Läs tidningen - Uttryck

Uttryck 2011
H 38
reportage
popkonst
i Vår
samtid
Marilyn Monroes ansikte i
närbild återgivet i färgstarka
kulörer. Campbells soppor
på burk. Den blåröda
brilloboxen. För såväl
konstexperter som noviser
är detta kända motiv. Andy
Warhol använde dem i sina
verk för snart 50 år sedan,
men än idag syns produkter
snarlika hans i många
sammanhang. Warhol och
popkonstens övriga utövare
har i decennier fått utgöra
inspiration för varukedjor av
olika slag. Men vad betyder
egentligen popkonsten i
dagens samhälle?
För John Peter Nilsson, intendent på Moderna museet, där
popkonsten under årens lopp figurerat många gånger, ter sig
intresset idag vara av ett helt annat slag än det som fanns för 50
år sedan. Att popkonstens färgstarka motiv av seriefigurer och
kända ikoner ständigt plagieras och utgör inspiration för möbel-
och klädkedjor är inte ett tecken på att konstformen har samma
slags popularitet som den hade under sin blomstringstid.
Kitsch kliver in i konsten
Popkonstens storhetstid inleddes strax efter andra världskriget
slut. Den utmärkte sig genom att låta masskulturens bildvärld
kliva in i konsten. Vardagliga, banala motiv fick plötsligt utgöra
“konst”. Genom att skildra vad som vid första anblicken
utger sig för att vara banala ting, såsom varumärkesprydda
förpackningar och andra inte sällan kommersiellt kopplade
föremål ville konstnärer som Andy Warhol förmedla de
banala tingens samhällsbetydelse. Rent utseendemässigt var
dock popkonstens alster inte allt för olika det kommersiella
samhällets reklamaffischer och varuannonser. Möjligheterna att
massproducera och reproducera ting slog igenom på allvar under
1950-talet.
Medan popkonsten i England byggdes kring ett socialt missnöje
över denna utveckling kom de amerikanska popkonstnärerna att
acceptera den. Liksom i England strävade man i USA efter att
skildra det samtida kommersiella samhället, men här på ett inte
särskilt kritiskt sätt. Det kan tänkas att denna inställning bidrog
till att popkonsten till en början betraktades som “skräp”. Med
motiv liknande reklamaffischernas ansågs popkonsten vara ytlig.
Men att skildra ytan är inte detsamma som att vara ytlig.
Popkonsten kom så småningom att få ett växande socialt och
“Men att skildra
ytan är inte
detsamma som att
vara ytlig.”
Uttryck 2011
kulturellt värde. De kitschiga,
“ofina” motiven blev hippa genom
att utgöra en kontrast mot det
ordinära inom konsten. Men
att säga att kitsch blev konst är
inte fullt korrekt. Kitschmotiven
representerade något annat än sig själva. De representerade en
viktig del av sin samtid. I ett massproduktivt samhälle där ett
original kan reproduceras om och om igen blir det allt svårare att
säga vad som är original och vad som är kopia.
Liksom original och kopia utgör kontraster som flyter ihop,
suddas gränsen mellan det elitistiska och det ordinära ut i
H 39