Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se
Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se
Baskurs Biologi, 20 p, ht 2006 Cellbiologi ... - karin.röhsman.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Kurslitteratur<br />
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06<br />
<strong>Cellbiologi</strong> - Föreläsningsanteckningar<br />
B. Alberts et al, Es<strong>se</strong>ntial Cell Biology: An Introduction to the Molecular Biology of<br />
the Cell. 2:d edition, Garland Publishing, <strong>20</strong>04<br />
Måndag 23 <strong>se</strong>ptember - Cellen<br />
+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />
Vad är en cell?<br />
En struktur som avgränsas mot omvärlden av en membran<br />
Har en egen ämnesomsättning<br />
Har en uppsättning gener som innehåller all information för att cellen skall kunna<br />
fungera<br />
Kan föröka sig genom delning<br />
Celler är mellan <strong>20</strong>0 nm och 0,2 mm stora.<br />
En cell är vanligen för liten för att <strong>se</strong>s med blotta ögat, så man måste använda<br />
mikroskop.<br />
Cellens beståndsdelar (bl.a. organeller – membraninneslutna områden med särskild<br />
funktion inuti cellen) är ännu mindre, och kan ofta bara <strong>se</strong>s i elektronmikroskop.<br />
Typer av mikroskop<br />
o Fluorescensmikroskop – preparatet bely<strong>se</strong>s med fluorescerande ljus<br />
o Svepelektronmikroskop – preparatet täcks av en tunn film av någon<br />
tungmetall. Mikroskopet visar ytan på preparatet.<br />
o Transmission<strong>se</strong>lektronmikroskop – preparatet skärs i skivor och plastas in<br />
Cellens uppbyggnad och beståndsdelar<br />
Olika cellformer<br />
o Se slide 2.7 i föreläsningsanteckningarna<br />
o Human nervcell<br />
o Paramecium (toffeldjur), en ciliat, encellig eukaryot<br />
o Växtceller i vävnad, runt cellerna finns cellulosa och lignin<br />
o Bdellovibrio bacteriovorus, en bakterie som, ovanligt nog, lever av att döda<br />
andra bakterier. En ”mördarbakterie” som dödar och äter andra bakterier.<br />
Alla eukaryoter har en membranomsluten cellkärna<br />
Mitokondrier och kloroplaster är bakterier som vandrat in och blivit symbionter inuti<br />
celler.<br />
Celltyper<br />
o Bakterie<br />
1
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Celler har först en cellvägg och där innanför ett plasmamembran. Det<br />
är övertryck inuti cellen och tar man bort cellväggen håller inte<br />
membranet.<br />
En del bakterier har flageller, att ta sig fram med.<br />
Kromosomerna är för det mesta ringslutna – dvs. de har inga ändar<br />
utan är cirkulära. DNA-molekylerna är ungefär lika långa som cellen<br />
själv – de är alltså väldigt ihopveckade.<br />
Bakterier saknar oftast intracellulära membransystem eller organeller<br />
DNA finns i cytosolen, och är inte avgränsat av ett kärnmembran<br />
som hos eukaryoter<br />
Flera av de membranbundna funktioner som finns hos organeller hos<br />
eukaryoter, återfinns hos cytoplasmamembranet i bakterier<br />
Bakterier kan ha olika former, även om eukaryota celler och<br />
organismer uppvisar en mycket större formrikedom. Framför allt<br />
finns det många bakterier som är runda eller stavformiga. Bakterier<br />
skiljs därför ofta åt genom sin metabolism, snarare än sitt ut<strong>se</strong>ende.<br />
Runda – spherical cells, kocker<br />
Stavformiga – rod-shaped cells<br />
Spiralformade – spiral cells<br />
o Djurcell<br />
Eukaryot – cellkärna<br />
Större än en bakteriecell<br />
o Växtcell<br />
Eukaryot – cellkärna<br />
Vakuoler – membranomslutna ”rum” som används för att lagra<br />
ämnen<br />
De mesta strukturerna är samma som i djurceller<br />
Kloroplaster<br />
Kraftig cellvägg<br />
Endoplasmatiska nätverket (retikulum)<br />
2<br />
1. Endoplasmatiska nätverket<br />
2. Golgiapparaten<br />
3. Cellkärna<br />
4. Mitokondrie<br />
5. Lysosomer<br />
6. Nuclear envelope<br />
7. Vesicle<br />
8. Cytosol<br />
9. Plasmamembran<br />
10. Peroxisome
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Förkortas ER<br />
o Synteti<strong>se</strong>rar lipider och proteiner som antingen skall specifikt till någon<br />
organell eller membranbundna proteiner.<br />
o En per cell<br />
Golgiapparaten<br />
o Efterbehandlingsstation för det som bildas i endoplasmatiska nätverket<br />
o Ser till att de hamnar rätt<br />
o ”Slutmontering och distribution”<br />
o Kvalitetskontroll<br />
o En per cell<br />
Cytosol<br />
o Vätskan inuti cellen<br />
o Proteinsyntes av framförallt proteiner som skall användas i cytosolen<br />
o Tar upp ca 50% av volymen<br />
Endosomer<br />
o Hanterar sådant som tas in i cellen genom endosytos<br />
o Endosytos – partiklar tas in utifrån genom vesiclar (membranblåsor)<br />
Lysosomer<br />
o Nedbrytningsgrejer<br />
o Innehåller nedbrytande enzym – avskärmas från resten av cellen med<br />
plasmamembran, annars skulle hela cellen brytas ned<br />
Vakuol<br />
o Finns bara hos växtceller?<br />
o Motsvarar lysosomerna??<br />
Mitokondrier<br />
o Synteti<strong>se</strong>rar ATP – energivalutan i cellen<br />
o Behöver kemiska energirika ämnen<br />
o Omges av dubbla membran<br />
o Runt 1700 i varje cell, och de tar upp ca <strong>20</strong>% av volymen<br />
Kloroplaster<br />
o Synteti<strong>se</strong>rar ATP<br />
o Utgår från solenergi<br />
Kärnan<br />
o Innehåller DNA.<br />
o DNA och RNA syntes<br />
o En per cell, tar upp ca 6% av volymen<br />
Plasmamembranet<br />
o Består av lipider och proteiner<br />
o Lipider har en vattenavstötande (hyrdrofob) och en vattenlöslig (hydrofil)<br />
sida<br />
o Lipider i vattenlösning bildar spontant ett dubbellager – de hydrofoba<br />
delarna vända mot varandra och de vattenlösliga delarna utåt.<br />
o Ett lipidskikt har en fluiditet, dvs. lipidmolekylerna kan röra sig som i en<br />
vätska. Flip-flop (att byta lagersida) sker däremot sällan slumpmässigt, utan är<br />
nästan alltid styrt genom enzym som bestämmer var molekylen skall hamna.<br />
o Vad kan pas<strong>se</strong>ra igenom lipidskiktet i ett membran?<br />
3
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Små, hydrofoba, oladdade ämnen.<br />
Pas<strong>se</strong>rar lätt<br />
O 2, CO 2, N 2, benzene<br />
Små, oladdade, polära (laddningsförskjuten)<br />
Pas<strong>se</strong>rar, men inte lika lätt<br />
Vatten, glycerol, ethanol<br />
Stora, oladdade, polära molekyler<br />
Pas<strong>se</strong>rar inte<br />
Aminosyror, glukos, nukleotider<br />
Joner<br />
Pas<strong>se</strong>rar absolut inte<br />
Membranet är dock inte helt tätt för något<br />
o Membranproteiner kan ha många olika funktioner<br />
Transportproteiner – ger en kontrollerad transport av ämnen genom<br />
membranet<br />
Transporterar bland annat ut ATP ur mitokondrierna<br />
Förankringspunkter för att hålla ihop membranet när det inte finns<br />
en cellvägg<br />
Mottagare – signalavläsare<br />
Enzymer<br />
Cellens viktigaste funktioner<br />
Import och export av partiklart och större lösta ämnen hos en eukaryot cell<br />
o En blåsa bildas i cellväggen, som omsluter ämnet som finns utanför. Blåsan<br />
lossnar på insidan och ansluter sig till näringsblåsorna som finns inuti cellen.<br />
På motsvarande sätt avges ämnen från näringsblåsorna.<br />
Cellens energiförsörjning<br />
Cellen som organism – mikrobiologi<br />
Cellens och organismens genetik<br />
Tisdag 24 oktober - Cellen<br />
+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />
Membranprotein måste ha hydrofoba delar exponerade mot lipidskiktets hydrofoba<br />
del.<br />
o Bärarprotein (carrier protein)<br />
Kan antingen utföra passiv eller aktiv transport<br />
o Kanalprotein (channel protein)<br />
Medger snabbare transport.<br />
Endast passiv transport.<br />
Är antingen öppna eller stängda<br />
Aktiv transport<br />
o Transport som kan gå mot en gradient, men som kräver energitillför<strong>se</strong>l<br />
4
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Tex från låg koncentration till hög<br />
o Olika typer<br />
Kopplad transport (coupled transporter)<br />
En aktiv transport som drivs av en passiv transport<br />
Det måste finnas en annan transport som transporterar ut det<br />
”passiva ämnet” igen – annars kommer den passiva<br />
transporten upphöra.<br />
Det ”passiva ämnet” måste vara lättare (kräva mindre energi)<br />
att transportera ut, än vad det ”aktiva ämnet” kräver att<br />
transportera in.<br />
ATP-driven transport (ATP-driven pump)<br />
Tex. Na-K-pumpen som är viktig hos djurceller. Skapar Na-<br />
och K-gradienter som <strong>se</strong>dan driver andra aktiva transporter.<br />
Ljusdriven transport (lig<strong>ht</strong>-driven pump)<br />
Passiv transport<br />
o Transporten sker från hög koncentration till låg.<br />
o Rent praktiskt så går transporten åt båda håll. Koncentrationen kommer<br />
dock att jämnas ut, så totalt <strong>se</strong>tt blir det en transport mot den låga<br />
koncentrationen.<br />
Osmos<br />
o Spontant strävar alla ämnen till att jämvikta sig över ett membran. För<br />
oladdade ämnen är bara koncentrationen av betydel<strong>se</strong>. För joner spelar också<br />
laddningsskillnader över membranet roll.<br />
o Cellerna skyddar sig genom<br />
Djurceller: jontransport<br />
Växtceller: har ett övertryck i sig från början, hålls ihop av en cellvägg<br />
Protozoer (tex. toffeldjur): har vakuoler som tar upp lösta ämnen och<br />
avger dem utanför cellen?<br />
Hur vet cellen vilket protein som skall vart?<br />
o Det sitter en svans på proteinet med en viss aminosyra<strong>se</strong>kvens (”adresslapp”)<br />
som beror på vart proteinet skall.<br />
o Har den ingen adresslapp hamnar proteinet i cytosolen<br />
o Byter man adresslappar på proteiner hamnar de fel (de hamnar dit adres<strong>se</strong>n<br />
pekar)<br />
o Signal<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n behövs inte för proteinets funktion, utan klipps av när det<br />
skall användas<br />
Endoplasmatiskt retikulum (ER)<br />
o På ER-membranet sitter massa ribosomer<br />
o Detta är likadana ribosomer som finns fritt i cytosolen<br />
o Ribosomer bär omkring på RNA<br />
Vesikelbildning<br />
o Blåsbildning på membran<br />
o För att få lipidmembranet att bilda blåsor måste det sitta speciella proteiner i<br />
membranet, som ankrar andra proteiner, som binder med varandra i<br />
blåsform.<br />
5
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Secretion – vesiklar hämtar något i golgiapparaten och (vesicles) tömmer sitt innehåll<br />
utanför cellen<br />
o Reglerad – beror på behovet<br />
o Konstituitiv – jämn hastighet hela tiden<br />
Hydrofoba ämnen kan inte skickas fritt genom blodet (då fastnar de på<br />
blodkärlsväggen) utan måste packeteras först<br />
o Kolesterol packeteras som LDL<br />
o Dessa förpackningar är för stora för att ta in direkt genom cellväggen, så<br />
vesiklar bildas, de slås samman med endosomer som därefter överför ämnet<br />
till lysosomer som packar upp paketen. LDL-receptorerna returneras till<br />
cellmembranet.<br />
Lysosomer är har oftast mycket surare lösning inuti sig än cytosolen utanför.<br />
o Vätejoner pumpas in<br />
o Enzymerna inuti lysosomerna fungerar bäst när det är surt – läcker de ut så<br />
fungerar de inte<br />
Olika vägar att bilda lysosomer<br />
o Phagocytos – en bakterie tas upp<br />
o Autophagy – bildas när mitokondrier skall brytas ned<br />
o Endocytos – ämnen tas upp<br />
Onsdag 25 oktober - Cellen<br />
+ utdelade föreläsningsanteckningar<br />
Energimetabolism<br />
Termodynamik<br />
o Första huvudsat<strong>se</strong>n<br />
Energi är oförstörbar, men kan omvandlas mellan olika former<br />
o Andra huvudsat<strong>se</strong>n<br />
Universums, och varje isolerat systems, oordning (entropi) ökar<br />
En cell är inget isolerat system. Ordningen ökar inuti cellen.<br />
Liv är ordnat – för att skapa och bibehålla ordningen krävs alltså att oordningen ökar<br />
i de ”döda” delarna av universum<br />
Det krävs energi för att upprätthålla liv – denna energi omvandlas till värme och ökar<br />
oordningen i omgivningen<br />
Energi kommer huvudsakligen från fotosyntes (lju<strong>se</strong>nergi -> socker) eller från<br />
växtmaterial (också från fotosynts)<br />
Fotosyntes<br />
o lju<strong>se</strong>nergi + CO 2 + H 2O -> socker + syre + värmeenergi<br />
Aaerob respiration<br />
o socker + syre -> CO 2 + H 2O + värmeenergi<br />
o Högre organismer har alltid aerob respiration<br />
Många energirika föreningar, tex. socker, innehåller för mycket energi för att kunna<br />
hanteras i ett enda svep<br />
När cellen utvinner energi så överförs energi från en förening till en annan,<br />
energibärare – i flera reaktioner där en mindre mängd energi flyttas i varje steg<br />
6
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Redox-reaktioner<br />
o Oxidation<br />
Avgivande av elektroner, eller minskad del av elektronerna vid polär<br />
bindning<br />
Exempel: Fe 2+ -> Fe 3+ En oxidation, en elektron avges<br />
o Reduktion<br />
Upptagande av elektroner, eller ökad del av elektronerna vid polär<br />
bindning<br />
Exempel: CH 3OH -> CH 4 Kolet reduceras, en bindning till syre<br />
ersätts med ytterligare en bindning till väte<br />
För att en reaktion ska kunna ske måste de reagerande molekylerna ha tillräckligt hög<br />
energi för att övervinna aktivering<strong>se</strong>nergin<br />
Om en reaktion har hög aktivering<strong>se</strong>nergi så kan få molekyler reagera -> låg<br />
reaktionshastighet<br />
Reaktionshastigheten kan ökas på tre sätt<br />
o Ökad temperatur -> samma aktivering<strong>se</strong>nergi, men fler av molekylerna kan<br />
reagera<br />
Detta ökar dock hastigheten på alla reaktioner, helt o<strong>se</strong>lektivt.<br />
Cellen använder inte detta sätt<br />
o Katalysator, i celler oftast enzymer -> aktivering<strong>se</strong>nergin sänks<br />
o Ökad koncentration<br />
Den fria energin – Gibbs energi (G), kJ/kol<br />
o Beror på koncentrationen<br />
o ΔG = (fri energi i produkterna) – (fri energi i reaktanterna)<br />
Negativt värde vid spontana reaktioner<br />
Positivt värde om energitillför<strong>se</strong>l krävs<br />
= 0 => reaktionen är i jämvikt<br />
o ΔG0 – standardändringen av den fria energin. Ändringen vid standardfallet;<br />
T = 25 grader, koncentrationen (alla koncentrationer) är 1 M, vilket medför<br />
att pH = 0<br />
o ΔG0’ – om pH = 7 (dvs. vätejonkoncetrationen är 10 -7 M) får man ett<br />
specialfall<br />
o Vid kopplade reaktioner så är ΔG lika med summan av delreaktionernas ΔG<br />
Glykoly<strong>se</strong>n<br />
ATP-koncentrationen varierar inte särskilt mycket beroende på vad vi gör. Däremot<br />
ändras ATP-bildningen/tillför<strong>se</strong>ln när vi gör något ansträngande.<br />
o På en kort tidsskala finns det en balans mellan ATP-konsumtion och ATPproduktion<br />
Upplagsnäringar<br />
o Energin lagras som något för att <strong>se</strong>nare göras om till ATP<br />
o Stora molekyler som inte är vattenlösliga<br />
o Glykogen eller stärkel<strong>se</strong> – glukospolymer<br />
o Fett – opolära lipider, utan hydrofil grupp, bildar droppar<br />
Glykoly<strong>se</strong>n kallas också Embden-Meyerhof-vägen<br />
Finns hos de flesta organismer: alla eukaryoter och de flesta kända prokaryoter<br />
7
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
En glukos omvandlas till två pyruvat<br />
Nettobildning av två ATP per glukos (konsumeras två, bildas fyra)<br />
Det bildas också två NADH per glukos<br />
ATP-bildning, två principer<br />
o Substratnivå-fosforylering<br />
”Vanlig kemisk reaktion”<br />
Något som är energirikt (oftast med en fosfatgrupp) får<br />
direktkontrakt med en ADP-molekyl, i ett enzym. Fosfatgruppen går<br />
över till ADP-molekylen…<br />
o Elektrontransport-fosforylering eller oxidativ fosforylering<br />
Glykoly<strong>se</strong>n: nedbrytning av glukos till pyruvat<br />
o Se slide 15<br />
o ATP tillförs för att gluko<strong>se</strong>n skall bli lättare att bryta ner i <strong>se</strong>nare steg<br />
o glukosmolekyl + ATP + ATP -> fruktos -> 2 glyceraldehyde-3-fosfat<br />
o glyceraldehyde-3-fosfat + NAD + -> NADH + ATP + ATP + pyrodruvsyra<br />
o Fruktos är en sockermolekyl med två fosfat<br />
o Pyrovatet går vidare till <strong>se</strong>nare steg i energimetabolismen<br />
o Det finns organismer som klarar sig med bara glykoly<strong>se</strong>n<br />
Jäsning – när pyruvatet från glykoly<strong>se</strong>n måste användas för att återoxidera NADH till<br />
NAD + . ATP bildas endast vid direktkontakt med det organiska ämnet, så kallad<br />
substratnivå-fosforylering<br />
o Körs hela tiden för att återskapa NAD + till glykoly<strong>se</strong>n<br />
o Mjölksyra bildas. Detta används när man anstränger sig. Glykoly<strong>se</strong>n går för<br />
fullt men utöver det även jäsning.<br />
Pyruvatet från glykoly<strong>se</strong>n transporteras in i mitokondrien<br />
Här oxideras pyruvatet, en koldioxid avlägsnas och resten, en acetylgrupp (två<br />
kolatomer), binds till en coenzym A -> acetyl-CoA<br />
Acetyl-CoA går <strong>se</strong>dan in i citroncyracykeln, där två koldioxid avgår<br />
Acetyl-CoA till citronsyracykeln kan också komma från fettsyror, genom oxidation<br />
Citronsyracykeln<br />
o Oxidation av acetyl-CoA till CO 2<br />
o Acetylgruppen binds till oxalacetat och bildar citronsyra<br />
o Citronsyran går vidare genom ett antal steg och kvar blir <strong>se</strong>n oxalacetat<br />
o Det bildas 3 NADH, 1 GTP, 1 FADH 2 och 2 CO 2<br />
o Citronsyracykeln är egentligen inte beroende av syre, utan att det finns en<br />
fungerande elektrontransportkedja<br />
NADH (från glyko<strong>se</strong>n och citronsyracykeln) avger sina elektroner till en<br />
elektrontransportkedja. Vid elektrontransporten skapas en protongradient. Denna<br />
protongradient används bland annat för att synteti<strong>se</strong>ra ATP.<br />
Om elektronacceptorn (som här är syre) saknas, stoppar elektrontransporten.<br />
NADH kan då inte oxideras tillbaka till NAD + . Då kan inte citronsyracykeln fungera<br />
eftersom den kräver mycket NAD + .<br />
Olika ämnen som används i glykoly<strong>se</strong>n och citronsyracykeln används också i andra<br />
reaktioner i cellen<br />
8
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Torsdag 26 oktober - Cellen<br />
Elektrontransportkedjor, protongradienter och ATP-syntas<br />
Syre<br />
o Förbrukas i mitokondrien och bildas i kloroplasten<br />
o Kan vara skadligt för alla organismer – alla aeroba organismer har<br />
skyddssystem mot syre<br />
o Påverkar redoxpotentialen i miljön<br />
Mitokondriens inre membran har massa veckningar – för att öka organets yta men<br />
inte volym.<br />
o Innermembranet är tätt – det som går igenom måste gå igenom<br />
transportproteiner. Syrgas och koldioxid kan dock gå rakt igenom.<br />
Mitokondrier finns i celler från nästan alla eukaryoter – undantag är vissa grupper av<br />
encelliga anaeroba eukaryoter<br />
Elektronflöde i mitokondriens elektrontransportkedja<br />
o Ubikinon och cytokrom c är rörliga elektrontransportörer som diffunderar i<br />
membranen<br />
o Protoner pumpas till utsidan vid elektronernas transport genom de tre stora<br />
komplexen<br />
Protongradienten består av summan av två komponenter<br />
o Membranpotentialen – laddningsskillnaden över membranet<br />
o Koncentrationsgradienten – koncentrationsskillnaden av vätejoner över<br />
membranet<br />
o Protongradienten driver ATP-syntes som sker i ATP-synta<strong>se</strong>t<br />
9
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
ATP-synta<strong>se</strong>t är reversibelt – det kan också hydroly<strong>se</strong>ra ATP och transportera ut<br />
vätejoner<br />
o ATP -> ADP + P i<br />
o Syrebrist => ATP-syntes stoppas -> jäsning ger ATP -> hydrolys ger en<br />
högre protongradient<br />
Bildningen av protongradient respektive ATP sköts av <strong>se</strong>parata enheter.<br />
Redoxpotential – affinitet för elektroner<br />
o Avgör hur elektronerna förflyttas mellan komponenterna i<br />
elektrontransportkedjan.<br />
o Elektronerna går spontant från ämnen med lägre redoxpotential till ämnen<br />
med högre redoxpotential.<br />
o Ju större skillnad mellan två ämnen som reagerar med varandra – ju mer<br />
energi friges vid reaktionen<br />
o När man ritar upp diagram över redoxpotential (y-axeln) så är den mest<br />
negativa siffran överst.<br />
Samverkan mellan kloroplast och mitokondrie<br />
o Kloroplasten bildar ATP, men använder det till att göra socker, som den<br />
skickar till resten av cellen<br />
o Mitokondrien tar sockret och gör ATP till resten av cellen<br />
Måndag 29 oktober – Mikrobiologi<br />
Mikrobiologi är läran om mikroskopiska organismer<br />
o Alla Bacteria. De vi känner till mest om. De som skadar mest och som vi har<br />
mest nytta av.<br />
o Alla Archea<br />
o Eukarya – de grupper som har encelliga former<br />
Protozoer<br />
Vissa alger<br />
Vissa svampar<br />
o Virus – som inte är organismer<br />
Viktiga historiska personer inom mikrobiologi<br />
o Van Leeuwenhoek – räknas som mikroskopets fader. Visade att det fanns<br />
mikroorganismer.<br />
o Pasteur – påvisade flera kemiska proces<strong>se</strong>r (tex. ättiksyrajäsning och<br />
mjölksyrajäsning) som utfördes av mikroogranismer.<br />
o Lister – visade att bakterier sannolikt gav sårinfektioner.<br />
o Koch – utvecklade metoder för att isolera och odla bakterier, och visade att<br />
bakterier kunde orsaka sjukdomar, tex. mjältbrand.<br />
Hur mikroorganismer påverkar oss<br />
o Jordbruk<br />
Kvävefixering och näringskretslopp<br />
Djurhållning – tex. så är kors näringsupptag helt beroende av<br />
mikroogranismer.<br />
o Mat och dryck<br />
Mjölksyrajäsning<br />
10
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Etanoljäsning<br />
o Sjukdomar<br />
o Bioteknik<br />
Vattenrening<br />
Genteknik<br />
Bakteriers celler<br />
o Har inte en massa organeller<br />
o DNA’t de har ligger för det mesta bara i en kromosom.<br />
o Cellmembran och cellvägg<br />
o Flagell<br />
Bacteria Archaea Eukarya<br />
DNA i kärna Nej Nej Ja<br />
Komosomer med<br />
histoner<br />
Nej Ja Ja<br />
Ribosomer 70S 70S 80S<br />
Känslig för<br />
kloramfenikol,<br />
streptomycin<br />
Ja Nej Nej<br />
Membranlipider Ester Eter Ester<br />
S Swedberg, storlek<strong>se</strong>nhet. 70S är större 80S???<br />
Kriterier för taxonomisk indelning av mikroogranim<strong>se</strong>r<br />
o Morfologi<br />
Form<br />
Färgningar<br />
o Fysiologi<br />
Tex. vilka kolkällor som används, vilka produkter som bildas<br />
o DNA-<strong>se</strong>kvens<br />
Likheter/skillnader i en gen, vanligen 16S-subnenheten i ribosomen<br />
16S-subenheten är lagom stor och alla har den. Hos Eukarya<br />
så kallas samma <strong>se</strong>kvens 18S, eftersom den är något större.<br />
Identifiering av bakterier<br />
o Det finns många bakterier som vi inte kan odla. Många arter som finns i stor<br />
antal växer inte ut på plattor. Detta gör att vi alltid kommer att få ett alldeles<br />
för lågt värde när vi försöker räkna bakterier i ett prov genom odling.<br />
o Bakterier kan identifieras med hjälp av färgning av specifika DNA och RNA<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r,<br />
så kallad FISH-teknik (Fluorescent In Situ Hybridization). Detta<br />
kan användas i naturliga blandprover för att visa tex. hur olika<br />
bakteriegrupper sitter i förhållande till varandra.<br />
Vi kan <strong>se</strong> hur de <strong>se</strong>r ut, hur många de är, formen på kolonierna..<br />
Metoder för att räkna bakterier<br />
o Platträkning/MPN (Most Probable Number)<br />
Endast bakterier som kan växa i mediet räknas<br />
Aggregat av bakterier räknas som en<br />
o Räknekammare<br />
11
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Räkning av varje bakterie, genom mikroskop<br />
Resultat färdigt direkt – man behöver inte odla bakterierna först<br />
Mindre noggrant och även döda celler räknas<br />
Provet måste vara ”rent”<br />
o Flourescensmikroskopi<br />
Även döda celler kan räknas<br />
Räknar även icke odlingsbara<br />
Bakteriers cellmembran<br />
o Innehåller förutom membranlipider<br />
Transportproteiner<br />
Sensorproteiner, känner av ämnen i omgivningarna<br />
Elektrontransportkedja (för respiration och/eller fotosyntes)<br />
o Protein:lipid-kvoten är ca 4:1 (Hos eukaryot cell ca 1:1)<br />
o Archaea har helt unika memranlipider, som skiljer sig från Eukarya och<br />
Bacteria.<br />
Inga fettsyror, utan isoprenoider<br />
En annan bindning till glycerol<br />
Vissa Archaea har lipider som går genom hela membranet<br />
Bakteriers cellväggar<br />
o Bestämmer bakteriens form<br />
o Kan användas för att bestämma bakterietyp<br />
o Vanligast är sfäriska eller stavformiga<br />
o Består av annat material än hos eukaryoter. De flesta har murein<br />
(peptidglukan) i sina cellväggar.<br />
NAG-NAM-kedjor som sammanbinds med korta peptidkedjor<br />
NAG N-acetylglukosamin<br />
NAM N-acetylmuraminsyra<br />
o Flera antimikrobiella ämnen riktar in sig på cellväggen<br />
Penicillin<br />
Hindrar nybildning av peptidkedjor när cellväggen skall<br />
nysynteti<strong>se</strong>ras<br />
Bakterien växer till utan att ny fungerande cellvägg bildas –<br />
bakterien sprängs. (Bakterier lö<strong>se</strong>r upp sina cellväggar när de<br />
skall dela sig)<br />
Lysozym<br />
Finns bland annat i människans tårvätska<br />
Spjälkar NAG-NAM-kedjorna så att bakterierna sprängs<br />
o Gramfärgning har varit en vanlig metod för indelning av bakterier.<br />
Bakgrunden till skillnad i färgning är att cellväggen är olika konstruerad.<br />
Grampositiva – har tjockare och tätare cellvägg (murein). Vid<br />
gramfärgning kommer färgen in men inte ut.<br />
Gramnegativa – tunnare och glesare cellvägg (murein). Vid<br />
gramfärgning sköljs färgen ut igen, så de färgas inte. De flesta<br />
bakterier är Gramnegativa.<br />
Bakteriers förflyttning<br />
o Flageller<br />
12
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Transport genom vätska<br />
Ofta styrt genom kemotaxi (avkänning av gradient av ämne) –<br />
slumpvis riktning, men simmar längre sträcka åt gynnsamt håll.<br />
Bakterien simmar alltså åt det håll där koncentrationen av bra ämnen<br />
är hög.<br />
o Glidande rörel<strong>se</strong><br />
Hos filamentära bakterier (tex. vissa cyanobakterier)<br />
Måste ske på en yta<br />
Vidhäftning<br />
o Sänk ner en yta i vatten och du får garanterat en bakteriefilm på den<br />
o Många bakterier sätter sig gärna på ytor<br />
Ofta bättre näringstillgång<br />
Vidhäftning är ofta ett viktigt steg vid infektioner<br />
o Specificitet vid vidhäftning<br />
Receptorer<br />
Pili, stel proteinstruktur, igenkänning och vidhäftning, tex. vid<br />
infektioner och genöverföring mellan bakterier (<strong>se</strong>xpili)<br />
o Bakterien kan fästas hårdare på en yta genom att den bildar polymerer, tex.<br />
polysackarider och proteiner, som binder till ytan<br />
Pili – används vid överföring av genetiskt material mellan bakterier<br />
Sporer<br />
o Vissa Grampositiva bakterier bildar sporer (främst släktena Bacillus och<br />
Clostridium)<br />
o Bakteriesporer är överlevnadsstrukturer (en spor per cell)<br />
Svampsporer är en förökningsform. Hos bakterier är det inte en fråga<br />
om att bli fler utan om att överleva.<br />
o Bakteriesporer är ofta mycket tåliga (vissa överlever kokning i flera timmar)<br />
och kan i vissa fall överleva i flera decennier<br />
o Sporer är anledningen till att man måste autoklavera (121 grader C, <strong>20</strong> min)<br />
för att avdöda alla bakterier (sterili<strong>se</strong>ra).<br />
o De flesta bakterier bildar inte sporer, det är bara några få grupper som gör<br />
det. Tex. mjältbrand.<br />
Batchkultur – satsvis odling. Man börjar med en bestämd mängd näring och <strong>se</strong>n<br />
tillför man inget mer.<br />
Tillväxt av bakterier vid satsvis odling<br />
o Lagfas<br />
Anpassning till nytt odlingmedium<br />
o Logaritmisk tillväxtfas (logfas)<br />
Bakteriern tillväxer med maximal hastighet<br />
Alla komponeneter i bakterien ökar med samma hastighet<br />
o Stationärfas<br />
Tillväxten avstannar pga näringsbrist och/eller ansamling av<br />
avfallsprodukter<br />
o Avdödningsfas<br />
Kontrollerande faktorer för tillväxt<br />
o Kolkälla för biosyntes, vanl. organiskt ämne<br />
13
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Energikälla, vanl. organiskt ämne, men kan också vara oorganiskt ämne eller<br />
ljus (eller en blandning, val)<br />
o Övriga näringsämnen, kväve, fosfor, svavel m.m.<br />
o Lämplig temperatur<br />
membranet behöver lämplig fluiditet,<br />
enzymer är temperaturberoende<br />
o Lämpligt pH (oftast runt neutralt), en del som kräver surt pH<br />
o Syre/syrefritt<br />
o Lämplig vattenaktivitet, halt lösta ämnen, jonstyrka (mängd joner); hav vs sjö<br />
Temperatureffekter och nu kända grän<strong>se</strong>r för tillväxt<br />
o Nu kända övre grän<strong>se</strong>r för liv:<br />
Eukarya 62°C (kanske 80°C)<br />
Bakteria 95°C<br />
Archaea 121°C (kanske 130°C)<br />
o Undre gräns:<br />
Allt liv måste ha vatten – när vattnet i cellen fry<strong>se</strong>r försvinner<br />
aktiviteten<br />
o Olika bakteriearter har olika temperaturintervall för tillväxt<br />
Psykrofiler trivs bäst i kylskåpet<br />
Mesofiler – E Coli, de flesta bakterierna 10-45°C<br />
Termofiler – värmeälskande (50-60°C)<br />
Hypertermofiler i vulkaniska områden<br />
o Avdödning av celler m h a värme<br />
Antalet levande celler minskar logaritmiskt; tiden som krävs för<br />
utrotning beror på hur många de är<br />
Som ett värde på temperaturkänsligheten vid en viss temperatur<br />
anges den tid (D) där 10 % fortfarande lever<br />
Tisdag 31 oktober - Mikrobiologi<br />
Syre är giftigt.<br />
Alla som saknar skyddsmekanismer mot syre klarar sig endast i syrefri miljö<br />
(undantag sporer).<br />
Alla som kan använda sig av aerob respiration gör det då det finns syre.<br />
Syretolerans<br />
o Obligata aerober – måste ha syre<br />
o Obligata anaerober – måste ha syrefritt<br />
o Fakultativa anaerober – växer både med och utan syre<br />
o Mikroaerofila – behöver syre men tål inte höga koncentrationer<br />
o Aerotoleranta anaerober – tål syre men använder det inte<br />
Bakterier växer på olika plats i ett agarrör beroende på sitt syrebehov/tolerans<br />
o Obligata aerober – bara överst<br />
o Obligata anaerober – på botten<br />
o Fakultativa anaerober – mest högst upp, men i hela röret<br />
o Mikroaerofila – behöver syre men tål inte höga konc. högst upp<br />
o Aerotoleranta anaerober – tål syre men använder det inte i hela röret<br />
14
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Prokaryoter har (som grupp) en mycket stor diversitet i energimetabolismen och<br />
nedbrytningsförmågan<br />
o Många har en aerob respiration med organiska ämnen som näring<br />
(elektrondonator) precis som eukaryoter<br />
o Många har en anaeroba respirationer, som liknar aerob respiration, men där<br />
t.ex. nitrat eller sulfat ersätter syre som elektronacceptor i<br />
elektrontransportkedjan<br />
o Vissa använder oorganiska ämnen istället för organiska för respiration<br />
o Många har jäsningar – det finns många olika varianter<br />
o Och så finns det fotosyntes<br />
Termer för organismers energi- och näringsmetabolism<br />
o Energikälla<br />
Kemotrof – använder kemisk energi<br />
Fototrof – använder lju<strong>se</strong>nergi<br />
o Elektrondonator<br />
Organotrof – organiska ämnen som elektrondonatorer<br />
Litotrof – oorganiska ämnen som elektrondonatorer<br />
o Cellmaterial<br />
Autotrof – får cellmaterial från koldioxid<br />
Heterotrof – får cellmaterial från organiska ämnen<br />
o Exempel<br />
Fotoheterotrof<br />
Lig<strong>ht</strong> => Elektrontransport => Proton motive force --><br />
ATP<br />
Fotoautotrof<br />
Lig<strong>ht</strong> => Elektrontransport => Proton motive force --><br />
ATP<br />
Bakterier som använder organiska ämnen använder ofta koldioxid<br />
Anaerob respiration<br />
o Hos E. coli<br />
Elektrontransportkedjan hos E. coli fungerar som hos mitokondrien<br />
men har lite annorlunda komponenter och färre protoner pumpas ut<br />
vid aerob respiration och ännu färre vid nitratrespiration. När E. coli<br />
övergår till nitratrespiration byts endast de sista delarna av<br />
elektrontransportkedjan ut.<br />
o Denitrifikation<br />
Kvävet från nitraten reduceras i flera steg, och nästan allt kvävet bllir<br />
kvävgas. Överför lättillgängligt kväve (nitrat) till svårtillgängligt kväve<br />
(kvävgas).<br />
Finns hos många bakterier.<br />
o Sulfatrespiration<br />
Sulfat används som elektronacceptor (i stället för syre). När det<br />
reduceras bildas vätesulfid.<br />
Kräver syrefria miljöer.<br />
Viktig process i haven, framförallt i <strong>se</strong>diment.<br />
15
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Vanligare än aerob respiration, i havet. Anledningen är att det finns så<br />
mycket sulfat där.<br />
o Metanbildning<br />
Koldioxid (eller acetat) används som elektronacceptor och detta<br />
omvandlas till metan.<br />
Metanet bubblar upp, tex. ur mossar.<br />
Kemolitotrofer<br />
o Nitrifikation<br />
Är samlingsnamnet på två obligat aeroba kemolitotrofa proces<strong>se</strong>r<br />
som tillsammans omvandlar ammoniak till nitrat. De utförs av olika<br />
bakterier.<br />
+ -<br />
Ammoniumoxidation: NH4 -> NO2<br />
- -<br />
Nitritoxidation: NO2 -> NO3<br />
I naturen förekommer bägge proces<strong>se</strong>rna nästan alltid ihop.<br />
o Svaveloxidation<br />
Bakterier som använder oorganiska svavelföreningar istället för<br />
organiska ämnen i en aerob respiration<br />
Jäsningar<br />
o Jäsningar är energimetabolismer utan elektrontransport. ATP bildas genom<br />
substratnivåfosforylering. Det NAD + som reduceras till NADH måste åter<br />
oxideras till NAD + , vanligen genom att slutprodukten i energiutvinningen<br />
reduceras, tex i etanol- och mjölksyra(laktat)jäsning<br />
o Många olika ämnen kan användas vid jäsningar, men de måste ha en<br />
redoxpoitential som inte är för hög eller för låg, eftersom ämnet måste kunna<br />
både oxideras och reduceras.<br />
o Jäsningar karakteri<strong>se</strong>ras av ett relativt lågt energiutbyte, och av att de mesta<br />
av energin i substratet finns kvar i jäsningens slutprodukt.<br />
o Många av de organiska ämnen som anaeroba respirerare använder är<br />
slutprodukter från jäsningar. Exempel är acetat, laktat, etanol, metanol.<br />
o Några vanliga jäsningar<br />
Propionsyrajäsning, används till exempel vid osttillverkning<br />
Smörsyrajäsning används också kommersiellt<br />
Fotosyntes<br />
o Syrebildande fotosyntes finns hos vissa Eukarya och hos Cyanobakterier<br />
inom Bacteria.<br />
o Icke syrebildande (anoxygen) fotosyntes finns hos vissa Bacteria<br />
o Fotosynte<strong>se</strong>n använder lju<strong>se</strong>nergi för att sänka redoxpotentialen hos klorofyll<br />
så att det kan lämna elektroner till en elektrontransportkedja<br />
o Elektrontransportkedjan skapar en protongradient som driver en ATP-syntes<br />
o För att binda in CO2 till organiska ämnen krävs NADH. Denna kan också<br />
bildas i fotosynte<strong>se</strong>ns elektrontransport.<br />
o Sker i två steg – först fotosyntes II och <strong>se</strong>n fotosyntes I<br />
Bland Grampositiva bakterier finns många antibiotika-producerande bakterier<br />
Cyanobakterier tillverkar syre<br />
Protobacteria<br />
o Den största grupppen, och den med störst metabolisk diversitet.<br />
16
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Innehåller de flesta av våra vanliga gramnegativa bakterier<br />
Purpurbakterier – anoxygenisk (icke syrebildande) fotosyntes, dessa<br />
kan också ofta växa i mörker med aerob respiration<br />
Kemolitotrofer, som nitrifikationsbakterier och svaveloxiderande<br />
bakterier (tex. Thiobacillus och Baggiata)<br />
P<strong>se</strong>udomonader (P<strong>se</strong>udomonas) – aeroba organotrofer, stor<br />
nedbrytningsförmåga, vissa ger opportunistiska infektioner (dvs.<br />
infektioner som beror på att bakterien får tillfälle att slå sig ner i tex.<br />
ett sår. Det är dock inte de här bakteriernas naturliga miljö.)<br />
o Enterobakterier<br />
E. coli och Salmonella är de mest välundersökta bakterierna<br />
o Vibriogruppen<br />
V. cholera – kolera<br />
V. anguillarum – fiskpatogen. Brukade ställa till besvär i fiskodlingar.<br />
Numera är i princip all odlad lax vaccinerad mot denna.<br />
V. fischeri – bioluminiscens. Tex. bläckfiskar använder dessa till att<br />
lysa.<br />
o Spiriller<br />
Campylobacter<br />
Helicobakter – patogena<br />
Bdellovibrio – lever av andra bakterier. Är mindre än sina offer – tar<br />
sig igenom cellväggen och äter upp dem inifrån.<br />
o Sulfatreducerande bakterier<br />
Desulfovibrio – har anaerob respiration, är viktiga framförallt i havet<br />
Grampositiva bakterier<br />
o Delas in i de med lågr tespektive högt GC-tal (% G + C i DNA)<br />
o Lågt GC<br />
Icke sporulerande<br />
Staphylococcus – infektioner, matförgiftning<br />
Streptococcus – halsfluss, scharlakansfeber, mjölksyrajäsning<br />
Lactobacillus – mjölksyrajäsning<br />
Sporbildande<br />
Bacillus – aerob<br />
o B. antracis – mjältbrand<br />
o B. thuringiensis – toxin mot in<strong>se</strong>kter. Förstör<br />
tarmslemhinnan hos larver, då de äter giftet.<br />
Clostridium – anaerob<br />
o C. perfringens – kallbrand, matförgiftning<br />
o C. botulinum – botulism (den allvarligaste<br />
matfögiftningen). Sporerna finns naturligt på växter<br />
och om man skär grönsaker och kött med samma<br />
kniv/på samma skärbräda så kan de börja föröka sig i<br />
köttsaften. Själva bakterien är jättegiftig.<br />
o C. tetani – stelkramp. Musklerna spänns.<br />
Mycoplasma – saknar cellvägg, vilket gör att den inte syns<br />
med gramfärgning (det är DNA’t som i det här fallet<br />
17
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
bestämmer att den hör till Grampositiva). Obligat parasit, dvs<br />
anpassad till att leva i en värdorganism.<br />
o Högt GC<br />
Corynebacterium dip<strong>ht</strong>eriae<br />
Mycobacterium tuberculosis – tuberkolos<br />
Mycobacterium leprae – lepra<br />
Actinomyceter – hyfbildande (pyttesmå ”svampmycel”). Luktar jord.<br />
Streptomyces – jordlevande. Bildar många olika antibiotika.<br />
Ca 90 % av de naturligt bildade antibiotikan bildas av det här<br />
släktet.<br />
Cyanobakterier<br />
o Har syrebildande fotosyntes och fixerar koldioxid<br />
o Finns både encelliga och filamentära former (cellerna sitter ihop på rad)<br />
o Flera av de filamentära kan fixera kvävgas vid kvävebrist – ger blomningar i<br />
Östersjön (Nodularia, Aphanizomenon) och i tropiska vatten<br />
(Trichodesmium)<br />
o Växer antingen fritt i vattenpelaren, eller i mattor på <strong>se</strong>diment- eller bergytor.<br />
Tex. i oskötta akvarier.<br />
Archaea<br />
o Euryarchaeota<br />
Extrema halofiler<br />
Tex. Halobacterium.<br />
Kan växa i koncentrerad saltlösning (från 10% till mättad)<br />
De flesta använder aerob respiration<br />
Vissa har bakteriehodopsin – ljusdriven bildning av<br />
protongradient<br />
Därför är det inte bra att använda saltvatten till<br />
saltinläggningar – då får man med saltresistenta bakterier.<br />
Metanogener<br />
Obligata anaerober<br />
Använder enkla substrat, vanligen H2 + CO2 eller acetat, för<br />
att bilda metan. Detta ger en protongradient och ATP-syntes.<br />
Onsdag 1 november - Mikrobiologi<br />
Virus<br />
Virus<br />
o Består av paketerad nukleinsyra, enkel- eller dubbelsträngad, RNA eller DNA<br />
o Selektiv infektion<br />
o Obligat intracellulär ”parasit”. Använder värdcellen för att föröka sig<br />
o Kan döda cellen och släppa ut många nya viruspartiklar på en gång, eller leva<br />
kvar i cellen och förökas med denna (och ibland också släppa ut nya<br />
viruspartiklar i långsam takt)<br />
o Mycket mindre än celler<br />
Virion – viruspartikel<br />
18
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Kan ha många olika former<br />
o Det är bara genomet/nukleinsyran som går in i cellerna<br />
Diversitet i det genetisk materialet hos olika virus – alla kombinationer av<br />
dubbelsträngat och enkelsträngad med DNA och RNA. Hos vissa virus förekommer<br />
genomet i olika form under olika stadier av infektionscykeln.<br />
Bakterievirus – infekterar bakterier<br />
o En bakterie som infekterats av bakterievirus (bakteriofager) – bakterievirus<br />
lämnar höljet på utsidan och skickar in sin nukleinsyra i bakterien.<br />
Humanvirus – infekterar människor<br />
Bakteriegenetik<br />
o Ett litet genom jämfört med eykaryoter<br />
o Vanligen en ringsluten kromosom (flera linjära hos eukaryoter)<br />
o Inga introner (icke-kodande delar) i generna => mer effektivt DNA<br />
o Ofta plasmider (DNA med funktionsgener fristående från kromosomen)<br />
o Ingen <strong>se</strong>xuell omkombination av gener som hos eukaryoter<br />
o Kan utbyta gener över artgrän<strong>se</strong>rna<br />
Medför att det är svårt att isolera genmodifierade gener<br />
Överföring av genetiskt material hos bakterier<br />
o Sker som ”specialfall”, och inte som en integrerad del av organismens<br />
livscykel som hos eukaryoter<br />
o Endast en mindre del av genuppsättningen överförs<br />
o Överföring kan ske mellan mycket avläg<strong>se</strong>t besläktade arter – kan man dela<br />
in i arter då?<br />
o Tre olika sätt att föra över gener mellan bakterier<br />
Transduktion – överföring med hjälp av virus<br />
Transformation – fritt DNA tas upp<br />
Konjugation – plasmid-DNA förs över från givarbakterie till<br />
mottagarbakterie<br />
Transduktion<br />
o Slide 3.9<br />
o Virus kan infektera genom att infoga sitt DNA i bakteriekromosomen. När<br />
det klipps ut igen så kan det klippas på fel ställe.<br />
Ett virus får med en bit av bakterie-DNA’t i viruskapsiden av<br />
”misstag”. Detta innebär oftast att vissa virusgener inte kommer med.<br />
När detta virus infekterar en ny bakterie lyckas inte infektionen, men<br />
nya bakteriegener har förts över.<br />
o Andra virus klipper enzymatiskt sönder värdcellens DNA i slutfa<strong>se</strong>rna av<br />
infektionen. Dessa DNA-fragment kan <strong>se</strong>dan byggas in i en viruspartikel.<br />
Transformation<br />
o Slide 3.10<br />
o När bakterier tar upp fria DNA-fragment (som tex. har bildats när andra<br />
celler dött). De får på detta sätt in nya gener. Slumpen avför vilka gener som<br />
överförs.<br />
o Detta kan också användas för att genmodifiera bakterier.<br />
Konjugation<br />
o Slide 3.11-12<br />
19
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Överföring av plasmid-DNA från givare till mottagare. Under överföringen<br />
replikeras (förökas) DNA’t så att efter konjugationen har båda bakterierna en<br />
kopia av plasmiden.<br />
o Två celler bildar en ”<strong>se</strong>x pilus” (typ snöre för att hållas ihop) mellan sig och<br />
därefter en brygga där de överför en kopia av plasmiden.<br />
o Vissa plasmider kan sättas in i kromosomen. Om plasmiden <strong>se</strong>dan förs över<br />
vid konjugation så följer delar av kromosomer med (eftersom den kopieras ”i<br />
farten” då plasmiden kopieras). En betydande del av kromosomen kan<br />
överföras till en annan bakterie på detta sätt.<br />
Inte bästa lösningen för varken plasmiden eller bakterien<br />
o Plasmiden fungerar som en parasit – det är den som tjänar på att spridas<br />
mellan bakterier. Bakterierna själva tjänar ju inget på att sprida sitt DNA till<br />
andra.<br />
o Det finns stora likheter mellan plasmider och virus, men plasmider har ingen<br />
fas där den är fristående från cellen.<br />
o Plasmider kodar ofta för ”extragrejer”. Enzymer som kan vara bra att ha vid<br />
vissa tillfällen. Tex. antibiotikaresistens. Fördelar för cellen är bra för<br />
plasmiden, eftersom den inte kan existera utanför cellen.<br />
Introner<br />
o Slide 4.13<br />
o Eukaryoter har introner som klipps bort innan mRNA’t avlä<strong>se</strong>s till protein.<br />
RNA – introner -> mRNA<br />
o Prokaryoter saknar introner och producerar ett mRNA som kan avläsas<br />
direkt. De har därför inte heller systemet för att avlägsna introner, och<br />
eukaryota gener måste modifieras innan de kan sättas in i bakterier. Det gör<br />
man ofta genom att läsa av mRNA’t och återskapa RNA/DNA utan<br />
introner.<br />
Antibiotika<br />
Ett antimikrobiellt ämne, dvs det hämmar eller dödar mikroorganismer<br />
Ett antibiotikum ska strikt <strong>se</strong>tt vara tillverkat av mikroorganismer (vilket alla våra<br />
vanliga antibiotika är)<br />
Det enda vanligare antimikrobiella ämnet som är helt syntetiskt är sulfa<br />
Ett bra antibiotikum måste ha två egenskaper<br />
o Det ska vara så skadligt som möjligt för den sjukdomsalstrande<br />
mikroorganismen<br />
o Det ska vara så oskadligt som möjligt för människan<br />
Antibiotika används till att<br />
o Bota infektioner hos människor och djur<br />
o Förebygga infektioner<br />
Inte särskilt bra taktik eftersom detta medför att vi får fler<br />
antibiotikaresistenta bakterier<br />
o Öka tillväxten hos boskap genom tillsats i fodret – ökar utnyttjandet av<br />
fodret, dvs mer kött/foder.<br />
Ökar också antibiotikaresisten<br />
Kan göra att det hamnar antibiotika i mjölken<br />
<strong>20</strong>
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Organismer som tillverkar antibiotika<br />
o Antibiotika produceras naturligt av flera arter av svampar och bakterier,<br />
framförallt sådana som lever i jord<br />
o Alla nu använda antibiotika synteti<strong>se</strong>ras genom odling av mikroorganismer<br />
(utom kloramfenikol).<br />
o I många fall så sker <strong>se</strong>nare modifieringar av antibiotika med kemiska<br />
metoder, för att ge speciella egenskaper<br />
Tex. motverka antibiotikaresistens, stå emot nedbrytning, ändra<br />
utsöndringstakten.<br />
Exempel på antibiotika, <strong>se</strong> slide 4.16<br />
o Bredspektrum – slår mot i princip alla bakterier. Skapar problem eftersom de<br />
bryter ner våra naturliga mikroorganismer också, tex. tarmfloran.<br />
Antibiotikaresistens<br />
o Resistens mot de ursprungliga formerna av antibiotika fanns naturligt, fvs<br />
innan antibiotika började användas av människan<br />
o Antalet resistenta bakterier som påverkar människan har ökat, på grund av<br />
stor antibiotikaanvändning<br />
o De resistenta överlever lättare än ickeresistenta i en miljö med antibiotika<br />
o Resistensmekanismer<br />
Nedbrytning av antibiotikat, tex med enzymer som penicillinas<br />
Den struktur (tex. ribosomer) som antibiotikat slår mot förändras.<br />
Detta leder ofta till att strukturen inte fungerar riktigt lika bra.<br />
Kostnaden att vara resistent medför att om antibiotikat tas bort så går<br />
resisten<strong>se</strong>n ofta ner.<br />
Förhindrat upptag av antibiotikat<br />
o Man kan testa en bakterie för resistens mot flera olika antibiotika genom att<br />
odla bakterien på en näringsgel och sätta till papperslappar med antibiotika,<br />
som <strong>se</strong>dan diffunderar ut från lappen. Ju längre ut från lappen ju mindre<br />
koncentration av antibiotikat. Ju längre ut från lappen som bakterieväxten<br />
hämmas, ju känsligare är bakterien.<br />
Livsmedel<br />
Industriell odling av mikroorganismer<br />
o Omrörd tankreaktor<br />
o Tanken är ofta för<strong>se</strong>dd med kylslingor (inuti) för att leda bort värme som<br />
produceras vid organismernas ämnesomsättning.<br />
o Omrörning och luftning är viktigt – så att det inte blir syrefritt någonstans<br />
o Svårt att sterili<strong>se</strong>ra odlingsutrustning i industriskala – kontaminationsrisk<br />
Mjölksyrabakterier<br />
o Bakterier som inte använder syre (de jä<strong>se</strong>r istället) men tål syre bra.<br />
o Två grupper<br />
Homofermentativa – bildar huvudsakligen mjölksyra som<br />
slutprodukt<br />
Heterofermentativa – bildar mjölksyra men också betydande mängder<br />
ättiksyra, etanol och koldioxis<br />
Mat som behandlas med mjölksyrajäsning<br />
21
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Korv, surströmming, ost, filmjölk, yoghurt, smör, surkål, pickles, sojasås,<br />
oliver<br />
Mjölksyrabakterier och hälsa<br />
o De flesta mjölksyrningar görs med blandningar av mjölksyrabakterier. Vissa<br />
av dessa sägs vara nyttiga för magen, genom att de koloni<strong>se</strong>rar tarmen och<br />
fungerar som konkurrenter mot patogena bakterier<br />
Exempel är Lactobacillus acidophilus (som växer långsamt jämfört<br />
med andra mjölksyrabakterier) och Bifidobacterium-arter (som ofta<br />
kan isoleras från tarmen)<br />
o Vissa arter sägs också kunna ha en viss effekt mot tarmcancer<br />
o Naturliga mjölksyrabakterier kan också ha effekt som skydd mot<br />
underlivsinfektioner<br />
Matförgiftning – förgiftad av ett gift som en bakterie bildat<br />
Matinfektion – bakteriernas tillväxt i tarmen orsakar besvär<br />
Mikrobiell ekologi<br />
Mikrobiell ekologi – hur mikroorganismer fungerar ihop med varandra, sin<br />
omgivning och andra organismer<br />
Mikroorganismer<br />
o Är viktiga som primärproducenter, framförallt i vattenmiljö<br />
o Omvandlar näringsämnen<br />
o Påverkar miljön för andra organismer<br />
Miljöer där mikroorganismer förekommer<br />
o Alla miljöer som högre organismer lever i<br />
o En del miljöer som är för extrema för högre organismer. Till exempel miljöer<br />
med för högt pH, för hög temperatur, för hög salthalt.<br />
Mikromiljöer<br />
o Mikroorganismer är små<br />
o Kan undersökas med bland annat mikroskop och elektroder<br />
Vattenmiljön<br />
o Primärproduktion sker främst av växtplankton och cyanobakterier<br />
o Antal bakterier i ytvatten är ca 10 6 bakterier/ml<br />
o Mikroorganismer påverkar bla koncentrationer av näring och syre (nästan alla<br />
anaeroba miljöer är skapade av mikroorganismer)<br />
o Syrekoncentrationen beror på<br />
Tillför<strong>se</strong>l<br />
Primärproduktion<br />
Syrelöslighet vid ytan<br />
Vattenomblandning<br />
o Om vattenomblandningen hindras kan syrefria<br />
vattenmassor uppstå – <strong>se</strong>dimenterat organiskt<br />
material bryts ned -> syreförbrukning<br />
Förbrukning<br />
Aerob respiration<br />
BS/BOD<br />
22
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Mänskligt orsakat utsläpp av organiska ämnen kan orsaka stora problem mes<br />
syrebrist. Därför regleras sådana utsläpp.<br />
o Det som mäts för kontroll är biokemisk syreförbrukning (BS eller BOD,<br />
biochemical oxygen demand på engelska). Provet mättas med syre och<br />
inkuberas<br />
o Detta säger hur mycket syre det organiska materialet förbrukar under 7 dagar<br />
(5 dagar i andra länder) när det bryts ned av bakterier som finns naturligt<br />
o Om provet innehåller mycket organiskt material måste det spädas för att<br />
syret inte ska ta slut under inkuberingen<br />
o Nitrifikation kan också bidra till syreförbrukningen<br />
Sediment<br />
o Sediment - material som <strong>se</strong>dimenterat. Detta är oftast finkornigt material.<br />
Stort hinder för diffussion och strömningar – oftast syrefritt några mm under<br />
ytan<br />
o Har betydligt större koncentration av organiska ämnen än vattenpelaren<br />
o En stor del av de organiska ämnena bryts ned med anaeroba metabolismer,<br />
framförallt sulfatreduktion<br />
o Yt<strong>se</strong>diment har ca 10 9 bakterier/g <strong>se</strong>diment (motsvarar ungefär per ml)<br />
o Viktigt för omsättning av näringsämnen från <strong>se</strong>dimenterat material<br />
Jordmiljön<br />
o Mycket heterogen miljö, även inom jordaggregat på några mm<br />
o Nästan alla mikroorganismer finns på ytor på partiklar<br />
o Ytjord innehåller ca 10 9 bakterier/g jord<br />
o Bakterier är viktiga i växternas rotzon – frigör och omvandlar näring och<br />
påverkar syrehalt.<br />
o Vatten är viktigt för den mikrobiella aktiviteten i jord<br />
o Vattentillskott ger ökad mikrobiell aktivitet på grund av<br />
Mindre torkstress<br />
Näring transporteras<br />
o En vattenmättad jord blir oftast syrefri<br />
o Mikroorganismerna påverkar jorden<br />
Omvandlar organiska ämnen<br />
Omsätter närsalter<br />
Bildar polymerer som bidrar till aggregatbildning<br />
Torsdag 2 november - Mikrobiologi<br />
Slutet på gårdagens föreläsningsanteckningar, <strong>se</strong> ovan.<br />
Måndag 6 november – Genetik<br />
Alla ämnen som slutar på –as är enzymer.<br />
DNA-molekylens replikation<br />
1. En mängd proteiner och enzymer markerar startpunkten (origo) för replikationen. Det<br />
finns många origo på varje kromosom, annars skulle replikationen ta alldeles för lång tid.<br />
Replikationen sker i ”Replication forks” – det vill säga ändan på replikationen (=<br />
replikationsbubblorna)<br />
23
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Enzymer lättar på trycket bakom varje replication fork, när andra enzymer öppnar upp<br />
replikation<br />
Single strand binding protein (SSB-protein) – binder<br />
till de enkelsträngade gafflarna så att DNAmolekylen<br />
inte sluts igen<br />
2. RNA-primas bildar en primer som DNApolymeras<br />
α (alfa) kan starta vid. DNA-polymeras<br />
börjar att addera nukleotider. Strax sker en<br />
”polymeras switching” till DNA-polymeras δ (delta)<br />
som fortsätter att addera nukleotider och för varje<br />
tillsatt nukleotid utfärs ”proof-reading”, det vill säga en koll att det är korrekt nukleotid.<br />
I varje replikationsgaffel pratar man om en ”leading strand” och en ”lagging strand”, vilket<br />
innebär att i varje replikation finns två leading strands och två lagging strands. Längs leading<br />
strand adderas nukleotider kontinuerligt, längs lagging-strand sker replikationen i orazakifragment,<br />
nukleotider adderas diskontinuerligt.<br />
DNA-ligas läker ihop okazaki-fragmenten och DNA-strängarna från de olika replikationerna<br />
=> två exakt identiska DNA-molekyler.<br />
Telomeras är ett viktigt enzym som har att göra med DNA-replikation och åldrande. Det<br />
hjälper till så att DNA-replikationen avslutas – så att även ändarna på kromosomerna<br />
kopieras.<br />
Cell-cykeln<br />
Interfas – det längsta stadiet<br />
o G1 – här sker RNA- och protein-syntes.<br />
G – stod förr för Gap men numera för Growth<br />
o G1/S-checkpoint – här kollas om allt är ok inför nästa steg (delning).<br />
År cellen tillräckligt stor?<br />
Är miljön ok?<br />
Finns skadat DNA?<br />
Om DNA’t är skadat lagas det, men är det för mycket skadat<br />
skickas cellen till celldöd.<br />
o S – här sker DNA-replikation<br />
S – står för syntes<br />
o G2 – här sker RNA- och protein-syntes<br />
o G2-checkpoint – här kollas återigen om allt är ok inför nästa steg<br />
Är allt DNA-replikerat?<br />
Är cellen stor nog?<br />
Mitos – celldelning. Tar ca 1 h<br />
o Profas<br />
Kromosomerna framträder som dubbla strukturer, dvs de består av 2<br />
kromatider. Varje kromatid består av en obruten DNA-molekyl<br />
(dubbel helix).<br />
Kromosomerna packas – DNA-molekylerna (med kopior) rullas upp<br />
kring histoner (protein). Kromosomerna förkortas och förtjockas<br />
(spirali<strong>se</strong>ring) under hela profa<strong>se</strong>n)<br />
Centriolerna förflyttar sig till polerna<br />
o Prometafas<br />
24<br />
Replication fork
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Kärnmembran och nukleol bryts ned<br />
Centriolerna på öm<strong>se</strong> sidor om kromosomsamanhopningen (vid<br />
polerna)<br />
En kärnspole börjar bildas. Kromosomerna fäster med<br />
centromererna i kärnspolen och börjar vandra mot ekvatorialplanet.<br />
Man kan <strong>se</strong> att cellen är i prometafas för att kromosomerna är böjda<br />
(de dras mot ekvatorn av spolen)<br />
o Metafas<br />
Kärnspolen fullt utbildad<br />
Centromererna i ekvatorialplanet<br />
Kromosomarmarna spretar ut<br />
o Anafas<br />
Kortaste fa<strong>se</strong>n. Kritiskt stadium.<br />
Centromererna delade<br />
Kromosomerna har nu var sin centromer och kallas nu kromosomer.<br />
Dotterkromosomerna går mot var sin pol med centromererna först<br />
o Telofas<br />
Kromosomerna har nått polerna och börjar uppluckras<br />
(despirali<strong>se</strong>ras)<br />
Kärnmemebran utbildas och kärnorna avrundas<br />
Nukleolerna utbildas<br />
Kärnspolen försvinner<br />
Cytokine<strong>se</strong>n – cytoplasmans delning (dvs cellen börjaar avsnöras)<br />
avslutar mito<strong>se</strong>n<br />
o Interfas<br />
Celldelningen är avslutat och dottercellerna är i interfas.<br />
o Cytokines<br />
Resultat av mito<strong>se</strong>n: Två stycken genetiskt identiska, diploida dotterceller.<br />
G 0 – stadium där cellen går ur cellcykeln och differentieras och får genfunktion<br />
25
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Tisdag 7 november – Genetik<br />
Transkription och translation<br />
Ett mRNA kan hos eukaryoter vara väldigt långt och koda för 3 proteiner på en gång, men<br />
hos prokaryoter kodar det bara för ett protein åt gången.<br />
För att balan<strong>se</strong>ra X-kromosomens funktion hos kvinnor och män hos människor, så<br />
avaktiveras den ena av kvinnornas X-kromosomer. Hos fåglar så hyperaktiveras istället<br />
hanarnas X-kromosom.<br />
Genreglering<br />
DNA<br />
transkription<br />
mRNA rRNA tRNA<br />
ribosom<br />
translation<br />
protein<br />
Differentierade celler innehåller alla genetiska instruktioner (gener) som är<br />
nödvändiga för att bilda en hel organism<br />
o Hos människan innehåller alla celler (utom könscellerna (halva) och röda<br />
blodkroppar (inga cellkärnor)) hela genomet, det vill säga alla 46<br />
kromosomer.<br />
Endast <strong>20</strong>-30% av generna uttryckes i varje celltyp<br />
Reglering av genexpression<br />
o Omfattar<br />
Vilka gener som ska vara aktiva<br />
Vilka gener som ska vara inaktiva<br />
Hur mycket varje gen ska uttrycka<br />
När varje gen ska uttryckas<br />
o Rör frågor av grundläggande förståel<strong>se</strong> för<br />
Den cellulära differentieringen<br />
Hela organismens uppbyggnad och funktion<br />
Genreglering på många olika nivåer<br />
o I kärnan<br />
På kromatinnivå<br />
26
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
DNA-proteinkomplexet kallas kromatin – DNA rullas kring<br />
histoner och kallas då nucleosomer.<br />
Kromatinet förpackar DNA-molekylen i en hierarkisk<br />
ordning av förpackningsnivåer<br />
o Histoner => geninaktivering<br />
o Heterokromatin (= hårt packat) => geninaktivering<br />
o Eukromatin (= löst packat) => genaktivering<br />
Vilka gener som är hårt eller löst backade beror på till vilken<br />
vävnad cellen hör<br />
Kromatinmodellering (chromatin remodeling)<br />
o Speciella proteiner bryter ner nukleosomerna<br />
(oktamer av histonmolekyler med DNA virat ca 2,5<br />
varv omkring sig) och frigör DNA’t från histonerna<br />
=> genaktivering<br />
o Acetylering av histoner minskar attraktionen mellan<br />
histoner och DNA => genaktivering<br />
o Deacetylering av histoner ökar attraktionen mellan<br />
histoner och DNA => geninaktivering<br />
o Metylering – metylgrupper sätts på från cytosinba<strong>se</strong>r<br />
=> geninaktivering<br />
o Demytelering – metylgrupper tas av från cytosinba<strong>se</strong>r<br />
=> genaktivering<br />
o Genomic imprinting – skillnad i metylering av gener<br />
hos män respektive kvinnor. Tex. en gen som<br />
beroende på om den kommer från mamman eller<br />
pappan ger antingen Prader-Willi syndrom (från<br />
pappan) eller Angelmans syndrom (från mamman).<br />
o DNA-omlagringar (ej på tentan!)<br />
På transkriptionsnivå<br />
Se utdelat papper om mRNA<br />
Enhancer och silencer – DNA-<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r som kopplas till<br />
regulatoriska proteiner och förstärker eller dämpar<br />
transkriptionen (figur 8.13 i boken)<br />
o I cytoplasman<br />
Torsdag 9 november<br />
Mutationer<br />
Mutation<br />
o En ärftlig förändring i DNA-<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n<br />
o En strukturell förändring av en gen eller en kromosom<br />
o En genomförändring<br />
Resultatet av en mutation beror på i vilken slags celler mutationen sker<br />
o Könscell-linje => mutationen förs vidare till nästa generation<br />
o Somatiska celler => sjukdom, celldöd, cancer hos individen själv<br />
Bas-substitution (point mutation) – en bas byts ut<br />
27
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
o Tex. sickelcellanemi. Finns i malariarika områden, eftersom malariaparasiten<br />
inte överlever i heterozygoter för sjukdomen – en homozygot sickelanemi<br />
dör pga. av sickelcellsjukdom men en frisk homozygot dör pga. av malaria.<br />
Detta kallas balan<strong>se</strong>ras polymorfi.<br />
Frameshift mutation – förlust eller tillkomst av ba<strong>se</strong>r på så sätt att ramen för<br />
avläsningen av efterföljande bastripletter ändras.<br />
Meios<br />
Meios – reduktionsdelning. Skapar könsceller. En avslutande delning, ingen cellcykel.<br />
Fa<strong>se</strong>r<br />
o Interfas<br />
G1, S, G2<br />
o Meios I<br />
Profas I<br />
Packning av kromosomer<br />
Homologa kromosomer paras med varandra - överkorsning<br />
(<strong>se</strong>gmentutbyte) sker<br />
Metafas I<br />
De parade, homologa kromosomerna (kromosomparen)<br />
ligger med överkorsningspunkterna i ekvatorialplanet och<br />
centromererna strävar mot polerna<br />
Anafas I<br />
De homologa kromosomerna <strong>se</strong>pareras från varandra, och<br />
dras mot varsin pol<br />
Telofas I<br />
Två haploida celler (men med dubbla kromosomer)<br />
Interkines – stadium mellan delningarna, hos vissa organismer<br />
o Meios II – mitosdelning<br />
Profas II<br />
Packning av kromosomerna, etc.<br />
Metafas II<br />
Kromosomerna ligger med centromererna i ekvatorialplanet<br />
Anafas II<br />
Kromatiderna släpper varandra och vandrar mot varsin pol<br />
=> enkla kromosomer<br />
Telofas II<br />
Se mitos-kompendie<br />
Resultatet av meio<strong>se</strong>n: Fyra stycken haploida, genetiskt olika, celler<br />
Meningen med meios<br />
o Halvera kromosomantalet<br />
o Ge variation i avkomman<br />
Genom överkorsning i Profas I<br />
Genom olika kombinationer av kromosomerna från de olika paren i<br />
Anafas I<br />
Se utdelad stencil<br />
28
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
Mendels resultat<br />
Se Genetik-kompendie.<br />
Könscellskombination:<br />
A A<br />
A AA Aa<br />
a Aa Aa<br />
Hos människor: 2 23 olika kromosom-kombinationer, ca 8<br />
miljoner<br />
(Olika kombinationer av könsceller, vid befruktningen)<br />
Fullständig dominans – heterozygoten Aa går ej att skilja från homozygoten AA<br />
Ofullständig/intermediär dominans – heterozygoten A 1A 2 är intermediär fenotypiskt<br />
mellan homozygoterna A 1A 1 och A 2A 2<br />
Dominanta letalgener – homozygoten AA dör, heterozygoterna Aa överlever. A<br />
dominerar helt över a<br />
Fredag 10 november – Genetik<br />
Restriktion<strong>se</strong>nzym – klipper sönder DNA vid, för det enzymet, speciella <strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r.<br />
o Hos prokaryoter fungerar de som immunförsvar, mot främmande DNA.<br />
Varje bakteriesort har ett eget enzym.<br />
o Finns inte hos eukaryoter<br />
o Används av oss vid genforskning<br />
Dideoxi-nukleotid – OH-gruppen saknas, så om man sätter en sådan på en DNAkedja<br />
istället för en vanlig nukleotid så kan inte kedjan byggas vidare på, den stoppar<br />
synte<strong>se</strong>n. Kedjan blir enkelsträngad efter denna.<br />
o Används vid genforskning för att ta reda på hur DNA-molekyler <strong>se</strong>r ut. Man<br />
tillsätter dideoxitymin, dideoxicytosin etc. och beroende på ”hur långt de<br />
vandrar” så får man reda på ordningen i DNA-molekylen.<br />
Man kan göra enkelsträngat DNA genom att hetta upp det. Sänker man<br />
temperaturen blir det dubbelsträngat igen.<br />
DNA-test<br />
o Gör enkelsträngat genom upphettning<br />
o Klipp sönder med restriktion<strong>se</strong>nzym<br />
o Ta reda på <strong>se</strong>kven<strong>se</strong>n med hjälp av dideoxi-nukleotider<br />
Sjukdomar som tex. sickelcellsanemi hittar med hjälp av ovanstående metod.<br />
Southern block – <strong>se</strong>parera DNA-molekyler<br />
Northern block – <strong>se</strong>parera RNA<br />
Western block – <strong>se</strong>parera proteiner<br />
Tandem upprepningar (tandem repeat) – en följd av nukleotider (10-<strong>20</strong> st ba<strong>se</strong>r) som<br />
upprepas flera gånger (ca 10) efter varandra. Genom att titta på hur många gånger<br />
tandem upprepningarna upprepas kan man skilja på olika kromosomer – den ena<br />
kromosomen i ett par kan tex. ha 5 upprepningar i ett visst locus och den andra 10 i<br />
samma locus.<br />
29
<strong>Baskurs</strong> <strong>Biologi</strong>, <strong>20</strong> p, <strong>ht</strong> <strong>20</strong>06 Karin Röhsman<br />
För att vara säker på att det inte finns flera personer som stämmer in på ett DNAtest<br />
räcker det i princip att testa 4 locus – då är det ca 1/70 miljoner som har en viss<br />
kombination.<br />
o Enäggstvillingar skulle få samma resultat, men kvinnliga tvillingar kan man<br />
skilja åt genom att jämföra vilka gener som är avaktiverade i X –<br />
kromosomen. Man kan även skilja tvillingar åt genom att jämföra<br />
mitokondrie-DNA, eftersom de bara ärvs ifrån modern och är slumpmässigt<br />
fördelade mellan tvillingarna.<br />
Om man har använt samma restriktion<strong>se</strong>nzym för att klippa isär DNA från olika<br />
organismer så kan man också sätta ihop DNA’t från de olika organismerna. Till<br />
sammansättningen använder man enzymet legas.<br />
o På detta sätt kan man sätta in människo-DNA i bakterier, och få bakterierna<br />
att producera det man vill ha, tex. tillväxthormoner och proteiner.<br />
YAC – Yeast Artificial Chromosome<br />
o Har origo, centromer och telomerer<br />
o I YAC-bibliotek kan man lagra mänskliga gener<br />
o Man klipper sönder ett genom och stoppar in delarna i plasmider. Man lagrar<br />
olika DNA-bitar i olika cellkulturer.<br />
cDNA-bibliotek<br />
o c – complementary<br />
o Man tar DNA från en cell som har aktiv proteinsyntes<br />
o Omvänd transkription (rever<strong>se</strong> transkripta<strong>se</strong>) – gör DNA-sträng av mRNA<br />
o cDNA innehåller inga introner, bara exoner.<br />
o Lämpar sig när det är meningen att de klonade generna skall tillverka protein.<br />
PCR-metoden<br />
o PCR – Polymeras Chain Reaktion<br />
o Hetta upp för att göra DNA’t enkelsträngat<br />
o Tillsätt/hybredi<strong>se</strong>ra primer?<br />
o Sänk temperaturen och synteti<strong>se</strong>ra DNA från primern<br />
o Upprepa samma sak flera gånger för att få många kopior<br />
30