stadsdelar från efterkrigstiden - Kulturarv Värmland

Fyra moderna bostadsområden i Karlstad 

Idag finns det i Sverige en tradition att bo i flerbostadshus, som började med 1930-talets 

lamellhus och gick via 1950-talets grannskap till 1960-talets storskalighet. Nedan följer en mer 

ingående beskrivning av fyra bostadsområden i Karlstad. De är lyckade stadsdelar som alla 

präglas av stora öppna grönytor förbundna med naturen genom olika parkbälten, och närhet till 

både social som kommersiell service. Generösa och upplevelserika grönområden utgör grunden 

för en ökad trivsel och ett rikare socialt liv i stadsdelarna. Grönskan och de öppna ytorna, är ett 

par faktorer som bidrar till den positiva upplevelsen. Bebyggelsen i de stadsdelar som beskrivs har 

många ansikten och fler än en uttrycksform. 

Stadsdelen Våxnäs 

Bild 18. Sixbacken och Våxnäs i början och slutet av 1960-talet 

Det kommunala bostadsbolagets stora satsning på nyproduktion under 1950-talet förlades 

till Våxnäs, cirka 2,5 kilometer från Stora Torget 1 . Innan Våxnäs och Sixbacken började byggas 

var det en vik till Vänern. Det som påminner om detta idag är en bäck som tjänar som 

dräneringskanal för det tillströmmande vattnet i den låglänta terrängen mellan Låglandsgatan och 

industriområdet. Generalplanen från 1954 föreslog att det på Våxnäs skulle byggas lägenheter för 

ungefär 5 000 personer. Förslaget utarbetades 1955 av stadsplanearkitekten Carl Fredrik Holmer 

och omfattade området omkring Sixbackens östra och västra sluttningar. 

Här skulle ny bebyggelse, företrädesvis flerfamiljshus, rad- och kedjehus, uppföras i 

varierande höjd. Stadsplanen för hela Våxnäs, som fastställdes definitivt i oktober 1959, präglades 

av brytningen mellan vertikala och horisontella byggnader. Bostadsområdet kom att utvidgas vid 

Stenhagsgatan, vilket kompenserade den utglesning av bebyggelse som skett tidigare vid 

1 Stadsfullmäktiges i Karlstad handlingar, serie A nr 3 1956

detaljplaneläggningen 2 . Lamellhus i rött tegel i tre våningar dominerade och här fanns även ett 

antal radhus. Tre högre hus, som höjer sig över omgivningen, fick fungera som accenter i 

stadsdelen. 

Bild 19. Kulturparker på Våxnäs 

Man räknade med att cirka 3 150 personer skulle få bostäder i området. Den topografiska 

variationen, med den svagt böljande terrängen i kombination med smala passager mellan husen, 

var något nytt som upplevdes positivt. Den intressanta planen och de växlande omgivningarna 

ger därför väsentliga bidrag till en god social miljö. Flerfamiljshusen på Våxnäs kompletterades 

med ett villaområde vid Fredricelund. Här inleddes grupphusbebyggelse i större skala, 89 

egnahem byggdes och såldes, och folk köade för att få köpa dom. Byggnadsarbetet kom igång 

1957 och byggnaderna var snabbt inflyttningsklara, kanske för snabbt ibland eftersom kritik kom 

att riktas mot entreprenören för byggslarv. Den så kallade ”Sixbacksskandalen” 3 blev föremål för 

en serie debatter i stadsfullmäktige och dagstidningarna. Efter inflyttningen fick entreprenören 

för radhusen på Backgatan kritik för slarvet, vilket resulterat i sprickbildningar och sättningar. 

Tvisten hänsköts till en skiljenämnd som kom fram till att radhusen inte var så dåliga. 

Beteckningen ”skandalhus” var enligt nämnden en överdrift och direkt felaktig. I områdets 

nordligaste parti är ett större idrottsområde för framför allt friidrott och fotboll beläget. Våxnäs 

centrum, med sitt inverterade butiksstråk, var färdigt för invigning våren 1968. 

Gemensamma karaktärsdrag för bostadskvarteren är de omväxlande öppna och slutna 

gårdarna och husens småskaliga proportioner. Topografin i området är tämligen kuperat och 

karaktäriseras av stor variation. Terrängens mångfald skapar trivsamma rum och spännande 

2 Stadsfullmäktiges i Karlstad handlingar, serie A nr 13 1959 

3 Den så kallade ”Sixbacksskandalen” handlade om att radhusen i kvarteret ”Listen” skulle ha isolerats med bl.a. tomflaskor.

gårdsmiljöer. Varannan öppen plats är en skyddad grön kvartersgård, varannan ett så kallat biltorg 

i direkt förbindelse med gatan. Mitt i stadsdelen finns en större grönyta som närmast kan liknas 

vid en allmän park. Denna stora och centralt belägna yta står i direkt kontakt med de stora 

gårdarna kring husen, vilka i första hand var ämnade för lek. 

Vid upprättandet av stadsplanen utgick man för första gången efter bilismens krav med 

särskilda garage och uppställningsplatser 4 . Den anslutande ringleden runt hyreshusen förlades så 

långt som möjligt från parkområdets lägsta del 5 . Fullmäktige räknade med en rejäl tillväxt av 

biltrafiken under de år som närmast skulle följa. Parkeringsplatserna förlades utanför det inre 

gårdsrummet, på särskilda bilplatskvarter öster om bostadsområdet. Kring de allmänna platser 

planterades träd eller trädgrupper som skulle dela upp marken och göra platserna mer attraktiva 

för de boende i stadsdelen. Den första utbyggnaden av Våxnäs, kring Sixbacken, påminner 

mycket om hur Rud senare skulle komma att utformas. 

Bild 20. Konst och lek 

Folkmängden fortsatte att öka och tvingade fram bebyggelse på Norra Våxnäs 6 . Arbetet 

kom igång i mitten av 1960-talet och kunde avslutas under lugnare former än vad som varit fallet 

med Södra Våxnäs. Här fick naturmark i form av ett skogsområde omsluta bostadshusen i väster, 

norr och öster. I stadsdelens mitt planerades det för en kulturpark, främst ämnad för barnens lek 

och aktivitet. Här skulle det finnas tillräckligt med utrymme för en större lekplats, och i slutet av 

decenniet började planer för en parklek liknande den på Orrholmen ta form. 

När Norra Våxnäsområdet, med lamellhusen på Hemvägen i väster, och de på 

Petersbergsgatan/Karmgatan i öster, stod färdiga i slutet av 1960-talet hade ytterligare drygt 

1 000 lägenheter tillkommit. Samtidigt som bebyggelsen vid Hemvägen uppfördes skall stadens 

största ek ha försvunnit. När Norra Våxnäsområdet byggdes ut placerades parkeringsplatserna 

4 Moberg, Ove - Karlstads historia under fyra sekler, Karlstad 1983 



utanför bostadskvarteren, med prydliga planteringar och stensättningar som inramning. 

Gångstråk leder till stadsdelens centrum med affärer, skolor och andra offentliga byggnader. 

Stadsdelens serviceutbud skulle dessutom vara tillgängligt för de boende i de omkringliggande 

stadsdelarna Gruvlyckan, Strand och Romstad. 

Genom ett 50 % statsbidrag kunde lekmiljöerna på Norra Våxnäs förbättras i mitten på 

1970-talet. Efter förslag från en landskapsarkitekt gjordes gårdarna på bl. a. Hemvägen bättre, 

trevligare och mer aktiverande. Det fanns cirka 1 000 barn i området, 200 av de var mellan fem 

och sju år. Lekmiljön på Hemvägen och Norra Våxnäs bestod av lekhus, en dansbana, 

klätterställningar, tennisbana, bordtennisbord med ett vindskydd, som vintertid också kunde 

användas som ishockeymål. Därmed fick barnen få en mer allsidig och stimulerande fritid. 

Dessutom hade bänkar och bord placerats ut här och var. Vidare fanns i bostadsområdet en 

fotoklubb, tennisklubb, mopedklubb och en så kallad andra hands söndag som innebar att 

hyresgästerna kunde byta saker med varandra. 

Stadsdelen Rud 

Bild 21. Sol, ljus och luftigt på Rud 

Bostadsbrist rådde i Karlstad ända fram till 1960-talet. I början av 1950-talet byggdes cirka 

200 lägenheter per år, 1966 byggdes 1264. Under 1950- och 1960-talen gjorde fullmäktige ett 

antal större markförvärv. Ibland med hot om expropriation, som när större delen av stadsäga 

2774 i Rud togs över av staden 7 . Med generalplanen från 1954 som vägledning utarbetades en ny 

stadsplan, efter vilken en mer stadsmässig bebyggelse skulle komma att byggas. 

I stadsdelen ligger Ruhds herrgård, en egendom med flerhundraåriga anor, och påminner om 

jordbrukslandskapet som en gång präglade den omkringliggande miljön 8 . Herrgården ägdes på 

7 Värmlänningar bygger – Byggförlaget, 1991 

8 Gatu- och parknämndens protokoll 1966

1780-talet av C J Heublein, ”konstbyggmästaren” som bl. a. byggde Hybelejens kvarn i slutet på 

1700-talet. Heublein var ett mekaniskt snille och kunde enligt folktraditionen tillverka allting 9 . 

Ryktet säger att han konstruerade en bil, driven enligt urfjädersprincipen, med vilken han skulle 

ha färdats till Stockholm och kraschat den mot slottet! Den nuvarande herrgårdsbyggnaden 

byggdes på 1850-talet. 

Efter principdiskussioner som förts med planförfattarna kring parkmarkens utformning 

inrättades en översiktsplan för de olika parkområdena som senare kom att uppföras i stadsdelen. 

Den nuvarande stadsplanen över Rud upprättades 1964 av arkitekterna Sven-Gunnar Holm och 

Svante Blom, projekteringen för området startade 1965 och bostadsbyggandet pågick under åren 

1967 till 1972. Då hade det byggts totalt 1 200 lägenheter och 4 000 människor hade flyttat in i 

stadsdelen 10 . Idag bor där 4 295 personer. Idealet var fortfarande funktionalismens idéer om en 

bostad präglad av sol, ljus och luft. Men för att skapa än mer stimulerande miljöer gjordes de nya 

planerna mer varierade och med ett bättre serviceutbud än vad 1930-talets områden hade 

uppvisat. Mitt i stadsdelen löper dessutom ett skyddat grönt stråk från söder till norr, som ibland 

trängs ihop mellan bostadskvarter, två skolor och ett stadsdelscentrum, som ibland vidgar sig till 

en park. En tanke med stråket var att locka flanörer från hela Karlstad för turer vidare upp mot 

skogsområdena i norr. 

Stadsdelen omfattar drygt 200 hektar och är beläget cirka 2 kilometer norr om Stora Torget. 

Kvarteren består mestadels av låga lamellhus som grupperar sig kring mindre, halvöppna gårdar. 

Lamellhusen var den byggnadskategori som dominerade bostadsbyggandet även under 1960-talet. 

På bergsryggen mot Färjestad byggdes också ett antal högre punkthus, vilka fungerar som 

landmärken för stadsdelen. Husen accentuerar samtidigt de topografiska förhållandena och 

skapar en eftersträvad variation i landskapet. Ett annat stilideal för husen som byggdes under 

rekordåren var upprepningens estetik, skapad genom rationell och funktionell upprepning av 

materialens struktur i samspel med exteriören. 

Runt stadsdelen löper en ringled med små matargator som leder in trafiken till 

parkeringsplatserna och bostadshusen. Innanför detta ”yttre skal” är bilarna bannlysta och den 

inre kärnan skall enbart disponeras av fotgängare. Trafiksepareringen, som det kallades, började 

härmed bestämma ordningen i bostadsområdena. Principen bygger på idén att biltrafik och 

bostäder ska separeras från varandra. Avsikten var att skapa en god och säker miljö, framför allt 

för barnen, utan farlig och störande trafik. År 1967 hade stadsträdgårdsmästare Thorbjörn 

Ärfström lagt fram ett förslag över området som i korthet gick ut på att all befintlig vegetation 

skulle gallras och rensas upp för att delvis ersättas med nya trädplanteringar. Rudsberget och dess 

9 Ronge, Mats – Det gamla Karlstad, Karlstad 1945 


omgivningar med barrskog och inslag av lövträd ansågs vara en viktig naturpark och bevarades 

därför som närströvområde för de boende på såväl Rud som Färjestad. 

Bild 22. Lek på 1970-talet 

Stadsdelen har även ett centrum med butiker och annan service. Centrumanläggningarna var 

centrala i dåtidens stadsplanering, områdets ”genus loci” - d.v.s. dess själ och identitet. 

Ambitionen var att ge en så nära och omfattande service som möjligt, dessutom skulle de fungera 

som naturliga mötesplatser för de boende i stadsdelen. Karlstads dåvarande stadsarkitekt Per 

Lagergren konstaterade följande beträffande det nybyggda Ruds centrum: 

Med sin strikta och i detaljerna eleganta utformning kontrasterar det måttligt mot 

omgivande bostadsbebyggelse. 

En karaktärisering som fortfarande stämmer väl med verkligheten trots att post, bank och 

bibliotek numera saknas. 

Stadsdelen Kronoparken 

Kronoparken är beläget nordost, cirka åtta kilometer från Stora Torget, och den totala 

arealen på den exploaterade ytan är 34 hektar. Kronoparken är följaktligen den största och den 

mest avlägset placerade stadsdelen i Karlstad. Arbetet med Kronoparken aktualiserades 1964 och 

planläggningen av området blev i september 1966 föremål för en allmän stadsplanetävling som 

avgjordes i juni 1967. Något byggnadsnämnden flera gånger talat om utan att hittat ett lämpligt

område för en sådan tävling. En nödvändig förutsättning för en tävling var att priser, prisnämnd 

etc skulle bestämmas i samråd med Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR) 11 . 

Bild 23. Kronoparkens intima gågator och övergripande struktur 

Tävlingen avsåg skisser för en kommande general- och stadsplan, och den totala 

prissumman var på 100 000 kronor. Vann gjorde ”Ett upp och ett i minne” av professor Gunnar 

Lindman och arkitekt Bengt Arvidsson. Lindman var mycket produktiv och ritade bl .a. 

generalplanen för Malmö, stadsplanerna för Solna, Gubbängen, Guldheden, centrumen i Täby 

och Hallunda samt Gallerian i Stockholm 12 . Dessutom arbetade han mycket utomlands, framför 

allt i Ryssland och Afrika. Förutom detta satt han i Byggnadsstyrelsens råd samt som expert och 

sakkunnig i flera statliga utredningar. Juryns motivering löd: 

För skicklig och väl genomarbetad huvuddisposition, allmän realism, goda 

trafiklösningar såväl i helhet som detaljer, intressant och attraktiv förläggning av 

centrum med möjlighet till aktivering av Alsterdalen som natur- och kulturreservat 13. 

Kronoparken bemöttes positivt i pressen, bl. a. skrev Expressen att det segrande 

tävlingsförslaget uppvisade inbjudande och intima gågator samt trivsamma gårdar 14 . Med 


12 Arkitekturmuseets arkitekturregister, 2002 

13 Från prisnämndens utlåtande daterat den 1 februari 1967

Kronoparken ansågs Karlstad återigen vara en föregångare för god bostadsmiljö. Tidningen ansåg 

vidare att med ännu hårdare koncentration än tävlingsförslaget kunde här den hederliga 

tvåvåningsstaden återuppstå i ny modern form. 

Generalplanområdet skulle preliminärt rymma cirka 750 000 kvadratmeter våningsplan, 

vilket motsvarade en befolkning på 22 000 personer vid full utbyggnad. Det begränsade området 

för vilket stadsplanen skulle utföras beräknades till omkring 280 000 kvadratmeter våningsplan 15 . 

Men redan efter några år var de ursprungliga planerna tvungna att justeras. Prognoserna slog inte 

in. Den väntade folkökningen uteblev. Av denna anledning fick man styra om den fortsatta 

utbyggnaden av Kronoparken flera gånger. 

Bild 24. Kronoparken 

Området började bebyggas 1969 efter det vinnande förslaget och bestod då mestadels av 

skogig bergsterräng med mossar, ett par mindre gårdar och några torp. Nivåskillnaderna är 

betydande och varierar mellan 60 till 95 meter över Karlstads nollpunkt. Tre husgrupper och 

större delen av centrumområdet uppfördes enligt det vinnande förslaget, utbyggnaden kom inte 

att fullföljas men följer i stort det vinnande förslagets disposition. En anledning var återigen att 

befolkningsökningen i Karlstad inte alls blev så stor som man räknat med. Vid denna tid 

beräknades i planutredningen för regionen att Karlstads folkmängd skulle komma att uppgå till 

14 Bengtsson, Olle – Artikel Expressen, 23/5 1968 


cirka 97 000 invånare redan 1980. Vad det gällde bebyggelsens gestaltning lades stor vikt vid 

byggnadernas profiler och den skulpturala avståndsverkan. Det ansågs vara viktigt att ge de olika 

områdena olika identiteter. 

År 1972 stod de första flerbostadshusen inflyttningsklara. Bebyggelsen var till en början 

fördelad på två storkvarter på ömse sidor av ett parkområde beläget i öst-västlig riktning. Husen 

bestod i huvudsak av tvåvånings källarlösa flerfamiljshus, som grupperats kring små kringbyggda 

gårdar och längs gånggator med varierande platsbildningar. Husen var låga, vilket medgav små 

mått, som gav begränsade perspektiv och omväxlande visuella rumsupplevelser. För att klart 

begränsa bostadsområdet utåt, och samtidigt skalmässigt knyta an det till det öppna landskapet 

utanför bebyggelsen, avslutades området med en sammanhållen randbebyggelse bestående av 

fyravånings svalgångshus. Trafiksepareringen bestämde ordningen även på Kronoparken, från 

matarleder når man bostadshusen via korta angöringsgator på kvartersmark. Trafiksystemet 

utarbetades efter de normer som rekommenderades av statens planverk för trafiksäkert byggande 

(SCAFT). Bl. a. tillgodosågs parkeringsplatsbehovet, som på 10 år hade ökat från 0,3 till 1,2 

bilplatser per lägenhet. 

Enligt det första utbyggnadsförslaget skulle 30 000 rumsenheter för 20 000 boende byggas. 

Dessutom skulle den nya centrumanläggningen betjäna 15 000 personer från stadens östra och 

norra områden. Om den första stadsplanen skulle ha genomförts hade det inneburit en 

sammanhängande bebyggelse fram till Skattkärr. Efter att det första delområdet delvis hade 

byggts upprättades 1973 en ny plan utarbetad av KBAB i samråd med stadsplanekontoret. Nu 

hade kommunen bestämt sig för att lämna den ursprungliga idén att hela Kronoparken skulle 

bestå av loftgångshus och låga parhus. 

De nya planhandlingarna omfattade 200 villor, både friliggande och kedjehus. Stadsdelens 

centrum är dimensionerat för 5 000 personer och i huvudsak avsett för de boende i området. 

Med tanke på att stadsdelen ursprungligen planerades för 20 000 människor skulle dess centrum 

ha växt successivt 16 . Därför grävde kommunen så kallade grundgropar för olika typer av service- 

och handelsbyggnader i det centrala parkstråket. Men allteftersom trycket på bostäder minskade 

svalnade intresset från handlarna. Efter några år blev man tvungen att fylla igen groparna. Här 

tillfredsställs de boendes behov av kommersiell och kulturell service. Ursprungstanken var att det 

skulle fungera som ett alternativ till Karlstad centrum. På Kronoparken skulle alla näringar finnas 

som var nödvändiga för att slippa åka in till Karlstads innerstad. Utbyggnaden av Kronoparken 

fortsatte, om än i ett lugnare tempo, och 1979 stod ytterligare 180 lägenheter och 99 småhus 

färdiga för inflyttning. År 1976 bodde det 3 160 personer i stadsdelen, 1980 cirka 5 000 mot 

16 Kronoparks-kuriren, februari 2001

planerade 20 000. Idag bor det drygt 8 000 personer i Kronoparken 17 . Stadsdelen är en av de 

stadsdelar i Karlstad som just nu växer snabbast. En person som tidigt valde att bo på 

Kronoparken var i alla fall ”Landsvägs-Maja”, en av de mest omtyckta karaktärerna i Gustav 

Frödings diktning. 

Stadsdelen Orrholmen 

Bild 25. Lilla och Stora Orrholmen 

Orrholmen är belägen på en udde i Vänern, cirka 1 kilometer söder om Karlstads centrum. Från 

början var det tänkt att hela området skulle nyttjas för industriändamål. Stadsdelen utgjordes 

ursprungligen av två öar - Lilla och Stora Orrholmen. På lilla Orrholmen inrättades på 1700-talet 

en tullstation och på Stora Orrholmen fanns en kvarn som revs redan på 1870-talet 18 . Annars var 

sågverk den verksamhet som präglade området under drygt 100 år - mellan 1853 och 1957, för 

övrigt länets första ångsåg. Under en ekonomisk kris vid industrin på 1930-talet gick arbetarna in 

och köpte aktier. Denna åtgärd, plus att staden beviljade ett lån, resulterade i att driften räddades. 

Men, 1957 lades sågverket ner. Karlstad stad övertog Orrholmen och industrin upphörde. 

Nya riktlinjer för området drogs upp och den Vita Staden började strax därefter att planeras 

och byggas. Avtalet med Uddeholm AB om magasineringen av timmer i Tullholmsviken 

upphörde 1966, vilket det fanns flera anledningar till. Dels av hänsyn till de boendes trivsel, dels 

utgjorde timret ett riskmoment för lekande barn i området, dels planerade man en småbåtshamn 

vid strandkanten. Orrholmen var tidigt en idyll och ett i stort sett självförsörjande grannskap med 

17 Befolkningsstatistik, Karlstad kommun 2005 

18 Moberg, Ove - Karlstadbornas berättelser under fyra sekler, Karlstad 1944

egna industrier och en befolkning som höll ihop 19 . Fraktbåtarna kom i en strid ström över 

Vänern för att lasta och Orrholmen kunde ibland te sig ganska internationellt. 

Bild 26. Orrholmen under uppbyggnad 

Genom omfattande utfyllnadsarbeten skulle här skapas ett modernt bostadsområde, och det 

upprättades ett exploateringsavtal mellan Karlstad stad och en sammanslutning av olika 

exploatörer. Konsortiet bestod av: AB Skånska Cementgjuteriet, AB Karlstads Byggnadsindustri, 

Byggnadsfirman Anders Diös AB 20 , AB Vägförbättringar och AB Huse & Co. Diskussionen om 

utbyggnaden på Orrholmen var inte självklar, stadsfullmäktige hade till en början olika 

uppfattningar. Hyresgästernas Sparkasse- och byggnadsförening (HSB) var en medpart som inte vill 

godkänna det ursprungliga exploateringsavtalet. HSB ansåg att avtalet var ofördelaktigt för både 

staden och de blivande hyresgästerna, och skulle innebära förvaltningsmässiga bekymmer. Ett 

motförslag lämnades in från HSB och föreningen fick gehör för sina åsikter. Stadsfullmäktige tog 

tillbaka sitt ursprungliga förslag och ärendet återremitterades. Drätselkammaren 21 fick i uppdrag att 

fatta ett nytt beslut, den här gången för att vidta åtgärder om fri anbudsgivning. Det slutliga 

avtalet innebar att drygt 900 lägenheter byggdes på Orrholmen och utformades i enlighet med de 

krav som ställdes i normsamlingen ”God bostad 1960” 22 . Den aktiva delen av 

bostadsutformningen kom under 1960- och 70-talen alltmer att försvinna från Bostadsstyrelsen, 

19 Steen, Kjell-Åke – Artikel Värmlands Folkblad, 23/5 1988 

20 Anders Diös hade redan på 1940-talet blivit erbjuden att köpa Orrholmen men avböjt på inrådan av dåvarande stadsarkitekten Olle 

Lagergren. 

21 Drätselkammaren (1863-1970) motsvarade dagens kommunstyrelse och ansvarade för stadens förvaltning. 

22 I ”God bostad”, som utarbetades av Bostadsstyrelsen, behandlas varje del av bostaden, alltifrån måttregler för rumsytor till fasader och 

utemiljö. Normsamlingen gavs ut mellan åren 1960 – 1974.

som då endast blev en passiv rekommendationsinstans. Normerna var inte tillräckliga för att nå 

ett bra resultat enligt Gun Sjödin på Byggnadsstyrelsen som skrev: 

Det sämsta i samhället kan med någon möda normeras bort, men det goda samhället 

kan inte normeras fram 23. 

I samband med att Orrholmen byggdes diskuterades hyresnivån livligt på Orrholmsgruppens 

möten, eftersom genomsnittsytan på en trerummare ökat från 73 till 83 kvadratmeter 24 . Det var 

en ansenlig ökning och stadssekreteraren undrade om hyresgästerna verkligen skulle ha råd att 

betala för så stora lägenheter 25 . Arkitekten Janne Fäldt, från Wästlunds Arkitektbyrå, framhöll då 

att hyran i någon mån kompenserades av minskade resekostnader med hänsyn till det centrala 

läget. 

Bild 27. Stadsdelens modernistiska stadsplaneideal 

Den första stadsplanen för Orrholmen upprättades 1964 och anpassades för dagens 

bebyggelse, samma år började man att bygga. Arkitekterna kom från Wästlunds i Karlstad, och 

byggherrarna var ett konsortium bestående av bl. a. Anders Diös och Skånska Cementgjuteriet 

23 Sjödin, Gun – Artikel Att bo, nr 6 1972 

24 Orrholmsberedningen protokoll 1964-67 A 1:1, Karlstads kommunarkiv 

25 Påpekas bör att bebyggelsen på Orrholmen genomfördes utan några statliga lån.

(som sedan 1984 heter Skanska) 26 . Konsortiet gav Vattenbyggnadsbyrån (VBB) uppdraget att ta 

fram ett förslag på en plan som arbetades fram av professor Gunnar Lindman och arkitekten 

Bengt Arvidsson, som också kom att svara för Kronoparkens utformning. Orrholmen väckte 

tidigt internationell uppmärksamhet som en av de första stadsplanerna med konsekvent 

trafikseparering. 

År 1967 stod Orrholmen i stort sett klar och nästan 3 000 människor hade flyttat in i den 

nya stadsdelen. Den totala boendeytan var ursprungligen 69 262 kvadratmeter. Bebyggelsen på 

den södra delens bergsplatå består fortfarande av en sammanhållen grupp sjuvåningshus 27 . De 

åtta sextiometer långa sjuvåningshusen var tänkt att utgöra holmens krona. De vita höghusen har 

- om man ser det från ovan - karaktären av ett skepp. Atlantångaren var symbolen för 

framtidsoptimism och tron på möjligheterna som stakades ut under 1900-talets första decennier. 

Bebyggelsen ger en samlad och väl avvägd siluett där de flesta bostäderna har fin sjöutsikt. Enligt 

ett tidigt antaget förslag skulle entréerna till höghusen ligga i anslutning till den inre gården 

ovanpå garaget. Det visade sig omöjligt att genomföra eftersom man tidsmässigt låg efter i 

utbyggnaden av garagetaket. Entréerna till höghusen förlades därför mot den yttre kransen av 

lägre bebyggelse. För att uppnå samverkan mellan de högre och lägre byggnaderna gavs de olika 

hustyperna en likartad exteriör. 

Orrholmen är, med sitt centrala och vattennära läge, mycket uppskattat av de boende. 

Stadsdelen väckte en hel del uppmärksamhet för sin strama och homogena utformning och 

26 Skånska Cementgjuteriet, Skanska, 1937 – 1987, Skanska AB 1987 


idrog till att Karlstad utsågs till Årets Stad 1968 av tidningen Expressen 28 . ”Karlstad bygger med 

stadsdelen Orrholmen föredömligt trafiksäker bostadsmiljö”, hette det i juryns motivering. 

Det är just främst trafiksepareringen som skapade en bilfri bostadsmiljö – tillsammans med 

de mycket tydliga modernistiska influenserna – som skiljer Orrholmen från andra 

bostadsområden i Karlstad. Att man separerat trafiken från bebyggelsen och människorna skapar 

ett ”inre lugn” i området. Orrholmsgaraget rymde ursprungligen 700 bilar och det fanns 600 p- 

platser utanför. En speciell detalj i garaget var belysningen, som gjorde att man upplevde att 

bussgatan radikalt smalnade av. En annan är pelarna som bär upp betongdäcket – ursprungligen 

utformade som svampar, vilket givetvis var ett estetiskt medvetet val. Återigen är de konstnärliga 

ambitionerna höga i garaget, sedan ett par år tillbaka spelas klassisk musik och flera 

konstutställningar har arrangerats. En annan positiv aspekt på Orrholmens läge är dess närhet till 

stadens centrum, vilket kanske är anledningen till att stadsdelen inte har något eget centrum. Det 

har funnits en större livsmedelbutik - Orrköp, och en bensinmack, dessutom fanns det under en 

period en pizzeria i området. Idag finns endast ett litet närköp med begränsat sortiment. 

Orrholmen har en lika fantastisk som enorm grönstruktur. Den totala ytan för planområdet 

omfattade ursprungligen 30 hektar. Trädgårdsarkitekterna Erik Darfeldt och Walter Bauer fick i 

uppdrag att iordningställa de väldiga grönytorna kring den nya bebyggelsen 29 . Stadens 

parkförvaltning ansvarade för kontrollen av entreprenadarbetena. Erik Darfeldt skulle färdigställa 

28 Det mest påtagliga minnet av denna utmärkelse är just Orrleken, mönsterlekplatsen som kom att stå som förebild för andra 

parklekar både i Sverige och utomlands. Andra effekter av utmärkelsen var besöken på turistbyrån ökade med 25 procent och att 

souvenirsolen gick ut i miljonupplaga, samt att ”Du-reformen” väckte stor uppmärksamhet på riksplanet. 


arbetsritningar för Orrholmsparken och Walter Bauer svarade för projekteringen av 

takterrassanläggningen. Den totala kostnaden för de båda arbeten uppgick till drygt 2,6 miljoner 

kronor, en ansenlig summa. Marken mellan husen och stranden är allmän park och här slingrar 

sig en strandpromenad runt holmen. Orrholmsparken byggdes ut i etapper och omger 

bostadsområdet på tre sidor – i söder, väster och öster. Hela parkområdet skulle stå färdigt 1970. 

Tack vare Orrholmsparken har stadsdelen sina karaktäristiska promenadstråk, mjuka kullar och 

stora grönytor. Parken är till stora delar byggd på vassbetäckt, dyig sjöbotten. Genom 

uppmuddring av sandmassor från den intilliggande älven och Mariebergsviken blev ytan till fast 

parkmark. Delvis skedde utfyllningen av marken även med berg- och tippmassor 30 . 

Grönstrukturen, tillsammans med närheten till vattnet, ger de boende goda möjligheter till 

fantastiska naturupplevelser i stadsdelen. 

Takterrassen 

Bild 30. Walter Bauers skiss på takterrassen 

Walter Bauer 31 , en mycket väl ansedd och internationellt erkänd trädgårdsarkitekt som anlagt 

flera slottsträdgårdar, låg alltså bakom projekteringen av takterrassen. En för Sverige ovanligt stor 

parkyta – 310 meter lång och med omväxlande bredder från 50 till 100 meter. Parkeringsdäckets 

konstruktion medgav ett jorddjup som praktiskt taget garanterade obegränsade 

utvecklingsmöjligheter för träd och annan vegetation. Eftersom parkanläggningen på takterrassen 

var isolerad från naturligt grundvatten, som i en markplantering förser växterna med vatten 

underifrån, installerades dolda ledningar i jordbäddarna som automatiskt vattnade vegetationen 

på taket. Något annorlunda förhöll det sig närmast husen, där den bärande konstruktionen och 

vissa höjdskillnader på garagets tak och bottenlägenheternas golvnivå inte medgav samma 

30 Stadsfullmäktiges i Karlstad handlingar, serie A, nr 129 1967 

31 I slutet av 1950-talet hade Bauer vunnit en miljötävling och gjort tjärnen vid Sundsta till en av stadens trevligaste och mest 

uppskattade oaser.

utbredda jordlager som i den centrala delen av anläggningen. Just denna yta med betongen och 

den skiftande grönskan ansåg Bauer vara en viktig och betydande del för helhetsbilden. Inslagen 

förstärkte känslan mellan övergången från de höga byggnadskropparna och det plana terrasstaket, 

vilka berikade interiören – samtidigt som de avgränsade de privata uterummen och hindrade 

förbipasserande från att komma för nära bottenlägenheternas fönster. Ett tidigt förslag av en 

parkanläggning på garagetaket från Bauer redovisar ett par lekplatser - dels i den norra delen vid 

affären, dels i den södra vid solaltanen 32 . Trapporna och ramperna i terrassens södra del skulle 

förmedla övergången till den vidsträckta planen och promenadstråken utmed stränderna. 

Stadsarkitekten Per Lagergren tyckte emellertid att förslaget skulle kompletteras med ytterligare 

en lekplats, centralt belägen i elliptisk form, som samtidigt skulle ge goda möjligheter till 

anpassning av förbindelsegångar. Orrholmsberedningen ansåg däremot att frågan om lekplatser 

och anordningar för annan aktivitet på garagetaket borde studeras ytterligare under det fortsatta 

projekteringsarbetet. Bauers förslag godkändes i princip förutom lekplatsernas placering och 

utförande, vilka hamnade i de norra och södra ändarna och kom att bestå av en sandlåda samt 

någon mindre lekmöbel. Avsikten med uteplatserna var att vuxna, i sällskap av mindre barn, 

skulle kunna slå sig ner i ett lugnt parti i närheten av bostaden. 

32 Orrholmsberedningen, sammanträde den 10 mars 1967 (nr 1/67) Karlstads kommunarkiv

stadsdelar från efterkrigstiden - Kulturarv Värmland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?