Birkas belägenhet : en 1800-talsdebatt med sentida ekon
Birkas belägenhet : en 1800-talsdebatt med sentida ekon
Birkas belägenhet : en 1800-talsdebatt med sentida ekon
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
276 Påvel Nicklasson<br />
ihågkomm<strong>en</strong> som nykterhetsrörels<strong>en</strong>s grunda -<br />
re. Han blev liksom Wallman präst, och tillträdde<br />
1833 <strong>en</strong> tjänst i Västerstad församling i<br />
Skåne. Efter att därefter ha varit präst i Helsingborg<br />
blev han 1857 domprost i Göteborg. Wie -<br />
selgr<strong>en</strong> var <strong>en</strong> mångsysslare som skrev inlägg i<br />
många olika ämn<strong>en</strong>. Under hela sitt liv hade han<br />
ett brinnande intresse för forntid<strong>en</strong>. Han sågs<br />
emellertid som väl fantasifull och opålitlig av<br />
sina samtida kollegor. Wallman och han hade<br />
varit vänner från 1820-talet och det finns flera<br />
brev bevarade mellan dem.<br />
Wieselgr<strong>en</strong>s arbete består av fyra böcker.<br />
Sammanlagt rör det sig om ett par tus<strong>en</strong> trycksidor.<br />
Hans storstilade historiska spekulationer är<br />
i huvudsak samlade i d<strong>en</strong> första bok<strong>en</strong>s närmare<br />
600 sidor. I de följande volymerna tar han upp<br />
andra ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> återvänder i sina sock<strong>en</strong>be -<br />
skrivningar då och då till fantasifulla skild ringar<br />
av fornlämningar. Om man kort ska för söka sam -<br />
manfatta hans massiva arbete är det <strong>en</strong> sanslös<br />
samling tankar och spekulationer om att det i<br />
Småland skulle ha funnits ett förhistoriskt rike<br />
där det mesta av forntid<strong>en</strong>s historia ut spelades.<br />
Enligt Wieselgr<strong>en</strong> var Småland under forntid<strong>en</strong><br />
inte bara d<strong>en</strong> c<strong>en</strong>trala del<strong>en</strong> av Sverige och<br />
Skandinavi<strong>en</strong>, utan äv<strong>en</strong> ett c<strong>en</strong>tralområde ur<br />
ett europeiskt perspektiv. Wieselgr<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ade<br />
att det finns belägg för flera utländska kolonier i<br />
Småland. Sålunda hade överlevare från Troja,<br />
f<strong>en</strong>icier, caledonier och ligurer slagit sig ner i<br />
Småland. Detta är <strong>en</strong> del av förklaring<strong>en</strong> till d<strong>en</strong><br />
internationella roll Småland spelade under forntid<strong>en</strong>.<br />
Med våra (och Wieselgr<strong>en</strong>s samtids) mått<br />
är hans bevisföring minst sagt svag. Det främsta<br />
belägget för <strong>en</strong> ligurisk invandring till Småland<br />
är sålunda <strong>en</strong> viss likhet mellan folknamnet och<br />
flodnamnet Lagan. Arbetet förtjänar dock i vissa<br />
avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong> <strong>en</strong> djupare analys. Eftersom det<br />
fick stort g<strong>en</strong>omslag påverkade <strong>en</strong> del av Wie -<br />
selgr<strong>en</strong>s idéer d<strong>en</strong> mera seriösa forskning<strong>en</strong>.<br />
Man kan till exempel nämna Sv<strong>en</strong> Nilssons<br />
(1875) skarpt kritiserade teori om <strong>en</strong> f<strong>en</strong>icisk<br />
kolonisation av Sydskandinavi<strong>en</strong> under brons -<br />
åldern. Nilsson hade förespråkat idén tidigt och<br />
höll <strong>en</strong>vist fast vid d<strong>en</strong>. På gamla dar hämtade<br />
han säkert inspiration från Wieselgr<strong>en</strong>.<br />
Om jag kort skulle våga karakterisera Wie -<br />
selgr<strong>en</strong>s arbete är det romantisk fornforskning<br />
Fornvänn<strong>en</strong> 104 (2009)<br />
på nedgång. Han var för ung för att ha upplevt<br />
de världsomskakande idéer som d<strong>en</strong> tyske filo -<br />
sof<strong>en</strong> Friedrich Schelling fört fram. Dessa hade<br />
varit som starkast i Uppsala på 1810-talet och<br />
väglett äldre forskare som Wallman och Adlerbeth.<br />
Wieselgr<strong>en</strong>s forskning bygger därför inte<br />
på någon världshistorisk vision om alltings ur -<br />
sprungliga <strong>en</strong>het. Han saknar äv<strong>en</strong> vision<strong>en</strong> om<br />
ett framtida återvändande till <strong>en</strong> svunn<strong>en</strong> guld -<br />
ålder. Hans arbete kan bäst förstås som sanslöst<br />
överdriv<strong>en</strong> och småskur<strong>en</strong> lokalpatriotism av<br />
helt annan karaktär än hur Wallman hade be -<br />
handlat samma sagor, sägner och forntida källor<br />
runt 1820. D<strong>en</strong>ne hade i sin ungdom skrivit <strong>en</strong><br />
stor översikt över Vär<strong>en</strong>ds fornlämningar (Wallman<br />
1823). D<strong>en</strong> kom tyvärr aldrig att tryckas.<br />
Jag tror att Wallmans skarpa reaktion på Wie -<br />
selgr<strong>en</strong>s bok står att finna i deras skiljaktiga historiefilosofiska<br />
uppfattningar.<br />
Om man försöker urskilja vad Wieselgr<strong>en</strong><br />
har att säga om Birkafrågan, så slår han redan i<br />
inledningskapitlet fast att Birka legat på Birke -<br />
näs eller Björk<strong>en</strong>äs utanför Kalmar. Argum<strong>en</strong> -<br />
t<strong>en</strong> följer två huvudlinjer. De allra flesta består i<br />
att Wieselgr<strong>en</strong> tolkar alla skriftliga belägg som<br />
finns om Birka och Skandinavi<strong>en</strong>s äldre historia<br />
till att stad<strong>en</strong> låg vid Kalmarsund. Han bearbetar<br />
först och främst Ansgarsvitan och Adam av Brem<strong>en</strong>,<br />
m<strong>en</strong> finner stöd för sin uppfattning äv<strong>en</strong> i<br />
isländska sagor och hos arabiska krönikörer.<br />
Wieselgr<strong>en</strong> framför också mer arkeologiskt<br />
inriktade argum<strong>en</strong>t då han försöker tolka fornlämningsmiljön<br />
runt Kalmar och särskilt då vissa<br />
lämningar vid Birk<strong>en</strong>äs. Där fanns nämlig<strong>en</strong><br />
ett stort område <strong>med</strong> husgrunder och andra spår<br />
efter ett skeppsvarv från 1500-talet och framåt<br />
(Raä Kläckeberga 36; Ekman 1934; Knutsson<br />
1998).<br />
»Från Birke-stad<strong>en</strong>s ruiner, jemte Birk<strong>en</strong>äs<br />
goda hamn, ligger Kalmar 1/2 mil. Och Bir -<br />
kestad<strong>en</strong> befinnes ega ans<strong>en</strong>liga lemningar<br />
af murar, källrar, grundwalar efter hus och<br />
eldstäder, m<strong>en</strong> efter ringmurar synes intet<br />
teck<strong>en</strong> […]» (Wieselgr<strong>en</strong> 1844–45, s. 27)<br />
Som stöd för tolkning<strong>en</strong> av lämningarna vid Bir -<br />
k<strong>en</strong>äs som Birka anför Wieselgr<strong>en</strong> Nils Isak Löfgr<strong>en</strong>s<br />
arbete Kalmar och dess stift (1828–30). Här