finns här - Nar.se

18
Klockringning – en komplicerad konst
På lördagskvällarna hörs över socknen den
lätta klockklangen från kyrkorna i både När
och Lau – När ett halvt tonsteg högre än Lau.
Denna helgsmålsringning pågår i fyra minuter.
En i princip likadan aftonringning sker i
båda kyrkorna på onsdagskvällar vid solnedgången,
dock senast kl. 19. Den som bor långt
västerut på Burgen kan alla vardagskvällar
höra Burs litet ljusare klocka, som också rings
varje vardagsmorgon kl. 07
Hur helgsmålsringningen och andra ringningar
har gått till skiljer sig mellan nästan varje
socken på ön. Ännu på 1980-talet skedde ringningen
allmänt för hand på Gotland och avslutades
efter en kort paus oftast med tre gånger
tre klämtslag. Vid sekelskiftet hade elektrisk
ringning införts vid i stort sett alla öns kyrkor.
Man tvingades då av praktiska skäl att förenkla
ringningsmönstren. Att de äldre ringningssederna
har försvagats följer också av att de
enskilda kyrkorna allt mer sällan används för
gudstjänster.
Kyrkklockorna kan ringas på tre olika sätt:
Vid vanlig ringning sätts hela klockan i svängning
så att den fritt hängande kläppen slår mot
klockans insida. Vid klämtning slås enstaka
hårda slag med kläppen mot den stillahäng-
ande klockan. Vid kimbning slutligen – en gotländsk
specialitet – står en eller fl era personer
uppe vid klockan och slår i snabb takt på den
med små runda stenar så att ett rytmiskt, sjungande
ljud uppstår.
Inför högmässan ringer man på söndagsmorgonen
tre gånger i När – först i fyra minuter
en timme före gudstjänsten, sedan en andra
gång i två minuter en kvart före gudstjänsten
och till slut en sammanringning om en minut
när gudstjänsten börjar. I Lau hoppar man över
den mellersta ringningen. I Burs ringer man
som i När. I påskveckan är klockorna tysta.
När gudstjänsten är slut klämtar man tre
gånger tre slag i alla tre kyrkorna
Ingvar Roth har i sin bok Gotlands Kyrkklockor
och Ringningsseder socken för socken
redovisat hur ringningen gick till ännu i början
på 1980-talet. Särskilt storslaget var det i
Lau, där man på julafton, nyårsafton, påskafton
samt pingst- och midsommarafton ringde
in helgen med ringning i fem minuter, därefter
kimbning i tre minuter, sedan på nytt ringning
i fem minuter och kimbning i tre minuter, allt
avslutat med klämtning tre gånger tre slag. I
När var man mer blygsam och begränsade
högtidsringningen till julen och ringde på julafton
in helgen med ringning, ett litet uppehåll,
så ringning och kimbning, avslutat med klämtning
tre gånger tre slag. I dag ringer man vanlig
helgsmålsringning året runt. Enda undantagen
är att man i Lau i stället kimbar inför alla
de stora helgerna och på julafton även i Burs.
Vid bröllop används klockorna både i När och
Lau till att ringa in brudparet i kyrkan och till
att ringa ut dem när vigseln är över. Båda ringningarna
kan vid festligare bröllop ersättas av
kimbning, som fortsätter fram tills brudparet
sist av alla träder ut ur kyrkan. Även i Burs
och Stånga ringer man numera i klockorna vid
bröllop.
Även vid dödsfall är ringningsmönstren lika
i När och Lau. Så fort dödsfallet blir känt rings
själaringning. Den rings kl. 9 på förmiddagen
och inleds med klämtning ett slag var 20:e sekund
för varje år den döde levt, för barn dock
minst tio slag. Därefter följer ett kort uppehåll,
sedan ringning i fem minuter. I Burs utförs
själaringningen kl. 10 lika för alla, först femton
slag – ett slag i minuten – sedan ringning i
femton minuter.
Vid begravning ringer man i alla kyrkorna
medan de anhöriga går in i kyrkan samt efter
jordfästningen tills kistan har sänkts i graven.
Klockorna
Kyrkklockan i När är gjuten år 1473. Den har
en diameter om 108 cm, en höjd av 115 cm
och väger 825 kg. Tonhöjden motsvarar nästan
1-strukna A.
Kyrkklockan i Lau är gjuten år 1979. Den
har en diameter om 103 c:m, en höjd av 100
cm och väger 737 kg. Tonhöjden ligger nära
1-strukna Giss.
Den äldre klockan i Lau sprack på 1970-talet
och står nu nere i kyrkan. Den göts på 1400-talet
och har en diameter om 108 cm, en höjd av
122 cm och väger 797 kg. Tonhöjden motsvarade
1-strukna Fiss.
Kyrkklockan i Burs är gjuten år 1625. Även
den har en diameter om 103 cm, en höjd av
100 cm men väger bara 605 kg. Tonhöjden ligger
något över 1-strukna B.
Kyrkklockorna ger långa perspektiv bakåt – de
klockor vi hör i dag har ringt ut över socknarna
kyrkoåret runt i upp till 540 år. Att perspektiven
är långa även framåt inser man av svaret
från Hamra i 1981 års enkät. På frågan om man
brukade ringa på nyårsnatten svarade man ”Ja
– vid varje sekelskifte”.
Urban Zetterquist
19