Läs tidningen - Uttryck

Tema 

färgstarkt

Uttryck 2011 Uttryck 2011 

Färgstarkt digitaltryck 

för kreativa idéer 

020-32 11 11 

info@ricoh.se 

ricoh.se 

Vi har kunskapen och den senaste tekniken för ark och rulle. 

Tillsammans tjänar vi på den digitala utvecklingen. 

Moving Ideas Forward. 

IT Services Office Solutions Production Printing Managed Document Services 

Delar du vår passion för papper? 

Mycket har förändrats sedan Holmen Paper startade för 400 år 

sedan. Hantverk har blivit high-tech, men en sak består: vår passion 

för papper. Det är den som driver oss att ständigt utveckla och anpassa 

våra produkter efter kundernas olika behov och omvärldens 

allt snabbare förändringar. Det är denna passion för papper som 

gjort oss till en av Europas idag ledande tillverkare av tryckpapper. 

People committed to paper 

www.holmen.com 

“Bygg din karriär” 

Byggteknik AB 

vi har 

möjligheterna 

för dig 

Att vara byggnadskonstruktör 

på ett mindre företag innebär 

en varierad arbetssituation där 

du ständigt får testa 

dina gränser och vara kreativ i 

olika projekt. Möjligheterna för 

dig att själv påverka ditt arbete 

är stora. Just nu letar vi efter 

nya duktiga ingenjörer med 

rätt inställning. 

Läs mer på www.btk.cc eller 

kontakta oss på 026-65 89 40.

Uttryck 2011 

H 4 

DeT här är 

innehålleT i 

uTTryck 2011 

omöjligt 

- ledare 

vad är uttryck? 

våga drömma 

- ett Framgångskoncept 

Intervju med 

inspirationskällan Lena 

Maria Klingvall. 

Uttryck är en 

annonsfinansierad 

tidning som varje år 

görs av studenter på 

medieteknikprogrammet, 

tryckinriktningen på 

Kungliga Tekniska 

högskolan. I år deltar 

även studenter från 

Stockholm universitet 

vilket leder till att 

projektet har växt utanför 

KTH 

Läs mer om projektet, 

vilka som står bakom 

tidningen och 

chefredaktörens ledare. 

röda linjens glädjespridare 

dagens 

Färgspektra 

-ett resultat av 

naturens tillgångar 

Tillbakablick på hur färger har skapats av naturtillgångar 

genom historien. 

projektgruppen 

2011 

Intervju med tunnelbanechauffören Henrik Montin som 

blivit känd som “den glade tunnelbaneföraren”. 

Färgstarka val som går 

mot normerna 

Det finns mängder 

av oskrivna regler 

som det är tabu att gå 

emot. 

kulörernas 

baksida - vad 

döljer sig bakom 

de Färgstarka 

livsmedlen? 

eFter 

25-års letande 

- nu har per hittat hem 

Möt tre personer som 

alla på sitt sätt vågat 

trotsa förväntningarna. 

Intervju med Per Holknekt 

- Grundare av klädmärket 

Odd Molly. 

I 41 år har textilformgivarna 

10-gruppen kännetecknat 

svensk form. 

Men hur går egentligen 

produktionsprocessen till? 

svensk Form 

med Färg 

en värld utan Färg 

Hur vore en värld utan färg? 

En svartvit värld med rena 

linjer och raka rader, en värld 

där allt var tydligt och klart. 

Den färgstarka 

värld som döljer sig 

under vattenytan 

bjuder både 

på fantastiska 

visuella och fysiska 

intryck - något 

som verkligen bör 

upplevas av fler. 

when art 

became 

crime 

En stående fråga är om 

gatukonst, eller Street art som 

det i många sammanhang 

kallas, egentligen kan klassas 

som ett brott? 

Intervju med Street art- 

konstnären Christian Guémy. 

Tema 

färgsTarkT 

Korta, smala, långa, tjocka, 

mörka och ljusa. 

Spektrat är brett - alla ser vi 

olika ut. 

alla är vi olika 

under ytan 

Marilyn Monroes 

ansikte i närbild återgivet 

i färgstarka kulörer. 

Campbells soppor 

på burk. Den blåröda 

brilloboxen. För såväl 

konstexperter som 

noviser är detta kända 

motiv. 

Andy Warhol och 

popkonstens övriga 

utövare har i decennier 

fått utgöra inspiration 

för varukedjor av olika 

slag. Men vad betyder 

egentligen popkonsten i 

dagens samhälle? 

popkonst i 

vår samtid 

Färgat 

medvetande 

Inom psykologin har färger en 

central betydelse. Men på vilket sätt 

färger påverkar oss råder det delade 

meningar om. 

Skådespelaren 

Jonas Banes vardag 

dokumenterad i 

bilder. 

konstnärssjäl i bilder 

Gult är fult. Grått är trist. Vitt är fräscht. Svart är mainstream. 

Blått är flott. Rött är kärlek. Färger säger mycket mer än det 

du först tänker på. Världen är färgad på alla tänkbara sätt 

och detta är vårt sätt att uppmärksamma dess färgskiftningar. 

Vi vill ge dig verktygen att se nyanserna i din omgivning, att 

uppmärksamma alla färgstarka personer och att se styrkan i 

det som först kan verka färglöst. För oss är färgstarkt alltifrån 

människor som gör vardagen lättare, färger som något mer 

fast och fysiskt och som något konstnärligt där konstnären 

och dess skapande ligger i fokus. Vad som är färgstarkt ligger 

helt i betraktarens öga och detta är endast vår tolkning. 

tack! 

H 5


H 6 

cheFredaktör, 

graFisk Form & 

ansvarig utgivare 

Hanna Pettersson 

tryck 

sid 1-16 

Brommatryck & Brolins AB 

sid 17-32 

TMG Sthlm 

sid 33-48 och omslag 

Alloffset 

papper 

Inlaga: Profimat Medium 115g 

Omslag: Profimat Medium 200g 

Papperet kommer ifrån 

IGEPA group 

kontakt 

info@tidningenuttryck.se 

www.tidningenuttryck.se 

utgiven av 

Publiceringsteknik i STHLM 

Ekonomisk förening 

Co Medieteknik, Lindstedsväg 5, 

100 44 Stockholm 

medverkande 

(Utöver projektgruppen. ) 

Text 

Rebecca Lindström 

Yasmine Härnebo Grapenwall 

Lina Törnqvist 

Emma Von Zeipel 

Anna Caroline Larsson 

Johanna Burman 

Emelie Henricson 

Caroline Kernen 

Axel Ellung 

Mika Wallgren 

Sofie Ejemar 

Foto/Illustration 

Axel Hammarbäck 

Marcus Linder 

Philip Engström 

Daniel Andersson 

Johan Blomgren 

Jon Axelsson 

övrigt 

Sifferfont Pompadour 

Konstnär Andy Mangold 

leDare 

Att sätta ribban högt är mitt motto, att 

sikta mot stjärnorna är min filosofi, att våga 

växa är mitt mål och att vilja vara är min 

religion. 

Man sätter ribban högt, satsar på chans 

och lyckas halvbra är väl sanningen. Som 

blivande ingenjör vill jag gärna ha en siffra, 

en sannolikhet eller en procentsats på hur 

tjock den bör vara, av vilket material, i 

vilken vinkel den bör riktas och för vilket 

tryck den bör hålla. En instruktion med 

klara mått och ritningar på hur den ska 

sättas ihop bör helst finnas, en skiftnyckel 

för montering vill jag ha och ett vattenpass 

för perfekt placering är ett måste. 

Projekt ger jag mig in i med liv och lust, 

ribban är högt uppsatt efter konstens alla 

regler och jag kastar mig hals över huvud 

ut i något nytt. Mina idéer låter projekten 

sväva iväg på en omöjlig resa där ingen vet 

slutet. Men siktet är uppe och ribban vilar 

tung, mot oändligheten och vidare. 

Motgångar möter man alltid, man träffar 

alltid personer på vägen som vill låta ribban 

sänkas, man hittar alltid genvägar och 

senvägar. Man hinner tröttna. Ibland måste 

jag stanna upp, titta uppåt på alla perfekt 

placerade vinkelräta skruvar och fästen, allt 

enligt instruktionen, och förvissa mig om 

att den ligger kvar. Det blir aldrig som jag 

tänkt från början, projekt har en tendens att 

växa och leva sina egna liv. 

Jag växer, tack och lov, i samma takt och 

viljan att ständigt sträva högre får mig ofta 

att ta fram monteringshandboken, lossa på 

skruvarna, hämta stegen och göra om. Jag 

når aldrig ända upp men en hög stege och 

ett envist sinne gör att jag ibland är nära, 

nära nog för stunden. 

hanna Pettersson 

chefredaktör uttryck 2011 

Projektet uttryck 

Uttryck är en tidning som sedan 1987 getts ut en gång per år av studenter på 

Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, och har då mestadels handlat om 

publiceringsteknik och teknik i allmänhet. Då gruppen har fria händer att forma tidningen 

har innehållet på senare år utvidgats till att behandla ämnen utanför den tekniska sfären. 

Årets projektgrupp har jobbat stenhårt för att låta denna tidning ta form. Gruppen består 

mestadels av elever från tryckinriktningen på medieteknikprogrammet vid KTH men i 

år har vi även tagit steget ut och värvat studenter från Journalisthögskolan ( JMK) och 

Stockholms universitet (SU). 

Temat för året är färgstarkt och vi har låtit många duktiga skribenter på 

Journalisthögskolan hugga tag i temat och hjälpa till att skapa innehållet, kreativa 

fotografer och illustratörer från medieteknik på KTH har bidragit med bildmaterial. Till 

alla dessa vill vi rikta ett extra stort tack och hoppas att Uttryck har varit en bra start eller 

en hjälp på vägen mot framtida framgångar! 

Efter många om och men, otaliga diskussioner och tolkningar av temat har du nu resultatet 

i din hand. För oss är din tolkning av texterna, dina reflektioner och förhoppningvis din 

postivia respons det som gör tidningen färgstark för oss. 

Vi gör uttryck 

2011 färgstark 

Vill du kontakta någon i projektgruppen, maila förnamn@tidningenuttryck.se 

hanna pettersson 

cheFredaktör & graFisk Form 

Färgstarkt för mig... 

Inspirerande bilder som visar på kontrast, typsnitt 

som ger liv åt text och människor som sätter färg på 

min omgivning. 

hannah Fahd 

layout 


En form av gratis eufori för världen. Och i kontakt 

med det som omger oss hjälps vi åt att skapa nya 

färger. 

steFan knutas 

webb 


Något annorlunda och utmanande. 

eva olsson 

projektledare 


Är människor som sticker ut på olika sätt. De som 

vågar, vill och orkar vara annorlunda och stå för det. 

alexandros sombo 

distribution & bild 


Att våga dela med sig av sin person och sina känslor 

men att samtidigt ta vara på sig själv och veta att 

tiden ibland inte räcker till. 

alexander busnyuk 

pr 


Färstarkt för mig är något som får allt runtomkring 

att blekna och verka trist i jämförelse 

hiu-yee Fan 

ekonomi 



Färgstarkt för mig är när man kan göra något annorlunda; 

som att kasta vattenballonger med färg i på 

en vägg, kladdet som man skapat blir till något man 

kan beundra. 

kristoFFer Fransson 

textredaktör 


Sprudlande, kontrastrikt och med karisma som gör 

avtryck långt bak i hjärnbarken. 

havva göcmenoglu 

bild 


Det som gör det vanliga och tråkiga till unik och 

speciellt. 

H 7

Ett litet urval trycksaker 

från Stockholms största 

servicetryckeri. 

www.w-s.se 

www.brommabrolins.se 

Tolkning 


Färgstark 

färgmättad 

bjärt 

uttrycksfull 

intressant 

originell 

särpräglad 

personlig 

livfull 

blodfull 

temperamentsfull 

klatschig 

-synonymer.se 

H 9


H 10 

porträtt 

efter 25-års 

letande 

- nu har per 

hittat hem 

Idag lever Per ett rikt liv på många sätt, han har skapat sig en 

familj, en framgångsrik karriär och har en syn på livet som bara 

kan vinnas genom erfarenhet. Karriärmässigt har det oftast gått 

väldigt bra för Per, men där livet verkligen räknas, där har det 

inte alltid gått lika bra, förklarar han. 

Per Holknekt, grundare och kreativ chef för Odd Molly, hajar 

fortfarande till varje gång han ser en kvinna bära hans kläder. 

– Det är den stora belöningen för mig. Att se främmande 

kvinnor som valt det jag gjort är lika fantastiskt varje gång, säger 

Per. Särskilt när jag är utomlands och ser en kvinna som bär 

våra kläder. Den dagen den känslan försvinner ska inte jag vara 

kvar i det här, fortsätter han. Vid mötet med Per i Odd Mollys 

flaggskeppsbutik i Stockholm märks det tydligt hur intresserad 

han är av kvinnorna som bär kläderna, han och kollegan Karin 

står bakom. Varje gång det plingar till i dörren bakom honom och 

en ny kund kliver in i butiken vänder han sig om och scannar av 

kvinnan som kommer in. 

Men Per har fått vandra en lång väg för att komma dit han är 

idag. Han säger att hans barndom gett honom alla förutsättningar 

man kan be om, men att han inte alltid har förvaltat dem på 

bästa sätt. Per var duktig i skolan och fram till sjätte klass hade 

han högsta betyg i alla ämnen. Men i skolan växte även ett 

hävdelsebehov fram. 

– Jag var yngre än alla andra eftersom jag hade hoppat över en 

klass. Dessutom hade jag en väldigt sen pubertet och var otroligt 

mycket mindre än alla andra. Jag kände mig tvungen att göra 

något för att ta plats, berättar han. 

Skateboardkarriären 

Efter sjunde klass bröt sig Per fri från förväntningarna han 

upplevde hade ställts på honom. Han ville bli sedd för sin egen 

person och bytte fotbollsträningen mot skateboarden. Men vid 

den tiden fanns det inga skateboardkläder, så Per sydde sina egna. 

Det fanns inga skateboards, så han startade en egen fabrik och 

det fanns heller inga skateboardtidningar så han startade en sådan 

också. Per säger att det här har lärt honom mycket om att sätta 

sina mål högre än vad han först tror han ska klara av. 

Skateboardåkandet ledde senare till en resa till USA. En resa som 

var planerad till tio dagar men som kom att vara i fem år. I USA 

gjorde sig Per en karriär inom skateboarding. När han inte var 

nöjd med sponsorernas produkter och kläder lade han sig i allt 

mer och till slut var han direkt involverad i designprocessen. Där 

tändes första gnistan till klädskapandet. Livet i USA beskriver Per 

som ett fem år långt asgarv och ett drömliv för en ung kille. 

– Jag fick betalt för att åka skateboard, åkte runt på tävlingar, 

festade hela dagarna och bodde på beachen. Det var ett 

oansvarigt, fantastiskt kul liv, men det blev mycket festande. 

Festandet ledde i sin tur till ett drogmissbruk. Missbruket varade 

i tre korta men intensiva månader. Hans räddning blev ett samtal 

till familjen i Sverige och kort därefter kom Pers bror för att 

hämta hem honom. 

Tillbaka in i missbruket 

Hemma i Sverige anmälde Pers mamma honom till en utbildning 

och snart hade Per läst in en examen i marknadsekonomi. 

– Plötsligt hade jag en plattform för all min kreativitet. Det är 

något jag rekommenderar alla, att skaffa sig en bra utbildning, så 

att man kan göra något av det man har, säger Per. 1987 startade 

han sedan ett skateboardföretag och återlanserade sporten i 

Sverige. Bolaget började snabbt omsätta mycket pengar, vilket blev 

Pers biljett in i en 15 år lång partydimma och ett alkoholmissbruk. 

– Det värsta var att det fungerade. Jag skapade mig ett alibi genom 

att alltid komma först till jobbet och gå hem sist. Det gjorde det 

möjligt för mig att fortsätta hålla på. 

Missbruket nådde en punkt där Per slutade ta ansvar för andra än 

sig själv, något han idag ångrar starkt. 

– Det är saker som gör ont i mig idag, för jag är inte en sådan 

människa egentligen, förklarar han och berättar att inom loppet 

av ett par veckor hade han förlorat allt; bostad, pengar, familj och 

vänner. 

Under en period i sitt missbruk sålde Per Situation Stockholm, 

de hemlösas tidning. Idag köper han minst ett dussin av varje 

nummer. Per säger att det handlar om kärlek. Han menar att det 

bara finns ett sätt att behålla det du har, och det är genom att ge 

bort det, att ge tillbaka. 

– När du sitter där och säljer tidningen, som jag gjort, då lär du 

dig att ingen vågar se dig i ögonen. För om de gör det får de dåligt 

samvete, så därför tittar de förbi dig istället. Jag kan inte låta bli 

att se de här människorna i ögonen och jag förstår att det värmer 

mer än de kronor jag betalar för tidningen. 

Vägen ut ur missbruket blev en tvångsbehandling och idag har 

Per varit nykter i elva år. Nyss utkommen ur missbruket ställde 

han år 2000 upp i dokusåpan Big Brother. Tanken på ett socialt 

experiment lockade och dessutom hade han vid tidpunkten 

ingenstans att bo. Per såg programmet som en språngbräda och en 

chans att få komma tillbaka. 

– Det här är bara ett av många äventyr i mitt liv och jag ångrar 

ingenting, säger han. 

Odd Molly växer fram 

2002 startade Per klädmärket Odd Molly tillsammans med 

Karin Jimfelt-Ghatan. Idag finns märket i över 40 länder och har 

blivit en framgångssaga i sig. Per tycker att deras designfilosofi är 

ganska enkel, det ska vara kläder man tycker är fina, snarare än 

trendriktiga. 

– Grundtanken är att lämna över makten till kvinnan. Vi ska 

aldrig tala om för en kvinna hur hon ska klä sig, utan vi vill servera 

en palett av möjligheter och sen får hon göra det hon tycker känns 

bäst. Vi tycker inte om “must-haves” eller “dagens outfit”, det blir 


för mycket pekpinnar. 

Utomlands går det ännu bättre för Odd Molly än vad det gör i 

Sverige. Per säger att de försöker ha en internationell prägel i sin 

design, en slags ”passlöshet”. 

- Vi har aldrig någon gång kommunicerat att vi är ett svenskt 

företag. Många bygger sin designframgång på att man har någon 

slags nationalitet, men det har vi aldrig anammat. Vi tycker att vår 

design ska funka överallt, att den ska vara global. Vi kallar henne 

för en world traveller. En tjej som måhända har sitt basläger i 

Stockholm, men hon reser runt, hon är en kvinna av världen. 

Idag är Per inte lika involverad i designprocessen som han var 

från början, vilket däremot 

kollegan Karin är. Per är kreativ 

chef och ansvarig för ledord, 

nyckelord och passformer. Han 

jobbar mycket med företagets 

kommunikation och att deras 

budskap når fram. Trots all sin 

yrkesmässiga framgång lider 

Per av det hos kreatörer vanliga 

självtvivlet. 

- Men det har jag lärt mig 

under tiden att det är något 

som ingår i varje kreatörs inre kval, säger Per och fortsätter; En 

“Då insåg jag att 

det kanske inte 

är så farligt, det 

kanske ingår i 

prestationsångesten 

att man ska hålla på 

såhär, att ifrågasätta 

sig själv. “ 

gång när jag satt och fikade med Helena Christensen i New York, 

då vågade jag berätta det här för henne. Jag är så rädd för att bli 

genomskådad, sa jag till henne. Då sa hon till mig att du vet, Per, 

jag gör en tidning, jag har en butik, jag designar mattor, lampor... 

jag kan ju inte det! Snart kommer någon och genomskådar mig! 

Då insåg jag att det kanske inte är så farligt, det kanske ingår i 

prestationsångesten att man ska hålla på såhär, att ifrågasätta sig 

själv. Så det kändes skönt att hitta den här gemenskapen med 

någon annan som har lyckats väldigt väl. 

Reflektion kring livet 

Per säger att han kunde söka kickar som ung, men påstår att han 

nu blivit gammal, stillsam och vis. 

– Jag är väldigt rädd om det jag har och det jag skapat mig, för 

jag har skapat mig mycket förr som fallit ifrån mig. Istället för att 

jaga mer och mer nu, så slåss jag för mitt liv för att få ha kvar det 

jag har. Det är värdefullt i sig, att inte ta saker för givet, säger Per 

och menar att han till exempel är väldigt noggrann med att visa 

H 11


H 12 

sin kärlek till sin fru. Han har en jättestor resurs, en rikedom, i 

sina jobbiga erfarenheter genom att kunna vända dem till något 

positivt. 

– Jag måste göra det, det är viktigt för mig att inte glömma bort 

var jag kommer ifrån. Då blir man lite mer ödmjuk tror jag. 

Men det är långt ifrån ett Svensson-liv Per lever idag. 

– Mina vänner säger ofta till mig att det inte är rättvist, det 

händer så mycket i ditt liv. Men jag håller inte med, det händer 

inte mycket i mitt liv, men jag gör väldigt mycket. Det är den stora 

skillnaden. Jag sitter inte i min soffa och dricker lådvin och har 

åsikter om Så ska det låta, då är jag ute och flyger. Ute och flyger 

är han bokstavligt talat. Per utbildade sig nämligen till pilot för ett 

par år sedan, sin flygrädsla till trots. 

Som 51-åring med en lång resa bakom sig kan Per hålla med om 

att livet förändras efter 50. 

– Man måste betrakta sig själv genom sina egna ögon, inte genom 

andras. Gör man det faller man alltid till korta, man är aldrig 

tillräcklig. Gud Fader ger oss våra kort och jag fick kanske inte 

jättebra bra kort, men nu har jag förstått att jag kan spela mina 

kort ganska väl. 

Vid 50 känner man att nu är det min tur menar Per. Man har 

kämpat hela livet för att uppnå någonting, god ekonomi, sin 

familjesituation, sitt hem och vid 50 är det dags att njuta av det 

också. 

– Vi gör så mycket uppoffringar i livet och rätt vad det är har vi 

skapat något. Nu ska jag faktiskt njuta av det jag skapat säger Per. 

– Jag vägrar låta mina dagar vara bara uppoffringar. Vi är 

uppfostrade till något slags martyrskap i Sverige. Vi ska lida lite 

grann, och sen ska vi få må bra. 

I tonåren hamnar många i en identitetsfråga säger Per. Man 

resonerar kring vem man är och hur man ska få folk att tycka om 

en. 

– I det här sökandet går många vilse, jag gick väldigt vilse. Förr 

eller senare hittar de flesta hem igen, och förstår att den jag skulle 

ha varit hela tiden var den jag var från början, den jag lämnade 

bakom mig när jag gav mig in i sökandet. Jag hittade hem igen, 

men det tog 25 års letande. 

Hos familjen trivs Per som bäst 

Trots ett stort engagemang i sitt arbete är det hos familjen, i lugn 

och ro, som Per trivs bäst. 

– Människan vill vara behövd, men det finns en baksida av samma 

mynt, du måste finnas tillgänglig. Det kan bli en press när det 

förväntas saker av dig hela tiden. Idag har jag en otrolig förväntan 

på mig från flera håll och jag är 

inte tillräcklig. Hamnar jag i en 

situation där jag törs vara utan 

att ha dåligt samvete för att jag 

inte finns tillgänglig, då trivs 

jag som bäst. Dessa tillfällen 

inträffar oftast när Per reser 

utomlands med sin familj och 

får lite distans från vardag och 

vardagsmönster. Dottern Julia 

är nu 16 år och Per tycker att 

han är en bra pappa. 

– Hon vet att jag finns där, att jag aldrig kommer svika. Jag jagar 

inte min dotter för då springer hon. Jag finns tillgänglig och 

hjälper henne fatta egna goda beslut, inte fatta besluten åt henne. 

Rent yrkesmässigt har det alltid gått väldigt bra för Per men bara 

på ytan, påpekar han. Må det bero på talang eller hårt arbete, men 

hans företagsidéer har alltid nått framgång. Han tror att det beror 

på att han har en stark intuitiv förmåga att läsa av om något är 

marknadsmässigt eller inte. Dessutom har han valt sina strider väl 

och satsat på det han är bra på. 

– Jag försöker leva i någon slags supernärvaro, säger han och 

menar samtidigt att han ofta är rätt ute, men lite för tidigt. Vad 

han har på gång just nu som resten av världen inte är redo för än, 

det vill han inte avslöja. 

– Jag har fingrarna i två stora projekt på hobbynivå, som är lite för 

tidiga. Jag tar för givet att jag hänger med i de processerna tills de 

är lite mer i tiden, då ska det bli skönt att vara först. 

fakTa 

namn: Per Holknekt 

ålder: 51 år 

Familj: Fru lena Philipson och 

deras tre barn 

Bor: på Östermalm i stockholm 

Färgstark Person som 

insPirerat: 

lasse knutsson, far till 

Filippa knutsson, som ligger 

“Hamnar jag i en 

situation där jag 

törs vara utan att 

ha dåligt samvete 

för att jag inte finns 

tillgänglig, då trivs 

jag som bäst.” 

bakom märket Filippa k. Han 

introducerade jeansen till sverige 

och har byggt upp en otrolig saga 

kring det. Lasse fick hederspriset 

på modegalan förra året. 

ett Färgstarkt minne: 

när jag och min kollega karin 

födde idén till odd molly och 

när är vi för första gången såg 

en främmande kvinna bära våra 

kläder. 

skriBenT: lina törnqvist 

& emma von zeipel 

foTo: alexander busnyuk 

reportage 

färgstarka 

Val som 

går emot 

normerna 

Varje dag tar vi flera hundra 

beslut. Vissa stora, andra 

mindre och en del som vi inte 

ens reflekterar kring. Över 

en tid blir dessa osynliga 

beslut till normer 

- kollektiva eller personliga. 

Få personer idag skulle lägga 

energi varje morgon på att 

besluta om knapparna på 

-John Fiske, professor vid University of Wisconsin-Madison 

skjortan ska bäras fram eller 

bak. Uppmaningen att tänka 

utanför boxen kan vara en 

av vår tids mest använda 

klyschor, men hur många tillämpar 

den i sin vardag? Här 

får du träffa människorna 

som stannar upp och frågar 

sig själva: Varför är det så och 

Vem bestämmer det? 

”Jag tänker inte leva ensam 

resten av mitt liv, jag tänker 

INTE göra det. Jag tänker 

ta vilka chanser som helst 

för att träffa någon” 


Efter att ha varit gift i 60 år blev Margareta Löwenhielm för 

fem år sedan änka. Vid 82 års ålder gav hon sig med mycket 

beslutsamhet ut i dejtingdjungeln på nytt via sajten match.com, 

något som hennes väninnor först ställde sig ytterst tveksamma 

till. 

- En del väninnor har ifrågasatt mitt dejtande men det bryr jag 

mig inte om. Ska jag verkligen finna mig i det? Att jag nu är jag 

änka och att det inte är mer med det? Nej, det finner jag mig 

inte i, jag lever och är frisk. Jag kan ju göra någon annan lycklig 

också. Sen vet jag ju inte hur länge jag lever. Jag kanske skulle 

H 13


H 14 

få vara ensam en hemskt lång tid och jag vill inte hänga upp mig 

på att låta barn och barnbarn ta hand om mig, berättar Margareta. 

Hennes nya livsstil bemöttes med blandade reaktioner från nära 

och kära. Flera utav hennes vänner har efterhand blivit inspirerade 

av Margareta och själva börjat leta efter kärleken på internet. 

Försöken att tala henne till rätta har hon inte brytt sig om. 

- När jag började dejta så träffade jag en hel massa män och de 

“- jaha så farmor 

har börjat dejta” 

bjöd ut mig på luncher och på 

middagar och jag fick även en 

hel del blommor. En dag hade 

jag besök av mitt barnbarn som 

såg blommorna på bordet och då sa hon ”jaha så farmor har börjat 

dejta”, varpå jag berättade att jag kunde tänka mig att bli lite mer 

intim med just den mannen som skickat de blommorna och då 

rusade mitt barnbarn ut ur rummet. Jag minns så väl den situationen, 

hon kunde inte tänka sig sin farmor ha sex. 

Margareta fortsätter; 

- Min svåger i Skåne fick reda på att jag börjat dejta genom sina 

döttrar. Han har två döttrar i 50-årsåldern som var ensamma och 

jag hade tipsat dem om internetdejting. Då reste han upp till 

Stockholm för att försöka tala mig ur det och få mig att sluta. 

Han ansåg inte att det passade sig för en kvinna som mig att dejta 

och han varnade mig för sol-och-vårare som kan utnyttja mig. 

Idag har Margaretas dejtinghistorier gett upphov till två egna 

böcker, Fly me to the moon (2008) samt Kraschlandning och sorgsna 

sånger (2010), båda på förlaget Recito, men även kortdokumentären 

Medan tid är av Maria Fredriksson som visades på 

SVT2 den 11 juni 2009. Det har redan gjorts en uppföljare. 

- Det var väldigt mycket positiva reaktioner på filmen. Kvinnor 

som jag aldrig träffat kunde dyka på mig och tacka mig för att 

jag uppmuntrat dem att livet inte tar slut vid 70. Väldigt många 

har tackat mig för att jag aldrig gett upp och dessutom varit så 

frikostig med att berätta om mina planer. Jag blir väldigt glad att 

jag ställde upp för jag var lite tveksam i början och tackade först 

nej till att vara med. Jag tror väl dock inte att min familj varit så 

förtjust i den förstås men jag fick ett väldigt trevligt brev från min 

fanclub på SVT som uppmuntrade mig, berättar Margareta. 

De positiva reaktionerna på filmen har lett till att nya dörrar har 

öppnats för Margareta. Fyra gånger om året håller hon föredrag 

på ABF i samband med kurser i datorkunskap där hon uppmanar 

andra kvinnor att börja internetdejta. Hon förklarar att flera kvin- 

nor som gått dessa kurser hört av 

sig efteråt och berättat hur de hittat 

den rätte genom att följa hennes råd. 

Själv söker hon en man som verkar 

en aning bekant och med i genomsnitt 

tre nya flirtar och mejl från olika 

män varje dag finns det utrymme att 

ställa krav. 

- Jag funderar mycket på hur man 

söker likheten med någon man känt tidigare och tyckt om, 

förklarar hon. Jag som tror på reinkarnation hoppas träffa någon 

jag känner igen sedan ett tidigare liv. 

Han ska klä sig bra och lukta gott, det är viktigt. Änklingar söker 

jag, inte singlar, för singel kan betyda vad som helst. Han får inte 

vara för lång, för långa män är inte bra i sängen. De vill jag inte 

ha. Margareta söker fortfarande efter den rätte och tvivlar aldrig 

på sig själv eller låter någon annan bestämma över henne. 

- Jag lever efter det jag tror på och trivs med det. Jag anser att det 

är mitt liv och jag bestämmer själv vad jag ska göra. Så pass stark 

är jag att jag råder över mig själv. 

“Han får inte 

vara för lång, 

för långa män 

är inte bra i 

sängen. De vill 

jag inte ha”. 

”Den som sticker ut blir ofta 

ifrågasatt. De flesta orkar inte 

det i längden, därför tror jag 

många tar den enkla vägen” 

Brudklänningen har aldrig varit vilken festklänning som helst. 

Dagens idealbild av bruden i den långa vita klänningen började 

långsamt växa fram redan i början utav 1800-talet. Fortfarande 

idag gifter den stora majoriteten av svenska kvinnor sig i just 

vitt. 

Enligt Josephine Rappne, säljare i Bröllopsbutiken på St Eriksplan 

i Stockolm, är det framförallt trender som styr färgvalet på 

brudklänningarna men menar också att även om en del blivande 

brudar provar en mer färgglad klänning i ett tidigt skede är det 

trots allt de allra flesta som ändå väljer att gifta sig i vitt. 

- De kommer hit med en bild på den klänning de vill ha, men 

den bilden ändras, förklarar Josephine, som också menar att 

traditionen att bruden ska bära vitt under bröllopet fortfarande 

är starkt inrotad men att liknande färger som beige, créme och 

champagne blir mer och mer vanligt. 

- Det är främst äldre som gifter sig för andra eller tredje gången 

som gärna väljer en annan färg. De känner troligen att de har 

gjort den traditionella vita biten redan. 

Henrietta Carolsson Godolakis, 40, är en utav de brudar som 

gick emot traditionen och valde en lila brudklänning framför den 

”Jag har många favoritplatser 

där jag har suttit och ryst för 

jag har det så bra på jobbet, jag 

satt och skrattade medan jag var 

jätteeffektiv” 

traditionella vita när hon gifte sig i maj 2002. Klänningen sydde 

hon själv med hjälp från sin mamma. 

- Jag tyckte lila var en fin färg på den tiden, jag var väldigt lila 

då. Dessutom var det ett vårbröllop så det passade bra. Lila är 

en fin vårfärg, påminner om syrén. Skulle jag gifta mig idag och 

För tio år sedan satt Teo Härén och arbetade från en strand i 

Afrika och myntade begreppet Härarbete. Teo är idag VD för 

företaget interesting.org där han arbetar med att inspirera andra 

att bli mer kreativa genom föreläsningar, workshops och böcker. 

Han har bland annat 


exempelvis ha ett höstbröllop 

skulle jag nog välja brunt eller 

beige. Lila är ingen favoritfärg, 

jag tyckte helt enkelt det var 

snyggt. Jag hade en lila långklänning 

när jag var brudtärna 

något år innan och kände mig 

väldigt snygg i det. Så länge 

det inte är en principsak hade 

jag lika gärna kunnat ha en vit klänning om jag hade önskat det, 

berättar Henrietta. När fler och fler svenskar går ifrån olika bröllopstraditioner 

och väljer att inte gifta sig i kyrkan utan istället 

till exempel utomlands, verkar det fortfarande finnas en rädsla för 

att bära en brudklänning som inte är just vit. Henrietta tror att 

detta beror på en rädsla att sticka ut och gå ifrån traditioner. Hon 

menar att människor som sticker ut generellt blir ifrågasatta och 

att inte alla orkar med det och istället tar den enkla vägen. 

- Man kan förakta traditioner men traditioner innebär också 

“När man rycker i 

traditioner rycker 

man i folks trygghet, 

något som är 

etablerat och ger 

stadga.” 

trygghet. När man rycker i traditioner rycker man i folks trygghet, 

något som är etablerat och ger stadga. Det kan vara känsligt och 

det kan vara svårt av den anledningen. Då är det ju petitesser med 

en klänning, egentligen. Oftast funderar man inte över det förrän 

någon gör annorlunda. 

Reaktionerna på Henriettas färgval var blandade men hon visste 

hur hon skulle bemöta det. 

- Min make reagerade inte ens, han fick lite lila i slipsen. En del 

blev väldigt förvånade och frågade varför jag inte skulle ha en vit 

klänning. Hade det hängt en vit klänning hade ingen ifrågasatt. 

Jag frågade bara ”varför undrar du?”. Motfrågor är alltid bra när 

man får en dum fråga. 

“Det finns en inställning 

att, kan inte jag så ska 

inte du heller få.” 

skrivit boken Härarbete 

– att arbeta där du gör det 

bäst. Idén med härarbete 

fick han för tio år sedan 

och det var faktiskt en slump som avgjorde hans första resa. 

- Jag hade en tjej som skulle åka till Afrika så jag skojade för min 

chef om att jag kunde följa med och jobba där nerifrån. Då sa 

han till min förvåning ”okej”. Jag arbetade på terrassen vid havet i 

Sydafrika och tittade på delfiner, giraffer och elefanter och tänkte 

H 15


H 16 

”det är såhär man ska jobba”. Jag tror att för nästa generation 

kommer det vara självklart att inte ha ett vanligt jobb som man 

går till 8-17 varje dag utan att se andra möjligheter. 

Han har bland annat arbetat från Thailand, Sydafrika och Sri 

Lanka. Nästa stopp blir Italien. När han berättar om sin livsstil 

möter han blandade reaktioner. Den vanligaste reaktionen är 

avundsjuka medan andra har blivit inspirerade. Det är dock inte 

alla som är glada för hans skull. 

- Utomlands blir de förbannade, säger Teo. För många är det 

provocerande att någon kan ha det så bra på jobbet. Jag tycker 

det är en konstig inställning att folk ska ha det dåligt på jobbet. 

Det finns en inställning att ”kan 

“Om tio år åker du 

till speciella hotell 

i Egypten i två 

veckor för att jobba, 

precis som det finns 

träningsresor idag” 

inte jag så ska inte du heller få”. 

Särskilt konstigt är det eftersom 

de ofta kan. Alla har olika 

förutsättningar på jobbet, vissa 

kan prata massor i telefon under 

arbetstid, till exempel om man 

kör taxi eller lastbil och inte har 

en körning. Det kan inte jag 

men jag skulle aldrig vilja förbjuda att prata i telefon på arbetstid 

bara för att jag inte kan. 

Teo är mycket medveten om att det finns en norm om hur ett 

arbete ska se ut som han bryter mot men han ser det som en del i 

en utveckling och uppmanar andra att arbeta på platser där man 

gör det bäst. 

- Det är fortfarande väldigt provocerande för många. Det var 

samma sak när flextider först kom, detta är en motsvarighet fast 

med plats istället för tid. Jag har till och med blivit utskälld när jag 

satt och jobbade på Waynes, ingen jobbade på Waynes då. Idag 

är man en minoritet om man inte jobbar där. Om tio år finns det 

jobbcaféer där man inte får vara om man inte jobbar, det är jag 

säker på. Samma sak med hotell. Om tio år åker du till speciella 

hotell i Egypten i två veckor för att jobba, precis som det finns 

träningsresor idag, det är ju också nytt. Jag är helt säker. Jag har 

till och med presenterat idén för resebyråer men det är fortfarande 

väldigt nytänkande. 

Den vanligaste frågan han får är hur man ska få sin chef att gå 

med på att arbeta från utlandet. Enligt Teo är svaret enkelt; 

- Gå in på Clas Ohlsson och köp en webbkamera för 175 

kronor om inte chefen litar på att du jobbar. Det är det svåraste 

argumentet, vilket man löser med 175 kr. Hälften har inte ens 

frågat sin chef, de tar bara för givet att de inte skulle få. Det var ju 

samma för mig i början, jag frågade ju på skämt. 

Han har flera favoritplatser och efter tio år menar Teo att han har 

blivit väldigt bra på att se vilka platser som får honom att må bra 

och gör honom extra effektiv. 

- Jag har haft tio situationer de senaste åren då jag har ryst för att 

jag sitter på en så fantastisk plats. Få personer ryser för att de har 

det bra på jobbet med elefanter och giraffer, krokodiler framför 

sig. Jag satt och skrattade högt medan jag var jätteeffektiv. Om jag 

jobbar med visionära arbetsuppgifter sitter jag vid havet. Framför 

brasor är det också många som gillar det men det finns ändå inga 

kontor som har en brasa. Jag har hellre promenadmöten istället 

för att sitta inne och längta ut. Då kan man gå två timmar i solen 

och efteråt känns det som om man varit ledig. 

Det är naturligtvis inte alltid enkelt att arbeta från andra sidan 

jorden och Teo menar att disciplin är viktigt om man ska klara av 

härarbete. Han är noga med att påpeka att härarbete inte är någon 

rättighet utan något som kräver att man sköter sitt arbete och är 

effektiv men att det å andra sidan inte finns något som kan hindra 

en om man känner att man klarar det. 

- Jag var i Thailand och jobbade i tre veckor i vintras och där 

kunde jag känna ibland att det fanns några dagar då jag kände att 

jag inte fick något gjort, jag ville bara spela volleyboll. Men då tar 

jag ledigt istället, det har man full rätt att göra. Då bestämmer 

man att idag tar jag ledig och spelar volleyboll så har man en 

semesterdag mindre kvar. Då försvinner den känslan. Om man 

inte klarar av att sköta härarbete då får man ju sluta, då får man 

sitta på kontoret. 

Boken håller nu på att översättas till flera språk. Han menar att 

Sverige ligger väldigt långt fram i utvecklingen och att det finns 

behov av att sprida inspirationen utomlands. 

- Arbetsmiljöverket ska se till att en arbetsmiljö inte är hemsk, 

inte att den är fantastisk. När jag var i Thailand och arbetade från 

stranden insåg jag att vårt svenska ord för att jobba påminner om 

ordet jobbigt och att vi borde se det mer som engelskans working. 

Något vi är bra på som inte per definition är jobbigt. Det är 

vårt eget ansvar att ha det så bra som möjligt och inte acceptera 

att sitta på en ganska bra arbetsplats när man kan sitta på en 

fantastisk. 

skriBenT: anna caroline larsson 

foTo och illustration av margareta: 

axel hammarbäck 

porträtt 

Våga drömma drömma 

Har ni någon gång fått en känsla av att livet aldrig riktigt 

blir som man tänkt sig? När Lena Maria Klingvall föddes 

den 28 september 1968 på BB i Jönköping utan armar 

och med bara ett normallångt ben var det många tankar 

som for genom hennes föräldrars huvuden. Hade någon 

berättat för dem att deras dotter senare i livet skulle 

kunna titulera sig allt ifrån elitidrottare till sångerska och 

konstnär hade nog detta varit svårt att förstå. Själv hade 

Lena Maria tidigt siktet inställt på att bli telefonist eller 

lastbilschaufför, men andra drömmar kom att växa fram 

under årens lopp. 

En turné i USA 1991 tillsammans med pianisten och gode 

vännen Anders Wihk, samma år som Lena Maria gick 

ut Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, kom att bli 

startskottet för en musikkarriär. När hon får frågan om hur 

hon uppfattade resan skrattar hon, som man gör när gamla 

minnen som ligger nära hjärtat kommer på tal. 

– Det handlade mest om att jag insåg att nu kan jag göra 

vad jag vill, för nu slipper jag plugga. Sedan fick jag ju göra 

det jag älskar, att uppträda och sjunga inför publik, så visst 

var det härligt. Men det var också en jobbig upplevelse och 

erfarenhet då jag efteråt blev utbränd. Jag mådde väldigt 

dåligt när jag kom hem till Sverige igen och upplevde en 

tomhet som jag inte känt förut. 

Turnén hade satt djupare spår i henne än hon kunde ana 

och tiden som följde var svår. Kraft hittade hon i en liten 

bibel som hon köpt med sig hem. Lena Maria beskriver det 

själv som att det var något inom henne som började porla 

när hon läste. Det kändes som att något friskt öppnade sig 

inom henne och gav henne energi igen. 

Lena Marias drivkraft i livet 

– Vi människor finns till för varandra. Att vara en 

medmänniska i allt man gör är en drivkraft för mig. Och 

mina vänner och min familj är en källa till drivkraften att 

vilja vara det. Att vara medmänniska handlar inte bara om 

att ge utan att också bara finnas där. Man behöver alltid 

varandra, säger hon. 

I Lena Maria Klingvalls nyutgivna bok Våga drömma 

framkommer det att hennes familj och vänner betyder 

väldigt mycket för henne och att de har varit stora 


ett framgångskoncept

inspirationskällor. 

- Mina föräldrar har alltid varit ett stort stöd och gett mig en bra 

uppfostran som tillåtit mig att klara saker på egen hand. Jag har 

lärt mig av dem hur jag uppfattar andra och mig själv, säger hon 

med värme i rösten. Men jag har aldrig haft några idoler eller 

personer som jag har sett upp till, avslutar hon med. 

Sångkarriär i Asien 

Lena Maria har genom årens lopp blivit en väldigt uppskattad 

sångerska i Asien och fått göra sammanlagt cirka 60 turnéer 

runt om kontinenten. Som mest besökte hon Asien nio gånger 

på ett år. Förutom att vara hedersmedborgare i Taiwan och få en 

egen mangabok uppritad efter sig, fick hon även äran att 1998 

“Maria konstaterar 

enkelt och jordnära, 

att man går in i sin 

egen bubbla och inte 

är så medveten om 

allt annat. “ 

sjunga på invigningen till 

paraolympics, handikapp - 

OS i japanska Nagano. 

Det var en pampig invigning 

och närvarande fanns 

Japans kejsare, idrottare från 

alla världens hörn och en 

gigantisk publik. Att inte bli 

nervös i det läget är en bedrift i sig men Lena Maria konstaterar 

enkelt och jordnära, att man går in i sin egen bubbla och inte är 

så medveten om allt annat. Lena Maria var själv som 18-åring 

elitidrottare i simning och har bland annat vunnit två VM-guld 

och slagit världsrekord – två gånger. 

Kärleken är ömsesidig. Hennes absoluta favoritresmål är Japan. 

Vad är det då som fångar intresset för landet? 

– Det är nog människorna. De är alltid så artiga, tillmötesgående 

och vänliga. Konserterna blir alltid som man tänkt sig, eftersom 

de är så strukturerade och ordningsamma. Om man säger att 

man ska träffas en viss tid så är de alltid där fem eller tio minuter 

innan. Och så är det ju så god mat! 

Men det finns också baksidor med allt resande. 

- Man missar väldigt mycket av det sociala livet här hemma. Jag 

har missat många högtider och tvingats tacka nej till bröllop till 

exempel. Men det positiva är att man får möta så många nya 

människor med andra sedvanor och se deras kulturer. Av allt mitt 

resande har jag fått många erfarenheter som har format mig i livet. 

Det har gjort att jag har fått en känsla av ödmjukhet inför livet, 

säger hon. 

- Vi lever på så olika sätt på jorden. Det är lätt att tro att alla lever 

som vi gör i Sverige men vi är ju bara en liten minoritet av hela 

världen. Att se hur andra människor lever har berikat mig väldigt 

mycket, fortsätter hon. 

Förklaringen bakom framgångarna 

Förutom en strålande sångkarriär och flerfaldiga 

idrottsprestationer är Lena Maria också konstnär hos Mun- och 

fotmålarna, författare till tre böcker och föreläsare runt om i 

landet. Förklaringen ligger i positivt tänkande, man får mycket 

gratis på så vis konstaterar Lena Maria. 

- En stark egenskap är att 

“Jag kan inte välja 

ut en sak som är 

roligare än de andra 

i mitt liv, utan det är 

variationen som är det 

bästa för mig.” 

jag är envis. Jag ger inte 

upp så lätt. Men samtidigt 

brister jag i tålamod ibland. 

Saker och ting går för 

långsamt. Det är kanske 

därför som jag gör så 

många olika saker. Jag kan 

inte välja ut en sak som är 

roligare än de andra i mitt 

liv, utan det är variationen som är det bästa för mig, säger hon. 

Att sticka tröjor, brodera eller köra bil med fötterna är ingen konst 

för Lena Maria. Så frågan är naturligtvis om det finns något som 

hon skulle vilja prova på att göra i framtiden men som hon inte 

redan gjort. 

- Nej, jag har nog inte vad man kan kalla för en ofullbordad dröm. 

Däremot vill jag kunna utvecklas i det jag gör nu. Och det bästa 

rådet som jag kan ge en annan människa i livet är att leva i nuet. 

Ta till vara på det man har och att bara njuta. Jag njuter som mest 

när jag får vara med min familj och mina vänner. 

På något underligt sätt kommer det inte som en överraskning att 

Lena Maria inte är rädd för något. 

–Jag läste i en artikel någonstans att man gjort en undersökning 

om vad människor är mest rädda för. På första plats kom döden, 

men den är jag inte speciellt rädd för. På andra plats kom att stå 

inför publik, men det är jag ju inte heller rädd för! Så nej, jag är 

nog inte rädd för någonting. Inget som jag kan komma på i alla 

fall, berättar hon. 


För att kunna uppnå de saker som Lena Maria har gjort i sitt liv 

krävs det inte bara att man är envis utan också att man är orädd. 

Allt medan hon berättar om sitt liv finns det alltid ett lätt och 

medryckande skratt nära till hands. Trots en regntung och mulen 

fredagsförmiddag, när intervjun genomförs, fylls den med mycket 

solsken. Livet blir nog aldrig riktigt som man tänkt sig, men Lena 

Maria Klingvall utgör ett vackert exempel på vad livet har att 

erbjuda, bara man vågar drömma. 

fakTa 

Ett fack för dig som kommer 

att arbeta inom grafisk 

bransch 

Vill du till exempel jobba som Grafisk designer, Layoutare, Tryckare, 

Bokbindare, Sättare, Copywriter eller Art Director? 

Bli medlem i GS! - Gemensam styrka ger oändliga möjligheter! 

Gå in på www.gsfacket.se för att bli en del av den gemensamma styrkan. 

namn: lena maria klingvall 


Bor: jönköping 

aktuell med: 

nyutgivna boken Våga drömma. syntes tidigare under under våren i 

svt:s program Så ska det låta. 

alltid med i resväskan: 

Påklädningspinne. 

skriBenT: yasmine härnebo grapenwall 

foto: lena marias Pressbilder 

H 19


H 20 

porträtt 

röda linjens 

glädjespridare 

Det är inte varje dag som man 

uppmanas av tunnelbaneföraren 

att ta kontakt med 

personen som sitter bredvid, 

eller få några uppmuntrande 

ord på vägen dit man ska. 

Om det inte är så att man 

åker med röda linjen och 

händelsevis får den glade 

tunnelbaneföraren som 

chaufför. Några vänliga gester 

och ord från förarsätet har 

blivit så uppmärksammade 

att det finns en fanclub-sida 

på Facebook som heter just 

Den glade tunnelbaneföraren. 

Drygt 5000 personer gillar 

sidan och kommentarer flödar 

in: ”Du är kung”, skriver en 

person och ”You made my 

day”, skriver en annan. 

Personen bakom titeln heter Henrik Montin och har jobbat som 

tunnelbaneförare sedan augusti månad år 2009. Blygsamt men 

med glimten i ögat bemöter han uppståndelsen kring sin titel: 

– Människor är inte vana vid en tunnelbaneförare som pratar. 

Egentligen gör jag inget tokspeciellt, men jag antar att det inte är 

typiskt svenskt att vara som jag. Det enda jag gör är att försöka 

vara så trevlig och glad som möjligt, säger Henrik. 

Valet av yrke var inte svårt för Henrik eftersom han alltid har varit 

fascinerad av tåg. Han började jobba som värd på SJ men eftersom 

han är väldigt social och utåtriktad trivs han bättre med jobbet 

som tunnelbaneförare. 

– Jag får träffa människor hela tiden. Då menar jag inte bara 

resenärer utan även mina kollegor. De har blivit vänner för livet. 

När Henrik går in i fikarummet till sina arbetskamrater bemöts 

han med positiv respons. Någon hejar på honom, en annan drar 

ett skämt. Stämningen är på topp och det verkar som Henrik 

känner sig som hemma. Det är lätt att se att Henrik är omtyckt 

på sin arbetsplats och det bekräftas av ytterligare en kollega. 

– Jag är inte som Henrik, jag bara ropar ut vad jag ska i 

högtalarna. Men det är bra att det finns några som Henrik, som 

alltid är positiva, säger hon lite tyst. 

Inspiration från resenärer och 

barndomsminnen 

Henrik är uppvuxen i Falun och flyttade till Stockholm för några 

år sedan. När han berättar om ett starkt minne som inspirerat 

honom till att göra vad han gör idag lyser han upp. 

– Våra busschaufförer var alltid roliga, pratade och underhöll oss 

på bussen. Något som jag minns som barn att jag tyckte om. 

Den främsta inspirationen till att fortsätta att vara glad och 

positiv på jobbet får Henrik ändå från den uppskattande 

responsen från resenärer. Han syftar då inte enbart till fanclubsidan 

på Facebook utan berättar att han har fått 34 stycken 

positiva kundomdömen under sin tid som tunnelbaneförare. 

– Det är vanligt att man kanske får ett kundomdöme men 

eftersom att jag har fått 34 stycken vet jag att människor 

uppskattar det jag gör. Henrik berättar även att en del resenärer 

kommer fram till honom i förarhytten för att säga tack. 

– Ett minne jag har är när en äldre dam i 70 års åldern sprang 

mellan vagnarna tills hon kom fram till mig och sa ” jag skulle 

egentligen gått av vid Mariatorget men ville bara säga tack för 

att du är så trevlig”. Ett annat minne var när en ung tjej runt 20 

år sprang fram till mig och knackade på rutan, jag öppnade och 

hon tittade djupt in i mina ögon och sa ”jag älskar dig”, ett sådant 

minne glömmer man inte. 

Alla är dock inte lika förtjusta 

Det syns i Henriks ögon att han känner sig både stolt och hedrad 

när han pratar om all den positiva respons han har fått för vad han 

gör, men han fortsätter ändå berätta med en ödmjuk röst att han 

även har fått negativ kritik. 

– Några negativa kommentarer har dykt upp på Facebook. Jag 

vet även att en del kollegor tycker att sättet jag jobbar på kan 

uppfattas som att jag tar mitt jobb oseriöst eller oprofessionellt, 

vilket är tråkigt men förståligt eftersom vi alla är olika. Dock 

tar jag mitt jobb på stort allvar och försöker alltid bete mig 

professionellt. Det jag säger på tunnelbanan är verkligen något jag 

menar och inte något jag säger av rutin. 

Henrik verkar inte påverkas av den negativa kritiken. Hans glada 

livssyn skiner igenom i allt han säger och det märks att han 

verkligen menar och står för det han gör. Han skrattar till lite när 

han får frågan hur han ser på världen. 

– Det finns ett talesätt som säger “alla är idioter tills de har 

bevisat motsatsen“, jag lever mitt liv precis tvärtom och tycker att 

alla är en vän tills de har bevisat motsatsen. Jag lever mycket efter 

att hur du själv vill bli behandlad, så ska du också behandla andra. 

Med små enkla gester eller ord kan jag göra någons dag. 

Henriks härliga energi smittar av sig och det är svårt att inte 

skratta med. Det är något annorlunda över honom, han bryter 

mönstret av hur den vanliga svensken ska vara. Hans positiva 

energi som han dagligen ger till andra hoppas han i sin tur ska 

påverka en tredje person. 

– Jag hoppas att jag påverkar människor till att vara positiva mot 

varandra. Att det jag gör eller säger ska hjälpa någon annan, som 

i sin tur hjälper en person, en 


“Vi har åkt igenom 

hela stan nu och 

plockat på oss, inte 

bara de trevligaste 

och bästa, utan även 

de sötaste resenärer” 

slags kedjereaktion av det hela. 

Vid längre stopp uppmuntrar 

jag ofta människor till att ta 

kontakt med någon som de inte 

känner. Kanske får de en vän 

för livet, vem vet, säger han med 

ett finurligt leende. 

Henrik ser ljust på framtiden 

och hoppas på ett jobb inom trafikledning men berättar också om 

en annan längtan han har. 

– Eftersom jag är en romantiker så ser jag fram emot att hitta mitt 

livs kärlek och starta familj. 

När han får frågan om det är något han vill tillägga som han 

tycker människor borde veta skrattar han lite och utbrister: 

– Jag vill bara säga till alla medpassagerare att det inte är förarens 

fel att det ibland kan ske kraftiga inbromsningar utan det är ett 

säkerhetssystem som bromsar, det är lika otäckt för föraren som 

för passagerarna. 

Med smilgroparna högt upp på kinderna avslutar Henrik slutligen 

med sin favoritreplik. 

– Mina damer och herrar - vi har kommit fram till Slussen, 

hjärtligt välkomna ombord. Vi har åkt igenom hela stan nu och 

plockat på oss, inte bara de trevligaste och bästa, utan även de 

sötaste resenärer man kan tänka sig. Håll till godo, se upp för 

dörrarna, kläm absolut ingenting. 

skriBenT: rebecca lindström 

foTo & illustration: axel hammarbäck 

fakTa 

namn: Henrik Montin 


just nu: Kör tunnelbanans röda linje i 

Stockholm och håller på att starta en 

idrottsklubb. 

intressen: Frisbee. 

något du inte visste om henrik: 

Vann VM guld i frisbee år 2000. 

Färgstarkt För dig: Det kan betyda 

mycket. Jag tänker på utåtriktade 

personer eller organisationer som syns. 

Färgstarka personligheter helt enkelt. 

H 21


H 22 

DEN NYA TRYCKFRIHETEN 

Färg tolkning 

“En egenskap hos ljus som karakteriseras av 

ljusets våglängd eller av motsvarande fotoners 

energiinnehåll. Vitt ljus som passerar ett 

glasprisma sprids ut i ett kontinuerligt färgband, 

från rött via orange, gult, grönt, blått och indigo 

till violett. Om spridningen sker utan absorption 

framstår ämnet som vitt. Men om intensiteten för 


vissa våglängder undertrycks jämfört med vitt ljus 

uppstår färg. Kemiska ämnen har ofta förmågan 

att sprida, absorbera eller sända ut ljus av 

bestämda våglängder. Om endast vissa våglängder 

absorberas uppstår en färg som motsvarar de 

våglängder som inte absorberas.” 

- Nationalencyklopedin 

H 23


H 24 

reportage 

sVensk 

form 

med 

färg 

Förra året firade svenska 

textilformgivarna 10-gruppen 

40 år. Nu har det gått snart 41 

år sedan starten på sjuttiotalet 

och produkterna och 

designen står sig fortfarande 

på den skandinaviska 

och internationella 

designmarknaden. Vad är det 

som gör just 10-gruppens 

stil och produkter så hållbara 

både i Sverige och runt om i 

världen? 

Ingela Håkansson, en av grundarna som fortfarande är verksam 

som designer och delägare, menar att det rör sig om att 

designerna själva är delaktiga i hela produktionsprocessen – från 

idé till färdigt tryck. På så vis kan man få det uttryck som man 

eftersträvar. Denna grundtanke har Ingela tillsammans med sina 

kollegor Tom Hedqvist och Birgitta Hahn, båda delaktiga sedan 

starten, behållit genom åren. 

- Själva idén med 10-gruppens arbetssätt uppkom när vi 

som unga textilformgivare insåg att vår situation var mycket 

otillfredsställande, berättar Ingela. De skickade iväg sina 

mönsterskisser till producenterna där de ofta färgsattes om och 

den grundläggande designen kunde under processens gång helt 

gå förlorad, något som de unga formgivarna ville förändra. 

Så började det 

Allting startade i Ingelas butik på Gamla Brogatan i Stockholm, 

som hon hade tillsammans med en av 10-gruppens numera 

avhoppade medlemmar Susanne Grundell. Inez Svensson som 

tidigare hade varit konstnärlig ledare på Borås Wäfveri kom 

på besök. De diskuterade sina åsikter om branschen och kom 

fram till att de skulle ta saken i egna händer. Det var sjuttiotal 

och de hade ett stort självförtroende och en önskan att själva 

kontrollera den process som skulle ta deras design till produktion, 

berättar Ingela. Textilbranschen vid den här tiden var inte en 

framgångsrik industri. Fabrik efter fabrik lades ner och samtidens 

relativa ointresse för unik 

design ledde till att det var 

svårt för unga designers 

med nyskapande visioner. 

Formgivarna delade en längtan 

efter konstnärlig frihet och i 

sann sjuttiotalsanda insåg de 

värdet av att arbeta kollektivt 

för att uppnå denna önskan. 

Med hjälp av Inez kontakter 

och erfarenhet kunde de bilda 

10-gruppen. 

“Formgivarna 

delade en längtan 

efter konstnärlig 

frihet och i sann 

sjuttiotalsanda 

insåg de värdet av 

att arbeta kollektivt 

för att uppnå denna 

önskan. “ 

För att marknadsföra sig själva skapade de en affisch där alla tio 

formgivare fick presentera varsitt mönster. Till mönstertrycken 

lades en tryckt text om gruppen och dess vision på engelska, 

något som var ovanligt på den tiden. Affischen skickades ut till 

olika opinionsbildare inom konst- och designbranschen och det 

var så intresset väcktes för formgivargruppen. 

Produktionen skedde hos numera nedlagda Borås Wäfveri medan 

formgivarna själva stod för marknadsföring och färgsättning, 

hela tiden med möjlighet att följa och styra processen. Väskorna 

med färgställningar som industrins försäljare bar runt på var 

fyllda med 10-gruppens olika mönster och mycket tunga. För att 

underlätta arbetet med följande kollektioner delades det upp så 

att de jobbade fem åt gången istället för alla ihop. Så arbetade 

man med exempelvis Baskollektionen, som med enklare färger 

och mönster lanserades som ett komplement till den första färg- 

och mönsterstarka kollektionen. Samarbetet inom 10-gruppen 

fungerade så att de enskilda designerna kunde haka på när det 

gick, samtidigt som de fortsatte att arbeta separat 

i sina egna ateljéer. Alla tio grundmedlemmar i 10-gruppen hade, 

trots olika bakgrunder och stilar, en gemensam grundtanke om 

hur de ville arbeta. Deras uttryckssätt tillsammans kom att bli 

de karaktäristiska, färgstarka textiltryck som idag återfinns på 

necessärer, förkläden, väskor och dukar inte bara i Sverige utan 

även hos återförsäljare i Tokyo, Paris och många andra storstäder. 

Produktionsprocessen 

Idag ser arbetet från idén till produkten lite annorlunda ut än det 

gjorde på sjuttiotalet. Tio har blivit tre och idag arbetar gruppen 

ganska ofta med samarbeten. Produktionen är nu flyttad till 

Finland och Estland och sjuttiotalets idealism har till viss del 

ersatts med dagens kommersiella designmarknad. Trots det har 

man bevarat kvalitetstanken och det starka, färgrika uttrycket – 

något som Ingela tror är en följd av delaktigheten i produktionen 

och den frihet som följer med det. Även distributionen har hela 

tiden legat hos 10-gruppen. Mönstren och produkterna säljs i 

butiken som på åttiotalet flyttade till Götgatan. De har alltid 


själva bestämt hur länge ett mönster ska finnas i kollektionen 

och på vilket sätt en produkt ska presenteras. Trots att de arbetar 

separat i sina egna ateljéer möts de ändå för att gå igenom 

mönstren. Ingela berättar att hon och hennes kollegor alla har 

olika uttryckssätt, där mer organisk formgivning som Birgitta 

representerar ska möta den grafiska stilen hon själv och Tom 

arbetar med. Tillsammans färgsätter de mönstren och tygerna 

skickas därefter till tillverkarna. 

“Designen ligger 

lika mycket i 

mellanrummen och 

det eftersträvade 

resultatet uppnås 

om det finns en 

balans i mönstret.” 

Där skär man sedan tygerna 

utifrån olika mallar, beroende på 

vilken produkt de ska användas 

till. När 10-gruppen sedan ska 

skapa produkterna av mönstren 

är varje tygbit unik. Genom att 

arbeta med utsnitten får varje 

produkt ett eget uttryck istället 

för ett mönster som är specifikt 

framtaget för exempelvis alla 

necessärer eller förkläden. 10-gruppen använder sig inte av digital 

teknik när de tar fram sin design och sina prover. 

- Mångfalden kommer genom att använda sig av tyget som 

metervara och ursprungsmönstret, säger Ingela. Designen ligger 

lika mycket i mellanrummen och det eftersträvade resultatet 

uppnås om det finns en balans i mönstret. När Ingela arbetar fram 

ett nytt mönster klipper hon ut det i pappersform och placerar ut 

det på en yta så att hon kan flytta runt mönstret tills resultatet blir 

som hon vill ha det. 

Själva produktionen ligger sedan tio år tillbaka i Finland där 

tygerna plastas in så att 10-gruppen själva kan skapa produkter för 

försäljning. Sömnaden sker i Estland och på vissa ställen i Sverige 

H 25


H 26 

så all produktion finns i närheten av det egna arbetet. 

- Just denna närhet underlättar för att behålla 10-gruppens linje 

av kvalitet, menar Ingela. Närheten ger formgivarna möjlighet 

att kontrollera processen och att snabbt få kontakt med alla 

medverkande och styra förloppet. 

Efter att mönstren har arbetats fram skickas en rapport på 64 

centimeter till industrin. Valsen med mönster som skickas har 

alltid denna omkrets, då måttet är optimalt för att få det uttryck 

10-gruppen eftersträvar. I valsen upprepas mönstret rytmiskt 

och rapporterna hänger ihop. Hos industrin får man fram en 

pappersutskrift på mönstren. Ett lapptryck på färgsättningen 

skickas till 10-gruppen som ska godkänna denna. Ofta får detta gå 

några turer fram och tillbaka och processen kan ta några månader 

då det är svårt att få till rätt ton vid första försöket. Ingela berättar 

att det kan ta sju till åtta månader från skiss till färdig kollektion. 

Det finns ingen garanti för att komplikationer inte uppstår på 

vägen, bland annat kan trycken bli fel och tyget snett. 

- Det är en jobbig och orolig process. Det spelar inte någon roll 

hur länge man har hållit på, nya problem kan alltid dyka upp, 

säger Ingela. Även om processen kan vara slitsam och sömnlös 

innebär det fortfarande att Ingela och hennes kollegor arbetar 

med något de upplever som ständigt lika roligt, samtidigt som de 

gör det helt utifrån sina egna tankar om produktion och design. 

Förändringar sedan sjuttiotalet har som nämnts skett, men 

10-gruppen håller fast vid sin grundtanke. Bland annat vill de inte 

arbeta med licenstillverkning. 

- Kontrollen innebär att man slipper göra avkall på kvaliteten, 

menar Ingela. Däremot tror hon att det som hon och hennes 

vänner startade upp på sjuttiotalet hade haft svårare att nå 

framgång idag. Att få möjlighet att tillverka allting i närheten av 

sin egen bas och att ha en provprodukt i sina händer på någon 

månad blir allt svårare med tanke på produktionskostnader och 

tidsbrist. 

En röd tråd genom formspråket 

Utvecklingen sedan starten har inte bara handlat om 

produktionsvillkoren för 10-gruppen utan designen har följt sin 

eras specifika stil. Trots det har karaktären och formspråket ändå 

lyckats följa samma bana genom åren. Ingela berättar om hur de 

vid utställningstillfällen har försökt hålla de olika kollektionerna 

separerade. Vid fyrtioårsjubileet på Dunkers Kulturhus i 

Helsingborg valde man att istället mixa olika mönster och teman 

och upptäckte att allting ändå passade ihop. Kollektionerna har 

förvisso ändrats och följt tidsandan, exempelvis nämner Ingela att 

de svarta detaljer som vävdes in 

“Det är lätt att se 

nya mönster i allt, 

ögonen är programmerade 

att se mönster 

i minsta prick 

på gatan” 

under åttiotalet skiljer sig från 

sjuttiotalets mönster då man 

arbetade med klara och ljusa 

färger. Ändå kan konsekvensen 

i uttryck och det färgrika och 

mönsterstarka signumet vara 

en av anledningarna till att 

10-gruppen än idag lockar 

många olika människor. 

10-gruppen arbetar hela tiden för att skapa något nytt, och 

eftersom man utkommer med en kollektion om året blir det 

roligare att fortsätta framåt än att gräva i det gamla. 

För att kunna gå vidare och skapa nya mönster och teman 

krävs ett ständigt intag av ny inspiration, något som Ingela gör 

automatiskt. 

- Det är lätt att se nya mönster i allt, ögonen är programmerade 

att se mönster i minsta prick på gatan, förklarar hon. Senaste 

kollektionen är skapad enligt temat ”Växtlighet” och har gett 

utrymme för både organiska, mjuka mönster och den typiska 

grafiska designen, där uttrycket är ett resultat av deras olika 

stilar och den genomtänkta skärningen. Inspiration till de olika 

kollektionerna hämtas bland annat från den svenska folkkonsten 

och 10-gruppens stil har tillkommit i postmodernistisk anda, 

med uttryck från popkonsten som uppkom under samma tid. 

Konst överhuvudtaget är en stor inspirationskälla till designen, 

tillsammans med allt som kan skapa nya idéer, till exempel film, 

arkitektur, måleri, resor och att se nya saker. Alla tre formgivarna 

är ständigt öppna för nya intryck. Nyfikenhet, tror Ingela är 

viktigt för att kunna skapa ny design. 

- Som designer arbetar vi för att förändra en vardag med endast 

en tygbit, berättar Ingela. 10-gruppens textilformgivning kan 

beskrivas som multikonst – något som kan användas i vardagen 

men med samma funktion som en tavla. 

- Det är vårt sätt att bidra till konsten, säger Ingela. Produkterna 

ska också därför vara tillgängliga för alla. Samtidigt som de 

innehar en hög kvalitet designmässigt finns en säljbarhetstanke 

bakom allt – annars finns det ingen poäng med att skapa de 

produkter som 10-gruppen gör, menar Ingela. Funktion och 

produktmedvetenhet förenat med skönhet och kreativitet. 

förklaringen bakom framgångarna 

Anledningen till att designen fungerat så bra både i Sverige och 

utomlands tror Ingela beror på att uttrycket är grafiskt, färgstarkt 

och samtidigt lättillgängligt. 

- Det finns en linje av igenkänning och av glädje i mönstren, säger 

hon. 

- Ett eget uttryck fungerar alltid. I formgivningen finns även en 

enkelhet och noggrannhet där ingenting har lämnats åt slumpen, 

från söm till logotyp. Denna stil har gått hem allra bäst i Japan 

där en marknad har funnits sedan man började satsa för cirka 

femton år sedan. Men även i andra länder som ligger i framkanten 

designmässigt som USA, England och Frankrike har man nått 

framgång. 

- Mycket beror nog på att vi alltid behållit den där linjen – 

kvalitetstråden med ett starkt och tydligt uttryck, säger Ingela. 

Äkta råvara 

Modern processteknik Hög teknologi 


Det har hänt mycket sedan de började som frilansande 

textilformgivare med större utgifter än inkomster och idag är 

den rebelliska formgivargruppens produkter mer omtyckta än 

någonsin. Mönsterglädjen och intresset för formgivning kan vara 

den främsta orsaken till framgången. 

- Det är en ynnest att få arbeta med det man tycker allra bäst om, 

säger Ingela med ett leende. 

skriBenT: emelie henricson 

foTograf: PhiliP engsTrÖm 

Satsa på en färgstark industri 

publicationpapers.sca.com 

SCA GRAPHIC SUNDSVALL | Ortvikens pappersbruk | Tel 060 19 40 00 

Internationell marknadKretsloppsprodukter 

Karriärmöjligheter 

Because our products make life easier for 

you and for millions of people around the 

world. Because our resources and the way we work are 

natural parts of the global lifecycle. And because we care.


H 28 

reportage 

dagens 

färgspektra 

- Ett resultat av naturens tillgångar 

Den dominerande bilden av antiken har genom historien varit 

en värld av vita marmorskulpturer. Forskare har i hundratals år 

vetat att så inte var fallet, men bland allmänheten är denna bild 

fortfarande den rådande. I själva verket var antikens skulpturer 

färgsprakande konstverk, målade i grälla färger och smyckade 

med sinnrika mönster. 

Redan på 1700-talet började konsthistoriker ifrågasätta 

den etablerade bild som rått sedan renässansen och gjort 

föreställningen om de rena vita 

formerna till ideal och förebild för 

sin tids skulpturer. Med hjälp av 

jämförelser med annan samtida 

bemålad konst, som väggmåleri 

och mosaiker upptäckte bland 

andra den franske arkitekten 

Quatremère att skulpturerna en 

gång varit polykroma, men att 

tidens tand hade nött bort färgerna. 

Vandringsutställningen ”Vita 

lögner”, som turnerat runt världens 

museum, och i höstas ställdes ut 

på Medelhavsmuseet, visar tydligt att dagens föreställning att 

antikens skulpturer var helvita, är lite som att tro att världen var 

svartvit innan färgfotografiet fick sitt genomslag. 

Målarfärg har alltid varit en viktig del i människans konst och 

kultur. Målarfärgens historia sträcker sig långt bak i tiden. De 

äldsta färgrester vi har bevarade kommer från grottmålningarnas 

tid och beräknas vara åtminstone trettiotusen år gamla. De 

pigment forntidens människor brukade används än idag. 

Under historiens gång har människan sakta men säkert lärt sig 

att efterlikna naturens färgprakt. Många av de gamla sätten 

att skapa färg finns kvar, men vi har även lärt oss att skapa 

syntetiska färger med kemi. 

Forntidens kulörer 

Idag kan vi efter behag återskapa alla naturens färger, men 

för de första målarna fanns det inte många kulörer att välja 

på. De människor som levde under forntiden hade två sätt att 

få fram färger, antigen brukade de naturligt förekommande 

jordfärger, såsom järnhydroxid för att framställa gult, järnoxid 

för att skapa rött och mangandioxid för färgen brun. Att ta till 

vara på jordfärger var mödosamt och ett arbete som endast ett 

fåtal kunde ägna sig åt i forntidens jägar- och samlarsamhällen. 

Ett lättare sätt att framställa färger var att använda organiska 

material. Ur plantor och insekter utvann man jord- och 

växtfärger. Dessa var dock ljuskänsliga och kulörerna var svaga. 

I jakt på bättre och mer färgstarka färger lärde sig konstnärer i 

forntidens högkulturer att använda pulvriserade och bearbetade 

mineraler. Med denna metod kunde man få fram färger som 

“Med denna 

metod kunde 

man få fram 

färger som både 

var klarare och 

mer slitstarka.” 

både var klarare och mer slitstarka. 

Denna kunskap ärvdes och 

förfinades av senare generationer. 

Analyser med tekniska hjälpmedel 

för att upptäcka färgpigmenten 

visar att antikens skulpturmålare 

i hög grad använde mineralfärger 

med organiska bindemedel, när 

de målade sina marmorstatyer. 

Även om färgerna överlag var starka, hade man dock ännu inte 

upptäckt många av de klarare färger som vi har idag, så som 

smaragdgrönt och koboltblått. 

Från hantverk till moderna processer 

Processen att tillverka mineralfärger brukar benämnas ”rivning”. 

Att riva färg var förr ett tungt hantverk och en mödosam 

process. Processen består i att färgämnen mals till pulver och 

sedan behandlas med vatten. Idag sköts denna process av 

maskiner, men tidigare utfördes det för hand eller med hjälp av 

kvarnar. Den som river färg måste vara kunnig om varje enskilt 

ämne karaktär, vilka färger som blir bättre av att malas länge 

och vilka som snarare riskerar att förlora sin lyster vid för lång 

behandling. Produktionen av färg är alltså en hel vetenskap. 

Forntidens färgberedare var inte bara tvungna att känna till 

mineralernas egenskaper, utan även vilka bindemedel som var 

bäst lämpade för respektive färg, och här fanns åtskilliga att välja 

mellan: lim, äggvita, honung, vax, kalk, med mera. Tekniken att 

framställa dyrbara färger var så komplicerad att många färger 

blev exklusiva, att smycka sin omgivning i färgprakt var en lyx 

förbehållen endast ett fåtal. 

Bland de röda målarfärgerna var de som framställdes av 

mineralen cinnober högst värderade. I naturen förekommer 

det färgämnet som ett scharlakansrött mineral. Den viktigaste 

fyndplatsen ligger i Almadén i Spanien. Den höga efterfrågan 

och de relativt begränsade tillgången ledde till att cinnober blev 

mycket dyrt. I Kina började man tidigt framställa cinnober på 

konstgjord väg, genom blandning och sammansmältning av 

kvicksilver och svavel, men det tog lång tid innan denna teknik 

spreds till Europa. Därför föredrog man här i Norden förr i 

regel att använda det billigare ämnet mönja som ger en klar röd 

färg. 

Exklusiva och åtråvärda färger 

För att få fram gula färgnyanser använde man sig förr av 

organiska ämnen. I särklass dyrast var saffran, som gav en 

kraftig gul färg. I Europa har gult traditionellt varit en mindre 

eftertraktad färg, då den lätt bleks och ser smutsig ut. I Kina 

däremot lyckades man få fram den gula färgens lyster i siden, 

och med tiden blev gult kejsarens färg. 

De två mest eftertraktade färgerna i Europa från antiken fram 

till 1800-talet var blått och guld. Blått stod som symbol för 

himmel, sanning, evighet, visdom, med mera. Guld var den färg 

som hade allra högst status. Som symbol för det gudomliga, eld 

och solljus användes guld flitigt i kyrkor och i målningar med 

religiösa motiv. 

Bland de blå mineralfärgerna var den färg som utvanns ur 

bergarten lapis lazuli allra bäst. De finaste fyndigheterna av 

bergarten fanns långt från Europa i nuvarande Afghanistan. 

Eftersom färgpulvret fanns 

så långt borta fick det i 

Europa namnet ”från andra 

sidan havet”, vars latinska 

översättning gett oss namnet 

ultramarin. På grund av det 

höga priset och den låga 

tillgången av bergarten, 

experimenterade man förr för att få fram billigare varianter. En 

vanlig men mindre lyckad metod var att blanda kopparämnen, 

urin och kalk. Senare fick man fram andra metoder för att 

framställa samma färg. 

För att framställa organisk blå färg använde man bland annat 

växten indigo. Växten odlades och användes redan i det gamla 

Egypten för att skapa blå färg, som där förknippades med 

Nilen och faraonernas makt. I södra Europa var Indigo fram 

till slutet av 1800-talet mycket lönsamt. År 1880 lyckades 

nobelpristagaren i kemi, Adolf von Baeyer i Berlin, framställa 

det blåa färgämnet syntetiskt. När Baeyers färgindustri 1897 

startade framställningen i stor skala, försvann odlingarna och 

växtens betydelse på några få år. Samma öde gick flera andra 

gamla färger till mötes. I samband med industrialiseringen 

ersattes de med billigare syntetiska färger. Att dekorera hemma 

med valfria färger blev möjligt för alla. Genom att härma 

naturen fick människan tillgång till, och kontroll över, en 

fantastisk värld av färger. Tack vare vår uppfinningsrikedom 

“En vanlig men 

mindre lyckad 

metod var att blanda 

kopparämnen, urin 

och kalk.” 

- och kanske vår längtan att återskapa naturens färgprakt - lever 

vi idag i en mer färgstark värld. 

skriBenT: axel ellung 

foto: marcus linder 


H 29


H 30 

kulörernas 

baksida 

Vad döljer 

sig bakom de 

färgstarka 

livsmedlen? 

Hyllorna fullkomligen kryllar 

utav färgglada produkter. 

Men vad döljer sig egentligen 

bakom kulörerna? I och med 

Sveriges inträde i EU på nittiotalet, 

blev färgämnen som 

anses kunna orsaka både allergiska 

problem och koncentrationssvårigheter 

hos barn åter 

tillåtna i Sverige. Förra året 

inrättade EU ett märkningskrav 

som fick många livsmedelsproducenter 

att byta 

färgämnen i sina produkter, 

dock finns en hel del kvar. 

Sedan mediciner släppts fria 

och finns i dagligvaruhandeln, 

hittar vi återigen de farliga 

ämnena i hyllorna, helt utan 

märkning. 

Azofärgämnen är syntetiska färgämnen som framställs på kemisk 

väg. De har av tradition varit vanliga tillsatser i livsmedel för att 

skapa färgglada produkter. Eftersom de uppges orsaka allergiska 

problem, såsom hösnuva 

“Eftersom ämnena 

fortfarande var 

lagliga var det en trög 

omställning bland 

producenterna som 

inte ansåg sig bära 

något ansvar. “ 

och astma var en del av dem 

sedan 1980-talet förbjudna 

i Sverige, med undantag 

för användning i cocktailbär, 

stenbitsrom och vissa 

spritdrycker. Efter inträdet 

i EU, närmare bestämt i 

maj 1999 tvingades dock 

Sverige att ge upp förbudet 

mot de giftiga färgämnena. 

Ett återinförande av azofärgämnen fick många producenter att 

börja använda ämnena i till exempel läsk, godis och bakverk för 

att ge produkterna klara färger och därmed locka till sig barn. 

Detta ställde till problem och stora rabalder när en brittisk studie 

som publicerades i tidskriften The Lancet år 2007, visade på att 

färgämnena inte bara kan orsaka allergier hos känsliga personer 

utan även bidrar till hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter 

hos barn. De ämnen som ingick i studien var fem azofärgämnen 

och kinolingult (E104), som inte ingår i gruppen men är ett 

nära besläktat syntetiskt ämne. Eftersom ämnena fortfarande var 

lagliga var det en trög omställning bland producenterna som inte 

ansåg sig bära något ansvar. När Sveriges konsumenters tidning, 

Råd och Rön i januari 2008 pratade med VD:n för Candy People, 

Jacob Yusuf, vars produktlista innehöll många varianter av de 

omtalade ämnena, påstod han att de inte gjorde något fel. De 

ville som godisproducent erbjuda butikerna ett billigare alternativ 

och skulle inte de sälja dessa godisar skulle någon annan göra det, 

menade han. 

Märkningskrav 

EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, gjorde efter den brittiska 

studien en utredning som visade att riskerna inte var tillräckligt 

stora för att införa ett förbud mot azofärgämnen. Dock verkar 

något intressant ha funnits i studien, då man i juli 2010 inrättade 

ett märkningskrav. På livsmedel innehållande något av de fem 

azofärgämnena eller kinolingult (E104), ska följande text finnas 

med: ”Kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration”. 

Jan Bergtoft, generaldirektör på Sveriges konsumenter är 

dock inte nöjd med beslutet. 

- Det handlar också om hur stor märkningen är, poängen är väl 

att man inte ska behöva leta. Om det vore förbjudet behövde man 

inte oroa sig för att det slinker med en förpackning innehållande 

något farligt, säger han. 

Trots att ett önskat förbud ännu inte införts verkar märkningsregeln 

emellertid ha förändrat situationen, i varje fall för en 

del av producenterna. Av de 

“Märkningen gäller 

inte produkter som 

inte är direkt riktade 

till barn, vilket 

gör att ämnena 

fortfarande finns 

bland oss. “ 

svartlistade produkterna hos 

Candy People, som tidningen 

Råd och Rön publicerade 2008, 

innehåller ingen av dem längre 

några azofärgämnen eller 

E104. 

- Sen artikeln publicerades 

har vi rensat ut allt, det blev 

lite av vår nya linje. Att sälja 

godis fritt från allt möjligt, 

säger Jacob Yusef. I ärlighetens namn sålde inte de produkter som 

innehöll azofärgämnen särskilt bra heller, tillägger han. 

Receptfria läkemedel 

Märkningen gäller inte produkter som inte är direkt riktade till 

barn, vilket gör att ämnena fortfarande finns bland oss. Exempelvis 

gäller inte märkningsregeln för alkoholhaltiga drycker 

och läkemedel. Apoteket säljer ett flertal receptfria läkemedel 

som innehåller azofärgämnen, helt utan märkning. Till exempel 

halstabletter som Strepsils med smak av jordgubb. Bo Zettterlund 

på Apoteket AB påpekar att de som enskild aktör på marknaden 

inte har mycket till val. 

- Vi har tillhandahållsskyldighet, vilket betyder att vi måste sälja 

de läkemedel som godkänts av läkemedelsverket, säger han. 

Några som däremot inte har tillhandahållsskyldighet är livsmedelsbutikerna 

runt om i Sverige. I Svensk livsmedelsindustri och 

dagligvaruhandelns gemensamma branschriktlinjer slås fast att: 

”Azofärger bör enligt dessa branschriktlinjer undvikas på den 

svenska marknaden.”. 

I samband med att apoteken blev privata år 2009 släpptes receptfria 

mediciner lösa i våra livsmedelsbutiker och därmed också de 

omtalade färgämnena helt utan märkning. En av de få receptfria 

halsmediciner ICA har i sitt sortiment som är rekommenderade 

för barn över sex år heter Zyx och innehåller ämnet kinolingult. 

Christina Karlsson, chef för ICAs hälsosatsningar, säger att 

företaget såg allvarligt på studien från Storbritannien: 

- Vi tyckte att studien stödde vår syn på färgämnen och gav 

tydliga indikationer på att ämnena kunde ge problem. Vi ska inte 

använda oss av kinolingult (E104) och städade bort ämnet efter 

att ha tagit del av studien. När det kommer till mediciner har vi 

talat med läkemedelsverket men inte fått igenom något förbud 

mot vare sig azofärgämnen eller kinolingult, vilket gjorde att vi 

fick sluta sälja varor som till exempel Strepsils jordgubb, som innehåller 

E124, säger hon. 


Hon verkar uppenbart förvånad på frågan varför de fortfarande 

säljer halstabletten Zyx som är riktad till barn och innehåller ett 

av de ämnen ICA så tydligt tagit ställning mot. 

-Jag visste faktiskt inte att vi 

hade det, det kan tyckas lite 

märkligt, men det måste ha 

kommit till efter att jag gått 

igenom sortimentet, säger hon. 

Christina säger också att vi 

lever i en EU-gemenskap och 

att man ibland tvingas anpassa 

sig till gemensamma regler 

men erkänner samtidigt att det 

är dubbelmoral att ta ställning 

mot en gul tablett för barn, 

men inte en annan innehållandes 

samma farliga ämne. Hon 

säger att de har möjlighet att ta bort produkten ur sortimentet om 

den inte matchar med deras linje. 

-Vi ser allvarligt på det här, jag ska ta upp frågan så vi kan påverka. 

Sådana produkter ska vi inte sälja. 

Sveriges konsumenter har drivit frågan tidigare år och då hittat 

mängder av varor i dagligvaruhandel som innehållit färgämnena. 

Johan Bergtoft, menar att även om vissa producenter har städat 

upp i sina sortiment finns det mycket arbete kvar: 

- Dessa ämnen har ingen som helst konsumentnytta. Det finns ingen 

anledning till att överhuvudtaget använda dem. Finns det då 

en misstanke mot ämnena anser vi att man bör förbjuda dem. Det 

är inte omöjligt. Till dess bör man som konsument vara aktsam, 

och läsa på förpackningar. 

Följande ämnen anses orsaka problem hos barn 

E 102, tartrazin (gult) 

E 104, kinolingul 

E 110, para-orange (gulorange) 

E 122, azorubin/karmosin (röd) 

E 124, nykockin (röd) 

E 129, alluraröd AC 

skriBenT: caroline kernen 

ett tack till igepa För hjälp med 

papper och pappersval!


H 32 

Tolkning 


[²f’är:jstar:k] 

“FÄRG-STARK. 

som uppvisar 

(är målad i, prunkar i) starka, 

mättade färger; “ 

- Svenska akademins ordbok 

“FÄRG-STARK. 

(föga br.) om konstnär: som 

har sin styrka i färgen 

(koloriten). “ 

-Lexin 

H 33

H 34 

Ni vet Monica från TV-serien Vänner? Hon som sorterar sina 

handdukar i elva olika kategorier och anser att regler är till för att 

kontrollera det roliga. Ibland leker jag med tanken på hur världen 

skulle se ut om den var lika organiserad som Monicas handdukar. 

En värld med rena linjer och raka rader, en värld där allt var tydligt 

och klart. En svartvit värld. 

En svartvit värld där allt går att kategorisera känns till en början 

skön. Men hur passar vi människor in i en värld utan färg? 

I en svartvit värld är alla invandrare mörkhyade muslimer från Mellanöstern. 

Invandrare är lata och lever på socialbidrag. Samtidigt som de på något konstigt 

sätt snor jobb från hederliga svenskar. Eftersom de flesta invandrare är 

kriminella bör man hålla hårt i sin plånbok om man möter någon med mörk 

hudfärg. Ser man en invandrare med ryggsäck på tunnelbanan gör man klokt i 

att springa iväg, eller åtminstone blänga lite snett. 

en värld utan färg 

krönika 

I en svartvit värld är män som gillar män dramaqueens som älskar 

schlager och Barbra Streisand. Homosexuella män kan inte vara 

ishockeyspelare eller militärer, däremot passar de bra som frisörer och 

stylister. Lesbiska å andra sidan har ingen klädsmak alls, använder 

aldrig smink och har kort hår. Konstigt nog gestaltas lesbiska på film 

ofta av glamourmodeller med silikonbröst. 

I en svartvit värld bär flickor rosa och pojkar blått, blondiner har 

lägre IQ än brunetter, feminister är gamla ragator som fått för lite sex 

och kristna är trångsynsta homofober. En svartvitvärld behöver färg. 

Invandrare är ett mycket brett begrepp som faktiskt omfattar väldigt 

många av oss. Exempelvis är Sveriges drottning Silvia invandrare från 

Tyskland. Själv är jag finsk invandrare men eftersom jag ser ut som 

vilken svensk som helst har det inte varit några problem att passa in. 

Om man däremot bär slöja spelar det ingen roll om man så bott hela 

sitt liv i Sverige, då är man invandrare. 

Regnbågen med alla sina färger fungerar som symbol för HBTpersoner, 

men synen på det färgstarka folket är ironiskt nog väldigt 

svartvit. Homosexuella män visas som stereotyper på film och i TV, 

nu senast spär superstylisten Jonas på TV3 på fördomarna. Vi glömmer 

så lätt att homosexualitet inte handlar om vilken musiksmak 

eller längd på håret man har. Det handlar helt enkelt om vem man 

blir kär i. 

Vi är inte vår religion, sexuella läggning eller hudfärg, vi är så mycket mer. Vi är 

föräldrar, syskon och vänner. Vi är djurrättsaktivister, dansbandsentusiaster och 

frimärkessamlare. Vi människor målas bäst med en färggrann palett. 

Jag är något av en ostrukturerad människa som har en tendens att tappa bort 

allt från telefon till plånbok och ibland önskar jag att jag var lika välorganiserad 

som Monica. Men även om Monicas organisationsförmåga kommer väl till 

pass när det gäller kategorisering av handdukar måste vi komma ihåg att vi inte 

kan kategorisera våra medmänniskor på samma sätt. 

skribent: Johanna Burman 

under 

ytan 

En färgstark 

värd du inte 

vill missa 

Av jordens totala yta täcks 71 

procent av vatten. Det är en 

stor andel av den bedårande 

vackra planet vi människor 

fått förmånen att leva och ta 

del av under våra liv. Ändå är 

det bara en ytterst liten del av 

jordens befolkning som någon 

gång tar chansen att nyttja 

den tekniska utrustning som 

gör det möjligt för oss besöka 

den värld som tidigare endast 

varit förbehållen varelser med 

gälar. Djupt där under oss 

existerar en helt annan värld, 

en vacker, sinnrik, färgstark 

miljö som skiljer sig så från 

allt vad vi är vana vid på land. 

Att ta del av denna storslagna 

upplevelse är något som kräver 

viss träning, mod och pengar. 

Men ansträngningen är utan 

bevekelse värd sitt pris. Det är 

en investering för livet. 

reportage 


Nervositeten stiger. Hjärtat slår snabbare. I huvudet rusar 

förmaningar, regler och inlärda tecken om vartannat. Inget får 

glömmas nu. Utrustningen ska hanteras på ett visst sätt, tas på 

i särskild ordning, allt efter inlärd praxis. Att båten kränger och 

skumpar gör det inte lättare. Det gäller att följa med i gunget med 

hela kroppen, att inte streta emot, hur gärna hjärnan än vill göra 

just det. En viss irritation av att finmotoriken försämras till följd 

av havets eviga vågor är fullt naturligt. Men vetskapen om att 

gunget som står upp i huvudet snart kommer vara ett minne blott 

motiverar till fortsatt tragglande. 

Dykinstruktören finns där hela tiden, behjälplig vid frågor och 

osäkerhet. Men ändå är känslan av skyldighet att kunna helt 

själv påtaglig. Det certifikat som krävs för dykningen ställer krav 

på viss kunskap. Våtdräkt, simfötter, viktbälte, snorkel, mask, 

lufttuber och slangar med munstycke som förbinder västen. All 

utrustning har var och en, en viktig funktion. Västen som världen 

över går under namnet BCD – Buoyancy Control Device eller 

fritt översatt till svenska; Flytkraftskontrollutrustning har en 

oerhört finurlig uppgift. Västen som alla dykare bär är nämligen 

möjlig att fylla och tömma med syre 

efter behag. På så sätt kan dykaren 

justera sin flytkraft. Inblåst syre 

lättar, utblåst syre tynger och därav 

stiger eller sjunker kroppen. 

“Från att ha burit 

upp 20 kilo extra 

och den otympliga 

känsla det 

för med sig kan 

steget ut från 

båten och ner i 

vattnet liknas vid 

ett trollslag.” 

När så slutligen båten lagt till, 

utrustningen sitter på och en annan 

dykare kontrollerat att allt är i sin 

ordning är det dags att ta steget ut 

från relingen ner i det blå. Från att 

ha burit upp 20 kilo extra och den 

otympliga känsla det för med sig 

kan steget ut från båten och ner i vattnet liknas vid ett trollslag. 

Genast förvandlas den nedtyngda känslan till lätthet. Men det ska 

dock dröja en liten stund till innan frihetskänslan blir total, ty den 

stora utrustningen och vågorna gör att just otympligheten består 

en aning. 

Spotta i masken, låt saliven rinna ut över hela glaset och skölj 

sedan rent med havsvattnet. Saliven minimerar risken för en 

igenimmad mask, något som kraftigt kan försämra upplevelsen av 

den färgstarka värld som snart ska tas del av. Att betrakta vatten 

ovanför ytan skiljer sig avsevärt från att med mask titta ner under 

den. Från att ovanför bara ha sätt en blå yta som krusar sig, kanske 

kunnat urskilja en sten eller något annat stort föremål öppnar sig 

H 35


H 36 

nu ett enormt landskap. Förutsatt att vattnet är klart och att sikten 

god, är det en häpnadsväckande känsla att inse vilken rymd av 

vatten som finns där under. Plötsligt uppenbarar sig ett oerhört 

rikt djur- och växtliv som alla finns i olika nivåer och direktioner 

mellan botten och ytan. 

Nu är det dags. Dykinstruktören samlar gruppen av dykare 

omkring sig. Säger några sista ord för att sedan föra ihop sin 

högra hands tumme och pekfinger till en cirkel. Gruppen svarar 

med att visa samma tecken tillbaka. Tecknet för att allt är okej. 

Den vänstra handen trycker sedan på munstycket som reglerar 

luften i västen. Luften pyser ut, kroppen och huvudet sjunker 

sakta neråt varpå de sista kroppsdelarna passerar vattenytan. Ju 

längre ner kroppen sjunker, desto mer ökar trycket, något som kan 

kännas lite obehagligt i öronen. Men det åtgärdas enkelt genom 

att kompensera för trycket med att hålla för näsan och blåsa lätt 

utåt. 

Låt dig omslutas. Tillåt dig slappna av. Känn hur rymden av 

vatten existerar runt hela kroppen. Som luften på land fast ändå 

sådan oerhörd kontrast. Vattnet är mjukt men samtidigt tjockt 

“Låt dig omslutas. 

Tillåt dig slappna 

av. Känn hur 

rymden av vatten 

existerar runt hela 

kroppen.“ 

och trögt och motståndet det 

utgör gör att varenda rörelse 

med kroppen går långsamt. Tid 

och rum upplevs så annorlunda i 

vatten och den bästa jämförelsen 

torde vara en sekvens i 

slowmotion. Det är tyst, vindens 

vinande, vågornas kluckande, 

röster och båtar – allt är nu 

borta och ersatt av de egna andetagen och tankarna. Skillnaden 

från att hålla andan och ta några simtag under vattnet är stor. 

Den stressade känsla av att lungorna efter några sekunder skriker 

efter luft gör att dykningen är något helt annat. Att ta sitt första 

andetag under vatten är minst sagt fascinerande. Den mänskliga 

tekniken har återigen bemästrat naturens lagar och de luftbubblor 

som bildas vid utandningen stiger uppåt förbi ögonen. Passa på att 

lek lite med dem med händerna. 

Havsbotten närmar sig. Med mjuk rörelse når fötterna mark varpå 

sanden sakta stiger som en mindre explosion för att sen långsamt 

sjunka tillbaka. Att stå på botten och att återigen uppleva något 

som kan liknas vid land går knappt 

“Fascination och 

upprymdhet.” 

att beskriva med ord. Fascination 

och upprymdhet. Men i samma 

stund en känsla av att vara så ytterst 

liten i förhållande till allt det stora och okända som nu existerar 

runt den egna kroppen. Det är en skräckblandad förtjusning, den 

smärtsamma medvetenheten om att vara så oerhört beroende 

av det munstycke som sitter placerat i munnen. Slangen som 

förbinder syretuberna och munnen är skillnaden mellan liv och 

död. En livlina som möjliggör detta oerhörda men samtidigt så 

utelämnande. 

För att lätta från botten blåses lite nytt syre in i västen och 

utforskningen av den vackra världen kan börja. I realtid passerar 

fiskstim av tusentals, miljontals fiskar i samma riktning och 

samtidigt likt en viadukt, lika många fiskar i andra färger åt ett 

annat håll. Prickiga, randiga, helfärgade små, stora, knubbiga, 

smala, söta och fula. Uppsjön av varelser i undervattensvärlden är 

magnifik. En lyckosam dag kan dessutom sköldpaddor, svärdfiskar, 

rockor och även hajar uppenbara sig på håll. Det gäller att ta in så 

mycket intryck som möjligt och att njuta av äventyret. Förutom 

det visuella är den fysiska upplevelsen minst lika häftig. Att vara 

nästintill tyngdlös innebär att utan att spänna en muskel, stiger 

och sjunker kroppen bara genom andetagen. Mitt i mellan yta och 

botten går det att bara vara. Kroppen kan hänga i vilken ställning 

som helst. Upp och ner, diagonalt och raklång. En annan dykare 

kan vara under och över dig och utan problem går det att göra en 

“Kroppen kan 

hänga i vilken 

ställning som 

helst. Upp och 

ner, diagonalt och 

raklång.” 

kullerbytta eller piruett. Oavsett i 

vilken riktning ögonen pekar finns 

något att ta del av. 

De otaliga intrycken och 

den fysiska ansträngningen 

simningen utgör gör att tiden 

under vattnet går snabbt. Allt för 

fort är upplevelsen över och när 

dykgruppen funnit det ställe där båten lagt till är det tid att stiga 

uppåt. Av hälsoskäl finns vid djupa dyk tydliga föreskrifter om hur 

snabbt en uppstigning till ytan får ske. Men en tumregel kan vara 

att inte stiga snabbare än sina egna luftbubblor. Benen pendlar 

frenetiskt och kroppen stiger. Däruppe syns vattenytan och 

vågorna fast från andra hållet och plötsligt har huvudet passerat 

gränsen mellan vatten och luft varefter synintrycken återgår till 

det normala igen. 

Väl tillbaka vid båten gäller det att fånga in stegen med händerna 

och mobilisera en kroppslig kraft som nu inte använts på länge. 

Att dra och hiva sig upp ur det varma vattnet innebär att nu 

lägga hela sin vikt på fötterna igen. Lättheten, befrielsen och 

tyngdlösheten är borta. Insikten är obeveklig - verkligheten är 

tillbaka. 

skriBenT: kristoffer fransson 

fotograf: PhiliP engsTrÖm 

mer om 

dykning 

Dyk i tropiskt klimat i all ära. Men häftiga 

undervattensupplevelser går att ta del av närmre än så. Enligt 

34 årige Martin Schlickum som arbetar som dykinstruktör och 

har lång erfarenhet av dykning, ska Sveriges kust faktiskt inte 

underskattas. 


- På östkusten, är sikten lite begränsad men fördelen med vattnet 

här är att det inte är så salt och därför finns flera vrak. Är man 

intresserad av vrakdyk, då är det ett av världens bästa ställen! På 

västkusten är sikten bättre, det finns mer djurliv och en helt annan 

bottenbeskaffenhet. Båda har sin charm, menar Martin. 

Oavsett om man vill dyka i Sverige eller vid varmare breddgrader 

krävs innehav av certifikat. Men det går även att göra ett så kallat 

provdyk med instruktör, utan någon utbildning för att testa på. 10 

år är minimiåldern för att ta ett juniorcertifikat och 15 år för att ta 

seniorvarianten. Det finns flera olika kommersiella organisationer 

världen över som erbjuder utbildningarna. PADI, SSI och NAUI 

är några av de vanligaste. Men enligt Martin spelar valet av 

organisation inte någon större roll då de är uppbyggda på ungefär 

samma sätt. Personer utbildade inom dessa tre organisationer 

kan dessutom dyka med varandra och även fortsätta utbilda sig 

i någon av de två andra skolorna. Kursen kan ta allt från 4 dagar 

till 4 veckor, beroende på hur intensivt den önskas genomföras. 

Kostnaden varierar men för att ta certifikatet i Sverige ligger 

priset runt 3500 kronor. 

Martin säger att dykning är ett fenomen som många gått och 

tänkt på i flera år utan att komma till skott. Den största fördomen 

han möter bland människor som ännu inte vågat sig på att dyka är 

att det ska vara så mycket farligare än vad det faktiskt är. Efterlevs 

de inlärda reglerna är det inga problem även om man såklart 

som vid all fysisk aktivitet, inte ska göra något utöver sina egna 

begränsningar. Så vad säger då Martin till de som fortfarande inte 

tagit steget och testat dykning än? 

- Gör ett provdyk. Det är väldigt okomplicerat, det är ett tillfälle, 

det tar bara några timmar - då får man en helt annan syn på saker 

och ting. Du behöver inte hoppa på grundkursen direkt utan kör 

ett provdyk och se hur det känns, sen blir du oftast helt såld! 

skriBenT: kristoffer fransson 

H 37


H 38 

reportage 

popkonst 

i Vår 

samtid 

Marilyn Monroes ansikte i 

närbild återgivet i färgstarka 

kulörer. Campbells soppor 

på burk. Den blåröda 

brilloboxen. För såväl 

konstexperter som noviser 

är detta kända motiv. Andy 

Warhol använde dem i sina 

verk för snart 50 år sedan, 

men än idag syns produkter 

snarlika hans i många 

sammanhang. Warhol och 

popkonstens övriga utövare 

har i decennier fått utgöra 

inspiration för varukedjor av 

olika slag. Men vad betyder 

egentligen popkonsten i 

dagens samhälle? 

För John Peter Nilsson, intendent på Moderna museet, där 

popkonsten under årens lopp figurerat många gånger, ter sig 

intresset idag vara av ett helt annat slag än det som fanns för 50 

år sedan. Att popkonstens färgstarka motiv av seriefigurer och 

kända ikoner ständigt plagieras och utgör inspiration för möbel- 

och klädkedjor är inte ett tecken på att konstformen har samma 

slags popularitet som den hade under sin blomstringstid. 

Kitsch kliver in i konsten 

Popkonstens storhetstid inleddes strax efter andra världskriget 

slut. Den utmärkte sig genom att låta masskulturens bildvärld 

kliva in i konsten. Vardagliga, banala motiv fick plötsligt utgöra 

“konst”. Genom att skildra vad som vid första anblicken 

utger sig för att vara banala ting, såsom varumärkesprydda 

förpackningar och andra inte sällan kommersiellt kopplade 

föremål ville konstnärer som Andy Warhol förmedla de 

banala tingens samhällsbetydelse. Rent utseendemässigt var 

dock popkonstens alster inte allt för olika det kommersiella 

samhällets reklamaffischer och varuannonser. Möjligheterna att 

massproducera och reproducera ting slog igenom på allvar under 

1950-talet. 

Medan popkonsten i England byggdes kring ett socialt missnöje 

över denna utveckling kom de amerikanska popkonstnärerna att 

acceptera den. Liksom i England strävade man i USA efter att 

skildra det samtida kommersiella samhället, men här på ett inte 

särskilt kritiskt sätt. Det kan tänkas att denna inställning bidrog 

till att popkonsten till en början betraktades som “skräp”. Med 

motiv liknande reklamaffischernas ansågs popkonsten vara ytlig. 

Men att skildra ytan är inte detsamma som att vara ytlig. 

Popkonsten kom så småningom att få ett växande socialt och 

“Men att skildra 

ytan är inte 

detsamma som att 

vara ytlig.” 


kulturellt värde. De kitschiga, 

“ofina” motiven blev hippa genom 

att utgöra en kontrast mot det 

ordinära inom konsten. Men 

att säga att kitsch blev konst är 

inte fullt korrekt. Kitschmotiven 

representerade något annat än sig själva. De representerade en 

viktig del av sin samtid. I ett massproduktivt samhälle där ett 

original kan reproduceras om och om igen blir det allt svårare att 

säga vad som är original och vad som är kopia. 

Liksom original och kopia utgör kontraster som flyter ihop, 

suddas gränsen mellan det elitistiska och det ordinära ut i 

H 39

H 40 

popkonsten. Popkonsten vill inte göra skillnad mellan vad som 

är ”fint” och vad som är ”fult”. Med den här sortens resonemang 

kan popkonsten sägas ha hämtat influenser från rörelser som 

dadaismen. Dadaismen utvecklades flera decennier innan 

popkonsten och strävade efter att gamla värden skulle raseras; det 

som framstod som meningslöst och irrationellt skulle upphöjas 

till konst. Den sortens tankegångar utmynnade i alster som 

Marcel Duchamps ”Fontän”, bestående av en urinoar. Det tydliga 

budskapet var att vad som helst kan utgöra konst. Med sina 

konstverk bestående av soppburkar och seriefigurer förmedlar 

popkonsten ett likartat budskap. 

Popkonstens förändrade betydelse 

John Peter Nilsson menar att popkonstens storhetstid sedan 

länge är över. Han tror att dagens intresse för popkonst, kanske 

framförallt för Andy Warhols bidrag, snarare rör sig om nostalgi 

än om ett intresse för själva konsten. Dagens konstnärliga aktörer 

måste sträva efter att förmedla nya frågor och budskap för att 

få uppmärksamhet. Att försöka förmedla något som redan sagts 

för femtio år sedan kan inte betraktas som särskilt radikalt. Men 

popkonstens centrala budskap har egentligen samma relevans 

nu som då. Dagens massproduktion gör det lika svårt att se 

skillnad på original och kopia, och lurar oss konsumenter i lika 

hög grad som den gjorde då. John Peter Nilsson menar att det 

inte är den sortens popkonstnärliga budskap och idéer som 

intresserar oss idag. I högre grad värderas popkonsten istället 

utifrån ett nostalgiskt, dekorativt och designmässigt perspektiv. 

Popkonsten lever således inte främst vidare som konst utan mer 

som en livsstil. Den konst som en gång skulle öppna upp våra 

ögon för det produktionssamhälle vi lever i har istället kommit 

att bli ännu en vara i den ständiga processen av reproduktion och 

massproduktion. 

Medan Gallerix säljer tavlor identiska med Warhols verk, låter 

klädkedjor trycka motiv på sina plagg inspirerade av popkonsten; 

samtidigt som möbelföretag och inredningsbutiker friskt tar del 

av samma inspiration. Popkonsten har på så sätt ännu makt att 

upphöja det kitschiga och banala till något hippt. Men samtidigt 

förmedlar dessa plagiat och efterhärmningar inte popkonstens 

budskap om samhällsutveckling och tingens betydelse, de utgör 

ingen form av samhällsreflektion. De är stil. De är design. De är 

dekoration. De är hippa. Men något plagiaten inte är, är konst. 

För det skulle kräva ett syfte att förmedla känslor och tankar, ett 

syfte som går utanför de kommersiella intressenas ramar. 

Men popkonsten har något att säga. Warhol ville inte med sitt 

verk Marilyn Diptych enbart ge sin publik något fint att hänga 

över soffan. Han ville inte bara gestalta Hollywoodikonen Marilyn 

De är stil. 

De är design. 

De är dekoration. 

De är hippa. 

Monroe på ett ”hippt” sätt. Han 

ville få publiken att ställa sig frågan 

om det är Marilyn Monroe vi gillar, 

eller om det är bilden av Marilyn 

Monroe? Ja för vem är egentligen 

Marilyn Monroe i sin originalform? 

Är det den filmstjärna vi får se genom samhällets medier? 

Publiken kan med sitt avstånd till delar av sin omvärld inte göra 

annat än att förlita sig till mediernas bild. Plagiaten på Gallerix 

syftar dock knappast till att få oss att reflektera över den sortens 

frågor, om ens över några frågor alls. 

Popkonstens värde har således förändrats. Under dess glansperiod 

på 1950- och 60-talet fanns det ett värde i dess budskap. Idag 

ligger dess relevans snarare i dess estetiska karaktär. Plagiaten 

och efterhärmningarna har inte mycket med själva popkonsten 

att göra. De retrospektiva motiven av seriefigurer, filmikoner och 

populära varumärken såsom Coca-Cola har ett estetiskt värde, 

men får oss knappast att tänka längre än till ytan. Att den konstart 

som en gång syftade till att uppmärksamma och ibland rent av 

ifrågasätta det massproduktiva samhället har gått till att utgöra 

inspiration för just den sortens massproduktion måste ses som 

något paradoxalt. Men i grunden är popkonsten fortfarande viktig. 

Dagens samhälle har fortfarande något att lära av den. 

skriBenT: sofie ejemar 

illustration: PhiliP engsTrÖm 


alla är Vi OLIKA. 

foTografer: Daniel andersson, Johan Blomgren, Jon axelsson 

H 41


H 42 

w 

kulturelldebatt 

I Sverige kan människor 

som yttrar sina budskap eller 

åsikter på offentliga platser 

i form av gatukonst få upp 

till ett års fängelse. Det görs 

därmed inte nödvändigtvis 

någon skillnad på vandalisering 

och samhällsengagerande 

konst. En stående fråga är 

om gatukonst, eller Street 

art som det i många sammanhang 

kallas, egentligen 

kan klassas som ett brott? Är 

politiska, samhällsrelaterade 

budskap som riktar sig till oss 

människor i form av bild, färg 

och symboler inte minst lika 

viktiga som andra typer av 

uttryck i till exempel böcker 

eller sociala medier? 

Street art-rörelsen härstammar från sjuttiotalets grafittikultur och 

har på senare tid blivit en allt mer uppmärksammad uttrycksform. 

I dokumentären Exit Through the Gift Shop som släpptes förra året 

får man följa internationellt kända gatukonstnärer som Banksy, 

Obey och Space Invader i deras process att göra världen mer 

färgstark samtidigt som polisens motstånd är dem i hälarna. Street 

art, som är en kombination av grafitti och stilteknik, uppfattas från 

många håll både som estetisk, revolterande och provokativ. Dessa 

benämningar är laddade och kan betraktas som både positiva och 

negativa, vilket delvis kan förklara de splittrade uppfattningarna 

om inom vilket fack gatukonsten egentligen bör placeras. 

“I feel no guiltiness, 

because I’m not a vandal” 

-Christian Guémy 

Samhällsrelaterade frågor är ofta ett huvudtema i Street art, och 

för att fånga människors 

uppmärksamhet har även 

ironi och sarkasm blivit ett 

starkt redskap i konsten. 

Denna uttrycksform kan 

tänkas vara ett effektivt medel för att få människan att tänka till 

vid sidan av de mediala budskap vi annars matas med dagligen. 


“Bristen på regler är 

en del av gatukonstens 

charm” 

Genom bilder och ikoner har ett universellt språk skapats på gatan 

i form av en permanent konst som alla kan ta del av. Betraktaren 

kan själv tolka, ta till sig och vidare använda budskapet i sitt 

dagliga liv. Bristen på regler är en del av gatukonstens charm 

Materialen varierar från sprayburkar och affischer, till garn, kakel 

och mosaik. 

C215 

Christian Guémy som går under namnet C215, är en 

känd gatukonstnär. Han har skrivit en doktorsavhandling i 

konsthistoria och har med hjälp av stenciler, sprayburkar och färg 

prytt väggar i bland annat Indien, Israel, Marocko och såklart i 

hemlandet Frankrike. Med sin fina franska brytning berättar han 

om sin vilja att genom sin konst samla människor istället för att 

exkludera vissa grupper i samhället. Men varför just genom street 

art? 

- För att utställningar på konstgallerier är som fängelser - det är 

bättre att istället ta ut det på gatan och dela det med alla, förklarar 

Christian. 

Han säger också att skillnaden mellan Street art och grafitti 

ändå är ganska stor. Grafitti är att markera ett territorium, 

H 43


H 44 

medan Street art snarare bidrar till att förändra kontext och 

sin omgivning. Beroende på vilket land han vistas i så skiljer 

sig också konsten. Omgivningen är en central utgångspunkt 

för hans konst, och han menar vidare att resandet är ett sätt 

att pånyttföda sitt artisteri. Han får sin inspiration genom sina 

känslor och väljer att inte vara anonym eftersom han inte har 

något att dölja. 

- Jag känner ingen skuld , för jag är ingen vandal. 

Övertygelsen om att det han gör inte är något brott är stor, 

konsten är snarare något som medverkar till att göra världen 

till det bättre. Det enda han anser är negativt med sin konst 

är de föroreningar han bidrar med under själva sprayandet. 

Avslutningsvis berättar Christian att han gärna skulle vilja 

komma och måla i Sverige eftersom att han aldrig tidigare varit 

här. 

street art i stockholm 

Sommaren 2006 började Stockholms stadsmuseum anordna 

stadsvandringar för att besökare skulle ha möjlighet att 

beskåda gatukonsten på Stockholms gator, vilket blev oerhört 

populärt. Stockholms stad ifrågasatte dock detta då de ansåg 

att gatukonstvandringar stred mot stadens klotterpolicy. 

Detta ledde bland annat till att involverade i vandringen 

begärde en prövning av policyn för att se om den strider mot 

yttrandefrihetsgrundlagen. vilket visar på att ämnet är oerhört 

känsligt. 

I Stockholm är området vid tunnelbanestationen Slussen bra 

att börja med för den som vill se och uppleva Street art på 

hemmaplan. Förutom på de 

annars mer sedvanliga väggarna 

kan man om man håller utkik 

på lyktstolpar, bakom vägskyltar, 

på elskåp och på papperskorgar 

också upptäcka konst i alla 

dess former; affischer, stenciler, 

klistermärken och målningar. 

Alla dessa uttryck är yttrade på 

offentliga platser, som i vissa 

människors ögon är detsamma 

som vandalisering och som i 

Sverige kan leda upp till ett 

års fängelse. Frågan om vad 

som väger tyngst återstår fortfarande – yttrandefrihet och att 

samla människor, eller bevarandet av dessa plattformar i sitt 

ursprungliga skick? 

“Frågan om vad 

som väger tyngst 

återstår fortfarande 

– yttrandefrihet 

och att samla 

människor, eller 

bevarandet av 

dessa plattformer 

i sitt ursprungliga 

skick?” 

skriBenT: hannah fahd 

foto & målningar: christian guémy 

färgat medvetande 

Inom psykologin 

har färger en central 

betydelse. Kunskap 

om hur hjärnan reagerar 

på färger kan öka 

trafiksäkerheten och 

enligt vissa kan färgat 

ljus bota vinterdepression. 

Men forskarvärlden 

är oense 

om vilken påverkan 

som egentligen är 

mätbar. 

– Färgerna är en 

stor del i upplevandet 

av omvärlden. 

Men man kan inte 

utesluta färger från 

andra egenskaper 

såsom form och 

rörelse, säger Lennart 

Högman, lektor i 

psykologi på Stockholms 

universitet. 

Lennart Högman studerar hur hjärnan 

samordnar olika system för uppfattning av 

egenskaper så som färg, form, djup och rörelse. 

Hjärnan kan ses som ett virrvarr av celler som 

var för sig inte besitter någon särskild intelligens 

men kopplingarna dem emellan skapar 

avancerade system. Utmaningen för forskarna 

är att förstå hur kopplingarna ser ut och hur de 

olika delsystemen kommunicerar med varandra. 

– Det känns enkelt för oss att uppleva omvärlden, 

men bakom våra synintryck döljer sig tio 

miljarder nervceller som löser oerhört svåra 

uppgifter, förklarar Lennart. 

Färglärans 

användningsområden 

Kunskapen om hjärnan kan användas i 

exempelvis trafiksäkerhetsarbete. I utformandet 

av tunnlar är det viktigt att bilföraren behåller 

uppmärksamheten på den övriga trafiken. 

Tunneln får inte bli för enformig eftersom 

man då lätt förlorar uppmärksamheten. Det blir då viktigt hur 

belysningen är utformad och hur andra detaljer i konstruktionen 

samspelar med varandra för att hjärnan ska uppfatta allt 

som händer under körning i hög hastighet. Förutom inom 

forskarvärlden är färglära populärt inom delar av det så kallade 

alternativmedicinska området. Från sin privata mottagning i 

Stockholm bedriver psykologen och arkitekten Karl Rydberg 

sin verksamhet. Han föreläser om färgernas och ljusets påverkan 

på människans hjärna. Vid sidan av sin verksamhet erbjuder 

han stressade storstadsmänniskor möjligheten till så kallad 

monokromatisk ljusterapi. 

– Hjärnan är väldigt ljuskänslig och jag erbjuder en möjlighet 

att uppgradera hjärnor som lider brist på ljus, säger Karl 

Rydberg. 

Den alternativmedicinska behandlingen 

När en patient kommer till Karl Rydberg gör han två 

diagnostiserande intervjuer. Den första är ett kortare samtal 

där han frågar vad personen har för problem och vad han kan 

hjälpa till med. Vinterdepression, stress och allmän nedstämdhet 

är typiska besvär. Sen genomför han ett samtal med vad han 

kallar patientens reptilhjärna. Reptilhjärnan är känslig för bland 

annat beröring, ljud och ljus. Patienten får titta på en färgkarta 

och berätta hur de olika färgerna upplevs, vad personen gillar 

och inte gillar. Karl för anteckningar och drar sina slutsatser 

om vad patienten kan tänkas vara i behov av. Sen börjar själva 

behandlingen med monokromt ljus. Patienten lägger sig i 

en så kallad ljuskupol som är en sfärisk skärm som täcker 

hela synfältet. Sedan kan han eller hon själv med en slags 

handkontroll gå igenom hela färgspektret från ultraviolett till 

infrarött. Varje färg har sin bestämda våglängd som är besläktat 

med laserljus. Enligt Karl Rydberg räcker det med tio minuters 

ljusterapi under fyra tillfällen för att behandlingen ska ge 

resultat. Andra former av ljusterapi använder vitt ljus och kräver 

betydligt längre behandlingsperioder. 

Färgterapin: en omstridd metod 

Terapin med monokromatiskt ljus är omstridd i forskarvärlden 

och många har ifrågasatt behandlingens vetenskapliga grund. 

Lennart Högman på Stockholms universitet menar att det 

inte finns pålitliga undersökningar som visar att belysning av 

hjärnan verkligen fungerar annat än som placeboeffekt. Karl 

Rydberg å sin sida hävdar att ljusterapi är ett undanskuffat 

område inom psykologin och att svenska psykologer inte tar 

existerande forskning på allvar. 

– Hade jag inte haft nöjda kunder skulle jag inte kunna bedriva 

den här verksamheten, säger Karl Rydberg. Han hänvisar till 

Tyskland där han menar att ljus- och färgterapi är mer utbrett 

och att ämnet finns på vissa universitet. 

– I Sverige finns en professur inom ämnet musikterapi men inte 

i färgterapi, det säger någonting om hur man har prioriterat här, 

fortsätter han. 

Karl Rydberg anser att behandling med monokromatiskt 

ljus skulle kunna fungera som ett alternativ till långa besök 

hos psykologer och totalt sett kunna minska kostnaderna 

för behandlingen av psykisk ohälsa i Sverige. Men innan 

ljusterapi kan komma på fråga i större skala krävs verifierbara 

forskningsresultat som visar att monokromatiskt ljus verkligen 

har en effekt. Lennart Högman är tills vidare skeptisk. 

skriBenT: mika wallgren 

illustration: Pseudonym 


H 45


H 46 

fotoreportage 

Ung, up-coming och stora 

ambitioner. Jonas Bane är 

killen som tar dagen som 

den kommer och lever efter 

filosofin att göra det som 

känns rätt för stunden. 

Därav hans yrkesval - frilans 

inom kultur. Allt från teater, 

musikaler och filmroller till 

röstjobb och musik lockar. 

Samtidigt är han killen 

som gillar att ha koll 

på läget och planerar 

föreställningsdagarna 

nästintill med perfektion. 

Morgonen ska vara lugn och 

kaffet är ett måste. Musiken 

blir ett verktyg för att 

komma i rätt stämning och 

06 

40. 

samla tankarna. Allt fokus 

på att hitta rätt, formtoppen 

måste vara som högst när 

föreställningen börjar. 

Föreställning och urladdning. 

Kvällen avslutas med ett 

glas. Tankarna och känslorna 

som inte fått utlopp på scen 

diskuteras med kollegorna. 


H 47

H 48 

“Nyskapande arbetsmiljö” 

Byggteknik AB 

foto: alexander busnyuk 

vi har 

möjligheterna 

för dig 

Att vara byggnadskonstruktör 

på ett mindre företag innebär 

en varierad arbetssituation där 

du ständigt får testa 

dina gränser och vara kreativ i 

olika projekt. Möjligheterna för 

dig att själv påverka ditt arbete 

är stora. Just nu letar vi efter 

nya duktiga ingenjörer med 

rätt inställning. 

Läs mer på www.btk.cc eller 

kontakta oss på 026-65 89 40. 

Projektgruppen för 

uttryck 2011 har många 

personer att tacka och 

kommer förmodligen 

hinna få många fler. ett 

stort tack! 

skribenter, illustratörer och 

fotografer. 

Ett stort tack till er för att ni ger vår tidning innehåll och gör den 

nyanserad. 

alla annonsörer och 

sammarbetspartners. 

Utan er skulle det aldrig gå. Ett stort tack till: 

AGI 

Alloffset 

Brommatryck och Brolins 

Byggteknik AB 

Color Systems 

Facket för skogs-, trä- och 

grafiskbransch 

FujiFilm 

Hans Andersson Recycling 

Holmen 

Jernströms TMG 

Kao Gems 

Ricoh 

SCA 

StroKirk 

US-AB 

korrekturläsarna Sofie Ejemar, Axel Ellung, 

Caroline Kernen och Emilia Lindström för alla stavfel ni hittat och 

ert enträgna granskande av texterna. 


modellerna Pamela Nakabaale och Hugo Rückert för att 

ni stått ut med våra ostrukturerade photoshoots. 

christer lie för stöd, tips, lån av dataladdare, 

whiteboardpennor och diverse annat. 

Johan haskå på agi för att du orkat med vårt 

telefonterroriserande och svarat på alla våra dumma frågor vi haft. 

fotoklubben för “alla är vi olika”-bilderna. 

VikTiga hållPunkTer i ProJekTeT 

20101123 “Nu gör vi det här till det bästa Uttryck någonsin” 

- Eva Olsson, när vi fått projektet. 

20110403 “Papperet kostar mer än vi trott, mycket mer...” 

20110412 “Vi har fortfarande för lite pengar, det är kris.” 

- Hiu-Yee Fan 

20110412 “Om någon får en till annons såld springer jag runt 

Sergelstorg utan kläder” - Alexandros Sombo 

20110412 ...lite senare “Solen skiner på oss idag!” 

- Hanna Pettersson 

20110418 “Fråga inte” 

- Kristoffer Fransson på frågan hur det går några timmar innan vi 

skulle ha skickat till tryck och då ingentingt var färdigt. 

20110419 “Vi är i hamn, tidningen är i tryck och vi ser alla fram 

emot Sombo naken på Sergelstorg” - Hanna Pettersson 

H 49


H 50 

Profit from an even wider format of print 

OFFSET DIGITAL WIDE-FORMAT 

UVIStar 

Series 

WORKFLOW 

Produktivitet: Hastighet på över 300 m2/tim 

Mångsidighet: Finns med 3,5 eller 5 meters rullbredd. Kan 

skriva på 3 rullar samtidigt (3x 1,6 meter). 

Kvalitet: Laddad med Fujifilm Sericol’s Uvijet UV-bläck för 

levande bilder med högsta kvalitet. 

E-post: grafiska@fujifilm.se eller gå in på www.fujifilm.se 

DIGITAL POWER AT YOUR CONTROL 

4 - F A R G 

T R Y C K ! 

L A Y O U T 

WWW.US-AB.COM | 08-790 74 00 | DROTTNING KRISTINAS VÄG 53B 

P O S T E R 

A V H A N D 

L I N G A R 

Näsa för affärer! 

Näsa för affärer! 

DRYGA UT DIN MARKNADSBUDGET. 

Med ledande teknik kan vi förutom högkvalitativa trycksaker även erbjuda ett 

lönsamt samarbete. Tack var ett helautomatiskt arbetsfl öde effektiviserar vi din 

trycksaksproduktion. Medan du sparar tid kontrollerar vi dina investeringar i tryckt 

kommunikation DRYGA med maximal UT DIN säkerhet MARKNADSBUDGET. 

i hela produktionskedjan. Hos oss är dina 

värdepapper Med ledande i trygga teknik händer. kan vi förutom högkvalitativa trycksaker även erbjuda ett 

lönsamt samarbete. Tack var ett helautomatiskt arbetsfl öde effektiviserar vi din 

trycksaksproduktion. Medan du sparar tid kontrollerar vi dina investeringar i tryckt 

STROKIRK-LANDSTRÖMS kommunikation AB med Box maximal 684, 531 säkerhet 16 LIDKÖPING. i hela produktionskedjan. Tel0510-849 00. www.strokirk-landstroms.se 

Hos oss är dina 

värdepapper i trygga händer. 

STROKIRK-LANDSTRÖMS AB Box 684, 531 16 LIDKÖPING. Tel0510-849 00. www.strokirk-landstroms.se 

SLAB Annons.indd 1 2011-04-13 

www 

kao 

www.kao. 

www.kao.nu 

www.kao.nu ww 

www.kao.nu www.kao.nu 

KA Olsson & Gems AB 

Box 2104 

431 02 Mölndal 

nu 

www.kao.nu 

www.kao 

www.kao.nu 

Tel 031-74 64 900 

www.situation.se

Vi på Alloffset kan det här med att trycka i alla färger 

och format, både i offset och digitalt. Om du vill göra 

affischer fixar vi det! Vi har en egen efterbehandling 

och kan erbjuda dig som kund webbtjänster. 

Alloffset levererar 

svanenmärkta trycksaker. 

Väljer du att arbeta med Alloffset prioriterar 

du kvalitet, från den första kontakten till levererad 

upplaga. Hos oss kan du beställa alla typer 

av tryck. Litet eller stort, enfärg, fyrfärg eller 

dekorfärger. Din fantasi är vår ledstjärna, och du 

får allt till ett konkurrenskraftigt pris och med 

högsta kvalitet. 

Vår största kundgrupp är reklambyråer. 

Med åren har dock andelen enskilda företag och 

organisationer från skiftande branscher vuxit 

starkt och idag utgör dessa cirka en tredjedel av 

omsättningen. 

pssst! kika in på 

www.alloffset.se 

Tryckning är ett hantverk som kräver en 

riktig yrkesman. 

För trots all teknikutveckling fordras fortfarande 

en mästarhand för att resultatet skall bli ”top of 

the line”. Lägger du samman modern teknik och 

en tryckmäster får du det bästa av de bästa. 

Från oss på Alloffset får du dessutom din trycksak 

snabbt, enkelt och tillförlitligt. Med högsta kvalitet 

och till ett konkurrenskraftigt pris. 

Välkommen att prova Alloffset. 

Stallarholmsvägen 10 • 124 59 Bandhagen 

Tel: 08-556 210 10 • Fax: 08-556 210 19 • info@alloffset.se

Läs tidningen - Uttryck

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?