Livet i Birka

1991 hittades fyra klumpar med metallföremål
och pärlor i en av gränderna i Birka.
Utgrävningens konservator lösgjorde
försiktigt föremålen från varandra.
Klumparna visade sig då vara ett mindre skattfynd.
Skatten bestod av ett 20-tal arabiska mynt,
sju vikter av olika typ, ett sigill, två bärnstenar,
en guldfoliepärla, en bergkristallpärla, en krona till en
oval spännbuckla samt delar av en järnten och några
bronsfragment.
HISTORISKA NYHETER 7
En liten förmögenhet
Mynten i skatten var välbevarade och många gick att datera. Det flesta är från första
hälften av 900-talet och det yngsta myntet präglades i Samarkand 938–939 e Kr. Skatten
måste alltså ha hamnat i kol- och asklagren någon gång efter 939 e Kr. Eftersom de legat
så tätt att de korroderat ihop, är det troligt att de förvarats i något som hållit dem samman
och som kanske även skyddat dem. Dessvärre bevaras organiskt material som trä, läder
och tyg mycket dåligt i Birkas kulturlager. Därför har rester av en eventuell börs eller ett
träskrin gått förlorade.
Genom skriftliga källor vet vi att börsar för mynt var i bruk under 800-talet. Rimbert,
Ansgars efterträdare som ärkebiskop i Bremen, nedskrev under 800-talet berättelsen om
Ansgars liv (Vita Anskarii). Skildringen innehåller även korta beskrivningar av enskilda
människor och deras liv i Birka. Rimbert berättar bl a om den fromma Frideborg,
vars dotter Katla skickas till Dorestad i Frisland för att dela ut allmosor till fattiga.
Pengarna var snart utdelade och börsen tom, men den gudomliga försynen gav flickan
de bortskänkta ägodelarna åter. Den tomma börsen hittas plötsligt full med nya pengar.
Att man hade börsar visar även fynd i gravar. I 132 av Birkas gravar påträffades börsar,
pungar, penningväskor och liknande. I dessa förvarades mynt, vikter, speglar, pärlor,
metallstycken, stenar och elddon, alltså föremål av samma slag som i skattfyndet.
Byteshandel
Inhemska mynt hade ännu inte börjat präglas. De första mynt som vi vet framställs på
svenskt område är från Sigtuna, den stad som blev Birkas efterföljare i Mälarområdet.
Myntningen i Sigtuna började omkring år 995. Det är troligt att de flesta av skattfyndets
föremål var tänkta att använda vid byte eller köp av de olika varor från när och fjärran som
salufördes. I skattfyndet fanns ett 20-tal arabiska silvermynt. Silvermyntens värde bestod
i silvervikten. Därför vägdes de och kunde delas eller klippas i små bitar. Det är inte
ovanligt med klippta silverbitar som väger bara några tiondels gram. Vid utgrävningarna
i Birka 1990–1995 påträffades ca 100 mynt, nästan alla arabiska. Det tidigaste arabiska
myntet är från slutet av 600-talet e Kr och de två yngsta mynten är präglade ca 965 e Kr.
Några av mynten var hela, men de allra flesta var delade i små bitar. Det verkar därför som
om silver varit betalningsmedel även vid mindre transaktioner.
Av föremålen i skatten och börsarna i gravarna går det att sluta sig till att även sällsynta
pärlor, bärnsten, metallbitar av silver eller brons har använts som betalnings- eller
bytesmedel. I både skatten och i börsarna förekom dessutom speciella vikter av brons eller
av järn med bronsöverdrag. Tillverkningen av dessa vikter är komplicerad och det är
troligt att vikterna kan ha haft ett högt värde. Förutom att de användes som viktlod kan
de även ha fått tjäna som betalningsmedel. Även andra föremål som inte bevaras i jord kan
ha varit vanliga som betalning. Från vikingatida skriftliga källor vet vi att de rusiska
köpmännen använde skinn av mård och andra pälsdjur som betalningsmedel. Tyger kan
ha haft samma funktion.
INGRID GUSTIN
Samanidiska mynt. Foto Carl O Löfman.