28.09.2013 Views

Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se

Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se

Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Kurslitteratur<br />

<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06<br />

<strong>Cellbiologi</strong> - Föreläsningsanteckningar<br />

B. Alberts et al, Es<strong>se</strong>ntial Cell Biology: An Introduction to the Molecular Biology of<br />

the Cell. 2:d edition, Garland Publishing, <strong>20</strong>04<br />

Måndag 23 <strong>se</strong>ptember - Cellen<br />

+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />

Vad är en cell?<br />

En struktur som avgränsas mot omvärlden av en membran<br />

Har en egen ämnesomsättning<br />

Har en uppsättning gener som innehåller all information för att cellen skall kunna<br />

fungera<br />

Kan föröka sig genom delning<br />

Celler är mellan <strong>20</strong>0 nm och 0,2 mm stora.<br />

En cell är vanligen för liten för att <strong>se</strong>s med blotta ögat, så man måste använda<br />

mikroskop.<br />

Cellens beståndsdelar (bl.a. organeller – membraninneslutna områden med särskild<br />

funktion inuti cellen) är ännu mindre, och kan ofta bara <strong>se</strong>s i elektronmikroskop.<br />

Typer av mikroskop<br />

o Fluorescensmikroskop – preparatet bely<strong>se</strong>s med fluorescerande ljus<br />

o Svepelektronmikroskop – preparatet täcks av en tunn film av någon<br />

tungmetall. Mikroskopet visar ytan på preparatet.<br />

o Transmission<strong>se</strong>lektronmikroskop – preparatet skärs i skivor och plastas in<br />

Cellens uppbyggnad och beståndsdelar<br />

Olika cellformer<br />

o Se slide 2.7 i föreläsningsanteckningarna<br />

o Human nervcell<br />

o Paramecium (toffeldjur), en ciliat, encellig eukaryot<br />

o Växtceller i vävnad, runt cellerna finns cellulosa och lignin<br />

o Bdellovibrio bacteriovorus, en bakterie som, ovanligt nog, lever av att döda<br />

andra bakterier. En ”mördarbakterie” som dödar och äter andra bakterier.<br />

Alla eukaryoter har en membranomsluten cellkärna<br />

Mitokondrier och kloroplaster är bakterier som vandrat in och blivit symbionter inuti<br />

celler.<br />

Celltyper<br />

o Bakterie<br />

1


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Celler har först en cellvägg och där innanför ett plasmamembran. Det<br />

är övertryck inuti cellen och tar man bort cellväggen håller inte<br />

membranet.<br />

En del bakterier har flageller, att ta sig fram med.<br />

Kromosomerna är för det mesta ringslutna – dvs. de har inga ändar<br />

utan är cirkulära. DNA-molekylerna är ungefär lika långa som cellen<br />

själv – de är alltså väldigt ihopveckade.<br />

Bakterier saknar oftast intracellulära membransystem eller organeller<br />

DNA finns i cytosolen, och är inte avgränsat av ett kärnmembran<br />

som hos eukaryoter<br />

Flera av de membranbundna funktioner som finns hos organeller hos<br />

eukaryoter, återfinns hos cytoplasmamembranet i bakterier<br />

Bakterier kan ha olika former, även om eukaryota celler och<br />

organismer uppvisar en mycket större formrikedom. Framför allt<br />

finns det många bakterier som är runda eller stavformiga. Bakterier<br />

skiljs därför ofta åt genom sin metabolism, snarare än sitt ut<strong>se</strong>ende.<br />

Runda – spherical cells, kocker<br />

Stavformiga – rod-shaped cells<br />

Spiralformade – spiral cells<br />

o Djurcell<br />

Eukaryot – cellkärna<br />

Större än en bakteriecell<br />

o Växtcell<br />

Eukaryot – cellkärna<br />

Vakuoler – membranomslutna ”rum” som används för att lagra<br />

ämnen<br />

De mesta strukturerna är samma som i djurceller<br />

Kloroplaster<br />

Kraftig cellvägg<br />

Endoplasmatiska nätverket (retikulum)<br />

2<br />

1. Endoplasmatiska nätverket<br />

2. Golgiapparaten<br />

3. Cellkärna<br />

4. Mitokondrie<br />

5. Lysosomer<br />

6. Nuclear envelope<br />

7. Vesicle<br />

8. Cytosol<br />

9. Plasmamembran<br />

10. Peroxisome


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Förkortas ER<br />

o Synteti<strong>se</strong>rar lipider och proteiner som antingen skall specifikt till någon<br />

organell eller membranbundna proteiner.<br />

o En per cell<br />

Golgiapparaten<br />

o Efterbehandlingsstation för det som bildas i endoplasmatiska nätverket<br />

o Ser till att de hamnar rätt<br />

o ”Slutmontering och distribution”<br />

o Kvalitetskontroll<br />

o En per cell<br />

Cytosol<br />

o Vätskan inuti cellen<br />

o Proteinsyntes av framförallt proteiner som skall användas i cytosolen<br />

o Tar upp ca 50% av volymen<br />

Endosomer<br />

o Hanterar sådant som tas in i cellen genom endosytos<br />

o Endosytos – partiklar tas in utifrån genom vesiclar (membranblåsor)<br />

Lysosomer<br />

o Nedbrytningsgrejer<br />

o Innehåller nedbrytande enzym – avskärmas från resten av cellen med<br />

plasmamembran, annars skulle hela cellen brytas ned<br />

Vakuol<br />

o Finns bara hos växtceller?<br />

o Motsvarar lysosomerna??<br />

Mitokondrier<br />

o Synteti<strong>se</strong>rar ATP – energivalutan i cellen<br />

o Behöver kemiska energirika ämnen<br />

o Omges av dubbla membran<br />

o Runt 1700 i varje cell, och de tar upp ca <strong>20</strong>% av volymen<br />

Kloroplaster<br />

o Synteti<strong>se</strong>rar ATP<br />

o Utgår från solenergi<br />

Kärnan<br />

o Innehåller DNA.<br />

o DNA och RNA syntes<br />

o En per cell, tar upp ca 6% av volymen<br />

Plasmamembranet<br />

o Består av lipider och proteiner<br />

o Lipider har en vattenavstötande (hyrdrofob) och en vattenlöslig (hydrofil)<br />

sida<br />

o Lipider i vattenlösning bildar spontant ett dubbellager – de hydrofoba<br />

delarna vända mot varandra och de vattenlösliga delarna utåt.<br />

o Ett lipidskikt har en fluiditet, dvs. lipidmolekylerna kan röra sig som i en<br />

vätska. Flip-flop (att byta lagersida) sker däremot sällan slumpmässigt, utan är<br />

nästan alltid styrt genom enzym som bestämmer var molekylen skall hamna.<br />

o Vad kan pas<strong>se</strong>ra igenom lipidskiktet i ett membran?<br />

3


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Små, hydrofoba, oladdade ämnen.<br />

Pas<strong>se</strong>rar lätt<br />

O 2, CO 2, N 2, benzene<br />

Små, oladdade, polära (laddningsförskjuten)<br />

Pas<strong>se</strong>rar, men inte lika lätt<br />

Vatten, glycerol, ethanol<br />

Stora, oladdade, polära molekyler<br />

Pas<strong>se</strong>rar inte<br />

Aminosyror, glukos, nukleotider<br />

Joner<br />

Pas<strong>se</strong>rar absolut inte<br />

Membranet är dock inte helt tätt för något<br />

o Membranproteiner kan ha många olika funktioner<br />

Transportproteiner – ger en kontrollerad transport av ämnen genom<br />

membranet<br />

Transporterar bland annat ut ATP ur mitokondrierna<br />

Förankringspunkter för att hålla ihop membranet när det inte finns<br />

en cellvägg<br />

Mottagare – signalavläsare<br />

Enzymer<br />

Cellens viktigaste funktioner<br />

Import och export av partiklart och större lösta ämnen hos en eukaryot cell<br />

o En blåsa bildas i cellväggen, som omsluter ämnet som finns utanför. Blåsan<br />

lossnar på insidan och ansluter sig till näringsblåsorna som finns inuti cellen.<br />

På motsvarande sätt avges ämnen från näringsblåsorna.<br />

Cellens energiförsörjning<br />

Cellen som organism – mikrobiologi<br />

Cellens och organismens genetik<br />

Tisdag 24 oktober - Cellen<br />

+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />

Membranprotein måste ha hydrofoba delar exponerade mot lipidskiktets hydrofoba<br />

del.<br />

o Bärarprotein (carrier protein)<br />

Kan antingen utföra passiv eller aktiv transport<br />

o Kanalprotein (channel protein)<br />

Medger snabbare transport.<br />

Endast passiv transport.<br />

Är antingen öppna eller stängda<br />

Aktiv transport<br />

o Transport som kan gå mot en gradient, men som kräver energitillför<strong>se</strong>l<br />

4


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Tex från låg koncentration till hög<br />

o Olika typer<br />

Kopplad transport (coupled transporter)<br />

En aktiv transport som drivs av en passiv transport<br />

Det måste finnas en annan transport som transporterar ut det<br />

”passiva ämnet” igen – annars kommer den passiva<br />

transporten upphöra.<br />

Det ”passiva ämnet” måste vara lättare (kräva mindre energi)<br />

att transportera ut, än vad det ”aktiva ämnet” kräver att<br />

transportera in.<br />

ATP-driven transport (ATP-driven pump)<br />

Tex. Na-K-pumpen som är viktig hos djurceller. Skapar Na-<br />

och K-gradienter som <strong>se</strong>dan driver andra aktiva transporter.<br />

Ljusdriven transport (lig<strong>ht</strong>-driven pump)<br />

Passiv transport<br />

o Transporten sker från hög koncentration till låg.<br />

o Rent praktiskt så går transporten åt båda håll. Koncentrationen kommer<br />

dock att jämnas ut, så totalt <strong>se</strong>tt blir det en transport mot den låga<br />

koncentrationen.<br />

Osmos<br />

o Spontant strävar alla ämnen till att jämvikta sig över ett membran. För<br />

oladdade ämnen är bara koncentrationen av betydel<strong>se</strong>. För joner spelar också<br />

laddningsskillnader över membranet roll.<br />

o Cellerna skyddar sig genom<br />

Djurceller: jontransport<br />

Växtceller: har ett övertryck i sig från början, hålls ihop av en cellvägg<br />

Protozoer (tex. toffeldjur): har vakuoler som tar upp lösta ämnen och<br />

avger dem utanför cellen?<br />

Hur vet cellen vilket protein som skall vart?<br />

o Det sitter en svans på proteinet med en viss aminosyra<strong>se</strong>kvens (”adresslapp”)<br />

som beror på vart proteinet skall.<br />

o Har den ingen adresslapp hamnar proteinet i cytosolen<br />

o Byter man adresslappar på proteiner hamnar de fel (de hamnar dit adres<strong>se</strong>n<br />

pekar)<br />

o Signal<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n behövs inte för proteinets funktion, utan klipps av när det<br />

skall användas<br />

Endoplasmatiskt retikulum (ER)<br />

o På ER-membranet sitter massa ribosomer<br />

o Detta är likadana ribosomer som finns fritt i cytosolen<br />

o Ribosomer bär omkring på RNA<br />

Vesikelbildning<br />

o Blåsbildning på membran<br />

o För att få lipidmembranet att bilda blåsor måste det sitta speciella proteiner i<br />

membranet, som ankrar andra proteiner, som binder med varandra i<br />

blåsform.<br />

5


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Secretion – vesiklar hämtar något i golgiapparaten och (vesicles) tömmer sitt innehåll<br />

utanför cellen<br />

o Reglerad – beror på behovet<br />

o Konstituitiv – jämn hastighet hela tiden<br />

Hydrofoba ämnen kan inte skickas fritt genom blodet (då fastnar de på<br />

blodkärlsväggen) utan måste packeteras först<br />

o Kolesterol packeteras som LDL<br />

o Dessa förpackningar är för stora för att ta in direkt genom cellväggen, så<br />

vesiklar bildas, de slås samman med endosomer som därefter överför ämnet<br />

till lysosomer som packar upp paketen. LDL-receptorerna returneras till<br />

cellmembranet.<br />

Lysosomer är har oftast mycket surare lösning inuti sig än cytosolen utanför.<br />

o Vätejoner pumpas in<br />

o Enzymerna inuti lysosomerna fungerar bäst när det är surt – läcker de ut så<br />

fungerar de inte<br />

Olika vägar att bilda lysosomer<br />

o Phagocytos – en bakterie tas upp<br />

o Autophagy – bildas när mitokondrier skall brytas ned<br />

o Endocytos – ämnen tas upp<br />

Onsdag 25 oktober - Cellen<br />

+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />

Energimetabolism<br />

Termodynamik<br />

o Första huvudsat<strong>se</strong>n<br />

Energi är oförstörbar, men kan omvandlas mellan olika former<br />

o Andra huvudsat<strong>se</strong>n<br />

Universums, och varje isolerat systems, oordning (entropi) ökar<br />

En cell är inget isolerat system. Ordningen ökar inuti cellen.<br />

Liv är ordnat – för att skapa och bibehålla ordningen krävs alltså att oordningen ökar<br />

i de ”döda” delarna av universum<br />

Det krävs energi för att upprätthålla liv – denna energi omvandlas till värme och ökar<br />

oordningen i omgivningen<br />

Energi kommer huvudsakligen från fotosyntes (lju<strong>se</strong>nergi -> socker) eller från<br />

växtmaterial (också från fotosynts)<br />

Fotosyntes<br />

o lju<strong>se</strong>nergi + CO 2 + H 2O -> socker + syre + värmeenergi<br />

Aaerob respiration<br />

o socker + syre -> CO 2 + H 2O + värmeenergi<br />

o Högre organismer har alltid aerob respiration<br />

Många energirika föreningar, tex. socker, innehåller för mycket energi för att kunna<br />

hanteras i ett enda svep<br />

När cellen utvinner energi så överförs energi från en förening till en annan,<br />

energibärare – i flera reaktioner där en mindre mängd energi flyttas i varje steg<br />

6


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Redox-reaktioner<br />

o Oxidation<br />

Avgivande av elektroner, eller minskad del av elektronerna vid polär<br />

bindning<br />

Exempel: Fe 2+ -> Fe 3+ En oxidation, en elektron avges<br />

o Reduktion<br />

Upptagande av elektroner, eller ökad del av elektronerna vid polär<br />

bindning<br />

Exempel: CH 3OH -> CH 4 Kolet reduceras, en bindning till syre<br />

ersätts med ytterligare en bindning till väte<br />

För att en reaktion ska kunna ske måste de reagerande molekylerna ha tillräckligt hög<br />

energi för att övervinna aktivering<strong>se</strong>nergin<br />

Om en reaktion har hög aktivering<strong>se</strong>nergi så kan få molekyler reagera -> låg<br />

reaktionshastighet<br />

Reaktionshastigheten kan ökas på tre sätt<br />

o Ökad temperatur -> samma aktivering<strong>se</strong>nergi, men fler av molekylerna kan<br />

reagera<br />

Detta ökar dock hastigheten på alla reaktioner, helt o<strong>se</strong>lektivt.<br />

Cellen använder inte detta sätt<br />

o Katalysator, i celler oftast enzymer -> aktivering<strong>se</strong>nergin sänks<br />

o Ökad koncentration<br />

Den fria energin – Gibbs energi (G), kJ/kol<br />

o Beror på koncentrationen<br />

o ΔG = (fri energi i produkterna) – (fri energi i reaktanterna)<br />

Negativt värde vid spontana reaktioner<br />

Positivt värde om energitillför<strong>se</strong>l krävs<br />

= 0 => reaktionen är i jämvikt<br />

o ΔG0 – standardändringen av den fria energin. Ändringen vid standardfallet;<br />

T = 25 grader, koncentrationen (alla koncentrationer) är 1 M, vilket medför<br />

att pH = 0<br />

o ΔG0’ – om pH = 7 (dvs. vätejonkoncetrationen är 10 -7 M) får man ett<br />

specialfall<br />

o Vid kopplade reaktioner så är ΔG lika med summan av delreaktionernas ΔG<br />

Glykoly<strong>se</strong>n<br />

ATP-koncentrationen varierar inte särskilt mycket beroende på vad vi gör. Däremot<br />

ändras ATP-bildningen/tillför<strong>se</strong>ln när vi gör något ansträngande.<br />

o På en kort tidsskala finns det en balans mellan ATP-konsumtion och ATPproduktion<br />

Upplagsnäringar<br />

o Energin lagras som något för att <strong>se</strong>nare göras om till ATP<br />

o Stora molekyler som inte är vattenlösliga<br />

o Glykogen eller stärkel<strong>se</strong> – glukospolymer<br />

o Fett – opolära lipider, utan hydrofil grupp, bildar droppar<br />

Glykoly<strong>se</strong>n kallas också Embden-Meyerhof-vägen<br />

Finns hos de flesta organismer: alla eukaryoter och de flesta kända prokaryoter<br />

7


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

En glukos omvandlas till två pyruvat<br />

Nettobildning av två ATP per glukos (konsumeras två, bildas fyra)<br />

Det bildas också två NADH per glukos<br />

ATP-bildning, två principer<br />

o Substratnivå-fosforylering<br />

”Vanlig kemisk reaktion”<br />

Något som är energirikt (oftast med en fosfatgrupp) får<br />

direktkontrakt med en ADP-molekyl, i ett enzym. Fosfatgruppen går<br />

över till ADP-molekylen…<br />

o Elektrontransport-fosforylering eller oxidativ fosforylering<br />

Glykoly<strong>se</strong>n: nedbrytning av glukos till pyruvat<br />

o Se slide 15<br />

o ATP tillförs för att gluko<strong>se</strong>n skall bli lättare att bryta ner i <strong>se</strong>nare steg<br />

o glukosmolekyl + ATP + ATP -> fruktos -> 2 glyceraldehyde-3-fosfat<br />

o glyceraldehyde-3-fosfat + NAD + -> NADH + ATP + ATP + pyrodruvsyra<br />

o Fruktos är en sockermolekyl med två fosfat<br />

o Pyrovatet går vidare till <strong>se</strong>nare steg i energimetabolismen<br />

o Det finns organismer som klarar sig med bara glykoly<strong>se</strong>n<br />

Jäsning – när pyruvatet från glykoly<strong>se</strong>n måste användas för att återoxidera NADH till<br />

NAD + . ATP bildas endast vid direktkontakt med det organiska ämnet, så kallad<br />

substratnivå-fosforylering<br />

o Körs hela tiden för att återskapa NAD + till glykoly<strong>se</strong>n<br />

o Mjölksyra bildas. Detta används när man anstränger sig. Glykoly<strong>se</strong>n går för<br />

fullt men utöver det även jäsning.<br />

Pyruvatet från glykoly<strong>se</strong>n transporteras in i mitokondrien<br />

Här oxideras pyruvatet, en koldioxid avlägsnas och resten, en acetylgrupp (två<br />

kolatomer), binds till en coenzym A -> acetyl-CoA<br />

Acetyl-CoA går <strong>se</strong>dan in i citroncyracykeln, där två koldioxid avgår<br />

Acetyl-CoA till citronsyracykeln kan också komma från fettsyror, genom oxidation<br />

Citronsyracykeln<br />

o Oxidation av acetyl-CoA till CO 2<br />

o Acetylgruppen binds till oxalacetat och bildar citronsyra<br />

o Citronsyran går vidare genom ett antal steg och kvar blir <strong>se</strong>n oxalacetat<br />

o Det bildas 3 NADH, 1 GTP, 1 FADH 2 och 2 CO 2<br />

o Citronsyracykeln är egentligen inte beroende av syre, utan att det finns en<br />

fungerande elektrontransportkedja<br />

NADH (från glyko<strong>se</strong>n och citronsyracykeln) avger sina elektroner till en<br />

elektrontransportkedja. Vid elektrontransporten skapas en protongradient. Denna<br />

protongradient används bland annat för att synteti<strong>se</strong>ra ATP.<br />

Om elektronacceptorn (som här är syre) saknas, stoppar elektrontransporten.<br />

NADH kan då inte oxideras tillbaka till NAD + . Då kan inte citronsyracykeln fungera<br />

eftersom den kräver mycket NAD + .<br />

Olika ämnen som används i glykoly<strong>se</strong>n och citronsyracykeln används också i andra<br />

reaktioner i cellen<br />

8


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Torsdag 26 oktober - Cellen<br />

Elektrontransportkedjor, protongradienter och ATP-syntas<br />

Syre<br />

o Förbrukas i mitokondrien och bildas i kloroplasten<br />

o Kan vara skadligt för alla organismer – alla aeroba organismer har<br />

skyddssystem mot syre<br />

o Påverkar redoxpotentialen i miljön<br />

Mitokondriens inre membran har massa veckningar – för att öka organets yta men<br />

inte volym.<br />

o Innermembranet är tätt – det som går igenom måste gå igenom<br />

transportproteiner. Syrgas och koldioxid kan dock gå rakt igenom.<br />

Mitokondrier finns i celler från nästan alla eukaryoter – undantag är vissa grupper av<br />

encelliga anaeroba eukaryoter<br />

Elektronflöde i mitokondriens elektrontransportkedja<br />

o Ubikinon och cytokrom c är rörliga elektrontransportörer som diffunderar i<br />

membranen<br />

o Protoner pumpas till utsidan vid elektronernas transport genom de tre stora<br />

komplexen<br />

Protongradienten består av summan av två komponenter<br />

o Membranpotentialen – laddningsskillnaden över membranet<br />

o Koncentrationsgradienten – koncentrationsskillnaden av vätejoner över<br />

membranet<br />

o Protongradienten driver ATP-syntes som sker i ATP-synta<strong>se</strong>t<br />

9


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

ATP-synta<strong>se</strong>t är reversibelt – det kan också hydroly<strong>se</strong>ra ATP och transportera ut<br />

vätejoner<br />

o ATP -> ADP + P i<br />

o Syrebrist => ATP-syntes stoppas -> jäsning ger ATP -> hydrolys ger en<br />

högre protongradient<br />

Bildningen av protongradient respektive ATP sköts av <strong>se</strong>parata enheter.<br />

Redoxpotential – affinitet för elektroner<br />

o Avgör hur elektronerna förflyttas mellan komponenterna i<br />

elektrontransportkedjan.<br />

o Elektronerna går spontant från ämnen med lägre redoxpotential till ämnen<br />

med högre redoxpotential.<br />

o Ju större skillnad mellan två ämnen som reagerar med varandra – ju mer<br />

energi friges vid reaktionen<br />

o När man ritar upp diagram över redoxpotential (y-axeln) så är den mest<br />

negativa siffran överst.<br />

Samverkan mellan kloroplast och mitokondrie<br />

o Kloroplasten bildar ATP, men använder det till att göra socker, som den<br />

skickar till resten av cellen<br />

o Mitokondrien tar sockret och gör ATP till resten av cellen<br />

Måndag 29 oktober – Mikrobiologi<br />

Mikrobiologi är läran om mikroskopiska organismer<br />

o Alla Bacteria. De vi känner till mest om. De som skadar mest och som vi har<br />

mest nytta av.<br />

o Alla Archea<br />

o Eukarya – de grupper som har encelliga former<br />

Protozoer<br />

Vissa alger<br />

Vissa svampar<br />

o Virus – som inte är organismer<br />

Viktiga historiska personer inom mikrobiologi<br />

o Van Leeuwenhoek – räknas som mikroskopets fader. Visade att det fanns<br />

mikroorganismer.<br />

o Pasteur – påvisade flera kemiska proces<strong>se</strong>r (tex. ättiksyrajäsning och<br />

mjölksyrajäsning) som utfördes av mikroogranismer.<br />

o Lister – visade att bakterier sannolikt gav sårinfektioner.<br />

o Koch – utvecklade metoder för att isolera och odla bakterier, och visade att<br />

bakterier kunde orsaka sjukdomar, tex. mjältbrand.<br />

Hur mikroorganismer påverkar oss<br />

o Jordbruk<br />

Kvävefixering och näringskretslopp<br />

Djurhållning – tex. så är kors näringsupptag helt beroende av<br />

mikroogranismer.<br />

o Mat och dryck<br />

Mjölksyrajäsning<br />

10


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Etanoljäsning<br />

o Sjukdomar<br />

o Bioteknik<br />

Vattenrening<br />

Genteknik<br />

Bakteriers celler<br />

o Har inte en massa organeller<br />

o DNA’t de har ligger för det mesta bara i en kromosom.<br />

o Cellmembran och cellvägg<br />

o Flagell<br />

Bacteria Archaea Eukarya<br />

DNA i kärna Nej Nej Ja<br />

Komosomer med<br />

histoner<br />

Nej Ja Ja<br />

Ribosomer 70S 70S 80S<br />

Känslig för<br />

kloramfenikol,<br />

streptomycin<br />

Ja Nej Nej<br />

Membranlipider Ester Eter Ester<br />

S Swedberg, storlek<strong>se</strong>nhet. 70S är större 80S???<br />

Kriterier för taxonomisk indelning av mikroogranim<strong>se</strong>r<br />

o Morfologi<br />

Form<br />

Färgningar<br />

o Fysiologi<br />

Tex. vilka kolkällor som används, vilka produkter som bildas<br />

o DNA-<strong>se</strong>kvens<br />

Likheter/skillnader i en gen, vanligen 16S-subnenheten i ribosomen<br />

16S-subenheten är lagom stor och alla har den. Hos Eukarya<br />

så kallas samma <strong>se</strong>kvens 18S, eftersom den är något större.<br />

Identifiering av bakterier<br />

o Det finns många bakterier som vi inte kan odla. Många arter som finns i stor<br />

antal växer inte ut på plattor. Detta gör att vi alltid kommer att få ett alldeles<br />

för lågt värde när vi försöker räkna bakterier i ett prov genom odling.<br />

o Bakterier kan identifieras med hjälp av färgning av specifika DNA och RNA<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r,<br />

så kallad FISH-teknik (Fluorescent In Situ Hybridization). Detta<br />

kan användas i naturliga blandprover för att visa tex. hur olika<br />

bakteriegrupper sitter i förhållande till varandra.<br />

Vi kan <strong>se</strong> hur de <strong>se</strong>r ut, hur många de är, formen på kolonierna..<br />

Metoder för att räkna bakterier<br />

o Platträkning/MPN (Most Probable Number)<br />

Endast bakterier som kan växa i mediet räknas<br />

Aggregat av bakterier räknas som en<br />

o Räknekammare<br />

11


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Räkning av varje bakterie, genom mikroskop<br />

Resultat färdigt direkt – man behöver inte odla bakterierna först<br />

Mindre noggrant och även döda celler räknas<br />

Provet måste vara ”rent”<br />

o Flourescensmikroskopi<br />

Även döda celler kan räknas<br />

Räknar även icke odlingsbara<br />

Bakteriers cellmembran<br />

o Innehåller förutom membranlipider<br />

Transportproteiner<br />

Sensorproteiner, känner av ämnen i omgivningarna<br />

Elektrontransportkedja (för respiration och/eller fotosyntes)<br />

o Protein:lipid-kvoten är ca 4:1 (Hos eukaryot cell ca 1:1)<br />

o Archaea har helt unika memranlipider, som skiljer sig från Eukarya och<br />

Bacteria.<br />

Inga fettsyror, utan isoprenoider<br />

En annan bindning till glycerol<br />

Vissa Archaea har lipider som går genom hela membranet<br />

Bakteriers cellväggar<br />

o Bestämmer bakteriens form<br />

o Kan användas för att bestämma bakterietyp<br />

o Vanligast är sfäriska eller stavformiga<br />

o Består av annat material än hos eukaryoter. De flesta har murein<br />

(peptidglukan) i sina cellväggar.<br />

NAG-NAM-kedjor som sammanbinds med korta peptidkedjor<br />

NAG N-acetylglukosamin<br />

NAM N-acetylmuraminsyra<br />

o Flera antimikrobiella ämnen riktar in sig på cellväggen<br />

Penicillin<br />

Hindrar nybildning av peptidkedjor när cellväggen skall<br />

nysynteti<strong>se</strong>ras<br />

Bakterien växer till utan att ny fungerande cellvägg bildas –<br />

bakterien sprängs. (Bakterier lö<strong>se</strong>r upp sina cellväggar när de<br />

skall dela sig)<br />

Lysozym<br />

Finns bland annat i människans tårvätska<br />

Spjälkar NAG-NAM-kedjorna så att bakterierna sprängs<br />

o Gramfärgning har varit en vanlig metod för indelning av bakterier.<br />

Bakgrunden till skillnad i färgning är att cellväggen är olika konstruerad.<br />

Grampositiva – har tjockare och tätare cellvägg (murein). Vid<br />

gramfärgning kommer färgen in men inte ut.<br />

Gramnegativa – tunnare och glesare cellvägg (murein). Vid<br />

gramfärgning sköljs färgen ut igen, så de färgas inte. De flesta<br />

bakterier är Gramnegativa.<br />

Bakteriers förflyttning<br />

o Flageller<br />

12


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Transport genom vätska<br />

Ofta styrt genom kemotaxi (avkänning av gradient av ämne) –<br />

slumpvis riktning, men simmar längre sträcka åt gynnsamt håll.<br />

Bakterien simmar alltså åt det håll där koncentrationen av bra ämnen<br />

är hög.<br />

o Glidande rörel<strong>se</strong><br />

Hos filamentära bakterier (tex. vissa cyanobakterier)<br />

Måste ske på en yta<br />

Vidhäftning<br />

o Sänk ner en yta i vatten och du får garanterat en bakteriefilm på den<br />

o Många bakterier sätter sig gärna på ytor<br />

Ofta bättre näringstillgång<br />

Vidhäftning är ofta ett viktigt steg vid infektioner<br />

o Specificitet vid vidhäftning<br />

Receptorer<br />

Pili, stel proteinstruktur, igenkänning och vidhäftning, tex. vid<br />

infektioner och genöverföring mellan bakterier (<strong>se</strong>xpili)<br />

o Bakterien kan fästas hårdare på en yta genom att den bildar polymerer, tex.<br />

polysackarider och proteiner, som binder till ytan<br />

Pili – används vid överföring av genetiskt material mellan bakterier<br />

Sporer<br />

o Vissa Grampositiva bakterier bildar sporer (främst släktena Bacillus och<br />

Clostridium)<br />

o Bakteriesporer är överlevnadsstrukturer (en spor per cell)<br />

Svampsporer är en förökningsform. Hos bakterier är det inte en fråga<br />

om att bli fler utan om att överleva.<br />

o Bakteriesporer är ofta mycket tåliga (vissa överlever kokning i flera timmar)<br />

och kan i vissa fall överleva i flera decennier<br />

o Sporer är anledningen till att man måste autoklavera (121 grader C, <strong>20</strong> min)<br />

för att avdöda alla bakterier (sterili<strong>se</strong>ra).<br />

o De flesta bakterier bildar inte sporer, det är bara några få grupper som gör<br />

det. Tex. mjältbrand.<br />

Batchkultur – satsvis odling. Man börjar med en bestämd mängd näring och <strong>se</strong>n<br />

tillför man inget mer.<br />

Tillväxt av bakterier vid satsvis odling<br />

o Lagfas<br />

Anpassning till nytt odlingmedium<br />

o Logaritmisk tillväxtfas (logfas)<br />

Bakteriern tillväxer med maximal hastighet<br />

Alla komponeneter i bakterien ökar med samma hastighet<br />

o Stationärfas<br />

Tillväxten avstannar pga näringsbrist och/eller ansamling av<br />

avfallsprodukter<br />

o Avdödningsfas<br />

Kontrollerande faktorer för tillväxt<br />

o Kolkälla för biosyntes, vanl. organiskt ämne<br />

13


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Energikälla, vanl. organiskt ämne, men kan också vara oorganiskt ämne eller<br />

ljus (eller en blandning, val)<br />

o Övriga näringsämnen, kväve, fosfor, svavel m.m.<br />

o Lämplig temperatur<br />

membranet behöver lämplig fluiditet,<br />

enzymer är temperaturberoende<br />

o Lämpligt pH (oftast runt neutralt), en del som kräver surt pH<br />

o Syre/syrefritt<br />

o Lämplig vattenaktivitet, halt lösta ämnen, jonstyrka (mängd joner); hav vs sjö<br />

Temperatureffekter och nu kända grän<strong>se</strong>r för tillväxt<br />

o Nu kända övre grän<strong>se</strong>r för liv:<br />

Eukarya 62°C (kanske 80°C)<br />

Bakteria 95°C<br />

Archaea 121°C (kanske 130°C)<br />

o Undre gräns:<br />

Allt liv måste ha vatten – när vattnet i cellen fry<strong>se</strong>r försvinner<br />

aktiviteten<br />

o Olika bakteriearter har olika temperaturintervall för tillväxt<br />

Psykrofiler trivs bäst i kylskåpet<br />

Mesofiler – E Coli, de flesta bakterierna 10-45°C<br />

Termofiler – värmeälskande (50-60°C)<br />

Hypertermofiler i vulkaniska områden<br />

o Avdödning av celler m h a värme<br />

Antalet levande celler minskar logaritmiskt; tiden som krävs för<br />

utrotning beror på hur många de är<br />

Som ett värde på temperaturkänsligheten vid en viss temperatur<br />

anges den tid (D) där 10 % fortfarande lever<br />

Tisdag 31 oktober - Mikrobiologi<br />

Syre är giftigt.<br />

Alla som saknar skyddsmekanismer mot syre klarar sig endast i syrefri miljö<br />

(undantag sporer).<br />

Alla som kan använda sig av aerob respiration gör det då det finns syre.<br />

Syretolerans<br />

o Obligata aerober – måste ha syre<br />

o Obligata anaerober – måste ha syrefritt<br />

o Fakultativa anaerober – växer både med och utan syre<br />

o Mikroaerofila – behöver syre men tål inte höga koncentrationer<br />

o Aerotoleranta anaerober – tål syre men använder det inte<br />

Bakterier växer på olika plats i ett agarrör beroende på sitt syrebehov/tolerans<br />

o Obligata aerober – bara överst<br />

o Obligata anaerober – på botten<br />

o Fakultativa anaerober – mest högst upp, men i hela röret<br />

o Mikroaerofila – behöver syre men tål inte höga konc. högst upp<br />

o Aerotoleranta anaerober – tål syre men använder det inte i hela röret<br />

14


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Prokaryoter har (som grupp) en mycket stor diversitet i energimetabolismen och<br />

nedbrytningsförmågan<br />

o Många har en aerob respiration med organiska ämnen som näring<br />

(elektrondonator) precis som eukaryoter<br />

o Många har en anaeroba respirationer, som liknar aerob respiration, men där<br />

t.ex. nitrat eller sulfat ersätter syre som elektronacceptor i<br />

elektrontransportkedjan<br />

o Vissa använder oorganiska ämnen istället för organiska för respiration<br />

o Många har jäsningar – det finns många olika varianter<br />

o Och så finns det fotosyntes<br />

Termer för organismers energi- och näringsmetabolism<br />

o Energikälla<br />

Kemotrof – använder kemisk energi<br />

Fototrof – använder lju<strong>se</strong>nergi<br />

o Elektrondonator<br />

Organotrof – organiska ämnen som elektrondonatorer<br />

Litotrof – oorganiska ämnen som elektrondonatorer<br />

o Cellmaterial<br />

Autotrof – får cellmaterial från koldioxid<br />

Heterotrof – får cellmaterial från organiska ämnen<br />

o Exempel<br />

Fotoheterotrof<br />

Lig<strong>ht</strong> => Elektrontransport => Proton motive force --><br />

ATP<br />

Fotoautotrof<br />

Lig<strong>ht</strong> => Elektrontransport => Proton motive force --><br />

ATP<br />

Bakterier som använder organiska ämnen använder ofta koldioxid<br />

Anaerob respiration<br />

o Hos E. coli<br />

Elektrontransportkedjan hos E. coli fungerar som hos mitokondrien<br />

men har lite annorlunda komponenter och färre protoner pumpas ut<br />

vid aerob respiration och ännu färre vid nitratrespiration. När E. coli<br />

övergår till nitratrespiration byts endast de sista delarna av<br />

elektrontransportkedjan ut.<br />

o Denitrifikation<br />

Kvävet från nitraten reduceras i flera steg, och nästan allt kvävet bllir<br />

kvävgas. Överför lättillgängligt kväve (nitrat) till svårtillgängligt kväve<br />

(kvävgas).<br />

Finns hos många bakterier.<br />

o Sulfatrespiration<br />

Sulfat används som elektronacceptor (i stället för syre). När det<br />

reduceras bildas vätesulfid.<br />

Kräver syrefria miljöer.<br />

Viktig process i haven, framförallt i <strong>se</strong>diment.<br />

15


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Vanligare än aerob respiration, i havet. Anledningen är att det finns så<br />

mycket sulfat där.<br />

o Metanbildning<br />

Koldioxid (eller acetat) används som elektronacceptor och detta<br />

omvandlas till metan.<br />

Metanet bubblar upp, tex. ur mossar.<br />

Kemolitotrofer<br />

o Nitrifikation<br />

Är samlingsnamnet på två obligat aeroba kemolitotrofa proces<strong>se</strong>r<br />

som tillsammans omvandlar ammoniak till nitrat. De utförs av olika<br />

bakterier.<br />

+ -<br />

Ammoniumoxidation: NH4 -> NO2<br />

- -<br />

Nitritoxidation: NO2 -> NO3<br />

I naturen förekommer bägge proces<strong>se</strong>rna nästan alltid ihop.<br />

o Svaveloxidation<br />

Bakterier som använder oorganiska svavelföreningar istället för<br />

organiska ämnen i en aerob respiration<br />

Jäsningar<br />

o Jäsningar är energimetabolismer utan elektrontransport. ATP bildas genom<br />

substratnivåfosforylering. Det NAD + som reduceras till NADH måste åter<br />

oxideras till NAD + , vanligen genom att slutprodukten i energiutvinningen<br />

reduceras, tex i etanol- och mjölksyra(laktat)jäsning<br />

o Många olika ämnen kan användas vid jäsningar, men de måste ha en<br />

redoxpoitential som inte är för hög eller för låg, eftersom ämnet måste kunna<br />

både oxideras och reduceras.<br />

o Jäsningar karakteri<strong>se</strong>ras av ett relativt lågt energiutbyte, och av att de mesta<br />

av energin i substratet finns kvar i jäsningens slutprodukt.<br />

o Många av de organiska ämnen som anaeroba respirerare använder är<br />

slutprodukter från jäsningar. Exempel är acetat, laktat, etanol, metanol.<br />

o Några vanliga jäsningar<br />

Propionsyrajäsning, används till exempel vid osttillverkning<br />

Smörsyrajäsning används också kommersiellt<br />

Fotosyntes<br />

o Syrebildande fotosyntes finns hos vissa Eukarya och hos Cyanobakterier<br />

inom Bacteria.<br />

o Icke syrebildande (anoxygen) fotosyntes finns hos vissa Bacteria<br />

o Fotosynte<strong>se</strong>n använder lju<strong>se</strong>nergi för att sänka redoxpotentialen hos klorofyll<br />

så att det kan lämna elektroner till en elektrontransportkedja<br />

o Elektrontransportkedjan skapar en protongradient som driver en ATP-syntes<br />

o För att binda in CO2 till organiska ämnen krävs NADH. Denna kan också<br />

bildas i fotosynte<strong>se</strong>ns elektrontransport.<br />

o Sker i två steg – först fotosyntes II och <strong>se</strong>n fotosyntes I<br />

Bland Grampositiva bakterier finns många antibiotika-producerande bakterier<br />

Cyanobakterier tillverkar syre<br />

Protobacteria<br />

o Den största grupppen, och den med störst metabolisk diversitet.<br />

16


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Innehåller de flesta av våra vanliga gramnegativa bakterier<br />

Purpurbakterier – anoxygenisk (icke syrebildande) fotosyntes, dessa<br />

kan också ofta växa i mörker med aerob respiration<br />

Kemolitotrofer, som nitrifikationsbakterier och svaveloxiderande<br />

bakterier (tex. Thiobacillus och Baggiata)<br />

P<strong>se</strong>udomonader (P<strong>se</strong>udomonas) – aeroba organotrofer, stor<br />

nedbrytningsförmåga, vissa ger opportunistiska infektioner (dvs.<br />

infektioner som beror på att bakterien får tillfälle att slå sig ner i tex.<br />

ett sår. Det är dock inte de här bakteriernas naturliga miljö.)<br />

o Enterobakterier<br />

E. coli och Salmonella är de mest välundersökta bakterierna<br />

o Vibriogruppen<br />

V. cholera – kolera<br />

V. anguillarum – fiskpatogen. Brukade ställa till besvär i fiskodlingar.<br />

Numera är i princip all odlad lax vaccinerad mot denna.<br />

V. fischeri – bioluminiscens. Tex. bläckfiskar använder dessa till att<br />

lysa.<br />

o Spiriller<br />

Campylobacter<br />

Helicobakter – patogena<br />

Bdellovibrio – lever av andra bakterier. Är mindre än sina offer – tar<br />

sig igenom cellväggen och äter upp dem inifrån.<br />

o Sulfatreducerande bakterier<br />

Desulfovibrio – har anaerob respiration, är viktiga framförallt i havet<br />

Grampositiva bakterier<br />

o Delas in i de med lågr tespektive högt GC-tal (% G + C i DNA)<br />

o Lågt GC<br />

Icke sporulerande<br />

Staphylococcus – infektioner, matförgiftning<br />

Streptococcus – halsfluss, scharlakansfeber, mjölksyrajäsning<br />

Lactobacillus – mjölksyrajäsning<br />

Sporbildande<br />

Bacillus – aerob<br />

o B. antracis – mjältbrand<br />

o B. thuringiensis – toxin mot in<strong>se</strong>kter. Förstör<br />

tarmslemhinnan hos larver, då de äter giftet.<br />

Clostridium – anaerob<br />

o C. perfringens – kallbrand, matförgiftning<br />

o C. botulinum – botulism (den allvarligaste<br />

matfögiftningen). Sporerna finns naturligt på växter<br />

och om man skär grönsaker och kött med samma<br />

kniv/på samma skärbräda så kan de börja föröka sig i<br />

köttsaften. Själva bakterien är jättegiftig.<br />

o C. tetani – stelkramp. Musklerna spänns.<br />

Mycoplasma – saknar cellvägg, vilket gör att den inte syns<br />

med gramfärgning (det är DNA’t som i det här fallet<br />

17


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

bestämmer att den hör till Grampositiva). Obligat parasit, dvs<br />

anpassad till att leva i en värdorganism.<br />

o Högt GC<br />

Corynebacterium dip<strong>ht</strong>eriae<br />

Mycobacterium tuberculosis – tuberkolos<br />

Mycobacterium leprae – lepra<br />

Actinomyceter – hyfbildande (pyttesmå ”svampmycel”). Luktar jord.<br />

Streptomyces – jordlevande. Bildar många olika antibiotika.<br />

Ca 90 % av de naturligt bildade antibiotikan bildas av det här<br />

släktet.<br />

Cyanobakterier<br />

o Har syrebildande fotosyntes och fixerar koldioxid<br />

o Finns både encelliga och filamentära former (cellerna sitter ihop på rad)<br />

o Flera av de filamentära kan fixera kvävgas vid kvävebrist – ger blomningar i<br />

Östersjön (Nodularia, Aphanizomenon) och i tropiska vatten<br />

(Trichodesmium)<br />

o Växer antingen fritt i vattenpelaren, eller i mattor på <strong>se</strong>diment- eller bergytor.<br />

Tex. i oskötta akvarier.<br />

Archaea<br />

o Euryarchaeota<br />

Extrema halofiler<br />

Tex. Halobacterium.<br />

Kan växa i koncentrerad saltlösning (från 10% till mättad)<br />

De flesta använder aerob respiration<br />

Vissa har bakteriehodopsin – ljusdriven bildning av<br />

protongradient<br />

Därför är det inte bra att använda saltvatten till<br />

saltinläggningar – då får man med saltresistenta bakterier.<br />

Metanogener<br />

Obligata anaerober<br />

Använder enkla substrat, vanligen H2 + CO2 eller acetat, för<br />

att bilda metan. Detta ger en protongradient och ATP-syntes.<br />

Onsdag 1 november - Mikrobiologi<br />

Virus<br />

Virus<br />

o Består av paketerad nukleinsyra, enkel- eller dubbelsträngad, RNA eller DNA<br />

o Selektiv infektion<br />

o Obligat intracellulär ”parasit”. Använder värdcellen för att föröka sig<br />

o Kan döda cellen och släppa ut många nya viruspartiklar på en gång, eller leva<br />

kvar i cellen och förökas med denna (och ibland också släppa ut nya<br />

viruspartiklar i långsam takt)<br />

o Mycket mindre än celler<br />

Virion – viruspartikel<br />

18


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Kan ha många olika former<br />

o Det är bara genomet/nukleinsyran som går in i cellerna<br />

Diversitet i det genetisk materialet hos olika virus – alla kombinationer av<br />

dubbelsträngat och enkelsträngad med DNA och RNA. Hos vissa virus förekommer<br />

genomet i olika form under olika stadier av infektionscykeln.<br />

Bakterievirus – infekterar bakterier<br />

o En bakterie som infekterats av bakterievirus (bakteriofager) – bakterievirus<br />

lämnar höljet på utsidan och skickar in sin nukleinsyra i bakterien.<br />

Humanvirus – infekterar människor<br />

Bakteriegenetik<br />

o Ett litet genom jämfört med eykaryoter<br />

o Vanligen en ringsluten kromosom (flera linjära hos eukaryoter)<br />

o Inga introner (icke-kodande delar) i generna => mer effektivt DNA<br />

o Ofta plasmider (DNA med funktionsgener fristående från kromosomen)<br />

o Ingen <strong>se</strong>xuell omkombination av gener som hos eukaryoter<br />

o Kan utbyta gener över artgrän<strong>se</strong>rna<br />

Medför att det är svårt att isolera genmodifierade gener<br />

Överföring av genetiskt material hos bakterier<br />

o Sker som ”specialfall”, och inte som en integrerad del av organismens<br />

livscykel som hos eukaryoter<br />

o Endast en mindre del av genuppsättningen överförs<br />

o Överföring kan ske mellan mycket avläg<strong>se</strong>t besläktade arter – kan man dela<br />

in i arter då?<br />

o Tre olika sätt att föra över gener mellan bakterier<br />

Transduktion – överföring med hjälp av virus<br />

Transformation – fritt DNA tas upp<br />

Konjugation – plasmid-DNA förs över från givarbakterie till<br />

mottagarbakterie<br />

Transduktion<br />

o Slide 3.9<br />

o Virus kan infektera genom att infoga sitt DNA i bakteriekromosomen. När<br />

det klipps ut igen så kan det klippas på fel ställe.<br />

Ett virus får med en bit av bakterie-DNA’t i viruskapsiden av<br />

”misstag”. Detta innebär oftast att vissa virusgener inte kommer med.<br />

När detta virus infekterar en ny bakterie lyckas inte infektionen, men<br />

nya bakteriegener har förts över.<br />

o Andra virus klipper enzymatiskt sönder värdcellens DNA i slutfa<strong>se</strong>rna av<br />

infektionen. Dessa DNA-fragment kan <strong>se</strong>dan byggas in i en viruspartikel.<br />

Transformation<br />

o Slide 3.10<br />

o När bakterier tar upp fria DNA-fragment (som tex. har bildats när andra<br />

celler dött). De får på detta sätt in nya gener. Slumpen avför vilka gener som<br />

överförs.<br />

o Detta kan också användas för att genmodifiera bakterier.<br />

Konjugation<br />

o Slide 3.11-12<br />

19


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Överföring av plasmid-DNA från givare till mottagare. Under överföringen<br />

replikeras (förökas) DNA’t så att efter konjugationen har båda bakterierna en<br />

kopia av plasmiden.<br />

o Två celler bildar en ”<strong>se</strong>x pilus” (typ snöre för att hållas ihop) mellan sig och<br />

därefter en brygga där de överför en kopia av plasmiden.<br />

o Vissa plasmider kan sättas in i kromosomen. Om plasmiden <strong>se</strong>dan förs över<br />

vid konjugation så följer delar av kromosomer med (eftersom den kopieras ”i<br />

farten” då plasmiden kopieras). En betydande del av kromosomen kan<br />

överföras till en annan bakterie på detta sätt.<br />

Inte bästa lösningen för varken plasmiden eller bakterien<br />

o Plasmiden fungerar som en parasit – det är den som tjänar på att spridas<br />

mellan bakterier. Bakterierna själva tjänar ju inget på att sprida sitt DNA till<br />

andra.<br />

o Det finns stora likheter mellan plasmider och virus, men plasmider har ingen<br />

fas där den är fristående från cellen.<br />

o Plasmider kodar ofta för ”extragrejer”. Enzymer som kan vara bra att ha vid<br />

vissa tillfällen. Tex. antibiotikaresistens. Fördelar för cellen är bra för<br />

plasmiden, eftersom den inte kan existera utanför cellen.<br />

Introner<br />

o Slide 4.13<br />

o Eukaryoter har introner som klipps bort innan mRNA’t avlä<strong>se</strong>s till protein.<br />

RNA – introner -> mRNA<br />

o Prokaryoter saknar introner och producerar ett mRNA som kan avläsas<br />

direkt. De har därför inte heller systemet för att avlägsna introner, och<br />

eukaryota gener måste modifieras innan de kan sättas in i bakterier. Det gör<br />

man ofta genom att läsa av mRNA’t och återskapa RNA/DNA utan<br />

introner.<br />

Antibiotika<br />

Ett antimikrobiellt ämne, dvs det hämmar eller dödar mikroorganismer<br />

Ett antibiotikum ska strikt <strong>se</strong>tt vara tillverkat av mikroorganismer (vilket alla våra<br />

vanliga antibiotika är)<br />

Det enda vanligare antimikrobiella ämnet som är helt syntetiskt är sulfa<br />

Ett bra antibiotikum måste ha två egenskaper<br />

o Det ska vara så skadligt som möjligt för den sjukdomsalstrande<br />

mikroorganismen<br />

o Det ska vara så oskadligt som möjligt för människan<br />

Antibiotika används till att<br />

o Bota infektioner hos människor och djur<br />

o Förebygga infektioner<br />

Inte särskilt bra taktik eftersom detta medför att vi får fler<br />

antibiotikaresistenta bakterier<br />

o Öka tillväxten hos boskap genom tillsats i fodret – ökar utnyttjandet av<br />

fodret, dvs mer kött/foder.<br />

Ökar också antibiotikaresisten<br />

Kan göra att det hamnar antibiotika i mjölken<br />

<strong>20</strong>


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Organismer som tillverkar antibiotika<br />

o Antibiotika produceras naturligt av flera arter av svampar och bakterier,<br />

framförallt sådana som lever i jord<br />

o Alla nu använda antibiotika synteti<strong>se</strong>ras genom odling av mikroorganismer<br />

(utom kloramfenikol).<br />

o I många fall så sker <strong>se</strong>nare modifieringar av antibiotika med kemiska<br />

metoder, för att ge speciella egenskaper<br />

Tex. motverka antibiotikaresistens, stå emot nedbrytning, ändra<br />

utsöndringstakten.<br />

Exempel på antibiotika, <strong>se</strong> slide 4.16<br />

o Bredspektrum – slår mot i princip alla bakterier. Skapar problem eftersom de<br />

bryter ner våra naturliga mikroorganismer också, tex. tarmfloran.<br />

Antibiotikaresistens<br />

o Resistens mot de ursprungliga formerna av antibiotika fanns naturligt, fvs<br />

innan antibiotika började användas av människan<br />

o Antalet resistenta bakterier som påverkar människan har ökat, på grund av<br />

stor antibiotikaanvändning<br />

o De resistenta överlever lättare än ickeresistenta i en miljö med antibiotika<br />

o Resistensmekanismer<br />

Nedbrytning av antibiotikat, tex med enzymer som penicillinas<br />

Den struktur (tex. ribosomer) som antibiotikat slår mot förändras.<br />

Detta leder ofta till att strukturen inte fungerar riktigt lika bra.<br />

Kostnaden att vara resistent medför att om antibiotikat tas bort så går<br />

resisten<strong>se</strong>n ofta ner.<br />

Förhindrat upptag av antibiotikat<br />

o Man kan testa en bakterie för resistens mot flera olika antibiotika genom att<br />

odla bakterien på en näringsgel och sätta till papperslappar med antibiotika,<br />

som <strong>se</strong>dan diffunderar ut från lappen. Ju längre ut från lappen ju mindre<br />

koncentration av antibiotikat. Ju längre ut från lappen som bakterieväxten<br />

hämmas, ju känsligare är bakterien.<br />

Livsmedel<br />

Industriell odling av mikroorganismer<br />

o Omrörd tankreaktor<br />

o Tanken är ofta för<strong>se</strong>dd med kylslingor (inuti) för att leda bort värme som<br />

produceras vid organismernas ämnesomsättning.<br />

o Omrörning och luftning är viktigt – så att det inte blir syrefritt någonstans<br />

o Svårt att sterili<strong>se</strong>ra odlingsutrustning i industriskala – kontaminationsrisk<br />

Mjölksyrabakterier<br />

o Bakterier som inte använder syre (de jä<strong>se</strong>r istället) men tål syre bra.<br />

o Två grupper<br />

Homofermentativa – bildar huvudsakligen mjölksyra som<br />

slutprodukt<br />

Heterofermentativa – bildar mjölksyra men också betydande mängder<br />

ättiksyra, etanol och koldioxis<br />

Mat som behandlas med mjölksyrajäsning<br />

21


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Korv, surströmming, ost, filmjölk, yoghurt, smör, surkål, pickles, sojasås,<br />

oliver<br />

Mjölksyrabakterier och hälsa<br />

o De flesta mjölksyrningar görs med blandningar av mjölksyrabakterier. Vissa<br />

av dessa sägs vara nyttiga för magen, genom att de koloni<strong>se</strong>rar tarmen och<br />

fungerar som konkurrenter mot patogena bakterier<br />

Exempel är Lactobacillus acidophilus (som växer långsamt jämfört<br />

med andra mjölksyrabakterier) och Bifidobacterium-arter (som ofta<br />

kan isoleras från tarmen)<br />

o Vissa arter sägs också kunna ha en viss effekt mot tarmcancer<br />

o Naturliga mjölksyrabakterier kan också ha effekt som skydd mot<br />

underlivsinfektioner<br />

Matförgiftning – förgiftad av ett gift som en bakterie bildat<br />

Matinfektion – bakteriernas tillväxt i tarmen orsakar besvär<br />

Mikrobiell ekologi<br />

Mikrobiell ekologi – hur mikroorganismer fungerar ihop med varandra, sin<br />

omgivning och andra organismer<br />

Mikroorganismer<br />

o Är viktiga som primärproducenter, framförallt i vattenmiljö<br />

o Omvandlar näringsämnen<br />

o Påverkar miljön för andra organismer<br />

Miljöer där mikroorganismer förekommer<br />

o Alla miljöer som högre organismer lever i<br />

o En del miljöer som är för extrema för högre organismer. Till exempel miljöer<br />

med för högt pH, för hög temperatur, för hög salthalt.<br />

Mikromiljöer<br />

o Mikroorganismer är små<br />

o Kan undersökas med bland annat mikroskop och elektroder<br />

Vattenmiljön<br />

o Primärproduktion sker främst av växtplankton och cyanobakterier<br />

o Antal bakterier i ytvatten är ca 10 6 bakterier/ml<br />

o Mikroorganismer påverkar bla koncentrationer av näring och syre (nästan alla<br />

anaeroba miljöer är skapade av mikroorganismer)<br />

o Syrekoncentrationen beror på<br />

Tillför<strong>se</strong>l<br />

Primärproduktion<br />

Syrelöslighet vid ytan<br />

Vattenomblandning<br />

o Om vattenomblandningen hindras kan syrefria<br />

vattenmassor uppstå – <strong>se</strong>dimenterat organiskt<br />

material bryts ned -> syreförbrukning<br />

Förbrukning<br />

Aerob respiration<br />

BS/BOD<br />

22


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Mänskligt orsakat utsläpp av organiska ämnen kan orsaka stora problem mes<br />

syrebrist. Därför regleras sådana utsläpp.<br />

o Det som mäts för kontroll är biokemisk syreförbrukning (BS eller BOD,<br />

biochemical oxygen demand på engelska). Provet mättas med syre och<br />

inkuberas<br />

o Detta säger hur mycket syre det organiska materialet förbrukar under 7 dagar<br />

(5 dagar i andra länder) när det bryts ned av bakterier som finns naturligt<br />

o Om provet innehåller mycket organiskt material måste det spädas för att<br />

syret inte ska ta slut under inkuberingen<br />

o Nitrifikation kan också bidra till syreförbrukningen<br />

Sediment<br />

o Sediment - material som <strong>se</strong>dimenterat. Detta är oftast finkornigt material.<br />

Stort hinder för diffussion och strömningar – oftast syrefritt några mm under<br />

ytan<br />

o Har betydligt större koncentration av organiska ämnen än vattenpelaren<br />

o En stor del av de organiska ämnena bryts ned med anaeroba metabolismer,<br />

framförallt sulfatreduktion<br />

o Yt<strong>se</strong>diment har ca 10 9 bakterier/g <strong>se</strong>diment (motsvarar ungefär per ml)<br />

o Viktigt för omsättning av näringsämnen från <strong>se</strong>dimenterat material<br />

Jordmiljön<br />

o Mycket heterogen miljö, även inom jordaggregat på några mm<br />

o Nästan alla mikroorganismer finns på ytor på partiklar<br />

o Ytjord innehåller ca 10 9 bakterier/g jord<br />

o Bakterier är viktiga i växternas rotzon – frigör och omvandlar näring och<br />

påverkar syrehalt.<br />

o Vatten är viktigt för den mikrobiella aktiviteten i jord<br />

o Vattentillskott ger ökad mikrobiell aktivitet på grund av<br />

Mindre torkstress<br />

Näring transporteras<br />

o En vattenmättad jord blir oftast syrefri<br />

o Mikroorganismerna påverkar jorden<br />

Omvandlar organiska ämnen<br />

Omsätter närsalter<br />

Bildar polymerer som bidrar till aggregatbildning<br />

Torsdag 2 november - Mikrobiologi<br />

Slutet på gårdagens föreläsningsanteckningar, <strong>se</strong> ovan.<br />

Måndag 6 november – Genetik<br />

Alla ämnen som slutar på –as är enzymer.<br />

DNA-molekylens replikation<br />

1. En mängd proteiner och enzymer markerar startpunkten (origo) för replikationen. Det<br />

finns många origo på varje kromosom, annars skulle replikationen ta alldeles för lång tid.<br />

Replikationen sker i ”Replication forks” – det vill säga ändan på replikationen (=<br />

replikationsbubblorna)<br />

23


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Enzymer lättar på trycket bakom varje replication fork, när andra enzymer öppnar upp<br />

replikation<br />

Single strand binding protein (SSB-protein) – binder<br />

till de enkelsträngade gafflarna så att DNAmolekylen<br />

inte sluts igen<br />

2. RNA-primas bildar en primer som DNApolymeras<br />

α (alfa) kan starta vid. DNA-polymeras<br />

börjar att addera nukleotider. Strax sker en<br />

”polymeras switching” till DNA-polymeras δ (delta)<br />

som fortsätter att addera nukleotider och för varje<br />

tillsatt nukleotid utfärs ”proof-reading”, det vill säga en koll att det är korrekt nukleotid.<br />

I varje replikationsgaffel pratar man om en ”leading strand” och en ”lagging strand”, vilket<br />

innebär att i varje replikation finns två leading strands och två lagging strands. Längs leading<br />

strand adderas nukleotider kontinuerligt, längs lagging-strand sker replikationen i orazakifragment,<br />

nukleotider adderas diskontinuerligt.<br />

DNA-ligas läker ihop okazaki-fragmenten och DNA-strängarna från de olika replikationerna<br />

=> två exakt identiska DNA-molekyler.<br />

Telomeras är ett viktigt enzym som har att göra med DNA-replikation och åldrande. Det<br />

hjälper till så att DNA-replikationen avslutas – så att även ändarna på kromosomerna<br />

kopieras.<br />

Cell-cykeln<br />

Interfas – det längsta stadiet<br />

o G1 – här sker RNA- och protein-syntes.<br />

G – stod förr för Gap men numera för Growth<br />

o G1/S-checkpoint – här kollas om allt är ok inför nästa steg (delning).<br />

År cellen tillräckligt stor?<br />

Är miljön ok?<br />

Finns skadat DNA?<br />

Om DNA’t är skadat lagas det, men är det för mycket skadat<br />

skickas cellen till celldöd.<br />

o S – här sker DNA-replikation<br />

S – står för syntes<br />

o G2 – här sker RNA- och protein-syntes<br />

o G2-checkpoint – här kollas återigen om allt är ok inför nästa steg<br />

Är allt DNA-replikerat?<br />

Är cellen stor nog?<br />

Mitos – celldelning. Tar ca 1 h<br />

o Profas<br />

Kromosomerna framträder som dubbla strukturer, dvs de består av 2<br />

kromatider. Varje kromatid består av en obruten DNA-molekyl<br />

(dubbel helix).<br />

Kromosomerna packas – DNA-molekylerna (med kopior) rullas upp<br />

kring histoner (protein). Kromosomerna förkortas och förtjockas<br />

(spirali<strong>se</strong>ring) under hela profa<strong>se</strong>n)<br />

Centriolerna förflyttar sig till polerna<br />

o Prometafas<br />

24<br />

Replication fork


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Kärnmembran och nukleol bryts ned<br />

Centriolerna på öm<strong>se</strong> sidor om kromosomsamanhopningen (vid<br />

polerna)<br />

En kärnspole börjar bildas. Kromosomerna fäster med<br />

centromererna i kärnspolen och börjar vandra mot ekvatorialplanet.<br />

Man kan <strong>se</strong> att cellen är i prometafas för att kromosomerna är böjda<br />

(de dras mot ekvatorn av spolen)<br />

o Metafas<br />

Kärnspolen fullt utbildad<br />

Centromererna i ekvatorialplanet<br />

Kromosomarmarna spretar ut<br />

o Anafas<br />

Kortaste fa<strong>se</strong>n. Kritiskt stadium.<br />

Centromererna delade<br />

Kromosomerna har nu var sin centromer och kallas nu kromosomer.<br />

Dotterkromosomerna går mot var sin pol med centromererna först<br />

o Telofas<br />

Kromosomerna har nått polerna och börjar uppluckras<br />

(despirali<strong>se</strong>ras)<br />

Kärnmemebran utbildas och kärnorna avrundas<br />

Nukleolerna utbildas<br />

Kärnspolen försvinner<br />

Cytokine<strong>se</strong>n – cytoplasmans delning (dvs cellen börjaar avsnöras)<br />

avslutar mito<strong>se</strong>n<br />

o Interfas<br />

Celldelningen är avslutat och dottercellerna är i interfas.<br />

o Cytokines<br />

Resultat av mito<strong>se</strong>n: Två stycken genetiskt identiska, diploida dotterceller.<br />

G 0 – stadium där cellen går ur cellcykeln och differentieras och får genfunktion<br />

25


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Tisdag 7 november – Genetik<br />

Transkription och translation<br />

Ett mRNA kan hos eukaryoter vara väldigt långt och koda för 3 proteiner på en gång, men<br />

hos prokaryoter kodar det bara för ett protein åt gången.<br />

För att balan<strong>se</strong>ra X-kromosomens funktion hos kvinnor och män hos människor, så<br />

avaktiveras den ena av kvinnornas X-kromosomer. Hos fåglar så hyperaktiveras istället<br />

hanarnas X-kromosom.<br />

Genreglering<br />

DNA<br />

transkription<br />

mRNA rRNA tRNA<br />

ribosom<br />

translation<br />

protein<br />

Differentierade celler innehåller alla genetiska instruktioner (gener) som är<br />

nödvändiga för att bilda en hel organism<br />

o Hos människan innehåller alla celler (utom könscellerna (halva) och röda<br />

blodkroppar (inga cellkärnor)) hela genomet, det vill säga alla 46<br />

kromosomer.<br />

Endast <strong>20</strong>-30% av generna uttryckes i varje celltyp<br />

Reglering av genexpression<br />

o Omfattar<br />

Vilka gener som ska vara aktiva<br />

Vilka gener som ska vara inaktiva<br />

Hur mycket varje gen ska uttrycka<br />

När varje gen ska uttryckas<br />

o Rör frågor av grundläggande förståel<strong>se</strong> för<br />

Den cellulära differentieringen<br />

Hela organismens uppbyggnad och funktion<br />

Genreglering på många olika nivåer<br />

o I kärnan<br />

På kromatinnivå<br />

26


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

DNA-proteinkomplexet kallas kromatin – DNA rullas kring<br />

histoner och kallas då nucleosomer.<br />

Kromatinet förpackar DNA-molekylen i en hierarkisk<br />

ordning av förpackningsnivåer<br />

o Histoner => geninaktivering<br />

o Heterokromatin (= hårt packat) => geninaktivering<br />

o Eukromatin (= löst packat) => genaktivering<br />

Vilka gener som är hårt eller löst backade beror på till vilken<br />

vävnad cellen hör<br />

Kromatinmodellering (chromatin remodeling)<br />

o Speciella proteiner bryter ner nukleosomerna<br />

(oktamer av histonmolekyler med DNA virat ca 2,5<br />

varv omkring sig) och frigör DNA’t från histonerna<br />

=> genaktivering<br />

o Acetylering av histoner minskar attraktionen mellan<br />

histoner och DNA => genaktivering<br />

o Deacetylering av histoner ökar attraktionen mellan<br />

histoner och DNA => geninaktivering<br />

o Metylering – metylgrupper sätts på från cytosinba<strong>se</strong>r<br />

=> geninaktivering<br />

o Demytelering – metylgrupper tas av från cytosinba<strong>se</strong>r<br />

=> genaktivering<br />

o Genomic imprinting – skillnad i metylering av gener<br />

hos män respektive kvinnor. Tex. en gen som<br />

beroende på om den kommer från mamman eller<br />

pappan ger antingen Prader-Willi syndrom (från<br />

pappan) eller Angelmans syndrom (från mamman).<br />

o DNA-omlagringar (ej på tentan!)<br />

På transkriptionsnivå<br />

Se utdelat papper om mRNA<br />

Enhancer och silencer – DNA-<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r som kopplas till<br />

regulatoriska proteiner och förstärker eller dämpar<br />

transkriptionen (figur 8.13 i boken)<br />

o I cytoplasman<br />

Torsdag 9 november<br />

Mutationer<br />

Mutation<br />

o En ärftlig förändring i DNA-<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n<br />

o En strukturell förändring av en gen eller en kromosom<br />

o En genomförändring<br />

Resultatet av en mutation beror på i vilken slags celler mutationen sker<br />

o Könscell-linje => mutationen förs vidare till nästa generation<br />

o Somatiska celler => sjukdom, celldöd, cancer hos individen själv<br />

Bas-substitution (point mutation) – en bas byts ut<br />

27


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

o Tex. sickelcellanemi. Finns i malariarika områden, eftersom malariaparasiten<br />

inte överlever i heterozygoter för sjukdomen – en homozygot sickelanemi<br />

dör pga. av sickelcellsjukdom men en frisk homozygot dör pga. av malaria.<br />

Detta kallas balan<strong>se</strong>ras polymorfi.<br />

Frameshift mutation – förlust eller tillkomst av ba<strong>se</strong>r på så sätt att ramen för<br />

avläsningen av efterföljande bastripletter ändras.<br />

Meios<br />

Meios – reduktionsdelning. Skapar könsceller. En avslutande delning, ingen cellcykel.<br />

Fa<strong>se</strong>r<br />

o Interfas<br />

G1, S, G2<br />

o Meios I<br />

Profas I<br />

Packning av kromosomer<br />

Homologa kromosomer paras med varandra - överkorsning<br />

(<strong>se</strong>gmentutbyte) sker<br />

Metafas I<br />

De parade, homologa kromosomerna (kromosomparen)<br />

ligger med överkorsningspunkterna i ekvatorialplanet och<br />

centromererna strävar mot polerna<br />

Anafas I<br />

De homologa kromosomerna <strong>se</strong>pareras från varandra, och<br />

dras mot varsin pol<br />

Telofas I<br />

Två haploida celler (men med dubbla kromosomer)<br />

Interkines – stadium mellan delningarna, hos vissa organismer<br />

o Meios II – mitosdelning<br />

Profas II<br />

Packning av kromosomerna, etc.<br />

Metafas II<br />

Kromosomerna ligger med centromererna i ekvatorialplanet<br />

Anafas II<br />

Kromatiderna släpper varandra och vandrar mot varsin pol<br />

=> enkla kromosomer<br />

Telofas II<br />

Se mitos-kompendie<br />

Resultatet av meio<strong>se</strong>n: Fyra stycken haploida, genetiskt olika, celler<br />

Meningen med meios<br />

o Halvera kromosomantalet<br />

o Ge variation i avkomman<br />

Genom överkorsning i Profas I<br />

Genom olika kombinationer av kromosomerna från de olika paren i<br />

Anafas I<br />

Se utdelad stencil<br />

28


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

Mendels resultat<br />

Se Genetik-kompendie.<br />

Könscellskombination:<br />

A A<br />

A AA Aa<br />

a Aa Aa<br />

Hos människor: 2 23 olika kromosom-kombinationer, ca 8<br />

miljoner<br />

(Olika kombinationer av könsceller, vid befruktningen)<br />

Fullständig dominans – heterozygoten Aa går ej att skilja från homozygoten AA<br />

Ofullständig/intermediär dominans – heterozygoten A 1A 2 är intermediär fenotypiskt<br />

mellan homozygoterna A 1A 1 och A 2A 2<br />

Dominanta letalgener – homozygoten AA dör, heterozygoterna Aa överlever. A<br />

dominerar helt över a<br />

Fredag 10 november – Genetik<br />

Restriktion<strong>se</strong>nzym – klipper sönder DNA vid, för det enzymet, speciella <strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r.<br />

o Hos prokaryoter fungerar de som immunförsvar, mot främmande DNA.<br />

Varje bakteriesort har ett eget enzym.<br />

o Finns inte hos eukaryoter<br />

o Används av oss vid genforskning<br />

Dideoxi-nukleotid – OH-gruppen saknas, så om man sätter en sådan på en DNAkedja<br />

istället för en vanlig nukleotid så kan inte kedjan byggas vidare på, den stoppar<br />

synte<strong>se</strong>n. Kedjan blir enkelsträngad efter denna.<br />

o Används vid genforskning för att ta reda på hur DNA-molekyler <strong>se</strong>r ut. Man<br />

tillsätter dideoxitymin, dideoxicytosin etc. och beroende på ”hur långt de<br />

vandrar” så får man reda på ordningen i DNA-molekylen.<br />

Man kan göra enkelsträngat DNA genom att hetta upp det. Sänker man<br />

temperaturen blir det dubbelsträngat igen.<br />

DNA-test<br />

o Gör enkelsträngat genom upphettning<br />

o Klipp sönder med restriktion<strong>se</strong>nzym<br />

o Ta reda på <strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n med hjälp av dideoxi-nukleotider<br />

Sjukdomar som tex. sickelcellsanemi hittar med hjälp av ovanstående metod.<br />

Southern block – <strong>se</strong>parera DNA-molekyler<br />

Northern block – <strong>se</strong>parera RNA<br />

Western block – <strong>se</strong>parera proteiner<br />

Tandem upprepningar (tandem repeat) – en följd av nukleotider (10-<strong>20</strong> st ba<strong>se</strong>r) som<br />

upprepas flera gånger (ca 10) efter varandra. Genom att titta på hur många gånger<br />

tandem upprepningarna upprepas kan man skilja på olika kromosomer – den ena<br />

kromosomen i ett par kan tex. ha 5 upprepningar i ett visst locus och den andra 10 i<br />

samma locus.<br />

29


<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />

För att vara säker på att det inte finns flera personer som stämmer in på ett DNAtest<br />

räcker det i princip att testa 4 locus – då är det ca 1/70 miljoner som har en viss<br />

kombination.<br />

o Enäggstvillingar skulle få samma resultat, men kvinnliga tvillingar kan man<br />

skilja åt genom att jämföra vilka gener som är avaktiverade i X –<br />

kromosomen. Man kan även skilja tvillingar åt genom att jämföra<br />

mitokondrie-DNA, eftersom de bara ärvs ifrån modern och är slumpmässigt<br />

fördelade mellan tvillingarna.<br />

Om man har använt samma restriktion<strong>se</strong>nzym för att klippa isär DNA från olika<br />

organismer så kan man också sätta ihop DNA’t från de olika organismerna. Till<br />

sammansättningen använder man enzymet legas.<br />

o På detta sätt kan man sätta in människo-DNA i bakterier, och få bakterierna<br />

att producera det man vill ha, tex. tillväxthormoner och proteiner.<br />

YAC – Yeast Artificial Chromosome<br />

o Har origo, centromer och telomerer<br />

o I YAC-bibliotek kan man lagra mänskliga gener<br />

o Man klipper sönder ett genom och stoppar in delarna i plasmider. Man lagrar<br />

olika DNA-bitar i olika cellkulturer.<br />

cDNA-bibliotek<br />

o c – complementary<br />

o Man tar DNA från en cell som har aktiv proteinsyntes<br />

o Omvänd transkription (rever<strong>se</strong> transkripta<strong>se</strong>) – gör DNA-sträng av mRNA<br />

o cDNA innehåller inga introner, bara exoner.<br />

o Lämpar sig när det är meningen att de klonade generna skall tillverka protein.<br />

PCR-metoden<br />

o PCR – Polymeras Chain Reaktion<br />

o Hetta upp för att göra DNA’t enkelsträngat<br />

o Tillsätt/hybredi<strong>se</strong>ra primer?<br />

o Sänk temperaturen och synteti<strong>se</strong>ra DNA från primern<br />

o Upprepa samma sak flera gånger för att få många kopior<br />

30

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!