
patrulleringsuppdrag <strong>och</strong> vid två tillfällen deltagit<br />
i letandet efter livsmedel. Enligt Frans hade<br />
hans vaktuppdrag för rödgardisterna varit enbart<br />
tillfälliga <strong>och</strong> han hade enligt egen utsago redan i<br />
2 I Lahtis hölls som mest ca. 10 900 rödgardister fångna, i<br />
Ekenäs 8 689.<br />
slutet av april varit sysselsatt med stadens arbeten. 3<br />
Vid rättegången den 13 juli framlades emellertid<br />
som bevismaterial bl.a. en lönelista, försedd med<br />
<strong>röda</strong> <strong>gardets</strong> stämpel, enligt vilken Frans för tiden<br />
15.3 – 1.4 kvitterat ut 312,50 mk i lön. Bland det<br />
övriga bevismaterialet kan nämnas några vaktlistor<br />
<strong>och</strong> en medlemsförteckning där Frans’<br />
namn förekom. Vid det andra förhöret den 13 juni<br />
upprepade Frans sina tidigare uttalanden. Hans<br />
förklaring finns återgiven på ett maskinskrivet<br />
ark, vilket är signerat med hans namn, men inte<br />
hans namnteckning. Ordalaydelsen är följande:<br />
”Inskref sig i <strong>röda</strong> gardet den 6 eller 7 mars; säger<br />
att icke önskat inskrifva sig, men blef därtill tvungen<br />
tillföljd af arbetsbrist. Gjort beväpnad pass<strong>tjänst</strong> <strong>och</strong><br />
erhållit gevär å arb.föreningens lokal samt 30<br />
patroner. Geväret <strong>och</strong> patronerna borttogs af<br />
hvitgardister. Erhöll inalles 110 mk i lön samt tyg<br />
till benkläder <strong>och</strong> fri kost. Hade vägrat delta i<br />
expeditionen till Kyrkslätt. 4 Deltagit två dagar i<br />
letandet efter lifsmedel. Bland de ledande dagarna<br />
före upproret (sista meningen understreckad).”<br />
Vid detta förhörstillfälle begärde Frans även att<br />
fru Löfgren från Hangö skulle höras som vittne<br />
över hans tillförlitlighet. Huruvida detta också<br />
skedde framgår inte ur arkivet. Han kvarhölls i<br />
häktet, men den 13 juli dömdes Frans, med stöd<br />
av ovannämnda bevisföring, för medhjälp till<br />
landsförräderi till tre års tukthus samt fem års<br />
förlust av medborgerligt förtroende, vilket bl.a.<br />
innebar att han inte hade rösträtt i riksdagsvalet<br />
1919. Eftersom han betraktades som fredlig <strong>och</strong><br />
hade regelbundna levnadsvanor <strong>och</strong> inte tidigare<br />
straffats för något brott blev domen villkorlig med<br />
fem års prövotid. Han försattes samma dag på fri<br />
fot.<br />
Anteckningarna vid de två förhören med Väinö är<br />
betydligt mer knapphändiga. Första förhöret med<br />
honom hölls i Lahtis den 27 juni, det andra på<br />
3 Ur förhörsprotokollet: ”Sanoo olleensa n. neljä päivää vartiotehtävissä,<br />
mutta kun kaupungin työt saatiin alkuun hän<br />
siirtyi niihin.”<br />
4 Den 19–25.2.1918 fördes strider i Kyrkslätt, särskilt på<br />
Sigurds <strong>och</strong> Ingels byars områden. Sigurdskåren var en<br />
skyddskårsavdelning <strong>och</strong> dess bas var Sigurds vid Humaljärvis<br />
strand. Rödgardisterna, flere hundra till antalet, omringade<br />
Sigurds, men Sigurdskårens män kunde fly mot Obbnäs i<br />
skydd av dimman. Till slut måste de som hade flytt kapitulera<br />
i brist på ammunition <strong>och</strong> fördes av rödgardisterna som fångar<br />
till Helsingfors. Trots allt torde striderna i Kyrkslätt, enligt<br />
Paavolainen, inte ha krävt mer än 11 dödsoffer.
© Stefan Nylander 2006 3<br />
samma ställe den 2 juli. Vid båda dessa tillfällen<br />
upprepade han sina ideologiska bevekelsegrunder,<br />
men i övrigt verkar man under förhören<br />
inte fått mycket ut av honom. Bland det övriga<br />
bevismaterialet kan nämnas några vaktlistor, en<br />
lista över utkvitterade vapen <strong>och</strong> en lönelista där<br />
Väinös namn förekommer. 5 Samtliga dessa är<br />
försedda med <strong>röda</strong> <strong>gardets</strong> stämpel. Han hade<br />
bl.a. kvitterat ut 200 mk i lön för de två första<br />
veckorna i april. Han dömdes den 5 augusti 1918<br />
för landsförräderi under försvårande omständigheter<br />
till fem års fängelse, varav tre år i tukthus<br />
<strong>och</strong> liksom sin <strong>far</strong> till fem års förlust av medborgerligt<br />
förtroende. Liksom Frans fick också Väinö<br />
en villkorlig dom med fem års prövotid med<br />
motiveringen att han ansågs som som fredlig,<br />
hade regelbundna levnadsvanor <strong>och</strong> inte heller<br />
tidigare straffats för något brott. Han försattes på<br />
fri fot samma dag.<br />
Trots att tiden i fånglägret för dem båda endast<br />
varade i några månader kan detta inte ha varit<br />
någon angenäm upplevelse. I de trångbodda<br />
cellerna var hygienen undermålig, sjukdomar<br />
härjade <strong>och</strong> födan var bristfällig. Under åren<br />
1918–21 dog över tiotusen fängslade rödgardister<br />
av undernäring <strong>och</strong> i olika smittosamma sjukdomar.<br />
Om hur livet tedde sig för Frans <strong>och</strong> Väinö direkt<br />
efter frigivningen vet vi dessvärre inte mycket.<br />
Väinö återvände till Hangö där han verkade som<br />
sten- <strong>och</strong> betongarbetare. Frans’ hustru Johanna<br />
(f. Laukka i Haapavesi 1872) avled 1922 <strong>och</strong> Frans<br />
hann ännu gifta om sig två gånger innan han själv<br />
avled i Hangö 1966. Väinö dog som änkling 1991.<br />
FÖRKORTNINGAR<br />
RA Riksarkivet.<br />
SVL Sotavankilaitos.<br />
VRO Domstolen för brott begångna mot<br />
statsmakten (Valtionrikosoikeus).<br />
VRYO Överdomstolen för brott begångna mot<br />
statsmakten (Valtionrikosylioikeus).<br />
5 Enligt förhörsprotokollet nämner Väinö två av kompanicheferna<br />
vid <strong>röda</strong> gardet i Hangö: Lagerroos <strong>och</strong> stenarbetaren<br />
Kustaa (Gustaf Edvard) Valpas, f. 15.4.1873. Valpas uppges ha<br />
försvunnit 1918 <strong>och</strong> hans vidare öden är inte kända..<br />
KÄLLOR:<br />
ARKIV<br />
1. Databasen över krigsdöda 1914 – 1918,<br />
http://vesta.narc.fi, uppdat. 19.5.2004.<br />
2. RA, VRO Aå 6, Per<strong>son</strong>uppgifter över<br />
rödgardister.<br />
3. RA, VRYO, per<strong>son</strong>akt 71/207 <strong>och</strong> 25/29.<br />
4. RA, SVL, Lahden sotavankileiri, förteckning<br />
Bb 20 över dem vilka ådömts villkorligt straff,<br />
n:o 8123.<br />
5. RA, SVL, Lahden sotavankileiri, förteckning<br />
Bb 25 över villkorligen frigivna, n:o 8123.<br />
LITTERATUR:<br />
1. Ekberg, Henrik Striden vid Svidja 1918,<br />
Västnyländsk årsbok 1998.<br />
2. Harjula, Mirko: Suomalaiset Venäjän<br />
sisällissodassa 1917-1922. Helsinki 2006.<br />
3. Holmqvist, Carolina: ” Isot <strong>son</strong>nit kaatuivat”<br />
– händelserna på Koskis 1918, Västnyländsk<br />
årsbok 2003.<br />
4. Lindholm Sture: Röd galenskap - vit terror.<br />
Söderströms förlag, Helsingfors 2006.<br />
5. Paavolainen, Jaakko: Vankileirit Suomessa<br />
1918. Tammi, Helsinki 1971.<br />
6. Ylikangas, Heikki: Vägen till Tammerfors.<br />
Atlantis, Stockholm 1995
© Stefan Nylander 2006 4<br />
Bilaga:<br />
Utdrag ur förhörsprotokollen.<br />
Ahlbäck, Frans Olof VRYO akt 25/29<br />
Hanko n:o 170: Hangossa päivätyn P.K Uudenmaan<br />
piirin, Hangon p(ataljoonan) 15.3 - 1.4.<br />
mukaan saa pa(lkkaa) 15 p:vältä smk. 312,50,<br />
vaimo ja 3 lasta. Alla on Hangon P.K:n esikunnan<br />
leima. Hanko n:o 149: Esiintyy eräässä 1.4.1918<br />
päivätyssä allekirjoittamattomassa vartiopalvelusluettelossa<br />
III komp., II plutoonan miehenä.<br />
Hanko n:o 142: Punakaartin III komp., II plutoonan<br />
allekirjoittamnan vartiopalveluslistan<br />
mukaaan 30.3.1918 määrätty toimittamaan vartiopalvelusta<br />
patrullina. Hanko n:o 2: Mainitaan<br />
eräässä 15.3.1918 päivätyn P.K:n Uudenmaan<br />
piirin Hangon pataljoonan II komppanian<br />
miehistön palkkaa oikeutettujen luettelossa.<br />
Hanko n:o 143: Määrätty 16.3.1918 päivätyn vartiopalveluslistan<br />
mukaaan toimittamaan vartiopalvelusta<br />
Hangossa 16-31.3.1918<br />
Hangon punakaartin jäsenluettelon mukaaan<br />
liittynyt punakaartiin 6.3.1918<br />
• Häktad av vitgardister den 3 april 1918 i sin<br />
bostad vid Långgatan i Hangö (Lessin huvila).<br />
Orsak till häktningen: politisk.<br />
• Förhörsprotokoll 28.5.1918: Hangon<br />
kaupungin töissä syksystä 1917, kivityömies,<br />
tillhört Hangö arbetarförening sedan våren<br />
1917, liittynyt punakaartiin III komp. syksyllä<br />
1917, kp. Kalle Elias<strong>son</strong>. Työpuutteen takia ja<br />
köyhyyden pakottamana, mutta muuten<br />
vapaaehtoisesti liittynyt punakaartiin. Luvattu<br />
palkkaa 450 mk/kk, vaimosta 100 mk/kk<br />
ja lapsista 25 mk/kk/lapsi. Saanut palkkaa<br />
kaikenkaikkiaan 110 mk ja vaatekangasta 3<br />
metriä sekä housunkangasta ja yhdet pohjanahkat.<br />
Ei ollut mukana taisteluissa, kantanut<br />
kivääriä jonka luovutti valkoisille vangittaessa.<br />
Ei laukaustakaan ampunut. Kieltäytynyt<br />
ottamasta osaa Kirk-konummen retkeen.<br />
Kuulusteluissa sanoo olleensa n. neljä<br />
päivää vartiotehtävissä, mutta kun kaupungin<br />
työt saatiin alkuun hän siirtyi niihin<br />
• Förhörsprotokoll i Hangö 13.6.1918: Betraktas<br />
som fredlig <strong>och</strong> arbetsam, för ett regelbundet<br />
liv, anställd hos A.B Granit från december<br />
1914 till januari 1915 samt från april 1916 till<br />
juli s.å. Tillhört Hangö arbetarförening.<br />
Inskriven i Röda gardet 6.3.1918, gjort<br />
beväbnad vakt<strong>tjänst</strong>, gevär <strong>och</strong> patroner<br />
borttagna vid häktningen, erhållit tyg till<br />
benkläder av Röda gardet såsom avlöning,<br />
deltagit i livsmedelsletningar, hört till de<br />
ledande dagarna före upprorets utbrott. Begär<br />
som vittnesmål över sin tillförlitlighet att fru<br />
Löfgren från Hangö skall höras som vittne.<br />
Häktningen fortsätter.<br />
• Svarandes förklaring (maskinskrivet ark):<br />
”Inskref sig i <strong>röda</strong> gardet den 6 eller 7 mars;<br />
säger att icke önskat inskrifva sig, men blef<br />
därtill tvungen tillföljd af arbetsbrist. Gjort<br />
beväpnad pass<strong>tjänst</strong> <strong>och</strong> erhållit gevär å<br />
arb.föreningens lokal samt 30 patroner.<br />
Geväret <strong>och</strong> patronerna borttogs af hvitgardister.<br />
Erhöll inalles 110 mk i lön samt tyg<br />
till benkläder <strong>och</strong> fri kost. Hade vägrat delta i<br />
expeditionen till Kyrkslätt. Deltagit två dagar<br />
i letandet efter lifsmedel. Bland de ledande<br />
dagarna före upproret (sista meningen<br />
understreckad).”<br />
• VRYO päätös 13.7.1918 (VRYO:n osasto n:o<br />
25, Helsingfors): On n. kuukauden ajan kuulunut<br />
Hangon punakaartiin, toimittaen vahtipalvelusta<br />
ja ollen mukana Hangossa toimitetuissa<br />
elintarviketarkastuksissa minkä<br />
vuoksi tuomitaan 3 v. ehdolliseen kuritushuonerangaistukseen<br />
med tre års prövotid<br />
avunannosta valtionpetokseen.<br />
• Määrätään heti vapaalle jalalle vankileiristä<br />
13.7.1918.<br />
Ahlbäck, Väinö Olof VRYO akt 71/207<br />
VRO Aå 6 Henkilötietoja punakaartilaisista<br />
(kortit)<br />
Aakkoksellinen hakemisto Bb 20 ja 25, Lahden<br />
sotavankileiri, ehdolliseen vapauteen tuomitut n:o<br />
8123.<br />
Hanko n:o 152: Mainitaan eräässä II komp., III pl.<br />
II osaston aseistusluettelossa. Hanko n:o 66:<br />
Eräässä allekirjoituksilla ja leimalla varustamattomassa<br />
vartiopalvelulistassa on mm. W.<br />
Ahlbäckin nimi. Lista on maaliskuulta 1918.<br />
Hanko n:o 169: Erään allekirjoittamattoman,<br />
päiväämättömän P.K. (Punakaarti) Hangon piirin<br />
II komppanian tililistan 1.4 - 15.4.1918 mukaan saa<br />
pa(lkkaa) 15 pv:ltä smk 200, naimaton, lapseton.
© Stefan Nylander 2006 5<br />
Röda <strong>gardets</strong> kompani i Hangö grundat i januari<br />
1917. Kompanichef vid Röda gardet i Hangö:<br />
Lagerroos; Valpas<br />
• Häktad i Kotka 4 maj 1918.<br />
• I förhörsprotokollet av den 27.6.1918 uppges<br />
han vara fredlig, föra ett regelbundet liv, varit<br />
anställd i nödhjälpsarbeten på hemorten, ej<br />
tidigare straffad, tillhört Röda gardet från<br />
början (liittynyt 29.1.1917), gjort beväpnad<br />
vakt<strong>tjänst</strong>, avrest till fronten i mars 1918.<br />
• Förhörsprotokoll, Lahtis 2.7.1918. Vartiopalveluksessa<br />
Hankoniemellä 26.3.1918 asti<br />
jonka jälkeen määrättiin Luumäkeen vartiopalveluun<br />
ja oli siellä myöskin mukana<br />
taisteluissa; tullut sieltä Kotkaan. Sanoo<br />
jättäneensä kiväärinsä rautatievaunuun Kotkaan<br />
päivää ennen vangitsemistaan. Sanoo<br />
liittyneensä aatteen takia punakaartiin.<br />
Lausunto: Ottanut osaa kapinaan nuorena<br />
henkilönä, verrattain luotettava. Pidetään<br />
vangittuna.<br />
• VRYO päätös 5.8.1918 (VRYO:n osasto 71,<br />
Lahtis): Tuomittu 5 vuoden ehdolliseen<br />
vankeusrangaistukseen (josta 3 vuotta kuritushuoneessa,<br />
3 vuotta todistuskelvoton)<br />
valtionpetoksesta (Lahden sotavankileiri, Bb 8<br />
n:o kirja 3, nimiluettelon n:o 8123) raskauttavien<br />
asiainhaarojen vallitessa. Koska<br />
syytetty ei ole aikaisemmin rangaistu noudatetaan<br />
5 v. lykkäystä täytäntöönpanoon (5<br />
års prövotid).<br />
• Määrätään vapaalle jalalle vankileiristä<br />
5.8.1918.
Change language