Artikel i Lokaltidningen den 18 juli - Örträsk

18 juli 2012 13
Byn med utsikt
över sju socknar
Få av de som läst Lyckseles annonsblad har nog missat den lilla byn
Vargträsk fem mil utanför Lycksele. Trots att den bara har två
åretruntboende finns där en av kommunens mest aktiva intresseföreningar,
och om man vill kan man ta del av en av inlandets bästa
utsikter.
TEXT OCH FOTO: PONTUS NYMAN
Läs mer
Läs reportaget om sommarbyn
Vargträsk på nästa uppslag.

14
Sommarbyn
Med den bästa
utsikten över
gröna områden
VARGTRÄSK. Ungefär tre mil från Örträsk och sex mil från Lycksele
ligger Vargträsk. En naturskön by med en intresseförening som
ständigt är i farten. Midsommarfirande, loppis och
pimpeltävlingar är bara några exempel.
– Intresseföreningen har
byggt upp det här, säger
Andreas Blomqvist och
pekar.
Ett elva meter högt torn
reser sig framför oss.
– Förr i tiden brukade en
gubbe sitta där uppe och
spana efter bränder, men det
tornet har rivits och
intresseföreningen har
byggt upp ett nytt, säger han
och visar några gamla
ruttna plintar från tornets
förfader.
Vi befinner oss på Storsvartliden,
Vargträsks stolthet,
en höjd på ungefär 600
meter. När man väl
kommer upp i tornet och
kan blicka ut över trädtopparna
förstår man varför
intresseföreningen tagit sig
tid att bygga upp ett nytt.
– Om man bortser från
fjällen så skulle jag nog vilja
påstå att det här är inlandets
bästa utsikt. Man ser över
sju socknar, säger Andreas
och visar med handflatan.
Utsikten är häpnadsväckande.
Olyckligtvis har
grådassiga moln och dimma
dragit in över Vargträsk,
men vid Örträsksjön är
sikten knivskarp. Långt där
borta mot kusten kämpar en
fågel i vinden, och några
ensamma ljud kryper över
Vargträsket.
– Synd att det var lite
dåligt väder i dag, men det
känns väldigt fridfullt och
storartat att titta ut här
i junikvällen när solen
ligger på horisonten och
himlen är rosa, säger
Andreas.
Det är inte svårt att förstå
varför militären smällt upp
ett mer än dubbelt så högt
torn en bit ifrån. Bättre
ställe att spana på får man
leta efter.
Mellan buskarna nere på
marken har Vargträsk-
”Många tycker att det är
viktigt att få in några unga
som engagerar sig i styrelsen.
Det finns inte så många att
tillgå. Andreas Blomqvist
profilen Paul Karlsson byggt
upp en replika av den
getarstuga som fanns där
när han var ung.
Stugan är över tio år
gammal, och Paul bor inte
längre i Vargträsk.
– Han har byggt den precis
som den såg ut när han var
liten. Han var getarpojk,
han vaktade djuren här
uppe på somrarna och sov
i den här stugan som barn,
förklarar Andreas och böjer
ryggen för att tränga sig in.
Kojan är liten men
spelade på sin tid en viktig
roll. Under sommaren fick
djuren beta på höjden dels
för att betet var frodigt och
dels för att plågan från
myggen lättades.
Andreas är 35 år och sitter
med i intresseföreningens
styrelse. Som barn bodde
han i Vargträsk på somrarna
och därför har han
också starka band till byn.
– Det är väldigt fint här på
sommaren, jag minns tydligt
hur jag vaknade upp på
morgonen och hörde korna
utanför sovrumsfönstret.
Andreas och frun Hanna
Blomqvist är ett av de
yngsta paren i byn, och med
barnen Maja och Liv bildar
de också en av få barnfamiljer.
– Vi trivs bra här både på
vintern och sommaren, och
försöker vara här så mycket
vi kan, även på helgerna,
säger Andreas.
– Det är fantastiskt fint
och barnen gillar att vara
här. De är tokiga i fiske, de
ligger och läser fisketidningar
på kvällarna och
älskar att fara ut på sjön,
fortsätter Hanna.
Förutom den sköna
naturen erbjuder Vargträsk
en hel del aktiviteter. De
styrs upp av intresseföreningen
och lockar gäster
från både inlandet och
kusten. Bland annat anordnas
loppis, tipspromenader,
Vargträskdagen, pimpeltävlingar
och midsommarfirande.
– Vi brukar vara med på
allt, det är roligt att träffa
folk och det här har ju
liksom blivit vårt ställe nu.
Då vill man satsa helhjärtat
och vara med och engagera
sig i byn, säger Hanna.
– Andreas sitter ju i styrelsen
och jag försöker vara
med och hjälpa till i kaféet
så mycket jag bara kan, fortsätter
hon.
Och att ett så pass ungt par
nyligen har byggt upp en
stuga är något som välkomnats
av övriga bybor. Ännu
är stugan dock inte färdigbyggd.
– Alla tycker att det är kul
att någon bygger och att det
händer något i byn, sedan
är det bra att de som äger
mark kan tänka sig att sälja,
det är ju ofta ett generellt
problem i byarna, förklarar
Hanna.
PONTUS NYMAN
Vargträsk
18 juli 2012
✔ Vargträsk har två åretruntboende.
✔ Vargträsk intresseförening bildades 1995.
✔ 1760 byggdes det första huset i byn.
✔ Skogs- och jordbruk har varit viktiga näringar för byborna.
✔ Vargträsk ligger fem mil från Lycksele och tre mil från Örträsk.
✔ De flesta hus är sommarbostäder.
✔ Abborre och gädda finns det gott om i Vargträsk och kanoter
finns att hyra.
✔ 591 meter över havet ligger Storsvartliden med utsikt över sju
socknar.
✔ Enligt en skröna ska byn ha fått sitt namn efter att en hund
blivit vargriven på sjön.
Källa: Vargträsk intresseförening,
Anette Norberg
Andreas Blomqvist bor i Lycksele med sin familj, men spenderar så mycket tid han kan i Vargträsk.
intresseförening.

Folkutveckling i Vargträsk
✔ z1790: 15 åretruntboende och 3 hushåll.
✔ 1810: 26 åretruntboende och 4 hushåll
✔ 1830: 28 åretruntboende och 8 hushåll.
✔ 1850: 46 åretruntboende och 9 hushåll.
✔ 1890: 60 åretruntboende och 16 hushåll.
✔ 1917: 84 åretruntboende och 16 hushåll.
✔ 1950: 61 åretruntboende och 14 hushåll.
✔ 1970: 21 åretruntboende och 11 hushåll.
✔ 1980: 17 åretruntboende och 8 hushåll.
✔ 2012: 2 åretruntboende och 20 hushåll.
Han är dessutom den yngste styrelsemedlemmen i Vargträsks
Foto: PONTUS NYMAN
18 juli 2012 15
Källa: Anette Norberg
Hela familjen Blomqvist samlad. Från vänster: Andreas, Hanna,
Liv och Maja. ”Barnen älskar att fiska i Vargträsk”, säger Hanna.
Redskapet Anette Norberg håller upp kanske liknar en kratta, men i själva verket är det ett jaktvapen som användes för att spetsa
gädda i Vargträsk.
Vargträsk – en avbefolkad by
VARGTRÄSK. Vargträsk har bara två åretruntboende.
En av dem är Anette Norberg som har ett stort
intresse för byns historia, från befolkning till
avbefolkning.
Den första bebyggelsen kom
till Vargträsk 1761. Eric
Ersson som var av Hörnsjöfinnen
Kjell Nilssons släkt
satte spaden i marken.
På 1800-talet och framåt
började skogens virke och
myrarnas gräs utnyttjas
effektivt och år 1917 fanns,
enligt Anette Norberg, 84
åretruntboende och 16
hushåll i byn.
Men efter det började byn
långsamt att avbefolkas.
Eftersom Vargträsk var
en by som inriktade sig på
timmer- och jordbruk
drabbades den enligt Anette
särskilt hårt.
– Det som hände var att
man började få moderna
saker som till exempel
konstgödsel, och då behövdes
mindre folk till
jordbruken, säger hon.
Urbaniseringen slog
enligt Anette Norberg hårt
på Vargträsk och allt eftersom
flyttade fler och fler till
städerna.
I Vargträsks ekomuseum har byprofilen Paul Karlsson ställt i
ordning tidstypiska Vargträskrum som de kunde se ut.
Skolan i Vargträsk är nedlagd sedan länge tillbaka. ”När jag var
liten fanns det ingen väg runt så vi åkte båt över sjön eller gick
över isen när vi skulle till skolan”, säger Anette Norberg som är
åretruntboende i Vargträsk och bor på andra sidan sjön.
Anette Norberg är uppvuxen
i Vargträsk, och är en
av de två åretrunt-boende
som finns kvar i byn. Hon
flyttade från byn när hon
var 13 år gammal men kom
tillbaka för sju år sedan när
hon blev sjukpensionär.
– Det har gått jättebra. Man
märkte ju att folk trodde att
det kanske bara skulle bli en
vinter, men jag trivs bra. Det
är lugnt och fridfullt, precis
som jag behöver, säger hon.
Hon har ett gediget
intresse för historia och det
märks tydligt att hon
brinner för byn. Hon bor
dessutom precis bredvid
Vargträsks egna eko-
museum som byggdes upp
av Paul Karlsson.
I museet finns mängder av
historia för den som vill veta
hur det var att leva i Vargträsk
förr i tiden. Paul har
ställt i ordning rum som de
kunde se ut förr, och ropat in
massor av gamla redskap på
auktioner.
Här finns modeller av hur
klassrummen såg ut, gamla
sågar som använts i skogsbruket,
och fällor för både
gädda, räv och björn.
– Det var faktiskt mycket
mitt intresse för historia
som gjorde att jag flyttade
tillbaka, säger hon.
PONTUS NYMAN

16
Personligt
Livet som skogshuggare har skänkt Sigge Westerlind en särskild kärlek till skog och mark. Det bästa han visste
som ung var att slänga ryggsäcken över axeln och ge sig ut i jaktmarkerna med bössan. Foto: PONTUS NYMAN
När Sigge Westerlind var liten arbetade han som getarpojk på somrarna. Då bodde han ensam uppe på berget
i en sådan här getarkoja och höll koll på djuren. Sigge gillade arbetet som getarpojk.
VARGTRÄSK. Sigurd ”Sigge”
Westerlind, 80 år, är uppvuxen
som skogsarbetare i Vargträsk.
Som barn kunde han flotta timmer
36 timmar i sträck, och han minns
hur eländigt det blev när andra
världskriget bröt ut.
Att komma tillbaka till Vargträsk är
det bästa Sigurd ”Sigge” Westerlind
vet. Även om han bor i Vännäs, så är
han en av de mer flitiga besökarna
i byn, både vinter som sommar. Att
komma hem innebär känslor som är
svåra att beskriva enligt Sigge.
– Det är paradiset, jag har mina
rötter här och det är mitt hus. Man
känner sig hemma i markerna och ju
äldre man blir, desto mer känslor får
man för byn.
Han föddes i Vargträsk 1932. Föräldrarna
skiljde sig och Sigge växte upp
med sin pappa. Han var en snäll karl
som enbart ägnade sig åt skogsarbete.
Redan som litet barn fick Sigge följa
med och jobba i skogen. Ett arbete som
kunde vara tungt och ansträngande,
inte minst när det skulle flottas timmer.
– Jag gillade det ändå, det kändes
roligt och jag mådde bra.
För att dra veden dit man ville, var
man tvungen att dämma av och skapa
egna vattenvägar. Då fick man passa på
när vattenståndet var högt, och det
fanns inte mycket utrymme för vila.
Det hände faktiskt att Sigge jobbade
36 timmar utan att sova.
– Du började känna dig konstig och
kunde inte se riktigt klart. Det var
såklart en säkerhetsrisk, men du var
tvungen att köra medan det fanns
flottvatten, för annars blev man
tvungen att avbryta och vänta i någon
vecka tills regnet kom igen.
Det bästa han visste som barn var att
fiska i bäcken och jaga småvilt
i skogen. Det blev mest ekorrar och
skogsfåglar, då salongsgeväret inte
klarade så mycket mer. Allt som sköts
åts upp.
– Det fanns inget roligare än att ta
ryggsäcken och geväret och fara ut
i skogen.
När Sigge gick i skolan bröt andra
världskriget ut. Många av skogsarbetarna
som var tio år äldre än Sigge
hade redan packat flyttlasset på grund
av helårsarbete, men även kriget
utarmade byn. Alla unghästar och alla
män i rätt ålder blev inkallade. Hela
Vargträsk påverkades.
– Fruarna i de små jordbruken fick
ju ett elände då karlarna blev inkallade.
Dessutom var det många av de yngre
soldaterna som aldrig kom tillbaka till
byn efter tjänstgöringen.
Sigge flyttade från Vargträsk som
16-åring, och efter att ha jobbat några
år med timmerbogsering från Seskarö
till Husum var det dags att ge sig ut på
äventyr.
Det var på 50-talet då chocken efter
andra världskriget fortfarande inte
hade lagt sig. På båten till Frankrike
fick han bland annat vara med om
någonting synnerligen osannolikt.
Prins Bertil klev på båten i Stockholm
och kaptenen fick ansvara för
hans bil. När Sigge stod och inspekterade
den från avstånd satte sig plötsligt
den nyfikne kaptenen i bilen.
18 juli 2012
Sigge Westerlind är uppvuxen med sågen I hand. Livet som skogsarbetare har format
honom som person och gett honom en stark relation till Vargträsk.
Här syns några av de enkla redskap som Sigge Westerlind använde i skogen som ung.
Fotot är taget i Vargträsks ekomuseum.
Uppvuxen med timmersvans i skogskojan
Skogsarbete
✔ Skogshuggarna i Vargträsk bodde ofta
i timmerkojor ute i skogen.
✔ Sigges generation av skogsarbetare
använde såg, men tidigare var yxan
vanligare. Problemet med yxan var att
man var tvungen att hugga av träden
högre upp, och därför började sågen ta över
mer och mer.
✔ I slutet av 1940-talet kom de första
motorsågarna och 1960 hade de i princip
tagit över yxan och sågen helt.
✔ Många av timmerhuggarna i Vargträsk
som bara ägnade sig åt skogsbruk gick ofta
arbetslösa under våren. Väderförhållanderna
medförde långa perioder av väntan.
✔ På vintern drogs timret på snön och under
sommaren och hösten flottades det som på
bilden till höger.
1
och ett halvt
dygn i sträck
kunde Sigge
tvingas jobba
när timret
skulle flottas.
– Han var ju sjöman, så hade inte så
stor koll på bilar, och på något vis
lyckades han släppa handbromsen eller
få ur växeln.
Bilen rullade över luckan och blev
hängande. Det var ingen förutom Sigge
som såg händelseförloppet och varken
han eller kaptenen sa ett knyst när
bilen drogs upp igen.
– Han var helt röd om kinderna. Han
visste ju att jag visste, men ingen av oss
sa någonting.
När så bilen var på rätt plats igen och
ingen skada hade skett vände sig kaptenen
mot Sigge och sa, ”du vaktar prins
Bertils bil”.
– Ingen i Vargträsk skulle ha trott på
det om jag berättade det då.
Han träffade sin fru Rakel Westerlind
i Sörfors på 60-talet, och de är fortfarande
tillsammans. Livet som skogsarbetare
har skänkt honom en kärlek
för skog och mark.
En kärlek som ständigt kallar honom
tillbaka till rötterna i Vargträsk,
oavsett årstid.
PONTUS NYMAN
✔ För att flotta timret dämde man av och
skapade egna farvatten. Det var viktigt att
passa på när det kom mycket regn. Om
vattnet hann sjunka undan kunde man få
vänta i en vecka på att nästa regnperiod
skulle komma.