LARS-GÖSTA WIMAN f. 1926 Med. dr, docent i lungmedicin i Uppsala. F. d. Klinikchef på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, hedersledamot samt arkivarie i <strong>Svensk</strong> <strong>Lungmedicinsk</strong> <strong>Förening</strong>. Foto: Anton Fältström. lingen upptogs hemma i Sverige under de närmaste decennierna och med regeringens påbud 1724 med avsättning av mark för tobaksplantager för att minska importen. Genom bl.a. Jonas Alströmer i Alingsås blev odlingen utbredd i syd- och mellansverige under ett par sekler men upphörde 1964 med den sista tobaksodlingen i Åhus. 22 Bruk och användning av tobaksväxten fick med tiden en annan inriktning och de ursprungliga positiva effekterna övergick senare i bestående negativa omdömen ända in i vår tid. En kritisk inställning till tobaksbruket hade Petrus Hoffvenius (1630–1682), professor i medicin och fysik vid Uppsala universitet. Han avled redan vid 52 års ålder, som han själv förutsagt, av ”för mycket åderlåtning, tobaksmissbruk jämte nimia (över måttan) Venus”. 23 Carl von Linné och Abraham Bäck införde tobaksväxten i Serafimerlasarettets medicinalträdgård och tobaksbladen rekommenderades mot kolik och som avföringsmedel. 24 Samtidigt publicerade Linné en artikel i Vetenskapsakademiens handlingar 1753, där han uppkallar en ny art av tobaksväxten, ”mildare och lindrigare än all annan Tobak, så at om Tobaks-rökningen någonsin skulle komma på Fruentimrens läckra smak, […] utan ock för dess smala och spitsiga gestalt, at kalla denna Jungfru- Tobak. Han uttalar sig dock mycket försiktigt om nyttan för det allmänna av tobak: en giftig, narcotisk och stinkande ört, tillagad genom half förruttnelse, människopiss, pulpa Cassiæ och andra hemligheter, pressad och bränd, gifwer en rök, som gör en ovan vimmelkantig i hufvudet, med hufvudvärk, uppkastning och purgation. Den är liksom mycket annat, en kostelig medicine, då den rätt brukas. 25 Och vad hände sedan? – Ja, det vet vi väl alla. LARS-GöSTA WIMAN Med. dr, docent Referenser Historia 1 Arber, Agnes: Herbals, their origin and evolution. A chapter in the history of Botany 1470–1670. 2nd ed. Cambridge 1938, s. 104–105. 2 Monardes, Nicolaus: Segunda partes de libro. De simplicibus medicamentis ex occidentali India allatis, quorum in medicina usus est. 1571. (Se not 1. Arber Agnes, s. 106–109). 3 André Thevet, Edward Benson & Roger Schlesinger, trans. & eds.: Portraits from the French Renaissance and the Wars of Religion. Introduction. Truman State Univ Press 2010 (1584), s. XVIII. 4 Fabricius ab Aquapendente, Hieronymus. I: Fåhræus, Robin: Läkekonstens historia 2. Stockholm 1946, s. 87. 5 Nicot, Jean: brev till kardinal de Lorraine i april 1560. I: Faigrolle, Edmond: Jean Nicot. Paris1897, s.50. 6 Du Chesne, Iosephi Quercetani: Pharmacopoea dogmaticorum restituta. Madrid, 1607, s. 240. 7 Everart, Aegidius (Giles): Panacea or The universal medicine, being a discovery of the wonderfull vertues of tobacco taken in a pipe. (Utrect 1644). London 1659, s. 2. 8 Gerard, John: The Herball or General Historie of Plants. The Second Booke of the Historie of Plants. London 1597, s. 284-286. 9 Thorius, Raphael: Hymnus tabaci. I: Bradner, Leicester: Musæ Anglicanæ. Ahistory of anglo-latin poetry 1500–1925. London 1940, s. 73. 10 Heurnius, Johannes: Praxis medicinæ nova ratio. Leyden 1650. I: Wiman, Lars-Gösta och Billing, Ann-Marie: Nicotiana. En doktorsavhandling från 1633 om tobak som universalmedicin. Uppsala 1998, s. 43. 11 Johann Wolfgang Dienheim, Unversalmedicinen. En bok om ett allmänt läkemedel för alla sjukdomar. Freiburg 1610, s. 65–66. Översatt av Alvar Eriksson. Redigerad och kommenterad av Lindgren, Gunnar och Moell, Hans i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets årsbok 1987, supplement 7. 12 Loewe W: Tobaksspinnarna och tobaksfabrikanterna i 1600-talets Stockholm. Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms stad. Stockholm 1993, s. 15 och 16. 13 Stockhoms stads tänkeböcker. Del 23, 1623. Stockholms stadsarkiv. Stockholm 1968, s. 211–212. 14 Sallander, Hans (utg.): Akademiska konsistoriets protokoll I. 1624– 1636, die 21 maj. Uppsala universitet. Uppsala 1968, s. 74. 15 Lindroth, Sten: Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt. Johannes Franck (Franckenius). Akademisk avhandling. Uppsala 1943, s. 285–326. 16 Hernodius, Jacobus Olai: De preclaris herbæ sive tabaci virtutibus. Disputatio sub Præsidio M. Johannis Franck. Akademisk avhandling. Uppsala 1633. 17 Hernodius, Jacobus Olai: Om de utmärkta krafterna hos örten Nicotiana eller Tabacum. Akademisk avhandling under presidium av Magister Johannes Franck. Upsala 1633, s. 35–50. I: Wiman, Lars-Gösta och Billing, Ann-Marie: Nicotiana, En doktorsavhandling från 1633 om tobak som universalläkemedel av Johannes Franck och Jacobus Olai. Hernodius. Bokförlaget Scripsi. Uppsala 1998. 18 Rydén, Mats: Johan Franck – Sveriges första botanikprofessor. Upsala Nya Tidning, den 13 augusti 1998. 19 Hernodius, Jacobus Olai: a.a., s. 46. 20 Dahlgren, Stellan och Norman, Hans: The rise and fall of New Sweden: Governor Johan Risingh's journal 1654-1655 in its historical context. Uppsala 1988, s. 4 och s. 6. 21 Loewe Walter: a.a., s. 28. 22 Söderberg, Johan: Nationalencyklopedin 18. 1995, s. 312. 23 Fårhræus, Robin: Petrus Hoffvenius. Läkekonstens historia 2. Stockholm 1946, ss. 222, 224. 24 Wiman, Lars-Gösta: Abraham Bäck – Linnés vän och nydanare av svensk läkarutbildning. Acta universitatis upsaliensis. C. Organisation och Historia 95. Uppsala 2012, s. 59. 25 Linnæus, Carl: Kongl. <strong>Svensk</strong>a Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1753, 14. Jan., Febr., Mart.. s. 41 och s. 43. Lung & Allergiforum • Nummer 3/2012 37
Annons