Läs tidningen - Uttryck

Uttryck 2011
H 24
reportage
sVensk
form
med
färg
Förra året firade svenska
textilformgivarna 10-gruppen
40 år. Nu har det gått snart 41
år sedan starten på sjuttiotalet
och produkterna och
designen står sig fortfarande
på den skandinaviska
och internationella
designmarknaden. Vad är det
som gör just 10-gruppens
stil och produkter så hållbara
både i Sverige och runt om i
världen?
Ingela Håkansson, en av grundarna som fortfarande är verksam
som designer och delägare, menar att det rör sig om att
designerna själva är delaktiga i hela produktionsprocessen – från
idé till färdigt tryck. På så vis kan man få det uttryck som man
eftersträvar. Denna grundtanke har Ingela tillsammans med sina
kollegor Tom Hedqvist och Birgitta Hahn, båda delaktiga sedan
starten, behållit genom åren.
- Själva idén med 10-gruppens arbetssätt uppkom när vi
som unga textilformgivare insåg att vår situation var mycket
otillfredsställande, berättar Ingela. De skickade iväg sina
mönsterskisser till producenterna där de ofta färgsattes om och
den grundläggande designen kunde under processens gång helt
gå förlorad, något som de unga formgivarna ville förändra.
Så började det
Allting startade i Ingelas butik på Gamla Brogatan i Stockholm,
som hon hade tillsammans med en av 10-gruppens numera
avhoppade medlemmar Susanne Grundell. Inez Svensson som
tidigare hade varit konstnärlig ledare på Borås Wäfveri kom
på besök. De diskuterade sina åsikter om branschen och kom
fram till att de skulle ta saken i egna händer. Det var sjuttiotal
och de hade ett stort självförtroende och en önskan att själva
kontrollera den process som skulle ta deras design till produktion,
berättar Ingela. Textilbranschen vid den här tiden var inte en
framgångsrik industri. Fabrik efter fabrik lades ner och samtidens
relativa ointresse för unik
design ledde till att det var
svårt för unga designers
med nyskapande visioner.
Formgivarna delade en längtan
efter konstnärlig frihet och i
sann sjuttiotalsanda insåg de
värdet av att arbeta kollektivt
för att uppnå denna önskan.
Med hjälp av Inez kontakter
och erfarenhet kunde de bilda
10-gruppen.
“Formgivarna
delade en längtan
efter konstnärlig
frihet och i sann
sjuttiotalsanda
insåg de värdet av
att arbeta kollektivt
för att uppnå denna
önskan. “
För att marknadsföra sig själva skapade de en affisch där alla tio
formgivare fick presentera varsitt mönster. Till mönstertrycken
lades en tryckt text om gruppen och dess vision på engelska,
något som var ovanligt på den tiden. Affischen skickades ut till
olika opinionsbildare inom konst- och designbranschen och det
var så intresset väcktes för formgivargruppen.
Produktionen skedde hos numera nedlagda Borås Wäfveri medan
formgivarna själva stod för marknadsföring och färgsättning,
hela tiden med möjlighet att följa och styra processen. Väskorna
med färgställningar som industrins försäljare bar runt på var
fyllda med 10-gruppens olika mönster och mycket tunga. För att
underlätta arbetet med följande kollektioner delades det upp så
att de jobbade fem åt gången istället för alla ihop. Så arbetade
man med exempelvis Baskollektionen, som med enklare färger
och mönster lanserades som ett komplement till den första färg-
och mönsterstarka kollektionen. Samarbetet inom 10-gruppen
fungerade så att de enskilda designerna kunde haka på när det
gick, samtidigt som de fortsatte att arbeta separat
i sina egna ateljéer. Alla tio grundmedlemmar i 10-gruppen hade,
trots olika bakgrunder och stilar, en gemensam grundtanke om
hur de ville arbeta. Deras uttryckssätt tillsammans kom att bli
de karaktäristiska, färgstarka textiltryck som idag återfinns på
necessärer, förkläden, väskor och dukar inte bara i Sverige utan
även hos återförsäljare i Tokyo, Paris och många andra storstäder.
Produktionsprocessen
Idag ser arbetet från idén till produkten lite annorlunda ut än det
gjorde på sjuttiotalet. Tio har blivit tre och idag arbetar gruppen
ganska ofta med samarbeten. Produktionen är nu flyttad till
Finland och Estland och sjuttiotalets idealism har till viss del
ersatts med dagens kommersiella designmarknad. Trots det har
man bevarat kvalitetstanken och det starka, färgrika uttrycket –
något som Ingela tror är en följd av delaktigheten i produktionen
och den frihet som följer med det. Även distributionen har hela
tiden legat hos 10-gruppen. Mönstren och produkterna säljs i
butiken som på åttiotalet flyttade till Götgatan. De har alltid
Uttryck 2011
själva bestämt hur länge ett mönster ska finnas i kollektionen
och på vilket sätt en produkt ska presenteras. Trots att de arbetar
separat i sina egna ateljéer möts de ändå för att gå igenom
mönstren. Ingela berättar att hon och hennes kollegor alla har
olika uttryckssätt, där mer organisk formgivning som Birgitta
representerar ska möta den grafiska stilen hon själv och Tom
arbetar med. Tillsammans färgsätter de mönstren och tygerna
skickas därefter till tillverkarna.
“Designen ligger
lika mycket i
mellanrummen och
det eftersträvade
resultatet uppnås
om det finns en
balans i mönstret.”
Där skär man sedan tygerna
utifrån olika mallar, beroende på
vilken produkt de ska användas
till. När 10-gruppen sedan ska
skapa produkterna av mönstren
är varje tygbit unik. Genom att
arbeta med utsnitten får varje
produkt ett eget uttryck istället
för ett mönster som är specifikt
framtaget för exempelvis alla
necessärer eller förkläden. 10-gruppen använder sig inte av digital
teknik när de tar fram sin design och sina prover.
- Mångfalden kommer genom att använda sig av tyget som
metervara och ursprungsmönstret, säger Ingela. Designen ligger
lika mycket i mellanrummen och det eftersträvade resultatet
uppnås om det finns en balans i mönstret. När Ingela arbetar fram
ett nytt mönster klipper hon ut det i pappersform och placerar ut
det på en yta så att hon kan flytta runt mönstret tills resultatet blir
som hon vill ha det.
Själva produktionen ligger sedan tio år tillbaka i Finland där
tygerna plastas in så att 10-gruppen själva kan skapa produkter för
försäljning. Sömnaden sker i Estland och på vissa ställen i Sverige
H 25