Tjejjourerna – en växande kraft - Ungdomsstyrelsen

Brott i nära relationer – samhällets ansvar
Enligt proposition 2004/05:2 Makt att bestämma – rätt till välfärd räknas alla personer mellan
13 och 25 år som ungdomar. Det är cirka 1,5 miljoner människor i befolkningen. Regeringens
ungdomspolitik har två mål: alla unga har rätt till välfärd och alla unga har rätt till inflytande.
Därför är det djupt tragiskt när unga människor drabbas av brott som kränker deras rättigheter.
Brott i nära relationer – sexuella övergrepp, våld eller hot om våld inom familjen – tillhör det
mest kränkande någon kan utsättas för. Familjen som ska stå för trygghet och kärlek kan
samtidigt utsätta barn och unga människor för systematiskt våld eller hot om våld – det finns
inget som bryter ner en människa mer. För barn upp till 17 år är det vanligtvis en bekant till
offret som utför misshandeln, alltså föräldrar, släktingar, vänner, klasskamrater och så vidare.
Under 2008 anmäldes 15 212 fall av misshandel, inklusive grov misshandel till polisen som
gällde barn i åldern 7–17 år. Av dem gällde 4 130 anmälningar misshandel av flickor i åldern 7–
17 år och 5 874 anmälningar av misshandel av pojkar i åldern 7–17 år där förövaren var bekant
med offret (www.bra.se 2009 02 20). Brottsförebyggande rådets statistik över anmälningar av
misshandel visar dels att pojkar och män är mer utsatta för våld än flickor och kvinnor, dels att
mönstret för var våldet inträffar förändras över tid. Kvinnor över 18 år drabbas framförallt av
våld från någon de känner, medan män över 18 år i högre grad löper risk att misshandlas
utomhus och av någon de tidigare är obekant med, i de flesta fall en annan man. Det är också
män som framförallt misshandlar kvinnor över 18 år inomhus.
Socialstyrelsens rapport Frihet och ansvar från 2006 visar att 25–30 procent av flickorna i
årskurs 2 i gymnasiet och 25 procent av pojkarna hade utsatts för kränkande behandling, hot,
våld, hot om att kastas ut hemifrån med mera av föräldrar eller närstående. Cirka 12 000 unga
hade varit utsatta för detta vid flera tillfällen (Socialstyrelsen 2007).
Lag mot barnaga
Våld är ett av de mest framgångsrika sätten att få människor – vuxna, barn och ungdomar – att
lyda förövaren. Samhället ska stödja unga att leva ett självständigt liv, men sannolikt är det så
att det är lättare att leva självständigt för den som har goda relationer till sin familj eller
någon/några i dess ställe. För unga människor, som blir omhändertagna av samhället för att
deras föräldrar förtrycker, hotar och misshandlar dem, saknas det medvetna satsningar på att
kompensera dem för brist på goda nära relationer och en familj de kanske aldrig mer kan ha en
bra kontakt med. Systematiskt och återkommande våld inom familjen kan bero på missbruk,
psykisk sjukdom, seder och traditioner.
Våld är en del av mänskligt beteende och därför går det att förändra. Barnaga, som förbjöds i
Sverige 1979, var tidigare en kulturellt accepterad företeelse i fostran av barn i Sverige. Trots
lagen misshandlar föräldrar sina barn. Få fall leder till åtal. Att det är så svårt att fälla föräldrar
beror på att barn lever i beroendeställning till dem och det är en komplicerad process att få dem
att vittna om brott som föräldrarna har begått. Det är idag 21 länder i världen som har en
lagstiftning mot barnaga – det betyder att det är fler än 170 länder som inte har en sådan lag.
Hedersrelaterat förtryck och våld
Det våld vi idag kallar hedersrelaterat våld och förtryck är ett systematiskt sätt att använda
förtryck, hot och våld för att få flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, vuxna kvinnor
och vuxna män att följa en särskild uppsättning normer. Mycket har skrivits och debatterats om
definitioner och avgränsningar av begreppet heder i relation till andra begrepp och
beskrivningar av våld. Det finns dock ännu ingen vedertagen och accepterad definition av
hedersrelaterat våld, varken nationellt eller internationellt. Några länsstyrelser i Sverige
använder följande definition i sina skrifter:
6